Filmtips: Don’t Look Up

Inga zombier, men väl en rejäl apokalyps i den här stjärnspäckade filmen som finns på Netflix. I korthet handlar filmen om att några astronomer upptäcker en komet som är på väg mot jorden. De försöker övertala USA:s president om att världen är på väg att gå under men det passar inte riktigt in i hennes dagordning så de försöker på alla möjliga sätt få ut budskapet om att det bara är några månader kvar innan allt går åt skogen. Det är lite som Mats Strandbergs bok Slutet (som jag skrivit om tidigare) förutom att den är mer skruvade. Den kommenterar hur sociala media fungerar och att allt som kan bli ”en grej” blir en grej på nätet – allvarliga frågor blir till roliga memes. Som att vi slutat kunna hantera allvarliga frågor.

Filmen är en tydlig allegori över klimatkrisen vi lever i. Forskarna är tydliga, men makthavare och folk i allmänhet har svårt att ta in vad det skulle krävas av oss för att göra något åt det. Tiden rinner ut, men vi gör fel saker uppenbarligen eftersom utsläppen fortsätter att öka. Trots alla initiativ som bygger på att vi kan fortsätta ungefär som nu men bara byta till något bättre teknologi. En person som ska föreställa Elon Musk (eller en blandning av honom, Jeff Bezos och kanske Mark Zuckerberg) kommer med fantastiska lösningar och visioner som är mer visioner än saker som fungerar i verkligheten. Fina ord. Löften. Falska hopp. Precis som idéerna idag om att allt kan lösas med elektrifiering och nya teknologi. Samtidigt som människor börjar tvivla på att kometen ens finns kämpar huvudpersonerna på med att säga att det är verkligt.

Jag tyckte att filmen var väldigt rolig. Även om den också driver med klimatrörelsens självgodhet och godhetssignalering. På den stora galan några veckor innan allt verkar krascha gör Ariana Grande och Kid Cudi en gemensam låt om undergången, lika glättig som det mesta är i dagens populärkultur. Filmen glimmar till i de ögonblick som handlar om hur människor försöker leva och må bra medan de fortfarande vet vad som kommer att hända. Där den allegoriskt haltar med klimatkrisen är just i den stora smällen. Klimat/resurs/miljö-krisen kommer med all sannolikhet vara mycket långsammare kantade av större händelser (som pandemin vi lever i som ju också är en konsekvens av hur vi lever våra liv). Men de stora dragen är riktigt bra.

Jag rekommenderar verkligen filmen till alla. Väldigt bra att kolla med tonåringar (eftersom många av kändisarna som är med är stora just bland ungdomar).

Fortsatta tankar med spoilers finns under klippet.

En av de finaste scenerna är precis i slutet när den utökade familjen sitter och desperat försöker upprätthålla tanken på det normala trots att alla vet vad som händer. De pratar om saker de är tacksamma för, om att de trots allt haft det ganska bra. Jag tänker att det är det vi gör just nu. Vi försöker hålla tankarna på det jobbiga som håller på att hända borta genom att låtsas. Men det går bara en stund. Den skildrar väldigt fint hur det är gemensamma ansträngningar som kan göra livet bättre i känslan av en stundande kollaps. När de agerar tillsammans för att väcka frågan är det som att de kan hantera situationen rent psykologiskt. Precis som det är i verkligheten. När vi agerar tillsammans för ett gemensamt mål mår vi bättre. At least we tried.

Annons

Black Summer säsong 2

Netflix zombieserie Black Summer fick en andra säsong. Jag hade för mig att den var rätt dålig så jag tänkte första att jag inte pallade se den. Men sen var det en på konferensen Theorizing Zombiism 2 som tyckte den var sevärd som jag tittade igenom säsong 1 (som jag skrev om här) och sedan den nya säsongen. Säsong 1 var mycket bättre än jag mindes den. Särskilt de första avsnitten skildrade kaos på ett väldigt bra sätt. Det var en himla massa springande genom hela den säsongen vilket borde få den mest inbitne soffpotatisen att förstå rule no1.

I säsong 2 får vi följa ungefär samma personer som i första säsongen. Några tillkommer men basen är samma: Rose och hennes dotter Anna, den mystiske ”Spears” och Sun som fortsätter att bara prata koreanska genom hela säsongen. Om säsong 1 var avsnittet där alla sprang hela tiden var säsong 2 mer pangpang. Antalet eldstrider kunde gärna minskat ned till förmån för dialoger och stämning. För där var det ibland riktigt bra. En krypande och tryckande känsla där vi som tittar aldrig kunde känna oss trygga med vad som skulle hända.

För att heta Summer så är det väldigt kallt. Hela säsongen utspelar sig i ett vintrigt norra USA. De letar efter ett flygfält där planet de ofta ser ska landa. Flygplanen släpper av förnödenheter ute i vildmarken då och då och då blir det ofta… eldstrid. Ammunition verkar inte vara en bristvara. Våra fysiska behov för att överleva blir närvarande. Det är en kamp för att hitta mat och för att hålla sig borta från kylan.

Det jag kan ha emot den här säsongen är att alla bara verkar vilja ha ihjäl varandra hela tiden. Visst kan jag tänka mig att människor trubbas av men de måste ju också inse att de långsiktigt behöver varandra. De ”onda” gängen är så där genomruttna som bara onda gäng kan vara i zombieserier. Lite trist för det skulle kunna blivit riktigt bra.

Black Summer finns på Netflix och är egentligen en prequel till Z Nation (som jag inte sett klart):

Ny zombieserie: Black summer

Om det är något vi kan lära oss av Netflixserien Black Summer är det vikten av Cardio. Alltså rule no 1 för att överleva zombieapokalypsen enligt Zombieland. Det är en jävla massa springande i den här serien. Zombierna är snabba och det är de överlevande också. Ja ja, Black Summer är gjord av skaparen till Z nation (som jag knappt sett) men ska inte ha något att göra med den serien. Det är sex ganska korta avsnitt som något episodiskt berättar om ett gäng överlevare ur deras perspektiv. Det är svårt att avgöra deras drivkrafter utom en som letar efter sin dotter, de andra verkar mest hänga i för att överleva.

Jag vet att Black Summer fått en del skit för att inte vara så bra, för att ha träiga karaktärer och att det bara är en massa spring. Men jag tycker att serien funkar utmärkt. Den är inte lika bra som TWD eller Fear the Walking Dead, men den har absolut kvaliteter. Framförallt för att den är väldigt osentimental, det händer en massa saker och folk dör, men vi som tittare hinner liksom inte stanna upp och känna något kring det för vi bara sveps med i springandet till nästa sak som händer.

Som zombieserie är den ju helt ok, men om du bara är lite halvintresserad av zombier bör du se till exempel The OA istället. Men det är ju något helt annat.

 

The Rain

Den danska postapokalyptiska serien The Rain har nyligen släppts på Netflix. Dock inte med zombier men det finns likheter eftersom det är en klassisk virusepidemi där smittan är ett av de stora problemen. Att andra människor blir potentiella hot. Det känns som om The Rain riktar in sig till en något yngre publik (övre tonåren?)

Ett regn orsakar en smitta som dödar människor direkt. Men smittan sprids också till människor via djur (vilket är tur ur ett realistiskt perspektiv, annars skulle smittan snabbt dö ut). En forskare på företaget Apollon för sina två barn (Simone och Rasmus) ned i en bunker och sticker, men barnen tillbringar sex år där och kommer sedan ut i en värld som är i spillror. De hookar upp med några andra och beger sig norrut till Sverige för att hitta pappan och få en lösning på pandemiproblemet.

Det jag gillar med serien är hur gänget kring Rasmus och Simone utvecklas och att alla har karaktärer och varken är onda eller goda utan är som folk är mest – människor med förtjänster och brister. I varje avsnitt får vi en bakgrundsberättelse av huvudpersonerna som fördjupar förståelsen om varför de är som de är. Den är också rätt snygg och ibland spännande. Det som är mindre bra är tyvärr de svenska skådespelarna och att det är en orgie i postapokalyptiska klichéer (MÅSTE DET FINNAS MED EN KANNIBALSEKT?). Det är onda företag, experiment på människor etc. Jag tycker verkligen det är synd att fokus inte är på det vardagliga i större utsträckning i postapokalyptiska skildringar vilket också gäller The Walking Dead och Fear the Walking Dead. The Rain är som bäst när de letar mat eller bara försöker röra sig mellan olika ställen. Diskussionen om att behålla mänskligheten är också rätt bra tycker jag.

Jag stör mig också i vanlig ordning på att nästan alla överlevande människor inte har försökt organisera upp något. Istället för att göra det bästa av en usel situation så stannar många kvar i staden, blir som djur och sliter folk i stycken i största allmänhet. Människor som skulle bete sig så skulle knappast klara sex år. Och de som bygger upp en fungerande infrastruktur med odlingar och duschar blir istället kannibaler. Det finns ett gäng logiska luckor men det gör det alltid när serier eller filmer ska förklara för mycket istället för att hålla det jordnära.

På det stora hela är den ändå rätt sevärd tycker jag.

Zombiefilmer och serier på Netflix

Eftersom de flesta numera har tillgång till olika streamingtjänster för film tänkte jag göra en lista för de zombiefilmer som finns tillgängliga just nu på Netflix. Jag kanske orkar uppdatera sidan när det kommer nya filmer (men då får ni gärna komma ihåg att tipsa mig).

28 Veckor senare  En riktigt, riktigt, riktigt bra uppföljare till klassikern 28 dagar senare. Faktum är att inledningsscenen är bland det absolut bästa i zombiegenren och även soundtracket av John Murphy är helt otroligt bra. Den utspelar sig 28 veckor efter det stora utbrottet i Storbritannien och de som smittats av ursinnes viruset har i princip dött ut. Amerikanska soldater har en zon i London och överlevare har börjat komma tillbaka. Här har jag skrivit mer om den

The Rezort  Jurassic Park möter Dawn of the Dead i en helt ok zombiefilm. Rätt bra underhållning men inget som fastnar. Ett företag ordnar lyxresor där du kan få skjuta zombier tio år efter att människorna vunnit det stora zombiekriget. Men något går i vanlig ordning fruktansvärt snett… Här har jag skrivit mer om The Rezort.

Zombieland En klassisk stjärnspäckad action zomedy. Filmen är riktigt bra och bygger på de zombieöverlevnadsregler som Columbus har satt upp för att överleva i zombieland och annars är det lite som en roadtrip mest. Men bra. Mycket bra. Bill Murray gör för övrigt sin bästa roll (som sig själv). Här har jag skrivit om överlevnadsreglerna i Zombieland ur ett realistiskt perspektiv.

Warm Bodies En trevlig Romeo och Julia-inspirerad romzomcom som utspelar sig efter apokalypsen. Zombien R börjar få medvetande och förälskar sig i Julia som är en av de levande som bor i en skyddad stad. Det finns dels de zombierna som är som R och är lite halvloja med förmåga att få medvetande och de som är mer skelettliknande och rejält onda. Värd att se för alla som inte hatar zombier som avviker från Romeronormen Här har jag skrivit mer om Warm Bodies.

Les Affamés Franskspråkig kanadensisk zombiefilm från 2017. Rätt lågmäld och fint naturfoto men den lämnade mig inte med någon bestående känsla. Lite speciella zombier som gillade att stå och hänga eller bygga torn av stolar. Här har jag skrivit mer om Les Affamés

Day of the Dead Bloodline En inofficiell riktigt kass uppföljare på Romeros klassiker. Usch och fy. Undvik helst. Men den handlar i alla fall om en läkare som bor i en bunker och försöker hitta ett vaccin samtidigt som en kärlekskrank hybridzombie är ute efter henne. Här har jag skrivit mer om Bloodline

The Girl with All the Gifts En riktigt bra modern brittisk zombiefilm! Bygger på boken med samma namn. Filmen handlar om Melanie, som är en blandning av zombie och människa. Hela filmen känns frisk i zombiegenren, en spännande postapokalyptisk berättelse som känns välproducerad och snygg. Det är bra action och krypande från och till. Läs mer om vad jag skrivit om den här

Rampant är en koreansk zombiefilm som var ok. Den utspelar sig i 1800-talets Korea och sen smitta ställer till det. Det är en betydligt sämre version av TV-serien Kingdom som också finns på Netflix.

Utöver dessa filmer finns det fem TV serier med zombietema som kanske är intressant för några. iZombie är en deckarhistoria där zombien är den som löser brott. Z-Nation är en lite mer oseriös version av The Walking Dead och Santa Clarita Diet handlar om en villaidyll i USA där en kvinna blir smittad och behöver hålla upp fasaden gentemot grannarna. I ärlighetens namn har jag bara sett ett par avsnitt av de tre olika serierna och inte alls fastnat för dem.  De två jag rekommenderar är The Kingdom som verkligen var svinbra! Det är som en Koreansk 1800-tals Game of Thrones med zombiefokus. Den andra heter Black Summer och är en helt ok zombierökare där de springer väääldigt mycket.

 

Filmtipset: Rezort

The Rezort (2015) är en brittisk zombiefilm som utspelar sig tio år efter att zombiekatastrofen startade.  I zombiekriget, som krävde två miljarder människoliv, vann till sist människorna och zombierna tillintetgjordes, i alla fall nästan. Samhället har återgått till någon form av normalitet men det finns fortfarande problem med människor på flykt bland annat. På en avlägsen ö finns det kvar zombier och ett företag arrangerar lyxresor dit med bubbel och zombiedödande på agendan. OCH INTE HELT OTIPPAT GÅR NÅGONTING PLÖTSLIGT SNETT!!!

Det här med Zafari är ju inte helt enkelt. Helt plötsligt slås alla säkerhetssystem på ön slås ut och de flesta gästerna och personal smittas (vilket gör dem snabba då de är nysmittade). Två grupper är ute på sitt zombieslaktaräventyr på ön och måste försöka ta sig från ön eftersom den kommer att bombas sönder av ett säkerhetsprotokoll för att förhindra att smittan sprids vidare.

Ja, det är som Jurassic Park med zombier. Och det är faktiskt förvånansvärt bra. Den här filmen skulle lätt kunnat bli en riktig kalkon men det är en habil zombiefilm som dock knappast kommer att gå till historien som en zombieklassiker eller ens någon minnesvärd film, men som underhållning och som zombiefilm betraktat är det helt ok. Det är till och med lite spännande då det inte är helt klart vilka som ska dö och när.

 

Och trailerna spoilar inte mer än jag skrivit här så den kan vara värd att kolla in även om du tänkt se filmen. Som för övrigt finns på Netflix.