Bloggarkiv
Boktipset: Europa Refugium
Europa Refugium är del 2 i Peter Westbergs romansvit Europa Compendium. Vi fortsätter följa Ines, George och de andra från Europa Pandemus (läs recensionen här) i hur de försöker klara sig i ett Europeiskt zombieutbrott. Boken rymmer mopedgäng (hellmoppers), kannibaler, färjekaos, huvudpersoner som dör till höger och vänster och lugn och ro i flyktingläger. Boken blir aldrig tråkig, det går snabbt och är spännande läsning. Just actionscenerna tycker jag är de starkaste delarna i boken.
Språket är frejdigt, det är något jag kan störa mig något på men det ger en bra känsla i berättelsen. Det är mycket extrema personer och öden vilket ju ger en bättre berättelse men det sker lite på bekostnad av huvudpersonerna som är ganska vanliga människor.
Boken beskriver olika händelser på olika platser och i olika tider. Först läste jag lite slarvigt och tänkte inte på att det var flera månader som skiljde de olika personernas öden, men när jag såg det blev det också ett bra inslag. Vi får dessutom reda på hur smittan spreds och varför. Förklaringen kändes inte krystad som det ofta gör när vi får själva smittorsaken förklarad för oss.
I boken refereras till mig. Det var konstigt, men fick mig att tänka på att det eviga problemet i zombieberättelser: utspelar det sig i en värld dr zombiegenren finns eller i ett parallellt universum där allt är som nu förutom att George A Romero inte skapade zombiegenren. Jag lutar åt att det senare är bättre, det kan lätt bli pajigt med referenser och snack om zombiekultur. Europa Refugium lider inte av det, detta är den enda referensen till zombiegenren.
På det stora hela tycker jag boken är bra. Alla som är intresserade av svensk zombiekultur bör läsa den.
Alla svenska zombieböcker
Det finns drygt ett dussin svenska zombieböcker jag känner till. I den här texten tänkte jag skriva lite om dem och fundera lite över huruvida det finns en svensk zombiegenre. Jag kollade igenom min bokhylla och frågade runt lite, har jag missat någon får du gärna tipsa (jag vet att Zombie Girl saknas).
Böckerna jag hittade i bokhyllan OBS bara en per serie.
Zombiepanik är en helt ok barnbok som inte tar upp några blodtörstiga zombier, mer den haitiska varianten.
De kallar oss zombier en slafsig pulprökare där vi får katastrofen skildrad ur en zombies perspektiv.
Europa Pandemus en av de bättre zombieromanerna som får med de klassiska zombietroperna men också en hel del vardag.
Stayin’ Alive med antihjälte men med realistiska beskrivningar av de som klarar sig.
Rötmånad vinnaren i SwedishZombies romantävling är en fartfylld berättelse om kaos i Göteborg och hur människor kommer samman för att nå sitt mål.
Zverige i mitt hjärta bra zombiestänkare som utspelar sig runt Ånge. Flera människoöden knyts ihop på ett bra sätt.
Doktor Joseph är en Voodooberättelse som utspelar sig i Stockholm. Det var länge sedan jag läst den men minns den som bra. Det var tänkt som en trilogi men jag tror inte att någon mer bok kommit i serien.
Varelserna-serien utspelar sig på Gotland och handlar om ungdomar som försöker klara sig. Riktigt bra ungdomsböcker.
Törst (och Raseri som är två i samma serie) bra action med mycket tekniska beskrivningar av utrustning och vapen perfekt för zombieintresserade MÖPar.
Hanteringen av odöda: när de döda vaknar vill de inte äta andra de bara är där. Briljant om hur samhället handskas med det oförklarliga.
Zombiefeber är en bra barnbok om zombier som verkar spridas med getingar.
Inom cirkeln berättelser som utspelar sig dels på vikingatiden, dels i nutid. Starkt fornnordiskt perspektiv.
Flera av böckerna verkar ha kommit ur att SwedishZombie hade en romantävling för några år sedan (är det bara jag som hoppas på ”13 Svarta sagor om zombier”?). Kul att den bidragit till att ett helt gäng nya böcker kommit ut. Flera av böckerna försöker ha ett ganska jordnära perspektiv och beskriva vardag under kaoset, det är något jag gillar. Men det är svårt att komma ifrån att det är stor skillnad på böckerna. Både var de utspelas i landet och hur huvudpersonerna är. Det är lovande tycker jag.
Zombien är huvudsakligen ett urbant monster. Den har oftast svaga kopplingar till naturen, det hänger säkerligen ihop med att det är ganska nytt som monster. Att det är andra människor eller smittor och inte djur eller natur som ses som hotet. I några av böckerna hittar jag koppling till naturen dock, men det är mer framträdande i de nordiska zombiefilmerna (som i norska Död Snö 1 och 2, samt de svenska Draug och Huntress – Rune of the Dead). Men de flesta av böckerna är mer som de klassiska zombieskildringarna.
De bästa böckerna då? Det är ju svårt att komma ifrån John Ajvide Lindkvists Hanteringen av odöda. Den är ju inte skräck eller actionpackad som många av de andra böckerna men är verkligen helt fantastisk (och obehaglig så det eter duga). Men jag vill också slå ett slag för Magnus Nordins bokserie ”Varelserna” som finns i sju delar. De är riktade till målgruppen runt 10-13 skulle jag gissa men är faktiskt väl värda att läsa för alla.
Jag hoppas verkligen på fler böcker som är på väg ut.
Boktipset: Rötmånad
För två år sedan hade förlaget Swedish Zombie en zombieromantävling och nu är äntligen boken som vann – Rötmånad av Johanna Glembo – ute. Rötmånad handlar om Ulrika, en bibliotikarie med tre tonårsbarn och en idiot till make. En smitta har drabbar världen och många insjuknar i en långdragen feber. Även om ingen dör är det påfrestande på samhället. Vi får följa delar av folkhälsomyndigheternas presskonferens och det blir extra intressant och trovärdigt trots att boken skrevs innan vi förknippade Corona med något annat än öl. Plötsligt blir alla insjuknade fullfjädrade zombier och undergången är ett faktum. De försöker ta sig genom ett kaosigt Göteborg mot en osäker framtid på Bornholm (av alla ställen).
Rötmånad är en fartfylld blandvändare. De korta kapitlen med cliffhangers gör att det är lätt att sträckläsa. En hel del obehagliga scener med mer skräckkaraktär blandas med fartfylld action. Jag skulle kanske önska att det fanns mer återhämtning mellan det fartfyllda, även om just farten är boken starkaste delar. Jag tyckte den öppnade och avslutades starkast, några partier i mitten kändes som om de inte tillförde så mycket, men tycker att slutet vägde upp det hela och det var aldrig så att jag funderade på att inte läsa klart den. Rötmånad var inte särskilt förutsägbar och de trådar som lades ut följdes upp på ett bra sätt. Läsaren får aldrig hela storyn om varför eller exakt vad som händer och det är skönt.
Johanna Glembo som i en intervju berättade att hon var ganska obekant med zombiegenren när hon började skriva lyckas ändå få med en hel del av det som tillhör genren. Att döda sina föredetta nära och kära, instängdhet, ovisshet, att komma på vad som är viktigt i livet och att försöka förstå det oförklarliga. Det är alltid roligt med nya svenska zombieböcker och Rötmånad är ett välkommet tillskott. Värd att läsa!
Stöd Swedish Zombie och köp den på: Adlibris eller Bokus
Boktips: Raseri och Törst
Raseri (2016) och Törst (2018) är två zombieaktiga romaner av Andreas Ek. Jag skriver zombieaktiga för de är inte riktigt som vanliga zombier vilket visar sig särskilt i Törst som är uppföljaren. Men jag tycker absolut de platsar in i genren särskilt då de är apokalyptiska.
Vi får följa ett gäng olika människor men framförallt polisen Erik, hans fru Lotta och barn Alexandra. Först i ett kaosigt Stockholm där allt väldigt snabbt ballar ur totalt och sedan på landet. Jag tänkte inte spoila så mycket mer av handlingen för jag tycker böckerna verkligen är läsvärda. Med korta kapitel och mycket action är det lätt att bara läsa vidare. Det är bra underhållning helt enkelt, och en del rätt obehagliga scener. Det är också kul med bekanta miljöer. Perfekt sommarläsning!
Författaren Andreas Ek är polis och det märks en hel del. Böckerna kan kännas lite snutiga i tilltalet och att det då och då blir lite för tekniskt eller beskrivande av vilka attiraljer som finns och används. Mängden action kunde nog gärna minskat lite och skräckelementen och i böckerna lyftas fram mer. Jag tyckte delarna om myndigheternas agerande kunde gärna få lyfts fram mer.
Böckerna är egenutgivna men känns verkligen bra och genomarbetade.
Bokrecension: Inom cirkeln
Inom cirkeln är inte en traditionell zombiebok. Den utspelar sig under tusen år i norden och har inslag av nordisk mytologi och magi. Handlingen kretsar kring Moa och Thomas, ett ungt par som under en bilresa norrut råkar adoptera ett barn och hamna i ett zombieutbrott. Samtidigt finns det en gammal by där de som dör inte förblir döda. Berättelsen följer flera personers perspektiv bland annat patient Zero, Lovina, som levt i över tusen år och några släktingar till henne (utan att spoila för mycket).
Boken är spännande och har ett bra tempo, men den har också brister. Ibland är den något övertydlig och ibland lite för vag. Karaktärerna känns inte heller helgjutna, särskilt inte birollerna. Jag gillade dock hur slutet byggdes fram genom de olika huvudpersonernas synvinklar och att det var svårt att veta hur det egentligen skulle sluta.
Ny svensk zombiebok: Zverige i mitt hjärta
Alltid kul med svenska zombieromaner! Zverige i mitt hjärta är precis en sådan. Utkommen helt nyligen och som jag fattat det sprungen ur zombieromantävlingen som Swedish Zombie hade förra året.
Boken utspelar sig under runt två månaders tid i ett Sverige där en farsot drar in. Först somnar alla in i mellan ett par timmar och några dygn, de som inte klarar av att vakna blir zombier (alltså att vara utan vatten/mediciner eller i olyckor – sjukhus och ålderdomshem blir alltså hårt drabbade initialt). Därefter sprids smittan som en ganska traditionell zombiesmitta med snabba zombier. Du blir biten och förvandlas snabbt!
Det är korta kapitel med olika huvudpersoner vars öden flätas ihop i slutet. En del karaktärer faller av längs med vägen, men på det stora hela finns en kärna av människor som är släkt eller sammankopplade på något sätt. Själva smittan verkar också förändra också beteendet på de levande så karaktärerna blir ganska flippade från och till.
Vi som läsare får lite information om zombierna men egentligen inte så mycket. De verkar fungera olika, och det lämnas som en lös tråd exakt hur. Egentligen återspeglar det mer om hur det faktiskt skulle vara. Väldigt få skulle få någon förklaring eller någon ”sanning” om vad och hur saker fungerar. Det är mer rykten och ögonvittnesskildringar än något annat även om några forskare träffar en av huvudpersonerna och kan berätta lite mer. Jag gillade osäkerhetselementet i boken, vi vet egentligen ganska lite av vad som händer och varför. Bara att saker händer. Det gör allt ledarskap och beslutsfattande mycket knepigt.
Boken är spännande, i mitten tappar den något i tempo på grund av de många handlingarna som löper parallellt, men blir en rafflande rejäl pageturner framåt slutet. Överhuvudtaget så är storyn den starka sidan och hur den böljar fram och tillbaka. Boken utspelar sig till största delarna runt Ånge och jag kan tänka mig att det ger extra krydda till boken om en kan det området bra. På det stora hel en läsvärd svensk zombieberättelse, precis den sorten som jag tycker det behövs fler av.
Boktipset: De kallar oss zombier
KG Johanssons ”De kallar oss zombier” är en sprillans ny svensk zombiebok från Pulpfic förlag.
Det är en något ovanlig zombieroman då den skildrar hela förloppet ur en zombies ögon (ok, i bokvärlden är detta betydligt vanligare än i film men ändå). Katarina ”Kattis” Blohm är en miljöpartistisk politiker vars relation gått lite i stå. Hennes make Benny försöker i hemlighet förbättra deras samliv med någon slags drog vilket milt uttryckt var en dålig idé. Hon blir en slags zombie och ganska snabbt blir fler smittade och hela Umeå (där boken utspelas) blir en konfliktzon och sätts sedermera i karantän.
Den första delen av boken fokuserar rätt mycket blod, äckel och sex – gärna i kombination. Särskilt sexdelarna tycker jag fick för mycket fokus. Men senare tycker jag att boken blir mer och mer intressant. Och andra halvan – när det börjar gå utför och baksmällan i att vara zombie blir tydligare – är riktigt bra tycker jag. Boken går lite upp och ned i tempo på ett bra sätt, de mer fartfyllda styckena är det bra schvung i tycker jag, och från andra halvan blir karaktärerna mer och mer intressanta.
För den zombieintresserade tycker jag att den är läsvärd. Särskilt för dem som gillar pulpgenren med snusk och splatter är den absolut bra läsning.
Boktipset: Zombiefeber
Kristina Ohlsson tillhör Sveriges deckarelit och har nu gett sig på att skriva en ungdomsbok om zombier. Det känns som ett tecken i tiden. Zombien äter sig in i alla typer av populärkultur.
I Eldsala är det en ovanligt varm och getingrik sommar. Efter ett tag börjar folk bli sjuka i en oförklarlig feber och människor blir attackerade. Vår huvudperson Herbert är i 12årsåldern och bor med sin farfar i ett stort hus. När en mystisk främling kommer till pensionatet som farfarn driver, börjar Herbert och hans kompis Sally försöka klura ut vad det egentligen är som händer. Det visar sig att främlingens ankomst har samband med vad som händer i Eldsala.
I en bihistoria vill socialen ta Herbert från sin allt sjukare farfar. De två parallellhistorierna fungerar väldigt bra tillsammans och de ger lite mer djup åt själva karaktärerna. Huvudstoryn kommer också fram bättre av att det finns något annat berättelsen kan vila på.
Boken riktar sig till ungdomar strax innan tonåren. Det är korta kapitel, stor och luftig text och ett enkelt språk. Det var något med den som gjorde att jag inte helt fastnade även om jag tycker den är bra i stora drag. Kanske var det lite för förutsägbart och enkelt, jag är inte helt säker, men det var något som gjorde att jag inte gillade den på samma sätt som några av de andra nya ungdomsböckerna om zombier som kommit de senaste åren. Men det kan lika gärna vara jag som är ovan med genren.
Zombiefeber är den första i en triologi, men det verkar som att det kommer att handla om andra (overkliga) monster.
Zombieöverlevnad 