Januari: Fyll förråden

Emelie Östergrens bild från zombieöverlevnadskalendern 2018

För att underlätta för alla tänkte jag gå igenom zombieöverlevnadskalendern månad för månad. Den är alltså uppbyggd kring att du, ja DU, ska förbättra dina zombieöverlevnadschanser med UPP TILL 30% (enligt vissa zombieöverlevnadsexperter). I januari är det klassisk prepping som gäller – alltså fyll förråden!

Just de materiella delarna av att vara förberedd för katastrof saknas det inte information om. Tvärtom faktiskt. Alla möjliga källor på Internet, från myndigheternas sidor som Din säkerhet till mindre nogräknade prepperbloggar, forum och facebookgrupper. Det är inte kunskap som saknas det är arslet ur vagnen som det i allmänhet handlar om.

Det finns också hela krislådor att köpa lite överallt till exempel på Överlevnadsbutiken. Det är praktiskt att köpa allt på en gång, men en av de viktigaste grejerna att tänka på är att faktiskt testa sakerna i förväg. Det gör att du inte står handfallen, lite stressad i ficklampans sken och försöker få sakerna att fungera.

Du bör utgå från dina fysiska grundbehov: värme, vätska, föda, sömn och trygghet/information. Självfallet beror det på hur du bor (om du har möjlighet att elda i kamin/kakelugn eller liknande till exempel) men om vi utgår från någon som bor i lägenhet i stan så skulle jag säga att tio grejer som är bra att ha hemma är detta:

  • vevradio/solcellsradio eller batteriradio med en massa extra batterier.
  • vattendunkar (helst 20 L per person i hushållet)
  • mat: torrvaror som havregryn, konserver, knäckebröd, jordnötssmör, växtmjölk (soja/havre etc)
  • triangakök eller fältkök av något slag + bränsle som passar för den
  • någonting för vattenrening
  • ficklampa
  • hygienartiklar som våtservetter, toapapper, tamponger/bindor och handsprit
  • förstahjälpenlåda inkl smärtstillande
  • sovsäck om du inte har mycket filtar eller liknande hemma
  • sopsäckar (små och stora) för latrin

Ja, det är inte alls en färdig lista men det är en bra grund. Tänk också på eventuella husdjur och småbarn eller andra som har speciella behov. Och om du vill vara extra förberedd så ser du till att grannarna du känner också har börjat tänka på det (men mer om det i maj). För ni kommer hjälpas åt, så gör folk i kriser.

Kom igång nu. Kolla igenom vad du har hemma och gör en lista på det du behöver komplettera med. Bestäm ett datum och kör. Annars händer det liksom inte. Nu.

Och om du inte har kalendern är det hög tid att köpa den till exempel på bokus eller adlibris så blir du populär och intressant.

 

 

 

 

 

Annonser

Gästinlägg: Tankar om mens efter zombieapokalypsen

En del saker rörande problem efter zombieapokalypsen har jag ganska begränsad kunskap om. Tur då att det nästan alltid finns någon som tänkt på det. Ett av de områdena jag har begränsad kunskap om är mens, och hur det går att hantera det efter apokalypsen. Därför kontaktade jag organisationen Mensen om lite tips. Och fick svar från Julia Lohaller Sachet från deras styrelse. Så här kommer ett gästinlägg från Mensen – Tankar om mens efter zombieapokalypsen!

—–

När vi pratar om att överleva en zombieapokalyps tänker vi kanske inte på mens i första hand. Men i alla situationer (även katastrofala eller apokalyptiska) är det en viktig del som måste fungera, i alla fall om vi vill behålla de människor som bär på en livmoder och någon gång planerar att återbefolka världen.

Så länge man kan få tag på hygienprodukter och smärtstillande läkemedel kanske det inte är ett problem som måste prioriteras, men någon gång kommer det förmodligen ta slut och då är det illa om man inte har förberett sig på andra sätt.

Så hur skulle man kunna förbereda sig för denna situation?

Det första jag tänker på är hygienen i underlivet, Människor som har mens löper större risk för infektioner när man lever utan tillgång till rena toaletter och rinnande vatten. Då är det viktigt att hitta andra sätt att hålla sig ren på. Våtservetter är kanske inte optimalt då de flesta märken innehåller kemikalier som inte passar så bra in i underlivet, men jag skulle säga att det är bättre än farliga bakterier. Att ha ett mensskydd som sitter inne i slidan har många fördelar, men när man tar ut och sätter in dem är det ytterst viktigt att ha rena händer, att plocka på sig engångshandskar kan vara bra för både detta syfte och när man behandlar sår och skador, speciellt om zombieepidemin är något som överförs via kroppsvätskor. Det kan också vara bra att ha med sig en rulle plastpåsar att förvara sanitetsprodukter i för att hålla borta bakterier.

Och när mensen kommer vill man helst vara förberedd med ett bra mensskydd så man slipper lämna blodspår som zombies kan följa till ens lya, här är några skydd jag skulle ha i åtanke:

Menskoppen är ett mensskydd (ofta gjort i silikon) som förs in i slidan och fångar upp mensblodet innan det hinner komma ut. Man kan använda en och samma menskopp i ca 10 år, vilket gör det till ett strålande val för en zombieapokalyps! För att använda menskoppen på säkrast sätt måste man ha tillgång till (helst rent) vatten, dels för att skölja av den och dels för att kunna koka den mellan mensar. En bra lösning när man saknar rent vatten är att rengöra koppen med våtservetter. Om man inte har möjlighet att koka sin menskopp mellan mensar kan det leda till att bakterier kommer med upp i slidan och i en zombieapokalyps kan det ju vara extra dödligt.

En menskopp kan vara lite svår att använda första gångerna, då det tar ett tag att få kläm på hur man sätter i den på bästa sätt utan läckage. Alla som kan använda denna typen av mensskydd borde definitivt prova det. Om inte för en enklare vardag, så för att vara förberedd på katastrofsituationer vare sig det är zombier eller krig.

En tygbinda är egentligen en bättre version av en trasa kanske man kan säga, en mycket, mycket bättre version. Det som är bra med detta mensskydd är att du faktiskt skulle kunna göra den själv! Vilket kommer väl till hands när de som brukar göra dina mensprodukter vandrar runt på gatorna och vill äta din hjärna. De tygbindor som görs idag består ofta av flera material såsom bomull, fleece, flanell, hampa och trikå. Dessa material skulle man eventuellt kunna få tag på i en zombieapokalyps. Bindorna sys ihop och de har ofta en tryckknapp för att fästa bindan i underkläderna, men om detta inte är ett alternativ kan man nog komma på andra sätt att få ihop den. Även med det här mensskyddet är rent och helst kokat vatten en viktig del för att kunna sterilisera den, samt ett rent ställe att låta den torka på.

En svamp, eller svamptampong är även det ett bra alternativ när man saknar tillgång till engångsprodukterna. En svamptampong är precis vad det låter som, den ser ut som en liten tvättsvamp och används på samma sätt som en vanlig tampong. Det finns två olika typer, antingen sterila engångssvampar eller en natursvamp (havssvamp) som man kan använda i ca 6-12 månader, det senare alternativet skulle då eventuellt kunna passa en apokalyps. När svampen är full så tar du ut den och sköljer av innan du stoppar in den igen, så även här är det viktigt att ha tillgång till rent vatten. Med detta mensskydd kan det vara bra att ha åtminstone två stycken, då svampen fungerar bäst om den hunnit torka innan du stoppar in den igen. Om man bor vid havet och vet vad man letar efter går ju även detta mensskydd att hitta i naturen. Nackdelen med detta mensskydd är att de kan innehålla exempelvis sand och bakterier, och drar lätt åt sig bakterier om man inte har tid att låta den torka ordentligt i en ren miljö.

När man har tid att ta en zombiefri promenad i skogen så bör man även hålla utkik efter vitmossa vilket är något som förr i tiden användes till bland annat bindor och blöjor, då torkad vitmossa har en bra absorberingsförmåga. Vitmossan är antiseptiskt vilket också gör den till en bra del förbandslådan.

Men det är inte bara mensskydd med lång hållbarhet som kan vara bra i en sån här situation, utan även de populära engångsprodukterna kan man samla på sig vare sig man har mens eller inte. Tamponger kan exempelvis användas för att göra upp eld och stoppa blodflöden på fler ställen än i underlivet. De skulle också kunna användas för byteshandel i en postapokalyptisk framtid. Bindor fungerar kanske inte lika bra som virke men skulle eventuellt kunna användas som bandage eller liknande.

Något annat som tillhör menscykeln är PMS (premenstruellt syndrom). PMS är ett samlingsbegrepp för flera olika symptom man kan få veckan eller veckorna innan mens. Vissa har PMS någon dag eller inte alls, andra nästan hela menscykeln. Exempel på fysiska symtom är trötthet och huvudvärk, ångest, ilska, och nedstämdhet är exempel på psykiska. Beroende på svårighetsgrad skulle jag säga att PMS skulle gå att hantera i en sån här situation men på grund av symptomen den för med sig kanske man inte är lika alert som man måste vara i en zombieinfesterad värld. Om man har PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom), vilket kan förklaras som en svårare grad av PMS, är de psykiska problemen värst och kan det eventuellt påverka ens överlevnad i en sådan värld. Många som lider av PMDS idag är deprimerade, har självmordstankar och kan bli personlighetsförändrade. Om man inte känner sig psykiskt stabil under en zombieapokalyps kan nog både det ena och det andra gå åt helvete.

De flesta menstruerande vet att det kan vara ett helvete med mensvärk, och på det lider ganska många av mensrelaterade sjukdomar såsom endometrios och myom, vilket bland annat kan göra att du får mycket mer ont än en “vanlig mensvärk”. Receptfria (och receptbelagda) läkemedel kan vara en stor hjälp för att över huvud taget fungera med mensvärk i vardagen, och eventuellt kunna springa från zombies. Men Ipren och Alvedon har inte funnits i alla tider, och kommer garanterat inte finnas lättillgängligt i en zombieapokalyps, så vad gör man då?

I grund och botten är kost och motion nyckeln till mindre smärta. Motionen kanske inte blir något problem när man är på flykt, men kosten är en annan fråga. I stora drag är det bra med mycket gröna grönsaker, fisk, nötter, frukt och baljväxter. Man bör minska mängden rött kött, animaliska fetter, salt och socker. Att befinna sig i en tropisk fiskeby under apokalypsen verkar ju guld.

Sen är det egentligen ännu viktigare att dricka vatten, då kramper blir värre och smärttröskeln lägre när du är uttorkad. Det är också bra att ha en gosig partner eller kanske en hund med sig på zombieflykten, då det ger bevisad lindring mot smärta att röra vid eller bli rörd av någon man tycker om, plus att värme alltid är bra för smärtan.

Sist men inte minst har vi läkemedlen som använts genom tiderna: växter och örter. Det borde alltså vara en prioritet att samla örter på vägen till den zombiefria zonen. Några smärtlindrande och muskelavslappnande örter man borde ha koll på är då: daggkåpa, salvia, nässla, gråbo, röllika, kamomill, hallonblad, rödklöver och citronmeliss. Dessa kan man sedan torka och koka te på. Älggräs innehåller salicylsyra som fungerar som aspirin.

För att sammanfatta så skulle jag i min apokalypsmensväska packa: ett långvarigt mensskydd, sanitetsprodukter (såsom våtservetter och engångshandskar), plastpåsar, så många tamponger och smärtlindrande tabletter jag kan hitta. Jag skulle hålla utkik efter vitmossa och smärtstillande örter i naturen (och självklart hålla koll på att det inte kommer zombier när jag letar).

—–

Läs mer om organisationen mensen här eller på deras facebooksida

Gästskribenten Julia

Zombieöverlevnadsåret 2017

Det bästa med nyår är alla årskrönikor överallt. Så kommer här en årskrönika över zombieöverlevnadsåret 2017 (tidigare år finns att läsa här 2013 2014 och 2015 och 2016). Det blev ganska lite skrivet på bloggen i jämförelse med tidigare år, och det har att göra med att jag skrev klart boken Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig samt Zombieöverlevnadskalendern 2018. Faktiskt var juni 2017 den enda månaden jag inte skrivit ett enda inlägg under hela NejTackZombies-bloggens tid. Det var också ganska många bokrecensioner av populärvetenskapliga och mer vetenskapliga böcker som jag ändå läste i researchsyfte till boken. Det blev inte särskilt många filmtips, dels eftersom jag prioriterade bort film, dels för att det faktiskt inte kom någon vettig zombiefilm 2017 vad jag kommer på just nu.

Ja året började ganska tungt egentligen. Trump tillträdde som president och jag skrev om att hantera känslan av att slutet närmar sig. I april var det ett terrorattentat i centrala Stockholm som jag skrev två inlägg om: Om beteenden vid katastrofer och hur efterspelet kunde definieras som elitpanik. Annars är jag mest nöjd över mina lite längre inlägg om beteenden. Det här skrev jag efter att ha hamnat i diskussion med några idioter till preppers på facebook eftersom de VISSTE hur det skulle bli totalt kaos och ett allas krig mot alla vid någon större plötslig kollaps. Något de alltså absolut inte har stöd för i forskning. Visst förekommer det att folk beter sig illa (och misstänksamhet kan späs på) men det är inte något som definierar katastrofbeteenden som vi ser i forskning. I somras var det också ett falskt VMA i Stockholm som det snackades mycket om, jag skrev lite om hur vi generellt beter oss vid larm. Det var också MSBs första krisberedskapsvecka i maj 2017, och nästa blir i månadsskiftet maj-juni 2018.

Den stora grejen för mig har såklart varit Överlev katastrofen (och till viss del Zombieöverlevnadskalendern 2018). Men jag har också varit med och skrivit en liten bok som heter Boken om hemberedskap – bli bättre förberedd (dock i jobbsammanhang) i samverkan med Civilförsvarsförbundet. Tillsammans med Anna-Maria Stawrebergs bok Prepping som också kom under hösten går det nog att säga att det är en trend eller rörelse i samhället där de här frågorna verkligen börjar diskuteras. Inte minst med tanke på beredskapsrapporten: ”Motståndskraft, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025” som kom i slutet av december där det står att vi förväntas klara oss en vecka utan hjälp av myndigheterna i händelse av krig. Så det har snarare varit ett år med katastrofberedskap än ett år med zombier.

Jag har hållit runt 20 föredrag runt om i landet. Väldigt kul att träffa människor och diskutera olika strategier. Förutom bibliotek (som varit det vanligaste) har jag föreläst på Räddningstjänstens skola i Revinge, på räddningstjänstkonferenser, för MSB och kommunledningskontor, Närcon och olika företag. Jag gjorde också min första utlandsföreläsning i Helsingfors.

Jag vill återigen tacka alla som jag intervjuade till Överlev katastrofen. Det blev nästan 20 stycken och även om inte alla är med i boken har de på olika sätt färgat den. Har du inte köpt kalendern eller boken så tycker jag verkligen att du ska passa på. Det finns liksom inget bättre nyårslöfte än att öka chanserna att överleva zombieapokalypsen (med upp till 25% enligt osäkra källor). Bokus är billigast så slå till på direkten! Bok Kalender

Och precis som vanligt kom inte den svenska zombiefilmen Zon 261 (som numera har bytt namn till Operation Ragnarök) i år heller. Vi håller tummarna för 2018 🙂

 

Filmtipset: What We Become aka Sorgenfri

What We Become (eller Sorgenfri som är orginaltiteln) som är är en dansk zombiefilm som kom 2015. Den har visats på ett par festivaler men tyvärr gått under radarn iallafall här i Sverige. Jag skriver tyvärr för det är en riktigt bra zombiefilm.

Vi får följa Gustav och hans familj under några kaotiska sommardagar. Det börjar talas om en mystisk zmitta och ganska snart är det idylliska villaområdet satt i karantän av myndigheterna och svartklädda män i gasmasker och automatvapen. De försöker lista ut vad det egentligen är som händer samtidigt som de tar in några grannar i huset.

Det är ganska jordnära och överlag bra skådespeleri även om jag gärna skulle sett mindre osannolika utsvävningar, men i jämförelse med många amerikanska zombiefilmer är det mycket behagligt. Det går en krypande känsla genom filmen och det finns en del bra skräckmoment. What We Become är en rätt långsam film, det kan gå längre stunder utan att riktig action, vilket jag ändå gillar. Kontrasterna till när något händer blir bättre av det.

Jag gillar också att det är alldeles i inledningen på zombieutbrottet och zombierna visas egentligen inte förrän typ en timme i filmen. Det är en bra uppbyggnad och de håller tittaren i de inledande dagarna av utbrottet ganska länge.

Få tag i filmen och se den på något sätt. Plus i kanten är att kofot finns med och används.

Mina tankar om beredskapsrapporten: ”Motståndskraft, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025”

Igår kom Försvarsberedningens rapport Motståndskraft Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. Det som hittills fått mest rubriker är uppmaningen att svenska medborgare ska kunna klara sig en vecka själva utan stöd från myndighetshåll. I rapporten sägs att risken för krig och konflikt har ökat (ingen är förvånad, jag är tveksam till att den typ av rapporter skulle kunna säga ”ingen oro, allt är lugnt”) vilket säkert stämmer och att vi därför måste satsa mer resurser på civilt försvar.

Zombiebild för maximal effekt

Rapporten är omfattande och delar av den ligger utanför vad jag kan något om (och världen behöver inte fler tyckare som saknar bakgrundskunskap). Men det finns en del saker jag tittat närmare på och vågar ha åsikter om. Till exempel på begreppet ”värna civilbefolkningen”. Det implicerar att civilbefolkningen inte kan agera själva. Forskningen visar tvärtom att vi kan agera vid kriser. Och civilbefolkningen kan vara en resurs om vi tillåts vara det. Det vore toppen om de inte bara fokuserat på de frivilliga försvarsorganisationerna utan även tar med andra grupper i civila samhället som kan vara aktörer. Det finns säkert bra skäl för att hålla isär försvarsorganisationerna med andra organisationerna i det civila samhället, men vid en kris så kan nog idrottsföreningar, rädda barnen eller andra organisationer verkligen minska trycket på räddningstjänsten och den enskildes ansvar genom att ha kunskap i att agera vid kris. I rapporten står det att hemskyddsorganisationer ska fylla en viktig funktion i kontakten mellan kommunen och befolkningen. Jag tror det vore bättre att använda de redan existerande organisationerna men det krävs utbildning och förberedelser och här tror jag det är bra att fokusera på civila kriser snarare än krigsscenarion. Vi måste alltså utgå från att även civilbefolkningen kommer att agera, så som forskningen säger att den kommer att göra.

Att lägga en veckas ansvar på individerna är orealistiskt. Därför är det positivt att förslaget innefattar ökade lager och förhoppningsvis att ålägga företag att ha krisberedskap. Alltså att säga åt handeln att de måste ha varulager (precis som oljebolagen måste ha), kunna hantera strömavbrott etc. Det vore betydligt mycket mer effektivt, men det går tvärtemot tidsandan av att individualisera kollektiva problem. Jag säger inte att det inte är bra för individen att ha beredskap för strömavbrott, tvärtom det är bra och viktigt för dem som har möjlighet till det, men att förlita sig på det utifrån hur dagens samhälle ser ut är hopplöst. Det finns en hel del både psykologiska försvarsmekanismer och praktiska hinder som gör att vi inte förbereder oss. Jag skrev lite om det i samband med krisberedskapsveckan och utvärderingen av Göteborgs stads 72timmarskampanj. Dessutom är det de svagaste i samhället, dom i periferin, som kommer att drabbas hårdast. Har du funktionsnedsättningar, inga sociala nätverk, svårt med svenska språket, flyttar mellan andra och tredjehandsboenden eller inte har ekonomiska marginaler kommer du ha svårt att kunna göra de förberedelser som förväntas.

I rapporten slås fast att det ”fortfarande förvaltas 65 000 skyddsrum med cirka sju miljoner platser och det
finns anläggningar för utomhusvarning i alla större tätorter”. Vi är visserligen fler än sju miljoner i Sverige men många bor inte i tätorter där det finns samma risker för bombangrepp. Jag undrar egentligen hur relevant skyddsrum är utifrån dagens situation. Öppna mellanstatliga krig är inte det som ligger i tiden riktigt.

Det här var lite blandade tankar utifrån hur rapporteringen varit och lite vad som står. Här har SVT skrivit lite mer om vad den innebär. Är du intresserad av att läsa hela finns den här

Mellan individualistisk prepping och statlig styrning

I en intressant Essä i OBS i P1 pratade juristen Tormod Otter Johansen om katastrofen som möjlighet och om hur vi inte behöver välja den individualistiska preppingen eller tron på att staten kommer att lösa alla våra problem. Otter Johansen hade läst Rebecca Solnits A Paradise Built in Hell – the Extraordinary Communities that Arise in Disaster och diskuterar utifrån bokens optimistiska grundtes – att katastrofer faktiskt är en möjlighet till något nytt. Till gemenskaper som inte annars uppstår. Mina tankar går direkt till den våg av organisering och sociala rörelser som uppstod efter den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001. Hur människor som tidigare aldrig varit organiserade eller kände att de var en del av något större tog till gatorna och krävde förändring.

Går det att redan innan en katastrof skapa något som kan vara ett frö till något bättre? Jag tror det. Tanken är att vi med grannar och närstående gemensamt kan förbereda oss för att något kan hända. Jag har tidigare i en rad inlägg lyft fram ”Att känna sina grannar” som en viktig katastrofförberedelse, och det är det det handlar om. Men förutom att bara känna sina grannar så gäller du ju att prata om de här frågorna tillsammans.

Det finns ett problem med 72 timmars-kampanjer då de lägger över delar av ansvaret som det gemensamma tidigare haft på individerna. Det är en del av en trend i samhället att lägga över mer på vanligt folk och att minska det offentligas resurser, vilket drabbar de resurssvaga mest. Men att satsa på att bygga upp lokala gemenskaper som kan vara en resurs vid kriser är en brygga mellan att människor ska tvingas klara sig helt själva och att förvänta sig att staten ska lösa problemen som uppstår. 72-timmarskampanjer har ofta också svårt att nå ut ordentligt vilket utvärderingen av Göteborgs stads kampanj visade. Jag tror helt enkelt att vi behöver samtala tillsammans om problemen, och inte bara få information ”uppifrån”.

ABF och Civilförsvarsförbundet har nyligen tagit fram ”Boken om hemberedskap – bli bättre förberedd” och det kan ju vara ett första steg till att organisera mera lokalt. Gör en shout out i den lokala facebookgruppen för området eller sätt upp lappar eller lägg lappar i brevlådor om du föredrar det mer gammaldags. Att ha en studiecirkel kring boken är ett bra sätt att både få kontakter med människor som bor i närheten och att lära dig mer om kris och katastrofberedskap. Det går såklart också att läsa boken tillsammans med andra i en redan befintlig organisation. Ha ett möte där ni pratar om vad ni skulle kunna göra tillsammans vid en kris i innebandyföreningen eller läxläsningsgruppen. En redan existerande organisation har stora möjligheter att snabbt komma igång vid en katastrof, och har ni pratat om det i förväg är det kortare avstånd till handling när något verkligen sker.

I USA är det här rätt populärt i beredskapskretsar, det finns en större vana av att organisera sig i lokala communitys (som det saknas ett bra svenskt begrepp för).  Konceptet Community Resilience utarbetades efter Orkanen Katrina där det i dess svallvågor visade sig att de som hade starka lokala nätverk och kände varandra klarade sig bättre och kunde vara en resurs i efterarbetet. På länken ovan finns det PDFer om hur en kan gå till väga för att komma igång. Det har använts för att göra fattigare omården i Los Angeles mer resilienta till exempel. Optimalt vore ju också att engagera föreningar och sammanslutningar i lokalområdet för att bli starkare och mer förberedda. Jag skriver en del om hur det går att göra praktiskt i kapitlet om att känna sina grannar i ”Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig”.

Så när myndigheterna nästa gång (kanske vid nästa krisberedskapsvecka i slutet av maj 2018) ställer frågan till dig: ”Klarar du 72 timmar”, frågar du dina grannar: Hur klarar vi 72 timmar?

 

 

 

 

Överlev katastrofen är här!

Jaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Jaaaaaaaaa!!! Jaaaaaaa!!! Beställ den på din bokhandel eller köp den online! 

”Skulle du överleva en katastrof? Och går det att förbereda sig på pandemier, bränder, naturkatastrofer, kriser eller rentav en zombieapokalyps?

Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig djupdyker zombieöverlevnadsexperten och folkbildaren Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att klara en katastrof eller en helt oväntad händelse. Utifrån forskning och intervjuer med experter går han igenom bland annat riskhantering, kroppens behov, möjliga hot i det moderna samhället, myter kring katastrofhantering så väl som praktiska tips på hur man kan träna upp överlevnadsförmågorna, själv eller tillsammans med andra.

Överlev katastrofen är den första svenska populärvetenskapliga boken på temat som inte bara handlar om överlevnadstekniker och styrka utan också fokuserar på hur människor fungerar och vad vi kan göra för att förbereda oss praktiskt och mentalt. Med zombieapokalypsen som ingång till allvarliga samhällsfrågor berättar Geijer hur du blir en överlevare – inte genom att försöka förvandla dig till en Rambotyp utan genom att förändra ditt vardagsliv.”

 

 

 

 

Dagens boktips: Pojken på bron

Det kan inte vara lätt att skriva en uppföljare på en så pass bra bok som Flickan med gåvorna. Särskilt inte en prequel, som jag inbillar mig är något svårare för en del av överraskningsmomentet är borta. Men, Pojken på bron är en riktigt riktigt bra zombiebok. Jag tycker inte den mäter sig med föregångaren men den är väldigt nära. Boken är i sig fristående men du får lite mer ut av den om du läst Flickan med gåvorna innan.

Pojken på bron utspelar sig några år innan Flickan med gåvorna. Den handlar om besättningen på pansarbandvagnen/forskningsstationen Rosie (som också spelar en rätt stor roll i föregångaren) och kanske framförallt om Stephen Greaves, en autistisk tonåring och geni. Rosie är utsänd på ett uppdrag av Beacon (alltså staden/flyktinglägret som är det som är kvar av civilisationen) för att hitta något som kan göra situationen bättre – någon form av botemedel för zombieepidemin som härjar. Besättningen består av hälften militärer och hälften forskare.

Efter många månader i fält så upptäcker Greaves barn som verkar vara delvis mänskliga och delvis smittade. Ett mellanting mellan smittade och människor, och det kan vara en väg framåt. Konflikten mellan forskarna och militärerna, både ombord på Rosie och i Beacon är en intressant historia. Det är lite som att jag hoppas på fler berättelser i den världen.

Den första halvan av boken var helt ok, men det var inget jag riktigt fastnade i. Andra halvan sögs jag in och ville liksom inte göra något annat än läsa klart. Ville inte gå av tunnelbanan när jag läste utan bara fortsätta till ändstationen och läsa klart. Även om uppbyggnaden av berättelsen tycker jag att det är actionscenerna som riktigt lyfter berättelsen.  Läs den bara. Och läs Flickan med gåvorna om du inte gjort det.

Det finns dessutom en fantastisk epilog som jag tycker lyfter storyn ett extra steg.

adlibris

bokus

Filmtipset: Here Alone (2016)

Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Here Alone är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager. Och det funkar riktigt bra. Det dröjer runt en timme innan vi ens får se en smittad på nära håll.

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. En dag när Ann är på jakt efter mat stöter hon på Olivia och hennes styvpappa Chris som hon räddar. De försöker samspela med varandra men det är inte lätt. Det är svårt att hitta mat så de måste plundra hus som finns och i då också hålla sig undan smittade.

Själva storyn är inget speciellt, men jag gillar verkligen hur jordnära filmen är. Anns vardag blandas med flashbacks om hur hon förlorade sin man och sitt barn. Det är inget som görs bara för att göra den extrem, det är bara en daglig kamp för överlevnad, att hantera skuld, att lära sig leva med en världen som verkar ha gått under. Det är ett bra avbrott mot filmer som desperat försöker göra en poäng, eller orealistiska biljakter. Det känns helt enkelt ganska äkta och placerar sig i samma del av zombiegenren som The Battery (2012) eller Maggie (2015).

Trailern (som innehåller typ alla actionscener i hela filmen, så undvik den om du tänkte kolla in filmen):

Överlev katastrofen till tryck

Nu har Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig gått till tryck. Känslan är en blandning av oro och lättnad. Det är skönt att kunna släppa den, men det är jobbigt att veta att de eventuella fel som finns kvar kommer att vara där. Skrivandet har varit lättare än det var med Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Jag tror det framförallt handlat om att jag i vintras tog ledigt från jobbet lite mer för att skriva, och inte förrän de sista månaderna har det inkräktat särskilt mycket på mitt vardagsliv. Men också att jag faktiskt blivit bättre på att skriva.

Det är mindre zombiefokus än i min förra bok även om zombierna finns där. Det är nog en naturlig utveckling av vad jag tycker är mest intressant. I researcharbetet med boken har jag fått tillfälle att intervjua fantastiska människor bland annat överlevnadsexperter, beteendeforskare, psykologer, ledarskapsutvecklare och läkare. Att skriva är ett sätt för mig att lära mig mer, och intervjuerna har betytt mycket för min utveckling. Djupaste tack till er!

För första gången har jag också vågat mig på någon form av skönlitterär berättelse invävd i det hela. Det var svårt, lite krystat men roligt.

Kul nog har det kommit två andra böcker om prepping och beredskap under hösten – Prepping och Handbok i hemberedskap. Det känns som att det finns mycket att diskutera kring och att ämnet är svinaktuellt just nu.

Infotext om boken från förlaget:

”I Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig djupdyker zombieöverlevnadsexperten och folkbildaren Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att överleva när en katastrof eller bara något helt oväntat inträffar.

En svensk populärvetenskaplig bok som inte bara handlar om överlevnadstekniker och bushcraft utan också fokuserar på hur människan fungerar och vad vi kan göra för att förbereda oss mentalt och öka våra chanser att klara en kris.”

Här finns lite mer info om själva innehållet i boken.

KOM PÅ RELEASEFEST 15/12

Den finns också att förbeställa hos: Bokus (189:-) och Adlibris (204:-).