Så vill partierna förbereda sig inför zombieapokalypsen 2018

Nu är det snart val! Den verkligt stora frågan som ingen pratat om är som vanligt hur Sverige bör rustas för att klara av zombieapokalypsen. Liksom förra valet (läs förra valets svar här) så vill jag att vi väljare ska ha möjlighet att veta var partierna faktiskt står i några av de viktiga frågorna. Jag skickade ut följande frågor till samtliga riksdagspartier:

1. Varför är ju er politik bäst för att förhindra att zombierna kommer och vad skulle er primära strategi för att bekämpa de odöda horderna vara?

2. Hur ser ni på zombiers rättigheter? I fler moderna filmer och serier verkar de kunna anpassas tillbaka till samhället.

3. Är det viktigare med en samhällelig beredskap eller att underlätta för individer att förbereda sig?

4. Kan ni tänka er att subventionera ”folkkofoten” likt satsningen på bredband för hela Sverige?

5. Vilket ämne i skolan skulle ni säga är viktigast att stärka för att lära dagens ungdom att klara livhanken när de odöda reser sig från sina gravar?

Bild av Jimmy Wallin (från Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen). Redigerad av Kalle Mattsson.

Kristdemokraterna

”Tack för dina frågor till Kristdemokraterna. Eftersom vi får många enkäter att besvara i valtider och zombiefrågorna inte tillhör våra prioriterade områden väljer vi att avstå från att svara. Vi vill också framhålla partipolitiken inte kan lösa alla tänkbara och otänkbara problem :-).”

Min kommentar:
Ja alltså precis som förra gången så avböjer Kristdemokraterna medverkan. Fortfarande konstigt med tanke på att partiet är de enda som tydligt ska representera människor som tror att döda kan börja leva igen. Om KD trillar ut riksdagen så antar jag att de måste se över sina prioriteringar lite. Zombiefrågorna skulle enkelt kunna föra dem över 4% spärren. Rösta bara på KD om du verkligen tror att den kristna guden kommer att orsaka zombieapokalypsen – det skulle kunna ge dig lite större chans att bli en av de utvalda (om nu Gud bryr sig om vad du röstar på). De har däremot rätt i att det också är viktigt att bygga resiliens oavsett vad som händer i parlamentet. Passa på att köpa Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig för att vet hur du ska göra.

Vänsterpartiet

1. I princip samtliga trovärdiga zombiescenarier – inklusive de med snabba zombier – visar att den avgörande faktorn för att överleva och bekämpa de odöda horderna är att vi människor håller ihop och byggt upp ett starkt förtroende för varandra. Jämlikhet är det bästa sättet att bygga den sortens förtroende. Det är Vänsterpartiets väg framåt. Vi vill leva i ett samhälle där vi tillsammans bygger barrikader som är stora nog att alla får plats.

2. Det är slående hur skräcken för zombier i flera årtionden stod i vägen för att vi som samhälle ens skulle överväga den tanken. Vi borde ta det som en tankeställare. Rädda samhällen är svaga samhällen! Tar vi det lugnt och tänker efter, syns det att ett klokt samhälle alltid siktar högt. Ja, det skulle vara en stor arbetsuppgift att försöka stödja varje zombieskadad person i att hitta tillbaka till sin mänsklighet. Samtidigt behöver vi se det större perspektivet: det skulle bygga ett mycket starkare samhälle långsiktigt. Ett land där vi tillsammans, med varm och fast hand, alltid gör det vi kan för varandra har alla chanser att hålla samman också vid en andra zombievåg. Ett land som inte ens försöker, utan kallt låter människor se sina nära och kära att falla till botten, skulle inte göra det.

3. Det viktigaste är hur vi byggt samhället. Fortfarande idag lever vi i ett samhälle som på många sätt är byggt främst för ett fåtal rika människor i toppen. Forskningen är tydlig: ett kallt och splittrat samhälle är alltid skört. Konsekvenserna av det visar sig ödesdigra i de dramatiserade förlopp som studerats i forskningen kring zombieberedskap. Låter vi våra dagliga liv präglas av konkurrens och rädsla, är det en grogrund för kortsynt egoism och avhumanisering. Bygger vi ett Sverige med värme och sammanhållning har vi mycket större möjligheter att agera klokt både som samhälle och som individer. Försvarsmakten har sin roll att spela, men det är varken de eller din verktygsbod som är nyckelfaktorn, utan att dina goda relationer med arbetskamrater och grannar.

4. Det är förståeligt att många först tänker på den sortens faktorer när frågan om zombierisken kommer på tal. Tänk om alla runt omkring mig bara är ute efter att döda mig? Hur ska jag kunna klara mig, ensam i världen? Riskpsykologin tar gärna fram de sämsta sidorna hos oss. Det som spelar störst roll i verkligheten är att människorna kring dig är varma, förnuftiga och handlingskraftiga – inte vilka tillhyggen som råkar finnas till hands. Därför gör politiken stor skillnad. Använder vi samhällets resurser till att se till att varje människa kan växa upp med värme, trygghet och goda kunskaper om världen, kommer vi stå starka vad som än händer. Med det sagt: en folkkofot är ett praktiskt verktyg som bygger på en klar idé om jämlikhet. Vi är öppna för tanken.

5. Facklig organisering. Det är ett slående undantag från alla andra kloka saker vi ser till att barn och ungdomar tränar på i skolan. En för alla, alla för en. Alla hör ihop, alla behövs. Den dag ett stort, mörkt bolag tänkt sig att kunna tjäna pengar på att de döda stiger upp igen, trots att våra far- och morföräldrar trodde sig ha begravt dem en gång för alla, behöver vi vara bra på att hålla ihop. Den natt någon med slips och kostym börjar gapa om vilka som ska slängas ut till de som bultar på porten där utanför, spelar det roll att vi alla vet hur vi säger ifrån. De länder som låter dem öppna de luckorna, slutar förr eller senare med zombies i rummen. Vänsterpartiet är det parti som alltid kommer stå för linjen att hålla ihop och bygga samhället tillsammans. Där andra pekar finger eller svajar, står vi för att ta hela Sverige fram till morgonen.

 

Min kommentar:                     

Det första svaret jag fick av dem var: ”Det är vidarebefordrat till vår enhet som arbetar med dessa frågor.” Lovade gott. Inget annat parti verkar ha en enhet för zombiefrågor. De är också de som verkar ta in forskningen kring zombiefrågor på störst allvar vilket är bra. Deras syn på zombiefrågan tycker jag känns trovärdig utifrån deras värdegrund. Att känna sina grannar och arbetskamrater (alltså där det är störst chans att du är när zombierna kommer) är tips som jag ofta återkommer till utifrån forskningen på kriser och katastrofer. Jag är dock lite orolig för svaret att zombier kan rehabiliteras. Mycket positivt är förslaget om folkkofot men att vapen inte är det viktigaste i kampen mot zombierna. Facklig organisering är ju inte ett skolämne idag så jag tolkar det som ett nytt konkret politiskt förslag. Friskt och modigt att slänga in det i den här typen av enkätsvar. Utöver att känna grannar är ju organisering viktigt så jag ställer mig bakom förslaget (och kanske att göra om elevråden till folkmilis mot zombier). Och slutklämmen bjuder också på en något långsökt referens till Dawn of the Dead. 

 

Miljöpartiet

1. Vi ser zombierna som en viktig del i att rädda klimatet. Med dagens klimathot så kommer vi behöva fler krafter i omställningen till ett hållbart samhälle och med zombiernas miljötänkande tror vi att samhället får ökade resurser i ett sådant arbete.

2. Miljöpartiet värnar alla varelsers möjlighet att kunna delta aktivt i samhället på lika villkor och i händelse av att zombier verkligen finns så menar vi att de ska ha samma rättigheter som alla andra.

3. Det är viktigt att ha ”två tankar i huvudet”, dels måste man genom information till allmänheten kunna ge människor beredskap att försvara sig. Men samtidigt så är samhället ytterst ansvarigt för människor säkerhet och därför behöver vi en beredskap mot eventuella angrepp från zombier också.

4. Det beror på vad remissinstanserna säger i frågan.

5. Idrott och hälsa, det gäller att ha bra kondition om man ska fly från zombier.

Min kommentar:

Jag är lite oroad över att MP ser zombierna som varelser och inte som odöda. Det bäddar för att ge dem rättigheter och det blir problematiskt eftersom de ju är döda och mest av allt vill kalasa på våra inälvor. De verkar vara inne på något slags rehabiliteringsprogram som i  In the Flesh eller eventuellt Fido. I de flesta filmer går sånt verkligen åt skogen så det är svårt att rekommendera det. Bra att de inte vill dra förhastade slutsatser om hur förberedelser ska ske utan inväntar en remiss (som jag hoppas att de nu kommer att försöka få till stånd – jag ser det som ett vallöfte med samma tyngd som att underlätta tågresor till Europa). Cardio är ju regel nummer 1 för att överleva i zombieland så jag är också nöjd med det sista svaret. På det stora hela känns svaren lite tunna dock.

 

Centerpartiet

1. Vi är ett parti som är vana att ta ansvar och inför en framtida zombiekatastrof är det tydligt att Sverige behöver ett nytt ledarskap som är berett att visa handlingskraft också i krissituationer. Ett hållbart samhälle, ett Sverige som binds samman av en god infrastruktur, med ett starkt försvar och god beredskap kommer vara förutsättningar för att vi ska ta oss igenom en katastrof. Det är något som Centerpartiet kan bidra med.

2. Även om fiktionen visar zombies som kan återanpassas till samhället vet vi inte säkert hur deras lynne och återanpassningsförmåga är innan zombiekatastrofen är över oss. Odöda som går att återanpassa till samhället kan därför komma att kunna åtnjuta liknande rättigheter som oss levande. Med rättigheter kommer även skyldigheter och där kan det uppstå en del problem i ett samhälle med både levande och odöda. Det gäller exempelvis sjukvård, pensioner och annan grundläggande service som en odöd eventuellt inte har samma eller andra behov av. I en situation där ett betydande antal odöda lever sida vid sida med levande behöver sannolikt också en översyn göras som säkerställer att inte sjukförsäkringssystemet belastas i allt för hög utsträckning. En eventuell FN-konvention om zombieliga rättigheter får vi förhålla oss till när frågan är aktuell.

3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett ansvar att informera medborgarna och se till att statens beredskap är god. Om risken för en zombieattack tilltar avsevärt är vi beredda att pröva möjligheten att utvidga MSB:s uppdrag till att också innefatta så kallad prepping för zombieattacker. I grunden kan man anta att en rad av de åtgärder som då genomförs även stärker samhällets motståndskraft vid exempelvis en invasion från yttre rymden eller om Mårran skulle visa sig finnas på riktigt.
Om zombierna kommer kan det också finnas skäl att utreda en utvidgning av ROT-avdraget så att det också omfattar sådana förberedelser och ombyggnationer av fastigheten som kan behövas för att kunna stå emot zombieattacker. Det kan då exempelvis handla om grävandet en vallgrav runt huset, förstärka dörrar och fönster eller placera huset på pålar.

4. Om det visar sig nödvändigt utesluter vi inte en sådan lösning. Samtidigt kan en subvention av endast kofötter visa sig otillräcklig då modern teknik kan leda till nya sätt att skydda sig mot zombier. Vi skulle därför föredra ett system som är teknikneutralt och därmed mer långsiktigt.

5. För att kunna fly från en eventuell zombieattack krävs en god fysik. Vi har länge drivit frågan om mer fysisk aktivitet i skolan. Det är viktigt att barn och unga tidigt lär sig fördelarna med en aktiv livsstil. Vid behov av undervisning i zombie-självförsvar och strategier för att avleda och fly från odöda är det rimligt att Skolverket gör en oberoende utvärdering om hur skolan kan ta steg i denna riktning.

Min kommentar:

Personligen är jag lite less på begreppet att ta ansvar för politiken eftersom det inte betyder något, men i övrigt känns det som att Centern utgår från sin idé om ett levande Sverige. De visar också i sina svar på ett engagemang i denna viktiga fråga. Det här med att de vill vänta på en hel del utredningar vilket både är bra och dåligt. Bra för att det betyder att de tar frågan på allvar, men samtidigt tycker jag det är något oroväckande att de inte vill se action nu. Att koppla in MSB i zombiefrågan är bra och MSB själva har ju försiktigt tagit steg i denna riktning, även om det är små små steg. Däremot är det tramsigt att blanda in en fiktiv person som Mårran. Utökning av ROT är ett bra förslag, så även det om ökad fysisk aktivitet i skolan, särskilt om det omfattar mer än bara ämnet idrott och hälsa.   

Socialdemokraterna

1. Vi kan börja med att konstatera att i Sverige kremeras runt 70 procent av de avlidna (i storstäderna är siffran över 80 procent). Näst efter Japan är Sverige det land i världen som har störst andel krematorier per capita. Att kremera de avlidna torde i sig vara ett säkert sätt att skydda sig mot att de döda reser sig igen. Skulle de jordbegravna avlidna ändå resa sig så ser vi detta som en krissituation där olika myndigheter måste samordna sina insatser. Det kan röra sig om evakuering av de utsatta områdena eller insatser för att begränsa zombieinvasionens utbredning, Redan i våras skickades broschyren ”Om kriget kommer” ut till de svenska hushållen med handfasta råd om hur man hanterar en långvarig kris.

2. Fullständiga mänskliga rättigheter tillkommer levande individer. Det finns ingenting i dag som talar för att odöda skulle ha t.ex. rösträtt, rätt till privatliv eller rätt till domstolsprocess. I och med att zombier per definition redan är döda så kan inte den som utsätter en zombie för ett våld som i normalfallet skulle vara dödligt göra sig skyldig till mord eller dråp.  Ett visst begränsat skydd av avlidna finns genom den s.k. griftesfridslagen. Problemet med att tillämpa denna på zombier är dock att dessa ofta själva beter sig på ett sätt som upplevs som fientligt mot levande

3. Vi socialdemokrater tror alltid mer på att ha en samhällelig beredskap. En katastrof av den omfattning som en fullskalig zombieinvasion skulle utgöra kan aldrig hanteras enskilda individer, det kräver samhällelig beredskap.  I populärkulturen kan zombiefiktionen sägas vara en undergrupp av kategorin ”post-apokalyptiska skildringar”. Det väsentliga hotet kommer inte från de odöda i sig utan från det faktum att samhället har brutit samman. Det bästa försvaret mot zombiehotet är därför att upprätthålla de väsentliga samhällsfunktionerna såsom vattenförsörjning, avfallshantering och infrastruktur, Däremot så kan man som enskild individ förbereda sig för de påfrestningar som en samhällskollaps innebär genom att vara förberedd med färskvatten, konserver och annat. Handfasta råd finns i den ovan nämnda broschyren ”Om kriget kommer”.

4. Nej. Det låter som ett sätt att göra en fråga som bör vara ett samhälleligt ansvar till ett privat problem.

5. Då en zombieinvasion sannolikt skulle innebära mycket stora störningar för vårt samhälle så skulle på kort sikt många av de kunskaper vi bär med oss från skolan bli oanvändbara. Den kondition och styrka man byggt upp under skolans idrottstimmar kan dock vara användbar för att undkomma de odöda. På lite längre sikt kan samhällskunskapens kunskaper om hur man bygger en författning, en marknadsekonomi och ett rättsväsende bli väsentliga när samhällsfunktionerna ska byggas upp igen av de överlevande.

Min kommentar:

För det första är jag glad av Socialdemokraterna väljer att inte bara kopiera in lite försvarspolitiskt program som de gjorde förra valet. Kremeringsdiskussionen kan vara relevant men det är trots allt ovanligt att alla döda reser sig. Samordning vid en zombiekatastrof är självfallet viktigt och det är bra att de ser det. De ger ett väldigt klart, tryggt och tydligt besked i rättighetsfrågan vilket är bra. Svaret i fråga tre är också bra. Samhället behöver stå starkt för utmaningar även om en zombieapokalyps nästan alltid leder till en total kollaps. Förhoppningsvis går det att fördröja samhällets totala sammanbrott lite så att fler kan lämna de tätt befolkade områdena och har större chanser att klara sig. Idrottslektionerna är viktiga, men också bra att ta in att bygga upp ett nytt samhälle.

Liberalerna

1. Skolan först! Det finns gått om råmaterial i en skola – slöjdsalar är en guldgruva av spetsiga föremål. För att inte tala om alla gafflar i skolmatsalen, som kan användas till fällor för kringströvande zombies.

2. Det är en knivig fråga. Det skulle kräva stora reformer, införande av ZFI med mera. Vi Liberaler tycker att detta är en fråga för EU att lyfta. Det är viktigt att Europas länder delar på ansvaret för zombies.

3. Som liberaler tror vi på individen. Men samtidigt krävs statliga insatser för att ge människor lika förutsättningar. Dock ska samhället inte hålla tillbaka drömmare, alla är vi inte stöpta i samma form. Därför anser vi att samtliga medborgare skulle behöva delta i en gedigen zombieutbildning om olyckan är framme, självfallet med ordningsbetyg. Ifall vissa individer vill göra mer ska vi ej hålla dem tillbaka. Liberalerna är därför bland annat öppna för att lätta på strandskyddsregler och bullerregler för byggnation av bunkrar och fort. Spara även kvitton för dessa då de kan bli avdragsgilla med framtida ROTZ-avdrag.

4. Statliga subventioner leder till snedvridning och minskade innovationer. Vi kan inte förbereda oss på att utkämpa gårdagens zombieinvasioner! Det finns ingen garanti att kofotar… kofötter? Att samma verktyg som fungerade igår är rätt verktyg i morgon. Men om ko…fötter mot förmodan skulle vara det bästa vapnet tror vi att den tyska varianten, ‘Brecheisen’, skulle bli betydligt billigare genom frihandel inom EU.

5. Vi lanserar nu förslaget om ett införa en läsa-skriva-räkna-fäktas-garanti i skolan. Vi har länge kämpat för att idrottsämnet ska innebära mer rörelse och faktisk träning. Det må verka som idrottslärarens sista utväg att ordna hinderbana och leka ”inte nudda golv” i jumpasalen, men det ger ovärderliga färdigheter i det postapokalyptiska samhället. Och i vilket annat ämne lär sig eleverna att svinga ett brännbollsträ?

 

Min kommentar:

Skolan alltså, nja jag vet inte. Och gafflar kan aldrig gå igenom en skalle (och träffa ögat är för svårt). Nu vet jag inte vad ZFI  står för riktigt (zombier för invandrare, zombiers filminstitut?) så det är svårt att säga om det är bra eller dåligt. Men att lyfta frågan till en högre instans är ju bra. Vid en borgerlig valseger är det nog vettigt att spara kvitton när ni gör om era hem. Brecheisen är för övrigt samma sak som kofot (eller bräckjärn som är ett annat svenskt ord) men det finns såklart poänger i att se om det finns bättre verktyg och ”kofötter” är den korrekta böjningen. Liberalerna lyckas däremot lyfta alla sina hjärtefrågor, EU, skola och fri marknad. Kudos för det! Jag tycker ändå att svaren är lite för svävande. En viss otydlighet utöver förslaget om ”läsa-skriva-räkna-fäktas”. Brännbollsträsvingande låter ju bra men jag kan inte sluta tänka att de bara vill skapa en massa Negans (från Walking Dead).

 

Avslutande analys

Det finns hopp om liv efter zombieapokalypsen då flera partier svarat bra på frågorna. Och alla gjorde det utifrån sin syn på samhället.  Sverigedemokraterna bemödade sig inte ens att svara på mailet så alla som tänker på zombieapokalypsen kan och bör strunta i dem, Moderaterna svarade för sent, men deras svar finns i kommentarerna nedan. För er som lutar åt det rödgröna hållet rekommenderar jag en röst på Vänsterpartiet eftersom de verkar vilja stärka organisering även utanför statens ramar vilket jag tror är en viktig faktor. Lutar du mer åt det borgerliga hållet så skulle jag nog lägga min röst på Centern då de tar frågan på stort allvar, har rimliga förslag i sina svar och bör ha hyfsad koll på självförsörjning.

 

 

Annonser

Boktipset: Stockholmspesten

Swedish Zombie har släppt en ny roman om att Stockholm går åt skogen (vilket borde glädja både Stockholmare och resten av alla i Sverige som gärna ser Stockholm gå under). Tyvärr inga zombier men dock en jävla bra skräckbok om hur Stockholm dag för dag raseras. Stockholmspesten handlar om Elin, hennes bror Kenneth, vän Annelie och den nyfunna kärleken Martin. Hur de klarar sig och hanterar varandra och faktumet att samhället är på väg utför. De större städerna har drabbats av underliga störningar i infrastrukturen – kollektivtrafiken slutar fungera, långa och oregelbundna elavbrott, överfyllda sjukhus och oroliga människor. Människor försvinner, på arbetsplatserna står stolarna komma. De som har tur omlokaliseras till kontor utanför städerna där det inte verkar vara lika illa.

Jag gillar verkligen berättelser där jag kan känna igen miljöerna. Även om boken utspelar sig ett par år in i framtiden är det kul att läsa om husen, gatorna och landmärkena. Jag gillar också att boken präglas av ovisshet, brist på information och svårigheter att koppla ihop pusselbitarna (vilket tyvärr också leder till att några trådar (!) i boken känns oavslutade och inte uppföljda).

Något jag saknar i boken är att huvudkaraktärerna inte verkar särskilt intresserade av att veta vad som egentligen händer. De verkar mest finna sig i den nya situationen. På ett sätt så är det ju så folk reagerar på en långsam förändring. Som i myten med grodan och det kokande vattnet märker vi inte riktigt vad som händer förrän allt är försent, men i krissituationer så är också en av våra starkaste drifter att försöka få information om vad som händer – när allt kan återgå till det normala igen. Jag älskar också den typen av berättande, alltså att höra vad myndigheterna kommunicerar, vilka rykten som sprids på nätet och vad folk egentligen tror. Det kommer med delar av det, men jag hade ändå gärna sett mer av den varan.

På det stora hela är det en bra och rätt obehaglig bok. I vissa delar av boken är det verkligen svårt att försöka lägga ifrån sig den. När jag dessutom en gång under läsningen satt på ett pendeltåg som stod still och togs ur trafik kändes den mer aktuell. Och utan att spoila allt för mycket går det ju att glädjas åt att det inte har regnat den här sommaren i alla fall.

 

Köp den helst direkt av Swedish Zombie för att stödja förlaget, men annars finns den på bokus och adlibris också.

 

Augusti: Skaffa en hobby

Har du haft tråkigt i sommar? Eller bara alldeles normala apokalypskänslor av en sommar utan regn och sen ett sjukt regnoväder? Ja oavsett är det dags att skaffa en hobby (eller en ny apokalypsunderlättande sådan).

Nåja, kunskap bär vi alltid med oss och att lära sig nya saker kan faktiskt vara bra sätt att träna för situationer som är svåra. Utöver det är det massor av saker vi inte lär oss i det här preapokalyptiska samhället som vi kommer att ha nytta av när zombierna kommer. Eftersom jag tidigare faktiskt skrivit ett ganska långt inlägg om detta så tycker jag du ska kolla in det inlägget.

Framförallt så vill jag slå ett slag för att lära sig saker tillsammans med andra. Kolla in studieförbundens kataloger (t ex hos ABF)  och fundera över vad du vill lära dig. Sen är det bara att anmäla sig så det blir av.

Sticka och odla – bra apokalypsförberedelser!

Eftersom det saknas ett zommarprogram i P1 i år…

Sedan 2015 har alltså Sommar i P1 inte haft något zombieöverlevnadssommarprogram alls. En smärre skandal som det verkar som att jag är först att rapportera om. Vakna Sverige! På sommaren bör en ju gå/cykla/ligga på stranden och lyssna på intressanta samtal.

Men men, trots detta så finns det såklart andra saker som är bra att lyssna på när du har sommarledigt. Här kommer ett gäng poddtips. Jag tror att de flesta går att hitta i de vanligaste poddapparna så ladda ned där om du inte vill använda soundcloud eller vad det nu är för länkar jag använder. Här kommer alltså ett gäng bra poddar som jag tycker att ni borde lyssna på i sommar:

P3 Dystopia:   Fem ungefär timslånga avsnitt avsnitt som tar upp antibiotikaresistens, demokratins reträtt, vad som händer när havsnivån stiger, om kriget kommer och övervakningssamhället.

Hemberedskap över en kopp te: En trevlig podd om att förbereda sig av Anette och Niklas som är aktiva i civilförsvarsförbundet. Nya avsnitt kommer ganska löpande.

Apans Anatomi – Preppa som kropotkin: En podd av Mathias och Erik om prepping genom att bygga gemenskaper

OBS i P1 har ett par bra avsnitt om katastrofer i en serie. ”Är katastrofen en möjlighet” av juristen Tormod Otter Johansen är nog det bästa.

MSBs podd ”Om krisen kommer” har 13 avsnitt om bland annat nödmat, att agera vid kris, skyddsrum, VMA och påverkanskampanjer på nätet. Många avsnitt är riktigt bra.

Och några poddar där jag medverkar:

Kropp & Själ hade ett avsnitt om katastroftankar som jag pratade lite i.

Kritiken – Din granne kan stoppa samhällskollapsen: Kawa Zolfagary

Ordfronten #39 Beredskap ska inte vara en materialsport

För några år sedan hade Jonny Berg och jag en poddcast om zombier som hette Swedish Zomcast.

…eller så kan du ju lyssna på om det Sommar i P1 som jag gjorde för ganska exakt tre år sedan.

Juli: Lev för något

Att ha hundar kan ju vara något som gör att en orkar kämpa vidare.

Nu är vi framme vid en av de svårare grejerna jag skrivit om. Att hitta något att leva för. Den här förmågan är väl egentligen något som mer har påverkan i vardagslivet än i katastrofsituationer men många menar att det faktiskt är en viktig del av överlevnad. I populärvetenskapliga överlevnadsböcker finns det nästan alltid anekdotiska bevis för hur viktigt det är att ha något att leva för. Problemet är såklart Survivorship Bias – att det är de överlevande som skriver historien om vad som krävs för att överleva. Att alla som inte klarar en situation kanske kämpade lika hårt, hade lika mycket att leva för etc. Det blir alltså svårt att dra några vettiga vetenskapliga slutsatser av överlevare, men det finns ändå anledning att titta närmare på fenomenet.

Från logoterapins grundare Viktor Frankl som pratar om att ”livet måste ha mening”, till överlevnadspsykologen John Leach (författare till portalverket Survival Psychology) som pratar om psykogen död – alltså att vissa bara ger upp och dör utan synbar anledning. Liknande iakttagelser finns i fång/arbetsläger. Under Koreakriget pratade amerikanska fångar i koreanska fångläger om ”give up-itis”.

Det finns en del knep i överlevnadssituationer för att inte överväldigas av de hemska och farliga i en situation. Ett sätt är att dela upp problemen i små delar och klara en del i taget. Det som kallas gameification eller spelifiering kan vara ett bra sätt att ta i tu med situationer. Att hitta ett sätt att börja tackla jobbiga situationer. I Ben Sheerwoods överlevnadsklassiker ”Survivors Club” ställer han den retoriska frågan Hur äter du en elefant? Svaret är En bit i taget. Alltså att dela upp problemen i mindre delar.

Att göra saker som har mening snarare än som ger ”lycka” kan också vara ett vettigt förhållningssätt. Det var ett intressant avsnitt av Kropp & Själ i P1 om det som går att lyssna på här. Eller så kan du läsa Frankls Livet måste ha mening.

Att rent praktiskt ge tips på hur du kan göra för att utveckla ”något att leva för” har jag nog svårt att ge. Men en grej är att vårda sina relationer. Att höra av sig och värdesätta vänskap och kärleksrelationer och inte ta dem för givna. Annars kan du ju skaffa barn, hund eller en rejäl gudstro om du vill göra det enkelt för dig.

 

Filmtipset: Den blomstertid nu kommer

Sprillans nya svenska Den blomstertid nu kommer lovade mycket. En frän trailer, ganska mycket hype i media och bra tajming med MSBs ”Om krisen eller kriget kommer” broschyren skulle kunnat bli en riktig succé.

Jag vill verkligen gilla filmen och gör det på flera sätt. Det är en till viss del crowdfundad film som det Norrköpingskollektivet Crazy Pictures ligger bakom. Men det finns också en hel del problem som jag ser det.

I grund och botten så drivs filmens handling av destruktiv maskulinitet – oförmågan att kommunicera känslor och problem. En pappa som inte klarar av att hantera känslor, får raseriutbrott och känner att familjen ska visa honom tacksamhet och sonen Alex som är filmens huvudperson, en djupt osympatisk person, som för den känslomässiga stördheten vidare och sabbar sina egna relationer på grund av det. Det går som en röd tråd genom hela filmen även om det är högst oklart om det är medvetet. Men det är något som gör filmen tänkvärd på ett annat plan.

Det bästa med filmen är själva scenariot. Den utspelar sig nästan helt i en tid när kriget/katastrofen håller på att bryta ut, all information är osäker och saker bara händer utan direkt förklaring. Det är en period som allt för sällan skildras i film/serier. Jag hade t ex höga förhoppningar på att Fear the Walking Dead skulle dra ut på den inledande fasen men tyvärr gick det snabbt över till att bli postapokalyps av det. I Den blomstertid nu kommer är hela premissen ett okänt angrepp, olika sätt att krascha landet, psykologisk krigsföring och en konstig smitta i regnet (likt danska The Rain). Det lite drömskt dystopiska gillar jag också, konsekvenserna av en katastrof är inte klara och tydliga och det blir ibland bra men ibland också lite överdrivet teatraliskt.

Tempot är ofta lågt vilket jag inte har något emot, effekterna är riktigt bra och actionscenerna är snygga och spännande. Jag har nog inte sett någon svensk film med lika bra effekter och påkostad action. Krossade kyrktorn, spinnande kraschande helikoptrar och ett sprängt Rosenbad ser riktigt snyggt ut. Tyvärr dras filmen med lite för mycket känslomässig smetighet som känns amerikanskt och överdrivet. I likhet med många andra efter katastrofen-filmer/serier så dras Den blomstertid nu kommer med lite för många klichéer. Istället för det lågmälda så kan filmskaparna inte låta bli att göra för mycket, bli övertydliga och skriva på näsan. Den vill för mycket med kärlekshistorien och familjerelationen samtidigt som allt barkar åt skogen. Långa scener som känns onödiga och inte tillför något direkt till filmen utöver att visa att någon känner något just då.

Jag tycker ändå att filmen på det stora hela är helt ok. Det finns delar som är MÖP*-porr rakt av men det funkar ändå som underhållning, och blir, på samma sätt som filmen ondskan, intressant om en analyserar den ur ett maskulinitetsperspektiv.

Spana in trailern:

 

MÖP är en förkortning på Militärt Överintresserad Person.

Lokal gemenskap och prepping. Ett exempel från Skarpnäck

Sista dagen på krisberedskapsveckan hade gruppen #preppatillsammans en temadag om lokal beredskap i Skarpnäck. Det är ett väldigt bra initiativ som bygger på att människor tillsammans i ett bostadsområde bygger gemenskap och skaffar sig kunskap om hur de kan klara olika typer av kriser. Jag passade på att ställa några frågor till gruppen.

Beskriv bakgrunden till #preppatillsammans.
Fröet till #preppatillsammans har funnits där länge. För några år sedan gjorde en stor brand i ett flerfamiljshus i området 200 personer tillfälligt bostadslösa. Nödvändiga resurser som mediciner, kläder, pengar och i några fall tolkar saknades. Ett stödarbete drogs igång redan samma dag och en mängd frivilliga kom samman och höll igång insatserna i flera veckor, så länge som det behövdes. Det var inspirerande att uppleva den spontana viljan att hjälpa varandra.

I vintras handlade ett avsnitt av OBS i P1 om katastrofgemenskaper och fröet blev till en fråga i sociala medier om folk var intresserade av att gå en studiecirkel i hem- och lokal beredskap. Det var många som hörde av sig och efter en del roddande med lokal och mötestid drog studiecirkeln igång.

Vad är syftet med studiecirkeln?
Vi har pratat en hel del om vad det är vi vill med studiecirkeln. Syftet på lång sikt är att den ska utvecklas till en lokal beredskapsgrupp. Det handlar om att lära oss hur vi kan hantera (långvariga) samhällsstörningar och hitta budgetlösningar som svarar mot basala behov av exempelvis vatten, mat och värme. Att omdefiniera säkerhet till att handla om att vi både kan ge och förvänta oss stöd av varandra. Att istället för att drivas av rädsla eller bli passiva i en kris, bryta passiviteten genom att öva oss på att ingripa och agera. Att hellre än att enbart förlita oss på myndigheternas krisberedskap och hushållets egen hemberedskap förbereda oss tillsammans och sprida beredskapen till våra grannar.

Bild från temadagen när jag och Malin Grentzelius från Civilförsvarsförbundet Stockholm samtalade.

Vilka är med? Hur erfarna är deltagarna?
Det är en ganska spridd skara som är med. Vi har ett internetforum där vi är ett trettiotal personer som följer diskussionerna och anteckningarna från träffarna. Sen varierar det kraftigt vilka som har tid och möjlighet att gå på cirkelträffarna.
På första cirkelträffen gjorde vi en självskattningsövning, Hur förberedd är du på en skala 1-5? Sen har vi gjort om samma övning några månader senare och utvecklingen går mot att vi blir mer trygga i våra preppkunskaper. Dessutom blir det tydligare ju längre cirkeln gått att vi har en mängd olika praktiska förmågor och tidigare erfarenheter plus en vilja att göra verkstad av dem som är väldigt peppande.

Tillkommer det nya personer hela tiden eller är det en stabil kärna av folk?
Det är både en stabil kärna av folk som ses regelbundet och många fler som vill men inte har möjlighet att gå på alla träffar utan kommer om möjligt och håller sig uppdaterade via vårt forum. Och efter den lokala temadagen vi arrade så har ytterligare tio personer anmält sitt intresse.

Vilka scenarier tänker ni är troliga?
I våra diskussioner utgår vi ofta ifrån långvariga elavbrott, men även snökaos, översvämningar och efter förra månadens hetta och torka är bränder ett troligt scenario vi pratar om.

Vilka oväntade bieffekter har ni sett?
En oväntad bieffekt är att preppandet lett till en enklare och billigare vardag – storhandlande gör att det alltid finns mat och förnödenheter hemma och att du sparar på att handla mer i taget. En bieffekt som inte är oväntad så mycket som glädjande är den hoppfullhet och gemenskap varje cirkelträff resulterar i. Att förbereda sig på kriser är faktiskt hoppingivande.

Har ni kikat på amerikansk forskning och begrepp som community resilience?
Ja, i studiecirkeln har vi kommit fram till community resilience efter att först ha gått igenom Boken om hemberedskap. Vi har börjat titta på nätverket Mutual Aid Disaster Relief och näst på tur står RAND:s Toolkit for Community Resilience och Common Ground Collectives erfarenheter från deras arbete i New Orleans efter Hurricane Katrina.

På vilket sätt är community resilience intressant för er?
Vår tanke med en lokal beredskapsgrupp är att kunna bidra med nödvändig kollektiv infrastruktur som saknas i ett lokalsamhälle i kris, exempelvis att komplettera hushållens individuella stormkök med ett gemensamt mobilt storkök. Vår förhoppning är att vi ska kunna sprida beredskapen i vårt område, bygga vidare på den anda av att vi hjälps åt när det gäller.
Vi ser gärna att fler organiserar sig i sina områden. Då kan vi hjälpas åt att lösa problem, tänka ut sånt som annars lätt kan falla bort. Ett nätverk av lokala beredskapsgrupper som kan utbyta erfarenheter och dela resurser vore guld.

Vad är ert råd till någon som vill bilda en lokal grupp för kris och katastrofförberedelser?
Släng ut frågan i sociala medier och i ditt lokalområde, du är nog inte ensam om att vilja organisera dig – hellre gemensamt förberedd än ensam och oförberedd är vad vi kokar ner #preppatillsammans till. Kolla med Civilförsvarsförbundet om de är aktiva i din kommun.

Kommer ni att göra fler utåtriktade evenemang?
Ja, vi planerar fler evenemang, inte minst vill vi på sikt ordna ett lajv med alla som är intresserade i våra områden – lajva krisen, det vill du inte missa!

Har ni kontakter med andra organisationer?
Vi har viss kontakt med Civilförsvarförbundet här i Stockholm och med krissamordnaren i kommunen – henne ska vi träffa efter sommaren. Då ska vi bland annat ta reda på hur det står till med skyddsrummen i trakten och om kommunen kan hjälpa till med viss nödvändig infrastruktur. Vi har också som ambition att allt mer inventera vårt närområde och se vilka resurser i form av tillfälliga boenden, storkök eller viktiga kunskaper som radioamatörer som finns i trakten.

Vill du komma i kontakt med oss kan du höra av dig på preppatillsammans@gmail.com.

Stockholm Direkt skrev en inför artikel om det hela.  

Podden Apans Anatomi har också gjort ett avsnitt om prepping ur ett gemenskapsperspektiv:

Juni: Öva på katastrofer

 

Juni är då vi enligt zombieöverlevnadskalendern ska öva på katastrofen.  Öva öva öva! Det är det som ger bäst resultat när det kommer till krissituationer. Det är därför räddningstjänst, myndigheter och alla andra som jobbar med jobbiga situationer tränar på olika scenarion som kan vara troliga (sjukt nog rätt sällan zombiescenarion vad det verkar). Och nu i juni när vi sett en maj som passerat alla värmerekord och har ökad brandrisk i hela landet typ så varför inte starta med brandövning. Den typen av övningar görs på skolor och arbetsplatser av den enkla anledningen att de ger väldigt bra resultat. (Dessutom börjar det ju alltid brinna i zombiekatastrofer – varför svarar Anders Fridborg på här)

Genom att öva på till exempel brand något får du lättare att genomföra det i ett skarpt läge. Trots att du är stressad minns kroppen att det finns alternativa vägar ut och du vet ungefär vad som finns bakom dörrarna till utrymningsvägar. Annars är risken stor att du ignorerar nödutgångsskyltar eller inte vågar använda dem för att du inte vet vad som finns bakom. Vi följer lätt vanor snarare än testar nya saker under stress.

Det kan vara bra att också öva på mer osannolika scenarion (en del skulle säga zomiekatastrofer här, men jag vet bättre än att det skulle vara osannolikt) eftersom det kräver mer improvisation och kreativitet. Då går det i större utsträckning att lära sig agera utifrån de rådande förhållandena än från att allt går som det brukar göra. På myndighetsnivå eller hos företag tror jag att det är ett bra förhållningssätt. Även om du tränat på en typ av kris är det sällan just den inträffar och risken är att kartan följs snarare än verkligheten så att säga.

Så rent praktiskt:

  • Gör en brandövning hemma. Involvera alla i hushållet och tänk på eventuella husdjur.
  • Prata på jobbet om att genomföra brandutbildning och HLR.
  • Kolla igenom länets Risk och sårbarhetsanalys (RSA) för att kolla vad de har gjort för riskbedömningar för området du bor i. Är det brand, översvämningar, utsläpp av farligt avfall från industri eller liknande. Tänk igenom vad du kan göra för att förbereda dig utifrån det.
  • Skaffa en kofot och linda tejp runt handtaget.

Filmtipset: Night of the Comet

Night of the Comet (1984) hade gått under radarn för mig. Det är inte heller en helt klassisk zombiefilm, men jag tycker absolut att den ändå hör hemma i zombiegenren. En komet med väldigt vid bana som senast passerade jorden när dinosaurierna dog ut är på gång igen. Det förväntas bli en vacker syn så människor är ute på stan och ska kolla in spektaklet. Trist nog pulvriseras de av att se kometen. Men några forskare/militärer har låst in sig under marken i en bunker och en del som råkar ha varit i rum av metall klarar sig. De som inte utsattes direkt för kometen genomgår en förvandling och blir vildsinta zombielika varelser.

Scenariot med några få överlevare i en övergiven stad känns igen. Det är ett av de moderna zombiefilmer/seriernas signum. Att vakna upp i en död stad. Det kommer ursprungligen från Day of the Triffids, men det är inte den enda postapokalyptiska klichén i filmen, tvärtom är den ganska fylld av sådana. Men det är helt ok. Den utger sig inte för att vara nyskapande eller något speciellt.  Däremot är det, till skillnad från många andra postapokalyptiska filmer, flera starka och dominanta kvinnoroller. Huvudpersonen ”Reggie” och hennes syster Sam kan ta hand om sig själva och löser problem snarare än står och skriker hysteriskt. De är vapentränade och gillar att panga på!

Som B-film är den förvånansvärt bra tycker jag. Den finns skräckmoment och det finns humor i en bra blandning även om den blir mer och mer cheezy ju längre filmen går. Trevligt soundtrack och härlig 80-tals estetik genomsyrar också filmen.

Kolla in filmen här:

Krisberedskapsveckan 2018 och ”Om krisen eller kriget kommer”

Nu börjar krisberedskapsveckan 2018. I år har det varit mycket mer diskussioner om veckan innan, förmodligen för att broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ska skickas ut till 4,8 miljoner svenska hushåll. Men hur ska vi se på den? Är det ett effektivt sätt att höja beredskapen i Sverige och vad kan göras för att veckan ska bli så bra som möjligt?

MSB har alltså på uppdrag från regeringen tagit fram broschyren ”Om kriget eller krisen kommer”. Den tjugosidiga broschyren presenterades måndagen den 21 maj på en presskonferens (ladda ned broschyren här) och är ungefär så bra som den kan bli när den helt saknar målgrupp. När broschyren kom ut senast 1961 så lyssnade människor när Staten pratade i större utsträckning än i dag. Kommunikationen riktade sig uppifrån och ned till medborgarna. Det fanns bara en TV-kanal och mediebruset var knappt existerande. Idag konkurrerar informationen med betydligt intressantare fakta som Kim Kardashians instagrambilder på sin frukost, att något kan vara en okänd/dold folksjukdom eller vad som helst som känns lite mer spännande. Vår konsumtion av information ser helt annorlunda ut idag och vi väljer i större utsträckning info som vi vill se eller bekräftar vår världsbild. Spridningen av info sker mer horisontellt än vertikalt.

Efter presskonferensen inför krisberedskapsveckan i måndags så har det redan varit mycket diskussioner om broschyren och om hemberedskap och krig. Särskilt internationellt har rapporteringen om att fredliga Sverige ska börja förbereda sig för krig fått mycket uppmärksamhet. Det finns såklart ett syfte med att broschyren kommer under krisberedskapsveckan, förhoppningsvis ger det lite mer utrymme för frågorna i många olika kanaler i samhället. Och det är en viktig del för att budskapet ska sjunka in. Informationskampanjer generellt har högst begränsad effekt på människors beteenden (vilket jag skrivit om tidigare) men att det finns i många kanaler kan vara positivt. En annan bra grej är att MSB tagit fram ett spela som kan användas i skolorna under veckan. Att påverka vuxna genom barn är något som faktiskt verkar funka.

För ett par dagar sedan hade 228/290 kommuner (lista finns här) anmält att de skulle ha någon typ av aktivitet under veckan vilket är väldigt bra genomslag. Även länsstyrelser och de frivilliga försvarsorganisationerna kommer också att ha verksamhet. Förra året deltog ca 80% av kommunerna på något sätt så det är ungefär lika många. Kolla gärna med din kommun! Här finns lite info om vilken typ av aktiviteter de faktiskt gör.

Det jag tänker är viktigt att det fokuseras på är möjligheten till engagemang. Ju fler som är organiserade i någon av alla organisationer som kan vara viktiga vid en kris desto bättre. I broschyren nämns utbildning och engagemang på sista sidan och det är bra. Bildade och organiserade människor gör ett mer resilient samhälle – både gentemot informationskrig och cyberattacker men också mot rena naturkatastrofer och krig. Krisberedskap handlar om så mycket mer än att ha konserver och vatten hemma. Det handlar om kunskap, sociala nätverk och tillit. Det här har jag tjatat om flera gånger. Och det slås även fast på första sidan i broschyren: ”En av våra viktigaste tillgångar när något hotar oss är vår vilja att hjälpa varandra.

Fokuset på krig är problematiskt samtidigt som det kan vara viktigt ändå. Även om kriget inte känns som om det står framför dörren just nu så kan säkerhetsläget förändras snabbt. Att veta hur försvaret är uppbyggt och att alla människor i Sverige faktiskt kan bli inkallade är viktig kunskap som jag tror inte alla vet om. I tycker jag ändå att media har MSB svarat lite svävande kring krigsfrågan vilket inte är så konstigt då det ju egentligen inte MSB som ”har hand om” krigshot eller förberedelser för det (även om de fyller en funktion inom det civila försvaret). Det är försvarsmakten och dess organisationer som ska hantera och undersöka de hotbilderna. Jag tycker även att terrorbiten i broschyren är problematisk. Den bidrar mer till att skapa rädsla än trygghet och gör terrorhotet till något större än vad det egentligen är. Istället för att stilla rädslan tror jag att den späs på vilket gör att terroristerna segrar.

På det stora hela är jag positiv till krisberedskapsveckan och broschyren. Det blir väldigt intressant att se vad som görs och framförallt att läsa utvärderingen efteråt. Kommer människor att tillgodogöra sig informationen eller hamnar broschyren i pappersåtervinningen? Vad funkade bättre och sämre? Kommer folk ändra något i sitt beteende för att bli mer förberedda? Kommer du att ändra något i ditt beteende?