Överlevnadsbågen

En bok som jag ständigt återkommer till är Amanda Ripleys The Unthinkable – Who Survives When Disasters Strike – and Why? Det är en populärvetenskaplig reportagebok som handlar om hur människor beter sig i katastrofsituationer. Ripley lägger fram varför människor som klarar sig gör det, det finns nämligen både miljöfaktorer (som övning i stressade lägen på de sakerna en kan råka ut för) och biologiska förklaringar (om din hippocampus är liten klarar du katastrofer sämre och återhämtningen efteråt tar längre tid).

När det otänkbara händer heter boken på svenska som dessvärre är slut hos förlaget, men jag lyckade ändå komma över ett exemplar. Det Ripley målar upp är en Survival Arc eller överlevnadsbåge på svenska. Jag förstår inte riktigt varför det är en båge (om någon läsare har en bättre översättning får ni gärna maila), för det handlar om tre faser som människan går igenom i katastrofsituationer – Förnekelse, övervägande och beslut. Inte helt otippat handlar det om att så fort som möjligt komma till beslutsfasen och agera efter det.

I Förnekelsefasen vill huvudet hålla borta tankarna på att något hänt. Det är vanligt att vi fördröjer handling genom att samla på oss saker, städa i ordning eller helt enkelt paralyseras (en sidostory kring paralysering är att nästan alla djur också kan drabbas av det beteende, såväl krabbor som däggdjur och fjäderfä). Vi vill och kan inte ta in det som händer helt enkelt.

Övervägande handlar om den inre dialogen. Polletten har trillat ned, men vi vet inte hur vi ska handskas med faktumet att allt inte står rätt till. Den här fasen går att träna bort. Det är det vi gör vid brandövningar, när vi kör halkbana och gör militärtjänsten.

I beslutsfasen har vi accepterat att något har hänt och börjat komma fram till vad det är och vad vi kan göra åt det. Utifrån tidigare kunskaper och tankar kan vi hitta rätt agerande.

Här följer två tips för att snabbt komma till beslutsfasen. Det första handlar om andning. Bland annat De gröna baskrarna och FBI använder en vanlig yogaandning för att kunna agera på rätt sätt snabbt. Andas in och räkna till fyra, håll luften i lungorna och räkna till fyra, andas ut och räkna till fyra. Upprepa.

Det andra sättet är att tänka STOP.

Stanna upp – lugna ned dig och göra inget förhastat
Tänk – vad har hänt? Hur är situationen?
Orientera/Observera – Var är du? Vad finns runt omkring dig?
Planera – vad kan du göra? Vad har du för valmöjligheter?

Två misstag  i stressade situationer är antingen att inte göra något alls, eller att göra utan att tänka. Bägge kan få förödande konsekvenser. Men nog om det. Köp nu Amanda Ripleys bok och lär dig lite om katastrofbeteende så ökar dina chanser att klara dig efter zombiekatastrofen med skitmånga procent.

 

 

 

 

Annons

Boktipset: The First Days

*OBS innehåller spoilers*

The First Days av Rhiannon Frater presenteras ibland som en feministisk zombieroman. Det är märkligt för alla som läst mer än första tredjedelen. Boken handlar om hur Jenni och Katie överlever det första stadiet av zombieapokalypsen. Jenni lever i en misshandelsrelation och för henne får zombieapokalypsen en smak av frihet (förutom att hennes barn blir zombier). Ja det var rätt att skriva det inom parentes eftersom det inte verkar påverka henne så särskilt mycket. Katie å andra sidan påverkas mycket av att hennes partner Lydia dött och att hon finns därute som zombie. Huvudkaraktärerna utvecklas på ett märkligt sätt och påverkas mycket av relationen till män även om deras vänskap särskilt i början är i fokus. Istället för att bli en härlig Thelma och Louise-historia om två kvinnor så blir präglas boken av relationerna till män.

Efter en tid ute på vägarna kommer de till ett kvarter i en liten stad som är hyfsat skyddat. En rolig del är att de har radiokontakt med andra överlevare i lastbilar eller på säkra platser men att de blir färre och färre som svarar. Den delen är briljant och de delarna i boken vill jag veta mer av.

The First Days har potential och är ibland väldigt bra. En del karaktärer är fina och det är ett kul scenario där vi både får veta hur det är att vara on the road och hur det är att bygga upp ett försvar i en liten stad. Boken påminner också varför det är bra att de flesta zombiefilmer/böcker utspelas i typ parallella universum där allt är som på riktigt utöver att zombiegenren inte finns. Det blir mest tramsigt när folk hänvisar till Zombie Survival Guide och till zombiefilmer de sätt. Den stora svagheten i boken är att två starka kvinnor med fin vänskap i slutet bara tänker på män och definierar sina situationer efter männen de är kära i.

Som så många andra zombieböcker började den publiceras online, men senare fick ett förlag upp ögonen och gav ut den i bokform. The First Days är den första av tre delar i historien om Jenni och Katie. Jag kommer nog inte läsa de andra delarna.

 

Läs också gärna Feuerzeugs sågning av boken.

Två år med Zombieöverlevnad

Idag fyller bloggen tydligen två år. Det har varit roliga år och bloggformatet är ju väldigt bra egentligen. Internet var roligare när alla hade en blogg (och tyckte det var coolt). De inlägg som haft flest besökare är lite halvtramsiga inlägg om vilket de bästa landet att leva i efter Zombiekatastrofen eller vilket det bästa närstridsvapnet efter zombiekatastrofen egentligen är. Lite synd eftersom jag själv tycker inläggen om politiska tolkningar av zombien, grannsämja, och pandemi/antibiotika kanske är mina bästa inlägg. Läsarna har framförallt faktiskt sökt efter info om Zon 261 och min intervju med Fredrik Hiller (kanske börjar bli dags att göra en till sån eftersom filmen snart är klar).

Tyvärr hinner jag inte skriva så mycket på bloggen just nu på grund av att jag försöker fokusera skrivandet på Zombieöverlevnadshandboken jag gör tillsammans med Apart förlag. Dessutom håller jag en kurs i zombieöverlevnad och håller föreläsningar på ämnet (bland annat Zombienatt på Armémuseum) och lite sånt. Men jag skriver när jag hinner och läser en massa böcker som det blir kortare recensioner av.

Vilka ämnen vill ni läsa mer om?