Bloggarkiv

Att hantera en framväxande pandemi

Jag får ganska många frågor om vad vi bör göra nu när Coronaviruset covid-19 drar fram även över Sverige. Ska vi vara oroliga? Eller snarare – hur oroliga bör vi vara? Jag har tyvärr inget bra svar, men jag försöker se hur människor hanterar situationen. De vanliga reaktionerna som jag ser runt mig kan delas in i två huvudspår. 1. Det är inte värre än den vanliga säsongsinfluensan och 2. Nu är det slut med civilisationen. Ok, jag spetsar till det lite, men det är väl en skala där få är någonstans i mitten.

Det finns flera psykologiska aspekter av det som jag tycker är intressanta. En kallas normalitetsbias och handlar om att människor inte tycker om att inte veta hur det ska bli. Då är det lätt att falla in i att tänka bort att det skulle kunna bli riktigt illa. Amanda Ripley kallar den här fasen ”förnekelse” och det ligger nog något i det. Det kan också kallas obeslutsamhet kring en situation vi tidigare inte varit i.

Vi får inte heller glömma att en pandemi är den perfekta nyheten (som Johan Giesecke sa i Beredsamavsnittet om pandemier). Det är något nytt, något vi kan bli oroliga över och det kan hela tiden komma nya uppdateringar som generar nya klick. Och bara ett fån kan säga att den inte påverkas av detta. När det står katastrofrubriker i tidningarna påverkas vi. Det är alltså någon form av brottningsmatch mellan normalitetsbias och hur vi påverkas av att det pratas om smittans spridning flera gånger i varje nyhetssändning. Omedvetet väljer många ett spår att gå in i och tolkar sedan informationen som kommer utifrån det spåret.

Även om smittan förmodligen kommer att kommer att få ekonomiska konsekvenser (och positiva klimateffekter) och riskerar att sabba det ekonomiska systemet så vet vi inte hur det kommer att slå. Och det finns inte så mycket vi faktiskt kan göra åt det heller just nu.

Jag har storhandlat lite extra, särskilt tvål, men i övrigt har jag ännu inte gjort några större förändringar i livet. Att sitta lugnt i båten men att vara uppmärksam på eventuella förändringar och inte låsa sig vid ett spår tror jag är viktigt. Vi läser och delar oftast information som bekräftar det vi redan själva bestämt oss för att tro på. Jag tror det är bra att våga läsa olika bilder och ta sig och värdera informationen lite varsamt.

En sista grej bara. Ett ord som ofta används just nu är panik. Massmedia älskar det ordet eftersom det säljer. Men det kan också handla om att många tror att alla andra får panik om myndigheterna gör si eller så, eller att det är panik för att munskydden är slut i butikerna eller liknande. Jag har inte sett någon skriva att de själva har panik – det handlar alltid om att andra har eller kommer att få panik. I verkligheten är panik är alltså väldigt ovanligt i krissituationer. Det är inte panik vi behöver vara rädda för, däremot finns det anledning att oroa sig för att makthavare ska tro att det blir panik. Alltså elitpanik. Panik är alltså fel ord, men folk är rädda och oroliga. Med rätta. Jag är också det även om jag inte tror att undergången är här.

Smittan är ett hot mot människor jag älskar och det är lätt att känna sig maktlös inför det, men det finns saker vi kan göra för att åtminstone minska risken att de smittas. Vi kan se till att de vi känner som skulle kunna drabbas hårt av covid-19 (och andra influensavirus) har mat och förnödenheter hemma. Vi kan prata med de som är ensamma så att oro inte växer till ångest hos dem. Och vi kan vara extra noga med hygien, att stanna hemma från arbete och aktiviteter när vi är sjuka. Vi kan vara solidariska helt enkelt. På lång sikt behöver vi också se till att vården är överbemannad istället för som det är nu underbemannad. En starkare offentlighet ger större möjligheter att minska konsekvenserna av epidemier.

Att skydda sig mot pandemier

Vad kan jag egentligen göra om det skulle vara så att Coronaviruset blev en riktig pandemi och kom till Sverige i stor skala? Tanken är lite svindlande att en ny sjukdom som Spanska sjukan kan svepa över världen, men det är absolut för tidigt att säga att det skulle vara så. Det är till och med troligt att det inte blir så farligt alls. Men det är en perfekt nyhet och kommer generera många klick (på sidor som denna)!

Coronaviruset är en ny typ av virus men är besläktat med SARS. För de flesta är det som en vanlig snuva, men för en del (särskilt människor med nedsatt immunförsvar) kan det bli som en kraftig influensa eller värre. Det är svårt att säga men dödligheten är än så länge väldigt låg ca 3% har jag läst siffror på och det är oftast förknippat med någon annan bakomliggande sjukdom. De influensor som sveper över Sverige och världen varje vinter är förmodligen värre (globalt avlider ca 300 000 per år i den). Det arbetas också på ett vaccin och det lär vara förhållandevis enkelt att ta fram ett mot Coronaviruset.

Vad du kan göra vid pandemi:

Det viktigaste är att vara mer noggrann med att tvätta händerna och att försöka inte peta så mycket i mun, näsa eller ögon.

Det finns ingen poäng i att använda munskydd. Det kan tvärtom vara dumt eftersom virus kan fastna i munskyddet och spridas mer av det. Munskydd är inte gjorda för virus i korthet.

Om det ändå skulle bli många sjuka skulle jag hålla barnen hemma från förskola och skolan och jobba hemifrån i större utsträckning. Jag cyklar ändå till jobbet, men att åka tunnelbana i rusningstrafik i Stockholm är ett bra sätt att exponeras för allt som går att bli sjuk av.

En av de viktigaste sakerna för att en pandemi ska vara hanterbar är en bra allmän sjukvård som alla har tillgång till. Ett bra sätt att förhindra konsekvenserna för människor i Stockholm kan vara att aldrig igen rösta borgerligt i landstingsvalet. Situationen på Stockholms sjukhus idag är verkligen en hälsofara.

TLDR

Men TLDR varianten då: Tvätta händerna, oroa dig inte allt för mycket om lyssna gärna på Beredsams avsnitt om pandemier för att få mer information. Om du vill oroa dig kan du lyssna på P3 Dystopias pandemiavsnitt som lägligt kom i veckan. Men som sagt, det är förmodligen ingen fara.

Här jag har skrivit om hur en stor pandemi skulle kunna se ut och påverka oss.

De bästa zombiefilmerna 2016-2019

Som en fortsättning på listan med bra lite mer moderna zombiefilmer tänkte jag ta upp vilka bra filmer som kommit de senaste fyra åren. Faktum är att de senaste åren varit riktigt starkt på zombiefronten. Många gånger har jag hört att ”zombietrenden” är på väg att dö (lustigt ordval också) men jag tycker mig faktiskt inte se så mycket tecken på det. Ok att TV serien The Walking Dead går lite på sparlåga och att serietidningens sista nummer har kommit ut men det har kommit nya och intressanta filmer. En av de nya trenderna är rehabiliterade zombie som till exempel finns i The Cured. Det finns flera filmer från Japan och Sydkorea på listan och flera brittiska.

I Am a Hero (2016)

En japansk rökare som bygger på en tecknad serie med samma namn. Hideo Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Men förvirringen när allt drar igång är riktigt fin!

Here Alone (2016)

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Det är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager.

Train to Busan (2016)

En av de bästa zombiefilmerna som gjorts. Den har kanske inte så mycket nytt, men är i sitt genomförande riktigt bra. Nästan hela filmen utspelar sig på tåg. Kolla om du inte redan gjort det!

The Girl With All the Gifts (2016)

En till riktigt bra film från 2016 (vilket kanske gör 2016 till det bästa året för zombiefilm någonsin). Snygg och välproducerad postapokalyps som utspelar sig i England ett decennium efter zombierna tog över. En sorts hybridzombier hålls i inspärrade i en militärbas men måste fly.

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Otroligt underskattad filmatisering av boken med samma namn (som dock är urtråkig). Kostymdrama om hur överlevarna ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts). En rolig kontrafaktisk historieskrivning!

Ravenous (Les Affamés) (2017)

Vacker kanadensisk zombiefilm med lite udda zombier som bygger konstiga konstverk. Filmen börjar jordnära med avslutas lite arty. Ett gäng överlevande drar omkring på landsbygden och försöker klara livhanken. Ok, i ärlighetens namn hade den nog inte platsat på listan om det funnits någon bättre film från 2017 så den får representera 2017 som ett mellanår.

Rampant (2018)

Rampant utspelar sig i ett medeltida Korea. Zombierna är mer som demoner som bara kan vara ute på natten. Den lyfter den politiska aspekten av smittan som gör den väldigt intressant. Rampant är lite som en filmversion av TV-serien The Kingdom (som dock var bättre) men är väl värd att se om du gillar svärd, spjut och zombiedemonkaos.

Cargo (2018)

Australiensiska Cargo bygger på kortfilmen med samma namn. En man ska försöka föra sitt spädbarn i säkerhet genom öken och ödemark i Autstralien. Det är något av en natur versus civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Det är en fin och oftast lågmäld film om hemvist med en politisk udd mot människans rovdrift av naturen.

The Cured (2018)

Vad händer om de som drabbats av zombiesmittan kan rehabiliteras tillbaka till samhället? I The Cured är det just det som händer, och vi får följa de politiska konsekvenserna av det hela. Folk är väldigt misstänksamma mot de botade och behandlar dem illa. Reaktionen kommer som ett brev på posten, de börjar organisera sig för att försvara och se till att osmittade inte kan göra som de vill mot dem. Ett mörkt och bra drama skulle jag säga.

Zombieland – Double Tap (2019)

Hela casten är tillbaka och gör ungefär samma film som den klassiska Zombieland. Fast lite sämre. Det gör inget det är bra ändå. Jag hade dock hoppats på lite nya zombieöverlevnadsregler att förhålla mig till. Det är en roadmovie med zombier, action och lite kärlek.

Huntress Rune of the Dead (2019)

Rune of the Dead är nog den bästa svenska zombiefilmen som gjorts, även om det är mer av ett vikingadrama. Runa är grym på att skjuta pilbåge och har hand om det mesta på gården medan hennes pappa är ute på vikingatur (eller vikingaour visar det sig). Zombierna är mer drauglika till sin karaktär. Mycket vackra miljöbilder och avslappnat tempo gör det till en bra film.

The Dead Don’t Die (2019)

Jim Jarmusch efterlängtade extremt stjärnspäckade zombiefilm. Den är som hans filmer oftast är – meta, underfundigt rolig och märklig. Zombierna når småstaden Centerville och de udda karaktärerna i staden måste handskas med det otänkbara. Sen blir det mer och mer otänkbart och slutet slår verkligen knut på sig själv. Men stämningen och musiken är fin i filmen.

 

 

Filmtipset: Pandemic

Pandemic (2016) är en film byggd som ett First Person Shooter TV spel. Vi får följa dr Lauren Chase i hennes uppdrag att hämta ett team som tidigare skickats ut i zombieland.

pandemic-560x295En fruktansvärd smitta som vi inte får reda på så mycket om har ödelagt större delen av USA. I en militär anläggning skickas det ut expeditioner för att hämta mat, resurser och överlevande. Dr Chase får sällskap av en gunner (med vapnen), en wheeler (som kör bussen) och en navigator (som har en GPS) i sitt första uppdrag. Samtidigt letar hon efter sin familj som hon förlorat kontakten med. Tyvärr är karaktärerna ganska platta, den enda som sticker ut är Wheeler (som spelas av Alfie Allen känd från Game of Thrones).

Jag gillar att de smittade går igenom fem stadier där det första stadiet är möjligt att bota och i det femte stadiet är de fullfjädrade blodtörstiga zombier (även om Z-ordet aldrig används i filmen).  Det är ett bra drag som borde användas mer eftersom det kan förlänga spänningsmomentet. De smittade behåller i stort sin intelligens och använder både redskap och vapen i viss utsträckning.

I Los Angeles är det laglöst i centrum men det finns ganska få smittade i femte stadiet. Däremot är det i princip laglöst land där de människor som lever på gatorna gör vad de kan för att överleva, vilket ganska ofta verkar vara att plundra och bränna saker.

Den här filmen tilltalar kanske dem som spelar mycket FPS spel. Eller som de sägs i filmen ”Try to think of it as a game. It helps”. Det är en helt ok film trots en del brister, särskilt de sista 20 minuterna tycker jag blev spännande och gripande.

Trailer:

Vad kan en zombiesmitta bero på?

För ett tag sen satt jag och pratade med några som läste till läkare och vi kom in på zombies ganska fort. De var intresserade av de förklaringsmodeller som används för zombies. Historiskt har det handlat om magi, radioaktivitet och rymden medan modernare filmer har försökt ge sig på mer vetenskapliga förklaringsmodeller t ex Rageviruset i 28 dagar senare eller Galna ko-sjukan i Zombieland. Frågan är vad som är mest sannolikt skulle kunna likna det vi ser i zombiekulturen.

Inom medicinen pratar man om att det finns olika agens dvs saker som gör oss sjuka. Det finns virus, bakterier, svampar, parasiter och prioner. De sistnämnda är kanske mest intressanta för att de upptäcktes på 90talet. Det kom alltså ett nytt agens för bara 20 år sen (det finns en skrämmande men intressant dokumentär om Gajdusek, mannen bakom fynden, som heter Geniet och pojkarna som rekommenderas). Det öppnar dörrar för att det skulle kunna finnas fler agens. En ganska obehaglig tanke.

Men utgår vi från de som finns idag är nog något typ av muterat rabiesvirus det som får flest poäng.  Virus är ju smittsamt på ett sätt som kan liknas vid zombiesjuka, även om det inte behöver vara kroppsvätskor som är det som är smittsamt.

En annan möjlig variant är den svamp som gör vissa myror till zombies. Svampen gör att myrornas beteende förändras och de till sist dör på ett sätt som hjälper till att sprida svampen till andra myror i närheten. Se ett stressat youtubeklipp om myran nedan.

Parasiter förekommer lite här och var i zombiegenren som en förklaringsmodell till zombies. En typ av hjärnparasit som efter hand tar över och förändrar beteendemönster är inte alls otänkbart. Det finns kanske mer paralleller till den haitiska traditionens zombies där de styrs av en mästare av något slag och alltså inte är autonoma.

En annan spännande bubblare i sammanhanget är Nanoteknik. Det är ett vetenskapsområde som det jobbas mycket med även inom biologin. Det är inte omöjligt att vissa ingrepp kan ge märkliga effekter på den mänskliga hjärnan när det väl börjas experimentera mer med det. Tydligen finns det någon nanocyborg som tar efter ett tag verkar kunna ta över funktioner i hjärnan. Jag är ingen expert på ämnet men om någon är kunnig så får ni gärna berätta mer.