Zombiefilmer på Netflix

Eftersom de flesta numera har tillgång till olika streamingtjänster för film tänkte jag göra en lista för de zombiefilmer som finns tillgängliga just nu på Netflix. Jag kanske orkar uppdatera sidan när det kommer nya filmer (men då får ni gärna komma ihåg att tipsa mig).

28 Veckor senare  En riktigt, riktigt, riktigt bra uppföljare till klassikern 28 dagar senare. Faktum är att inledningsscenen är bland det absolut bästa i zombiegenren och även soundtracket av John Murphy är helt otroligt bra. Den utspelar sig 28 veckor efter det stora utbrottet i Storbritannien och de som smittats av ursinnes viruset har i princip dött ut. Amerikanska soldater har en zon i London och överlevare har börjat komma tillbaka. Här har jag skrivit mer om den

The Rezort  Jurassic Park möter Dawn of the Dead i en helt ok zombiefilm. Rätt bra underhållning men inget som fastnar. Ett företag ordnar lyxresor där du kan få skjuta zombier tio år efter att människorna vunnit det stora zombiekriget. Men något går i vanlig ordning fruktansvärt snett… Här har jag skrivit mer om The Rezort.

Shaun of the Dead En modern zomedyklassiker! Shaun of the Dead sätter standarden för hur rolig och samtidigt samhällskommenterande en zombiefilm kan vara. Bra för den som vill kolla på zombiefilm och ha det lite småmysigt samtidigt. Den bör ses av alla som har någon typ av zombieintresse.

Warm Bodies En trevlig Romeo och Julia-inspirerad romzomcom som utspelar sig efter apokalypsen. Zombien R börjar få medvetande och förälskar sig i Julia som är en av de levande som bor i en skyddad stad. Det finns dels de zombierna som är som R och är lite halvloja med förmåga att få medvetande och de som är mer skelettliknande och rejält onda. Värd att se för alla som inte hatar zombier som avviker från Romeronormen Här har jag skrivit mer om Warm Bodies.

Pride & Prejudice & Zombies Precis som titeln antyder så är det den klassiska Stolthet och fördom med zombier i. Filmen avviker kraftigt från originalboken och även boken med samma titel som filmen. Eftersom jag varken orkade läsa klart boken eller serietidningen var mina förväntningar mycket låga på filmen. Men jag gillar den faktiskt en hel del. Bra underhållning och kostymdrama i ett postapokalyptiskt viktorianskt England. Också plus för Matt Smith (Dr Who) i en av huvudrollerna. Här har jag skrivit mer om Pride and Prejudice and Zombies.

Les Affamés Franskspråkig kanadensisk zombiefilm från 2017. Rätt lågmäld och fint naturfoto men den lämnade mig inte med någon bestående känsla. Lite speciella zombier som gillade att stå och hänga eller bygga torn av stolar. Här har jag skrivit mer om Les Affamés

Day of the Dead Bloodline En inofficiell riktigt kass uppföljare på Romeros klassiker. Usch och fy. Undvik helst. Men den handlar i alla fall om en läkare som bor i en bunker och försöker hitta ett vaccin samtidigt som en kärlekskrank hybridzombie är ute efter henne. Här har jag skrivit mer om Bloodline

Quarantine 2 Ett flygplan visar sig ha en smittad ombord vilket leder till att de tvingas nödlanda. Väl på flygplatsen blir de satta i karantän och måste försöka ta sig ut medan de en efter en blir bitna och börjar jaga andra.  En helt ok zombiefilm faktiskt. Det är en uppföljare till (som egentligen utspelar sig typ samtidigt eller strax efter) Quarantine som är den amerikanska [rec].

 

Utöver dessa filmer finns det tre TV serier med zombietema som kanske är intressant för några. iZombie är en deckarhistoria där zombien är den som löser brott. Z-Nation är en lite mer oseriös version av The Walking Dead och Santa Clarita Diet handlar om en villaidyll i USA där en kvinna blir smittad och behöver hålla upp fasaden gentemot grannarna. I ärlighetens namn har jag bara sett ett par avsnitt av de tre olika serierna och inte alls fastnat för dem.

 

Annonser

Dagens zombiefilm: Day of the Dead: Bloodline

Day of the Dead: Bloodline (2018) är den tredje remaken (varav en har det imponerande 2,2 i betyg på IMDB) till George Romeros klassiska Day of the Dead (1985). Den andra remaken från 2008 är riktigt usel och det mest minnesvärda i den var att det finns en vegetarianzombie som inte åt människor. ”Bloodline” här är inte heller något att hänga i julgranen tyvärr. Även om den filmen har några fler likheter med originalet än de andra två.

Ett tag efter apokalypsen finns det en militärbas som fortfarande är igång. Där bor en del civila och en del militärer och försöker ha en dräglig vardag. Löjtnanten Miguel är boss på basen och har problem med folk som tar sig ton mot honom. På en supply run råkar de få med sig en zombie tillbaka till basen. Han heter Max och var redan innan apokalypsen besatt av läkarstudenten Zoe som är filmens huvudrollsinnehavare. Han infångas och väl på basen försöker de hitta ett vaccin mot smittan så att ett bett inte ska behöva betyda döden.

Det finns ett par blinkningar till originalfilmen till exempel är Max väldigt lik Bub och de gör tester på honom och har honom fastkedjad i väggen på liknande sätt. En övergiven helikopter på ett fält är också en blinkning. Konflikten mellan den civila och det militära befälet är en annan sak som liknar varandra och jag kan inte låta bli att tänka att det skulle kunna blivit en intressant film. Det är många relationer och teman i just det militära vs de civila instängda i en bunker som skulle kunna utforskats. Som det gör i Romeros film.

Alla skådespelare är dåliga och de gör dumma val typ rakt igenom hela filmen. Det finns gigantiska hål i handlingen och väldigt mycket logiska luckor.

Den här filmen rekommenderar jag typ inte till någon förutom andra puckon som har fått för sig att de vill se alla zombiefilmer som kommer ut.

Trailer:

Filmtipset: Rezort

The Rezort (2015) är en brittisk zombiefilm som utspelar sig tio år efter att zombiekatastrofen startade.  I zombiekriget, som krävde två miljarder människoliv, vann till sist människorna och zombierna tillintetgjordes, i alla fall nästan. Samhället har återgått till någon form av normalitet men det finns fortfarande problem med människor på flykt bland annat. På en avlägsen ö finns det kvar zombier och ett företag arrangerar lyxresor dit med bubbel och zombiedödande på agendan. OCH INTE HELT OTIPPAT GÅR NÅGONTING PLÖTSLIGT SNETT!!!

Det här med Zafari är ju inte helt enkelt. Helt plötsligt slås alla säkerhetssystem på ön slås ut och de flesta gästerna och personal smittas (vilket gör dem snabba då de är nysmittade). Två grupper är ute på sitt zombieslaktaräventyr på ön och måste försöka ta sig från ön eftersom den kommer att bombas sönder av ett säkerhetsprotokoll för att förhindra att smittan sprids vidare.

Ja, det är som Jurassic Park med zombier. Och det är faktiskt förvånansvärt bra. Den här filmen skulle lätt kunnat bli en riktig kalkon men det är en habil zombiefilm som dock knappast kommer att gå till historien som en zombieklassiker eller ens någon minnesvärd film, men som underhållning och som zombiefilm betraktat är det helt ok. Det är till och med lite spännande då det inte är helt klart vilka som ska dö och när.

 

Och trailerna spoilar inte mer än jag skrivit här så den kan vara värd att kolla in även om du tänkt se filmen. Som för övrigt finns på Netflix.

Boktipset: Krishandboken – allt du behöver för att klara dig

Krishandboken – Allt du behöver för att klara dig är en ny bok av Niklas Kämpargård. Det är den fjärde svenska boken om preppers/krisberedskap som kommit sedan i höstas så det finns verkligen något brinnande aktuellt i ämnet. Jag får känslan av att ambitionen med boken är en heltäckande handbok för att förbereda sig inför att något stort och oväntat kan inträffa.

Det jag upplever skiljer ut Krishandboken från andra liknande böcker är att det känns som att den inte utgår särskilt mycket från ett storstadsperspektiv. Det jag kanske tycker är mindre bra är att den tangerar överlevnadsbok en del med info och bilder om hur du bygger en Rocket stove eller ätbara växter till exempel. Balansen boken försöker hålla mellan kortare beredskapsbok och långvarig katastrof är svår. Men det är något som är intressant just där också. Hur länge är tillräckligt länge? I de flesta lokala katastrofer, långvariga elavbrott etc så är det ju knappast något som kommer att behövas. Blir situationen för akut kommer vi tvingas lämna platsen. Men i ett SHTF scenario så är det ju ändå relevant kunskap. Även om boken är tjock så innehåller den inte, ur hemberedskapsperspektiv, särskilt mycket mer än Civilförsvarsförbundets ”Boken om hemberedskap”. Det handlar ju lite vem den riktar sig till och hur mycket förändringar i livet som är rimligt att göra. Att beskriva en djup och långtgående samhällskollaps är väldigt svårt. Det blir lätt spekulativt, även om det går att kolla på ekonomiska kollapser så är det som mycket kontextuella faktorer och politik som avgör vad som händer.

Faktamässigt känns den gedigen och jag har inget direkt att anmärka på där, den är också snygg och känns lättläst (även om samma text ibland upprepas i brödtext som utlyft stycke). Jag gillar också åtgärdsplanerna som är så konkreta som det går att vara när en inte vet exakt vad det är som händer.

Jag märker att det är lätt att bli överdrivet kritisk just när det är något som jag själv också kan och har egna tankar kring. Det är en bra bok som inte ger jättemycket för nybörjaren, men som förhoppningsvis kan få någon att börja tänka till kring krisberedskap.

Adlibris

Bokus

April: Kom igång med träningen!

Löpning med extra tyngd är en viktig del i att överleva zombieapokalypsen. (OBS att det är lätt att skada sig). Bilden kommer från zombieöverlevnadskalendern 2018 och är gjord av Emelie Östergren.

Glöm beach 2018! Träna för apocalypse 2019! Det bästa med att börja träna i april är att det börjar bli drägligt att vara utomhus och att gymmen är lite tommare än i januari när folk har sina nyårslöften. Fysisk träning är med all sannolikhet den viktigaste preppingen du kan göra (som du dessutom har nytta av i det osannolika scenariot att det inte blir zombieapokalyps i vår livstid). Det finns en massa

Det är ny månad och ny grej att fokusera på för att överleva zombieapokalypsen. Jag har egentligen inte jättemycket mer att skriva om själva träningen eftersom jag tidigare skrivit om ett träningsprogram för att överleva zombieapokalypsen på bloggen (som kan och bör läsas här) och finns med som utvecklat kapitel i boken. Så jag tänkte fokusera på vilka metoder som har visst vetenskapligt stöd när det gäller att att komma igång med träning. Så om du känner att du vill komma igång men inte riktigt har gjort det på grund av anledningar.

Och som sagt, vill du verkligen gå in för det hela tycker jag du ska spana in inlägget länkat ovan och läsa kapitel 6 i Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. I korthet så ger konditionsträning ett långt liv och styrketräning ett bra (smärtfritt) liv. Optimalt är såklart att kombinera träningen.

Ok så här kommer de viktigaste råden för att börja träna:

  • Sänk tröskeln. Hitta det du upplever är enkelt och kan passa in i livet i övrigt. Det är väldigt viktigt att skapa rutin och då är det dumt att försöka göra om hela sitt liv för att träningen ska passa in från början.
  • Spelifiering/gameification. Vill du börja springa/jogga finns det en del del bra appar med zombietema (som t ex Zombies, run!). Det blir en sorts spelifiering av träningen så du blir mer peppad på att utveckla din karaktär i spelet och därigenom röra mer på dig.
  • Gör det tillsammans. Utmana en kompis och kom på ett mål (t ex 25 pass på två månader) och bestäm hur ni ska fira det. Socialt tryck kan funka bra som motor. Det funkar också bra att peppa varandra när ni väl är på gymmet eller i löpspåret och ni kan ha trevligt samtidigt.
  • Börja lagom – det är ofta kontraproduktivt att gå ut för hårt. Börja lugnt och gör sker du klarar av för att sedan öka svårighetsgraden och ansträngningen. Detsamma gäller målsättningarna, sätt upp små uppnåbara mål och ett långsiktigt mål. De flesta överskattar vad de kan göra på ett års tid, men underskattar vad de kan göra på fem års tid.
  • Prioritera. Tänk över när det funkar att träna i livet och prioritera det. Det gör visserligen ingenting om du missar en veckas träning i det långa loppet, men det kan vara förödande för moralen att börja skippa planerade träningar.  Du kommer att missa några saker som du gör idag, välj ut vad du vill byta ut mot träning och hur.
  • Träna på morgonen, ställ klockan, packa väskan och bara kör. Ju senare på dagen desto lättare att hitta anledningar att ställa in.
  • Ta hjälp! På flera gym (t ex friskis) finns instruktörer som du kan fråga. Har du råd kan det vara bra att ha en PT eller att gå på smågruppspass

Glöm inte heller inte tro att du är oövervinnerlig bara för att du tränar crossfit:

 

Så hur ska du nu göra för att komma igång med träningen?

 

 

 

Boktipset: De kallar oss zombier

KG Johanssons ”De kallar oss zombier” är en sprillans ny svensk zombiebok från Pulpfic förlag.

Det är en något ovanlig zombieroman då den skildrar hela förloppet ur en zombies ögon (ok, i bokvärlden är detta betydligt vanligare än i film men ändå). Katarina ”Kattis” Blohm är en miljöpartistisk politiker vars relation gått lite i stå. Hennes make Benny försöker i hemlighet förbättra deras samliv med någon slags drog vilket milt uttryckt var en dålig idé. Hon blir en slags zombie och ganska snabbt blir fler smittade och hela Umeå (där boken utspelas) blir en konfliktzon och sätts sedermera i karantän.

Den första delen av boken fokuserar rätt mycket blod, äckel och sex – gärna i kombination. Särskilt sexdelarna tycker jag fick för mycket fokus. Men senare tycker jag att boken blir mer och mer intressant. Och andra halvan – när det börjar gå utför och baksmällan i att vara zombie blir tydligare – är riktigt bra tycker jag. Boken går lite upp och ned i tempo på ett bra sätt, de mer fartfyllda styckena är det bra schvung i tycker jag, och från andra halvan blir karaktärerna mer och mer intressanta.

För den zombieintresserade tycker jag att den är läsvärd. Särskilt för dem som gillar pulpgenren med snusk och splatter är den absolut bra läsning.

Köp den via förlagets hemsida.

Det här med krisbeteenden…

I torsdags föreläste jag på uppstartskonferensen inför MSBs krisberedskapsvecka. Det var nervöst och rätt svårt (eftersom föreläsningen handlade en del om riskkommunikation som ligger lite utanför vad jag är bra på). En bild spreds senare på sociala media, hamnade i den största svenska preppergruppen på facebook och satte igång en shitstorm (runt 400 kommentarer). Inte direkt mot mig men mot budskapet i bilden. Så jag tänkte skriva en lite längre text och hänvisa till forskningen jag lutar mig mot i slutet av inlägget för den som vill läsa mer.

Pinsamt nog är Powerpointen också lite sned

Det är såklart generella drag jag talar om. Det finns alltid exempel på motsatsen. Alla kan hitta exempel på när folk har betett sig som rövhattar i katastrofer, eller medierapportering om det (vilket mycket väl kan vara felaktigt, som vid Katrina som du kan läsa om nedan). Forskningen handlar om naturkatastrofer och inte om krig eller krigsliknande situationer. Dessa har jag dålig koll på och vill inte uttala mig om.

För det första så är vår förståelse av en katastrof som inträffar påverkad av vår förförståelse. Om vi tror att grupper drabbas av masspanik kommer vi att tolka människor som rör sig tillsammans från en katastrofplats som panik. Det kan också vara så att människor själva känner panik och därigenom tolkar alla andras beteenden på det sättet. Just ”alla hade panik” är ganska vanligt förekommande rubrik i media, men det stämmer sällan. Masspanik kan inträffa men bara under vissa speciella omständigheter. Normer upplöses långsamt även i katastrofer.

Att människor är aktiva och försöker förbättra sin situation är naturligt. Vi hade som art klarat oss väldigt dåligt om vi inte löste problemen som vi möter. Särskilt i Sverige finns det en bild av att vi skulle förlita oss på staten (vilket vi i viss mån gör) men de större kriser som hänt i Sverige. Stormen Gudrun, terrorattacken på Drottninggatan eller branden i Västmanland visar att människor inte varit passiva utan hjälpts åt och agerat. Ibland pratas det om begreppet ”inlärd hjälplöshet” vilket det inte finns några som helst belägg för i katastrofsituationer, det är något annat. Där kan vi också se hur det skänktes saker och pengar i en omfattning som inte kunde tas emot.

Det här med kriminalitet är ju också något vi starkt förknippar med katastrofer. Att den skulle minska känns kontraintuitivt eftersom vi sett som många bilder på sönderslagna fönster. Men det handlar om att vi blandar ihop social oro och kravaller med naturkatastrofer. Forskningen visar också att det som stjäls i allmänhet är livsmedel och mediciner, inte kapital- eller statusvaror. Och att människor som är sjuka eller hungrar tar mat och mediciner när butikerna är stängda är något som jag tycker är rimligt.

Och människor är såklart olika. En del reagerar konstruktivt på akuta situationer (10-25%), de flesta är passiva och förvirrade men kan hjälpa till när det går (65-80%), och en liten del funkar dåligt och kan bete sig illa och här kan kanske katastrofchock kan räknas in (10-15%). Men det är alltså i den mest akuta fasen – precis när det inträffar. Även om vi är olika så reagerar ändå kroppen på likartade sätt. Om vi ska prata evolution och historia så finns det starka skäl att tro att människan insett vikten av den egna gruppen och därför fokuserat på solidaritet vid hot och fara.

Jag tycker ändå att det är väldigt intressant att bevisen för att folk i allmänhet beter sig schysst när det skiter sig väcker så starka reaktioner. Känslan av att många vill att människan ska vara egoistisk innerst inne och istället för att intresserat sätta sig in i påståendena måste ju bero på något. Jag tänker att den som är seriöst intresserad av ämnena kris, katastrof och överlevnad borde vilja veta mer. Lära sig, och sätta sig in i frågor som är av enorm betydelse för en katastrof. Sen är det ju upp till var och en att tolka eller tro på forskningen.

Det är rimligt att vara källkritisk och när jag började lära mig mer om det här så var jag också skeptisk. Sedan har jag läst ungefär samma budskap från många olika källor och olika forskare som kommer fram till liknande slutsatser. Jag har hittills inte läst någon forskning som skulle säga motsatsen. Det finns exempel på när saker gått illa, men allt tyder på att det inte är det som karaktäriserar mänskligt beteende vid krissituationer. Argument som baserar sig på vad folk tror, egna upplevelser, vad de hört eller ”sunt förnuft” är något annat än forskning och det säger väldigt lite om just myter och sanningar vid katastrofbeteenden.

Det finns ju ingen empiri av en zombieapokalyps eller vad som skulle ske om hela samhället raserades och alla fattade direkt att inget någonsin skulle bli sig likt. Det är ren fiktion att spekulera kring det (vilket kan vara kul, men förväxla inte de idéerna eller de populärvetenskapliga skildringarna med empiri). Vad vi kan slå fast är att det finns minst lika mycket som talar för ökad sammanhållning och solidaritet som om ”allas krig mot alla”.

Mer eller mindre akademiska lästips:

Ann Enander: Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser (tyvärr lite svår att få tag i nuförtiden)

Misse Wester: Mänskligt beteende i stora kriser fakta och fiktion https://www.foi.se/rapportsammanfattning?reportNo=FOI-R–3675–SE

Henry W Fischer: Response to Disaster: Fact Versus Fiction & Its Perpetuation : the Sociology of Disaster https://books.google.se/books?id=-H17D_PwL1IC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false

Sarita J. Robinson: Human Behaviour When Disaster Strikes: Human behaviour in emergency situations http://clok.uclan.ac.uk/9573/

Patrick S Robert: Disasters and the American State (Om medias rapportering, orkanen Katrina och vad som faktiskt hände sid 163-165) https://books.google.se/books?redir_esc=y&hl=sv&id=xZU2AQAAQBAJ&q=los%20angeles%20times#v=snippet&q=los%20angeles%20times&f=false

För den som vill läsa mer om bra beteenden och gemenskap vid kriser rekommenderar jag A Paradise Built in Hell: The Extraordinary Communities That Arise in Disaster av Rebecca Solnit. En reportagebok om olika katastrofer som har inträffat och hur människor agerar.

Sen har ju Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig ett ordentligt kapitel där jag går igenom frågorna lite mer ordentligt. Adlibris Bokus

 

 

Filmtipset: Les Affamés (The Ravenous)

…och så är det dimma hela tiden

Kanadensiska Les Affamés (engelsk titel The Ravenous) kom 2017 och är på sätt och vis en klassisk zombiefilm men den har vissa drag som ändå skiljer ut den från mängden. Den utspelar sig på landsbygden i ett vackert Quebec. Vi får följa några olika överlevare som sedan sammanstrålar till en grupp. Ingen av karaktärerna får någon djupare presentation och det är svårt att verkligen känna för dem.

Filmen är lite hattig och jag fattade inte riktigt varför de var tvungen att dra och varför zombierna förföljde just dem. Zombierna var också lite speciella. De tenderade att stå och kolla och ibland gillra någon slags fällor eller i alla fall ha en plan för hur de skulle bete sig. Dessutom skapade de konstverk som sträckte sig mot himlen. Det finns säkert någon symbolik i det hela och det var inte helt utan att jag tänkte på twisten i I Am Legend när jag såg filmen.

Särskilt slutet blev en smula för konstnärligt, det var bitar som flirtade med blodsprutsscener från zombiefilmens 80-talsstorhet, men det blev mest konstigt. Att mixa in slapstick i filmen kanske också gjorde att den var lite svår att riktigt uppskatta.

Det är egentligen inget fel på filmen. Den är på sina ställen ganska lågmäld och påminner en del om The Battery men vill på något sätt göra lite för mycket. En film att se för zombieintresserade som vill hänga med, men det finns betydligt bättre moderna zombiefilmer att lägga sin tid på.

Mars: Organisera dig!

Shit det redan mars! Snart är vintern slut och i samband med det så kommer årsmötena för en massa föreningar och organisationer. Lämpligt nog är mars också månaden då du ska engagera dig. Det finns flera skäl, maktskäl – alltså att du får mer inflytande över något du påverkas av (t ex fritidsintresse, boende eller fackförening), demokratiskäl – att du är med och påverkar hela samhället och zombieöverlevnadsskäl – alltså att du kommer att ha större chans att klara dig och hjälpa din omgivning när zombierna kommer. Det är faktiskt också rätt kul oftast.

Bild: Emelie Östergren

Det kan låta en smula långsökt att medverkan på tråkiga hyresgästföreningsmöten kommer att få dig att överleva de blodtörstande hungrande horderna, men tittar vi på andra typer av katastrofer som faktiskt har hänt så finns det en förklaring. Vid olika typer av kriser och katastrofer uppstår ett maktvakuum. En period när ingen riktigt har kontroll och kan definiera situationen. Den som lyckas ta det kommandot skapar sedan en bild av vad som hänt som är svår att tvätta bort. Ett exempel på det är rapporteringarna i massmedia och mord, våldtäkter, krypskyttar etc i efterdyningarna av orkanen Katrina. De flesta uppgifter som spreds var totalt felaktiga eller grovt överdrivna, men bilden av ett laglöst land lever kvar i sinnebilden och förstärker myten om att vi beter oss som arslen vid katastrofer. Never waste a good crisis är ett talesätt som det går att tänka kring.

Vid kriser uppstår ofta spontan organisering. Folk sätter igång och göra saker tillsammans med andra, tyvärr kan onödiga saker bli problem om människor är ovana att agera tillsammans. Fungerande strukturer kan väldigt snabbt bli en resurs i hjälparbetet vilket vi till exempel kunde se under flyktingmottagandet hösten 2015. Människor vill hjälpa till och göra saker när en katastrof inträffar, men ofta blir det pannkaka av det hela för att det inte finns tillräcklig samordning och organisering kring vilket behov som finns. Välorganiserade människor eller välfungerande organisationer kan vara ett stort stöd i det arbetet.

Så sätt igång nu. Hitta en förening du tänker att du är intresserad av (en stark rekommendation är att utgå från där du bor eller i en lokal förening som finns i närheten). Vill du lära dig saker så är till exempel Civilförsvarsförbundet eller Frivilliga resursgrupperna ett bra alternativ. Gå på lite tråkiga möten och fundera lite på hur organisationen skulle kunna bidra vid ett längre strömavbrott eller ett zombieutbrott i grannkommunen. Var inte en av de där personerna som inte vet vad du ska göra när något inträffar, var den som driver historien framåt, formar efterdyningarna och mildrar konsekvenserna av en katastrof och drick gratis kaffe under tiden.

 

Boktipset: Zombie Iceland

Alla vet ju att Island är det säkraste landet efter zombieapokalypsen, men att det finns en rätt rolig zombiebok om när zombieapokalypsen inträffar just på Island vet nog inte alla. Ordvitsen i titeln är rätt symptomatiskt för boken. Huvudpersonen Barbara har lite på kul förberett sig för zombieapokalypsen med sin pappa (som dock är bortrest när skiten träffar fläkten). Hennes syskon, hon och några de träffar i ett snabbköp överlever i det väl förberedda huset. Men som så ofta är i zombieberättelser börjar saker och ting gå gå snett. De slutar snabbt att vara försiktiga och det leder till det ena dödsfallet efter det andra. De blir tvungna att fly…

Zombie Iceland är skriven av Nanna Árnadóttir och hennes ambition är att skriva en reseguide och zombieroman på en och samma gång. I de många fotnoterna får vi lära oss om isländsk kultur – klädvanor, maträtter, fakta om politisk och geografi etc. Det är ett roligt koncept och även om det då och då känns krystat är det absolut något som lyfter boken. Eftersom strömmen fortfarande funkar får vi följa apokalypsens början i facebookstatusar vilket är något jag gillar. Det finns också en spellista med musik som en kan lyssna på till varje kapitel. Själva handlingen och personerna är inget speciellt alls, men det blir ändå på det stora hela en rätt underhållande bok. Den är tydligen svår att få tag i nu för tiden, men om någon ska åka till eller har ett stort intresse för Island är den väl värd att läsa. Som zombieroman finns det helt klart bättre böcker.