Bloggarkiv

Filmtipset: Night of the Comet

Night of the Comet (1984) hade gått under radarn för mig. Det är inte heller en helt klassisk zombiefilm, men jag tycker absolut att den ändå hör hemma i zombiegenren. En komet med väldigt vid bana som senast passerade jorden när dinosaurierna dog ut är på gång igen. Det förväntas bli en vacker syn så människor är ute på stan och ska kolla in spektaklet. Trist nog pulvriseras de av att se kometen. Men några forskare/militärer har låst in sig under marken i en bunker och en del som råkar ha varit i rum av metall klarar sig. De som inte utsattes direkt för kometen genomgår en förvandling och blir vildsinta zombielika varelser.

Scenariot med några få överlevare i en övergiven stad känns igen. Det är ett av de moderna zombiefilmer/seriernas signum. Att vakna upp i en död stad. Det kommer ursprungligen från Day of the Triffids, men det är inte den enda postapokalyptiska klichén i filmen, tvärtom är den ganska fylld av sådana. Men det är helt ok. Den utger sig inte för att vara nyskapande eller något speciellt.  Däremot är det, till skillnad från många andra postapokalyptiska filmer, flera starka och dominanta kvinnoroller. Huvudpersonen ”Reggie” och hennes syster Sam kan ta hand om sig själva och löser problem snarare än står och skriker hysteriskt. De är vapentränade och gillar att panga på!

Som B-film är den förvånansvärt bra tycker jag. Den finns skräckmoment och det finns humor i en bra blandning även om den blir mer och mer cheezy ju längre filmen går. Trevligt soundtrack och härlig 80-tals estetik genomsyrar också filmen.

Kolla in filmen här:

Annonser

Filmtipset: Let Sleeping Corpses Lie

Let Sleeping Corpses Lie är en av de tidiga zombiefilmerna som hamnat i skymundan av Romero. I just det här fallet ville regissören Jorge Grau göra en kopia av Night of the Living Dead fast i färg. Det, liksom mycket annat i filmen, är typiskt för de europeiska zombiefilmerna som kom i början av 1970-talet. Just den här är en spansk/italiensk produktion som utspelar sig i England. I likhet med många andra filmer har också denna väldigt många olika titlar. Mest kända är kanske The Living Dead at Manchester Mourge (trots att filmen inte alls utspelar sig i Manchester), Don’t Open the Window eller originalet Non si deve profanare il sonno dei morti och Zombi 3. Kärt barn har många namn.

George driver en antikaffär i London och tar motorcykeln upp mot Windermere där han ska träffa några kompisar. Tyvärr backar den andra huvudpersonen Edna in i hans MC och de beger sig iväg till hennes syster som bor i närheten av Windermere. Tyvärr så har jordbruksverket ett pilotprojekt för att döda skadeinsekter med hjälpa av ”ultra sonic radiation”. Det visar sig ha effekten att väcka döda till liv igen. Ja och sen kan ni ju fatta själva ungefär vad som händer. Första halvan av filmen något osammanhängande och är rätt långsam med mycket naturklipp men sedan faller bitarna på plats och det blir fart och tarmätande.

Det är en bra konflikt mellan de moderna Londonborna George och Edna och den engelska konservativa landsbygden som inte riktigt gillar det nya. Samtidigt som det nya i form jordbruksverkets experiment på naturen också blir ett hot, men ses av lokalbefolkningen som något positivt.

Jag älskade Let Sleeping Corpses Lie. Bortsett från halvdant skådespeleri och usla kvinnoroller (som mest skrek och var värdelösa) är det en riktigt bra film. Handlingen funkar tycker jag. Zombierna är obehagliga och rätt välgjorda för sin tid. Den politiska kommentaren och en från och till rätt rolig dialog ”…with your long hair and faggot clothes” är bra. Helt enkelt ett måste för alla som har något som helst intresse av zombiefilm.

Youtube är fantastiskt, hela filmen finns här!

Filmtipset: Cargo

Idag släpptes Cargo på Netflix. Det är en långfilmsversion av en kortfilm som kom ut 2013 som var rätt fin. Cargo är en postapokalyptisk historia där människor blivit zombier över hela Australien. När någon blir biten har de 48 timmar på sig. Myndigheterna hann ge ut ett kit för att handskas med de smittande med bland annat en klocka som räknar ned från 48 timmar och en vass spets att köra in genom örat in i hjärnan.

I huvudrollen ser vi Martin Freeman som en väldigt alldaglig person. Hans uppgift är att ta hand om sitt spädbarn Rosie och föra henne i säkerhet eller åtminstone någon slags trygghet. Under resans gång så träffar han olika människor och grupper. En ung aboriginflicka, Thoomi, blir en följeslagare. Det är skönt nog inte särskilt stort fokus på onda MC gäng eller kannibalsekter utan vi får träffa olika överlevare som gör vad de kan.

Det finns många klassiska element av zombiefilm. Till exempel en politisk udd riktad mot rovdriften av naturen och särskilt fracking. Det är något av en natur vs civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Jag tycker att filmen är ganska fin på många sätt. Freeman gör sin roll som helt vanlig, rätt tråkig, människa riktigt bra. I början av filmen bor de på en husbåt (bra zombieapokalyps plan för övrigt) och åker omkring längs med en flod. Han verkar inte riktigt ha förstått allvaret eller hur andra människor de stöter på senare kan bete sig utan står ganska handfallen vid orättvisor.

Cargo är en med zombiemått mätt stillsam film. Det är en del spänning men det är inte det filmen lever på eller ens det som gör den bra. Även om den är ganska förutsägbar så funkar det ändå.

Kortfilmen från 2013:

Zombiefilmer på Netflix

Eftersom de flesta numera har tillgång till olika streamingtjänster för film tänkte jag göra en lista för de zombiefilmer som finns tillgängliga just nu på Netflix. Jag kanske orkar uppdatera sidan när det kommer nya filmer (men då får ni gärna komma ihåg att tipsa mig).

28 Veckor senare  En riktigt, riktigt, riktigt bra uppföljare till klassikern 28 dagar senare. Faktum är att inledningsscenen är bland det absolut bästa i zombiegenren och även soundtracket av John Murphy är helt otroligt bra. Den utspelar sig 28 veckor efter det stora utbrottet i Storbritannien och de som smittats av ursinnes viruset har i princip dött ut. Amerikanska soldater har en zon i London och överlevare har börjat komma tillbaka. Här har jag skrivit mer om den

The Rezort  Jurassic Park möter Dawn of the Dead i en helt ok zombiefilm. Rätt bra underhållning men inget som fastnar. Ett företag ordnar lyxresor där du kan få skjuta zombier tio år efter att människorna vunnit det stora zombiekriget. Men något går i vanlig ordning fruktansvärt snett… Här har jag skrivit mer om The Rezort.

Shaun of the Dead En modern zomedyklassiker! Shaun of the Dead sätter standarden för hur rolig och samtidigt samhällskommenterande en zombiefilm kan vara. Bra för den som vill kolla på zombiefilm och ha det lite småmysigt samtidigt. Den bör ses av alla som har någon typ av zombieintresse.

Warm Bodies En trevlig Romeo och Julia-inspirerad romzomcom som utspelar sig efter apokalypsen. Zombien R börjar få medvetande och förälskar sig i Julia som är en av de levande som bor i en skyddad stad. Det finns dels de zombierna som är som R och är lite halvloja med förmåga att få medvetande och de som är mer skelettliknande och rejält onda. Värd att se för alla som inte hatar zombier som avviker från Romeronormen Här har jag skrivit mer om Warm Bodies.

Pride & Prejudice & Zombies Precis som titeln antyder så är det den klassiska Stolthet och fördom med zombier i. Filmen avviker kraftigt från originalboken och även boken med samma titel som filmen. Eftersom jag varken orkade läsa klart boken eller serietidningen var mina förväntningar mycket låga på filmen. Men jag gillar den faktiskt en hel del. Bra underhållning och kostymdrama i ett postapokalyptiskt viktorianskt England. Också plus för Matt Smith (Dr Who) i en av huvudrollerna. Här har jag skrivit mer om Pride and Prejudice and Zombies.

Les Affamés Franskspråkig kanadensisk zombiefilm från 2017. Rätt lågmäld och fint naturfoto men den lämnade mig inte med någon bestående känsla. Lite speciella zombier som gillade att stå och hänga eller bygga torn av stolar. Här har jag skrivit mer om Les Affamés

Day of the Dead Bloodline En inofficiell riktigt kass uppföljare på Romeros klassiker. Usch och fy. Undvik helst. Men den handlar i alla fall om en läkare som bor i en bunker och försöker hitta ett vaccin samtidigt som en kärlekskrank hybridzombie är ute efter henne. Här har jag skrivit mer om Bloodline

Quarantine 2 Ett flygplan visar sig ha en smittad ombord vilket leder till att de tvingas nödlanda. Väl på flygplatsen blir de satta i karantän och måste försöka ta sig ut medan de en efter en blir bitna och börjar jaga andra.  En helt ok zombiefilm faktiskt. Det är en uppföljare till (som egentligen utspelar sig typ samtidigt eller strax efter) Quarantine som är den amerikanska [rec].

 

Utöver dessa filmer finns det tre TV serier med zombietema som kanske är intressant för några. iZombie är en deckarhistoria där zombien är den som löser brott. Z-Nation är en lite mer oseriös version av The Walking Dead och Santa Clarita Diet handlar om en villaidyll i USA där en kvinna blir smittad och behöver hålla upp fasaden gentemot grannarna. I ärlighetens namn har jag bara sett ett par avsnitt av de tre olika serierna och inte alls fastnat för dem.

 

Filmtipset: Rezort

The Rezort (2015) är en brittisk zombiefilm som utspelar sig tio år efter att zombiekatastrofen startade.  I zombiekriget, som krävde två miljarder människoliv, vann till sist människorna och zombierna tillintetgjordes, i alla fall nästan. Samhället har återgått till någon form av normalitet men det finns fortfarande problem med människor på flykt bland annat. På en avlägsen ö finns det kvar zombier och ett företag arrangerar lyxresor dit med bubbel och zombiedödande på agendan. OCH INTE HELT OTIPPAT GÅR NÅGONTING PLÖTSLIGT SNETT!!!

Det här med Zafari är ju inte helt enkelt. Helt plötsligt slås alla säkerhetssystem på ön slås ut och de flesta gästerna och personal smittas (vilket gör dem snabba då de är nysmittade). Två grupper är ute på sitt zombieslaktaräventyr på ön och måste försöka ta sig från ön eftersom den kommer att bombas sönder av ett säkerhetsprotokoll för att förhindra att smittan sprids vidare.

Ja, det är som Jurassic Park med zombier. Och det är faktiskt förvånansvärt bra. Den här filmen skulle lätt kunnat bli en riktig kalkon men det är en habil zombiefilm som dock knappast kommer att gå till historien som en zombieklassiker eller ens någon minnesvärd film, men som underhållning och som zombiefilm betraktat är det helt ok. Det är till och med lite spännande då det inte är helt klart vilka som ska dö och när.

 

Och trailerna spoilar inte mer än jag skrivit här så den kan vara värd att kolla in även om du tänkt se filmen. Som för övrigt finns på Netflix.

Filmtipset: Les Affamés (The Ravenous)

…och så är det dimma hela tiden

Kanadensiska Les Affamés (engelsk titel The Ravenous) kom 2017 och är på sätt och vis en klassisk zombiefilm men den har vissa drag som ändå skiljer ut den från mängden. Den utspelar sig på landsbygden i ett vackert Quebec. Vi får följa några olika överlevare som sedan sammanstrålar till en grupp. Ingen av karaktärerna får någon djupare presentation och det är svårt att verkligen känna för dem.

Filmen är lite hattig och jag fattade inte riktigt varför de var tvungen att dra och varför zombierna förföljde just dem. Zombierna var också lite speciella. De tenderade att stå och kolla och ibland gillra någon slags fällor eller i alla fall ha en plan för hur de skulle bete sig. Dessutom skapade de konstverk som sträckte sig mot himlen. Det finns säkert någon symbolik i det hela och det var inte helt utan att jag tänkte på twisten i I Am Legend när jag såg filmen.

Särskilt slutet blev en smula för konstnärligt, det var bitar som flirtade med blodsprutsscener från zombiefilmens 80-talsstorhet, men det blev mest konstigt. Att mixa in slapstick i filmen kanske också gjorde att den var lite svår att riktigt uppskatta.

Det är egentligen inget fel på filmen. Den är på sina ställen ganska lågmäld och påminner en del om The Battery men vill på något sätt göra lite för mycket. En film att se för zombieintresserade som vill hänga med, men det finns betydligt bättre moderna zombiefilmer att lägga sin tid på.

Filmtipset: What We Become aka Sorgenfri

What We Become (eller Sorgenfri som är orginaltiteln) som är är en dansk zombiefilm som kom 2015. Den har visats på ett par festivaler men tyvärr gått under radarn iallafall här i Sverige. Jag skriver tyvärr för det är en riktigt bra zombiefilm.

Vi får följa Gustav och hans familj under några kaotiska sommardagar. Det börjar talas om en mystisk zmitta och ganska snart är det idylliska villaområdet satt i karantän av myndigheterna och svartklädda män i gasmasker och automatvapen. De försöker lista ut vad det egentligen är som händer samtidigt som de tar in några grannar i huset.

Det är ganska jordnära och överlag bra skådespeleri även om jag gärna skulle sett mindre osannolika utsvävningar, men i jämförelse med många amerikanska zombiefilmer är det mycket behagligt. Det går en krypande känsla genom filmen och det finns en del bra skräckmoment. What We Become är en rätt långsam film, det kan gå längre stunder utan att riktig action, vilket jag ändå gillar. Kontrasterna till när något händer blir bättre av det.

Jag gillar också att det är alldeles i inledningen på zombieutbrottet och zombierna visas egentligen inte förrän typ en timme i filmen. Det är en bra uppbyggnad och de håller tittaren i de inledande dagarna av utbrottet ganska länge.

Få tag i filmen och se den på något sätt. Plus i kanten är att kofot finns med och används.

Filmtipset: Here Alone (2016)

Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Here Alone är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager. Och det funkar riktigt bra. Det dröjer runt en timme innan vi ens får se en smittad på nära håll.

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. En dag när Ann är på jakt efter mat stöter hon på Olivia och hennes styvpappa Chris som hon räddar. De försöker samspela med varandra men det är inte lätt. Det är svårt att hitta mat så de måste plundra hus som finns och i då också hålla sig undan smittade.

Själva storyn är inget speciellt, men jag gillar verkligen hur jordnära filmen är. Anns vardag blandas med flashbacks om hur hon förlorade sin man och sitt barn. Det är inget som görs bara för att göra den extrem, det är bara en daglig kamp för överlevnad, att hantera skuld, att lära sig leva med en världen som verkar ha gått under. Det är ett bra avbrott mot filmer som desperat försöker göra en poäng, eller orealistiska biljakter. Det känns helt enkelt ganska äkta och placerar sig i samma del av zombiegenren som The Battery (2012) eller Maggie (2015).

Trailern (som innehåller typ alla actionscener i hela filmen, så undvik den om du tänkte kolla in filmen):

Filmtipset: Train to Busan

Tänk att två av de bästa zombiefilmerna som hitintills gjorts kom 2016. Den sydkoreanska Train to Busan är faktiskt (tillsammans med The Girl With All the Gifts) riktigt jävla bra.

Till en början är den något långsam men växer snabbt in i zombiefilmens absoluta toppskikt. En hårt arbetande man negligerar sin dotter, men vid ”dotterdagen” så vill hon åka till sin mamma som bor i Busan. De tar tåget. Tyvärr har det samtidigt utbrutit en smitta och en av de smittade hoppar på tåget och sen blir det kaos. Målet är fortfarande Busan men vissa vagnar är fulla av smittade. Filmen handlar om passagerarna på resan, vilka val de gör och hur de hanterar zombierna och de andra människorna ombord.

Även om karaktärerna ibland kan kännas lite platta finns det något fint där. Det finns en utveckling som skulle kunna bli krystad men håller sig precis på rätt sida av linjen. Där många zombiefilmer vill för mycket eller göra spektakulära händelser/personer är Train to Busan precis lagom även om set-upen kan verka lite tramsig. Slutscenerna är verkligen starka.

Att låta filmen nästan helt utspel sig på ett tåg, ger en bra känsla av instängdhet. Det i kombination med att de också reser och har ett mål ger en på ett sätt klassisk utgångspunkt och miljö för en zombiefilm. Jag såg halva filmen på ett tåg och när jag gick genom vagnarna till restaurangvagnen så var det mer obehagligt än vanligt. Jag tittade efter ställen att gömma mig på och grejer att använda vilket en annan postapokalyptisk tågfilm ”Snowpiercer” inte alls gjorde. Det går att dra paralleller till vad Mats Strandbergs bok Färjan fick mig att känna med Finlandskryssningar.

Trailer:

 

Och den bästa kommentaren i filmen?

namnlos

Zombiepodcast

14914638_1437610262933941_843086699_nNär jag var i Örebro i helgen för att springa Run For Your Lives passade jag på att vara med i Thomas och Tomas filmpodcast eftersom de hade teamat zombier. Det blir väldigt mycket snack kring olika mer eller mindre bra zombiefilmer.

Lyssna gärna på podden på iTunes eller på podbean