VARNING: Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva av Neil Strauss.

Neil Strauss, författaren till t ex boken The Game, släppte 2010 en bok om hans väg till att bli en prepper – Varning: Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva. Det börjar med att Strauss ska skriva ett reportage om de som förbereder sig för apokalypsen vid millenieskiftet. Det sätter igång tankar hos honom om att allt kanske inte står rätt till. Han börjar planera för hur han ska kunna lämna USA om (eller snarare när) det blir kris. Sedan rullar det på. Det som driver honom är rädslan för att inte vara redo. Det finns alltid nya saker att kunna förbereda sig inför. Hur kan jag överleva i vildmarken? Hur klarar jag mig i stan utan el? Hur tar jag mig ut ur handbojor när jag ligger i bakluckan på en bil och så vidare.

Vi följer Strauss under tre år när han utvecklar sina kunskaper. Han resonerar fram och tillbaka kring risker och överväganden. Tittar ibland uppifrån och ser hur han förändras och blir fascinerad och skrämd av det. Det är en intressant berättelse utan tvekan. Jag kan dock inte släppa tanken på att han är väldigt full av sig själv hela tiden. Jag var skeptisk till honom sen innan och det har inte riktigt förändrats. Det är hans manliga ego som måste uppfyllas på något sätt och prepperkulturen (eller kanske prepperkulturerna) är ett sätt att fylla det. Boken visar för övrigt på hur manligt dominerad den amerikanska överlevnadskulturen verkar vara. Den enda kvinna som är med nämnvärt i boken är hans flickvän som är rädd för nästan allt och beskrivs allt som oftast som ett våp (om än ett klokt våp).

Texten blandas med tecknade instruktionsbilder om hur man spränger bilar, kamouflerar sig, dödar hundar etc. Det ska vara någon slags sammanhängande historia tror jag, men det funkar inte riktigt.

Det är också lite störigt att alla preppertermer är översatta t ex När Det Börjar Osa Bränt istf SHTF (Shit Hits The Fan). Prepperkulturen känns så amerikansk att det mest blir konstigt när det översätts. Samma gäller Bug Out bagen som får heta Skalväska och Bug Out Vehicle får heta Skalbagge. Det funkar inte riktigt. Det är mycket snack om flugare och det ger om något mindre kunskap om rörelsen än om de hetat flighters som jag antar att de menar.

Det är en ganska dålig överlevnadsbok, men det ger en inblick i hur rädslor formas och hur man förändras av dem. I början handlar det mycket om den starkes överlevnad, men framåt slutet förändras bilden. Forskningen om katastrofbeteenden berörs i väldigt liten utsträckning utan det är ”Överlevarna” som berättar hur människor beter sig och hur världen egentligen är. Det är en intressant och lättläst bok trots bristerna.

   

Annons

Filmtipset: Zombibi aka Kill Zombie!

Den, så vitt jag vet, första zombiefilmen från Holland kom förra året (2012). Zombibi (på orginalspråk) eller Kill Zombie! (engelsk titel) är en ganska traditionell zombiekomedi med alla dess beståndsdelar – tokroliga karaktärer, de refererar till zombierna som zombier (vilket i princip bara sker i komedier) och en smågrabbig stämning.

En rysk satellit/rymdstation kraschar i centrala Amsterdam och så förvandlas människor med något grönt rymdslem till zombies. En grupp överlevare som råkade hamna i häkte i ett bråk försöker ta sig ut ur området, rädda en ”flickvän”, råna en bank mm. Det är inget nytt när det gäller handlingen. Däremot tycker jag den är bättre än 4,7 som det får på IMDB. Den är ganska rolig och givet den ganska låga budgeten och att jag nog missade en del interna holländska skämt så tycker jag den ändå funkar. De har lyckats få med holländska kändisar som till exempel kampsportstjärnan Remy Bojansky.

Det är ingen Zombieland eller Shaun of the Dead, men det är en helt ok komedi. Den är om inte annat under 90 minuter lång. Trailern spoilar för övrigt nästan hela filmen, så kolla inte in den om du vill se filmen på riktigt.

Zombierun i Umeå

Sveriges första zombierun är den 17 augusti i Umeå. Som expert på området rekommenderar jag alla att delta i loppet. Övning ger färdighet och det är kanske just det här loppet som ger dig motivation att träna upp rule no 1 för att överleva i Zombieland. Så här kan det gå till på andra zombieruns:

Jag skulle gärna delta men är upptagen med att springa Run In Blood som går samma dag i Stockholm.

Swedish Zomcast 7

Låt inte solsken och midsommarblomster lura dig. Undergången är nära förestående och zombierna kommer vilken dag som helst. Att konditionsträning är nummer 1 på priolistan vet varje seriös överlevare. Vi har tagit in löparentusiasten, tillika läraren och bokbloggaren Erik Horned för att dra nytta av hans kunskap om appen Zombies, Run!.

Att överleva katastrofer: Lär känna dina grannar

Jag återkommer ofta till Amanda Ripleys bok The Unthinkable – Who Survives When Disasters Strike – And Why? Egentligen är jag inte säker på hur den tagits emot i vetenskapliga sammanhang (och om någon har bättre koll får de gärna höra av sig) men jag tycker den är väldigt intressant eftersom den fyller ett stort kunskapshål i en fråga som ofta kommer upp. Vem klarar sig vid katastrofer och varför.

Ett av hennes tips om att öka sina överlevnadschanser är att man ska lära känna sina grannar bättre. Det är viktigt ur flera synvinklar. Dels för att det skapar en större trygghet, dels för att det gör livet bättre och enklare.

Lär känna hårdrockare i din trappuppgång så här.

I de större städerna ökar bostadssegregationen.  Få unga människor har möjlighet att bo på samma ställe under en längre tid och det leder till att vi allt mindre lär känna våra grannar och människorna som finns i vår absoluta närhet. Vi blir mer isolerade och känner oss ensamma trots våra hundratals vänner på Facebook. Människor blir mer och mer som isolerade öar utan naturliga sätt att lära känna varandra på. Ett exempel är mannen som låg död i två år utan att någon saknade honom. Det är extremfall men ändå symptomatiskt för hur samhället blivit. På landet finns de gamla strukturerna kvar i större utsträckning. Det är mer nödvändigt att känna sina grannar eftersom det är tydligare att man har gemensamma behov.

Jag var i Argentina ett år efter den ekonomiska/sociala/politiska kollapsen i December 2001. Efter att landet blivit bankrutt gjorde folk upp med de styrande och avsatte fem presidenter på två veckor genom folkliga protester. Argentina var fortfarande präglat av den brutala militärdiktaturen 1976-83. Människor vågade inte lita på varandra och tilltron till gemensam organisering var innan upproret den 20 och 21 december i princip lika med noll. Jag intervjuade människor som deltagit i protesterna och nästan alla pratade om hur de efter de omtumlande upplevelserna kommit varandra närmare och i mycket större utsträckning kände tillit till varandra. De hade känt sig isolerade, men fick genom yttre händelser och kamp en större närhet och tillit till varandra. Det ledde till att de kunde ställa gemensamma krav på förändring, och att deras vardag blev drägligare. Att lära känna sina grannar var ett sätt att känna att man kunde göra saker.

En stadsodling i Havanna.

Många gemensamma problem kan enkelt lösas om man är flera. Ett exempel är stadsodling som börjar bli allt vanligare. Tidigare var man i staden hänvisad till att stå i kö för kolonilott som man sedan skulle sköta själv och tävla med varandra om mest prunkande växtlighet om man ville odla. Nu finns det grupper som istället odlar tillsammans för att få bättre mat. Förutom att det ger bättre kvalitet på maten blir man mindre beroende för att all samhällsstruktur fungerar.

I katastrofer är det oftast inte människor i en uniform (polis, brandmän etc) som kommer att hjälpa eller rädda dig. Det är människor i din fysiska närhet som grannar eller arbetskamrater. Studier från t ex orkanen Katrina som ödelade New Orleans visar att människor om områden där grannsämjan var hög klarade sig bättre än andra områden.

Sätt igång och lär känna dina grannar! En dag kan ditt liv bero på det.