Månadsarkiv: oktober 2019

Recension: Lars och Lena Wilderängs Är du förberedd?

Ju mer du kan om ett ämne desto lättare är det att vara lite för sträng i en recension. Så har jag nästan känt varje gång jag läst någon ny bok om prepping. Makarna Wilderängs Är du förberedd? – en handbok för krisen är inget undantag. Men informationen i boken är gedigen.

Det är ett snyggt pedagogiskt upplägg med Sveriges beredskap som en kropp där blodomloppet (samhällets infrastruktur), musklerna (blåljus och försvarsmakt) och nervsystemet (informationsflöden)  är olika lika viktiga delar. Wilderängs använder den klassiska 3-regeln som pedagogisk utgångspunkt för den individuella beredskapen (trots att Lasse Ståhle inte gillar regeln som han berättar om i Beredsam). Jag gillar att de lägger stort fokus vid mentala förberedelser istället för sida upp och sida ned med mattips. Förutom den rena texten finns lite personligare avsnitt signerade Lena eller Lars som belyser fakta med personliga erfarenheter.

Det finns ändå rätt stora likheter i vad Wilderängs skriver är viktigt och vad jag skriver om i Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Vikten av grupper, träning, krisövningar, improvisation, kreativitet, känna grannar, sociala nätverk och vikten av att lära sig mer. Det är bra att förhållandevis liten vikt läggs vid mat- och vattenförråd. Den informationen finns överallt annars. Det som är nytt i relation till andra svenska prepperböcker är att Är du förberedd? i större utsträckning tar upp informationspåverkan och väpnade konflikter.

Och om jag ska vara lite sträng så hade boken mått mycket bättre av en sträng redaktör som kapat delar, strukit upprepningar och lagt avsnitt där de bör ligga istället för att ibland vara inkastade i under andra rubriker. Jag tror också att boken hade mått bra av att vi som läsare får ”det viktigaste” eller ”kom ihåg” lite mer upptryckta i ansiktet på oss. Nu är fyndigheter i texten på samma nivå som det som är viktig information. Det är helt enkelt för likriktad text i allt utom de personligare betraktelserna. Och för mig som är väldigt intresserad av ämnet vore det inte helt fel med lite mer källor/bokhänvisningar. Även om jag vet att Lars och Lena är kunniga inom sina fält så vill jag kunna se var de fått informationen från.

Sen känner jag mig löjligt smickrad av att nämnd med i tacklistan till boken.

Bokus

Adlibris

Dagens zombiefilm: Shed of the Dead

En brittisk zombiekomedi, vad kan gå fel? Väldigt mycket tydligen. Shed of the Dead är en rätt hjärndöd zomedy som inte riktigt lyckas med något. Trots att det är mycket rollspel/brädspelnörderi, lite gamla kultskräckskådisar så lyfter ingenting. Hälften av alla skämt är någon slags buskis i stil med ”höhö, man ser hennes trosor när hon håller på att bli en zombie” eller ”jag tänker på en annan tjej när jag runkar och så kommer min fru in i fantasin och då förstörs allt”. Väldigt trist på en film som presenteras lite som en ny Shaun of the Dead.

Oduglige Trevor som är ”mellan jobb” och tillbringar den mesta tiden med att måla brädspelsfigurer och att drömma sig bort till en värld där han är hjälte är filmens protagonist. Han är gift med Bobbi som är något trevligare än honom men också svårt att känna sympati för. Ok, nu försöker jag verkligen sammanfatta handlingen men det är svårt att säga nåt mer än att det blir zombieapokalyps och att bägge deras kompisar dör. Det är lite som att det saknas handling i ärlighetens namn.

Det där dock föredömligt kort. Det enda positiva jag har att säga är att en tecknad inledning är en cool odyssé genom zombiegenren men många karaktärer från zombiekanon är med på olika sätt. Den lägger ribban ganska högt men resten är verkligen plattfall. Se mycket hellre Shaun of the Dead en gång till. Eller kanske bara sitt och stirra lite in i en vägg.

Här är trailern i alla fall om du nu skulle tycka att jag har fel i allt eller tvångsmässigt måste kolla på zombiefilmer.

The Walking Dead – mina tankar om serietidningen

Det sista numret av The Walking Dead har kommit ut. Och jag började läsa igenom från #1 till det avslutande #193. När jag häromdagen hade läst klart det sista numret var det rätt sent på kvällen (ok, klockan var 23.15 men det är sent för mig). Jag satt med gåshud och kände mig både tom och tillfreds men saknade någon att prata om vad jag varit med om. Det är en stark berättelse med fantastiska personporträtt.

Det går inte att överskatta vilken betydelse serietidningen och sedan såklart också TV-serien haft på zombiegenren. Miljontals människor som knappt hade kontakt med genren innan har kommit att bry sig om Rick, Michonne, Carl och alla andra. Vad jag slogs av var att även om olika människor överlever olika länge och en del bara finns med i den ena varianten, så är handlingen påfallande lik. Många scener är exakt likadana även om det är andra människor som spelar rollerna. Det är först framåt slutet som det börjar skilja sig ordentligt. Men i vanlig ordning är böckerna dock bättre.

För mig personligen har TWD också varit väldigt viktig. Dels för att det var en stor del i att väcka till liv (förlåt) mitt intresse för zombier, dels för att Johan Kimrin på Apart förlag som ger ut The Walking Dead på svenska var den som frågade mig om jag inte skulle skriva en bok om zombieöverlevnad som han ville ge ut. Det kom att bli Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen och det var starten på en massa saker jag varit med om efter det. Tack Johan!

Det första numret kom i oktober 2003. Då var zombiegenren var död som… eh… en zombie? Jag menar att det var en bidragande orsak till att genren snabbt växte sig stor och aktuell. Strax innan hade Max Brooks Zombie Survival Guide och Danny Boyles 28 Days Later (2002) kommit ut. En riktig kanontrio i zombiekultur som beredde väg för Dawn of the Dead Remaken, Shaun of the Dead och Land of the Dead som alla kom ut ett par år senare.

Jag tror att jag tycker att de bästa delarna är i fängelset när allt kaosar samtidigt. Men också storyn med och efter kriget med Negan när de försöker hitta ro och utveckla de olika byarna och handeln mellan dem. Det som är lite svagare tycker jag är kriget mot viskarna eftersom det känns lite mer krystat.

Min favoritbildruta!

The Walking Dead handlar mycket om organisering. Hur det går att bygga upp något nytt, om att låta gamla drömmar dö och i kölvattnet efter katastrofen upptäcka vad som finns kvar – både fysiskt och psykologiskt. I efterordet skriver Robert Kirkman att han hade funderat på att avsluta serien runt #90. När Rick inser att de måste bygga vidare på gemenskapen och att Alexandria är ett ställe att leva på. Tur att han valde att fortsätta hundra nummer till, annars skulle vi missat Jesus, Negan och en massa fler intressanta karaktärer. Men framförallt hade vi missat att bygga en ny civilisation. Hur det går att finna lycka igen efter svåra trauman och om vikten av gemenskap.

Några ord om karaktärerna också. Det är ett fascinerande persongalleri där ganska få känns krystade. Även de mest utfreakade personerna (som Princess som introduceras precis i slutet) visar sig ha en rimlig story bakom sig. Sen har vi ju Negan som är platt i början men växer och växer, men att jag kände mig osäker på hans egentliga intentioner även när han verkade vara god framåt slutet. Jesus som är någon slags superhjälte och Maggie som kommer att bli en kraft att räkna med.

De sista delarna hettar till ordentligt. När Ricks grupp kommer in i The Commonwealth och inser att de inte vill tillbaka till hur det var förut. Hur problemen i den gamla världen blir synliga tack vare att de levt på ett nytt sätt. Här blir det verkligt intressant tycker jag. I den nya staden blir klassamhället tydligt eftersom det bygger på vad de överlevande jobbade med innan. Det blir direkt en konflikt med de vi fått följa eftersom de haft ett förhållandevis egalitärt system som inte bygger på prestation eller klass utan av var och en efter förmåga – till var och en efter behov. Det sägs inte rakt ut, men det är så det till stor del funkat.

Köp den svenska utgåvan på Apart förlag (just nu med 10% rabatt på allt du handlar om du använder koden ”zombieöverlevnad”).

 

*************SPOILERS***********

Den sista delen när Carl är vuxen och läser sagan om Rick för sin dotter är stark. Det som skaver i mig är att serien går från att vara en berättelse om att skapa något annat ur askan av det gamla till att handla om den starke mannen som gjort hela den nya världen möjlig. Om jag ska ge TV-serien något är det att den är bättre på att få historien att handla om mindre om Rick. Nu blev det som att det var han som var allt det handlade om, och det blir liksom oärligt mot hur berättandet faktiskt sett ut. Läs den! Bara gör det!

PS NEGAN LIVES! DS

Vad är totalförsvaret?

Kort historik

Totalförsvaret består av både en civil del och en militär del och ska vara det som behövs för att Sverige ska klara ett krig. Idén om ett totalförsvar uppkom efter andra världskriget. Som mest engagerade totalförsvaret 2,8 miljoner människor. En viktig anledning var att vi var neutrala och skulle vara tvungna att själva hantera de konsekvenser för civilbefolkningen som ett krig skulle innebära och klara sig på egen hand under en tid. Det civila försvaret skulle till exempel handahålla skyddsrum, utrymma städer, släcka bränder och fördela skyddsmasker medan försvaret skötte sitt. Det skapades stora beredskapslager av kaffe, mat, kläder och skyfflar på hemliga platser i landet.

I och med kalla krigets slut så monterade totalförsvaret ned (det kallades en ”strategisk timeout”). Överstyrelsen för civil beredskaps ersattes 2002 med Krisberedskapsmyndigheten som 2009 slogs KBM ihop med Styrelsen för psykologiskt försvar och Statens Räddningsverk och blev Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Efter ett riksdagsbeslut 2015 började planeringen för ett nytt totalförsvar. Men det är något som kommer ta tid.

Vad består totalförsvaret av?

Försvarsmakten och ett antal myndigheter har hand om att skydda landets gränser, våra intressen (vad nu det är) och att medborgarna är säkra från främmande makt. Det militära försvaret är beroende av ett civilt försvar som ser till att drivmedel, sjukvård etc fungerar som det ska.

Det civila försvaret består en av mängd olika aktörer – myndigheter, kommuner, företag och frivilligorganisationer. De ska se till att medborgare ska fortsatt kunna leva på sina liv även vid krig eller kris. Här ser vi ett stort problem med de privatiseringar som sker. Det blir mycket svårare att samordna när det finns en mängd företag som måste vara med, att en del av dem också är utländska ger än större bekymmer.

Det civila försvaret

Det finns stor begreppsförvirring gällande det civila försvaret. Ofta blandas Civilförsvaret (som inte längre finns), Civilförsvarsförbundet (som är en av 18 frivilliga försvarsorganisationer), det civila försvaret (som är de samhällsviktiga aktörer som måste hålla igång sin verksamhet vid krigsfara och krig) och Civilt försvar (som är arbetet hos myndigheter, kommuner etc för att upprätthålla samhällets grundläggande funktioner).

Det civila försvaret arbetar också med krisberedskap i fredstid. Det finns många beröringspunkter i problem som samhället får vid kris som vid krig. Ta hand om många skadade, elavbrott och infrastrukturstörningar, livsmedelsbrist, sanering efter kemikalier/radioaktivitet med mera. Men också i stora skillnader eftersom det vid krigssituationer måste finnas en hel del sekretess och möjlighet att kommunicera säkert. Vid en kris kan civila aktörer begära hjälp av försvarsmakten, men vid krig så är det tvärtom. Då begär försvarsmakten hjälp av det civila. Det kan också bli ”höjd beredskap” vilket innebär att nya lagar kan träda in. Vid en kris så kan inte någon aktör bestämma över en annan aktör, men vid höjd beredskap kan rollerna förändras en del.

Krig idag

Idag är det rena invasionskriget inte det troligaste. Det är mer troligt med hybridkrigsföring/ickelinjär krigsföring där en antagonist destabiliserar infrastruktur och sprider rykten för att skapa oro och osäkerhet. Det kan handla om cyberattacker, utpressning, terrorism eller liknande. Det moderna kriget förväntas mer vara en gråzon. Gråzonen innebär att försvarsmakten inte kan använda de lagar som normalt används i krig och har svårare att vara effektiv.

I Sverige finns sedan typ 70 år en totalförsvarsplikt vilket innebär tre tjänstgöringssätt:

– Värnplikt – en skyldighet att tjänstgöra inom det militära försvaret. I fredstid innebär det mönstring, grundutbildning och repetitionsutbildning.

– Civilplikt – som är vilande men finns kvar i lagtext. Det är ett vapenfritt alternativ till värnplikt.

– Allmän tjänsteplikt – som innebär att person ska sköta sitt vanliga jobb eller att staten kan placera personen på en plats som blivit vakant på grund av krigsplacering. Vid krig kan vi alltså bli tvingade att jobba med något som staten tycker är lämpligt.

 

Detta är alltså en kort genomgång av vad totalförsvaret innebär. Jag har hämtat det mesta av detta från broschyren ”En introduktion till totalförsvaret – för dig som undrar vad det är och varför det behövs” som finns här.

Förberedelser inför kriser och katastrofer – så kan du komma igång

Jag funderar på mycket på vad det är som gör att en del börjar förbereda sig för svåra situationer och andra inte gör det. Just nu läser jag ”Vad håller ni på med? – En antologi om klimatet” och i den skriver psykologerna Frida Hylander, Kata Nylén och Kali Andersson en text som heter ”Klimatpsykologerna förklarar” om klimatångest och engagemang. Jag tycker det finns många beröringspunkter mellan kris och katastrofförberedelser och klimattankar.

En beröringspunkt är en aktuell fråga som handlar om adaptation eller mitigation – alltså att anpassa sig till den kommande klimatförändringen eller att försöka hindra den. Där preppare (oftast) fokuserar på att anpassa sig till en på olika sätt jävligare värld, försöker klimatrörelsen förhindra den från att inträffa eller mildra dess styrka. Aja, det är ett spännande sidospår som jag hoppas kunna skriva mer om framöver och där min starka åsikt är att bägge bör fokusera mer på det de inte redan fokuserar på idag.

Ett intressant begrepp inom psykologin som tas upp i ”Klimatpsykologerna förklarar” är intentionsglappet. Det innebär i korthet att du tycker att något är viktigt men skjuter upp det eller att det bara inte blir av. I artikeln diskuteras det utifrån varför människor inte gör mer åt klimatförändringarna, om vi nu tror att det är så stort och så viktigt. Varför gör vi inte mer? När jag föreläser för folk brukar jag prata lite om broschyren Om krisen eller kriget kommer. Väldigt ofta säger människor att de har läst den och tagit till sig av budskapet men ytterst sällan gjort några fysiska, psykologiska eller sociala förberedelser utifrån det. Jag tänker att det handlar om samma sak. Om att vi människor i grund och botten inte fattar beslut utifrån vad som egentligen är bäst eller vad vi borde göra, utan oftast utifrån vad andra gör eller hur vi brukar göra. Vi är inte kallt rationella när vi fattar beslut. Det kan vara ett hinder, men det kan också vara en morot.

Så mitt tips kommer här. Hooka med någon som du tror eller vet är intresserad av ämnet. Gör lite utmaningar till varandra, börja enkelt med att skaffa vattendunk och vevradio och fortsätt med svårare men mer effektiva saker som att prata med grannar och organisera dig/lär dig mer på olika sätt.

 

 

Jag tycker för övrigt att ni verkligen borde köpa klimatantologin ”Vad håller ni på med” (inte bara för att jag också skriver en text där, men lite därför). Särskilt alla som jobbar som lärare på högstadium eller gymnasium borde använda den i undervisning eftersom den är tankvärd, rolig, bred och innehållsrik.