Förberedelser inför kriser och katastrofer – så kan du komma igång

Jag funderar på mycket på vad det är som gör att en del börjar förbereda sig för svåra situationer och andra inte gör det. Just nu läser jag ”Vad håller ni på med? – En antologi om klimatet” och i den skriver psykologerna Frida Hylander, Kata Nylén och Kali Andersson en text som heter ”Klimatpsykologerna förklarar” om klimatångest och engagemang. Jag tycker det finns många beröringspunkter mellan kris och katastrofförberedelser och klimattankar.

En beröringspunkt är en aktuell fråga som handlar om adaptation eller mitigation – alltså att anpassa sig till den kommande klimatförändringen eller att försöka hindra den. Där preppare (oftast) fokuserar på att anpassa sig till en på olika sätt jävligare värld, försöker klimatrörelsen förhindra den från att inträffa eller mildra dess styrka. Aja, det är ett spännande sidospår som jag hoppas kunna skriva mer om framöver och där min starka åsikt är att bägge bör fokusera mer på det de inte redan fokuserar på idag.

Ett intressant begrepp inom psykologin som tas upp i ”Klimatpsykologerna förklarar” är intentionsglappet. Det innebär i korthet att du tycker att något är viktigt men skjuter upp det eller att det bara inte blir av. I artikeln diskuteras det utifrån varför människor inte gör mer åt klimatförändringarna, om vi nu tror att det är så stort och så viktigt. Varför gör vi inte mer? När jag föreläser för folk brukar jag prata lite om broschyren Om krisen eller kriget kommer. Väldigt ofta säger människor att de har läst den och tagit till sig av budskapet men ytterst sällan gjort några fysiska, psykologiska eller sociala förberedelser utifrån det. Jag tänker att det handlar om samma sak. Om att vi människor i grund och botten inte fattar beslut utifrån vad som egentligen är bäst eller vad vi borde göra, utan oftast utifrån vad andra gör eller hur vi brukar göra. Vi är inte kallt rationella när vi fattar beslut. Det kan vara ett hinder, men det kan också vara en morot.

Så mitt tips kommer här. Hooka med någon som du tror eller vet är intresserad av ämnet. Gör lite utmaningar till varandra, börja enkelt med att skaffa vattendunk och vevradio och fortsätt med svårare men mer effektiva saker som att prata med grannar och organisera dig/lär dig mer på olika sätt.

 

 

Jag tycker för övrigt att ni verkligen borde köpa klimatantologin ”Vad håller ni på med” (inte bara för att jag också skriver en text där, men lite därför). Särskilt alla som jobbar som lärare på högstadium eller gymnasium borde använda den i undervisning eftersom den är tankvärd, rolig, bred och innehållsrik.

Filmtipset: I Am a Hero

I Am a Hero är en japansk zombiepärla från 2016. Filmen bygger på en tecknad serie som gått mellan 2009-2017. Hideo (som jag tror betyder hjälte – alltså Hero) Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Hideo hookar upp med en tonårstjej och hamnar på ett ställe som de tror är säkert men som knappast visar sig vara det.

Jag gillar verkligen när själva apokalypsen sätter fart. Det är en blandningen mellan människor som springer och är rädda, de som inte fattat något och bara observerar och de som tar upp mobilkameran. En spegel av verkliga beteenden som är vanliga (jag rekommenderar för övrigt Vetenskapsradions avsnitt om åskådareffekten som kom nyss).

Zombierna är mer medvetna än de brukar vara, de kan prata och fortsätter ofta göra det de brukar göra. Det gör en ganska stor poäng av just hur de upprepar sina gamla ord och vill fortsätta göra det de brukar. Zombierna påminner lite om demoner snarare än zombier till utseendet men jag tror det är en japansk vinkel på zombiegenren.

Jag gillade I Am a Hero. Den är lite japanskt corny men på det stora hela bra. Trots sina två timmar känns den inte för lång. Det är lagom mängd gore och handling.

 

Filmtipset: The Dead Don’t Die

Lite senare än alla andra har jag sett en av årets storzombiefilmer (ja det kommer fler). The Dead Don’t Die av Jim Jarmusch är en väldigt långsam, metabetonad zomedy med en hel del lösa trådar och oförklarliga sidospår i handlingen. Men den är mysig på ett underfundigt sätt. Hela filmen är indränkt i metahumor om skådespelarnas tidigare filmer och referenser till annan populärkultur (kanske främst George Romeros verk). Det blir aldrig läskigt, men inte heller gråta av skrattroligt utan mer myskul. Havla grejen är ju också skådespelarna som är med. Många av dem brukar vara med i Jarmusch filmer men det är som utlovas – en av de mest stjärnspäckade zombiefilmerna någonsin.

Filmen utspelas i en liten småstad i USA Centerville där de lokala poliserna börjar ana oråd när zombierna dyker upp. Anledningen till zombieutbrottet är fracking vid polerna som gör att jordens rotation förändras. Först händer ingenting en lång stund och sen är det full blown zombie apocalypse. Vi följer några olika karaktärer som är som folk är mest. Ganska mycket av filmen är antingen långa scener från bil eller långsamma samtal.

Om någon för övrigt kan förklara grejen med ungdomarna från anstalten som lyckas sticka iväg kan ni gärna göra det. Det känns som en märklig tråd som släpptes.

Släpp tyglarna för att vänta dig något vanligt och ha 104 minuters märkligt mys.

Beredsam 7: Om katastrofer och P3 Dystopia med Anna Davour

Nu är höstens säsong av podden Beredsam igång. I höst kommer vi att ha med lite olika gäster som kan mycket om ämnen som är relaterade till prepping, beredskap, kris och katastrof. I första avsnittet är Anna Davour gäst. Hon jobbar med P3 Dystopia (som för övrigt är en mycket bra SR podd om olika hot mot världen) och samtalet kretsade en hel del kring det.

En av de intressantaste delarna tycker jag var när Anna pratade kring att katastrofer är lokala. Att det är svårt att tänka sig – troliga – scenarion där hela världen drabbas samtidigt (även zombieapokalypsen borde faktiskt börja lokalt och sprida sig sedan, med ställen som är mer säkra under längre perioder än andra). Men också att apokalypsen har drabbat många samhällen historiskt. Även om det ofta varit svårt att se när de var mitt uppe i det.

Att intervjua på det här sättet är lite nytt för mig och det finns en del barnsjukdomar i intervjutekniken tänker jag. Men det ska bli spännande att fortsätta med gäster! Det finns många vi skulle vilja intervjua om prepping, överlevnad och katastrofer.

Beredsam finns på itunes, Spotify och andra ställen du kan lyssna på poddar på. Du kan också följa podden på facebook.

Podden stöds av studieförbundet ABF. Läs mer om ABFs preppingsatsning här.

Musik: Häxhammaren.

Antologin: Vad håller ni på med?

Jag medverkar med ett kapitel i en ny klimatantologi där kända och mindre kända illustratörer, författare, aktivister, forskare skriver om klimatet ur olika perspektiv. Boken riktar sig till gymnasiet och uppåt och är skönt nog ganska befriad från siffror av hur hemskt allt är. Mitt bidrag: Vem vill du vara när katastrofen kommer? utgår från det tråkiga faktum att världen redan håller på att förändras. Att vi ser fler fall av extremväder och att känsliga system är sårbara och att vi därför behöver förbereda oss för större katastrofer. Men också, som vanligt, att vi behöver bygga gemenskaper, solidaritet och samarbete för att klara av det. Och som vanligt att zombier är det största jävla hotet mot vår planet.

De som medverkar i boken är: Greta Thunberg, Björn Wiman, Annika Norlin (Säkert!), Elisabeth Östnäs, Mats Söderlund, Mats Jonsson, Inger Edelfeldt, Herman Geijer, Torill Kornfeldt, Kalle Johansson, Ellen Ekman, Malin Wallin, Kata Nylén, Kali Andersson, Felicia Hegethorn, Frida Hylander, Annahita Yazdi, Lotta Sjöberg, Ida Olofsson, Tyler Young, Charlotte Qvandt, Daniel Mårs, Carl-Johan Markstedt och Elin Lucassi.

Det finns också en koppling till att göra något själv på https://klimatloftet.se/  Det är ju en ordentlig omställning av hela samhället som krävs, och då är det svårt att bara lita till de enskildes val, men det är ju bra att skapa tryck underifrån för att något ska kunna hända.

 

Köp den t ex på Bokus eller Adlibris och ge i present till någon som behöver den!

Dagens zombiefilm: Zombiepura

Zombiepura (2018) är förmodligen Singapores första zombiefilm. Det är en komedi på både mandarin och engelska,  lite oklart varför de byter språk då och då.

Filmen utspelar sig på en avlägsen militärbas där reservisten Kayu (som mest försöker slippa undan tjänstgöring genom att spela sjuk) och befälet Siao On (som håller hårt på reglementet och försöker leva upp till sin pappas förväntningar) försöker klara sig. Tillsammans med en en civil anställd, som de kallar Beauty, försöker de klara sig genom olika delar av basen för att få en helikopter att hämta dem. Det är påfallande likt ett dataspel, vilket också kommenteras i filmen.

Tydligen är det kända komiker från Singapore med i filmen och referenser till lokal kultur som jag inte alls kunde relatera till. Men det var inte så mycket jag tyckte var roligt med filmen och action eller dramadelarna var inte heller något vidare tyvärr. Jag kan tänka mig att den funkar bra om en känner till referenserna. Kolla trailern!

 

NY SVENSK ZOMBIEFILM: The Huntress – Rune of the Dead

Vikingazombier? Ett inte så utforskat område men i höst kommer inte mindre än två zombiefilmer som utspelas under vikingatiden. Jag passar på att ställa några korta frågor till Faravid Svalfors af Ugglas. När jag chattade med Faravid om filmen The Huntress – Rune of the Dead fick jag dessutom följande meddelande: ”Kom på att jag ju varit med och gjort ytterligare en zombievikingafilm haha. Den kommer ha premiär i höst den med, och heter Draug”. Mer om den kommer längre fram på bloggen så stay tuned!

 

Hej Faravid! Berätta lite om filmen The Huntress – Rune of the Dead. Vad den handlar om?

Filmen handlar om den unga jägarinnan Runa som lever med sin mor, syster och farfar djupt inne i skogen vid Mälaren. Hon gör vad hon kan för att hålla familjen från svältens rand, men det är en hård kamp. Hennes har varit borta på vikingafärd i två år, och hela familjen befarar att han är död. Samtidigt plågas Runa av de mest fruktansvärda mardrömmar, och hon anar att familjens olycka bara börjat. Hon känner att någonting närmar sig genom skogen. Någonting ondskefullt.

Hur tänkte ni kring att den är på engelska snarare än svenska?

Vår finansiär från Hollywood hade nästan inga krav på projektets utformning över huvud taget, men att språket skulle vara engelska var ändå något som de propsade på, och i efterhand kan jag tycka att det var ett bra beslut för denna film – och för de förmodade uppföljarna. Engelskt tal gör filmen tillgänglig för många människor.

I framtiden vill jag dock göra minst en vikingafilm där karaktärerna talar fornnordiska, eller åtminstone fornisländska, så gott våra språkkunskaper tillåter.

Hur ni kom på idén till vikingazombier?

Jag är en riktig vikinganörd och har ägnat större delen av mitt liv åt att lära mig mer om perioden och återskapa prylarna som de hade och kläderna de bar. Om man skall göra en vikingaberättelse med skräckinslag är det nästan oundvikligt att tankarna går till våra nordiska gengångare. Vikingar och zombier, det bästa av två världar! Lägger man sedan till en badass kvinna med pilbåge har man något som i alla fall jag vill se på bio!

Jag har fått känslan av att zombien blivit så mycket mainstream att det nästan är svårt att prata om zombiefilm längre. Mer att det är ett inslag i andra filmer. Är det en zombiefilm som utspelar sig under viktigatiden eller är det en vikingafilm med zombier? Eller rent av en kärlekshistoria på vikingatiden… with zombies? Resonerade ni mycket kring detta?

Ja, vi har tänkt mycket på vilken väg vår berättelse skulle ta. I slutändan blev det något vi kallar ett skräckdrama. När nordamerikanerna såg filmen tyckte de dock att man borde lägga tonvikten på zombier och skräck när vi marknadsför den, medan vi nog tänker mer på familjerelationer- dramat som blir en följd av deras svåra prövning. Men alla element finns där. Ett skräckdrama.

Du är en av producenterna i den här svensk/amerikanska filmen. Hur har samarbetet sett ut?

Bakom projektet står jag själv och min kollega Rasmus Tirzitis. Vi började samarbeta kring ett annat projekt och märkte hur väl vi funkade ihop, så vi bestämde oss för att försöka få till en egen vikingafilm. I början hade vi en handfull olika historier som vi övervägde, men när ett filmbolag från Hollywood hörde av sig och var nyfikna på vad vi gjorde valde vi genast en berättelse som var så tight att vi kunde göra den rättvisa trots en låg budget. Berättelsen kom vi fram till gemensamt och sedan berättade vi den båda två men med olika verktyg.

Jag och Rasmus har båda producerat filmen med allt vad det har inneburit, men Rasmus har regisserat och klippt den medan jag skrivit manus och byggt hus och sytt kläder bland annat. Vi har också samarbetat med fantastiska skådespelare, musiker och skickliga filmarbetare bakom kameran. Alla har gått in i detta projekt med ett jävlar anamma eftersom vi vill visa att sådana här filmer kan göras i Sverige. Förhoppningsvis öppnar detta projekt dörrar för oss – och andra- så att vi kan få göra fler, och större filmer i framtiden.

Finansiering av zombiefilm är ofta rätt svårt, hur har ni gjort?

Ja, det är svårt att få finansiering till genrefilm generellt, skulle jag vilja påstå, och vårt projekt är en riktig humla. Folk ser att vi flyger, men ingen fattar hur! Jag och Rasmus hade tidigare visat vad vi går för,  så hollywoodbolaget vågade ge oss chansen att göra denna film, fast med mycket låg budget. Vi kunde ha backat ur, men istället gasade vi och satsade på att ge dem mycket mer än vad de kunnat förvänta sig. Allt för att visa att det är möjligt, och det tycker jag vi lyckades med. Men vi har fått slita jävligt mycket! Jag vet inte om detta var svaret på din fråga riktigt, men kanske delvis.

Går det att säga något om zombierna i filmen utan att spoila allt för mycket?

Litet kan jag berätta, absolut! Våra ”zombier” är i själva verket det som nordborna förr i tiden berättade spökhistorier om under de mörka kvällarna under namnet – drauger, eller aptrganga. Våra odöda väsen är som moderna zombier på vissa sätt, men med den skillnaden att de har större krafter och drivs av andra agendor än att käka hjärnor eller sprida ett virus genom saliven, etc. Draugerna i den fornnordiska sagoskatten är många gånger nästan demoniska.

Vilken zombiefilm inspirerar dig i ditt skapande mest?

Jag vill nog säga att ”28 dagar senare” har inspirerat mig mest. Det är en välspelad och smart zombiefilm som utspelar sig i ett regndisigt England, men en annan film jag frekvent återkommer till är ”Dawn of the dead”. Båda är briljanta filmer tycker jag, och den senare har en samhällskritisk sida som jag bara älskar. Berättelser om zombier ställer ofta stora filosofiska frågor. Vad händer med ett samhälle som drabbas av ett zombievirus? Vad händer med dig, och vem blir du när allting kastas om och inga lagar och regler längre gäller?

Jag älskar zombier, kanske just eftersom temat känns så vansinnigt aktuellt idag, med pågående klimatkris och vad som kommer följa på den. Många går nog och bär på en känsla av att vår livsstil i en nära framtid kan slås i spillror.

Samtidigt är jag den förste att medge att en del av mig önskar att något liknande händer, och jag kan bara förklara detta med att jag tror att vi inte lever så himla bra liv längre, och att en zombiesmitta eller liknande skulle tvinga oss att ta hand om varandra bättre och fokusera på de viktiga sakerna, som vänner och familj, samarbete och gemenskap- ja litet som på vikingatiden helt enkelt.

Vad är ditt bästa vikingazombieöverlevnadstips?

Oavsett om ett zombieutbrott skulle ske på vikingatiden eller idag är mitt tips detsamma: Samarbeta!

Hitta andra överlevare och hjälps åt. Vi behöver varandra, och världen skulle bli en tråkig plats om alla sprang iväg själva med varsin bug-out-bag. Dessutom, om dessa ensamma överlevare trots allt skulle klara livhanken, hur kul skulle det livet vara? Nej, jag säger som Oden i den gamla dikten Hávamál: ”Människor är människors glädje”.

 

Och här är trailern till filmen som lär ha premiär 19 oktober

Boktips: Raseri och Törst

Raseri (2016) och Törst (2018) är två zombieaktiga romaner av Andreas Ek. Jag skriver zombieaktiga för de är inte riktigt som vanliga zombier vilket visar sig särskilt i Törst som är uppföljaren. Men jag tycker absolut de platsar in i genren särskilt då de är apokalyptiska.

Vi får följa ett gäng olika människor men framförallt polisen Erik, hans fru Lotta och barn Alexandra. Först i ett kaosigt Stockholm där allt väldigt snabbt ballar ur totalt och sedan på landet. Jag tänkte inte spoila så mycket mer av handlingen för jag tycker böckerna verkligen är läsvärda. Med korta kapitel och mycket action är det lätt att bara läsa vidare. Det är bra underhållning helt enkelt, och en del rätt obehagliga scener. Det är också kul med bekanta miljöer. Perfekt sommarläsning!

Författaren Andreas Ek är polis och det märks en hel del. Böckerna kan kännas lite snutiga i tilltalet och att det då och då blir lite för tekniskt eller beskrivande av vilka attiraljer som finns och används. Mängden action kunde nog gärna minskat lite och skräckelementen och i böckerna lyftas fram mer. Jag tyckte delarna om myndigheternas agerande kunde gärna få lyfts fram mer.

Böckerna är egenutgivna men känns verkligen bra och genomarbetade.

 

Raseri

rst

Dagens zombiefilm: Texas Zombie Wars – El Paso Outpost

Antingen så är Texas Zombie Wars: El Paso Outpost en film där väldigt mycket skjutande mot zombier och snubbiga snubbar i slowmotion som försöker fylla ut en bristande handling, eller så är det en film där en medioker handling bökats in mellan kortare uppehåll i pangpang och krigsfetischism. Jag är i ärlighetens namn inte helt säker.

Den utspelar sig på en militärbas i öknen i Texas. Typ 30 killar som är riktigt jävla macho soldater och 5-6 unga snygga kvinnliga forskare befinner sig där. Basen har någon oklar funktion. De kämpar mot zombier och ”desert rats” som är några beväpnade outlaws som vi inte alls förstår vad de håller på med, och deras största funktion i filmen är att de blir dödade hela tiden. Deras ledare är före detta soldat och har någon beef med militärbasens ledare.

Tydligen är det en del i en serie med filmer som heter Texas Zombie Wars. Det skulle kunna förklara alla oavslutade trådar, för hela filmen består nästan enbart av oavslutade trådar. Eller kanske uppslag som teoretiskt skulle kunna bli intressanta, men som inte blir något eller följs upp överhuvudtaget.

Dialogen är usel och det är till större del pålagda röster som berättar vad som händer. Karaktärsutveckling existerar inte. TZW El Paso Outpost är passande för dom som drömmer om att hänga i Texas och få skjuta ned migranter från Latin amerika. Det här är verkligen zombiefilm när den är som sämst. Verkligen en av de absolut sämsta zombiefilmer jag sett. Och jag har sett många.

Trailern visar ganska bra hur filmen är. Det är också en hel del scener som inte finns med i filmen i trailern.

Prepping och funktionsnedsättningar

Häromdagen sändes ett avsnitt av Funk i P1 där jag medverkade (OBS har inget att göra med den grovt överskattade musikgenren Funk). Avsnittet handlade om hur människor med funktionsnedsättning skulle klara en kris.  I intervjuer med myndigheterna finns det en ganska tydlig bild över vilka brister som finns, både i planer och i fråga om skyddsrum. Och i förlängningen betyder det ju att de gör skillnad på folk och folk.

Att använda ordet funktionsnedsättning (eller variation) istället för handikapp är viktigt för att skapa större förståelse. Det är inte människor som har handikapp, det är samhället som gör hindren. Och funktionsnedsättningar har alla i olika perioder i livet vilket är viktigt att tänka på. Det kan vara depressioner, utmattningssyndrom, brutna ben eller influensa som gör att normalförmågan är nedsatt och vi i större utsträckning behöver stöd från människor runtomkring oss.

Ett problem är ju också mediciner som många äter. Runt en miljon människor äter idag antidepressiva (OBS jag är inte helt säker på hur siffran definieras, men det är skitmånga i vilket fall), många får hjälp med sömnen eller andra former av medicinering för att fungera bra. Vad konsekvensen av att de inte skulle få sina mediciner är svårt att sia om, men klart är att det med all sannolikhet skulle resultera i ett enormt lidande. Diabetiker vars mediciner måste förvaras svalt är också en svår nöt, det som verkar vettigast tänker jag är en portabel kyl som drivs av gasol eller liknande.

Att hissar och andra hjälpmedel för människor med rörelsenedsättningar inte fungerar är också ett stort problem vid eventuella evakueringar och liknande. Bränder kan verkligen bli farliga, särskilt i äldre hus där lägenheterna inte är byggda som brandceller.

Positivt är att fråga lyfts i alla fall. Jag vet att flera av funktionshinderrörelsens (ja den kallas så) organisationer håller på att lyfta frågan. Att döva i Örebro snackar prepping, att Boken om Hemberedskap tillgängliggörs för människor med synnedsättning med mera.

Allt startar med att göra en egen risk- och sårbarhetsanalys. Vad har jag för risker och sårbarheter jag behöver tänka på, och utifrån det ta det vidare. Jag tänker dock att ”känna sina grannar” är något som går som en röd tråd genom all typ av beredskapstänk. Att ha ett starkt lokalt nätverk är alltid viktigt, särskilt om du inte . Jag lägger in en av de finaste bilderna jag fått kring detta här.