Klimatpsykologi

Bildresultat för klimatpsykologiVarför händer det inte mer? Om vi förstått vad som kan hända med klimatet och världen, varför agerar vi inte resolut för att med alla till buds stående medel stoppa fortsatta utsläpp? Och ur kan vi agera effektivt mot klimatförändringarna? Som jag skrev i ett tidigare inlägg om klimatprepping så är att hindra ytterliggare uppvärmning av planeten en av de bästa förberedelserna vi kan göra.

Hösten 2019 släpptes en en bok som heter Klimatpsykologi – hur skapar vi en hållbar förändring av Kali Andersson, Frida Hylander och Kata Nylén. Grunden är hoppet om att allt inte är kört. Att det fortfarande finns chans att förhindra den värsta förstörelsen, men att det kräver något av oss. Det kräver handling. Det är svårt men absolut möjligt.

Klimatförändringarna skaver. Att prata om vad vi behöver göra skaver och värker eftersom det är en katastrof som vi själva varit med och skapat. Det är klart att det, rättmätigt, går att skylla på andra men i grund och botten är det ändå det system vi lever i och drar fördelar av som är boven.

Ett genomgående tema i boken är effektglappet alltså att det som känns att som att det gör stor effekt i själva verket inte alltid spelar så stor roll. Med vår intuition kan vi inte säga vad som har stor eller liten klimatpåverkan. Som exempel tar klimatpsykologerna upp en enorm plastö som finns i stilla havet. Nästan 50% av platsen är fiskenät som dumpats, medan vi fokuserar på sugrör eller plastpåsar. Vad politiken borde göra är att skärpa regler eller förbjuda storskaligt trålarfiske, och vi som konsumenter borde inte äta fisk typ.

Det finns saker vi kommer att behöva göra mindre av för att leva hållbart. Det handlar om att äta kött, resa (framförallt med bil och flyg), konsumera nya produkter eller kläder. Men för att det ska gå att sälja in det budskapet måste vi också prata om vad vi behöver göra mer av – umgås med släkt och vänner, vara i naturen, kräva förändringar av politiker, företag och institutioner. Dela på resurser istället för att äga allt själva. Ett budskap som bara handlar om vad vi ska minska på blir svårare. Vi människor gillar inte att bli av med saker vi har. Det kallas förlustaversion vi måste alltså försöka hitta saker vi kan vinna på en större omställning.

Det fokuseras ofta på att vara klimatsmart. Det räcker inte. Vad som behövs är beteenden inriktade på storskalig förändring som påverkar ekonomiska, sociala och juridiska strukturer. Det betyder inte att det är dåligt med beteenden i det lilla – att inte köpa nytt, byta till energisnålare produkter eller äta veganskt. Dessa beteenden kan kännas meningsfulla och minska känslan av skuld för att kunna organisera sig i det större. Men det får inte stanna vid det lilla. Ofta hamnar fokus och energi på de små sakerna istället för strukturen som ger mycket effekt (återigen effektglappet) vilket jag ofta ser till exempel i klimatgrupper på facebook. Hade vi haft mycket tid på oss hade de individuella åtgärderna varit meningsfulla att fokusera på. Men det har vi inte. Vi behöver därför fokusera på det som potentiellt kan påverka mycket. Problemet är att ju större effekt en beteendeförändring har, desto mindre villiga är vi att göra det. Målet kan inte vara att bli perfekta konsumenter utan att hitta de sakerna som gör stor effekt. En av sakerna som verkligen har stor effekt är att vara aktiva samhällsmedborgare.

Klimatpsykologi tar också upp skuld och ångest. Känslor som vi lätt drabbas av när klimatfrågor kommer upp på dagordningen. Men också hur skam och skrämsel fungerar som påverkansmetod. Den stora lärdomen tycker jag handlar om att vi behöver förändra de stora sakerna och att förhållandevis få människor kan sätta stora stenar i rullning. Även om problemen kan kännas övermäktiga när vi sitter ensamma på vår kammare, så är att göra saker tillsammans med andra det som får oss att må bättre och kan ge stor effekt.

Jag har försökt ta upp en del av vad boken tar upp, men den är så innehållsrik att det inte riktigt går. Jag rekommenderar alla som är intresserade av klimatfrågor att läsa den och bjuda in klimatpsykologerna till sina arbetsplatser eller liknande för föredrag. Och såklart att organisera sig för att skapa en mer hållbar värld.

Köp: adlibris bokus

 

Alla hjärtans dag-special: Kärlek och zombier!

Glad jävla alla hjärtans dag då. Till mångas förtret finns det en del kopplingar mellan kärlek och zombiefilm. En av de viktigaste är såklart Romeo (eller Romero?) och Julia-historien Warm Bodies. Först som bok och sedan som en rätt ok filmatisering även om den missade en del. Här ser vi omöjlig kärlek mellan människa och zombie. Kärleken väcker zombien från döden och hjärtat börjar slå igen. Lite tacky, men det funkar ändå rätt bra. Mer intressant är den brittiska BBC serien In the Flesh som där zombierna blivit botade genom medicin och har återgått till det vanliga samhället igen. Det finns intressanta kärleksskildringar i den som är värda att kolla in.

En annan stark kärleksfilm i zombieträsket är Pride and Prejudice and Zombies filmatiseringen av boken (som jag tyckte var dödstråkig) med samma namn. Men det finns en hel del andra som kan placeras in i romcomzom-facket. Bäst är väl Shaun of the Dead, men även Life After Beth är helt ok i sammanhanget.

Ur överlevnadsperspektiv ser vi ofta kärleken som något viktigt i zombiefiktionen. Det får människor att kämpa vidare på ett sätt de inte skulle gjort annars, men också ibland så sliter den isär grupper och gamla vänskapsband (som hos Shane och Rick i TWD). Ett fint exempel på det är ju Cargo där pappan gör allt för att sitt barn ska komma i säkerhet. Överhuvudtaget är ju just den biten en vanlig komponent i postapokalypsen – att kämpa vidare för någon typ av kärlek. Så mitt råd är att göra nåt fint till den du älskar för det kan öka dina chanser att överleva zombieapokalypsen.

Vill du ge bort något till någon du älskar rekommenderar jag en kofot. Inget säger jag älskar dig lika mycket som en kofot.

Och här är några alla hjärtans dag kort också om någon är intresserad (av Jimmy Wallin såklart).

 

Behövs klimatprepping?

Hur kan vi tänka för att hantera att klimatet förändras? Finns det något som egentligen skiljer klimatprepping från annan prepping? Jag tror det. På vissa sätt är det samma. Det handlar om att förbereda sig för primära effekter av ett förändrat klimat som torka, extremvärme, skyfall, stormar och snökaos –  de direkta konsekvenserna. Men också eventuella indirekta konsekvenser av ett förändrat klimat som t ex migration, elavbrott, epidemier/pandemier, krig och ekonomisk recession. Vår värld kommer med största sannolikhet att bli fundamentalt annorlunda under vår livstid och det kommer att fortsätta förändras en lång tid efter vi och våra barn dött eftersom det klimatsystem vi haft under lång till är på väg att rubbas. Det vi betraktat som ett normalt klimat kommer inte att finnas, men vi vet inte exakt vad som kommer att ske. Förändring är det nya normala.

Tänk dig att du sitter i en båt som har ett hål i botten och det läcker in vatten. Du har en hink och börjar hälla ut vattnet som rinner in. Det förbättrar situationen, men om du inte täpper till hålet är det en kamp du inte kan vinna eftersom hålet också blir större och större. Du behöver helt enkelt också göra något åt hålet som är det som i grund och botten orsakar problemet. I debatten kring klimatförändringarnas konsekvenser lyfts då och då begreppet adaptation (anpassning) och mitigation (lindring) som två motpoler. Alltså om vi ska anpassa oss till förändringarna som är mer klassisk prepping, och lindring som väl mer är det som klimat/miljörörelserna håller på med. Det vill säga att försöka ändra systemet så att det inte blir en skenande klimatkris. Klimatprepping som jag ser det handlar också om att minska klimatförändringarna också – alltså både anpassning och lindring. Du häller ut vatten samtidigt som du försöker hindra att hålet blir större. Att arbeta både med symptom och orsak.

Att förhålla sig reaktivt, det vill säga bara preppa, blir ineffektivt eftersom det inte går till botten med kärnan i problemet. Men att stoppa huvudet i sanden och tänka att det förändrade klimatet inte kommer att påverka en som individ oavsett var vi bor är dumt. Den mest effektiva prepping är dock på systemnivå eftersom vi som individer inte klarar oss utan det omkringliggande samhället. Privatiseringarna av apoteken har till exempel lett till att vi inte har lager av läkemedel längre och att vissa läkemedel kan ta slut snabbt vid kris. Vi kan även se det i den redan nu underbemannade sjukvården som skulle ha svårt att klara en större kris eller varför inte ett stort sjukdomsutbrott (Corona någon?). Och vid höjda vattennivåer eller ökade bränder behövs kompetens och skydd som vi som individer aldrig kan uppbåda. En stark offentlig sektor gör alltså att vår privata prepping inte alls behöver bli lika omfattande – det är dessutom långt mycket mer resurseffektivt. Men det går också att göra i mindre skala på lokal nivå.

Jag ser Preppa tillsammans som ett bra exempel på hur de två förenas. Att organisera sig med andra och agera är viktigt. Jag har nyss läst den utmärkta boken ”Klimatpsykologi – hur vi skapar hållbar förändring” av en grupp som kallar sig Klimatpsykologerna och de är inne på samma linje. Att agera mot klimatförändringar får inte bli att sortera sugrör, det måste vara något annat som också genomsyrar hela samhället. För problemen är så akuta och riskerna så stora att det inte går att lösa med individuella uppoffringar – det krävs politik.

Men på individnivå så finns det också problem att hantera. I stora omvälvningar är Darwins ”Den mest anpassningsbara överlever” väldigt viktigt. För vi behöver vänja vid oss vid förändring. Många känner klimatångest, framtidsoro eller andra känslor av overklighet inför framtiden. Som med alla starka känslor behöver vi andra för att hantera dem och komma tillbaka till någon form av psykologiskt normaltillstånd. Klimatpsykologerna betonar vikten av att göra saker tillsammans för att känna kontroll över situationen.

Summa summarum tänker jag att det finns behov av ett begrepp som klimatprepping eftersom det täcker in flera aspekter av att ha ett rimligt liv i framtiden – både på individnivå och på samhällsnivå. Och det kommer en massa fler sådana här inlägg under våren gissar jag på eftersom jag försöker resonera kring den kommande boken.

Kom också gärna på temadagen om klimatprepping i Stockholm den 22/2

 

 

Barnbokstips: Hur du överlever en zombieattack

Hur du överlever en zombiettack! är en ganska ny illustrerad (serietidningsstil) bok av WH Mumfrey som riktar sig till 9-12åringar. Titeln är något missvisande eftersom det handlar om tips och råd för att överleva attacker från allehanda monster så som vampyrer, robotar, aliens eller köttätande jätteväxter. Eftersom jag inte vet något om de andra så recenserar jag mest de tio sidor som handlar just om zombieattacker.

I strid med zombier rekommenderas att göra fällor och lura ut dem för stup och att träffa huvudet för att neutralisera dem. Utstustning du behöver är karta och kompass, solbrillor (för att skydda mot stänk och för att se cool ut), ryggsäck att ha saker i, vaccin och ficklampa. Det finns också ett bra quizz för att testa kunskaperna om vad som egentligen är ett zombieutbrott.

Det är en rolig bok helt utan verklighetsanknytning som skapar en fiktiv värld där t ex Charles Darwin och Marie Curie var monsterjägare som hade som livsuppgift att bekämpa olika typer av monster. Tipsen för mot zombierna är att hålla sig lugn, ha en plan, inte ge sig på första bästa person som ser zombielik ut med en käpp eller liknande. Mumfrey går kort igenom vad en zombie är och hur de smittar och sånt som nog är allmän kunskap för barn i målgruppen redan nu. Men den kan absolut fylla en funktion för barn som inte läser så mycket själva men är monsterintresserade. För dem som verkligen vill lära sig mer om zombier eller överlevnad rekommenderar jag såklart Claes Tovetjärn och min Bli en zombieöverlevnadsexpert i första hand.

 

Bokus

Adlibris

Hur du överlever en zombieattack (häftad)

Att skydda sig mot pandemier

Vad kan jag egentligen göra om det skulle vara så att Coronaviruset blev en riktig pandemi och kom till Sverige i stor skala? Tanken är lite svindlande att en ny sjukdom som Spanska sjukan kan svepa över världen, men det är absolut för tidigt att säga att det skulle vara så. Det är till och med troligt att det inte blir så farligt alls. Men det är en perfekt nyhet och kommer generera många klick (på sidor som denna)!

Coronaviruset är en ny typ av virus men är besläktat med SARS. För de flesta är det som en vanlig snuva, men för en del (särskilt människor med nedsatt immunförsvar) kan det bli som en kraftig influensa eller värre. Det är svårt att säga men dödligheten är än så länge väldigt låg ca 3% har jag läst siffror på och det är oftast förknippat med någon annan bakomliggande sjukdom. De influensor som sveper över Sverige och världen varje vinter är förmodligen värre (globalt avlider ca 300 000 per år i den). Det arbetas också på ett vaccin och det lär vara förhållandevis enkelt att ta fram ett mot Coronaviruset.

Vad du kan göra vid pandemi:

Det viktigaste är att vara mer noggrann med att tvätta händerna och att försöka inte peta så mycket i mun, näsa eller ögon.

Det finns ingen poäng i att använda munskydd. Det kan tvärtom vara dumt eftersom virus kan fastna i munskyddet och spridas mer av det. Munskydd är inte gjorda för virus i korthet.

Om det ändå skulle bli många sjuka skulle jag hålla barnen hemma från förskola och skolan och jobba hemifrån i större utsträckning. Jag cyklar ändå till jobbet, men att åka tunnelbana i rusningstrafik i Stockholm är ett bra sätt att exponeras för allt som går att bli sjuk av.

En av de viktigaste sakerna för att en pandemi ska vara hanterbar är en bra allmän sjukvård som alla har tillgång till. Ett bra sätt att förhindra konsekvenserna för människor i Stockholm kan vara att aldrig igen rösta borgerligt i landstingsvalet. Situationen på Stockholms sjukhus idag är verkligen en hälsofara.

TLDR

Men TLDR varianten då: Tvätta händerna, oroa dig inte allt för mycket om lyssna gärna på Beredsams avsnitt om pandemier för att få mer information. Om du vill oroa dig kan du lyssna på P3 Dystopias pandemiavsnitt som lägligt kom i veckan. Men som sagt, det är förmodligen ingen fara.

Här jag har skrivit om hur en stor pandemi skulle kunna se ut och påverka oss.

Dagens zombiefilm: Pro Wrestlers vs Zombies

Skräpkulturbibiotekarien Daniel Gustavsson undrade varför jag aldrig skrev om wrestlingzombiefilmer. Ja, det är ju en rejäl lucka tänkte jag och kollade in Pro Wrestlers vs Zombies (2013). Det ångrar jag inte, även om jag kanske inte skulle rekommendera den till någon (som inte är väldigt inne på wrestling).

Wrestlaren The Franchise har ihjäl en kille i ringen som någon sorts hämnd för en otrohetsaffär. Brorsan till killen som dog tar hjälp av onda makter för att skapa en zombiearmé (framförallt bestående av wrestlare) som ska utkräva hämnd på The Franchise. Sen blir Franchise och några till (bland annat legendaren Rowdy Roddy Piper) bjudna att köra en show i ett övergivet fängelse. Dit har också den nyligen skapade zombiehorden kommenderats och sen blir det action vill jag lova. Eller i alla fall en fasligt massa springande i korridorer. Och coola sparkar, grepp och wrestlingklicheer.

Med ett gäng kända wrestlare i huvudrollen antar jag att den uppmärksammades i den världen. För de flesta andra så tror jag att filmen passerade förbi rätt obemärkt. Det är en rätt typisk lågbudgetfilm i zombiegenren. Med skådespeleri och specialeffekter som är ungefär vad som förväntas. Men den var inte direkt tråkig, kanske lite för lång, och det är ändå ett gott betyg åt en den här typen av film. Nästa film jag ska se i genren är Monster Brawl (där olika monster bland annat zombier) wrestlas med med varandra.

Trailer

Filmtipset: Draug

Visste ni att det inte har gjorts en utan två vikingazombiefilmer de senaste åren. Huntress – Rune of the Dead släpptes i år medan Draug tävlade på filmfestivaler redan 2016 och släpptes i Sverige 2018 om jag fattat allt rätt.

Filmen utspelar sig på 1000-talet i Hälsinglandstrakten. Hakon och hans fosterdotter Nanna ska leta rätt på ett följe som försvunnit i vildmarken. Med sig får de den burduse Kettil som är någon slags ledare för trakten och gammal vikingakamrat med Hakon. Ganska snabbt visar det sig att det är något mystiskt som hänt och inte stigmän (någon slags frihetskämpar/stråtrövare) som överfallit följet. Här hade det kunnat bli riktigt obehagligt om filmen inte hetat Draug, för det är just den typen av fornnordiska zombier som vill suga livet ur människorna. Exakt vad draugar är/gör varierar lite olika från olika berättelser, men de har helt klart spöklika karaktärsdrag och är inte alltid med fysisk kropp.

I ärlighetens namn tycker jag nog inte det är en zombiefilm. Det är mer en vikingaskräckfilm. Faktiskt en riktigt habil skräckis. Det tar ett tag att komma förbi det lite cringiga i svensk film tycker jag. Det är nåt med språket som gör att det sällan känns riktigt bra. Men här funkar det faktiskt. Särskilt nattscenerna är krypande och med en bra obehaglig känsla.

 

 

 

De bästa zombiefilmerna 2016-2019

Som en fortsättning på listan med bra lite mer moderna zombiefilmer tänkte jag ta upp vilka bra filmer som kommit de senaste fyra åren. Faktum är att de senaste åren varit riktigt starkt på zombiefronten. Många gånger har jag hört att ”zombietrenden” är på väg att dö (lustigt ordval också) men jag tycker mig faktiskt inte se så mycket tecken på det. Ok att TV serien The Walking Dead går lite på sparlåga och att serietidningens sista nummer har kommit ut men det har kommit nya och intressanta filmer. En av de nya trenderna är rehabiliterade zombie som till exempel finns i The Cured. Det finns flera filmer från Japan och Sydkorea på listan och flera brittiska.

I Am a Hero (2016)

En japansk rökare som bygger på en tecknad serie med samma namn. Hideo Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Men förvirringen när allt drar igång är riktigt fin!

Here Alone (2016)

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Det är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager.

Train to Busan (2016)

En av de bästa zombiefilmerna som gjorts. Den har kanske inte så mycket nytt, men är i sitt genomförande riktigt bra. Nästan hela filmen utspelar sig på tåg. Kolla om du inte redan gjort det!

The Girl With All the Gifts (2016)

En till riktigt bra film från 2016 (vilket kanske gör 2016 till det bästa året för zombiefilm någonsin). Snygg och välproducerad postapokalyps som utspelar sig i England ett decennium efter zombierna tog över. En sorts hybridzombier hålls i inspärrade i en militärbas men måste fly.

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Otroligt underskattad filmatisering av boken med samma namn (som dock är urtråkig). Kostymdrama om hur överlevarna ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts). En rolig kontrafaktisk historieskrivning!

Ravenous (Les Affamés) (2017)

Vacker kanadensisk zombiefilm med lite udda zombier som bygger konstiga konstverk. Filmen börjar jordnära med avslutas lite arty. Ett gäng överlevande drar omkring på landsbygden och försöker klara livhanken. Ok, i ärlighetens namn hade den nog inte platsat på listan om det funnits någon bättre film från 2017 så den får representera 2017 som ett mellanår.

Rampant (2018)

Rampant utspelar sig i ett medeltida Korea. Zombierna är mer som demoner som bara kan vara ute på natten. Den lyfter den politiska aspekten av smittan som gör den väldigt intressant. Rampant är lite som en filmversion av TV-serien The Kingdom (som dock var bättre) men är väl värd att se om du gillar svärd, spjut och zombiedemonkaos.

Cargo (2018)

Australiensiska Cargo bygger på kortfilmen med samma namn. En man ska försöka föra sitt spädbarn i säkerhet genom öken och ödemark i Autstralien. Det är något av en natur versus civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Det är en fin och oftast lågmäld film om hemvist med en politisk udd mot människans rovdrift av naturen.

The Cured (2018)

Vad händer om de som drabbats av zombiesmittan kan rehabiliteras tillbaka till samhället? I The Cured är det just det som händer, och vi får följa de politiska konsekvenserna av det hela. Folk är väldigt misstänksamma mot de botade och behandlar dem illa. Reaktionen kommer som ett brev på posten, de börjar organisera sig för att försvara och se till att osmittade inte kan göra som de vill mot dem. Ett mörkt och bra drama skulle jag säga.

Zombieland – Double Tap (2019)

Hela casten är tillbaka och gör ungefär samma film som den klassiska Zombieland. Fast lite sämre. Det gör inget det är bra ändå. Jag hade dock hoppats på lite nya zombieöverlevnadsregler att förhålla mig till. Det är en roadmovie med zombier, action och lite kärlek.

Huntress Rune of the Dead (2019)

Rune of the Dead är nog den bästa svenska zombiefilmen som gjorts, även om det är mer av ett vikingadrama. Runa är grym på att skjuta pilbåge och har hand om det mesta på gården medan hennes pappa är ute på vikingatur (eller vikingaour visar det sig). Zombierna är mer drauglika till sin karaktär. Mycket vackra miljöbilder och avslappnat tempo gör det till en bra film.

The Dead Don’t Die (2019)

Jim Jarmusch efterlängtade extremt stjärnspäckade zombiefilm. Den är som hans filmer oftast är – meta, underfundigt rolig och märklig. Zombierna når småstaden Centerville och de udda karaktärerna i staden måste handskas med det otänkbara. Sen blir det mer och mer otänkbart och slutet slår verkligen knut på sig själv. Men stämningen och musiken är fin i filmen.

 

 

Zombieöverlevnadsåret 2019

Varje år gör jag en krönika över zombieöverlevnadsåret som passerat (tidigare år finns att läsa här 2013 2014, 2015, 2016,  2017 och 2018) eftersom det här med listor är det bästa med nytt år.

Det har kommit några nya bra zombiefilmer. Uppföljaren på Zombieland levde hyfsat upp till förväntningarna, Jim Jarmuschs The Dead Don’t Die var också helt ok. Den svenska Huntress – Rune of the Dead var mycket bättre än jag förväntat mig. Så på det stora hela var det ett rätt bra filmår för zombiegenren. Inte heller att förglömma att nya serien Black Summer kommit igång. En annan stor och oväntad nyhet i år var att det sista numret av The Walking Dead helt plötsligt kom ut. Det var sorgligt men också befriande att få läsa om den sista skälvande tiden i det universumet. Jag skrev ett avsked och summerade hela serien.

Preppingmässigt har det mest handlat om preppa tillsammans-gruppen jag är med i. Vi har haft en temadag och kört på med vår studiecirkel hela året. Jag var också med och arrangerade en temadag på ABF-huset i Stockholm om prepping. På ABF har preppingsatsningen kommit igång.

I vanlig ordning har jag rest land och rike runt och föreläst för alla möjliga roliga och konstiga ställen. Det blev knappt 40 föredrag i år (ett i Finland!). Förhoppningsvis blir det lite färre nästa år för det är väldigt slitsamt. På bokfronten har det faktiskt hänt en del när jag kollar upp det hela. Bli en zombieöverlevnadsexpert för 9-12åringar som Claes Tovetjärn och jag skrivit och som illustrerats av Elin Jonsson kom ut i maj lagom till krisberedskapsveckan. Den vetenskapliga zombieantologin som jag, Linda Flores Ohlson och Eva Kingsepp gör har fått förlag (Vertigo) och verkar komma nästa år. Dessutom har jag medverkat i klimatantologin Vad håller ni på med? Som grädde på moset har jag påbörjat ett nytt bokprojekt som jag kallar En gryning att frukta? men det är hemligt. Jag har med ABF, Anna Maria Stawreberg och Niklas Kämpargård börjat göra podcasten Beredsam (finns i vanliga poddappar och spotify). Det har varit roligt och lärorikt och något jag hoppas kunna fortsätta göra under 2020.

Något självgott vill jag lyfta några egna inlägg på bloggen som jag tycker extra mycket om. Ett av dem är om Orkanen Katrina. Ett annat handlar om vem du vill vara när katastrofen kommer som handlar om missuppfattningar om kriser. Sen gjorde jag en ordentlig sammanfattning av Ann Enanders bok Människans förhållningssätt till risker, olyckor och kriser som jag kallade Preppingskolan (det var lite för att få en rubrik som folk skulle bli intresserade av eftersom jag lagt en massa tid på inlägget, men det verkar inte ha hjälp). Här är de tre delarna iaf: 1 före katastrofen – 2 under katastrofen – 3. efter katastrofen.

Förhoppningar på 2020? Jag vet faktiskt inte riktigt vilka zombiefilmer som är förväntade nästa år. Train to Busan 2 har det talats om men jag litar inte på att uppföljare faktiskt kommer (även om Zombieland ju faktiskt fick sin fortsättning). WWZ2 lär ju knappast komma ut. Andra uppföljare som det pratats om är Död Snö 3 (där tydligen Hitler ska vara med), och två Romerofilmer (trots att han är död, eller?) en av George som han skrivit (Road of the Dead) och en prequel till NotLD som heter Rise of the Dead (som hans son gör). De här filmerna var också med 2018 års lista så det är ju inget som lär komma. Zack Snyder har en som heter Army of the Dead på gång också vet jag. Boken Breathers ska tydligen också bli film sägs det, det skulle kunna bli kul. Det är alltså ganska mycket old school om de här filmerna kommer. Intressant det. Men det finns inte mycket som tyder på att zombiegenren minskar i intresse nästa år heller. Men vi håller tummarna för att det inte ska bli någon apokalyps.

 

 

Varför finns det ingen ubåtszombiefilm?

Det finns tsunamizombiefilm, en hel genre av nazizombier, zombiehajfilmer, vikingazombiefilmer, musikalzombiefilm, och stonerzombiefilm (ingen länk, för att filmen jag såg var faktiskt så dålig att jag inte ens recenserade den) och så vidare. Det här var bara ett axplock av de filmerna jag recenserat det senaste året. En av de stora skandalerna inom zombiegenren är att det inte finns någon ubåtszombiefilm. Det finns så mycket bra potential i ett sånt scenario. Vad i helvete! Filmen borde såklart heta Zombie Submarine och få den svenska titeln: ”Flottans döda gossar”. I värsta fall kan den också heta Hunt for Dead October.

Här kommer några bra anledningar till att det borde finnas ubåtszombiefilm:

1. Det skulle förmodligen gå att göra ganska billigt.

2. Alla killar gillar ubåtsfilmer och det är halva biomarknaden bara så där.

3. Det instängda scenariot kommer av sig självt. Dessutom så kan de levande ha halva båten eller lyckats isolera zombierna i en del och ändå vara tvungna att komma in där på något sätt och att zombierna försöker ta sig ut från där de är instängda.

4. De moraliska dilemmat som kan vara genomgående i filmen där de funderar över om de ska bara sänka ubåten (och dö själva) så att zombierna inte tar sig ut och förgör världen eller om de ska försöka överleva och ta risken.

Det är troligt att det är en sovjetisk atomubåt som hittar en tysk ubåt med zombier i, för att få in nazizombiepespektivet. Eller så är någon smittad matros med. De tror det är influensa i början, men sen när han börjar äta upp styrman inser besättningen vad som är på gång.

VEM PUMPAR IN PENGAR I DET HÄR PROJEKTET?

Efter lite research så hittade jag faktiskt en kort film på youtube om det hela.

(Tack till Gustav G för inspiration för det här inlägget)