En Minecraft-zombies dagbok

En Minecraft-Zombies dagbok är ungefär vad det låter som: En dagbok skriven av en zombie från Minecraft. Vi får inte reda på zombiens namn, men jag misstänker att det är Zack eftersom författaren till boken heter Zack Zombie. Zack är en ganska vanlig zombiekille som går i skolan och har bland problem med att kroppsdelar trillar av. Han har fyra kompisar Smygo som är en Creeper, Skeletto som är Skelett och Slimey som jag tror är slemhoppare.

Jag har läst de två första böckerna i serien. Trean kommer på svenska i september men det verkar finnas runt 15 böcker på engelska. Jag högläste böckerna för min sexåring som älksar Minecraft och han tyckte det var väldigt roligt. Extra bra är att han kan berätta grejer från Minecraft till mig som jag inte visste innan (eftersom jag vet typ inget om Minecraft). I den andra boken tas mobbing upp  (jobbigt att bli mobbad av en mutantzombie och en magmakub) vilket jag tror går att ta upp med lite större barn.

Den är från och till rätt fyndig och funkar utmärkt för att stimulera till läsning för barn som gillar Minecraft vilket ju är hela syftet. Boken är utgiven av Hegas förlag och är alltså lättläst och finns för att underlätta läsning för de som har lite svårt med det. Den riktar sig till nioåringar och har Hegas svårighetsgrad 3 (för den som vet Lix 20). Det är egentligen fanfaction men den är ändå copyrightad av Mojang/Minecraft. Helt klart läsvärd för målgruppen!

Adlibris  Bokus

 

Annons

Dagens zombiefilm: Corona Zombies

Corona Zombies kom redan i april i år. Det märks. Att det är ett hafsverk är underdrift. Men det visar också hur kul det går att ha med zombiegenren och bortsett från tonårssnubbig jargong och sexism är det en ganska rolig film med flera kul inslag. Redan i förtexten får vi se ungefär vilken typ av film det är. Det är två skådespelare + att de tackar alla skådespelare från Hell of the Living Dead och Zombies vs Strippers. Filmen är ungefär 15 minuter eget filmat material och sedan 15 minuter klipp från Zombies vs Strippers och 30 minuter från Hell of the Living Dead (fast med ny dubbning som för ”dialogen” framåt). Att de lagt på nya röster på en gammal film gör inte så mycket eftersom de gamla italienska zombiefilmerna ändå är dåligt dubbade. Det är en massa blinkningar till klassiska zombiefilmer, en del ganska roliga one-liners och ett ordentligt lass pubertal humor. Det bästa med filmen är att den bara är en timme lång, men det blir sällan tråkigt, kanske framförallt av nostalgiskäl då Hell of the Living Dead är en klassiker i genren.

Handlingen är väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Bimbon ”Barbie” pratar i telefon med sin kompis Kendra och försöker få tag på toalettpapper medan hon tittar på nyheterna (där klippen från filmerna utspelar sig). Sen kommer hon på att hon dejtat en prepper som lämnat toapapper i hennes garage.

Det går bra att bara kolla på trailern och få ungefär lika mycket ut av filmen. Men har du verkligen en timme över så går den att få tag på hos Full Moon Features

Det här med skyddsrum är väl inte så viktigt…

I dag kom ett nytt avsnitt av Beredsam som handlade om skyddsrum. Jag och Niklas Kämpargård intervjuade Henrik Larsson från MSB. Skyddsrum är en fråga som väldigt ofta kommer upp när det handlar om beredskap. Jag får ofta frågor om skyddsrum och har väl på det stora hela tyckt att frågan fått för mycket uppmärksamhet eftersom det är väldigt få tillfällen som de faktiskt är tänkta att användas. Efter intervjun med Henrik så har min övertygelse stärkts.

De svenska skyddsrummen ligger både ovan och under jord och är i allmänhet använda till andra saker i fredstid men ska på 48 timmar kunna iordningställas till skyddsrum. Det är fastighetsägaren som är ansvarig för att detta ska göras och att det sker kontroller regelbundet (om alla skyddsrum skulle kollas i Sverige skulle det med nuvarande takt ta ca 30 år). De ska användas vid krigssituationer alltså bombningar och att vi ska få förvarning med Hesa Fredriks flyglarm och sedan snabbt ta oss i skydd. Tanken är att vi ska vara där under korta stunder medan bomberna faller och sedan återgå till våra hem.

Problemet är att de är gjorda för krigföring som den såg ut under andra världskriget. Idag skulle vi gissningsvis få några minuters förvarning innan missiler skulle slå ned. På den tiden skulle ingen hinna till skyddsrummen. Dagens missiler träffar dessutom precis där de ska (till skillnad från förr i tiden) och om en fiende skulle vilja terrorbomba oss skulle de ju kunna skjuta på skyddsrummen och döda samtliga som befinner sig där. Dessutom har städerna förtätats och nya byggnader uppförts nära hus där det finns skyddsrum vilket medför att skyddsrummen inte är anpassade till tyngden av byggnader som finns där nu (utan tyngden av byggnader som fanns när skyddsrummen byggdes). Det skulle innebära stor risk för att skyddsrummen skulle bli begravda och att människor inte kunde ta sig ut.

Men att ta bort skyddsrummen idag skulle signalerna något konstigt. Att staten inte skulle ta hand om sina civila vid en krigssituation och det skulle vara svårt att förklara. Men idag ser jag inte att de fyller någon direkt funktion, särskilt inte om vi jämför med kostnaden på att upprätthålla dem. Skulle vi däremot ta bort skyddsrummen kan vi inte räkna med att få tillbaka något likvärdigt eftersom det skulle vara alldeles för dyrt. Ok, jag skulle nog föredra om skyddsrummen omvärderades och kanske gjordes om till någon form av potentiella trygghetspunkter eller anpassades för civila kriser, alternativt att de absolut flesta byggdes om till andra saker de är bättre lämpade för. Men jag kan ha fel här. Det kanske finns någon annan mycket bättre lösning som jag inte kommer på eftersom jag är rätt dålig på försvarsfrågor.

Lär dig mer om Skyddsrum i MSBs podd: Om krisen kommer – Skyddsrum också det är ett bra avsnitt.

Oljans baksmälla

Det är en vanlig dag. Du går till jobbet. Kommer hem. Lagar mat. Lägger ungarna. Helt plötsligt ringer det på dörren. Det är en frän kille som står med en bricka med shots. Ni går ut på gården (eftersom vi såklart inte ska hålla avstånd till varandra ”i dessa tider” (på google statistics grafer går det att se hur mycket just de orden används just nu – det är en stor ökning). Du häver i dig två shots ganska snabbt. Väntar lite. Tar några till.  Och sen är det svårt att sluta. När du börjar närma dig tvåsiffrigt antal känner du fortfarande att livet är rätt bra ändå. Det är nog så här det ska vara. Någonstans i dig fattar du att det kanske är en dålig idé, men den här killen fortsätter bjuda och vem är du att säga nej? Och här står vi efter femton shots. Du börjar må ganska illa, men shotsen är goda och du funderar på om du ska ta en till.

Det här skulle kunna vara en bild av mänsklighetens historia. Allt har rullat på ungefär som vanligt i 200 000 år tills vi för drygt 10 000 år sedan blev bofasta och saker började förändras. Vår biologi har inte förändrats nämnvärt men samhället runtomkring oss och vår kunskap om människan är helt annorlunda. För några hundra år sedan började vi utvinna fossila bränslen, men det var egentligen på 1900-talet som det började ske i stor skala. Något som NJ Hagens beskriver som ”ett gäng måttligt intelligenta, väldigt social apor bröt sig in i en kakburk av fossil energi och haft en fest i 150 år”. Den här festen ledde fram till alla teknologiska framsteg vi har idag och det liv som är möjligt på grund av billig energi från solen som lagrats under miljoner år. Biologin har alltså inte alls hängt med i den snabba förändringen vi ser. Socialbiologins fader E. O. Wilson uttryckte kärnan i problemen vi står inför såhär: Mänsklighetens verkliga problem är att vi har paleolitiska känslor, medeltida institutioner och en gudalik teknologi. Vi har skapat en verklighet som vi själva inte klarar av att hantera på individnivå eller på systemnivå.

Precis som i början av ett rus är det lätt att tycka att allt är bra. Till och med att det är såhär det borde vara alltid. Och ju längre in i fyllan vi kommer desto mindre tänker vi på gårdagen och morgondagen. Vi har ju kul för bövulen! Vi har tillgängliggjort kultur, sjukvård, mat till nästan 10 miljarder människor och i princip utrotat en massa sjukdomar som tidigare var dödliga. Inte illa för en ”måttligt intelligent väldigt social apa”.

Vad oljan gjorde var att frigöra enorma mängder energi. Och har byggt hela vår samhällsekonomi på att det måste fortsätta vara så. Att hjulen måste snurra snabbare. Att vi har tillväxt. Vi måste alltså dricka mer och mer. Om ekonomin (och med dem utsläppen, det finns tydlig korrelation mellan ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp) ökar med 3% om året vilket är önskvärt för ekonomin så har vi om runt 30 år gjort av med lika mycket råvaror och energi som vi gjort de senaste 10 000 åren. Är det scenariot önskvärt? Är det ens möjligt?

Jag lutar åt att svaret är nej på bägge frågorna. Det innebär att vi måste ha ett helt annat ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt i den form vi ser idag. Att försöka få hjulen att snurra långsammare för att på sikt stanna. Något som gör att de framsteg inom psykologin som givit oss clic bait-annonser, avancerade reklamkampanjer som vi inte fattar att vi utsätts för, strategisk musik och varor på ”rätt” plats i butikerna inte kan få påverka vår konsumtion. För vi är inte rationella, vi styrs inte av kalkylerade övervägningar i varje situation. Vi har andra drivkrafter. Till exempel driften att tillhöra en grupp och mäta oss med andra. Att känna att vi är en viktig del av gruppen leder i den kapitalistiska ekonomin käpprätt åt helvete. Våra inneboende behov av gemenskap exploateras och behandlas som varor i en ekonomi som hela tiden gör oss missnöjda för att vi inte har tillräckligt.

De flesta människor godkänner idag att vi ska ha ett oberoende rättsväsende. Att hämndkänslor hos den utsatta för ett brott inte ska styra påföljden. Så på vissa områden är vi för att begränsa känslor för att vi vet att de leder till orättvisa och ofta orimliga konsekvenser. Det borde också gå att tänka tanken att den formen inskränkning av känslor också kan läggas på konsumtion eftersom vi vet att det mänskliga psyket inte är skapt för den typen av överflöd vi lever i idag. Statusjakt och att ständigt vilja ha mer blir inte hållbart och leder till ett enormt lidande både hos de som inte har något och hos de som nästan har allt. För de som drabbas av den rovjakt på resurser som vår konsumtion syns inte. Men det hänger ihop med oss. Det handlar både våra barn och barnbarn och de som producerar våra varor under omänskliga förhållanden.

Ska du ta ett par shots till? Vår biologi säger ja ja ja. Men det som skiljer människan från de flesta andra djur är att vi trots allt har förmågan att säga nej. Frågan är hur du vill att morgondagen ska se ut.

 

Texten är ursprungligen publicerad i Arbetet och är lite löst material från researchen till min kommande bok som inte riktigt passade in någonstans.

Recension: Blood Quantum

Blood Quantum är en ny zombiefilm som utspelar sig 1981 i ett reservat i Kanada. Det som gör filmen annorlunda är att ursprungsamerikaner inte blir smittade (och alltså inte zombier) och därför i större utsträckning överlever när zombierna väl kommer – ett bett gör ont, men är inte dödligt. Poängen är tydlig, ursprungsamerikanerna har chans att ta tillbaka sitt land. Eftersom de inte blir smittade är alla zombierna vita och det skapar också en ny maktsituation då alla som inte är ursprungsamerikaner är ett hot.

Vi får följa en familj från när utbrottet sker och sedan sex månader efteråt. Det är ett grepp jag ändå gillade, det blev både utbrott och ordentlig postapokalyps av det. En familjehistoria där en bror och halvbror har konflikt för att pappa inte varit tillräckligt närvarande för den ene sonen. Att följa familjen borde ge en möjlighet att bygga ut relationer och karaktärer men jag har svårt att faktiskt känna för någon av dem.

Tyvärr slarvas det en massa i tempo och dialog som gör att den inte riktigt blir så bra som den skulle kunna varit. En hel del klichéer som blod som rinner under dörrar och ultraonda skurkar som absolut inte går att lita på drar också ned intrycket en del. För visuellt är den riktigt snygg, det är bra miljöer och bra apokalypskänsla. Som vanligt vill filmskaparna göra för mycket, jag skulle så mycket hellre sen en lite stillsammare zombiefilm utan så mycket stora gester. Gärna blod och inälvor men fokusera mer på svårigheter att skaffa mat och typ mensskydd och mindre på jätteonda skurkar som ställer till med otyg, plundrar och torterar. Blood Quantum är rätt bra, men hör inte till filmerna jag kommer återkomma till.

Trailer