Mina tankar om beredskapsrapporten: ”Motståndskraft, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025”

Igår kom Försvarsberedningens rapport Motståndskraft Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. Det som hittills fått mest rubriker är uppmaningen att svenska medborgare ska kunna klara sig en vecka själva utan stöd från myndighetshåll. I rapporten sägs att risken för krig och konflikt har ökat (ingen är förvånad, jag är tveksam till att den typ av rapporter skulle kunna säga ”ingen oro, allt är lugnt”) vilket säkert stämmer och att vi därför måste satsa mer resurser på civilt försvar.

Zombiebild för maximal effekt

Rapporten är omfattande och delar av den ligger utanför vad jag kan något om (och världen behöver inte fler tyckare som saknar bakgrundskunskap). Men det finns en del saker jag tittat närmare på och vågar ha åsikter om. Till exempel på begreppet ”värna civilbefolkningen”. Det implicerar att civilbefolkningen inte kan agera själva. Forskningen visar tvärtom att vi kan agera vid kriser. Och civilbefolkningen kan vara en resurs om vi tillåts vara det. Det vore toppen om de inte bara fokuserat på de frivilliga försvarsorganisationerna utan även tar med andra grupper i civila samhället som kan vara aktörer. Det finns säkert bra skäl för att hålla isär försvarsorganisationerna med andra organisationerna i det civila samhället, men vid en kris så kan nog idrottsföreningar, rädda barnen eller andra organisationer verkligen minska trycket på räddningstjänsten och den enskildes ansvar genom att ha kunskap i att agera vid kris. I rapporten står det att hemskyddsorganisationer ska fylla en viktig funktion i kontakten mellan kommunen och befolkningen. Jag tror det vore bättre att använda de redan existerande organisationerna men det krävs utbildning och förberedelser och här tror jag det är bra att fokusera på civila kriser snarare än krigsscenarion. Vi måste alltså utgå från att även civilbefolkningen kommer att agera, så som forskningen säger att den kommer att göra.

Att lägga en veckas ansvar på individerna är orealistiskt. Därför är det positivt att förslaget innefattar ökade lager och förhoppningsvis att ålägga företag att ha krisberedskap. Alltså att säga åt handeln att de måste ha varulager (precis som oljebolagen måste ha), kunna hantera strömavbrott etc. Det vore betydligt mycket mer effektivt, men det går tvärtemot tidsandan av att individualisera kollektiva problem. Jag säger inte att det inte är bra för individen att ha beredskap för strömavbrott, tvärtom det är bra och viktigt för dem som har möjlighet till det, men att förlita sig på det utifrån hur dagens samhälle ser ut är hopplöst. Det finns en hel del både psykologiska försvarsmekanismer och praktiska hinder som gör att vi inte förbereder oss. Jag skrev lite om det i samband med krisberedskapsveckan och utvärderingen av Göteborgs stads 72timmarskampanj. Dessutom är det de svagaste i samhället, dom i periferin, som kommer att drabbas hårdast. Har du funktionsnedsättningar, inga sociala nätverk, svårt med svenska språket, flyttar mellan andra och tredjehandsboenden eller inte har ekonomiska marginaler kommer du ha svårt att kunna göra de förberedelser som förväntas.

I rapporten slås fast att det ”fortfarande förvaltas 65 000 skyddsrum med cirka sju miljoner platser och det
finns anläggningar för utomhusvarning i alla större tätorter”. Vi är visserligen fler än sju miljoner i Sverige men många bor inte i tätorter där det finns samma risker för bombangrepp. Jag undrar egentligen hur relevant skyddsrum är utifrån dagens situation. Öppna mellanstatliga krig är inte det som ligger i tiden riktigt.

Det här var lite blandade tankar utifrån hur rapporteringen varit och lite vad som står. Här har SVT skrivit lite mer om vad den innebär. Är du intresserad av att läsa hela finns den här

Annons

Elitpanik efter terrorattacken?

Jag har skrivit om både elitpanik och beteenden vid terrorattacken i Stockholm den 7 april men det tog mig en stund att se att det politiska efterspelet kanske har att göra med just elitpanik.

Elitpanik handlar i korthet om att makten i samhället utgår från att människor kommer att bete sig illa vid kriser vilket leder till en felaktig tolkning av situationen då människor generellt beter sig bra i katastrofsituationer. Den första dagen efter terrordådet så pratades det om vikten av att fortsätta leva som vanligt, att vi inte skulle ändra vårt liv eller sätt att leva eftersom det skulle resultera i att terroristen skulle vinna. Politikerna pratade om att det inte var tid för partipolitik utan att de gemensamt skulle ta avstånd (vilket också blir märkligt eftersom de olika partierna har olika åsikter och analyser om vad som bör göras). Mängder av människor visade solidaritet och hjälpte de som på olika sätt var strandsatta eller behövde hjälp. Enormt många dök upp på den manifestation som arrangerades ett par dagar senare. Ganska snabbt därpå kom politikernas svar i kör (utom från Vänsterpartiet). Det var tal om fotbojor, hårdare regler, tvångsutvisningar och olika typer av förslag som i princip alla hade gemensamt att de var dåligt researchade, om förslagen skulle kunna få några effekter eller om det ens var praktiskt möjligt. Det viktiga verkade vara att göra någonting – inte exakt vad som skulle göras.

Elitpanik är inte särskilt utforskat, men en av artiklarna som finns läste jag i dagarna: Elites and Panic: More to Fear than Fear Itself av Lee Clarke och Caron Chess. De menar att det finns tre centrala relationer kring elitpanik.

• När eliten oroar sig för panik – alltså när eliten tror att människor ska bete sig illa och att människor blir farliga för varandra.
• När eliten orsakar panik – när politiska beslut leder till att människor hamnar i konflikt med varandra eller med ordningsmakten.
• Eliten som blir panikslagna – när makten börjar bete sig märkligt och utan att se vad som verkligen händer.

Det är den sista punkten som det här handlar om. I fallet kring terrordådet på Drottninggatan så skulle jag säga att reaktionerna från politiskt håll kanske inte var panikslagna i den bemärkelsen vi vanligtvis pratar om panik – alltså som att besluten som fattades inte var övervägda. Det var de med all sannolikhet. Däremot så argumenterar Clarke och Chess för att den typen av politiska förslag vi kunde se dagarna efter attentatet är besläktade med elitpanik eftersom det i stor utsträckning handlade om att visa handlingskraft. Att agera snabbt blir viktigare än att göra övervägda beslut där konsekvenserna av handlingarna och de praktiska möjligheterna att genomföra dem är med i beräkningarna. Hellre göra något än att riskera att målas ut som passiv.

Makthavare tjänar ofta på krisartade händelser och det skapar möjligheter för drastiska åtgärder som inte skulle kunna drivas igenom i normala fall. Vid en kris söker sig människor ofta till något tryggt och stabilt. I Naomi Kleins bok (och film) Chockdoktrinen visas det tydligt hur en annan ekonomisk politik kan införas vid någon typ av katastrof (krig, statskupp eller andra större händelser). ”Never Waste a Good Crisis” handlar om just det. Att varje kris är en öppning i det normala och en möjlighet till radikala politiska beslut som skulle vara svåra att genomföra eller ens föreslå under normala förhållanden.

Det som framförallt visade sig efter attacken var solidaritet och att terror inte skulle hindra oss från att fortsätta leva som vi levt. Attacken tolkades som en attack på Stockholm eftersom nästan alla Stockholmare har en relation till Drottninggatan och människor som jobbar eller hänger där. Därför blir det politiska efterspelet extra märkligt. Hade den allmänna opinionen skrikit efter hämnd hade den politiska reaktionen varit lättare att förstå.  Men ungefär samma sak hände faktiskt under det stora flyktingmottagandet hösten 2015. Stora delar av det civila samhället började arbeta hårt för att göra situationen bättre, många nya aktivister började göra saker men de politiska förslagen handlade om ökade kontroller och repression. Extra märkligt är det när det visar sig i opinionsmätningar att de partier (M och MP) som mest sticker ut hakan tappar röster.

Så även om reaktionerna kanske inte är elitpanik i ordets egentliga meningen tycker jag att det finns kopplingar. Vi behöver tänka på vad som sker och hur retoriken efter en händelse ser ut. Det finns all anledning att hålla huvudet kallt och verkligen tänka igenom vilka de rimliga svaren på de problem som finns är.

Bildbax: Toivo Jokkala

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

PS: Jag ber om ursäkt för den något kvällstidningsartade rubriken på inlägget

Filmtipset: Birth of the Living Dead

Birth of the Living Dead är en dokumentär om George Romeros klassiker Night of the Living Dead (som går att se i sin helhet på youtube). Det finns ganska mycket myter om filmen och det är kul att höra hur den kom till och hur 60-talets samhällsklimat påverkade den. NOTLD var på många sätt ett kollektivt verk. På grund av dess låga budget (114 000 dollar) fick alla hjälpa till att göra allting.  De som sminkade, producenterna och de flesta som var delaktiga på något sätt i filmen spelade också olika roller. Manuset var skrivet men en hel del verkar ha improviserats fram på plats eftersom lokala filmare hoppade in och spelade journalister. Eftersom Pittsburgh inte var känt för film så ställde lokalsamhället upp. Poliserna som medverkar är till exempel riktiga poliser med riktiga polishundar.

Det sena 60-talet präglades av konflikt i USA. Både Vietnamkriget och motsättningar mellan vita och färgade var högst påtagligt och finns med i filmen. NOTLD brukar kallas antirasistisk eftersom den okommenterat har en svart man i huvudrollen. Även kopplingen mellan medborgargarden och en mobb som i filmen skjuter zombier diskuteras.

Det är intressant med dokumentärer som går djupt in i ganska smala filmer. NOTLD är en sån där film som skapade en helt ny genre (om det nu går att se zombiefilmer som en genre). Zombierna (eller Ghoulerna som de kallas i filmen) är idag inte riktigt det vi brukar tänka oss. De verkar känna smärta, kan använda redskap och är rädda för eld. Men Romeros stora bidrag är kannibalismen, det apokalyptiska scenariot och att han inte kopplar ihop zombien med Haiti, en galen vetenskapsman eller svart magi.

Varför finns då hela filmen på youtube? Jo, de glömde att sätta ut ett © i filmtiteln så det finns ingen som har legal rätt till den. Det gjorde att Romero inte fick särskilt mycket pengar när den blev en succé.

Vill du se filmen kan du titta på den på Monsters of Film i Stockholm. Den visas på Bio Rio lördagen den 11/10. Innan kan du se Död Snö 2 och mig, Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg och Julia Skott när vi har ett panelsamtal om zombieapokalypsen. Det blir säkert bra alltihop.

Här är trailern:

Så här tycker partierna vi ska klara zombieapokalypsen

Eftersom zombiefrågan är så eftersatt i dagens politik gjorde jag en enkät och mailade ut till några av partierna. Svaren är publicerade i den ordningen jag fick in dem. Med hjälp av tjat fick jag in flera stycken. Efter varje svar har skriver jag en liten kommentar till svaret. Så här såg mitt mail ut:

Hej!
Jag heter Herman och driver en blogg om att överleva zombiekatastrofen. Eftersom det är valår i år och zombiefrågan får oroväckande liten del i valrörelsen så tänkte jag ställa några frågor som jag hoppas få svar på. Dessa frågor går alltså ut till de flesta partier för jag tycker det är viktigt att väljarna får veta vilka som bäst kommer att driva en politik som hindrar att de odöda horderna tar över Sverige.
1. Hur tycker ni Sveriges katastrofberedskap för oväntade händelser är? Vad vill ni förbättra?
2. Tror ni zombier är snabba eller långsamma och tror ni på olika strategier för att bemöta de olika hoten?
3. Hur tolkar ni lagarna angående att döda zombier? Går nödvärnsrätten före griftefridslagen?
4. Kan ni tänka er att göra zombieförberedelser avdragsgilla?
Jag kommer att publicera i början av september så jag behöver svar så senast sista veckan i augusti. Tack på förhand!
Herman

KRISTDEMOKRATERNA:

”vi tackar för din enkät men väljer att avstå från att besvara den.”

Kommentar: Va fan, KD är ju det parti som redan tror att döda kan resa sig och komma tillbaka till livet, så det här är inget annat än en stor besvikelse.

 

Are Sveriges partier ready?

SOCIALDEMOKRATERNA:

”Hej! Tack för ditt mejl.
Sveriges försvar ska bevara vår fred och självständighet, trygga stabiliteten i vårt närområde och bidra till att stärka internationell fred och säkerhet. De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utvecklingen – försvaret av Sverige börjar i Sverige. Därför vill vi socialdemokrater ställa om försvaret till ett modernt, effektivt och folkligt förankrat försvar.
Sverige ska vara militärt alliansfritt. Försvaret ska utformas efter denna säkerhetspolitiska linje. Socialdemokraterna har tre grundprinciper för försvars- och säkerhetspolitiken:
1. Att försvaret av Sverige och svenska intressen är Försvarsmaktens främsta uppgift.
2. Att värna befolkningens liv och hälsa och samhällets funktionalitet.
3. Att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.
Vi är oroade över situationen i det svenska Försvaret. Den moderatledda regeringen valde att, med en mycket knapp majoritet i riksdagen, driva igenom det nya personalförsörjningssystemet och därmed göra den allmänna värnplikten vilande. Trots att det nya systemet inte var fullt utrett. Regeringens politiska styrning har inte fungerat, insatsorganisationen är kraftigt försenad, avhoppen från soldatutbildningen är höga och tilltron till det svenska försvarets förmåga har sjunkit. Riksrevisionen gjorde nyligen en granskning av försvarspolitikens resultat. Det var nedslående. Målsättningarna rimmar inte med anslagen. Det saknas personal och det saknas materiel.
Försvarsmakten måste klara av att förse myndigheten med tillräckligt mycket personal med tillräckligt hög kompetens, oavsett säkerhetspolitisk eller ekonomisk konjunktur. Det frivilliga försvaret är en viktig del av det svenska folkförsvaret och en central resurs för samhällets robusthet vid större kriser. Det är en generellt sett kostnadseffektiv resurs och bör finnas tillgängligt i hela landet. Förmågan till rekrytering av unga, kvinnor samt en mångfald i etnisk bakgrund, ska tas till vara. Hemvärnsförbanden ska kunna stödja och komplettera insatsorganisationen och skapa en längre uthållighet.
Vi socialdemokrater vill:
• hävda Sveriges militära alliansfrihet och vår förmåga till internationellt samarbete
• garantera den folkliga förankringen i Försvarsmakten vid rekrytering och bygga på demokratiska värderingar som öppenhet och samverkan med det civila samhället
• införa ett personalförsörjningssystem som förmår att förena efterfrågad snabbhet med bred folklig förankring. Bland annat bör fördelningen av antalet yrkessoldater kontra kontraktssoldater ses över
• införa obligatorisk mönstring för alla män och kvinnor vid 18 års ålder
• återskapa utbildningsreserven
• stärka det nordiska försvarssamarbetet.
Om du vill ha en Socialdemokratisk ledd regering med Stefan Löfven så måste du rösta på Socialdemokraterna.

Kommentar: Socialdemokraterna befäster sin ställning som tråkiga med stabila. Försvarspolitik i all ära, men som alla läsare av zombieöverlevnad.se vet, så är försvarspolitik inte det viktigaste när det kommer till att överleva zombiekatastrofen. En icke godkänd zombiepolitik helt enkelt.

MILJÖPARTIET
”1. Hur tycker ni Sveriges katastrofberedskap för oväntade händelser är? Vad vill ni förbättra?
Miljöpartiet har länge lyft att Sveriges krisberedskap behöver bli bättre. Vi har de senaste två åren lagt förslag på stora satsningar på krisberedskap, i första hand rörande klimatanpassning men vissa förslag kan säkerligen vara till nytta även vid en eventuell zombiekatastrof. Miljöpartiets förslag:

Tydligare ansvar: Miljöpartiet vill att Myndigheten för säkerhet och beredskap i sitt regleringsbrev ska få huvudansvar för klimatanpassningsarbetet. Tillsammans med länsstyrelserna, kommuner och andra statliga myndigheter ska MSB arbeta fram underlag och planer samt medfinansiera åtgärder för att motverka bränder, översvämningar och andra naturkatastrofer.
Konkreta åtgärder: Konkret handlar det om att bygga om infrastruktur, förstärkning av kapaciteten i räddningstjänsten i form av exempelvis flygplan för brandsläckning eller åtgärder för att säkra elnätet mot väderkatastrofer.
Ökat stöd: Miljöpartiet föreslår två olika statliga satsningar för att klimatsäkra Sverige. En kraftig ökning av stödet till lokal klimatanpassning till 350 miljoner per år och särskild pott för stora projekt som inte ryms i KLAMP, som klimatsäkringen av Mälaren, Göta Älv och Skåne, på 750 miljoner om året om året kommande tre åren.
Nationella skyddsstyrkorna: Miljöpartiet föreslår dessutom en ökad satsning på de nationella skyddsstyrkorna (hemvärnet), som kan sättas in som stöd vid nationella kriser som exempelvis skogsbränder.

2. Tror ni zombier är snabba eller långsamma och tror ni på olika strategier för att bemöta de olika hoten?
Miljöpartiet försöker att alltid grunda sin politik på forskning och vill inte uttala sig om zombiers förflyttningsmönster innan god forskning finns på området. Det är ett område som idag inte forskas på i den utsträckning som behövs för att vi som parti ska kunna ta ställning. Eftersom vi inte vet bör en strategi för krisberedskapen ta detta i hänsyn.

3. Hur tolkar ni lagarna angående att döda zombier? Går nödvärnsrätten före griftefridslagen?
Vi tolkar lagarna som att nödvärnsrätten måst gå före griftefridslagen. Om det skulle visa sig att jurister tolkar lagen annorlunda måste vi vid en zombieinvasion förtydliga det i lagen. Det är viktigt för oss eftersom Miljöpartiet grundar sin politik på tre solidariteter: solidaritet med alla världens människor, solidaritet med kommande generationer och solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet. Att alla som lever nu och kommer att leva i framtiden ska kunna leva bra liv är alltså en grundpelare i vår ideologi, därför måste nödvärnsrätten vid en zombieinvasion gå före griftefridslagen.

4. Kan ni tänka er att göra zombieförberedelser avdragsgilla?
Det ekonomiska läget är kärvt just nu. Då måste vi prioritera. Klimatförändringarna är vår tids stora hot, därför måste vi prioritera satsningar på klimatanpassningsåtgärder framför zombieförberedelser. Saker som mer närproducerad mat och ett säkrare energinät underlättar dock även vid en zombieinvasion – om en zombieinvasion börjar på annan plats är det viktigt att så länge som möjlig undvika spridning hit genom att inte importera mat, fossila bränslen och uran.”

Kommentar: Härligt att MP tar zombiefrågan på allvar och ser vetenskapligt på det här hotet. Allt för många baserar sina strategier på amerikansk actionfilm. Jag tycker även att det är ett första bra steg att utveckla krisberedskapen.

VÄNSTERPARTIET

”1. Hur tycker ni Sveriges katastrofberedskap för oväntade händelser är? Vad vill ni förbättra?
Vänsterpartiet föreslår en stärkt krisberedskap, enklare regler för ersättning till kommunernas räddningsarbete och satsningar på klimatanpassning för att förebygga och förbättra hanteringen av nationella katastrofer.
Vi anser att försvaret måste ges ett tydligt uppdrag att hjälpa till vid nationella kriser och katastrofer. Det handlar om att satsa på hemvärnet och på egna helikoptrar. Regeringen har gjort andra prioriteringar och struntade i sårbarhetsutredningen som kom 2007. Med en ny regering har vi möjlighet att skapa en bättre beredskap framöver.

2. Tror ni zombier är snabba eller långsamma och tror ni på olika strategier för att bemöta de olika hoten?
Om man betraktar den klassiska voodoo-zombien vågar vi påstå att den är något långsam. Däremot ser det ut som om de zombier som medverkar i filmer och TV-serier har tvingats öka takten, kanske för att publiken numera kräver ett högre tempo i den typen av produktioner. Vi anser att problemet med zombier inte är deras snabbhet, eller brist på snabbhet, utan deras outtröttliga ihärdighet att komma åt oss levande.
Verifieras zombiefaran så kommer både staten och enskilda kommuner att behöva strategier för att hantera en eventuell zombieinvasion. Lyckligtvis har vi medlemmar som arrangerar studiecirklar på ABF i zombiehantering så vi känner att vi som parti har en viss beredskap. I sådant fall torde det dock också vara lämpligt att en skyndsamt tillsatt statlig utredning ser över hotbilden och presenterar förslag på strategier. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är den instans som skulle kunna få uppdraget att samordna information och åtgärder på nationell nivå.

3. Hur tolkar ni lagarna angående att döda zombier? Går nödvärnsrätten före griftefridslagen?
Griftefrid kan beskrivas som ett lagstadgat krav på respektfull behandling av det objekt som en avlidens kvarlevor utgör. Till ansvar för brott mot griftefriden döms den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. Nödvärn är en ansvarsfrihetsgrund. Av brottsbalken framgår att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Lagen tar upp fyra omständigheter då rätt att bruka nödvärn föreligger:
1.Mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
2.Mot den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
3.Mot den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg.
4.Mot den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.
Visserligen är en zombie avliden. Dock anser vi att en zombie inte faller under griftefridslagen för det fall zombiens beteende faller in under de fyra punkterna som nämns ovan. Vi anser alltså att nödvärnsrätten går före griftefriden i dessa fall.

4. Kan ni tänka er att göra zombieförberedelser avdragsgilla?
Det kan bero på vilka förberedelser som avses, men vi tror inte på att lägga ansvaret på den enskilda medborgaren vid en invasion av allvarlig karaktär utan anser att samhället ska vidta de åtgärder som krävs för att ha en god beredskap.”

Kommentar: Det är svårt att inte bli imponerad av resonemangen från Vänsterpartiet – oavsett vad en tycker om deras politik i övrigt. Deras fokus på att stärka krisberedskapen känns bra. Att stärka den samhälleliga beredskapen snarare än att lägga ansvaret på varje individ ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik i stort.

FOLKPARTIET
1. Hur tycker ni Sveriges katastrofberedskap för oväntade händelser är? Vad vill ni förbättra?
Det är uppenbart att Sverige saknar beredskap mot en zombieinvasion. Invasionsförsvaret är avvecklat. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap visar klart och tydligt att människor är invaggade i tron att en zombiekatastrof inte kan inträffa:Q: Vad av följande tror du kommer att orsaka jordens/mänsklighetens undergång?
Antal svar: 4149
Nationellt
(…)
11. Zombies 1%
(…)

Källa. Folkpartiet har därför lanserat förslaget att byta ut ”Zäta” i bokstaveringsalfabetet mot ”Zombie”. På så vis påminns alla då och då om vikten av att vara ständigt förberedda.

2. Tror ni zombier är snabba eller långsamma och tror ni på olika strategier för att bemöta de olika hoten?
Snabba zombies, långsamma zombies – varför så mycket fördomar? Alla zombies kan faktiskt inte placeras i samma fack. Zombies är väl som monster i allmänhet, olika – men farliga.

3. Hur tolkar ni lagarna angående att döda zombier? Går nödvärnsrätten före
griftefridslagen?
Brott mot griftefriden inkluderar att ”obehörigen flytta” på en avlidens kropp. Men om kroppen på egen hand ambulerar omkring, kan ingen riktigt svara på vad som gäller. Skjut dem, slå dem med baseballträn, angrip dem med motorsåg – men försök att göra det på ett respektfullt sätt så löser det sig nog.

4. Kan ni tänka er att göra zombieförberedelser avdragsgilla?
Att bygga en zombiesäker bunkar omfattas INTE av ROT-avdrag. Men spara alla kvitton och lämna dem till Skatteverket efter en zombiekatastrof.

Kommentar: Folkpartiet har humor (det trodde väl ingen?) och bra källor på sina kunskaper. Däremot är jag högst skeptisk till att byta ut bokstaven Z till zombie eftersom det skulle kunna leda till en normalisering av zombiehotet. Jag är också tveksam till rådet att behålla kvitton, bättre att spara på saker som är viktiga. Frågan varför inte zombieförberedelser skulle kunna bli avdragsgilla dyker också upp?

 

CENTERPARTIET

1. Hur tycker ni Sveriges katastrofberedskap för oväntade händelser är? Vad vill ni förbättra?

Polisen och försvaret arbetar dagligen med att avvärja mindre katastrofer. Centerpartiet tillsammans med alliansen vill öka försvarsanslagen både under kommande mandatperiod och på sikt. Både förbandsverksamhet och materiel föreslås få ökade anslag. Vi vill ha ett modernt, tillgängligt och användbart försvar med förband som kan användas där behov uppstår.

2. Tror ni zombier är snabba eller långsamma och tror ni på olika strategier för att bemöta de olika hoten?

Centerpartiet anser att zombier är både långsamma och snabba. Precis som det finns människor som både är långsamma och snabba. Dessutom beror det på vilken typ av zombievirus som florerar hur zombierna utvecklar sig.

3. Hur tolkar ni lagarna angående att döda zombier? Går nödvärnsrätten före griftefridslagen?

Vid en akut zombieattack är landet Sverige i krisläge. Centerpartiet tolkar då att nödvärnsrätten för individen går före griftefridslagen.

4. Kan ni tänka er att göra zombieförberedelser avdragsgilla?

Centerpartiet anser att det är bra att vara väl förberedd. Dock prioriterar Centerpartiet sänkta arbetsgivaravgifter för unga och riktade sänkningar av arbetsgivaravgifterna som gynnar små företag och nyanställningar så att det blir billigare att skapa jobb. Sverige behöver fler jobb och med ett jobb kan man finansiera sina förberedelser på hållbart sätt. Vi lovar att aldrig höja skatten på jobb.

Kommentar: Ni är skittråkiga centern, lika tråkiga som sossarna.

 

Jag är glad över att ha fått lite klarhet i hur partierna ser på zombiefrågan. Det är skönt att det finns viss kunskap, men jag hoppas ändå på att det kan bli diskussioner i parlamentet – precis som i Kanada. Jag svarar gärna på frågor från partierna om de vill ha mer information om beredskap och konkreta tips på hur dagens samhälle kan bli mer zombiesäkert.

Gästblogg: Zombitariatet

Jag bad min kompis Mathias skriva någon sida om zombiens klasskaraktär. Jag borde annat att det aldrig bara blir en sida när han skriver, men å andra sidan blir det alltid så jävla bra. Läs och njut. 

I.

Vampyren är aristokraten som blivit odjur. Det är greven i sin borg som fått smak på blod. Vampyren är det intellektuella rovdjuret som gillar att leka med sitt offer, som katten med musen, innan det slukar det. Det är en erotisk jakt, med dominans och underordning, förförelse och lockelsen i att begära sin egen undergång. Penetrationen och kroppsvätskor.

Vampyren är blod och börd. Zombien är något helt annat. Zombien saknar intellekt, ägnar sig inte åt spel och intriger. Zombien är bara kropp. Eller snarare kroppar, i plural. Kroppar som bildar massor, som myllrar, som återvänder. Kroppar som bara är rent köttsligt begär, ren hunger.

II.

I boken ”Tre revolutioner” försöker journalisten Stefan Jonsson teckna en bild av massornas historia. Det blir en bok om skräck, om aristokratin och den upplysta borgarklassens rädsla för den stora mängden. Det de kommer att kalla de farliga klasserna, proletariatet, ”the riff-raff”, den ”svinaktiga multituden”, pöbeln, populasen, lynchmobben. Hur massorna med franska revolutionen gör sin entré på den politiska arenan och sedan vägrar lämna den. Hur de kräver plats, rättigheter, mat, kungahuvuden. Massornas skrän blir allt mer påtagligt och går inte att stänga ute. Det är inte genom deras vapen, allianser eller intellekt underklasserna är farliga. Utan genom sin mängd, sin kroppslighet och sina glupande begär.

Franska revolutionen blir födseln för massaktionen och massans politik. Och därigenom kommer även den politik som utövas över massorna att förändras. Jonsson beskriver fyra faser. Till en början hanteras massorna som ren befolkningsstatistik, som siffror, kvantitet och antal. Det är i massornas obegränsade antal som hotet finns. Massorna är som en hydra, hugger man av ett huvud växer två nya ut. Thomas Carlyle skriver 1837 i Den franska revolutionen:

”Med det arbetande folket är det alltså inte så väl beställt. Olyckliga! Ty det finns tjugo till tjugofem miljoner av dem. Vi slår dem emellertid samman till ett slags dimmig enhet, ett monstruöst men dimmigt väsen som ligger oss i fjärran, under namn av la canaille eller, för att begagna oss av ett mer mänskligt uttryck, ‘massorna’.”

Under tidiga 1800-talet börjar fokus flyttas från rena befolkningssiffror till att beskriva fattigdomen, utslagningen. Massan kopplas samman med misären. I Les Miserables (1862) stiger Victor Hugo ner i denna jämmerdal och försöker socialrealistiskt skildra massorna utanför samhället.

”De hemska skuggbilder som vankar av och an i denna håla, nästan vilddjur och nästan spöken, är inte sysselsatta med det allmänna framåtskridandet, de är likgiltiga för ordet och idén, och bekymrar sig inte om annat än att tillfredsställa de egna behoven. De är nästan omedvetna, och inom dem finns ett slags förfärande tomhet. De har två mödrar, båda styvmödrar: okunnigheten och eländet. De har en vägvisare: behovet; och aptit på all slags tillfredsställelse. Deras glupskhet är brutal; det vill säga vild, inte på tyrannens sätt, utan på tigerns.”

Honoré-Antoine Frégiers skrift Des classes dangereuses de la population des grandes villes (De farliga klasserna bland storstädernas befolkning, 1840) kommer att sammanfatta samhällsdiskussionen. Med urbaniseringen och industrialiseringen börjar ett storstadsproletariat växa fram. De egendomslösa lämnar landsbygden och söker sig till storstäderna, med sin arbetsförmåga som enda resurs. Dessa arbetande klasser står utanför samhället, de saknar rättigheter och rösträtt, och kan endast representeras genom borgligheten, det tredje ståndets, förvaltning. ”Den sociala frågan” tvingar sig upp på den politiska agendan, hur man ska kunna hantera dessa classes dangereuses, farliga klasser. Polisvetenskapen föds för att kunna hantera, regera och kontrollera folkmassorna. Hotet ses inte bara från massan som antal eller begär, utan även dess organisering – dess förmåga att ställa krav, genom arbetarrörelsen.

En fjärde fas i beskrivningen av massorna inträffar efter Pariskommunen 1871 och revolutionsförsöken. Socialdarwinismen och psykologin börjar användas för att förklara proletariatet, denna nya samhällsaktör som försökt storma himlen. Gustave Le Bons La psychologie des foules (Massornas psykologi, 1895) får enorm genomslagskraft med sitt lanserande av masspsykologin för att tolka all form av kollektivt agerande.

Massornas beteenden förklaras patologiskt: hur skenande former av massvansinne uppstår som släpper lös de undre klassernas primitiva drifter. Le Bon talar om massfenomenen som mentala epidemier och kollektiva hallucinationer som gör att individerna förlorar förmågan att tänka självständigt. Effekten av denna mentala smittverkan i massorna blir att:

”… hennes medvetna personlighet försvinner, hennes omedvetna personlighet tar kommandot, hennes känslor och idéer [vänds] genom suggestion och smittverkan i en och samma riktning, och hon blir benägen att genast omsätta de framsuggererade bilderna i handling […]. Individen är inte längre sig självt, utan har blivit en automat som upphört att vara kontrollerad av viljan”.

III.

Under 1900-talet kom arbetarrörelsen att successivt integreras i det borgerliga samhället. Arbetarrörelsens krav på rättigheter, rösträtt och delaktighet i samhället hörsammades. Under hotet från en revolutionsvåg fann överklassen i väst att det var säkrare att ge vissa eftergifter och låta arbetarrörelsen representeras vid maktens församlingar. Men hotet från massan försvann aldrig helt. Den etablerade arbetarrörelsen, baserad på yrkesskolade arbetare som identifierade sig med produktionsprocessen, var aldrig allenarådande. Som den tyska marxisten Karl-Heinz Roth visade i sin bok Den andra arbetarrörelsen (1976) fanns alltid de ”andra”, de arbetarna som inte gick att integrera i folkhemmet; skeppsarbetare, rallare, skogshuggare, stenbrytare. Mobila, rörliga och tillfälliga arbetare som inte passade in i det skötsamma arbetaridealet.

På 60-talet bröt de sociala konflikterna upp till ytan i samhället igen. I de amerikanska storstädernas förorter gick den svarta medborgarrörelsen ut på gatorna. I bilfabriker, gruvor och annan storindustri utbröt en våg vilda strejker. Den yrkesskolade integrerade och fackligt anslutne arbetaren, socialdemokratins hörnsten, hade fått konkurrens av massarbetarna. De den italienska marxisten Mario Tronti kallade en ny sorts arbetartyp, en ”rude razza pagana”, en brutal hednisk sort, som inte drevs av någon protestantisk arbetsmoral eller skötsamhetsideal. Där alienationen, arbetsvägran, undandragandet och olydnaden vändes till en radikal kraft, ett negerande av produktionen och värdeförmeringen. Nu var det den officiella arbetarrörelsens tur att varna för de farliga klassernas återkomst, denna ”andra” vilda arbetarrörelse.

Det är denna kokande häxkittel som är kontexten när George A Romero gör zombieklassikern Night of the living dead (1968), som utspelar sig natten till första maj 1967. Tidigare zombiefilmer, som Victor Halperins White Zombie (1932) och Jacques Tourneurs I Walked with a Zombie (1943), handlade om levande människor som blev besatta genom karibisk voodoo. Det nyskapande med Romeros film är att skräcken kommer från den hotande massan. Romeros zombier är odöda som väcks till liv, reser sig ur sina gravar och stapplar fram för att äta levande kött. En vild kannibalisk massa, spridandes på ett virus, ständigt ökande i skara. Ett zombitariat som marscherade hasandes i takt med samhället omkring det.

Kopplingen till den hotande massan och de farliga klasserna blir ännu tydligare i uppföljarna och efterföljarna. I John Carpenters Assault on Precinct 13 (1976) har zombiesarna ersatts med Los Angeles ungdomsgäng, som under en hel natt med närmast övernaturlig styrka attackerar en polisstation. Carpenter berättar att inspirationen kom från Night of the living dead och westernfilmer där vilda indiansvärmar attackerar nybyggarnas karavaner och fort. Likt de skånska poliser som nedstiger i Rosengård och vars bil överklättras av apejävlar, hotas civilisationens sista fäste av flodvågor av framvällande kroppar.

Klassperspektivet blir ännu tydligare i Romeros uppföljning Land of the dead (2005), där överklassen byggt sina gated communities som skyddar dem mot zombiefaran. Från sina befästa torn hyr de in arbetare att plundra och göra raider i zombieland. I en belysande slutscen möter de revolterande arbetarna de ”andra”, den andra arbetarrörelsen, zombieskaran på väg mot palatsen. Revolten inifrån sammanfaller med attacken utifrån. Ett ögonblicks sympati och igenkännande uppstår mellan revoltören Riley och zombieledaren Big Daddy – en karaktär som Romero säger sig ha baserat på den mexikanska revolutionären Emiliano Zapata. Riley konstaterar att zombierna på marsch mot överklassfästningen har börjat få ett medvetande. ”They are trying to be us. They used to be us. They are learning to be us again”.

IV.

Nu fylls torgen igen av kroppar, begärande massor. Den globala ekonomiska krisen har lett till en systemkris, folk misstror sina makthavare och går ut på gatorna världen över. Samtidigt som zombiegenren har brutit igenom och blivit mainstream. Kanske behöver vi göra samma identifikation och igenkännande som Riley. Se att den farliga massan är intet annat än en spegelbild av oss själva, de är vi. Skräcken för zombien är inget annat än skräcken för massan. Skräcken för massan är inget annat än skräcken för proletariatet. Det är inget annat än styrkan i vårt antal, våra begär och våra kroppar – när vi agerar kollektivt. Detta är de privilegierade i sina elfenbentorns värsta mardröm.

Mathias Wåg, autonom aktivist och ansvarig utgivare för tidningen Brand. Wåg är fortfarande förbryllad över att Peyos Svartsmurfarna kom flera år innan Night of the Dead.