Bloggarkiv
Boktipset: Devolution – A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre
Adversity introduces us to ourselves
Max Brooks citerar ett tal av George W Bush strax efter 9/11 där han säger att vi lära känna oss själva genom motgångar. Och Kate Holland, berättarrösten i boken Devolution: A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre är ett bra exempel på det. Hon genomgår en resa från hunsad fru, som inte vågar ta tag i de vardagliga problemen till en ledare som koordinerar motståndet. Ja, alltså motståndet mot en flock aggressiva och hungriga Sasquatch – alltså Bigfoots (i plural går det tydligen att använda både Bigfoots och Bigfeet) – som tvingats iväg från sitt naturliga habitat på grund av ett vulkanutbrott.
Max Brooks blev känd genom sina böcker om zombiekatastrofen. Först skrev han zombieöverlevnadsguiden Zombie Survival Guide (2003) och sedan World War Z (2006) som sedermera blev storfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Bägge verken var viktiga för att zombiegenren skulle ta fart i början av det här millenniet. I Devolution tar Brooks sig an hotet från Sasquatscherna. Ingen likhet i övrigt men det är roligt att jag gjort ungefär samma resa från zombieöverlevnadsguide till en bok om ett annat monster. Och temat från apokalypsen till kampen mellan grön teknologi och natur går också igen i min senaste bok.
I Devolution får vi följa dagboksanteckningarna från Kate Holland som med sin make Dan flyttat till Greenloop en liten hightech by mitt i ingenstans i delstaten Washington. I byn finns det sex bostadshus och sammanlagt elva boende. De är tech-entreprenörer, författare, konstnärer, yogainstruktörer och psykologer som drömmer om att leva nära naturen, men i full bekvämlighet med det grönaste av det gröna i byggteknik. Deras bajs används som biogas, solpaneler för att de är självförsörjande på energi och drönare levererar mat någon gång i veckan. Men när vulkanen Rainer får ett stort utbrott förstörs deras kontakt med omvärlden. De har kvar energi men kan inte koppla upp sig mot nätet och blir bortglömda av omvärlden. Här börjar de lära känna sig själva. De flesta är matade med tech-världens optimism och tro på att allt löser sig. En person, som heter Mostar efter staden hon växte upp i, har erfarenheter av kriget i forna Jugoslavien och förstår att det är viktig att förbereda sig på att det kan bli långvarigt. Att de behöver spara resurser och också förbereda sig för att odla och ransonera.
Här blir Devolution en spegel av vårt samhälle. Teknikoptimister som tänker att allt löser sig, det har ju alltid gjort det (och de frågar sig inte för vem eller vilka det löser sig, allt är centrerat kring dem själva). Den formen av optimism finns överallt och är en av anledningarna till att fler inte väljer att förbereda sig för kriser. Vi vet att de kommer, men vi vill inte tänka på det och genom att inte förbereda oss så slipper vi tänka på det i vardagen. Att se det negativa som skulle kunna uppstå snarare än att förneka och strutsa.
På vissa sätt är det också en skildring av prepping. Det handlar om att lära sig odla, att hushålla med resurser och att improvisera utifrån allt sämre förutsättningar. Men kanske framförallt att vi behöver andra för att klara oss, vi behöver hålla ihop en grupp och ledarskap. Vi behöver nej-sägare som påpekar faror och svagheter i planer.
Brooks skriver framförallt genom Kates dagbok, men också utifrån intervjuer med en Park Ranger och Katies bror som fick mig att tänka på konspirationsteoretikerna som bodde i en husvagn i de gamla Arkiv X-avsnitten.
Jag gillar verkligen Devolution. Den är något långsam i början men accelererar hela tiden. De sista femtio sidorna är nästan konstant action och boken blir svår att lägga från sig. Och för att inte vara en zombiebok är det väldigt mycket en zombiebok. Utslitna inälvor, organiserat försvar mot en framvällande (om än något smartare) fiende, belägringen är alla klichéer som känns igen och som Brooks verkligen behärskar. För finsmakaren går det att diskutera hur bra det funkar med dagboksanteckningar för att driva en historia. Jag vet att i alla fall jag inte skriver dagbok på det sättet. Men på det stora hela är det spännande, och kul att man i början hatar nästan alla personerna i boken (självgoda do-gooders), men i katastrofen lär man sig tycka om dem mer och mer.
Lärdomen vi kan ta med oss från den här blodiga skildringen av grön teknologi mot natur är att redan innan kriserna kommer fundera på: Vem vill du lära känna i motgången?
Förbeställ: Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen
Nu har boken äntligen gått iväg till tryck. Årets julklapp. Det är nervöst kan jag lova, men det känns bra. Jimmy Wallin har gjort fantastiska bilder, några av dem går att se på beställningssidan. Boken kommer inte gå att köpa i butiker i år men för er som vill ge bort den i julklapp så finns det ändå en möjlighet. Gå in på den här länken: Apartforlag.se/overlevnad och köp boken redan nu. Antingen får du den i postlådan eller så kan du hämta upp den på releasefesten (facebookevenemang) som kommer att vara i källaren på Liffeys i gamla stan, Stockholm.
Boken är uppdelad i sex kapitel:
1. Zombien Kapitlet handlar om vad är zombie är, vad som kan orsaka en zombie och lite om dess historia och hur zombien används som politisk metafor.
2. Alltid redo – om förberedelser och överlevnad Kapitel två tar upp hur du klarar dig såväl i en stad utan el och vatten som i naturen. Jag har utgått från den svenska naturen, särskilt under sommarhalvåret. I kapitlet står också hur du bäst förbereder dig fysiskt och hur du kan öka dina överlevnadschanser.
3. När zombierna kommer Här får läsaren information om hur vi kan upptäcka att zombierna är på väg, vilka ställen det är bra att ta sig till samt lite om vapen och strid.
4. Krisbeteende och katastrofens sociala aspekter Hur beter sig människor vid kriser och katastrofer? Vad kan vi förvänta oss och hur kan vi mentalt förbereda oss är frågor som tas upp.
5. Sveriges kris- och katastrofberedskap I kapitlet beskrivs hur Sveriges katastrofberedskap fungerar, vad vi kan förvänta oss av MSB och hur förberedelser för poandemier och naturkatastrofer kan ha positiva effekter på beredskapen på zombiernas angrepp.
6. Apokalypsen är bara början – att leva i en odöd värld Hur är det att leva när världen ligger i ruiner? Kapitlet tar upp varför det inte kommer vara läderklädda motorcykelgäng med mohikaner som åker omkring överallt, postapokalyptisk sjukvård (du vill väl lära dig hur du amputerar någon som blivit biten?) och om våra föreställningar om apokalypsen.
Jag har gjort ganska ordentlig research på vissa delar och andra delar i boken har jag låtit experter på området läsa och ge synpunkter. Tanken är att boken ska ge kunskaper som kan behövas även vid kriser som inte innefattar zombier. Det är det som skiljer boken från till exempel Max Brooks Zombie Survival Guide och andra zombieöverlevnadsguider som finns. Förordet är skrivet av Harry Sepp som är något av en legendar inom överlevnadsområdet. Ur förordet:
Det geniala med Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen är att även om den handlar om ett fiktivt problem – zombieapokalypsen – så är lösningarna användbara vid nästan alla kriser eller katastrofer. Kroppens behov är grunden för all överlevnadskunskap. Om du känner till dina behov så ökar dina chanser att klara dig när något hemskt inträffar. Du kan också lättare hantera medias rapportering samt hjälpa andra i din omgivning om du vet vad du behöver göra när en kris kommer. Den psykologiska aspekten av kriser som tas upp i boken är något som tyvärr ofta behandlas bristfälligt i överlevnadsböcker. Genom den här boken kan du bli tryggare då du vet mer om hur både du själv och andra fungerar när en oväntad situation uppstår.
Mycket nöje!
Swedish Zomcast 8 om Max Brooks Zombie Survival Guide och World War Z
I den senaste zomcasten träffar vi Susanne Samuelsson och pratar om om Max Brooks Zombie Survival Guide och hans bok World War Z. Vi hinner också klämma in en ganska hetsig diskussion om filmen World War Z. Du får också lära dig vad du ska torka dig i ändan med när du är i skogen.
Filmtips: World War Z
OBS den här recensionen innehåller spoilers.
Det fanns stora förväntningar inför World War Z, flera hundra miljoner dollar i budget och Brad Pitt som producent och i huvudrollen. Jag trodde ganska länge att det skulle vara en kalkonfilm som nästan kunde ta död på zombiegenren, men ju närmare premiären kom desto högre blev mina förväntningar. Filmen bygger på Max Brooks bok med samma namn från 2006. Mycket av det som verkligen var bra med boken har inte kommit med i filmen så jag tror man gör bäst i att strunta i att de har samma namn och bara se det som en modern zombiefilm.
World War Z är en actionpackad film där zombierna får ganska lite utrymme. Det är ultrasnabba zombier som klättrar på väggar och nästan flyger fram. Det är utan tvekan bra action (som tyvärr blir lite för rörigt i 3D) men inte så där krypande läskigt. Den höga dosen action har helt klart sina förtjänster, men är det skräckfilm man gillar så tror jag risken för besvikelse är stor.
Det jag verkligen gillar med filmen är att det är en av de få filmerna som visar hela förloppet från smitta till att zombier är den dominerande arten – om nu zombier är en egen art. FN och USA (som realistiskt nog är nära sammanflätade) styr och ställer och försöker hitta sätt att få bukt med problemen. Olika länder verkar ha försökt hitta olika strategier för att möta hotet, men vi får tyvärr inte veta så mycket om det.
Om vi går in djupare i hur World War Z följer zombiekanon så gäller den gamla regeln om att snabba zombier blir zombier bara några sekunder efter de blivit bitna (alltså inte som i Max Brooks universum). Den bryter däremot mot ”regeln” om att ordet zombie bara nämns i zombiekomedier, annars brukar de alltid benämnas som något annat. I vanliga fall utspelas zombiefilmer i världar där zombiefiction aldrig funnits, men här ställs makthavare inför det omöjliga scenariot att det är precis som i filmer som finns. Ordet zombier nämns med någon typ av förakt som att det inte är möjligt egentligen.
Zombierna är bara naturkraft i filmen. Det finns många scener där de bara väller fram likt tsunamivågor som skoningslöst sveper med sig allt som inte är i betong. Det är snyggt och det är precis så de snabba zombierna utgör ett hot.
Filmens slut blev helt omgjort efter att den visats för en testpublik. Orginalslutet innehöll totalaction i Moskva där den evigt snygge Brad Pitt slaktar zombies med en Lobo (”Lobotomizer”, tydligen det ultimata zombiedödarvapnet som är en blandning mellan en spade och en stridyxa). Istället för det får vi se ett något smetigt Hollywoodslut, med familjefadern Brad som osjälvisk amerikansk hjälte. Orginalslutet var tydligen mycket mörkare, här kan man läsa mer om hur de sista 30-40 minuterna var från början.
Några andra röster om filmen:
”Zombie – En överlevnadsguide” och Max Brooks universum
Nu har äntligen Max Brooks Zombie Survival Guide kommit ut på svenska. Den är utgiven på Bakhåll förlag med titeln: Zombie – En överlevnadsguide. Jag kom på att jag (nästan) inte skrivit något om Max Brooks klassiska bok från 2003. Till att börja med kan man säga att boken var tillsammans med 28 dagar senare och The Walking Dead det som startade den zombievåg vi nu ser. Det var en oväntad bestseller som verkligen påverkat populärkulturen.
Max Brooks bygger sin zombievärld på en viruszombie. Viruset heter Solanum (precis som potatissorten) och ursprunget till viruset är okänt. Vad vi vet är att det funnits i tusentals år. En zombie lever i snitt tre till fem år beroende på klimat. Den kan inte använda verktyg och är odöd i bemärkelsen att människan dör och sedan blir det en zombie. Den har inga känslor eller rädslor och det enda sättet att förinta den på är att förstöra hjärnan. Den äter helst männskokött (men ibland även andra sorters kött). I Max Brooks värld är zombien långsam och dess enda drivkraft är att äta. Det är alltså vad vi i mångt och mycket förknippar med en zombie i populärkulturen.
Så vitt jag vet finns det inga zombiefilmer där zombien beter sig på det sättet (rätta mig gärna om jag har fel). Han tog alltså komponenter från olika håll och skapade ett universum som vi idag betraktar som självklart. Inte ens zombierna i The Walking Dead, som annars är att betrakta som den klassiska zombien, är som i Brooks värld. Att döma av trailern till World War Z så är inte heller den filmens zombier så.
I Zombie – En överlevnadsguide går Brooks igen om olika försvarstekniker. Han skriver om vapen och träning, om hur du bör bo och hur du kan befästa ditt hem. Vad du ska ha i din ”Bug Out Bag” och vilka fordon du bör köra. Vilka typer av terränger som kräver vilka förberedelser. Sista delen av boken är bland det bästa enligt mig. Den heter dokumenterade attacker och beskriver olika historiska händelser från 60 000 f Kr till idag. En del utbrott är kopplade till ”verkliga” händelser och andra är bara fiktion. Det är riktigt fantasieggande läsning även om 65 sidor är lite i längsta laget.
klipp dig för bövulen!
Boken är rikt illustrerad med sällsynt fula bilder som passar otroligt bra. Det är som bilderna i flygplansbroschyren fast tre gånger så fult. Jag älskar det.
Som zombieöverlevnadsbok saknar jag gruppdynamiken och ledarskapsteori. Jag förstår inte hur man kan missa att ta med den delen av att överleva en zombieattack. Det gör att den i sig själv saknar en helhetsbild av att överleva WSHTF. Ett annat problem är att den är extremt amerikansk och vapenfixerad. Det hade varit trevligt med ett längre svenskt förord där det tas upp mer än det gör i den nya svenska utgåvan.
Den nya svenska utgåvan är ganska slarvigt översatt tycker jag. Det är en del korrekturfel (som jag aldrig brukar märka) och den känns nästan mekaniskt översatt. En del av Brooks torra humor försvinner tyvärr i översättningen. Det är dock skönt papper och omslaget känns fräscht. Boken måste läsas, men den svenska utgåvan ger inget som den amerikanska inte gett. Jag vill ändå tacka Bakhåll för att de hjälper till att förbereda svenskafolket på den stundande zombieapokalypsen.
Zombieöverlevnadsböcker – en jämförelse mellan Zompoc och Zombie Survival Guide
I mina kurser i ”Att överleva zombiekatastrofen” har vi haft Max Brooks Zombie Survival Guide (ZSG) som litteratur. Förra året hade jag inte riktigt koll på att det fanns någon annan bok men nu för nån månad sen fick jag hem Zompoc och skummade igenom den. Zompoc känns betydligt mer seriös och en smula tråkigare. Som överlevnadsbok är den dock betydligt bättre då den tar upp olika scenarion och är inte ute efter att skapa en egen zombiekanon som Max Brooks gör. I Zompoc kan man läsa om strategier för viruszombies, odöda zombies och zombies skapade av nanoteknologi, i ZSG får vi lära oss att det är ett virus som heter Solanum som är roten till det onda.
Ett problem med bägge böckerna är att den inte har hänsyn till att vanligt folk kanske inte kan flyga flygplan, ladda och ta hand om en Kalashnikov, vet hur man startar en helikopter eller har tillgång till militära strategier. Det känns som om böckerna är gjorde för filmklicheerna av zombiekatastrofen snarare än något annat. Varför skulle man annars ens ta upp motorsågen som vapen?
En av Zompocs förtjänster är att många delar i boken är sammanställda i punktform för snabb info och repetition. Annars är de ganska lika i utformningen med en trevlig manualkänsla i bägge böckerna.
Något jag verkligen saknar är frågan om gruppdynamik och psykologi. Det skulle behövas ett helt kapitel om det för att jag skulle känna att boken var heltäckande. Som bekant är det inte zombies som är det största problemet vid zombieapokalypsen. Det är människorna. Att lära sig hantera grupprocesser och konflikter är A och O för att klara sig, men ingen av böckerna går in särskilt utförligt på den biten.
Summasumarum är ZSG mycket roligare läsning men Zompoc är mer värdefull vid alla typer av katastrofsituationer. ZSG har i mycket större grad en amerikansk vinkel. Vapen verkar finnas på vanliga butiker och sånt. Zompoc är brittisk och känns mer anpassad till en Europeisk kontext vilket gör den mer attraktiv för mig. ZSGs styrka är just att den skapar en fiktiv världen där Solanum funnits som en del i historien och brutit ut då och då. Det gör också boken till mindre en överlevnadsbok och mer en del i det parallella universum Max Brooks skapar.
Zombieöverlevnad 