Bloggarkiv

P4 labbet i Solna

Nyligen blev jag medbjuden på ett studiebesök till folkhälsomyndigheten som handlade om deras P4 laboratorium. P4 innebär att det är den högsta säkerhetsklassen – i USA kallat Bio Safety Level (BSL) och i Europa Containment Level (CL) – alltså att de farligaste sjukdomsalstrarna finns där. I Europa finns det mellan 10 och 20 civila P4 labb, det är oklart hur många militära det finns (se 28 dagar senare för ökad oro i frågan).

Labbet har funnits sedan 15 år och det arbetar runt 20 pers där. De har beredskap och kan börja arbeta efter två timmar i händelse av en krissituation.

Foto från Folkhälsomyndigheten

Foto från Folkhälsomyndigheten

Det finns fem typer av sjukdomsalstrare som vi känner till (jag har tidigare skrivit om det här och så finns en zomcast på temat ”zombier i naturen”) parasiter, prioner, svampar, bakterier och virus varav den sista är primär för P4 i Solna. Och det handlar om både virus som sprids mellan människor och de som sprids mellan människor och djur (zoonoser). Det finns även viss beredskap på bakterier men det är framförallt virus som är det väsentliga.

Labbet sysslar med analyser, utvecklingsfrågor och forskning. Skulle en zombiesmitta dyka upp skulle smittan snabbt hamna där för analys. De smittade dock inte hamna där, de skulle i första hand tas till Linköping som har en högriskavdelning för smittor. I anslutning till P4 finns också ett P3 labb som har hand om lite ”mindre farliga” smittor som till exempel rabies och mjältbrand.

IMG_2909En god nyhet för alla som oroar sig för zombieapokalypsen är att de två som jag träffade som jobbade där hade goda kunskaper i zombiefrågan. Så dyrbar tid kommer inte att slösas på att få reda på vad det handlar om NÄR det väl inträffar. Dessutom lämnade jag kvar en bok som jag hoppas de tittar på innan behovet uppkommer.

Hur skulle då själva labbet klara sig vid apokalyps? Jag tror så där, liksom alla andra ställen i städerna finns det begränsade möjligheter till mat och vatten även om det är svårt för zombierna att ta sig in. Om någon skulle vilja testa det som hände i filmen World War Z är det nog emellertid stället som gäller.

Här finns en broschyr som handlar om p4 som PDF om någon är intresserad av mer info och hur de är kopplade till den generella beredskapen i Sverige.

 

Annonser

72 timmarsregeln

Jag fick lite kritik på twitter om att jag sa i mitt sommarprogram att myndigheterna förväntar sig att du ska klara dig i 72 timmar efter en katastrof. Det var en rimlig kritik för det finns ingen sådan lagstadgad regel eller påbud. Det är alltså egentligen ingen som förväntar sig att vi ska klara oss just 72 timmar och sen kommer till vår undsättning (även om det förekommer att MSB tar upp just 72 timmar). Varför valde jag då att alls prata om det?

Jag tänker att det är en pedagogisk poäng i det. Det skulle vara svårt att kommunicera att du får klara dig själva så länge som det behövs om något händer. Risken att inte förbereda sig alls blir då större än om du faktiskt förberett dig för ett tre dagar. Det andra alternativet är helt enkelt för deppigt och stort. Dessutom är de första dagarna vid en katastrof extra viktiga att kunna klara sig själv, vilket bland annat togs upp i dagens Godmorgon världen. Det leder till att myndigheternas räddningsarbete kan bli mycket mer effektivt då de inte behöver sörja för lika många och kan fokusera på människor med särskilda behov.

72Jag tror också – och menar att jag har stöd i forskning om det – att människor faktiskt är kapabla att ta hand om sig själva i större utsträckning än vi kanske tror. Visst beror det på scenario men det blir sällan den masspanik som vi kanske förväntar oss. Det behöver vara vissa specifika förutsättningar för att masspanik ska uppstå vilket jag skrivit om tidigare här och här. Så även om människor skulle förvänta sig att någon kommer och hjälper till när zombierna härjat i tre dygn så tror jag att de inte skulle bli handlingsförlamade av

Samma tanke finns ju hos Civilförsvarsförbundet som brukar prata om just 72 timmar och Göteborgs stad som också körde en liknande kampanj förra året. Som jag förstått det kommer konceptet från Nordamerika och används också där.

Så även om det inte finns någon tre dygns-regel så tror jag att det inte gör så mycket om människor tror att det finns en sån, då de kanske funderar och förbereder sig mer på att något kan hända.

 

 

Om katastrofberedskap – det du faktiskt behöver.

Sista januari kunde vi läsa rubriken ”Var tredje tror på svensk katastrof”. Enligt en Sifo-undersökning tror drygt 30% att det mycket eller ganska sannolikt att ”större katastrof som innebär att all infrastruktur slutar fungera, inträffar i Sverige under din livstid”. Däremot anser sig bara drygt 20% vara redo för en liknande katastrof. En skrämmande bild av hur människor väljer att stoppa huvudet i sanden hellre än att göra något åt sin situation. Det finns såklart en parallell till vår syn på klimatet. Vi flyger mer, äter mer kött och åker mer bil d v s gör allt för att försämra situationen apoksamtidigt som oron för problemen ökar. Skillnaden är att det trots allt är ganska enkelt att göra sig mer förberedd på en katastrof. För att förbereda sig på en klimatkrasch krävs en större omställning (även om vardagsförberedelser också är viktigt).

Så i dagarna kom en ny rapport om bristerna i beredskapen hos svenska folket. Denna gång gjord av Nationellt centrum för krishanteringsstudier vid Försvarshögskolan på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB konstaterar att de flesta inte skulle klara mer än en dag och att de behöver göra mer informationsinsatser. Tyvärr finns det dåligt stöd för att just informationsinsatser leder till ökad handling och medvetenhet. Det handlar om människors förhållningssätt till risker och hur en ser på vad som faktiskt kan hända.

I lagtexter är det ganska oklart vad vi egentligen ska klara av som privatpersoner. Det talas ofta om att vi ska kunna klara oss tre dagar utan ström och matleveranser men det finns inte reglerat mer än att det upprepas av en del organisationer och preppers. Det offentliga förväntar sig att de enskilda tar ansvar men inte exakt hur, en tumregel verkar vara ju mindre kris desto mer ska vi kunna lösa själva utan inblandning. Försäkringar är till exempel bra att ha vid sådana tillfällen. Vid större kriser kopplas större del samhället in (här är ett inlägg om hur svensk katastrofberedskap faktiskt är uppbyggd) såväl myndigheter som frivilligorganisationer och privatpersoner.

Så, vad behöver du för att klara dig? Jag tror att det bäst att utgå från våra grundbehov: Sömn, värme, mat, vätska och trygghet. Men exakt vad som är lätt att åtgärda är väldigt olika beror på typ av bostad. Civilförsvarsförbundet har en bra Risk och sårbarhetsanalys (RSA) där du kan se vad du kan göra och vad du har just nu. Det är en bra idé att ha en så kallad krislåda. Din Säkerhet (som är en av MSBs sidor för information till privatpersoner) har en lista. För att skydda dig från zombier behöver du också se till att de inte kan ta sig in i lägenheten eller trapphuset.

Det är också viktigt att veta vilka av kroppens behov som behöver tillfredsställas först. Den första skulle jag säga är trygghet och i tillfällen av kris är handlar trygghet om information. Att få reda på vad som hänt och vad vi rekommenderas göra är essentiellt för att själv kunna fatta rätt beslut. Därför är det bra med dels en radio med vev eller solceller som kan användas för att få in radiosändningar, dels är det bra med någon typ av extra batteri till telefonen så du kan läsa olika källor om det som inträffat samt kontakta familj och vänner som kan tänkas vara i större fara.

Värme är också viktigt. Efter bara någon timme börjar lägenheter bli kalla när elen slutar fungera. Och på ett dygn är det nästan helt utkylt. Ljus och fotogenlampor eller lyktor värmer upp en del, men det krävs så klart ventilation då eld äter syre. Att ha sovsäck eller ordentliga filtar är bra och var gärna så många personer i samma rum som möjligt. Är det riktigt kallt kan det vara bra att göra värmekojor under ett bord eller i en soffa.

Vätska är det tredje behovet som är viktigt att tänka på. Ett par dunkar eller PET flaskor med vatten i är bra att ha för säkerhets skull. Det händer ju dessutom titt som tätt att vattnet stängs bönorav utan att en kommit ihåg att det är.

De allra flesta har mat så det räcker, rent kalorimässigt, för en rätt lång tid – särskilt om vi räknar på lägsta intaget på 500-600 kalorier per dag. Vetemjöl, socker, olja och liknande är relativt kaloritäta produkter som det oftast finns en del av hemma. Det är däremot inte så rolig mat. Med några paket bönor i salsa, några chokladkakor, havregryn eller bovete som bara kan blötläggas blir det trevligare och lättare att mentalt tackla otrevligheter som att zombier krafsar på din dörr 24/7. Lycka till!

Här är en informationsfilm från MSB som heter Om krisen kommer.

 

Myter och verklighet om katastrofsituationer

Biträdande Brandchef Anders Fridborg brukar föreläsa på Att överleva zombiekatastrofen om hur samhället och människor reagerar på katastrofsituationer. Han tar upp hur samhället ska fungera vid kriser, hur människor reagerar vid kriser och en del om hur katastrofberedskap fungerar när den är bra och mindre bra. Här kommer en liten sammanfattning och några egna tankar.

Fridborg menar att paniken sällan uppträder vilket går ganska rakt emot vad vi lär oss i zombiekanon. Och ju mer förberedda vi är på att något ens kan inträffa, desto större sannolikhet är det att vi faktiskt agerar som vi ska.  Överhuvudtaget är det vanliga att folk beter sig som man gör mest vid kritiska situationer. Hjärnan har en tendens att ruta in saker i vanliga mönster och sålla bort de anomalier till vardagen som dyker upp. Vi kan se det tydligt i inledningsscenen till Shaun of the Dead.

Vad är då sant och vad är myt i frågan om vad som händer vid katastrofer av olika slag. Forskningen på området är ju på olika typer av katastrofer men det finns ändå vissa generella likheter. Dessa stämmer inte alls med den bild man ofta får av vad som sker. Såklart finns det en massa undantag till bilden men den är ändå viktig att bära med sig i huvudet. Kanske kan vi inte räkna med att folk direkt släpper allt de har för sig, panikar, klår upp en gammal tant och plundrar närmaste 7-11 när något händer, utan istället stänger in sig i lägenheten och låser dörrar och fönster. Och samhället kommer inte inrätta en massa nya myndigheter utan de som normalt tar hand om kriser försöker lösa det på den närmaste nivån möjligt. Undantagstillstånd förekommer inte i Sverige utan det är i så stor utsträckning det går vanliga instanser i samhället som löser problem.

Från: Ann Enanders bok ”Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser”

Den bilden vi får av katastrofsituationer är oftast från media  (eller från zombiefilmer) som framförallt vill ha en bra story. Plundring, uppförstorade dödsiffror etc ger bättre lösnummerförsäljning än om människor beter sig vettigt.

Jag tror det finns något nyttigt i att se att världen inte nödvändigtvis kommer se likadan ut som den gjort tidigare, oavsett om det gäller en framtida energikris eller något annat. Genom att bara tänka på det sättet kommer vi att ha lättare att anpassa oss om något händer.