Zombieöverlevnadsåret 2021

Varje år gör jag en krönika över zombieöverlevnadsåret som passerat eftersom det här med listor är det bästa med nytt år (tidigare år finns att läsa här 2013,  2014, 2015, 2016,  2017, 2018, 2019, och 2020). Året har såklart präglats av fortsatt pandemi och äntligen vaccineringar som har minskat antalet döda och svårt sjuka. Spanska sjukan härjade i tre år, men den Justinianska pesten i runt 200 år, men både Asiaten och Hong Kong-influensan verkar ha haft kortare förlopp.

År två med pandemin har vi fått lära oss mer om ovisshet. Jag skrev ett inlägg om hur vi tacklar oro och ovisshet det utifrån Roland Paulsens bok Tänk om – en studie i oro . Sannolikt är det den känslan som kommer att prägla framtiden, och förmågan att hantera ovisshet är det som kommer att avgöra hur vi mår.

2021 var inte ett jättestarkt år i populärkulturen. Det kom en kort serie som var rätt rolig hette The Bite (om corona och zombier). Inga nyheter om serien The Kingdom men väl en prequelfilm som hette Ashin of the North som var bra. Black Summer kom med en ny säsong som var ganska bra. Zack Snyders Army of the Dead kom äntligen ut men var inte så mycket att hänga i julgranen tyvärr. Så vitt jag vet kom det bara en svensk zombiebok Europa Refugium som jag uppskattade.

The Walking Dead närmar sig sitt slut. Årets avsnitt av serien har varit blandat, med en del toppar, sista säsongen är en bra portion bättre än den förra, men jag kan störa mig på att de inte försöker knyta ihop säcken utan introducerar nya onda gäng som mest känns som tråkiga upprepningar. Fear the Walking Dead har pendlat mellan riktigt jävla usel och ganska dålig. Säsong 2 av The World Beyond har jag inte hunnit se, men har inte så särskilt stora förhoppningar på.

Mitt egna skrivande har gått framåt och i maj 2022 kommer min nästa bok Monstersamhället ut på Ordfront. Vill du veta vad den handlar om har jag skrivit en liten teaser till den på Arbetet kultur och en på Arena Essä. Inlägg på bloggen jag är särskilt nöjd med är ”Vem blir du när framtiden tar slut”, ”Den stundande värmen – om att hantera extremvärme”, en reflektion över den utmärkta serien Years and Years och så gjorde jag en undersökning om vilken svensk stad som är bäst att vara i när zombierna kommer. Jag vann också Kulturhuset Lavas litteraturpris vilket var väldigt roligt.

Min slutgiltiga spaning är att 2022 kommer att handla om Frankensteins monster. Och vad det gör med oss när vi likt Victor Frankenstein skapar vår egen undergång. På det personliga planet ska jag vara tjänstledig från mitt jobb för skrivande och förhoppningsvis utbildning i skrivande. Och så kommer det bli premiär (18/2) för den föreläsningsteater som heter ”Gilla framtiden” som jag gör med Stockholms Improvisationsstudio.

Det verkar komma en hel del zombiefilmer 2022. Uppföljaren på Wyrmwood som heter Wyrmwood Apocalypse, en film som heter 86 Zombies som handlar om hur personalen på en diner hanterar ett zombieutbrott, och några komedier som Gym if the Dead och Vocice of the Zombies. Disneys musikalserie Z-O-M-B-I-E-S kommer att få en tredje film och så lär den svenska zombiefilmen Se upp för Zombies komma ut. Och (äntligen) avslutas The Walking Dead serien (förutom filmerna som kommer 2023 och framåt).

Gott nytt år, och glöm inte att förbereda dig på zombieapokalypsen idag. Imorgon kan det vara försent.

Annons

Filmtips: Don’t Look Up

Inga zombier, men väl en rejäl apokalyps i den här stjärnspäckade filmen som finns på Netflix. I korthet handlar filmen om att några astronomer upptäcker en komet som är på väg mot jorden. De försöker övertala USA:s president om att världen är på väg att gå under men det passar inte riktigt in i hennes dagordning så de försöker på alla möjliga sätt få ut budskapet om att det bara är några månader kvar innan allt går åt skogen. Det är lite som Mats Strandbergs bok Slutet (som jag skrivit om tidigare) förutom att den är mer skruvade. Den kommenterar hur sociala media fungerar och att allt som kan bli ”en grej” blir en grej på nätet – allvarliga frågor blir till roliga memes. Som att vi slutat kunna hantera allvarliga frågor.

Filmen är en tydlig allegori över klimatkrisen vi lever i. Forskarna är tydliga, men makthavare och folk i allmänhet har svårt att ta in vad det skulle krävas av oss för att göra något åt det. Tiden rinner ut, men vi gör fel saker uppenbarligen eftersom utsläppen fortsätter att öka. Trots alla initiativ som bygger på att vi kan fortsätta ungefär som nu men bara byta till något bättre teknologi. En person som ska föreställa Elon Musk (eller en blandning av honom, Jeff Bezos och kanske Mark Zuckerberg) kommer med fantastiska lösningar och visioner som är mer visioner än saker som fungerar i verkligheten. Fina ord. Löften. Falska hopp. Precis som idéerna idag om att allt kan lösas med elektrifiering och nya teknologi. Samtidigt som människor börjar tvivla på att kometen ens finns kämpar huvudpersonerna på med att säga att det är verkligt.

Jag tyckte att filmen var väldigt rolig. Även om den också driver med klimatrörelsens självgodhet och godhetssignalering. På den stora galan några veckor innan allt verkar krascha gör Ariana Grande och Kid Cudi en gemensam låt om undergången, lika glättig som det mesta är i dagens populärkultur. Filmen glimmar till i de ögonblick som handlar om hur människor försöker leva och må bra medan de fortfarande vet vad som kommer att hända. Där den allegoriskt haltar med klimatkrisen är just i den stora smällen. Klimat/resurs/miljö-krisen kommer med all sannolikhet vara mycket långsammare kantade av större händelser (som pandemin vi lever i som ju också är en konsekvens av hur vi lever våra liv). Men de stora dragen är riktigt bra.

Jag rekommenderar verkligen filmen till alla. Väldigt bra att kolla med tonåringar (eftersom många av kändisarna som är med är stora just bland ungdomar).

Fortsatta tankar med spoilers finns under klippet.

En av de finaste scenerna är precis i slutet när den utökade familjen sitter och desperat försöker upprätthålla tanken på det normala trots att alla vet vad som händer. De pratar om saker de är tacksamma för, om att de trots allt haft det ganska bra. Jag tänker att det är det vi gör just nu. Vi försöker hålla tankarna på det jobbiga som håller på att hända borta genom att låtsas. Men det går bara en stund. Den skildrar väldigt fint hur det är gemensamma ansträngningar som kan göra livet bättre i känslan av en stundande kollaps. När de agerar tillsammans för att väcka frågan är det som att de kan hantera situationen rent psykologiskt. Precis som det är i verkligheten. När vi agerar tillsammans för ett gemensamt mål mår vi bättre. At least we tried.

Boktipset: Monstermanifestet

Bo Eriksson är monsterforskare och önskar att det skapas ett akademiskt fält som handlar just om monster och monsterstudier. Det är ett av flera teman i den helt nyligen utkomna Monstermanifestet.

I boken presenteras en mängd monster och hur synen på monster varit. Det är både en historisk genomgång av monster i världen, olika sättet att se på monster (vilket jag återkommer till) och en argumentation för en egen disciplin. Den sista delen lämnar jag okommenterad eftersom min kunskap om – och intresse för – akademin är rätt svagt.

Men boken är väldigt intressant och en fin genomgång av hur människan använt monster och vilka monster som funnits historiskt. Från de första monsteravbildningarna av mammutelfenben för 35 000 år sedan till moderna monster som zombier, utomjordingar och AI som vill ta över världen. Eriksson drar linjer från det historiska och det globala till nutiden och väver in litteraturhistoria från Gilgamesheposet via Beowulfkvädet till Tolkien i bilder av monster som drakar och dualismen mellan det goda och det onda.

Kropp och gräns är två centrala teman hos monster. Det kroppsligt avvikande som monstruöst, men också storlek. Monster är oftast större än vi och utgör därigenom fysiska hot på olika sätt. Gränser är viktiga dels för att monster ofta bevakar eller representerar gränser, exempelvis till den farliga naturen eller Kerberos som bevakar dödsriket, dels för att det skiljer det mänskliga från det andra. Det kan vara människa(kultur)/natur eller ordning/kaos. Men den bilden har varierat i historien. Under antiken gjordes ingen skillnad mellan djur och monster. Gränser är också intressanta eftersom den som drar upp en gräns också utöver makt. Just maktperspektivet är väldigt intressant hos monster och tas delvis upp i boken, men kanske skulle förtjäna att diskuteras djupare. En intressant bok i det perspektivet är Monsters of the Market av David McNally (som jag skrivit lite om tidigare).

Monster som metaforer är ju något jag intresserat mig mycket för, från hur zombien kan få oss att förbereda oss för kommande kriser och katastrofer till boken jag nu arbetar med som har titeln Monstersamhället och kommer ut i maj (HURRA!) som använder relationen mellan Frankenstein och hans monster för att beskriva hur vi skapar vår egen undergång och hur vi kan hantera det. Precis som Eriksson tror jag att monster kan användas både för att synliggöra och tillgängliggöra skeenden i samhället samtidigt som de kan användas till att berätta något som olika tider och platser.

Eriksson lyfter fyra sätt att se på monster:

• Representation. Att monster representerar något i tidsandan. Den moderna zombien har tolkats på olika sätt under dess drygt femtioåriga historia. I Night of the Living Dead kan den representera dels USAs del i Vietnamkriget (det första kriget som visades med rörlig bild i princip i realtid). Men också som en kommentar på de upplopp som löpte över USA under slutet av 1960-talet. Till konsumtionskritik i Dawn of the Dead och rädslan för AIDS under 1980-talet.    
• Ontologiskt. Som fokuserar på hur monstret är avvikande. Det gör en gräns mellan vad som är mänskligt och vad som inte är det. Genom den här förklaringsmodellen går det att se hur dominerande kulturer kan demonisera andra, göra dem till monster för att kunna behandla dem som vi vill.
• Den filosofiska modellen som bygger på att monster ställer frågor till oss som människor. Det kan handla om frågan jag brukar prata om i zombieapokalypsen. Vem är jag innerst inne? När världen rämnar, vem finns kvar då? Men även som jag gör i Monstersamhället – Frankensteins monster ställer frågan till Victor om varför han skapades. När vårt sätt att leva leder oss mot oåterkalleliga klimatförändringar, artdöd och förstörda ekosystem. Då är det vi som är monstret och skaparen i ett som måste ställa oss frågan ”varför” och om priset är värt det.
• Den psykologiska modellen förklarar monster som något som finns i vårt undermedvetna och i Freuds begrepp ”Unheimliche” alltså det kusliga eller ”det som inte är hemma”. Något som är nästan som vanligt men det är något fel. Monstret är alltså något som slår an en ton inom oss oftast symboliskt men som ändå är föränderligt.

Monstermanifestet är riktigt spännande läsning för alla som på något sätt intresserar sig för monster. Den är allmänbildande och trevligt skriven. Zombien finns med i rätt stor utsträckning även om jag har vissa synpunkter på delar av hur den är beskriven, eller kanske dess historiska rötter och symbolik men det är väl också det som är poängen med monsterforskning, att det hela tiden finns olika synvinklar och sätt att tolka monstren. För i slutändan går det inte att döda dem, de kommer alltid tillbaka i någon form. Och det är något vi verkligen ser i dagens populärkultur – monstren finns överallt.