Filmtipset: Train to Busan

Tänk att två av de bästa zombiefilmerna som hitintills gjorts kom 2016. Den sydkoreanska Train to Busan är faktiskt (tillsammans med The Girl With All the Gifts) riktigt jävla bra.

Till en början är den något långsam men växer snabbt in i zombiefilmens absoluta toppskikt. En hårt arbetande man negligerar sin dotter, men vid ”dotterdagen” så vill hon åka till sin mamma som bor i Busan. De tar tåget. Tyvärr har det samtidigt utbrutit en smitta och en av de smittade hoppar på tåget och sen blir det kaos. Målet är fortfarande Busan men vissa vagnar är fulla av smittade. Filmen handlar om passagerarna på resan, vilka val de gör och hur de hanterar zombierna och de andra människorna ombord.

Även om karaktärerna ibland kan kännas lite platta finns det något fint där. Det finns en utveckling som skulle kunna bli krystad men håller sig precis på rätt sida av linjen. Där många zombiefilmer vill för mycket eller göra spektakulära händelser/personer är Train to Busan precis lagom även om set-upen kan verka lite tramsig. Slutscenerna är verkligen starka.

Att låta filmen nästan helt utspel sig på ett tåg, ger en bra känsla av instängdhet. Det i kombination med att de också reser och har ett mål ger en på ett sätt klassisk utgångspunkt och miljö för en zombiefilm. Jag såg halva filmen på ett tåg och när jag gick genom vagnarna till restaurangvagnen så var det mer obehagligt än vanligt. Jag tittade efter ställen att gömma mig på och grejer att använda vilket en annan postapokalyptisk tågfilm ”Snowpiercer” inte alls gjorde. Det går att dra paralleller till vad Mats Strandbergs bok Färjan fick mig att känna med Finlandskryssningar.

Trailer:

 

Och den bästa kommentaren i filmen?

namnlos

Zombiepodcast

14914638_1437610262933941_843086699_nNär jag var i Örebro i helgen för att springa Run For Your Lives passade jag på att vara med i Thomas och Tomas filmpodcast eftersom de hade teamat zombier. Det blir väldigt mycket snack kring olika mer eller mindre bra zombiefilmer.

Lyssna gärna på podden på iTunes eller på podbean

Run For Your Lives 2016

Puhh, jag överlevde. Jag sprang i helgen Run For Your Lives i Örebro arrangerat av Batalj (som också kör Zombie Escape i Strossa utanför Örebro). Det var ett 6,5 km lång lopp in i centrala Örebro med ”hinder” och löpning genom gallerior. Runt 300 zombier stod i vägen och försökte stjäla banden vi hade som liv.

Så kunde ett "hinder" se ut när det var ljust ute.

Så kunde ett ”hinder” se ut när det var ljust ute.

Jag hade i förväg kontaktat Jörgen som höll zombieöverlevnadskursen i Örebro och två av hans kompisar, Ulf och Mattias, för att ha en grupp att springa med. Det visade sig vara ett bra drag.

Vi kom dit i god tid innan och det var lite osäkert på hur starterna skulle gå igång, vi kom iväg en dryg timme efter att vi ställt oss i kö till att börja springa. Det mörknade och var riktigt kallt, det var viktigt att röra på sig. ”Limber up” är ju Rule #18 för att överleva i Zombieland och det var en kunskap som var viktig. Flera löpare skadade sig under loppet av vad jag hörde medan jag sprang.

Det var inte utan pirr i kroppen och viss nervositet som vi började springa. Det första hindret var en tunnel under en väg där det stod kraschade bilar och det var rätt många zombier där. Då visste vi inte riktigt hur snabba och aktiva de skulle vara. Som tur var det gick det att springa upp på de sluttande kanterna på sidorna av tunneln. Det gällde också att använda bilar och annat till sin fördel och se hur zombierna rörde sig kring dem. En annan viktig del för att slippa förlora liv var att tempoväxla löpningen visade det sig. Jag borde helt klart ha lagt in fler korta intervaller i löpträningen.

Galleriorna var utöver slutsprinterna det värsta. Det var halt på golvet ganska många zombier och rätt trångt. Fördelen var att det var ljust därinne. I slutet blev det mycket mörker och svårt att se vem som var zombie och vem som var löpare framför, det blev inte lättare av att underlaget var ojämnt och det krävdes lite koll för att sätta ned fötterna.

Ett klätterhinder som var ganska komplicerat att ta sig över.

Ett klätterhinder som var ganska komplicerat att ta sig över.

Ett annat hinder var att klättra över ett horisontellt placerat nät med zombier under som försökte ta tag i armar och fötter. Det blev lite trafikstockning och containern vi stod på kändes ostadig, men det gick bra. Efter det fick vi springa inuti containrar med sopsäckar i. I slutet var en zombie som var knepig att ta sig förbi. Jag behövde backa bakåt flera gånger och vänta på att fler löpare kom och försökte ta sig igenom.

På det stora hela var det ett kul arrangemang och jag hann inte tänka så mycket under löpningen. Det var som ett tunnelseende många gånger. Trots att jag hade kört en del löpning var benen ganska stumma och hade förlorat en hel del explosivitet under den sista kilometern som också var den mest zombiepackade.

Fyra glada överlevare

Fyra glada överlevare

Slutligen vill jag säga att det visade sig att zombieöverlevnadskursen ger resultat eftersom samtliga av oss klarade oss och fick den fina Survivormedaljen efteråt (även om Infectedmedaljen faktiskt var snyggare). Så gå den eller läs boken så har du bättre chanser att klara dig när zombierna kommer.

Jörgen hade också en actionkamera så du kan kolla lite hur det var på det här youtubeklippet:

En hobby för zombieapokalypsen?

I ett tidigare inlägg skrev jag om vilka yrken som egentligen är bäst att ha med i en zombieöverlevnadsgrupp. Nu tänker jag ju att det är väldigt få som faktiskt väljer att lägga om sin yrkesbana bara för att klara sig bättre när zombierna kommer, men för oss andra lata personer så finns det andra större förberedelser vi kan göra. Vi kan skaffa en hobby.

Innan jag går in på saker som är vettiga att kunna så tänkte jag argumentera lite för att bara att ha en hobby gör att vi kommer att klara oss bättre. En viktig del är det sociala. Att vi oftast får kontakter med andra och blir bättre på att göra saker tillsammans med andra. Så även om en del av fritidsintressena går att göra ensam är det bättre att göra det med andra. Att ha stora nätverk är en fördel vid kriser och katastrofer.

En annan viktig del är känslan av att utvecklas. I dagens samhälle är det lätt att känna att en inte utvecklas längre. Att dagarna, veckorna, månaderna och åren bara rinner förbi utan att vi hinner se att vi faktiskt förändras. Känslan av stagnation kan vara förödande för vårt välmående, och det gäller kanske ännu mer efter apokalypsen. Vi måste fortsätta utvecklas som människor för att må bra i långa loppet.

Dessutom blir vi resurser då vi i vår tur kan lära ut och sprida kunskap innan zombierna kommit, och vara en del av att sprida kunskaper efter apokalypsen.

Här kommer alltså ett gäng hobbies:

Prepping – är väl en hobby som hamnar ganska högt på listan. Risken är dock att du dras in subkulturen och blir rädd för andra människor snarare än att försöka sprida kunskaperna du tillgodogör dig. Det är bra att kunna göra eld på fem sätt, att veta hur du lagrar livsmedel länge eller har bra vattenfilter. Tänk bara som vanligt på att kunskaper slår utrustning varje dag i veckan.

Vandring/friluftsliv – Det är bra att träna på att vara ute i naturen och veta var en bäst slår upp läger, får upp eld och hur viktigt det är att klä sig rätt för att inte bli för varm eller för kall. Att alltså praktiskt utsätta sig för att lämna staden och besöka det gröna på kartan.

Träninginget att säga något om egentligen, det är förmodligen den viktigaste förberedelsen du kan göra. Det viktigaste är inte om du väljer gym, kampsport, fotboll, rodd eller klättring. Det viktigaste är att du faktiskt rör på dig regelbundet. Även efter katastrofen är det viktigt att fortsätta med det eftersom det gör oss smartare och mer robusta för fysiska och psykiska påfrestningar.

Odling – På sikt så är ju odling något vi måste hålla på med. Risken är att det är svårt med trial and error, då error kan betyda svält. Bor du i en stad kan du försöka skaffa kolonilott, gerillaodla eller skaffa pallkragar, bor du på landet är det ju bara att köra. Dessutom verkar ju växter vara ett bra vapen mot zombier i spelet Plants vs Zombies.

Fordonsintresse – Laga bilar, tjuvkoppla och fixa båtar kan vara en viktig del de första åren så länge det går att få tag i bränsle. På sikt så är tyvärr kunskapen tyvärr rätt värdelös efter fossila bränslen slutar fungera när de bara står och att tänka sig att få fram tillräckligt med el eller alkohol får nog ses som en hopplös uppgift tyvärr. Att bygga om bilen till att gå på gengas kan visserligen vara ett alternativ.

Skytte – Även om överlevnad i ganska liten utsträckning kommer att handla om att panga så kan det vara bra att det finns någon som har kunskaper om det och hur vapen faktiskt fungerar.

Zombiefilm – Du har kunskap om olika typer av zombier och vad som funkar och inte funkat i filmerna. Tyvärr finns stora risker att du är en odräglig typ som hela tiden säger vad var det jag sa och stryker med för att folk runt omkring dig tröttnar på den besserwissriga attitydenn.

Byggnation – Att lära sig bygga hållfasta väggar för att hålla zombier borta, hus att bo i är en viktig del på sikt. Jag tänker att konstruktion är också bra för att kunna skapa vettiga system för latrin och vatten på sikt.

”Gammeldags” matkonst – det handlar om att sylta, safta, konservera, torka, röka eller på andra sätt göra mat hållbar i långa loppet. Risken är liksom vid zombiefilmskunskaper att vi får dras med en del odrägliga typer från Södermalm men å andra sidan så är matfrågan i långa loppet viktig, och svårt att hålla med på allt för mycket experimenterande efter skiten har träffat fläkten. Testa nu istället.

Folkbilda – kunskaper om hur vi lär ut och sprider de olika kunskaperna är viktigt. En viktig del är att få alla att lära sig så mycket som möjligt. Det gör hela gruppen mindre sårbar. Att lära sig nya saker är också viktigt för att må bra och känna utveckling. Gå framåt – gå i cirkel är en gammal bra paroll från något studieförbund. De har dessutom väldigt bra cirkelledarutbildingar som gör att du kan lära dig en del om gruppdynamik, ledarskap och konflikthantering.

Teater/konst/musik/berättande – för att behålla någon typ av känsla av att vara människa och kunna glömma allt elände som kan det vara bra att hålla på med konst. Schopenhauer menade att det enda som kunde bota lidandet/tristessen att vara människa var konsten. Jag tror inte det är sant nu, men det kan kanske finnas en poäng i det efter zombierna kommit. Dessutom tror jag vi faktiskt har mycket att lära oss av improvisationsteaterns tekniker. Dels att bli bättre på att snabbt kunna improvisera en bra lösning och utveckla det kreativa tänkandet, det genom att omfamna misstag och se det som något som utvecklar.

Det finns säkert en massa andra hobbies jag har missat, men vad tycker du? Hur många kan du pricka av?

 

Gästinlägg: Är en zombie en han/hon/hen eller det?

Då var det dags för ett gästinlägg av Linda Flores Ohlson som är lektor i spanska vid Göteborgs Universitet. Hennes aktuella forskningsprojekt heter Fictional Creature Pronominalization och hon forskar alltså på zombiens pronomen. Mycket nöje!

Om du läser det här stycket hämtat från Guillermo del Toro och Chuck Hogans vampyr/zombietrilogi The Strain, vad är det då för slags varelse du ser framför dig?

The man attacked. He charged […] but then the leash chain caught, snapping him back. They saw him now –saw his face. He sneered, his gums so white it appeared at first that his bared teeth went all the way up into the jaw. His lips were pale with thirst, and what was left of his hair had whitened at the roots. He crouched on all fours on a bed of soil.

Eftersom de pronomen (ord som ersätter namn och substantiv) som används för att referera till varelsen är de som i engelskan oftast används för att referera till människor så är det antagligen en man, om än så läskig, som du föreställer dig. De fetstilta orden i det här stycket kommer inte från originalet. Du ska nu få läsa hur texten egentligen ser ut i romanen:

The thing attacked. It charged […] but then the leash chain caught, snapping the thing back. They saw it now –saw its face. It sneered, its gums so white it appeared at first that its bared teeth went all the way up into the jaw. Its lips were pale with thirst, and what was left of its hair had whitened at the roots. It crouched on all fours on a bed of soil. (sid. 659)

De flesta skulle nog hålla med om att det nu är en helt annan slags varelse man föreställer sig, något som inte alls är en människa utan ett riktigt monster.

Vad är det då för pronomen man använder när man skriver om zombier och spelar det någon roll?

Svaret på den första frågan är dels att det beror på vilket verk man läser. En del texter använder sig uteslutande av icke-mänskliga pronomen. Det gör t ex Brian Keene’s The Rising trots att zombierna har namn och är intelligenta:

the dead thing that had once been Timothy Powell shouted in Sumerian. It knew how to use the PA-system, and directed its curses over the loudspeakers. […] “Who are you?” he asked it again, fighting to keep the tremor from his voice. […] “Ob,” it said with Powell’s mouth. (sid. 35-37)

Andra använder sig bara av mänskliga pronomen, som Alley när hon pratar om sin zombiepojkvän i I Kissed a Zombie and I Liked it (Adam Selzer):

That smell in his car and the medicine? Obviously embalming fluid – a quick Google search confirms that zombies need to drink that stuff every four hours to stay moving. The stuff that would stop the pain but he couldn’t get it? Probably brains. (sid. 76)

Vad som är riktigt intressant är att i många fall är det vilken relation berättaren i historien har till zombien i fråga som avgör vilket pronomen hen använder. I Warm Bodies (Isaac Marion) finns det två olika sorters zombier: ”Fleshies” och ”Boneys”. The Fleshies är zombier som är mer mänskliga. Visserligen luktar de illa och deras hud och ögon är grå, men en del av dem kan prata lite och de är intelligenta och har ett medvetande. The Boneys är gamla zombier som blivit benrangel och som inte längre har någon  mänslighet kvar. Bokens huvudkaraktär, R, är en Fleshie och han använder sig alltid av icke-mänskliga pronomen när han pratar om the Boneys:

the Boneys stop their preaching and stare at us. One of them comes forward, climbs our stairs, and take us both by the wrists. It leads us down into the circle and raises our hands in its clawed grip. It lets out a kind of roar. (sid. 11)

Men när R pratar om sin vän M, som också är en Fleshie, så använder han sig av de mänskliga pronomina:

I rise to find M waiting for me at the top. He is hundreds of pounds of muscle and fat draped on a six-foot-five-frame. Bearded, bald, bruised and rotten, his grisly visage slides into view and I crest the staircase summit. It he the angel that greets me at the gates? His ragged mouth is oozing black drool. (sid. 5)

Här gör alltså pronomenanvändningen skillnad på olika sorters zombier!

Nu har vi egentligen redan svarat på fråga nr 2: Spelar det någon roll vilket pronomen man använder när man pratar om zombier? För det gör det ju uppenbarligen eftersom det säger något om vilken relation man har till zombien, och samtidigt påverkar det läsaren/tittaren och hur denne uppfattar zombien. I vissa texter och filmer hittar man t.o.m. tydliga kommentarer som visar att berättaren är medveten om att det spelar roll vilket pronomen man använder. I tv serien Z Nation (IMBd) finns det en scen där unge 10 Thousand (10K) berättar för sin vän Doc om när hans pappa blev smittad:

-What did you do?

– I killed it.

– Damn kid, you had to put down your own dad?

– I didn’t kill him, I killed it.

Här behövs inte mer kommentarer, användandet av “him” och “it” säger tillräckligt, vi förstår att 10K anser att hans pappa upphörde av vara människa när han blev smittad: han gick från att vara en “han” till att bli en “det” och därför var det okej för 10K att döda honom. Ibland måste berättarna i historierna påminna sig själva om att varelserna som invaderar världen inte längre är människor:

The first G I saw was small, probably a kid, I couldn’t tell. Its face was eaten off, the skin, nose, eyes, lips, even the hair and ears […]. It was stuck inside one of those long civilian hiker’s packs, stuffed in there tight with the drawstring pulled right up around its neck.  […]. it was splashing around […]. Its brain must have been intact […] It couldn’t moan, its throat had been too badly mangled, but the splashing might have attracted attention, so I put it out of its misery, if it really was miserable, and tried not to think about it. […] don’t try to imagine who they used to be, how they came to be here, how they came to be this. I know, who doesn’t do that, right? Who doesn’t look at one of those things and just naturally start to wonder? It’s like reading the last page of a book…your imagination just naturally spinning. And that’s when you get distracted, get sloppy, let your guard down and end up leaving someone else to wonder what happened to you. I tried to put her, it out of my mind. (sid. 220-221)

I det här stycket från Max Brooks World War Z för berättaren en monolog med sig själv där hon påminner sig om hur viktigt det är att inte tänka för mycket på det tragiska människoöde som ligger bakom varje zombie hon ser. Som du kanske lade märke till rättar hon sig här i slutet av stycket: det är inte en ”hon” utan en ”det” som hon precis skjutit i huvudet.

Det är ju självklart mindre samvetskval relaterade till att döda något än någon, eller hur?

I senare zombielitteratur blir det allt vanligare att zombierna är intelligenta varelser och då kan det bli knepigare att veta hur man ska förhålla sig till dem. Det är inte längre lika självklart att man samvetslöst kan skjuta dem hur som helst, och detta reflekteras också i pronomenanvändningen. I The Girl with all the Gifts (M.R. Carey) finns det också olika sorters zombier. Vi har de mer traditionella zombierna som inte har något medvetande och agerar på ren instinkt, och så har vi zombiebarnen som är annorlunda än de andra eftersom de är intelligenta varelser som kan prata. I följande citat är det tydligt att man inte vet hur man ska referera till dem:

Bring us one of those kids. Let’s take a good long look at him/her/it. (sid. 78)

Det finns hundratals exempel på den här osäkerheten kring vilket pronomen man ska använda när man skriver om zombier, både i böcker och på film. Denna språkliga ovisshet visar att vår relation till zombierna är både komplicerad och problematisk. Till skillnad från många andra monster och fiktiva varelser, som t ex. troll, så har de ju varit människor förut. Dessutom börjar gränsen för zombie och människa, levande och odöd suddas ut allt mer med de nya berättelserna om ”humana zombier”, dvs, zombier som talar, är intelligenta och kanske t.o.m. har ett samvete och kan älska, sakna, skratta och gråta.

Så nu återstår bara frågan, när du ser den första zombien genom sovrumsfönstret en kväll, kommer du då skrika ”Nu springer jag ut och sätter en kofot i huvudet på honom/henne eller den/det?

 

REFERENSER

Brooks, Max. 2006. World war z: An oral history of the zombie war. New York: Broadway Paperbacks.

Carey, M. R. . 2014. The girl with all the gifts. London: Orbit.

Del Toro, Guillermo and Chuck Hogan. 2013. The complete strain trilogy. e-book. London: Harper Collins Publishers.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. The zombie as a pronoun – the use of subject and possessive pronouns in expressing (de)humanization and/or (de)zombification in disaster fiction.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. Fictional creature pronominalization – the use of he/she/it in reference to zombies, vampires and trolls in Guillermo del Toro’s literary work.

IMBd TV Channel. 2014-. Z nation (tv series). http://www.imdb.com/title/tt3843168/.

Keene, Brian. 2003. The rising. Portland: Deadite Press.

Marion, Isaac. 2010. Warm bodies. London: Vintage Originals.

Selzer, Adam. 2010. I kissed a zombie and i like it. Delacorte Press.

 

 

 

 

 

The Walking Dead volym 18 och några tankar inför säsong 7

the-walking-dead-volym-18-negans-hamndLagom till bokmässan kom The Walking Dead volym 18 ”Negans hämnd” ut på svenska. Den ligger precis före där TV serien är just nu, i slutet av volym 17 fick vi se Negan slå in huvudet på XX. Den engelska titeln på volym 18 är, What Comes After och säger det bra. Tiden är slut när Rick var ledare för en liten grupp överlevare där alla hade det bra och kunde börja se på framtiden med tillförsikt.

I Negans hämnd får vi stifta närmare bekantskapen på seriens nye skurk. Han skiljer sig från de tidigare skurkarna på flera sätt. Där Guvernören hade gladiatorspel för att underhålla sina undersåtar styr Negan med undertryckt hot om våld.

Det var roligt att läsa serien för Negan får lite djup. Senare i serien framstår han mest som en galen skurk, men hela den här volymen går ut på att visa mer av vem han är och varför han gör som han gör. Inte genom någon backstory utan genom hur han sköter sitt gäng ”Frälsarna”. Genom att få folk att säga/tro att de gör saker frivilligt får han dem att godta hur saker ser ut då de inbillar sig att det är ett val de gör, när det egentligen hela tiden handlar om hotet om våld. När någon av hans fem fruar varit otrogen så bränner han mannen de varit otrogen med för att också skapa skuld hos frun. Det är en raffinerad form av våld som passar bra in i hur han också kan vara förlåtande och storsint. Blandningen av bestraffningar och när han låter saker passera skapar en ständig rädsla hos de som bor där. Att vara ombytlig och lynnig är ett extremt bra sätt att skapa oro. Samtidigt har Negan upprättat ett regelsystem och ett mantra ”Reglerna håller oss vid liv” som ger skenet av att det finns ordning.

Snart kommer ju den efterlängtade säsong 7 av TWD på TV igen också. Av de förhandstittar jag sett och vad jag läst så kommer det bli en ganska tung historia. Avslutningsavsnittet i förra säsongen handlade om hur psykologiskt nedbrutna Ricks gäng kunde bli. Och hela katt och råtta leken som Negan styrde upp stämmer ganska bra in på den bilden av honom som förmedlas i serien – en gatusmart psykopat med hybris.

Köp den helst direkt av Apart förlag men annars på Adlibris eller Bokus

Filmtipset: The Girl With All the Gifts

the_girl_with_all_the_gifts_posterDet är inte så ofta kvalitetszombiefilm går på bio så passa på så länge det går att se den (för alla som bor i Jönköping kan ni passa på extra mycket den 23/10 eftersom jag håller föreläsning innan filmvisningen på Folkets bio) innan den försvinner! Jag har tidigare skrivit om boken som nyligen kom på svenska men eftersom filmen är en annan femma så kommer en kort genomgång av den också.

Filmen var riktigt bra tyckte jag. Den följer ungefär handlingen i boken men förändrar några mindre grejer som gör att det känns värt att se den för handlingen också. Tyvärr blir porträtten av Miss Justineau, Kieran Gallagher och Sergeant Parks väldigt bleka. Särskilt synd är det med Miss Justineau som är väldigt intressant i boken. Däremot skiner Glenn Close som Doktor Caldwell och framförallt så är Sennia Nanua fantastisk som Melanie. Det verkar dock ha varit ett medvetet val att lyfta fram Melanie och låta de andra huvudpersonerna stå tillbaka.

c6fae094-dfe7-4b3c-9722-b6aca2724e63

Hela filmen känns frisk i zombiegenren, en spännande postapokalyptisk berättelse som känns välproducerad och snygg. Det är bra action och krypande från och till. Helt enkelt en bra filmatisering av en bra bok. Om du vill veta mer om handlingen kan du läsa mitt inlägg och boken, om du tänkte se filmen är det bättre att skippa.

Här är trailern, men gå helst att se den bara. Den är nog bättre utan spoilers.

Om kyla och hypotermi

Som jag hoppas de flesta vet så är grunderna till att överleva zombieapokalypsen inte en Crovel Extreme II utan att ha kunskaper om hur vi tillgodoser kroppens grundbehov. I det här inlägget kommer jag gå in lite mer på vad som händer när vi blir kalla. Grunden är ett kandidatarbete i biologi från Uppsala Universitet som har den fantastiska titeln ”Kalla fakta om hypotermi” skriven av Henrik Toresson, det är väl egentligen en TLDR variant av uppsatsen (som kan läsas här).

Kroppens grundtemperatur ca 37 grader. Det krävs inte så många grader upp eller ned för att tillståndet ska bli allvarligt om modern sjukvård inte finns tillgänglig. 37 grader handlar om kärntemperaturen i bålen kan en egentligen säga. När det blir kallt så kan armar och ben bli betydligt kallare utan att det är livshotande. Kroppen fokuserar på de viktigaste delarna nämligen huvudet och kroppen och stänger delvis av blodcirkulationen till armar och ben.

Kylans effekter

jackAtt vara nedkyld ger flera negativa effekter på kroppen. Mentalt så blir vi långsammare för att blodet blir mer trögflytande och försämrar hjärnans kapacitet. För människor som är ovana vid köld blir vi lätt distraherade av kylan och får svårt att fokusera på andra saker. Vidare försämras minnet och vår reaktionstid ökar.

Kroppsligt så försämras finmotoriken och fingerfärdigheten, vilket kan vara förödande eftersom det är viktigt för att göra upp eld för att förbättra situationen. När vi tappar känseln i till exempel fingrarna riskerar vi köldskador då vi inte känner när det blir riktigt illa. Då är det viktigt att hålla koll på hur huden ser ut, blir det vita fläckar är det fara och färde. Musklerna försvagas och blir långsammare, vi blir alltså klumpigare och det blir inte bättre av att balansen blir sämre vilket gör att vi lättare skadar oss.

Så här påverkas du:

37 grader – allt är som vanligt

36 grader – händer och fötter känns kalla. Kognitiva förmågor minskar. Enstaka huttringar.

35 grader – Muskelfunktionerna börjar avta. Huttring blir vanligt.

34 grader – Muskler är så stela att det är svårt att sträcka ut armar och ben. Fingerfärdighet kraftigt försämrad. Kraftiga huttringar och skakningar. Personen är omtöcknad och apati och hallucinationer kan uppstå. Personen har svårt att ta hand om sig själv.

32 grader – Andningsfrekvens och hjärtfrekvens minskar. Huttringarna minskar. Risk för medvetslöshet.

30 grader – medvetslöshet

26 grader  – reagerar inte på något stimuli, inte ens smärta.

Lägre än 26 koma och död (för de allra flesta, det enstaka fall där människor haft så låg kroppstemperatur som 14 grader).

När en person bli räddad in i värme är det vanliga att temperaturen i kroppen sjunker ytterligare någon grad. Det kallas afterdrop och anledningen är inte riktigt klarlagd men det finns teorier kring att yttertemperaturen i kroppen eller i armar och benen är lägre och kommer in  i kroppen när omgivningen blir varmare eller att blodcirkulationen ökar så att kallt blod från extremiteterna går in i kroppskärnan.

Faktorer som påverkar hastigheten på nedkylningen:

  • kroppsmassa – det är bra ju mer fett en har på kroppen eftersom det isolerar mot kylan
  • muskelmassa – muskler isolerar också så länge de är avslappnade. När de spänns så kommer blodet ut i musklerna och blir nedkylt. Uthålliga muskler är dock bra för det gör att en kan huttra länge utan att bli utmattad.
  • kön – skillnaderna mellan könen handlar om att kvinnor generellt har mer underhudsfett än män, dock har de generellt mindre massa vilket gör att de snabbare blir nedkylda än män. En annan faktor som påverkar kvinnor är var i menscykeln de befinner sig då kroppstemperaturen kan skilja 0,7 grader.
  • ålder – nyfödda är extra köldkänsliga då de ej kan huttra (de har dock större halt av brunt fett än vuxna vilket omvandlas till värme vid kyla). Äldre påverkas mer eftersom de ofta har mindre underhudsfett.
  • acklimatisering – vi kan vänja oss vid kyla så att värmeproduktionen ökar utan huttring, dessutom så upplever vi inte kylan lika intensivt om vi vistats mycket där det är kallt.

Att hamna i kallt vatten

Om någon hamnar i kall vatten uppstår ett annat problem – köldchock. Det innebär ofta att vi inte kan tänka klart och att vi börjar hyperventilera. Det är viktigt att försöka ta kontroll över andningen i sådana situationer, men det är såklart lättare sagt än gjort. Pulsen stiger och blodtrycket ökar vilket i sig kan leda till döden. Hyperventileringen gör att många drar ned vatten i lungorna och drunknar eftersom det är näst intill omöjligt att hålla andan om de hamnar under vatten bara för en kort tid. Köldchocken påverkas inte alls av hur vältränad du är även om pulshöjningen blir mindre problematiskt om du har bra kondition.

När du hamnar i kallt vatten är det också viktigt att tänka på att rörelse kan vara bra.Utan flythjälpmedel sjunker du snart på grund av muskelstelhet. Ta därför omgående tag i något som flyter. Håll armarna så stilla som möjligt så att kallt blod från dessa inte går in i kroppskärnan. Benen som är tjockare bör däremot trampa vatten för att öka värmeproduktionen. Kan du ligga i fosterställning är det bra. Värmeförlusten från armarna avgör hur långt du kan simma, ju mer underhudsfett du har där, desto längre kan du simma. Kläder är bra att ha kvar eftersom de håller kvar värmen.

Det är osannolikt att en människa med normala nivåer av underhudsfett ska drabbas av hypotermi i engradigt vatten de första 20 minuterna. Döden genom hypotermi inträder ca en timme i vatten som ligger strax över noll (men som tidigare nämnt finns det andra faktorer som gör att det kan gå mycket fortare). Huttringar och muskelstelhet gör att människor har svårt att simma och röra sig i så kallt vatten. I temperaturer mellan 10 och 14 grader kan den genomsnittliga personen simma 800-1500 meter innan muskelstelheten leder till drunkning.

Att hantera skador av köld och nedkylning

Lokala köldskador syns som vita fläckar. Försök värma upp det hud mot hud, långsam uppvärmning är bäst. Har du kommit in i lä där det är torrt kan du till exempel värma en hand i armhålan eller hålla en varmhand mot en frusen kind (varm hand mot frusen kind skulle för övrigt vara ett bra namn på en dansbandslåt). Massera eller gnugga inte eftersom det kan förvärra skadan. När du värmer en lokal köldskada kan det göra ont och se rött ut, fortsätt dock tills normal färg och känsel uppstått.

Torrt är bra och rörelse är bra när du har möjlighet till det. Personer som har drabbats av hypotermi ska värmas långsamt eftersom snabb uppvärmning kan öka cirkulationen för kraftigt så att risken att dö av afterdrop ökar. Tänk på att få personen ska få komma i skydd från vind och väta. Det rekommenderas att ge nedkylda personer varm och söt dryck (OBS inte alkohol som gör att blodkärlen vidgas och mer värme försvinner från särskilt armarna).

Människor som är nedkylda och medvetslösa kan verka döda men fortfarande gå att rädda så ge inte upp. Larma alltid om möjligt.

Vårdguiden 1177 har såklart bra råd och mer info

Boktipset: Överlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från eld till att överleva en krokodilattack

9789171262912_200x_overlevnadsguiden-300-satt-att-klara-allt-fran-att-gora-upp-eld-till-att-overleva-en-krokodilattackÖverlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från att göra upp eld till att överleva en krokodilattack av den amerikanske överlevnadsgurun Rich Johnson bearbetad till svenska förhållanden av äventyraren Ola Skinnarmo kom ut tidigare i år (den amerikanska förlagan kom 2012). Som den något långa undertiteln antyder får du lära dig alla möjliga och omöjliga märkliga överlevnadstricks. Boken är uppdelad i tre delar: Vildmarken, staden och katastrofen.

Punkterna är korta och de absolut flesta skulle kräva en hel del träning för att kunna fungera i en riktig överlevnadssituation. Ibland så skulle den ju funka att bara ha i bokhyllan men ganska ofta är det förhållningssätt eller kunskaper som en behöver ha i huvudet hela tiden.

Vill du till exempel lära dig:

  1. Hur en gör för att överleva is-, svart- eller brunbjörnsattack och de olika skillnaderna mellan dem.
  2. Tillverka en bola
  3. Undvika att bli uppäten av en alligator
  4. Agera i en VMA situation
  5. Ät överkörda djur
  6. Resa smart
  7. Undvika tårgas
  8. Brandsäkra huset
  9. Få upp din kokosnöt
  10. Kissknep (nu blev du nyfiken va?)

Ja ni fattar själva. Det är väldigt högt och lågt. En del saker förstår jag inte varför det är med, det känns mer som James Bond-fantasier än något som någon kan ha användning av medan andra punkter är relevanta som de mentala bitarna eller hur en undviker att gå vilse. Det är lite rolig och spännande läsning och rätt trevligt att plocka upp boken då och då och läsa några punkter och fundera kring. Men så kommer delar som den på bilden nedan. Det här är bara något som skrämmer upp folk och är extremt skadligt för samhället i stort och vore katastrofalt om människor faktiskt skulle bete sig som om de led av paranoia. Det är sånt här som verkligen är det dummaste med delar av prepperrörelsen.

img_3305

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men den största bristen är såklart att zombier inte nämns.

Bokus

Adlibris

PS här är kortsvaren på de tio punkterna som nämndes tidigare

  1. Isbjörn – var beväpnad annars är det kört. Svartbjörn – spring inte, gör dig stor och slåss. Brunbjörn- gå långsamt bakåt och spela död om du blir attackerad.
  2. Skaffa tre tunga bollar och bind ihop.
  3. Attackera ögon och nos och hoppas på det bästa.
  4. Håll dig informerad och undvik farliga ställen.
  5. Ät inget som verkar vara dåligt.
  6. Resa smart – håll koll på om det finns farliga ställen eller potentiella problem i områden i förväg.
  7. Ta dig bort från området och tvätta ögonen med mjölk. Andas i korta stötar. 
  8. Håll koll på att elektroniska prylar inte strular, håll koll om du har gasspis och annars glöm inget på spisen.
  9. Inte med hammare och spik, inte med nitroglycerin utan… ja vi får inte veta det, men vi får veta att vi kan dricka mjölken, äta köttet och använda skalet till skål, att göra rep från eller som BH.
  10. Göra rent saker, markera revir [sic] och kyla ned genom att kissa på en trasa och ha kyla dig med när det är varmt.

Filmtipset: Pandemic

Pandemic (2016) är en film byggd som ett First Person Shooter TV spel. Vi får följa dr Lauren Chase i hennes uppdrag att hämta ett team som tidigare skickats ut i zombieland.

pandemic-560x295En fruktansvärd smitta som vi inte får reda på så mycket om har ödelagt större delen av USA. I en militär anläggning skickas det ut expeditioner för att hämta mat, resurser och överlevande. Dr Chase får sällskap av en gunner (med vapnen), en wheeler (som kör bussen) och en navigator (som har en GPS) i sitt första uppdrag. Samtidigt letar hon efter sin familj som hon förlorat kontakten med. Tyvärr är karaktärerna ganska platta, den enda som sticker ut är Wheeler (som spelas av Alfie Allen känd från Game of Thrones).

Jag gillar att de smittade går igenom fem stadier där det första stadiet är möjligt att bota och i det femte stadiet är de fullfjädrade blodtörstiga zombier (även om Z-ordet aldrig används i filmen).  Det är ett bra drag som borde användas mer eftersom det kan förlänga spänningsmomentet. De smittade behåller i stort sin intelligens och använder både redskap och vapen i viss utsträckning.

I Los Angeles är det laglöst i centrum men det finns ganska få smittade i femte stadiet. Däremot är det i princip laglöst land där de människor som lever på gatorna gör vad de kan för att överleva, vilket ganska ofta verkar vara att plundra och bränna saker.

Den här filmen tilltalar kanske dem som spelar mycket FPS spel. Eller som de sägs i filmen ”Try to think of it as a game. It helps”. Det är en helt ok film trots en del brister, särskilt de sista 20 minuterna tycker jag blev spännande och gripande.

Trailer: