Bloggarkiv
Den stundande värmen – om att hantera extremvärme
Jag läser just nu Kim Stanley Robinsons tegelsten ”The Ministry for the Future”. Första meningen i boken är ”Det blev varmare”. I kapitlet som följer beskrivs hur en extrem värmebölja drabbat delar av Indien och värmen blir kvar. När elen försvinner börjar människor att dö. Först de äldsta och de yngsta, sedan de flesta andra. Sedan alla. I boken, som utspelar sig några år in i framtiden, försöker människor ta sin tillflykt till en sjö men även den blir för varm och när AC inte finns att tillgå är det bara en tidsfråga innan människokroppen ger upp. Robinson målar upp fruktansvärda bilder av desperata människor som tappar orken och sedan rinner livet ur dem. Människan är inte skapta för att hantera den typen av värme under en längre period. Men den kommer att bli allt vanligare.
Under min läsning kom en värmebölja in över stora delar av Sverige och vi har haft temperaturer uppåt 30 grader. Det är inte extremt, det händer då och då på sommaren. Men det är bara början. I det här lite längre inlägget kommer jag att skriva om vad som är på gång och om hur vi kan hantera och skydda oss mot extrem värme. Jag har tidigare skrivit om kyla och hypotermi – ett nog så jobbigt problem i överlevnadssituationer men den kommande värmen är ett samhällsproblem. Och något som vi alla kommer att drabbas av.
Vår värld blir allt varmare. Allt färre forskare tror att vi kommer att klara tvågradersmålet som Parisavtalet anger. Femton av de sexton varmaste åren som någonsin uppmätts har inträffat efter 2001. Mellan 2014 och 2018 har nya värmerekord slagits varje år. I Sverige och Europa var 2020 det varmaste året någonsin. Sett över hela planeten kom 2020 på tangerad förstaplats trots att det inte är ett El Niño-år, som höjer medeltemperaturen på jorden något och har varit en bidragande orsak till tidigare värmerekord. Människan har ökat temperaturen till den grad att vi håller på att göra delar av världen obeboelig. Det är lätt att helt cyniskt tänka att det bara händer på andra ställen. Men det kommer också att göra livet svårare i Sverige. Överdödligheten i Sverige efter den varma sommaren 2018 var 750 människor (som antas vara en direkt följd av temperaturen). Omkring 70 000 personer dog i Europa under två veckor i slutet av sommaren 2003. Det är en av de största naturkatastroferna i Europa i modern tid, men väldigt få kommer ihåg den. För sådan är värmen. Den ger inga häftiga bilder eller kaos på gatorna. Den gör att hjärtat stannar. Att kroppar ligger och torkar in i sovrum.
Det finns många större konsekvenser av extremvärme också. Till exempel ökar luftföroreningar som ozon och partiklar, vilket i sin tur förstärker de skadliga effekterna på hälsan. Hettan kommer också leda till ökad global migration, svält och ekonomisk nedgång. I Sverige kommer vi också att få för oss nya infektionssjukdomar.
Det viktigaste vi kan göra är att med alla medel stoppa klimatförändringarna. Teoretiskt är tvågradersmålet inte omöjligt. I praktiken finns inget som tyder på att vi kommer att nå det. Trots alla insatser fortsätter utsläppen att öka. Trots alla insatser blir det varmare. Jag har skrivit lite om klimatprepping tidigare och pratat om det i podden Beredsam. Att både agera på konsekvenserna av och orsaken till problemen är ett måste för att förberedelserna ska vara effektiva. Att förändra är viktigt, men vi behöver också veta vad som händer med oss när vi blir för varma.
Vad händer i kroppen när det blir varmt?
Värme gör att de ytliga blodkärlen vidgas och du svettas mer. Får du inte i dig tillräckligt med vätska då blir blodet mer koncentrerat och risken för blodpropp ökar. Om hjärtfunktionen är nedsatt på något sätt klarar det inte att pumpa runt blodet och du drabbas av hjärtsvikt. Hos äldre beror dödsfall oftast på cirkulationsrubbningar.
Huvudvärk och illamående är tecken på början till värmeslag. Kräkningar, yrsel, förvirring, och synstörningar är andra tecken på att du är för varm. Värmeslag är livshotande. Du kan också hålla koll på din vätskebalans genom att tänka på hur ofta du behöver kissa och vilken färg urinen har. Mörk urin eller att du kissar lite är ofta ett tecken på vätskebrist. När det är väldigt varmt är det inte säkert att du kan lita på törsten som indikator på att du behöver dricka.
Riskgrupper som ska vara särskilt varsamma med värme är äldre, små barn, gravida, kroniskt sjuka (särskilt hjärt- och kärlsjuka, diabetes, njursjukdomar och lungsjukdomar), personer med psykiska funktionsnedsättningar som kan leda till att det är svårare att tolka kroppens signaler och människor som tar vissa mediciner som kan påverka vätskebalansen (till exempel vätskedrivande eller antidepressiva läkemedel och neuroleptika). De mest sårbara i samhället alltså. Precis som vanligt vid kriser.
Svettning hjälper till att kyla ner kroppen eftersom fukten avdunstar från kroppen och leds ut från huden. Baksidan med ökad svettning är däremot att kroppen tappas på salt, mineraler och framförallt vatten (i extrema fall med upp till 15l/dygn).
Vad kan du göra som individ när det blir varmt?
Det första du kan göra har du förhoppningsvis redan gjort. Alltså ta till dig information om att hetta är farligt och att anpassa ditt beteende efter värmen (om inte så kan du läsa börja läsa det här inlägget igen).
Drick när du äter så du får i dig salter tillsammans med vätskan. Undvik alkohol och söta drycker (du bör ändå alltid välja lightläsk/saft framför sockersötad dryck).
Ta inte febernedsättande då det ytterligare kan förvärra situationen. De är till för om du har andra skäl till att kroppen är varm.
Det är viktigt att även vara uppmärksam på inomhustemperaturen. I Sverige har vi inte byggt hus för att de ska vara så svala som möjligt som i många andra länder. Täck för fönster under dagen, använd persienner och mörkläggningsgardiner. Ha inte fönstren öppna om det inte blåser under varma dagar. Öppna på nätterna om det är svalare då. Undvik att ha på en massa maskiner som spis, ugn, diskmaskin eller datorer eftersom de också alstrar värme.
Använd vätska som svala blöta handdukar (att lägga över nacken till exempel) eller fukta lakanen när du försöker sova.
Ha tunna kläder i naturmaterial. Det går också att fukta dem för att kyla mer.
Träna mycket. Ett starkare hjärta ger dig bättre förutsättningar att hantera värmen. Om du är i en situation där du måste röra dig mycket trots värmen är det något som faktiskt går att träna upp. Det tar några veckor för kroppen att vänja sig vid värme. Värmetillvänjning kan bidra till att din kropp blir mer effektiv på att reglera kroppstemperaturen genom svettningar och blodcirkulation till huden.
En av de lösningar som finns bidrar också till problemen – AC anläggningar. Idag beräknas att 10% av världens elproduktion gå till AC-anläggningar. Och siffran lär öka. Det finns runt 1½ miljard apparater för temperaturreglering i världen och dessa ökar med runt tio stycken i sekunden. Nittio procent av hushållen i Japan och USA har AC-anläggningar men bara åtta procent finns i de varmaste länderna i världen där det bor tre miljarder människor. Men att söka sig till lokaler som har AC kan vara livsviktigt i vissa situationer. Att anpassa städer efter AC anläggningar gör oss ännu mera sårbara om strömmen försvinner vid långa värmeböljor (vilket lätt händer när elförbrukningen ökar).
Svala fotbad och solfjäder kan också vara en viktig del i att få ned kroppstemperaturen. Har du en fläkt kan du lägga isbitar eller en blöt trasa framför för att svalka.
Vad kan vi göra som samhälle?
Det finns saker vi kan göra för att hindra att det blir ännu varmare. I städerna behöver det planteras fler träd och utveckla parker så att de kan verka avkylande och ge skugga när det är värmeböljor och så att vatten kan ledas bort vid plötsliga skyfall. I Stockholmsregionens utvecklingsplan RUFS 2050 står att temperaturen i städerna kan vara upp till tolv grader högre än på landsbygden. Temperaturen i städerna kan dock sänkas med tre till åtta grader om ytan som täcks av trädkronor utökas från 10 till 20 procent. Särskilt när den läggs där det finns asfalt och betong eftersom asfalten suger in värmen. Dessutom avdunstar vatten från växtlighet och absorberar värme vilket leder till en kylande effekt. Tät bebyggelse minskar också svalkande vindar. Just trädplantering i städer har många positiva effekter på människors välmående och för klimatanpassning. Tyvärr är det grönområden som oftast försvinner när städer växer för att nya hus med tillhörande parkeringsplatser och vägar ersätter gräsmattor. Asfalterade ytor suger åt sig värmen och gör städerna ännu varmare. Höga hus fångar värmen och hindrar vinden från att kyla ned. Att vi dessutom har bilar och AC-anläggningar värmer ännu mer.
Framtiden
I boken The Ministry for the Future inrättas ett organ under FN som ska se till att de som inte har en röst idag – ekosystem, framtida generationer och levande varelser ska åtnjuta mänskliga rättigheter. Liknande idéer kring till exempel ekocidlagstiftning finns idag. Och undrar om det inte är en bra idé. Dagens system klarar uppenbarligen inte av att tillgodose behoven av de som inte har röster idag. Vi ser till vårt kortsiktiga välbefinnande. Och de som har det sämst drabbas hårdast. Som alltid. Men rättigheter är aldrig mer värda än de resurser som läggs bakom dem. Det krävs sanktioner och åtgärder för att få tillstånd en förändring.
Vi kanske behöver ha AC anläggningar i vissa gemensamma lokaler men inte i alla hem. Den typen av kollektiva lösningar är effektiva och belastar klimatet mycket mindre. Vi behöver anpassa utemiljöer med mer skugga och fler träd. Det är en lösning på det prisoners dilemma som ett varmare klimat innebär. Ju fler som har AC desto sämre för alla, men det är något som behövs för vissa grupper och som kan användas ibland för alla.
Det är aldrig kört. Men vi kan med säkerhet veta att den temperaturhöjning vi har sett idag kommer att leda till mer oförutsägbart klimat och mer extrema väder. Det är något vi måste lära oss hantera.
Källor
P3 Dystopia – en kommande hettan
Läkartidningen Extremvärme ett ökande problem för den globala folkhälsan
Värmebelastning, symptom och åtgärder
November: Bli en optimist
Emelie Östergrens bild till kalendern
Hej jag heter Herman Geijer och är en medioker självhjälpsguru. Det är så det känns att skriva om positivt tänkande och optimism. Men, jag vågar påstå att det finns fog för att säga att en rimlig förhoppning om att saker kommer att lösa sig är viktigt för att hantera överlevnadssituationer. Att ge upp och sluta kämpa kan vara skönt, men i överlevnadssituationer kan det vara skillnaden mellan att överleva och inte. Här är det också viktigt att inte skuldbelägga eller mena att de som inte klarar sig inte kämpade tillräckligt – bland annat Barbara Ehrenreich har bland annat skrivit om det i boken ”Gilla läget”. Det är en hårfin balansgång.
Vi är i vilket fall framme vid den nästa sista månaden i Zombieöverlevnadskalendern 2018. Bli en optimist (med måtta). Något jag i boken Överlev katastrofen kallar ”Optimistisk realism”. Det är ett slags mellanting mellan orealistisk optimism alltså att bara vänta på att allt löser sig och pessimism där det är lätt att ge upp och känna vanmakt. Valspråket ”att hoppas på det bästa men förbered dig på det värsta” kan vara ett rimligt förhållningssätt.
En sak att göra är att lära sig dela upp problem i mindre delar. I en överlevnadssituation kan det kännas övermäktigt att hantera situationen, men genom att dela upp situationen och problemen i mindre delar går det att hitta angreppssätt för att börja förbättra situationen. Och bekämpa en av fienderna vid överlevnadssituationer – tristess till följd av det apati.
Ett sätt att arbeta med detta är att i jobbiga situationer inte bli nöjd, utan fortsätta förbättra situationen. Samla mer ved, bättre på vindskyddet eller i zombiefall leta bättre grejer att barrikadera med. I realistisk optimism handlar det dessutom om att kunna acceptera vissa situationer och arbeta med det som går att förändra. Som sinnesrobönen lyder: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Vid en zombieapokalyps så är det viktigt att kunna lägga den gamla världen bakom sig och försöka hantera den nya världen för vad den är. Det är ett bekant tema i zombiegenren. När de överlevande börjar prata om den gamla och den nya världen och att det finns nya regler att förhålla sig till.
Ett sätt att kolla vilka risker som finns i ditt liv kan vara att göra en Risk och sårbarhetsanalys. Alla kommuner och län har dessutom sådana som du kan få tillgång till. Där finns vilka hot som kan finnas i din närmiljö som du sedan kan se vad du kan förbereda dig på. Ta reda på vilka hot myndigheterna ser i det stora och tänk på vilka risker du har i det lilla.
Livet suger ibland så är det. Vad som gäller är att kämpa för att det ska bli bättre.
Några tankar om zombier och The Walking Dead säsong 5 (OBS inga spoilers)
I söndags började andra halvan av Säsong 5 av AMCs The Walking Dead. Jag gillar konceptet att dela upp säsongerna eftersom det sista och det första avsnittet i varje del av säsongen brukar vara något extra, så också den här gången. Avsnittet är mer konstnärligt, utan att vara pretto. Mer som att det konstnärliga inslaget skapar en suggestiv stämning. Jag tänker inte spoila alls faktiskt utan mer beskriva några tankar kring zombier som avsnittet väckte.
Jag brukar prata om att det är inneboende i zombiegenren att tittaren/läsaren ska identifiera sig med de överlevande. Genom identifikationen väcks tankar om vilka vi själva är och vad vi skulle kunna göra när det krisar. Det är lätt att tänka sig alla misstag vi inte skulle göra och hur vi skulle träda fram som de människor vi egentligen är, utan alla samhällets destruktiva förväntningar och normer. Att vi innerst inne är starka och är såna som lyckas. Jag började i huvudet dra paralleller till vilka vi ser upp till i dagens samhälle och det slog mig att det finns likheter i vår strävan.
Jag tänker att chansen att överleva en zombieapokalyps är ungefär samma som att bli en ny Zlatan eller Marta (jag tänkte lägga in någon musikreferens här också men kom på att jag inte vet vem/vilka som är populärast just nu så jag låter bara fotbollsliknelsen stå kvar). Det handlar om tur, genetik och extremt hård träning. De flesta av oss kan inte ens bli avbytare i ett mittenlag i Superettan. Trots det så strävar vi dit, och tycker det är vårt eget fel när vi inte klarar det.
Kopplingen är väl att vi hyllar det lyckade och föraktar det misslyckade. Hyllar styrka och föraktar svaghet. Vi kanske istället skulle se oss som zombierna. Det kanske är enklare att se sig som en av alla andra. En zombie kan inte bli något, den är det den är. Den kollektiva strävan till att nå toppen är en omöjlighet. Det är i exklusiviteten som vi ofta tror det fina ligger i och alla kan inte bli bäst. Att identifiera sig med zombierna är en form av revolt i sig, det är att kritisera samhället som bygger på att hela försöka komma uppåt på andras bekostnad.
Eftersom avsnittet handlar en del om att släppa taget – att kämpa/sluta kämpa och att hoppas, kan vi kanske koppla det hela till våra egna liv. Hur länge håller vi våra krossade drömmar vid liv? Hur länge lever vår dröm och när ger vi upp och inser att vi ändå kommer sluta som alla andra? Det handlar om hopp, och genom hoppet drömmen om det drägliga livet. Och du, det är inte ditt fel om du blir zombie.
Bästa landet att vara i när zombierna kommer.
Zombie Research Society (ZRS)har gjort en lista på de tio bästa länderna att vara i när zombierna kommer (här kan du läsa mer om varför de tycker så). Jag tänkte inte våga mig på att göra en annan lista men jag tänkte diskutera lite vad jag tror gör bra zombieberedskap. ZRS har baserat sin tes på vapentäthet, befolkningstäthet, sjukvård, naturresurser och militär beredskap. Det ska också tilläggas att de bara utgått från länder med över fem miljoner invånare.
Australien är nog ett bra ställe att vara på, och Kanada likaså. Det är stora länder som är rätt otillgängliga och det bor få människor där. Vad som talar emot Australien är nog brist på färskvatten. Det är det absolut viktigaste för att klara sig, för den stekande solen biter lika hårt som valfri zombie.
Att USA kommer trea måste bero på att ZRS är amerikaner och är drabbade av det nationalistiska storhetsvansinne som är ganska vanligt där. En anledning till att jag inte tror på USA är just deras vapentäthet och en trigger happy attityd som även utan extra rädslor för varandra gör landet osäkert. Som sagt är det kanske inte zombier som är det största direkta hotet efter zompoc, det är andra människor. En annan anledning är att det finns 104 kärnreaktorer (i 65 kärnkraftverk) för att inte tala om andra typer av kemikaliefabriker som kommer smälla av ett par veckor efter att strömmen försvunnit. Sen bor det mycket folk i de flesta delarna av landet, men Everglades, någon öken, Hawaii eller Alaska kan säkert vara bra områden att vara i.
Att de nordiska länder ligger bra till är inte så konstigt. Få människor, bra naturresurser och en stark tro på kollektivet ger bra förutsättningar för att överleva. Tror också att Centralasien och delar av Afrika kan vara bra för människor som redan är vana att leva fattigt och under extrema klimatförhållanden. För oss nordbor skulle det nog betyda en snabb död. Mellanöstern har problemet med färskvatten, men en del oaser kan säkert vara bra ställen med mycket obebodd öken runt omkring.
Vampyrborg vs zombier
Latinamerika är nog inte helt dumt heller. I de södra delarna är det inte så mycket folk och inte man ruttnar inte sönder i Amazonas fukt och värme. Den europeiska kontinenten är nog inget trevligt ställe Det skulle väl kunna vara att man hänger i Alperna eller någon annan glesbefolkad del av någon bergskedja. Ett bra sätt att håna zombiehorderna skulle ju kunna vara att hänga i greve Draculas borg i Karpaterna. Problemet är väl kanske att få tag i vatten eller liknande. I zombieöverlevnadsböcker nämns faktiskt just riddarborgar som ganska bra ställen så länge man kan odla innanför murarna eller har ordentliga förråd.
Island hörrni. Det är inte med på listan för att det inte är fem miljoner som bor där. Med cirka 3 invånare/km² är Island det glesast befolkade landet i Europa. Det bor 320 000 människor där (120 000 i Reykjavik) och de är typ självförsörjande på energi och varmt vatten. Dit åker vi.
Eller vad tror ni?
Åtta fiender i en överlevnadssituation
Det finns faror bortom zombies i de flesta överlevnadssituationer. När du har lyckats fly från staden och hamnat på en båt, en stuga på landet, en ö eller vad ditt safe place är så finns det psykologiska och fysiska reaktioner att hantera. Det är reaktioner som är olika för olika människor men som med allra största sannolikhet kan leda till din död om du inte hanterar dem på rätt sätt. Svenska Överlevnadssällskapet tar upp åtta fiender i överlevnadssituationer som jag tänkte gå igenom nedan. Några av dem blev väldigt uppenbara på deras kurs i barmark som jag gick.
Rädsla – Rädsla är en naturlig reaktion på att något oväntat händer eller en hotfull situation. Rädsla kan få oss alerta och kan skärpa sinnena om man är tränad på att hantera rädslan. Det finns dock en risk att rädsla gör dig oförmögen att tänka klart och handla rätt. Ofta gäller det att identifiera att man blivit rädd, stanna upp och tänka igenom sin situation. Fräckt nog så kan man använda STOP som minnesregel. 
S – Stanna. Gör inget förhastat.
T – Tänk igenom din situation. Vad är det akuta just nu?
O – Orientera dig. Var är du i terrängen? Vad har du för
hjälpmedel?
P – Planlägg din förflyttningsväg.
Smärta – Inga konstigheter egentligen. Får du ont någonstans har du valet att försöka ignorera eller försöka behandla. Din situation i övrigt och vad du tror orsakat smärtan är vad som avgör vad som är bäst att göra.
Kyla – När kroppen blir kall påverkas sinnet också. Du blir bedövad inte bara dina lemmar utan också viljan och tanken. Är vi nedkylda så fattar vi sämre beslut än när vi har vår normala kroppstemperatur.
Törst – Egentligen är kroppen ganska dålig på att ge signaler om att vi börjar bli uttorkade. Oftast är vi redan uttorkade när vi känner törst, vi behöver alltså tänka på att dricka för att inte få i oss för liten vätska. Det gäller extra mycket i överlevnadssituationer, lita inte på att du bör dricka bara när du är törstig utan gör det regelbundet.
Hunger – Känslan av hunger försvinner för de flesta ganska fort, men att inte få i sig tillräckligt mycket gör oss dumma i huvudet. Vi fattar sällan de bästa besluten när vi inte har fått i oss något på länge.
Trötthet – Det är svårt att sova bra när man känner sig otrygg. Lägg till ovana med en ny situation (om du inte är van att sova på torra kvistar i en bivack). Trötthet leder till att man helt enkelt slutar bry sig om saker, det skapar passivitet och oförsiktighet.
Tristess/Långtråkighet – I likhet med trötthet får man ofta svårt med motivationen när man har tråkigt. Det leder till att det blir svårare att aktivera sig generellt och göra det man behöver göra för att klara sig. Det kan vara en av de svåraste fienderna. Som tur är finns det sätt att tackla det till exempel att ha rutiner som man följer. Ett annat bra sätt är att sätta upp mål som du försöker nå. Positivt tänkande är en annan metod för att bekämpa tristess.
Ensamhet – Hänger mycket ihop med tristess. Människan är ett socialt djur som behöver känna delaktighet och närhet. Känner vi inte det blir vi deprimerade och det är katastrofalt i överlevnadssituationer då det lätt leder till mer känslor av meningslöshet. Ensamhet kan man känna också i grupper, en del säger att man aldrig är så ensam som i fel/dåligt sällskap.
Är man flera personer är det extremt viktigt att stötta och peppa varandra och försöka se till att bekämpa de här åtta fienderna. Flera av fienderna går att bekämpa genom att träna på dem, alltså att utsätta sig för olika situationer som man inte är van med.
”Zombie – En överlevnadsguide” och Max Brooks universum
Nu har äntligen Max Brooks Zombie Survival Guide kommit ut på svenska. Den är utgiven på Bakhåll förlag med titeln: Zombie – En överlevnadsguide. Jag kom på att jag (nästan) inte skrivit något om Max Brooks klassiska bok från 2003. Till att börja med kan man säga att boken var tillsammans med 28 dagar senare och The Walking Dead det som startade den zombievåg vi nu ser. Det var en oväntad bestseller som verkligen påverkat populärkulturen.
Max Brooks bygger sin zombievärld på en viruszombie. Viruset heter Solanum (precis som potatissorten) och ursprunget till viruset är okänt. Vad vi vet är att det funnits i tusentals år. En zombie lever i snitt tre till fem år beroende på klimat. Den kan inte använda verktyg och är odöd i bemärkelsen att människan dör och sedan blir det en zombie. Den har inga känslor eller rädslor och det enda sättet att förinta den på är att förstöra hjärnan. Den äter helst männskokött (men ibland även andra sorters kött). I Max Brooks värld är zombien långsam och dess enda drivkraft är att äta. Det är alltså vad vi i mångt och mycket förknippar med en zombie i populärkulturen.
Så vitt jag vet finns det inga zombiefilmer där zombien beter sig på det sättet (rätta mig gärna om jag har fel). Han tog alltså komponenter från olika håll och skapade ett universum som vi idag betraktar som självklart. Inte ens zombierna i The Walking Dead, som annars är att betrakta som den klassiska zombien, är som i Brooks värld. Att döma av trailern till World War Z så är inte heller den filmens zombier så.
I Zombie – En överlevnadsguide går Brooks igen om olika försvarstekniker. Han skriver om vapen och träning, om hur du bör bo och hur du kan befästa ditt hem. Vad du ska ha i din ”Bug Out Bag” och vilka fordon du bör köra. Vilka typer av terränger som kräver vilka förberedelser. Sista delen av boken är bland det bästa enligt mig. Den heter dokumenterade attacker och beskriver olika historiska händelser från 60 000 f Kr till idag. En del utbrott är kopplade till ”verkliga” händelser och andra är bara fiktion. Det är riktigt fantasieggande läsning även om 65 sidor är lite i längsta laget.
klipp dig för bövulen!
Boken är rikt illustrerad med sällsynt fula bilder som passar otroligt bra. Det är som bilderna i flygplansbroschyren fast tre gånger så fult. Jag älskar det.
Som zombieöverlevnadsbok saknar jag gruppdynamiken och ledarskapsteori. Jag förstår inte hur man kan missa att ta med den delen av att överleva en zombieattack. Det gör att den i sig själv saknar en helhetsbild av att överleva WSHTF. Ett annat problem är att den är extremt amerikansk och vapenfixerad. Det hade varit trevligt med ett längre svenskt förord där det tas upp mer än det gör i den nya svenska utgåvan.
Den nya svenska utgåvan är ganska slarvigt översatt tycker jag. Det är en del korrekturfel (som jag aldrig brukar märka) och den känns nästan mekaniskt översatt. En del av Brooks torra humor försvinner tyvärr i översättningen. Det är dock skönt papper och omslaget känns fräscht. Boken måste läsas, men den svenska utgåvan ger inget som den amerikanska inte gett. Jag vill ändå tacka Bakhåll för att de hjälper till att förbereda svenskafolket på den stundande zombieapokalypsen.
Bug in eller bug out?
En av de stora frågorna som brukar komma upp när man diskuterar att överleva zombiekatastrofen är huruvid man ska stanna kvar i staden/där man bor (Bug-in) eller sticka ut på landsbygden (Bug-out). Innan vi tar i den ganska stora frågan måste vi fråga oss:
Är det snabba eller långsamma zombies?
Är det zombies som har kvar mänskliga kroppar eller överlever de hur länge som helst utan mat/vatten/vila?
Bor du säkert eller kan ta dig till ett säkert ställe snabbt?
Är du bra på och van med att röra dig i skog och mark/till sjöss och har du ett planerat mål dit du vill?
Är svaret snabba, virusbärande zombies utan övermänskliga egenskaper (som i 28 dagar senare) tror jag det bästa är att stanna hemma, särskilt om du är lite förberedd på t ex längre elavbrott eller liknande. Tänk på att längre strömavbrott inte är så jävla ovanligt i svenska storstäder så ha en eller två extra PET flaskor med vatten i frysboxen. 
Mat har man i regel hemma så man klarar sig ett bra tag, även om det kanske är tråkigt att för fjärde dagen i rad äta frityrolja med vetemjöl och socker. Vätska och värme är de två absolut viktigaste punkterna för att klara sig en längre tid i sin lägenhet och värme är inte något problem under större delen av året. Dörrens kvalitet spelar ju såklart roll men det blir vanligare och vanligare med lite tyngre säkerhetsdörrar som står emot rätt mycket. Men har du en 20L dunk med vatten hemma och har någorlunda framförhållning med matlagret (tänk storhandling) så bör du stanna inne och täcka för dörrar och fönster.
När du märker att det blir strömavbrott är tipset att tappa upp vatten i badkar eller i flaskor och burkar för säkerhets skull.
zombiesäkert hus
De snabba zombierna vill du inte möta. Om du ska lämna ditt hem av en eller annan anledning och har horder av rabiessmittade springande runtomkring dig bör du ha en jävligt bra plan. Och du bör ha gjort den planen medan du inte är utsvulten, trött, frusen eller uttorkad eftersom alla dessa faktorer påverkar ditt logiska tänkande och din möjlighet att se nyktert på din situation.
Att lämna staden bör också göras utifrån en grundplan, med en reservplan i bakhuvudet. Att tänka sig att bil är ett hjälpmedel är ett felsteg. Cykel, till fots eller kanske elmoppe är det rimligaste. Bilen är beroende av framkomliga vägar och bensin. Framkomliga vägar är det ont om när alla redan försökt lämna staden och det är svårt att slanga bensin ur moderna bilar. Men här är det nog improvisation och förmågan att fatta snabba beslut i stressade situationer utifrån tillgänglig fakta det viktigaste.
Det är viktigt att ha ett mål. Planlöst irrande är förödande för moralen. Målet får dock inte vara ristat i sten, utan måste kunna förändras och anpassas efter förutsättningarna.
Bra slutmål.
Utgå från dina förutsättningar, kan du segla eller har ordentlig sjövana är vattnet ett väldigt bra alternativ. Om inte är det ovärt i annat än kortare transportsträckor. Är du van att röra dig i skog och mark är det ett bättre alternativ. Skogen är ett åretruntskafferi om du har rätt kunskaper.
Min poäng är egentligen att frågan om Bug-out eller Bug-in är beroende av kontexten. Av vilka zombier eller vilken katastrof det handlar om. Kunskapen om överlevnadsstrategier och förmågan att fatta beslut är viktigare än att ha flashiga vapen och avancerade verktyg.
Preppers
Det känns som preppers är den nya medietrenden. Kobra har en pågående serie om apokalypsen och dom som förbereder sig, National Geographics och Discoverys program Doomsday preppers och Doomsday bunkers är stora tittarsuccéer och idag hade och SvD en artikel på ämnet. Det är ett visst mått av freakshow tyvärr, för frågan är intressant. I en tid när allt det gemensamma försvinner tvingas vi själva bli ansvariga för när något går snett. Tidigare fanns det förberedelser för att el skulle försvinna, att telekommunikationen skulle slås ut, det fanns planer för hur människor skulle bete sig i händelse av invasion och katastrofer. Idag är många av de skyddsnätet och människorna som arbetade med sånt borta och är ersatt av kortsiktigt kostnadseffektiva datasystem eller inget alls.
Det är dock stora skillnader på amerikanska och svenska preppers. Jag önskade ett inlägg på preppersbloggen ”Innan det sker” och fick ett intressant svar (läs det här). Det är inte så jätteförvånande läsning, men väldigt intressant. Trots att Sverige ligger i topp på antal vapen per capita är det inte det som är fokus bland svenska preppers. Istället är det de egna kunskaperna och tanken att världen snabbt kan komma att förändras snabbt. Det är egentligen ett rimligt förhållningssätt. Man får dock ta Doomsday bunkers/preppers och andra skildringar av preppers med en nypa salt då sensationsvärdet är en stor del av underhållningen. Inslaget i Kobra med de ganska sansade Ed Peden var trevligt ur det perspektivet.
Jag tror generellt att människor skulle bli lyckligare av att göra saker och lära sig saker tillsammans än att sitta hemma ensamma eller isolerade i en kärnfamilj. Gå en kurs i att odla på balkongen eller att lära sig hitta ätliga växter i staden är inte bara bra för en eventuell jobbig framtid, det är också bra i nuet. Jag tror också att man är bättre förberedd om man tänkt att något oväntat kan inträffa. Risken är väl att oron för framtiden äter upp vardagen i nuet.
Är du väl förberedd på zombieapokalypsen blir ett två dagars strömavbrott rena picknicken.
Serietips: Survivors (2008)
Egentligen inte en zombieserie men eftersom bloggen också handlar om att överleva (zombie)katastrofen så släpper jag förbi den här. Alla utom 1% dör i en influensaliknande sjukdom. En grupp överlevande är i fokus och deras kamp för att överleva och kanske framförallt att leva. Gruppen är rätt brokig och hur de hanterar konflikter känns trovärdigt.
BBC serier har en tendens att vara så jävla bra och Survivors känns som kronan på verket. Karaktärerna är riktigt bra. Ett extra plus till att serien inte faller in i någon machofälla och låter killarna vara coola och ha personlighet och kvinnor bara blir bifigurer som ofta i zombiefilmer. Att överleva när samhällsstrukturerna rasat samman finns i fokus genom hela serien. Mycket handlar också om att bygga något nytt. Hur fattar man beslut? Vem litar man på? Vem är ledare? Är man intresserad av apokalyps är Survivors så jävla värd.
Serien är en re-make på en serie som kom på 70-talet. Surt nog blev det bara två säsonger, den hade lätt kunnat ha två till.
Zombieöverlevnad 