Bloggarkiv
Strategier för överlevnad
Igår lämnade jag in det första utkastet på manus för boken Strategier för överlevnad – tolv sätt att överleva zombieapokalypsen. Det var skönt. Jag började egentligen skriva i juli förra året och har haft en del dagar tjänstledigt att skriva på. Själva läs- intervju- och skrivprocessen har varit ganska behaglig den här gången även om jag särskilt initialt hade lite svårt att veta hur jag skulle skriva. Det har varit hur roligt och intressant som helst att intervjua experter och forskare inom olika områden. Som vanligt försöker jag ju ha ett vetenskapligt perspektiv på det här med zombieöverlevnad.
Boken är uppdelad i två delar. Den första handlar om zombier, andra katastrofscenarion (med mycket fokus på klimat), katastrofbeteenden, överlevnad och en ganska lång diskussion om vad en överlevnadssituation egentligen är, om hur vi ser på risker och hur vi får folk att uppmärksamma risker och agera och slutligen en del om olika perspektiv på resiliens. Den andra delen innehåller tolv kapitel som tar upp olika sätt att öka sina överlevnadschanser i händelse av (zombie)katastrof. Kapitlen kommer att handla om: STOP-regeln, att känna dina grannar, att ha något att leva för, gruppdynamik & ledarskap, förmågan att improvisera, hemberedskap, organisering, att känna sin kropp, katastrofträning, lämpliga hobbyer, fysisk träning samt vikten av att ha en optimistiskt realistisk livsinställning. Ja det är alltså både högt och lågt – konkret och ibland lite flummigt. Jag har försökte hålla det så tillämpningsbart som det går och det kommer att finnas: ”Så här gör du/Så här kommer du igång” för dig som vill gå in för det hela lite mer och verkligen förbereda dig.
Boken kommer att komma ut någon gång i början av 2018. Men innan boken kommer ut kommer ju en typ av sneak peak i form av en fin Zombieöverlevnadskalender för 2018, fint illustrerad av Emelie Östergren.
Och varför inte kolla in Närcons krisplan för zombieattacker som jag varit med att ta fram! A5-zombieattack
Överlevnadspersonligheten
Al Sieberts The Survival Personality är en av de många (typ fem-sex stycken) populärvetenskapliga psykologiinriktade överlevnadshandböckerna som kommit de senaste tio åren. Siebert är, till skillnad från de andra som skrivit om ämnet, doktor i psykologi och har både jobbat kliniskt och forskat inom ämnet. Det bäddar för en viss nivå av vetenskaplighet (tyvärr tycker jag ändå den tycker att den svajar en aning vetenskapligt men mer om det senare). Boken handlar mycket om hur vi ska klara motgångar i livet, alltså inte bara katastrofer, och är rätt lättläst trots att den inte bygger på anekdoter på samma sätt som många av de andra böckerna.
Sieberts grundläggande tes är att vi måste vara benägna att förändra oss i dagens samhälle, och det kommer också att ge oss fördelar vid såväl personliga som samhälleliga kriser. ”Livet är inte rättvist och det kan vara bra för dig” är titeln på bokens första kapitel. Vi måste alltså utgå från situationen vi hamnar i, inte se bakåt och tänka vad vi kunde gjort annorlunda, inte grubbla så mycket på varför utan köra på. Att misslyckas är det bästa sättet att lära sig saker och genom att utsätta oss för risker där vi kan misslyckas har vi förmåga att utvecklas. Att göra fel och vara obekväm i situationer är ett sätt att växa upp och det är en livslång process som vi bör omfamna enligt Siebert. Han tar även upp kreativitet och lekfullhet på ett förtjänstfullt sätt. Till skillnad från många andra böcker där det står ”Lär dig improvisera” (tack för tipset) så skriver han hur vi kan utveckla kreativiteten och lekfullheten. Vidare måste vi vara flexibla och ha god förmåga att anpassa oss till nya situationer.
En annan förmåga som jag tycker är värd att lyfta är förmågan att ha flera ståndpunkter eller flera motstridiga karaktärsdrag. Dagens krav på att människor ska vara konsekventa och inte förändras är problematisk. Det ger oss tillgång till färre handlingsalternativ i krisiga situationer. Empati är också viktigt inte minst för att det ger oss möjlighet att lära av situationer där andra människor är inblandade bättre.
Det jag gillar med boken är att den trots allt är handlingsfokuserad. I varje kapitel finns det också tips och råd för att förbättra de förmågor som Siebert tar upp (samma grej som jag gör i min kommande bok) även om det blir en smula för mycket Mia Törnblom över det hela ibland. Jag har svårt att tro att självkänslan, självkännedomen eller självförtroendet är saker som människor börjar jobba med efter att ha läst en sån här bok.
Tesen att det inte går att lära ut att bli bättre på att klara katastrofer, men det går att lära sig det är också bra. Det krävs mycket arbete med den egna personligheten för att utveckla det Siebert kallar en överlevnadspersonlighet. En betydligt smalare väg än att bara lära sig överlevnadsskills som att bygga vindskydd och skaffa ett matvarulager.
Det som är mindre bra är hur han helt frångår det uppenbara i att det inte går att forska på/intervjua människor som faktiskt inte överlevt. Urvalet blir skevt samt att recall bias alltså att folk kommer ihåg vissa saker, men andra inte är högst problematiskt. Särskilt tydligt blir det i fallen där Siebert skriver om Self-Managed Healing alltså att folk mirakulöst blivit friska från t ex cancersjukdomar, genom alla möjliga varianter av livsstilsförändringar och Gudstro. (En intressant krönika i Läkartidningen skriver lite om ett sånt fall som skulle varit intressant att ha med mer om).
Boken är alltså intressant för alla som är intresserade av överlevnad. Men den är lite träigare än Bli en överlevare, The Unthinkable, Varning!, Deep Survival som är de fyra andra standardverken inom överlevnadspsykologi (eller som handlar om överlevnad utan den praktiska överlevnadskunskapen).
Dagens boktips: Deep Survival – Who Lives, Who Dies and Why
Deep Survival av Laurence Gonzales är något av en klassiker inom populärvetenskapliga överlevnadsböcker. Det handlar inte alls om tekniker om att göra upp eld, eller hitta vatten utan är mer inriktade på psyket och vad som egentligen gör att vissa orkar fortsätta kämpa och överleva trots minst sagt risiga utsikter. Tyvärr läste jag uppföljaren Surviving Survival – The Art and Science of Resilience innan, men jag tycker inte att det verkar ha spelat så stor roll.
Boken är byggd på olika berättelser som överlevare berättat i böcker och intervjuer, samt en hel del samtal och erfarenheter Gonzales själv haft av att flyga, gå på överlevnadskurser, och sin pappas liv (ibland får jag känslan av att hela boken bara är ett sätt att försöka få sin fars godkännande/erkännande, det är en sådan obehaglig undergiven ton gentemot sin pappa i hela boken). I dessa berättelser väver han ofta sina tankar och forskning (framför allt från John Leachs Survival Psyhology). Det gör boken medryckande, lättläst och spännande men jag tycker att det kan tummas en del på vad som egentligen bygger på forskning och vad som är någon form av egna mindre vetenskapliga slutsatser.
Gonzales kommer ofta tillbaka till Zen, Tao teh ching och stoikerna som han menar har viktiga visdomar för överlevnadssituationer. Det handlar framförallt om att vara i nuet. Att acceptera situationen som den är, inte som den borde vara eller skulle kunna ha varit. Humor är en annan aspekt han lyfter fram som viktig. Genom humor och skratt går det att skapa närvaro och acceptera en jobbig situation.
Deep Survival är mer en bok om överlevnad än en överlevnadsbok egentligen. Det handlar om hur vi kan bete oss, och vad som gör att vissa överlever men vi får ganska få kunskaper hur vi kan träna oss på att bli en överlevare. Gonzales återkommer ofta till just att det finns överlevare och såna som inte är överlevare. Det finns forskning på hur människor beter sig vid överlevnadssituationer och siffrorna brukar handla om ca 15-20% beter sig lugnt samlat och rationellt, runt 50-70% passivt men följsamt och resten beter sig på ett sätt som kan orsaka mer skada och fara för sig själva och folk omkring dem (OBS siffrorna är rätt osäkra).
I slutet går Gonzales igenom tolv saker som Överlevare gör:
- Perceive, belive – de accepterar situationen så som den är.
- Stay Calm – de använder rädsla till att fokusera, men också humor är ett viktigt element för att lugna ned sig.
- Think/analyze/plan – att snabbt börja organisera det som behöver göras. Många upplever att en rationell röst talar till dem och berättar vad de bör göra.
- Take correct, decisive action – de stora uppgifterna kännas överväldigande, det är bättre att bryta ned uppgiften och skapa små uppgifter som går att genomföra.
- Celebrate successes – de känner glädje över att uppnå delmålen och kämpar vidare tack vare det.
- Count your blessings – det är så överlevaren hjälper andra istället för att vara offer.
- Play – lek, gör rim, poesi, matteuppgifter eller sjung. Det kommer att ta fokus från situationen. Många överlevare gör rytmer/mönster som de följer utan att tänka för att kunna hålla borta smärta och rädsla.
- See the beauty – de ser det vackra och det gör att de också kan uppskatta delar av situationen de är i.
- Believe that you will succed – de tänker att de inte ska göra fler misstag och kan därför fokusera.
- Surrender – de resignerar utan att ge upp. Ser situationen för vad den är och inte för vad den skulle kunna vara.
- Do what ever is necessary – överlevare känner till sina förmågor och varken över -eller undervärderar dem. De är rationella och tar de möjligheter de får.
- Never give up – de fortsätter kämpa, trots att oddsen kan verka vara mot dem. Det finns alltid något att göra för att förbättra situationen.
Problemet med såna här listor är att de faktiskt inte ger någon praktisk hjälp för den som vill lära sig förbättra sina chanser att klara sig. Tur att jag håller på att skriva en bok som handlar om att just försöka förbättra chanserna att överleva när katastrofen zombierna kommer. Men den är lättläst och spännande och ger en inblick i hur vi kan fungera när vi hamnar i en överlevnadssituation. Tillsammans med Amanda Ripleys The Unthinkable och Ben Sherwoods Bli en överlevare bör den ha en plats i varje överlevnadsintresserads bokhylla (jag har ännu inte läst Al Sieberts The Survivor Personality än, men det är på gång).
Boktipset: B.L.ÖH (barnens lilla överlevnadshandbok)
BLÖH av Jan Erik Ullström och Gabrielle Nilsson
BLÖH är en helt nyutgiven bok som vill lära barn att klara sig bättre i naturen. Vi får känna grannarna Charlie och Maja som får med sig Jan-Erik (författaren) och Gabriella (illustratören) ut i naturen och testa på typiska överlevnadsövningar. Eftersom jag inte riktigt är målgruppen till boken lät jag Lars (9år) läsa den och intervjuade honom. Mina egna åsikter och tankar kring boken kommer sedan längst ned i inlägget.
Vad tyckte du om boken Lars?
Jag tyckte den här boken var bra för den förklarade saker på ett enkelt sätt. För det finns ju vissa såna där vuxenböcker som jag inte förstår mig på alls.
Vad var bäst med boken?
Det bästa med boken är att den inte säger att det är exakt si eller så, utan att de gav lite olika förslag där Charlie och Maja kunde göra på olika sätt. Den gav väldigt saftig fakta och var inte så torr, det var enkelt att förstå den.
Tyckte du att du lärde dig något? Vad i så fall?
Ja! Jag lärde mig att den del saker är giftiga och inte bör ätas, och att det går att göra jättemycket saker i naturen och att en del grejer kan användas på flera sätt. Att det går att ha väldigt roligt i naturen och att man blir ovårdad i naturen för där kan man inte ta en dusch på samma sätt som hemma.
Hur tycker du en kunde göra boken bättre? Saknades något tycker du?
Jag tycker att de borde ta upp fler sätt att göra upp eld på och hur viktigt det är med värme. De skojade bort en del av det och kunde ha mer fakta i skojen kanske? Skoj ska man ju ha. De kunde också visa mer hur man ska göra med till exempel Skvattram.
Om du går i naturen vad vill du helst göra där? Fick du några nya idéer?
Ja, jag tänkte att det ska vara kul i naturen. Om man har en kompis kan man till exempel sjunga vid elden. Att det kan vara mysigt också, det vill jag göra mer. Det vore också kul att gå ut och försöka hitta mat och se vilka ätbara växter som finns. En annan idé är ju att bygga saker, hämta pinnar och komma på det bästa sättet att konstruera kojor. Det är kul också.
Är det något annat du vill säga om boken?
Ja, jag tyckte boken var väldigt bra och att de visade på flera olika sätt att göra saker på. Det var kul att de använde fantasin mycket i till exempel vilka saker de hade med sig.
Tack så mycket!
Hermans åsikter: Det känns lite som att boken rider på en preppertrend där överlevnadsutbildning för barn skulle vara ett nytt ämne. Både scouterna och civilförsvarsförbundet är ju organisationer som håller på med liknande saker där barnen faktiskt får göra saker med andra barn. Men jag tycker det är en bra bok. Den har en hel del förtjänster i fina bilder och pedagogik. En del saker känns lite onödiga att ha med, som att ha med en del om hur en gillrar fällor för smådjur det är nog bättre att inte lära barn sånt. Eller att rena vatten med hemmagjort filter av torv, kol, vitmossa och småste (det är en metod som t ex Svenska Överlevnadssällskapet har slutat lära ut eftersom det inte funkar). Och sen det där med att koka asklut för att sen kunna äta lavar. Undrar om inte att hämta ved och elda i flera timmar tar mer energi än en får av att äta lavarna.
Jag tror att boken hade tjänat lite på att fokusera mer på att hamna vilse och om människans basbehov och kanske om psykiska hot och STOP regeln och lite mindre på de mer avancerade delarna i överlevnad.
Köp den här eller här. Det är absolut en bra idé för människor med barn i sin närhet som de vill ska ut i naturen. Det kan ge uppslag till både lek och allvar.
”Zombie – En överlevnadsguide” och Max Brooks universum
Nu har äntligen Max Brooks Zombie Survival Guide kommit ut på svenska. Den är utgiven på Bakhåll förlag med titeln: Zombie – En överlevnadsguide. Jag kom på att jag (nästan) inte skrivit något om Max Brooks klassiska bok från 2003. Till att börja med kan man säga att boken var tillsammans med 28 dagar senare och The Walking Dead det som startade den zombievåg vi nu ser. Det var en oväntad bestseller som verkligen påverkat populärkulturen.
Max Brooks bygger sin zombievärld på en viruszombie. Viruset heter Solanum (precis som potatissorten) och ursprunget till viruset är okänt. Vad vi vet är att det funnits i tusentals år. En zombie lever i snitt tre till fem år beroende på klimat. Den kan inte använda verktyg och är odöd i bemärkelsen att människan dör och sedan blir det en zombie. Den har inga känslor eller rädslor och det enda sättet att förinta den på är att förstöra hjärnan. Den äter helst männskokött (men ibland även andra sorters kött). I Max Brooks värld är zombien långsam och dess enda drivkraft är att äta. Det är alltså vad vi i mångt och mycket förknippar med en zombie i populärkulturen.
Så vitt jag vet finns det inga zombiefilmer där zombien beter sig på det sättet (rätta mig gärna om jag har fel). Han tog alltså komponenter från olika håll och skapade ett universum som vi idag betraktar som självklart. Inte ens zombierna i The Walking Dead, som annars är att betrakta som den klassiska zombien, är som i Brooks värld. Att döma av trailern till World War Z så är inte heller den filmens zombier så.
I Zombie – En överlevnadsguide går Brooks igen om olika försvarstekniker. Han skriver om vapen och träning, om hur du bör bo och hur du kan befästa ditt hem. Vad du ska ha i din ”Bug Out Bag” och vilka fordon du bör köra. Vilka typer av terränger som kräver vilka förberedelser. Sista delen av boken är bland det bästa enligt mig. Den heter dokumenterade attacker och beskriver olika historiska händelser från 60 000 f Kr till idag. En del utbrott är kopplade till ”verkliga” händelser och andra är bara fiktion. Det är riktigt fantasieggande läsning även om 65 sidor är lite i längsta laget.
klipp dig för bövulen!
Boken är rikt illustrerad med sällsynt fula bilder som passar otroligt bra. Det är som bilderna i flygplansbroschyren fast tre gånger så fult. Jag älskar det.
Som zombieöverlevnadsbok saknar jag gruppdynamiken och ledarskapsteori. Jag förstår inte hur man kan missa att ta med den delen av att överleva en zombieattack. Det gör att den i sig själv saknar en helhetsbild av att överleva WSHTF. Ett annat problem är att den är extremt amerikansk och vapenfixerad. Det hade varit trevligt med ett längre svenskt förord där det tas upp mer än det gör i den nya svenska utgåvan.
Den nya svenska utgåvan är ganska slarvigt översatt tycker jag. Det är en del korrekturfel (som jag aldrig brukar märka) och den känns nästan mekaniskt översatt. En del av Brooks torra humor försvinner tyvärr i översättningen. Det är dock skönt papper och omslaget känns fräscht. Boken måste läsas, men den svenska utgåvan ger inget som den amerikanska inte gett. Jag vill ändå tacka Bakhåll för att de hjälper till att förbereda svenskafolket på den stundande zombieapokalypsen.
Zombieöverlevnad 