Månadsarkiv: oktober 2012
Isstormen – istället för zombies
Det blev stor uppmärksamhet när CDC i USA lanserade sitt ”Så här överlever du zombiekatastrofen” material. Nu har MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ,gjort något liknande även om inte lika spektakulärt – Isstormen. Det är ett spel som är ganska lärorikt och meningen är att man ska tänka till lite på varje fråga. Det kan vara bra att tänka på nu när vintern är på väg. 
Viktigt meddelande till allmänheten
Gäller boende i hela landet. En isstorm med kraftiga vindar, underkylt regn och snöfall kommer att drabba Sverige inom 48 timmar och beräknas orsaka ett omfattande och långvarigt elavbrott. Den kraftiga nedisningen kommer att ge allvarliga skador på bland annat elledningar, radiomaster och mobiltelefonmaster, vilket även ger störningar på elektroniska kommunikationer. Vägar och järnvägar kommer till stora delar att bli oframkomliga på grund av den kraftiga isbeläggningen, nedfallna träd och ledningar. Med anledning av isstormen uppmanas allmänheten att stanna inomhus.”
Sista träffen på Zombies, överlevnad och katastrofer
Igår hade vi sista träffen på höstens zombiecirkel. Det var mer katastrof och överlevnad och mindre fokus zombies. Jag vet inte riktigt om alla kursdeltagarna tyckte det var bra, men det kändes som om det var svårt att komma vidare kring zombies. Det är alltid lite vemodigt när en kurs tar slut och det blir lite tomt.
På första träf
fen hade vi en föreläsning om Kollaps med David Jonstad. Vi tänkte att det skulle bli en bra introduktion till katastrof och samhällskollapsscenarion. Det var också väldigt bra, och på många sätt väldigt deppigt. Ekonomi, ekologi och energi är tre bomber som väntar på att förändra hur samhället ser ut idag.
Andra träffen var en diskussionsträff då vi läste Rawles och utdrag ur Jonstads bok. Tanken var att ge ett amerikanskt prepperperspektiv och ett mer svenskt förberedelseperspektiv. Diskussionerna i min grupp handlade mycket om förberedelser och hur man kan tänka kring vad som är rimligt att göra idag, och vilka förändringar som är för stora. Lite om att leva i framtiden eller i nuet. Vi skulle också kolla på Zombies a Living History för att få lite baskunskap om zombies.
Den tredje träffen var med överlevnadsexperten Harry Sepp som berättade om några olika fall av situationer som gick dåligt som skulle kunnat gå bra. Vi lärde oss att förberedelser inte är allt, utan att man behöver också erfarenhet. Och att tillfälligheter inte kan planeras inför. Justja, ha inte bomullskläder närmast kroppen om du rör på dig utomhus när det är kallt (en av kursdeltagarna filmade föreläsningen så jag lägger upp det på här inom kort).
På fjärde träffen hade vi besök av biträdande brandchef Anders Fridborg. Vi fick lära oss mer om Susann Wheelans teorier om gruppdynamik och lära oss hur vi ska handskas med en främmande katastrofsituation. Att det första man måste göra är att försöka förstå vad det är som har hänt. Helt enkelt stanna upp och tänka istället för att direkt agera. Vi kom in på lite svårare etiska frågor kring om man kan lämna folk bakom sig som är skadade eller sjuka och hur det påverkar gruppen.
Den femte träffen var en diskussionsträff. Vi läste kapitel ur Zompoc om hur zombien kan uppstå. Jag har skrivit om det tidigare. Rabies och någon typ av svamp låg högt upp i listan på tänkbara zombiesjukdomar, men jag tycker nanoteknologin är en fascinerande tanke också. Vi pratade också en del om olika typer av zombies och jämförde lite packningslistor utifrån Rawles och Zompoc.
Avslutningsvis tittade vi på ett avsnitt av Doomsday Preppers och diskuterade hur människor reagerar på katastrofsituationer utifrån utdrag ur Enander och Ripley. Vi diskuterade också 28 veckor senare för att få in zombiespåret. Litteraturen går ut på att människor i stort följer rollmanus, att katastrofer är kollektiva samt att träning ger resultat. Vi kan träna vår hjärna så att vi reagerar på rätt sätt och överlever.
På det stora hela tycker jag kursen var bra. Jag lärde mig en hel del och fick lite upprepning för att komma ihåg bättre. Kursens litteraturlista var lite mer omfattande än tidigare kurser och färre läste också allt, men jag tycker ändå att diskussionerna var väldigt bra. Tack till alla deltagare och Johan och Benjamin i kursledningen.
Föreningssverige och folkbildning
Innan det sker skrev igår ett intressant inlägg om Föreningssverige. Jag tänkte skriva en ganska långt kommentar som svar, men insåg att det kanske ändå är bättre med ett eget inlägg. Hens tes är att föreningslivet är bland det svenskaste vi har. Att vi svenskar gillar att gå på kurs/studiecirkel och att det finns en massa intressanta kurser och cirklar för preppers inom det svenska civila samhället. Jag tycker såklart det är helt rätt. Att lära sig nya saker hela livet borde vara självklart och folkbildningens form är fantastisk i hur flexibel den är. Bredden på vad man kan lära sig sätts egentligen bara av ett luddigt regelverk och fantasin. Mest fantasin.
Vidare är kunskapsspridning i ett framtida postapokalyptiskt samhälle en viktig del för hur man kommer att överleva. Folkbildningens pedagogik är en viktig del där, så jag rekommenderar alla att förutom att konsumera cirklar också gå en cirkelledarutbildning och leda någon cirkel om något man kan eller är passionerad inför. ABF lokalt arrangerar dessa och gör det möjligt att få en fördjupad insikt i hur man folkbildar och vad folkbildning är. 
Den viktigaste delen i folkrörelsesverige är ändå det breda kontaktnät man får och hur det minskar människors isolering. Man lär känna folk man kanske inte skulle träffat annars och lär sig hantera människors olikhet i en miljö som inte präglas av prestation och konkurrens (till skillnad från skolan). Den italienske marxisten Antonio Gramsci kallade det civila samhället för ”kapitalismens skyttegravar” och menade att där frodas kapitalistiska relationer vilket gör ett kommunistiskt maktövertagande svårare. Nu är Folkrörelsesverige inte alls samma sak som det italienska 30-talets civila samhälle som snarare enade medelklassen med borgarklassen, tvärtom. Men han hade poäng i att föreningsliv enar folk. Olof Palme kallade Sverige för en studiecirkeldemokrati som ser till att människor har möjlighet att utvecklas på områden och bilda sig utan att ha pengar eller kulturella resurser.
Att zombiekursen blev till en gång i tiden berodde på att jag tog kontakt med en ABF avdelning och tänkte att det skulle kanske vara kul att snacka om zombies på ett roligt sätt. Det ledde sen till att jag lärde mig en massa över katastrofberedskap, överlevnad och hur människor och samhällen reagerar på kriser. Det är folkbildning, en vet aldrig vart det hamnar i slutändan.
Att överleva i långa loppet
När man lämnat zombierna bakom sig och kommit till sitt safe place, sin stuga i fjällen/båt/ö/ihopbundna pråmar eller vad man har som slutdestination kommer frågan: Vad gör man nu? Till att börja med så måste det såklart handla om en långsiktig plan för att säkra mat- och vattentillgången. Hitta alternativa tillgångar om de primära källorna till förnödenheter skulle ta slut eller försvinna/förstöras på ett eller annat sätt. Kunskap om att odla och jaga går att tillgodogöra sig om man har någon som lär en, men att veta hur man gör vid t ex torka eller insektsangrepp är något man i allmänhet måste varit med om tidigare. Det är alltså viktigt att ha flera olika källor till mat speciellt när man kanske inte levt sitt liv amish-style innan.
För att överhuvudtaget veta vad man ska göra utan att behöva släpa tunga böcker är att ladda ned hela Wikipedia på ett USB minne. Det tar typ 9 gig och är rätt användbart dels för informatio
n om växter och sätt att fixa mat, dels för att ha något att göra på kvällarna. Det kan t ex vara väldigt intressant att läsa om permakultur om man tänker sig att ha en långsiktig och hållbar matproduktion.
Andra saker Wikipedia är bra till är ren underhållning. Någon kan läsa högt från vad som hände i Spindelmannen under tidigt 2000-tal eller kanske berätta om Slaget vid cable street. Med en vev- eller solcellsladdare och en läsplatta blir det möjligt att även tidigt ha tillgång till el och också kunskap. På längre sikt bör man man fixa sol, vind eller vattenkraft och en generator, om inte annat för att få känslan av att allt kan bli bättre. El är väldigt sammankopplat med vår känsla för civilisation och framtidshopp.
Att hålla sig sysselsatt är extremt viktigt. Att känna att man har ansvar för något och är en del av gruppen som har något att bidra med, hur litet det än är. Det kan vara att vakta djur, tömma avfall eller ta hand om en mindre jordlott eller rensa nät. En annan sak som är viktigt för att inte bli knäpp är ett strikt schema för vad man ska göra varje dag. Rutiner är ens vän i situationer där man inte har makt över sin omgivning. Vare sig man har en vända på kåken eller om man är strandsatt i en vildmark man inte är van vid. Viktigt är nog också att lägga in någon typ av fysisk träning och någon typ av lärande där man utvecklas mentalt också. Det är också extremt viktigt att ta hand om alla posttraumatiska stressyndrom som förmodligen kommer att finnas.
På föredragen vi haft med Anders Fridborg har han tagit upp dessa symptom som förekommande vid PTSR – Post Traumatic Stress Reaction: Sömnproblem, mardrömmar, känslor av depression, irritation och starka känslosvängningar, ökad ljud- och ljuskänslighet, dåligt samvete/skuldkänslor/självförebråelser, situationsbunden ängslan och muskelspänningar. Ja, alltså det här ser ju inte så muntert ut om man vill ha en bra och fungerande grupp där folk trivs och har möjlighet att tänka positivt inför framtiden. Man kan såklart arbeta med de problemen utan fem års högskolestudier (även om det är nog är extremt bra att ha med en psykolog eller kurator i sin grupp). Här är några sätt att ta hand om människor som varit med om större trauman och kriser:
Preppers
Det känns som preppers är den nya medietrenden. Kobra har en pågående serie om apokalypsen och dom som förbereder sig, National Geographics och Discoverys program Doomsday preppers och Doomsday bunkers är stora tittarsuccéer och idag hade och SvD en artikel på ämnet. Det är ett visst mått av freakshow tyvärr, för frågan är intressant. I en tid när allt det gemensamma försvinner tvingas vi själva bli ansvariga för när något går snett. Tidigare fanns det förberedelser för att el skulle försvinna, att telekommunikationen skulle slås ut, det fanns planer för hur människor skulle bete sig i händelse av invasion och katastrofer. Idag är många av de skyddsnätet och människorna som arbetade med sånt borta och är ersatt av kortsiktigt kostnadseffektiva datasystem eller inget alls.
Det är dock stora skillnader på amerikanska och svenska preppers. Jag önskade ett inlägg på preppersbloggen ”Innan det sker” och fick ett intressant svar (läs det här). Det är inte så jätteförvånande läsning, men väldigt intressant. Trots att Sverige ligger i topp på antal vapen per capita är det inte det som är fokus bland svenska preppers. Istället är det de egna kunskaperna och tanken att världen snabbt kan komma att förändras snabbt. Det är egentligen ett rimligt förhållningssätt. Man får dock ta Doomsday bunkers/preppers och andra skildringar av preppers med en nypa salt då sensationsvärdet är en stor del av underhållningen. Inslaget i Kobra med de ganska sansade Ed Peden var trevligt ur det perspektivet.
Jag tror generellt att människor skulle bli lyckligare av att göra saker och lära sig saker tillsammans än att sitta hemma ensamma eller isolerade i en kärnfamilj. Gå en kurs i att odla på balkongen eller att lära sig hitta ätliga växter i staden är inte bara bra för en eventuell jobbig framtid, det är också bra i nuet. Jag tror också att man är bättre förberedd om man tänkt att något oväntat kan inträffa. Risken är väl att oron för framtiden äter upp vardagen i nuet.
Är du väl förberedd på zombieapokalypsen blir ett två dagars strömavbrott rena picknicken.
Kommande föredrag i Jönköping, Solna och Uppsala
Om du råkar bo i någon av ovan nämnda orter så kan du lyssna på när jag pratar.
Jönköping
Fredag 12/10 kl. 19.30-20.30 på Kafé Nyfiket. Ska prata om zombies generellt, lite om historien bakom och hur de kom att bli som de är idag. Det är en del av Jönköpings filmdagar som kallas Frightening Friday – för dig som hatar fredagsmys.
Solna
Lördag 13/10 kl.11.00 på Solna stadsbibliotek. ABF i Solna arrangerar: Zombie – en temadag om de levande döda. Förutom att jag ska prata om zombies ska Jonny från Swedish Zombie prata om zombies i littreaturen och Elin Bergman prata om att överleva zombiekatastrofen.
Uppsala
Tisdag 6/11 kl 18.30-20 på Uppsala Stadsbibliotek. Det är stadsbiblioteket i Uppsala som ordnar zombiekväll. Förutom att lyssna på mig kan man få sitt zombieporträtt målat av Olov Redmalm.
Kobra: Är slutet nära?
I onsdags sände Kobra ett program om jordens undergång och survivalister/preppers. Programmet går inte att bädda in men klicka här för att komma till SVT Play. Tydligen hade de hört av sig till svenska preppers som valt att inte vara med. Det ökande intresset för apokalypsen och Mayakalenderns slut 2012 var i fokus.
Vi fick träffa Ed Peden som bodde i en bunker (och jobbade med att förmedla bunkerboenden till andra). Han verkade vara en trevlig hippiegubbe och inte alls någon vapengalen militärtyp. Han berättade om hur han dragits med i Reaganårens rädsla fö
r kärnvapenkrig och att han behövde ta hand om sig själv och sin familj. Förutom dess historia var inte bunkern han bodde i särskilt annorlunda från andra alternativmänniskors boenden. Här kan man se hela intervjun med honom.
En annan intressant del av programmet var en intervju med Susan Roy som pratade om hur de amerikanska myndigheterna under 50 och 60 talen lurade folk att ”duck and cover” och bygga egna ganska verkningslösa bunkrar för att kunna klara sig vid en kärnvapenattack. Den politiska dimensionen i detta är intressant. Att individualisera de negativa effekterna av ett kärnvapen krig för att slippa lägga pengar på det och istället satsa hårdare på kapprustningen. Människor skulle tro att de var trygga för att rättfärdiga de miljarder dollar som lades på det egna militärindustriella komplexet. I Sverige valde man att kollektivt rusta upp ett civilt försvar med bergrum fyllda med olja och förnödenheter som man numer rustat ned.
Den lite märkliga reportaget från MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) tyckte jag sa väldigt lite. Min enda kontakt med dem tidigare var att de inte ville vara med i zombiekursen och prata om Sveriges beredskap för katastrofer vilket var lite tråkigt. CDC är ju på. Det verkade mest som om de gått en kurs i medieträning för att kunna prata utan att säga något egentligt om vad man höll på med. Jag har faktiskt inte hört någon säga något positivt om MSBs arbete, men jag låter mig gärna överbevisas.
Nästa program i serien verkar dock bli intressant när de tar upp kulturvärlden som apokalypsens stora profitörer. Det får mig att tänka på ett reportage i senaste numret av Effekt (3/2012) om varför så få beskriver livet under en långsammare kollaps. Hur man handskas med de små förändringarna och inskränkningarna i vardagen som en klimatkollaps kommer att innebära. Istället är det efter apokalypsen när allt redan kraschat som beskrivs. På ABF i Stockholm är det ett seminarium på just det temat som jag tror är intressant. Det är den 25 oktober och titeln är Grym natur och riktiga människor.
Svenska preppers om programmet:
University of Alabamas zombiepodcast
Zombies! The Living Dead in Literature heter en podcast som getts ut av University of Alabama. Uppdelade i sju avsnitt på 20-35 minuter pratar de om zombien i populärkulturen. De går igenom religion, konsumtion, moderna rädslor, psykologi, kannibalism och mycket mer. Kort och gott är det två nördar som pratar om sitt favoritintresse och det är härligt att lyssna på. Avsnitten finns på iTunes.
(det har blivit mycket zombie och litteraturtips på sista tiden men jag ska snart skriva lite mer om överlevnad)
Boktipset: Tooth And Nail
(Herman) -Jag har för övrigt beställt Tooth And Nails nu och ser framemot en fin läsupplevelse.
(Jonny Swedish Zombie) -Ja, om du tycker att den är dålig blir jag förtvivlad.
Mina förväntningar var skyhöga på Craig Dilouies Tooth and Nail från 2010. ”Ska du bara köpa en zombiebok ska du köpa den” sa Swedish Zombie i sin recension (som visserligen är skriven första april men men).
USAs arméförband kallas hem från hela världen för att hjälpa till att ta hand om den epidemi av Hong Kong Lyssa Virus som har slagit till. Boken handlar om en soldatgrupp som tidigare var stationerade i Irak och hur dom som trodde dom varit med om allt möter en helt ny typ av fiende. De moraliska ställningstaganden som befäl och soldater tvingas göra, lyda order eller inte lyda är genomgående i hela boken. Vad och vem är egentligen är värt att dö för? Trots detta är personporträtten är ganska bleka. Det är svårt att verkligen känna något för personerna. De är liksom i bakgrunden av handlingen.
Jag stör mig ofta på att amerikanska böcker nästan alltid handlar om militärer och att tufftuffa vapen ofta hamnar i fokus. Lite så är det här också, men i mindre utsträckning än i andra böcker jag läst. De civilister som finns i boken vill man veta mer om. Hur överlever de i sina lägenheter? Hur får de mat och vatten? Men i den bristfälliga informationen sätter fantasin in och läsningen går snabbt. Man vill veta vad som händer. Det tog ett tag att komma in i boken men sen var det svårt att lägga den ifrån sig trots detta.
Zombies eller inte? Det blir aldrig så tydligt som här att det egentligen inte spelar så stor roll om de dött och börjat leva igen, eller om det är ett virus som är problemet som i boken. Scenariot är ändå fascinerande. Handlingen är fängslande, och ovanligt trovärdig. Att inte riktigt veta och att få reda på mer och mer under bokens gång är spännande. Slutet är som ett crescendo som byggs upp de sista femtio sidorna.
Det är en fantastisk bok, en av de absolut bästa zombieböckerna jag läst.
”This is the way the world ends. Not with a bang, not with a whimper, but a slaughter.”
Zombieöverlevnad 