Barnboktips: Zombiepanik

Så ni vet så tänker jag spoila den här boken. Och det är för att jag tror att du som läser det här inte är mellan sex och nio år, utan snarare en förälder eller bekant till ett barn i den åldern. Inte för att böcker inte kan vara bra ändå, utan för att annars blir det lite svårt att beskriva den på ett bra sätt.

Zombiepanik av Anna Holmström Degerman handlar om Titti och hennes kompisar som börjar fundera över zombiefrågan. Titti oroar sig för att henne föräldrar har blivit zombier eftersom de är så trötta och bleka. Andra tecken är att en punkig typ som de kallar ”Spindelmannen” på djuraffären köper grejer som Tittis kompis Jonas har läst kan skapa en zombie. Det är lite av en blandning av den haitiska zombien och den moderna som kan smitta och skapa apokalyps (vilket jag märkt är rätt vanligt i barnböcker).

Det visar sig dock inte vara på riktigt, Spindelmannen visar sig vara en trevlig typ och de ska ha ett zombielajv som han förbereder inför. Slutet är trevligt så det finns inte så stor risk att barnet (likt Titti) ligger vaken i skräck om nätterna.

Jag tycker att zombiepanik är bra. Den är lite långsamt på sina håll, men blir mer och mer fartfylld ju längre en kommer in i boken. Väl värd att läsa för monsterintresserade barn. Om inte annat för att lära sig lite mer om zombier och ”Rädda – varna – larma – släck” begreppet.

I samma serie ingår också Vampyrvarning och Stoppa Svart Madame, som en mindre monsterfranschise.

Adlibris

Bokus

Annons

Barn och zombier

Bild av Elin Jonsson

Jag vet inte om det är någon hemlighet eller så men jag och Claes Tovetjärn håller i alla fall på med en barnbok (9-12år) om zombieöverlevnad just nu (illustrerad av Elin Jonsson). Det verkar finnas någon sorts fascination hos barn för de levande döda. Jag tror att det dels har att göra med att det är en gränsvarelse. Den är både levande och död och just det fascinerar och väcker tankar. Dels tror jag det har att göra med att de är estetiskt tilltalande/starka generellt. Det är spännande att se blod och köttsår, även om det också är obehagligt. Att fantisera om hur det skulle bli om zombierna kom gör ju vi vuxna rätt bra, men barn gör det så mycket bättre.

Det kommer en hel del skönlitterära zombiebarnböcker för barn och ungdomar just nu. Några har jag skrivit om (t ex Varelserna, Zombiefeber och Zombie City) och några nya kommer jag att skriva om de närmaste veckorna. SVT har också en serie som heter just Zombie som riktar sig till barn som jag tycker är trevlig om än något läskig för de minsta tror jag.

Jag har också skrivit en artikel till hemsidan Barnens bibliotek om just att överleva zombiekatastrofen. Så sprid den gärna till barn i er närhet och läs och prata tillsammans om det. Det är ett bra sätt att lära sig mer om beredskap för barn.

En del invänder mot att använda zombier eller monster för att det skulle skapa rädsla. Men genom att göra det möjlgt att göra något åt rädslan kan de få kontroll över den. Dessutom vill många barn bli lagom skrämda. Det är inte en slump att spökhistorier och monster är något som tilltalar barn.

Ny svensk zombiebok: Zverige i mitt hjärta

Alltid kul med svenska zombieromaner! Zverige i mitt hjärta är precis en sådan. Utkommen helt nyligen och som jag fattat det sprungen ur zombieromantävlingen som Swedish Zombie hade förra året.

Boken utspelar sig under runt två månaders tid i ett Sverige där en farsot drar in. Först somnar alla in i mellan ett par timmar och några dygn, de som inte klarar av att vakna blir zombier (alltså att vara utan vatten/mediciner eller i olyckor – sjukhus och ålderdomshem blir alltså hårt drabbade initialt). Därefter sprids smittan som en ganska traditionell zombiesmitta med snabba zombier. Du blir biten och förvandlas snabbt!

Det är korta kapitel med olika huvudpersoner vars öden flätas ihop i slutet. En del karaktärer faller av längs med vägen, men på det stora hela finns en kärna av människor som är släkt eller sammankopplade på något sätt. Själva smittan verkar också förändra också beteendet på de levande så karaktärerna blir ganska flippade från och till.

Vi som läsare får lite information om zombierna men egentligen inte så mycket. De verkar fungera olika, och det lämnas som en lös tråd exakt hur. Egentligen återspeglar det mer om hur det faktiskt skulle vara. Väldigt få skulle få någon förklaring eller någon ”sanning” om vad och hur saker fungerar. Det är mer rykten och ögonvittnesskildringar än något annat även om några forskare träffar en av huvudpersonerna och kan berätta lite mer. Jag gillade osäkerhetselementet i boken, vi vet egentligen ganska lite av vad som händer och varför. Bara att saker händer. Det gör allt ledarskap och beslutsfattande mycket knepigt.

Boken är spännande, i mitten tappar den något i tempo på grund av de många handlingarna som löper parallellt, men blir en rafflande rejäl pageturner framåt slutet. Överhuvudtaget så är storyn den starka sidan och hur den böljar fram och tillbaka. Boken utspelar sig till största delarna runt Ånge och jag kan tänka mig att det ger extra krydda till boken om en kan det området bra. På det stora hel en läsvärd svensk zombieberättelse, precis den sorten som jag tycker det behövs fler av.

 

Adlibris 60:-

Bokus 55:-

Night of the Living Dead 50 år!

För femtio år sedan, den första oktober 1968, kom en av världens mest inflytelserika filmer ut – Night of the Living Dead – regisserad och till största delen skriven av George A Romero. Det var en rätt obehagligt film för sin tid, men hur den skulle gå till historien för populärkulturen framöver fanns nog inte på kartan när de arbetade med den. I filmen introducerades det vi idag kallar den moderna zombien (i filmen kallas de dock för Ghoul).  Det var en indiefilm med låg budget som spelades in i Pittsburgh. Ingen kunde förvänta sig att det skulle bli en sådan succé. Romero hade i ganska stor utsträckning snott manuset till Richard Mathesons roman I Am Legend (här har jag skrivit om den och de tre filmatiseringarna av den) men förlagt handlingen till i början av ”revolutionen” (som Romero beskriver det) istället för i slutet som i I am Legend.

Filmen släpptes som en matiné den första oktober och publiken utgjordes framförallt av barn och ungdomar. Åldersmärkningen på film i USA kom inte förrän i november samma år så även barn kunde köpa biljetter till filmen. Men å andra sidan så var det få filmer som var läskiga på det sättet. Barn satt och grät i salongen och stämningen var tryckt under och efter filmen.

NOTLD var på många sätt ett kollektivt verk. På grund av filmens låga budget (114 000 dollar) fick alla hjälpa till att göra allting.  De som sminkade, producenterna och de flesta som var delaktiga på något sätt i filmen spelade också olika roller. Manuset var skrivet men en hel del improviserades fram på plats och lokala nyhetsankare hoppade in och spelade journalister. Eftersom Pittsburgh inte var känt för film så ställde lokalsamhället upp. Poliserna som medverkar är till exempel riktiga poliser med riktiga polishundar.

Det sena 60-talet präglades av konflikt i USA. Romero lär ha sagt att filmen är politiskt, för allt var politiskt på den tiden. Både Vietnamkriget och motsättningar mellan vita och färgade var högst påtagligt och kopplingar till dessa händelser återfinns i filmen. NOTLD brukar kallas antirasistisk eftersom den okommenterat har en svart man (Duane Jones) i huvudrollen vilket inte existerade på 60-talet. Jag tycker att kopplingen mellan medborgargarden och den mobb som i slutet filmen skjuter zombier är en annan vinkeln på det som bör lyftas upp i större utsträckning.

Zombierna i filmen är trots allt inte så vi brukar tänka oss zombier. De verkar känna smärta, kan använda redskap och är rädda för eld. Men Romeros stora bidrag till zombiegenren är kannibalismen, smittsamheten, det apokalyptiska scenariot och att han inte kopplar ihop zombien med Haiti, en galen vetenskapsman eller svart magi (som nästan alltid var fallet innan).

Filmen går att se i sin helhet på Youtube. Varför? Jo, de glömde att sätta ut ett © i filmtiteln så det finns ingen som har legal rätt till den. Det gjorde att Romero inte fick särskilt mycket pengar trots att filmen blev en succé. Kolla in den om du inte redan gjort det, den håller fortfarande bra!

 

Det finns också flera bra dokumentärfilmer om NOTLD till exempel Birth of the Living Dead och Doc of the Dead. Kolla in dem vettja!

Oktober: Hantera stress!

Livet i det moderna samhället är en jävla stressmotor. Vi matas konstant med budskap och arbetsuppgifter (populärt kallat ”bollar i luften”) om löften om Lyckan ™ och matvarningar och Fear of Missing Out (FOMO). Helt enkelt har många av oss ett konstant lågintensivt stresspåslag som är svårt att hantera och ofta leder till mer stress. Det är inte bra och kan leda till att vi blir sjuka. Men vad är stress egentligen bra för? Stress är i grund och botten en kroppslig reaktion på hot. Alla blir då och då stressade. Det är något bra som kan göra oss mer alerta och starka, men det kan i vissa situationer göra att vi funkar sämre. I akuta situationer kan en bra stress vara en otrolig tillgång som får oss att se allt klart och kan fokusera på det vi bör göra, men lika gärna leda till paralysering eller passivitet. Tänk hur olika du kan påverkas om du ska göra något du inte är bekväm med – till exempel hålla ett föredrag eller prata om något jobbigt med en partner/vän.

Hur ska vi då göra för att lära oss hantera stresspåslag på ett bra sätt? En grej som är praktisk är att försöka lära sig andas ordentligt (läs mer om det här). En fokuserad andning kan göra att vi påverkas mindre negativt av stress och att vi lättare kan hålla huvudet kallt. I Youtubeklippet som finns i inlägget som är länkat ovan finns ett tremånadersprogram som kan vara rätt vettigt att följa.

STOP-regeln är också ett bra sätt att lära sig hålla huvudet kallt. STOP är en förkortning för:

Stanna upp

Tänk efter

Organisera/Orientera

Planera framåt

Dåså, håll på med det här nu i oktober så kommer ni ha 5% bättre chans att klara er när zombierna kommer. Andas för farao!

PS nu finns Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig i nätbutiker igen