Bloggarkiv
Recension: Zombien Zom
Förlaget Hegas (som ger ut lättlästa böcker för olika åldrar) är nog de som släpper flesta zombieböcker. De har släppt Benni Bödkers serie Zombie City och Zombie World och böckerna En minecraftzombies dagbok och en del andra böcker på monster och zombietema.
Zombien Zom är en sjuårig zombie som ska börja skolan. Han är något nervös eftersom han inte känner någon, och det går dåligt i början eftersom han inte kan flyga som häxan, välta träd som trollet eller springa snabbt som en varulv. Men allt blir ändå bra i slutet.
Böckerna om Zombien Zom är skrivna av Ellen Holmboe och illustrerade av Nana Torp. Den första boken är Hegasnivå ett vilket är den lättaste nivån. Jag högläste för mitt barn (7år) och kunde känna att det var lite kort för det. Däremot är den nog perfekt som en första bok för barn i den åldern att läsa själva. Den andra boken ”Hitta den röda demonen” är på nivå två, och är väl kanske något roligare kan jag tycka. I den börjar demonen i klassen besätta andra i klassen och beter sig allmänt illa.
Recension: ”En minecraft-zombies dagbok del 3 – Zombie-semester”
Det är semesterdags – eller skrämester – för Zack Zombie och hans kompisar Slimey, Skeletto, Smygo och Erik. De ska åka till djungelbiomet för att gå på Skräckvärlden och Djungeltemplet. De åker bergochdalbanor som heter ”Zombiekrossaren” och ”Huvudkaparen”. Precis som vanligt går en massa saker fel och boken slutar med en cliffhanger som fick min sexåring att bli jättearg på att det inte blev en fortsättning (snälla Hegas Förlag låt del fyra komma ut väldigt snart).
I Zack Zombies minecraftvälrd är det mesta upp och ned. Zack börjar komma i puberteten och hans pappa ger honom en Pro-odor-ant, alltså något som ska få honom att lukta mer illa. Hans mamma vill att hans ska hälla ut sopor i sitt rum för att det inte är tillräckligt stökigt och så vidare. Det funkar bra för barn och lockar till skratt tillsammans eftersom den är underfundig på ett sätt som gör den roliga att läsa tillsammans. Men jag tror också att den kommer att funka bra till minecrafttokiga barn upp till 10-11 år.
Det är stor text och några bilder så den är lättläst. Hegas-nivå 3 vilket innebär ”För dig som vill ha en utmanande berättelse med ett vardagligt språk”
Boktipset: Europa Pandemus
Det händer verkligen saker i den svenska zombiebokfloran. Det kommer flera kvalitetszombieböcker om året nu. Europa Pandemus av Peter Westberg är en av de senaste. Jag tror att vi delvis har förlaget Swedish Zombies zombieromantävling att tacka för mängden böcker som kommit ut den senaste tiden.
En smitta startar i Spanien och sprider sig blixtsnabbt upp över Europa. Vi får följa några grupper människor som är löst sammankopplade historiskt (det tog mig pinsamt lång tid att förstå kopplingen). Marta med flera som är i Spanien vid tiden för utbrottet och George plus gäng som försöker ta sig till vad de hört var ett säkert ställe.
Det är på många sätt en klassisk zombierökare med alla klichéer som behöver finnas på plats som kannibalgäng, utslitna inälvor och roadtrips med Ett syfte. Det är alltså inget negativt det är bara en del av genren. Det finns också andra sidor i boken. Det vardagliga skildras bra och det är det som är bokens styrka. Jag tycker zombieskildringar blir bäst när det inte är episkt eller överdrivet utan mer utgår från det som känns rimligt. Europa Pandemus gör det oftast, även om en del lite för osannolika karaktärer skymtar till då och då. Karaktärerna växte i trovärdighet och utvecklades till att bli intressanta.
Miljöerna är bra beskrivna tycker jag. Trots att jag undrar varför det alltid börjar brinna överallt (läs gärna min intervju med Anders Fridborg om bränder och katastrofer) så var kaoset bra beskrivet. Saker jag också gillade var också att folk generellt beter sig ganska hyggligt i boken. Den ger en bra bild av vikten av att ha ett mål eller en uppgift och något att leva för. Något jag brukar prata om i överlevnadssammanhang.
Jag tycker absolut att boken är läsvärd för alla som är zombieintresserade! Köp på Bokus eller Adlibris
Zombie World – lättlästa böcker om zombier
Zombie World av Benni Bødker skulle kunna vara sorts fortsättning på Zombie City (som handlar om överlevande barn i zombiekatastrofen) eller i alla fall i samma universum. Berättelsen är något annorlunda än den traditionella då de utgår från zombiernas perspektiv. Zombie World är en serie på fyra böcker där vi får följa Mark som blir biten och förvandlas till en levande död. Böckerna i serien heter: Du är smittad, Du är jagad, Du är död och Du ruttnar. Vi får alltså följa stadierna i hans försämring. Stadierna i att bli en zombie kommer ganska långsamt och vi får följa med hur kroppen och hjärnan funkar sämre och sämre. Hur Mark får minnesluckor och obehagliga black outs, samtidigt som han behåller sin förmåga att resonera kring försämringarna.
Det här är en historia som vi ser oftare i zombiegenren. Att zombien går från att vara objekt till subjekt. Från tomt monster som representerar naturkrafterna till något som är mer som oss. Zombierna börjar organisera sig och kämpar både mot andra döda gäng och inom sig själva.
Jag gillar Zombie World. Böckerna är utgivna av Hegas förlag som gör alla möjliga lättlästa böcker som inte nödvändigtvis bara riktar sig till barn. Storyn är rak och ganska enkel men funkar som en zombierökare för runt tioåringar och uppåt eller för dem som av en eller annan anledning behöver lättlästa böcker.
Boktipset: Zombie Iceland
Alla vet ju att Island är det säkraste landet efter zombieapokalypsen, men att det finns en rätt rolig zombiebok om när zombieapokalypsen inträffar just på Island vet nog inte alla. Ordvitsen i titeln är rätt symptomatiskt för boken. Huvudpersonen Barbara har lite på kul förberett sig för zombieapokalypsen med sin pappa (som dock är bortrest när skiten träffar fläkten). Hennes syskon, hon och några de träffar i ett snabbköp överlever i det väl förberedda huset. Men som så ofta är i zombieberättelser börjar saker och ting gå gå snett. De slutar snabbt att vara försiktiga och det leder till det ena dödsfallet efter det andra. De blir tvungna att fly…
Zombie Iceland är skriven av Nanna Árnadóttir och hennes ambition är att skriva en reseguide och zombieroman på en och samma gång. I de många fotnoterna får vi lära oss om isländsk kultur – klädvanor, maträtter, fakta om politisk och geografi etc. Det är ett roligt koncept och även om det då och då känns krystat är det absolut något som lyfter boken. Eftersom strömmen fortfarande funkar får vi följa apokalypsens början i facebookstatusar vilket är något jag gillar. Det finns också en spellista med musik som en kan lyssna på till varje kapitel. Själva handlingen och personerna är inget speciellt alls, men det blir ändå på det stora hela en rätt underhållande bok. Den är tydligen svår att få tag i nu för tiden, men om någon ska åka till eller har ett stort intresse för Island är den väl värd att läsa. Som zombieroman finns det helt klart bättre böcker.
Dagens boktips: Pojken på bron
Det kan inte vara lätt att skriva en uppföljare på en så pass bra bok som Flickan med gåvorna. Särskilt inte en prequel, som jag inbillar mig är något svårare för en del av överraskningsmomentet är borta. Men, Pojken på bron är en riktigt riktigt bra zombiebok. Jag tycker inte den mäter sig med föregångaren men den är väldigt nära. Boken är i sig fristående men du får lite mer ut av den om du läst Flickan med gåvorna innan.
Pojken på bron utspelar sig några år innan Flickan med gåvorna. Den handlar om besättningen på pansarbandvagnen/forskningsstationen Rosie (som också spelar en rätt stor roll i föregångaren) och kanske framförallt om Stephen Greaves, en autistisk tonåring och geni. Rosie är utsänd på ett uppdrag av Beacon (alltså staden/flyktinglägret som är det som är kvar av civilisationen) för att hitta något som kan göra situationen bättre – någon form av botemedel för zombieepidemin som härjar. Besättningen består av hälften militärer och hälften forskare.
Efter många månader i fält så upptäcker Greaves barn som verkar vara delvis mänskliga och delvis smittade. Ett mellanting mellan smittade och människor, och det kan vara en väg framåt. Konflikten mellan forskarna och militärerna, både ombord på Rosie och i Beacon är en intressant historia. Det är lite som att jag hoppas på fler berättelser i den världen.
Den första halvan av boken var helt ok, men det var inget jag riktigt fastnade i. Andra halvan sögs jag in och ville liksom inte göra något annat än läsa klart. Ville inte gå av tunnelbanan när jag läste utan bara fortsätta till ändstationen och läsa klart. Även om uppbyggnaden av berättelsen tycker jag att det är actionscenerna som riktigt lyfter berättelsen. Läs den bara. Och läs Flickan med gåvorna om du inte gjort det.
Det finns dessutom en fantastisk epilog som jag tycker lyfter storyn ett extra steg.
Vegan Zombie Apocalypse
Nu har jag skrivit tillräckligt med seriösa inlägg på ett tag så här kommer ett om en zombiebok jag läst: Vegan Zombie Apocalypse.
Jag välkomnar alla kulturella yttringar som blandar zombier och veganism. Det är liksom spännande att se vart det barkar hän (till exempel karaktären Tofu the Vegan Zombie, filmen Attack of the Vegan Zombies eller boken Vegan Revolution… With Zombies). Men Vegan Zombie Apocalypse av pseudonymen Wol-Vriey är nog den sjukaste boken jag läst någonsin, alla kategorier. Jag har ganska dålig förmåga att visualisera det jag läser, och har aldrig varit gladare över det.
I början så går det att tänka på det som vegopropaganda. Zombierna har blivit veganer och äter bara blodpotatis som de odlar i människor som lever på enorma plantager. Människorna drogas för att stå ut med smärtan när potatisarna växer i dem, men några hittar en multinyckel som gör att de kan komma ut. Redan där är det väldigt bisarrt. Zombierna har tydligen utvecklas från det gamla hjärnätandet till att bli veganer, de tål inte längre människokött och exploderar om de får hjärna på sig.
I en annan del av den här framtida världen bor några som kallas Necros. De tillber zombierna som gudomliga och den store zombieguden, vilket också leder till att de bara äter zombiekött – allt annat vore ju vansinne. Vän av ordning undrar såklart om det inte är giftigt. Jo, men genom en sinnrik process kan de avgifta zombieköttet. Håll i dig här kommer förklaringen:
The present method of detoxifying/’purifying’ zombie meat was by soaking it in large tanks of menstrual blood collected using sponge rats. Sponge rats looked like the household pests of ancient times, but their flesh was super-absorbent tissue designed to suck and retain moisture from the arid worlderness air and soil. To better facilitate their water-retention capability, their bones were hollow storage reservoirs. A bowl of water poured on a sponge rat would all be sucked in through its skin pores, with little attendant increase in its size. The same result would be obtained upon dropping the rat into the bowl of water: It would mop all the liquid up like a sponge, hence their name. The water could be retrieved by squeezing the rats. Sponge rats absorbed blood just as efficiently as they did water, so necros women used them as tampons, inserting them alive into their vaginas during their periods. Once soaked full of menstrual blood, the rats were pulled out by the tail and dropped into the food-purification tanks, along with zombie meat. The rat corpses rotted, releasing both the blood and enzymes that stimulated the blood to stick to the meat and draw its poisons from it.
Magstarkt. Ja. Men det där är inte något speciellt sjukt eller konstigt i boken – det får mer fungera som ett exempel på hur boken är. Det finns betydligt värre företeelser och händelser med död, lemlästningar och alla typer av knullande som går att tänka sig (även en del sexuellt våld). Egentligen tjänar det inte så mycket till att skriva mer om handlingen för det händer så mycket hela tiden. Det kan komma en superzombie, döden dyker upp och tar en huvudroll, eller så kan en människa bli en gigantisk dinosaurie eller varför inte jättehjärnor fyllda med zombier. Det bisarra tar liksom aldrig slut. Och det där med att boken skulle kunna tolkas som någon sorts vegopropaganda försvinner snabbt i den allmänna röran. Ett tag undrade om det var någon dold andemening som jag missade eller om det var omskrivningar för annat men jag tror helt enkelt att Wol-Vriey mest ville skriva något sjukt. Jag rekommenderar egentligen inte den här boken annat än för människor som verkligen gillar mörka sjuka grejer.
Boktipset: Flickan med gåvorna
Flickan med gåvorna (The girl with all the gifts 2014) som i dagarna kommit ut på svenska är en av de absolut bästa zombieromaner jag läst. Den känns fräsch och nyskapande och karaktärerna är trovärdiga och värda att faktiskt bry sig om.
För 20 år sedan så drabbades världen av en fruktansvärd smitta. De absolut flesta blev zombier, eller Hungriga som de kallas. Några få befästa zoner försöker hålla dem borta, och några människor – vildar – väljer att leva utanför murarna på dessa områden. I ett område som är en forskningsstation finns det barn som är smittade men har kvar sin förmåga att tänka och resonera. En grupp forskare understödda av militärer gör sociala experiment med barnen och dödar dem senare för att dissektion. Ett av barnen, Melanie, är bokens egentliga huvudperson och uppvisar en ovanlig intelligens.
När basen attackeras av hungriga och vildar så flyr Sergant Parks, en lärare, en forskare, en menig och Melanie mot Beacon som är det störst området som inte övertagits.
Flickan med gåvorna målar upp ett postapokalyptiskt samhälle där allt gått åt skogen. Det blir inte den romantiserande bilden av livet efter kollapsen som ibland visas upp. Det är grymt och oglamoröst med en genomgående tragik över allt som försvunnit.
Smittan är orsakad av en svamp Ophiocordyceps unilateralis som faktiskt finns på riktigt (kolla in det här youtubeklippet) och är känd från TV spelet The Last of Us. Det är en svamp som idag bara använder insekter (framförallt myror som visas i klippet ovan) som värdar men har i boken muterat till att också angripa människor.
Filmen kommer också att gå upp på bio den 7:e oktober i år vilket blir spännande. M. R. Carey skrev filmmanuset i princip parallellt med bokmanuset vilket är ett spännande grepp och tyder på att även de som läst boken kan få överraskningar. Hoppas på det även om det finns många scener i boken som jag gärna skulle se på film också.
Om jag ska jämföra Flickan med gåvorna med någon annan bok i samma genre så är det klassikern I Am Legend (1954) som jag spontant börjar tänka på. Den placerar sig i den postapokalyptiska zombieberättelsen, men känns relevant och nyskapande ändå. Läs den!
Boktipset: The First Days
*OBS innehåller spoilers*
The First Days av Rhiannon Frater presenteras ibland som en feministisk zombieroman. Det är märkligt för alla som läst mer än första tredjedelen. Boken handlar om hur Jenni och Katie överlever det första stadiet av zombieapokalypsen. Jenni lever i en misshandelsrelation och för henne får zombieapokalypsen en smak av frihet (förutom att hennes barn blir zombier). Ja det var rätt att skriva det inom parentes eftersom det inte verkar påverka henne så särskilt mycket. Katie å andra sidan påverkas mycket av att hennes partner Lydia dött och att hon finns därute som zombie. 
Huvudkaraktärerna utvecklas på ett märkligt sätt och påverkas mycket av relationen till män även om deras vänskap särskilt i början är i fokus. Istället för att bli en härlig Thelma och Louise-historia om två kvinnor så blir präglas boken av relationerna till män.
Efter en tid ute på vägarna kommer de till ett kvarter i en liten stad som är hyfsat skyddat. En rolig del är att de har radiokontakt med andra överlevare i lastbilar eller på säkra platser men att de blir färre och färre som svarar. Den delen är briljant och de delarna i boken vill jag veta mer av.
The First Days har potential och är ibland väldigt bra. En del karaktärer är fina och det är ett kul scenario där vi både får veta hur det är att vara on the road och hur det är att bygga upp ett försvar i en liten stad. Boken påminner också varför det är bra att de flesta zombiefilmer/böcker utspelas i typ parallella universum där allt är som på riktigt utöver att zombiegenren inte finns. Det blir mest tramsigt när folk hänvisar till Zombie Survival Guide och till zombiefilmer de sätt. Den stora svagheten i boken är att två starka kvinnor med fin vänskap i slutet bara tänker på män och definierar sina situationer efter männen de är kära i.
Som så många andra zombieböcker började den publiceras online, men senare fick ett förlag upp ögonen och gav ut den i bokform. The First Days är den första av tre delar i historien om Jenni och Katie. Jag kommer nog inte läsa de andra delarna.
Boktipset: Tooth And Nail
(Herman) -Jag har för övrigt beställt Tooth And Nails nu och ser framemot en fin läsupplevelse.
(Jonny Swedish Zombie) -Ja, om du tycker att den är dålig blir jag förtvivlad.
Mina förväntningar var skyhöga på Craig Dilouies Tooth and Nail från 2010. ”Ska du bara köpa en zombiebok ska du köpa den” sa Swedish Zombie i sin recension (som visserligen är skriven första april men men).
USAs arméförband kallas hem från hela världen för att hjälpa till att ta hand om den epidemi av Hong Kong Lyssa Virus som har slagit till. Boken handlar om en soldatgrupp som tidigare var stationerade i Irak och hur dom som trodde dom varit med om allt möter en helt ny typ av fiende. De moraliska ställningstaganden som befäl och soldater tvingas göra, lyda order eller inte lyda är genomgående i hela boken. Vad och vem är egentligen är värt att dö för? Trots detta är personporträtten är ganska bleka. Det är svårt att verkligen känna något för personerna. De är liksom i bakgrunden av handlingen.
Jag stör mig ofta på att amerikanska böcker nästan alltid handlar om militärer och att tufftuffa vapen ofta hamnar i fokus. Lite så är det här också, men i mindre utsträckning än i andra böcker jag läst. De civilister som finns i boken vill man veta mer om. Hur överlever de i sina lägenheter? Hur får de mat och vatten? Men i den bristfälliga informationen sätter fantasin in och läsningen går snabbt. Man vill veta vad som händer. Det tog ett tag att komma in i boken men sen var det svårt att lägga den ifrån sig trots detta.
Zombies eller inte? Det blir aldrig så tydligt som här att det egentligen inte spelar så stor roll om de dött och börjat leva igen, eller om det är ett virus som är problemet som i boken. Scenariot är ändå fascinerande. Handlingen är fängslande, och ovanligt trovärdig. Att inte riktigt veta och att få reda på mer och mer under bokens gång är spännande. Slutet är som ett crescendo som byggs upp de sista femtio sidorna.
Det är en fantastisk bok, en av de absolut bästa zombieböckerna jag läst.
”This is the way the world ends. Not with a bang, not with a whimper, but a slaughter.”
Zombieöverlevnad 