Om kyla och hypotermi

Som jag hoppas de flesta vet så är grunderna till att överleva zombieapokalypsen inte en Crovel Extreme II utan att ha kunskaper om hur vi tillgodoser kroppens grundbehov. I det här inlägget kommer jag gå in lite mer på vad som händer när vi blir kalla. Grunden är ett kandidatarbete i biologi från Uppsala Universitet som har den fantastiska titeln ”Kalla fakta om hypotermi” skriven av Henrik Toresson, det är väl egentligen en TLDR variant av uppsatsen (som kan läsas här).

Kroppens grundtemperatur ca 37 grader. Det krävs inte så många grader upp eller ned för att tillståndet ska bli allvarligt om modern sjukvård inte finns tillgänglig. 37 grader handlar om kärntemperaturen i bålen kan en egentligen säga. När det blir kallt så kan armar och ben bli betydligt kallare utan att det är livshotande. Kroppen fokuserar på de viktigaste delarna nämligen huvudet och kroppen och stänger delvis av blodcirkulationen till armar och ben.

Kylans effekter

jackAtt vara nedkyld ger flera negativa effekter på kroppen. Mentalt så blir vi långsammare för att blodet blir mer trögflytande och försämrar hjärnans kapacitet. För människor som är ovana vid köld blir vi lätt distraherade av kylan och får svårt att fokusera på andra saker. Vidare försämras minnet och vår reaktionstid ökar.

Kroppsligt så försämras finmotoriken och fingerfärdigheten, vilket kan vara förödande eftersom det är viktigt för att göra upp eld för att förbättra situationen. När vi tappar känseln i till exempel fingrarna riskerar vi köldskador då vi inte känner när det blir riktigt illa. Då är det viktigt att hålla koll på hur huden ser ut, blir det vita fläckar är det fara och färde. Musklerna försvagas och blir långsammare, vi blir alltså klumpigare och det blir inte bättre av att balansen blir sämre vilket gör att vi lättare skadar oss.

Så här påverkas du:

37 grader – allt är som vanligt

36 grader – händer och fötter känns kalla. Kognitiva förmågor minskar. Enstaka huttringar.

35 grader – Muskelfunktionerna börjar avta. Huttring blir vanligt.

34 grader – Muskler är så stela att det är svårt att sträcka ut armar och ben. Fingerfärdighet kraftigt försämrad. Kraftiga huttringar och skakningar. Personen är omtöcknad och apati och hallucinationer kan uppstå. Personen har svårt att ta hand om sig själv.

32 grader – Andningsfrekvens och hjärtfrekvens minskar. Huttringarna minskar. Risk för medvetslöshet.

30 grader – medvetslöshet

26 grader  – reagerar inte på något stimuli, inte ens smärta.

Lägre än 26 koma och död (för de allra flesta, det enstaka fall där människor haft så låg kroppstemperatur som 14 grader).

När en person bli räddad in i värme är det vanliga att temperaturen i kroppen sjunker ytterligare någon grad. Det kallas afterdrop och anledningen är inte riktigt klarlagd men det finns teorier kring att yttertemperaturen i kroppen eller i armar och benen är lägre och kommer in  i kroppen när omgivningen blir varmare eller att blodcirkulationen ökar så att kallt blod från extremiteterna går in i kroppskärnan.

Faktorer som påverkar hastigheten på nedkylningen:

  • kroppsmassa – det är bra ju mer fett en har på kroppen eftersom det isolerar mot kylan
  • muskelmassa – muskler isolerar också så länge de är avslappnade. När de spänns så kommer blodet ut i musklerna och blir nedkylt. Uthålliga muskler är dock bra för det gör att en kan huttra länge utan att bli utmattad.
  • kön – skillnaderna mellan könen handlar om att kvinnor generellt har mer underhudsfett än män, dock har de generellt mindre massa vilket gör att de snabbare blir nedkylda än män. En annan faktor som påverkar kvinnor är var i menscykeln de befinner sig då kroppstemperaturen kan skilja 0,7 grader.
  • ålder – nyfödda är extra köldkänsliga då de ej kan huttra (de har dock större halt av brunt fett än vuxna vilket omvandlas till värme vid kyla). Äldre påverkas mer eftersom de ofta har mindre underhudsfett.
  • acklimatisering – vi kan vänja oss vid kyla så att värmeproduktionen ökar utan huttring, dessutom så upplever vi inte kylan lika intensivt om vi vistats mycket där det är kallt.

Att hamna i kallt vatten

Om någon hamnar i kall vatten uppstår ett annat problem – köldchock. Det innebär ofta att vi inte kan tänka klart och att vi börjar hyperventilera. Det är viktigt att försöka ta kontroll över andningen i sådana situationer, men det är såklart lättare sagt än gjort. Pulsen stiger och blodtrycket ökar vilket i sig kan leda till döden. Hyperventileringen gör att många drar ned vatten i lungorna och drunknar eftersom det är näst intill omöjligt att hålla andan om de hamnar under vatten bara för en kort tid. Köldchocken påverkas inte alls av hur vältränad du är även om pulshöjningen blir mindre problematiskt om du har bra kondition.

När du hamnar i kallt vatten är det också viktigt att tänka på att rörelse kan vara bra.Utan flythjälpmedel sjunker du snart på grund av muskelstelhet. Ta därför omgående tag i något som flyter. Håll armarna så stilla som möjligt så att kallt blod från dessa inte går in i kroppskärnan. Benen som är tjockare bör däremot trampa vatten för att öka värmeproduktionen. Kan du ligga i fosterställning är det bra. Värmeförlusten från armarna avgör hur långt du kan simma, ju mer underhudsfett du har där, desto längre kan du simma. Kläder är bra att ha kvar eftersom de håller kvar värmen.

Det är osannolikt att en människa med normala nivåer av underhudsfett ska drabbas av hypotermi i engradigt vatten de första 20 minuterna. Döden genom hypotermi inträder ca en timme i vatten som ligger strax över noll (men som tidigare nämnt finns det andra faktorer som gör att det kan gå mycket fortare). Huttringar och muskelstelhet gör att människor har svårt att simma och röra sig i så kallt vatten. I temperaturer mellan 10 och 14 grader kan den genomsnittliga personen simma 800-1500 meter innan muskelstelheten leder till drunkning.

Att hantera skador av köld och nedkylning

Lokala köldskador syns som vita fläckar. Försök värma upp det hud mot hud, långsam uppvärmning är bäst. Har du kommit in i lä där det är torrt kan du till exempel värma en hand i armhålan eller hålla en varmhand mot en frusen kind (varm hand mot frusen kind skulle för övrigt vara ett bra namn på en dansbandslåt). Massera eller gnugga inte eftersom det kan förvärra skadan. När du värmer en lokal köldskada kan det göra ont och se rött ut, fortsätt dock tills normal färg och känsel uppstått.

Torrt är bra och rörelse är bra när du har möjlighet till det. Personer som har drabbats av hypotermi ska värmas långsamt eftersom snabb uppvärmning kan öka cirkulationen för kraftigt så att risken att dö av afterdrop ökar. Tänk på att få personen ska få komma i skydd från vind och väta. Det rekommenderas att ge nedkylda personer varm och söt dryck (OBS inte alkohol som gör att blodkärlen vidgas och mer värme försvinner från särskilt armarna).

Människor som är nedkylda och medvetslösa kan verka döda men fortfarande gå att rädda så ge inte upp. Larma alltid om möjligt.

Vårdguiden 1177 har såklart bra råd och mer info

Boktipset: Överlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från eld till att överleva en krokodilattack

9789171262912_200x_overlevnadsguiden-300-satt-att-klara-allt-fran-att-gora-upp-eld-till-att-overleva-en-krokodilattackÖverlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från att göra upp eld till att överleva en krokodilattack av den amerikanske överlevnadsgurun Rich Johnson bearbetad till svenska förhållanden av äventyraren Ola Skinnarmo kom ut tidigare i år (den amerikanska förlagan kom 2012). Som den något långa undertiteln antyder får du lära dig alla möjliga och omöjliga märkliga överlevnadstricks. Boken är uppdelad i tre delar: Vildmarken, staden och katastrofen.

Punkterna är korta och de absolut flesta skulle kräva en hel del träning för att kunna fungera i en riktig överlevnadssituation. Ibland så skulle den ju funka att bara ha i bokhyllan men ganska ofta är det förhållningssätt eller kunskaper som en behöver ha i huvudet hela tiden.

Vill du till exempel lära dig:

  1. Hur en gör för att överleva is-, svart- eller brunbjörnsattack och de olika skillnaderna mellan dem.
  2. Tillverka en bola
  3. Undvika att bli uppäten av en alligator
  4. Agera i en VMA situation
  5. Ät överkörda djur
  6. Resa smart
  7. Undvika tårgas
  8. Brandsäkra huset
  9. Få upp din kokosnöt
  10. Kissknep (nu blev du nyfiken va?)

Ja ni fattar själva. Det är väldigt högt och lågt. En del saker förstår jag inte varför det är med, det känns mer som James Bond-fantasier än något som någon kan ha användning av medan andra punkter är relevanta som de mentala bitarna eller hur en undviker att gå vilse. Det är lite rolig och spännande läsning och rätt trevligt att plocka upp boken då och då och läsa några punkter och fundera kring. Men så kommer delar som den på bilden nedan. Det här är bara något som skrämmer upp folk och är extremt skadligt för samhället i stort och vore katastrofalt om människor faktiskt skulle bete sig som om de led av paranoia. Det är sånt här som verkligen är det dummaste med delar av prepperrörelsen.

img_3305

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men den största bristen är såklart att zombier inte nämns.

Bokus

Adlibris

PS här är kortsvaren på de tio punkterna som nämndes tidigare

  1. Isbjörn – var beväpnad annars är det kört. Svartbjörn – spring inte, gör dig stor och slåss. Brunbjörn- gå långsamt bakåt och spela död om du blir attackerad.
  2. Skaffa tre tunga bollar och bind ihop.
  3. Attackera ögon och nos och hoppas på det bästa.
  4. Håll dig informerad och undvik farliga ställen.
  5. Ät inget som verkar vara dåligt.
  6. Resa smart – håll koll på om det finns farliga ställen eller potentiella problem i områden i förväg.
  7. Ta dig bort från området och tvätta ögonen med mjölk. Andas i korta stötar. 
  8. Håll koll på att elektroniska prylar inte strular, håll koll om du har gasspis och annars glöm inget på spisen.
  9. Inte med hammare och spik, inte med nitroglycerin utan… ja vi får inte veta det, men vi får veta att vi kan dricka mjölken, äta köttet och använda skalet till skål, att göra rep från eller som BH.
  10. Göra rent saker, markera revir [sic] och kyla ned genom att kissa på en trasa och ha kyla dig med när det är varmt.

Filmtipset: Pandemic

Pandemic (2016) är en film byggd som ett First Person Shooter TV spel. Vi får följa dr Lauren Chase i hennes uppdrag att hämta ett team som tidigare skickats ut i zombieland.

pandemic-560x295En fruktansvärd smitta som vi inte får reda på så mycket om har ödelagt större delen av USA. I en militär anläggning skickas det ut expeditioner för att hämta mat, resurser och överlevande. Dr Chase får sällskap av en gunner (med vapnen), en wheeler (som kör bussen) och en navigator (som har en GPS) i sitt första uppdrag. Samtidigt letar hon efter sin familj som hon förlorat kontakten med. Tyvärr är karaktärerna ganska platta, den enda som sticker ut är Wheeler (som spelas av Alfie Allen känd från Game of Thrones).

Jag gillar att de smittade går igenom fem stadier där det första stadiet är möjligt att bota och i det femte stadiet är de fullfjädrade blodtörstiga zombier (även om Z-ordet aldrig används i filmen).  Det är ett bra drag som borde användas mer eftersom det kan förlänga spänningsmomentet. De smittade behåller i stort sin intelligens och använder både redskap och vapen i viss utsträckning.

I Los Angeles är det laglöst i centrum men det finns ganska få smittade i femte stadiet. Däremot är det i princip laglöst land där de människor som lever på gatorna gör vad de kan för att överleva, vilket ganska ofta verkar vara att plundra och bränna saker.

Den här filmen tilltalar kanske dem som spelar mycket FPS spel. Eller som de sägs i filmen ”Try to think of it as a game. It helps”. Det är en helt ok film trots en del brister, särskilt de sista 20 minuterna tycker jag blev spännande och gripande.

Trailer:

Boktipset: Flickan med gåvorna

Flickan med gåvorna (The girl with all the gifts 2014) som i dagarna kommit ut på svenska är en av de absolut bästa zombieromaner jag läst. Den känns fräsch och nyskapande och karaktärerna är trovärdiga och värda att faktiskt bry sig om.

9789170378836_200x_flickan-med-gavornaFör 20 år sedan så drabbades världen av en fruktansvärd smitta. De absolut flesta blev zombier, eller Hungriga som de kallas. Några få befästa zoner försöker hålla dem borta, och några människor – vildar – väljer att leva utanför murarna på dessa områden. I ett område som är en forskningsstation finns det barn som är smittade men har kvar sin förmåga att tänka och resonera. En grupp forskare understödda av militärer gör sociala experiment med barnen och dödar dem senare för att dissektion. Ett av barnen, Melanie, är bokens egentliga huvudperson och uppvisar en ovanlig intelligens.

När basen attackeras av hungriga och vildar så flyr Sergant Parks, en lärare, en forskare, en menig och Melanie mot Beacon som är det störst området som inte övertagits.

Flickan med gåvorna målar upp ett postapokalyptiskt samhälle där allt gått åt skogen. Det blir inte den romantiserande bilden av livet efter kollapsen som ibland visas upp. Det är grymt och oglamoröst med en genomgående tragik över allt som försvunnit.

Smittan är orsakad av en svamp Ophiocordyceps unilateralis som faktiskt finns på riktigt (kolla in det här youtubeklippet) och är känd från TV spelet The Last of Us. Det är en svamp som idag bara använder insekter (framförallt myror som visas i klippet ovan) som värdar men har i boken muterat till att också angripa människor.

Filmen kommer också att gå upp på bio den 7:e oktober i år vilket blir spännande. M. R. Carey skrev filmmanuset i princip parallellt med bokmanuset vilket är ett spännande grepp och tyder på att även de som läst boken kan få överraskningar. Hoppas på det även om det finns många scener i boken som jag gärna skulle se på film också.

Om jag ska jämföra Flickan med gåvorna med någon annan bok i samma genre så är det klassikern I Am Legend (1954) som jag spontant börjar tänka på. Den placerar sig i den postapokalyptiska zombieberättelsen, men känns relevant och nyskapande ändå. Läs den!

Bokus

Adlibris

Bokrecension: Bli en överlevare – Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv

Som några kanske vet har jag börjat skriva en uppföljare på Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen och i och med det läsa en massa böcker. Några av dem tänkte jag recensera här.

bli-en-overlevare-hemligheterna-och-forskningsronen-som-kan-komma-att-radda-ditt-livBli en överlevare! kom 2009 och är en i raden amerikanska böcker som handlar om katastrofpersonlighet, katastrofbeteenden och lite tips på hur vi kan göra för att bättre klara katastrofer. Om du bara är intresserad av överlevnadstipsen kan du hoppa längst ned i inlägget. (I den här boken finns också ett onlinetest survivorprofiler.org och en hemsida thesurvivorsclub.org och men av någon anledning finns inte någon av de hemsidorna uppe längre. Min teori är att det har att göra med att han numera är någon slags hög boss på Disney-ABC men jag har inte hittat något när jag sökt om det på internet. Om någon vet får ni gärna säga till).

Sherwood har gått militärutbildningar, besökt PTSD kliniker och intervjuat en massa forskare, flygplanssäkerhetsarbetare, överlevare och psykologer. Det är ett gediget arbete som ligger bakom boken, och den fyller sitt syfte rätt bra. Även om den är lite väl anekdotisk ibland tycker jag han balanserar det bra.

Sherwood intervjuar bland annat John Leach som skrivit avhandlingen ”Survival Psychology” som är ett portalverk inom överlevnadspsykologin. Leach pratar om att vi tenderar att följa den roll vi har i en situation. Till exempel vid en stor brand vid King’s Cross tunnelbanestation i London. Många pendlare gick ned i tunnelbanan trots att det kom rök därifrån. De gjorde helt enkelt som de brukade, de följde sina rutiner. Många andra var som paralyserade, de gjorde helt enkelt ingenting. Leach konstaterar krasst ”Förnekelse och inaktivitet förbereder människor utmärkt för rollerna som offer och lik”.

I boken tas många exempel på hur vi ska agera i situationer som är kritiska. Till exempel när du hamnar under vatten och är fastspänd inuti en helikopter (Håll fast vid ett riktmärke – Vänta tills all plötslig och våldsam rörelse har avstannat – Agera) och fallskärmshoppare där något går snett (Försök att slappna av – kom ihåg var du befinner dig – Ge aldrig upp).

Tro/vilja är något viktigt i överlevnadssituationer. Det handlar om att ha något att leva för och tanken på att en är en del i något större. Att det finns en plan för dig (som oftast inte är att dö i en olycka). Här är det ju rätt svårt att intervjua människor som faktiskt tror och ber men ändå dör. Det är helt enkelt svårt att mäta vad det är som gör att människor klarar sig bättre eftersom en urvalsgrupp av förklarliga skäl är omöjliga att intervjua.

Sherwood listar fem olika typer av överlevarpersonligheter. De är inte bättre eller sämre än någon annan och klarar kanske av olika typer av överlevnadssituationer olika bra.

Krigaren är en som vägrar ge upp och kastar sig in i en kris rakt framifrån. De har en passionerad inställning till livet och reser sig när de blivit slagna och försöker igen. De kan vara envisa och orubbliga, tävlingsinriktade och aggressiva, modiga och djärva. Många idrottsstjärnor skulle nog placera in sig här.

Den troende litar på att Gud skyddar dig. Tron är det som håller dig över ytan i svåra stunder och som ger dig tröst och stöd. Gud har en plan för dig och du litar på att den är sann. Din tro ger dig hopp och optimism vilket är viktiga egenskaper i överlevnadssituationer.

Länkbyggaren hanterar kriser i styrkan i relationer. Kärleken till andra får dig att tackla de största hindren och ger dig också stöd i svåra stunder. Empati och solidaritet är nyckelord för länkbyggaren. De är bra lagspelare och kommer lätt överens med andra.

Tänkaren använder sitt intellekt för att klara problem. Den teoretiska och praktiska intelligens du har gör att du har full tro på att du klarar av att hantera problem som uppstår. Du är fokuserad och koncentrerar dig på vad som behöver göras. Du kan improvisera och lösa problem genom påhittighet.

Realisten vet att allt inte går enligt planerna. Du är medveten om att du kan hamna i dåliga situationer och följer med i ett flow i vad som händer. När du ställs inför ett problem är du pragmatisk och kommer på att bra sätt att agera på. Många förlorar greppet vid en kris, men du brukar hålla huvudet kallt och agera när det blir dags. Du överlever genom att rida ut stormen och göra det du behöver för att överleva.

Jag blir inte riktigt klok på vilken av de här typerna jag är. Förmodligen någon sorts kombination, men det är trubbigt och svårt att göra något med den eventuella kunskapen. Det finns ingen metod för att screena vem som blir en överlevare i förväg. De flesta sådana försök är i grunden ovetenskapliga. Säkert också i fallet med Överlevnadsprofilen som Sherwood gjort (tyvärr har jag som sagt inte kunnat göra den själv) även om han menar att den har vetenskapligt stöd och är framtagen i samarbete med psykologer och experter inom överlevnadsfältet.

Slutligen presenterar Sherwood några förhållningssätt som kommer att göra att du bättre klarar situationer som kommer att uppstå i ditt liv som du inte hade förberett dig på. För det är något som kommer att drabba oss alla (särskilt om när zombierna kommer). Det här är lite kärnan i boken skulle jag säga, även om punkterna sammanfattningen är otydliga.

  1. En tugga i taget. Det finns något slags talesätt som lyder: Hur äter man en elefant? En tugga i taget. Alltså gör saker i tur och ordning. Sätt upp små mål och beta av dem. Det fokuset kommer att kunna göra att problem som för många ses som oöverstigliga blir hanterbara.
  2. Isolering är en illusion. Vi hänger alla i en skör tråd ibland och när vi är som mest sårbara eller sårade behöver vi andra för stöd och hjälp. Vi klarar oss inte ensamma.
  3. Ett syfte större än en själv. Generositet och osjälviskhet är vanliga egenskaper som gör att överlevare ofta vill dela med sig av sina erfarenheter. Genom att ha ett större syfte och en känsla av sammanhang får vi mer att kämpa för och större chanser att överleva när något oväntat händer.
  4. Tillsammans är vi starka. Vid kriser skapas nya starka band mellan människor. Ur ett evolutionärt perspektiv är det rimligt, eftersom inbördes hjälp är något som gör oss mer resilienta.
  5. Öda inte bort ett andetag. Genom att leva nu, eller carpa som ungdomen skulle säga, gör vi oss själva en tjänst. Vi vet inte när det otänkbara inträffar, men om vi lever livet nu kommer vi ha levt även om vi inte klarar oss. Så våra förberedelser inför något otänkbart ska inte ha karaktären av att vara uppoffringar. De ska vara en positiv del av livet, något som gör det värt att leva. Och livet levs bäst tillsammans med andra.

PS: Ursäkta om jag ibland låter som en livscoach. Det är inte min mening och jag skäms för varje sånt ord jag skriver.

 

Rule no 1 – Att fysträna inför zombiekatastrofen!

Alla som sett Zombieland vet att Cardio är rule no 1 för att överleva när zombierna kommer. Hur vi ska träna är däremot en lite svårare fråga. Det finns ganska många träningsprogram ute som är mer eller mindre bra (t ex t-nation, Glenn Pendlay, Muscle and fitness, men’s fitness etc).

glöm inte cardioAtt göra ett träningsprogram som passar alla bra är egentligen ett omöjligt uppdrag eftersom vi är olika och har olika förutsättningar vid varje givet tillfälle. Någon kanske inte rör sig alls i vardagen, någon rör sig mycket i vardagen men gör sällan tyngre lyft, någon är van att ta ut sig och har god rörlighet och styrka, en annan har god rörlighet och styrka men är för tillfället skadad och kan inte alls använda kroppen. Det här krånglar ju till det lite när det är vad kroppen är vad vid nu som måste bestämma hur mycket man ska göra i först. Om vi går för långt från det kroppen kan hantera så riskerar man helt enkelt både att göra illa sig, och kanske också att tröttna eftersom det blir ett för stort steg från det en är van vid att göra.

Trots detta så tänkte jag ändå försöka sätta ihop ett program som kommer att förbättra dina chanser att överleva den dagen zombierna kommer. Jag tog hjälp av Martin Altemark från Crossfit Uppsala (som till skillnad från många andra crossfitboxar har en bra holistisk syn på träning) med att ta fram ett program som kommer att göra dig förberedd på alla de olika fysiska utmaningar som en zombiekatastrof kan komma att innebära. Som vanligt lägger jag in brasklappen att en välfungerande kropp inte är en garanti på att du klarar dig, men det kan ge dig upp till 20% ökad chans enligt vissa zombieöverlevnadsexperter.

Så här vill vi inte ha detDet första vi behöver tänka på är att hålla oss skadefria. Se det som ett övergripande mål med träningen. Det finns få saker som påverkar träning och prestation mer akut än skador och eftersom vi inte vet när zombierna kommer måste vi ha fokus på du måste fungera bra varje dag. Därför är det rimligt att lägga väldigt lite träning (om ens någon) på maximal nivå. Det är bättre att ligga på mellan 70-90% av det yttersta du klarar av. Som vi också berörde tidigare annan viktig del för att hålla sig skadefri är att bygga upp träningsnivån. Att gå ut för hårt är ett vanligt problem som lätt orsakar skador. Tänk att du måste förtjäna att köra hårt, och att utgångspunkten inte kan vara vad du vill kunna ”när du är där”, utan alltid måste utgå ifrån vart du är nu.

Programmet riktar sig till dem som inte tränar idag. För dom som redan tränar regelbundet gäller det att träna på men att tänka på skademinimering och att variera träningen så mycket som möjligt helst med stora rörelser som belastar flera leder i kombination med kroppsviktsträning och uthållighet. Kondition är viktigare än styrka eftersom bra kondition gör återhämtningen bättre och enligt nya rön faktiskt gör dig mer skärpt. Styrketräning (och genom den muskelmassa) är emellertid bra eftersom det leder till en starkare benstomme och att du både skyddar dig mot, och återhämtar dig från skador bättre. Det är helt enkelt ett skydd för extrema påfrestningar.

Nybörjarprogram

Vi tänker oss att det är rimligt att träna 2-4 gånger i veckan till en början. Det är bra om två av passen innehåller styrketräning men det kan kombineras med konditionsträningen. Programmet är indelat i fyraveckorsperioder.

Vecka 1-4

Pass 1: Rask promenad i 30-45 minuter gärna i terräng. Här kan du till exempel gå till eller från jobbet, eller ta en promenad på lunchen. Är det här något du redan gör kan du börja jogga delar av tiden, med andra ord att öka intensiteten på arbetet något. Kanske 2 min jogg, 1 min gång och öka en minut jogg varje vecka.

Pass 2. Styrka. Kör basövningar som belastar flera leder som marklyft, benböj, bänkpress, roddövningar, chins och press över huvudet. Du bör också köra några enarmsövningar/enbensövningar för att träna koordination, stabilitet och balans. Sikta på 10-15 repetitioner i 3-5 set med någon minuts vila mellan under den första fasen. Kroppen och framförallt hjärnan behöver vänja sig långsamt för att senare kunna lyfta dom riktigt tunga vikterna med färre repetitioner och då är det viktigt att komma upp i hög volym – alltså många lyft.

Pass 3. Håll dig i varierad rörelse i 60 min gärna utomhus och du vill ha med rörelser där du bär, lyfter, puttar, drar och förflyttar dig. Är du i skog finns det stenar att bära, lyfta eller putta, grenar att dra, träd att klättra i och backar att gå upp för. Det ska inte vara tungt, men du ska vara i konstant rörelse. Detta kan också göras på gym i alla möjliga konditionsmaskiner, eller bära kettlebells/hantlar fram och tillbaka, hoppa lite hopprep etc. Om du vill kan du också lägga in styrkeelement i detta och lyfta något lite tyngre 10-15 gånger. Tränar du på, eller har ett välutrustat gym i närheten, så kan du använda slädar, däck, ok och andra otympliga leksaker, men tänk på att dom inte ska vara för tunga. Det är i första hand styrkeuthållighet du tränar och då ska du orka utföra rörelsen under lite längre tid.

kettlebellswing Pass 4. Styrka kan vara lite kortare och kombineras med pass 1.

Öka lite mängd varje pass om det känns bra. Promenaden kan ökas med distans eller tid, styrkeövningarna kan du lägga på lite mer vikt varje gång. Tänk på att det inte ska vara så tungt att du verkligen inte orkar en enda repetition till, utan sparar några repetitioner ”i tanken”. Ta det lugnt i början och bygg en bra bas.

Vecka 5-8. 

Pass 1. Börja jogga längre sträckor utan paus 3 km och öka lite för varje vecka.

Pass 2. Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 8-10 repetitioner i 3-4 set.

Pass 3. Samma som tidigare men försök få upp pulsen lite mer och kanske ha på dig en ryggsäck på ca 5kg hela tiden.

Pass 4. Styrkepass

Vecka 9-12

Pass 1. Sikta på att jogga 5km och ta tid så du vet ungefär hur fort du springer.

Pass 2. Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 8-10 repetitioner i 4-5 set.

Pass 3. Konditionsträning i intervaller. Kör ca 30 sek i snabbt tempo och sedan gå eller jogga (eller ro/cykla/skida långsamt i runt 3 minuter. Upprepa 6-8 gånger

Pass 4 .Styrkepass

 

Vecka 13-16

Pass 1. Öka joggadet, testa att jogga långsamt med ryggsäck eller något längre sträckor.

Pass 2.  Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 4-6 repetitioner i 5-6 set.

Pass 3. Variera intervaller, men med ganska hög intensitet. De kan också röra sig om annat än löpning.

Pass 4. Styrka

 

Så börja nu och förbered dig, ett första test är i Örebro den 29 oktober Run For Your Lives och glöm inte att använda zombies run! eller andra löpningsappar när du tränar. Lycka till och hojta om du vill använda detta så kan jag hjälpa till med pepp och motivation. För dig som bor i Stockholm kan ni också gå på passen jag håller på Friskis & Svettis City på onsdagar 12-13.

Filmtips: Zoombies

Har du någon gång oroat dig för att sitta i ett träd och bli attackerad av giraffzombier? Well, i så fall kanske du borde se Zoombies (2016) som tar det här med djurzombier på allvar. Det tog mig ett tag att fatta ordvitsen Zoo-mbies men Asylum som gjort filmen tyckte tydligen att ordvitsen var värd att göra en film på.

Zoombies-Poster-212x300

Eden är en djurpark som också har hand om utrotningshotade djur och bedriver forskning. Strax innan parken ska öppna kommer en grupp praktikanter till området. Samtidigt som de kommer sker någon slags olycka på ett gäng små apor som injiceras med något ämne som gör att de blir zombier och strax har det drabbat i princip alla djur på området utom fåglarna i fågelhuset (vilket såklart är tur för då skulle smittan spridas till resten av världen).

Djurzombier har funnits ett tag bland zombieböcker (t ex Dead Sea och Monster Island), men aldrig riktigt slagit på vita duken av det uppenbara skälet att det är svårt att göra snyggt. I Zoombies är det inte heller snyggt, det är dåliga datoranimationer, en ganska ful gorillakostym och ett giraffhuvud som skulle se fånigt utan på en maskerad används som ett riktigt giraffhuvud, men det gör liksom inget. Det blir kul ändå.

Zoombies är liksom de flesta andra Asylumfilmer ganska dålig. Taffligt skådespeleri, halvkassa effekter och märkligt osammanhängande manus, men det är ju egentligen därför en ser på filmerna därifrån. Det blir roligt konstiga scener som en apa som utan riktigt förklaring kommer ut ur en mans bröst. Asylums produktioner brukar handla om en rolig idé som görs blir film. Resten spelar mindre roll.

Trailer

 

After Armageddon

After Armageddon är en något gammal ”dramadokumentär” (producerad av History Channel) om vad som skulle hända om samhället kollapsade. Det är lika delar spelad film och experter som kommer in och berättar hur mycket kaos det kommer att bli hela tiden.

Det handlar om en familj som efter att staden de bor i fallit bestämmer sig för att lämna staden. Ett tillbakablick visar hur smittan som brutit ut spridit sig och hur många veckor det tar innan 100 miljoner är döda i USA. Deras resa går genom deppig ökenvandring via ett auktoritärt tillfälligt lokalsamhälle till ett hippieparadis.

En del saker tycker jag dock skildras bra. Exempelvis hur vi tenderar att följa mönster och vanor vi har även om situationen förändras. Vi går till jobbet, upprätthåller sociala relationer och tenderar att inte ta risker på allvar. Samhällets sårbarhet tas också upp på ett hyfsat rimligt sett. Också intressant när det berättas om att sjukvårdspersonal nästan alltid fortsätter gå till jobbet även vid kriser.

De flesta experterna är vita män i övre medelåldern med någon slags tvivelaktig examina och som uttalar sig om saker som ligger utanför deras ämne. Det är frustrerande att höra när de upprepar vad någon annan sagt till dem om hur hemska människor skulle bli, hur folk direkt skulle ha ihjäl varandra för mat och knark, att vi är nio måltider från anarki, att det alltid blir kaos vid evakueringar. Det är antingen direkta spekulationer utan bas i forskning eller så är det direkta felaktigheter. Anarki verkar för många vara lite kravaller i stadskärnan, det är det såklart inte. Den typen av oroligheter uppstår med jämna mellanrum överallt och med olika faktorer som utlöser dem. Anarki och masspanik som de flesta amerikanska preppers väntar sig vid samhällsstörningar är extremt ovanligt.

En kort sekvens nämner att människor också är altruistiska och hjälper främmande i nödsituationer. Men det framstår i filmen som att det är undantaget, när det snarare är tvärtom. De allra flesta av oss hjälper varandra medan ett fåtal beter sig irrationellt eller dåligt.

Trots sina brister så är det en rätt ok dramatisering av en familjs öde. Det är en ganska rak handling och hade egentligen gjort sig bättre utan ”experternas” gissningar och spekulationer. En del intressanta tips, men samtidigt en del konstigheter kring kroppens behov tycker jag. Det borde handla mer om uttorkning än om matbrist, för det är ett långt större problem i nästan alla överlevnadssituationer.

Här kan du se filmen i sin helhet.

Popcorn

Popcorn är väldokumenterat som det godaste som finns, och de fyller faktiskt en funktion i preppingsammanhang också. Det finns flera skäl till att opoppade popcorn är bra att ha. De har lång hållbarhet. 10-15 år kan det stå hos återförsäljare, men sannolikt kan de förvaras längre. Om möjlighet att poppa popcorn saknas, går det att mala ned dem som mjöl och använda i typ brödbak. Popcorn är också förhållandevis näringsrikt med en del bra vitaminer och mineraler, en hel del fibrer och innehåller antioxidanter.

Jag har också testat att grodda popcorn med viss framgång. Här är några bilder.

IMG_2079IMG_2080

IMG_3145

klara efter typ sex dagar

 

 

Det tog typ tre dagar innan grodden började synas. Och efter en knapp vecka ansåg jag att de var klara. Det är inte asgott, smakar lite sött med en svag bismak av lakrits. Det påminner lite om stensöta tycker jag. Enligt Internet ska det också gå att odla majs från popcornkärnor. Jag har testat att sätta de groddade popcornen men lär ju inte hinna se riktiga resultat. Ska testa igen nästa vår och hoppas något kommer upp.

Jag testade också att bara koka dem. Efter typ en halvtimme var de ätbara, men alltså att poppa dem är ett sjukt mycket bättre alternativ.

Här kan du köpa en säck med fyra kilo ekologiska popcornkärnor och om du verkligen vill köra hårt rekommenderar jag 22,7kg säcken.

På det stora hela är det lätt att laga men går inte upp mot typ gula ärtor eller baljväxter som är betydligt billigare, godare att grodda och har bättre näringsvärde. Före apokalypsen är de också som nämnt det bästa snackset ever. Popcorn är ju alltid popcorn.

Näringsvärde per 100 g:
Energi 1527kJ/365kcal
Protein 9,4 g
Kolhydrater 67 g
Fett 4,7 g
Kostfibrer 7,3 g

Transformationen

Jag läste nyligen 1007 av Johannes Pinter. Det är en vampyrbok (ja jag vet att vampyrer är overkliga) där huvudpersonen Anton blir smittad och hela boken handlar om hur han långsamt slutar vara människa. Hur han börjar inse att han håller på att bli något annat. Förändringen tar flera veckor och midnattssolen i Gällivare tvingar honom att stanna inomhus. Vampyren och zombien har mer gemensamt än bara historia. Det finns flera element som är likartade.

Den här typen av historier finns även i zombiegenren och jag tänkte mycket på att förändringsprocessen är likartad. Att gå från människa till ickemänniska. Den stora skillnaden är såklart att vampyren har förmågan att tänka, samt att den  behåller sina minnen och kanske sitt jag efter transformationen, medan zombien i stort upphör att vara människa. Det är oftast mer som att dö. Men just den perioden är något jag skulle vilja se mer av. Det finns ofta bifigurer i zombiefilmer och serier som blir smittade och antingen dör som hjältar eller försöker dölja det hela och i slutändan blir ett hot mot alla. Dessa två ytterligheter är nog ganska vanliga sätt att hantera faktumet att vi håller på att lämna mänskligheten/dö. Men varför inte stanna i det? Det finns mycket obehagligt att tänka på, och kanske någon sorts hopp i att det inte behöver ta slut.

Det finns en zombiefilm som egentligen bara handlar om detta. Det är dock ur en pappas perspektiv när hans dotter håller på att bli zombie. I Maggie (2015) så tar förvandlingen upp till sex veckor. Att mentalt kapitulera för det oundvikliga gäller ju även för de närstående, vilket ju tas upp i de flesta zombieserier, nu senast i Fear the Walking Dead.

Även om 1007 inte handlar om zombier så väcker den tankar om förnekelse och att kapitulera för något nytt. Det är en bra och tät berättelse om förfall och förändring. Om att vara människa och att sluta vara det. Den är dessutom utgiven på Swedish Zombie som är ett spännande förlag som ger ut svensk skräck (tyvärr för lite zombieberättelser).