Bokrecension: Bli en överlevare – Hemligheterna och forskningsrönen som kan komma att rädda ditt liv

Som några kanske vet har jag börjat skriva en uppföljare på Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen och i och med det läsa en massa böcker. Några av dem tänkte jag recensera här.

Bli en överlevare! kom 2009 och är en i raden amerikanska böcker som handlar om katastrofpersonlighet, katastrofbeteenden och lite tips på hur vi kan göra för att bättre klara katastrofer. Om du bara är intresserad av överlevnadstipsen kan du hoppa längst ned i inlägget. (I den här boken finns också ett onlinetest survivorprofiler.org och en hemsida thesurvivorsclub.org och men av någon anledning finns inte någon av de hemsidorna uppe längre. Min teori är att det har att göra med att han numera är någon slags hög boss på Disney-ABC men jag har inte hittat något när jag sökt om det på internet. Om någon vet får ni gärna säga till).

Sherwood har gått militärutbildningar, besökt PTSD kliniker och intervjuat en massa forskare, flygplanssäkerhetsarbetare, överlevare och psykologer. Det är ett gediget arbete som ligger bakom boken, och den fyller sitt syfte rätt bra. Även om den är lite väl anekdotisk ibland tycker jag han balanserar det bra.

Sherwood intervjuar bland annat John Leach som skrivit avhandlingen ”Survival Psychology” som är ett portalverk inom överlevnadspsykologin. Leach pratar om att vi tenderar att följa den roll vi har i en situation. Till exempel vid en stor brand vid King’s Cross tunnelbanestation i London. Många pendlare gick ned i tunnelbanan trots att det kom rök därifrån. De gjorde helt enkelt som de brukade, de följde sina rutiner. Många andra var som paralyserade, de gjorde helt enkelt ingenting. Leach konstaterar krasst ”Förnekelse och inaktivitet förbereder människor utmärkt för rollerna som offer och lik”.

I boken tas många exempel på hur vi ska agera i situationer som är kritiska. Till exempel när du hamnar under vatten och är fastspänd inuti en helikopter (Håll fast vid ett riktmärke – Vänta tills all plötslig och våldsam rörelse har avstannat – Agera) och fallskärmshoppare där något går snett (Försök att slappna av – kom ihåg var du befinner dig – Ge aldrig upp).

Tro/vilja är något viktigt i överlevnadssituationer. Det handlar om att ha något att leva för och tanken på att en är en del i något större. Att det finns en plan för dig (som oftast inte är att dö i en olycka). Här är det ju rätt svårt att intervjua människor som faktiskt tror och ber men ändå dör. Det är helt enkelt svårt att mäta vad det är som gör att människor klarar sig bättre eftersom en urvalsgrupp av förklarliga skäl är omöjliga att intervjua.

Sherwood listar fem olika typer av överlevarpersonligheter. De är inte bättre eller sämre än någon annan och klarar kanske av olika typer av överlevnadssituationer olika bra.

Krigaren är en som vägrar ge upp och kastar sig in i en kris rakt framifrån. De har en passionerad inställning till livet och reser sig när de blivit slagna och försöker igen. De kan vara envisa och orubbliga, tävlingsinriktade och aggressiva, modiga och djärva. Många idrottsstjärnor skulle nog placera in sig här.

Den troende litar på att Gud skyddar dig. Tron är det som håller dig över ytan i svåra stunder och som ger dig tröst och stöd. Gud har en plan för dig och du litar på att den är sann. Din tro ger dig hopp och optimism vilket är viktiga egenskaper i överlevnadssituationer.

Länkbyggaren hanterar kriser i styrkan i relationer. Kärleken till andra får dig att tackla de största hindren och ger dig också stöd i svåra stunder. Empati och solidaritet är nyckelord för länkbyggaren. De är bra lagspelare och kommer lätt överens med andra.

Tänkaren använder sitt intellekt för att klara problem. Den teoretiska och praktiska intelligens du har gör att du har full tro på att du klarar av att hantera problem som uppstår. Du är fokuserad och koncentrerar dig på vad som behöver göras. Du kan improvisera och lösa problem genom påhittighet.

Realisten vet att allt inte går enligt planerna. Du är medveten om att du kan hamna i dåliga situationer och följer med i ett flow i vad som händer. När du ställs inför ett problem är du pragmatisk och kommer på att bra sätt att agera på. Många förlorar greppet vid en kris, men du brukar hålla huvudet kallt och agera när det blir dags. Du överlever genom att rida ut stormen och göra det du behöver för att överleva.

Jag blir inte riktigt klok på vilken av de här typerna jag är. Förmodligen någon sorts kombination, men det är trubbigt och svårt att göra något med den eventuella kunskapen. Det finns ingen metod för att screena vem som blir en överlevare i förväg. De flesta sådana försök är i grunden ovetenskapliga. Säkert också i fallet med Överlevnadsprofilen som Sherwood gjort (tyvärr har jag som sagt inte kunnat göra den själv) även om han menar att den har vetenskapligt stöd och är framtagen i samarbete med psykologer och experter inom överlevnadsfältet.

Slutligen presenterar Sherwood några förhållningssätt som kommer att göra att du bättre klarar situationer som kommer att uppstå i ditt liv som du inte hade förberett dig på. För det är något som kommer att drabba oss alla (särskilt om när zombierna kommer). Det här är lite kärnan i boken skulle jag säga, även om punkterna sammanfattningen är otydliga.

1. En tugga i taget. Det finns något slags talesätt som lyder: Hur äter man en elefant? En tugga i taget. Alltså gör saker i tur och ordning. Sätt upp små mål och beta av dem. Det fokuset kommer att kunna göra att problem som för många ses som oöverstigliga blir hanterbara.
2. Isolering är en illusion. Vi hänger alla i en skör tråd ibland och när vi är som mest sårbara eller sårade behöver vi andra för stöd och hjälp. Vi klarar oss inte ensamma.
3. Ett syfte större än en själv. Generositet och osjälviskhet är vanliga egenskaper som gör att överlevare ofta vill dela med sig av sina erfarenheter. Genom att ha ett större syfte och en känsla av sammanhang får vi mer att kämpa för och större chanser att överleva när något oväntat händer.
4. Tillsammans är vi starka. Vid kriser skapas nya starka band mellan människor. Ur ett evolutionärt perspektiv är det rimligt, eftersom inbördes hjälp är något som gör oss mer resilienta.
5. Öda inte bort ett andetag. Genom att leva nu, eller carpa som ungdomen skulle säga, gör vi oss själva en tjänst. Vi vet inte när det otänkbara inträffar, men om vi lever livet nu kommer vi ha levt även om vi inte klarar oss. Så våra förberedelser inför något otänkbart ska inte ha karaktären av att vara uppoffringar. De ska vara en positiv del av livet, något som gör det värt att leva. Och livet levs bäst tillsammans med andra.

PS: Ursäkta om jag ibland låter som en livscoach. Det är inte min mening och jag skäms för varje sånt ord jag skriver.

 

Annons

Rule no 1 – Att fysträna inför zombiekatastrofen!

Alla som sett Zombieland vet att Cardio är rule no 1 för att överleva när zombierna kommer. Hur vi ska träna är däremot en lite svårare fråga. Det finns ganska många träningsprogram ute som är mer eller mindre bra (t ex t-nation, Glenn Pendlay, Muscle and fitness, men’s fitness etc).

Att göra ett träningsprogram som passar alla bra är egentligen ett omöjligt uppdrag eftersom vi är olika och har olika förutsättningar vid varje givet tillfälle. Någon kanske inte rör sig alls i vardagen, någon rör sig mycket i vardagen men gör sällan tyngre lyft, någon är van att ta ut sig och har god rörlighet och styrka, en annan har god rörlighet och styrka men är för tillfället skadad och kan inte alls använda kroppen. Det här krånglar ju till det lite när det är vad kroppen är vad vid nu som måste bestämma hur mycket man ska göra i först. Om vi går för långt från det kroppen kan hantera så riskerar man helt enkelt både att göra illa sig, och kanske också att tröttna eftersom det blir ett för stort steg från det en är van vid att göra.

Trots detta så tänkte jag ändå försöka sätta ihop ett program som kommer att förbättra dina chanser att överleva den dagen zombierna kommer. Jag tog hjälp av Martin Altemark från Crossfit Uppsala (som till skillnad från många andra crossfitboxar har en bra holistisk syn på träning) med att ta fram ett program som kommer att göra dig förberedd på alla de olika fysiska utmaningar som en zombiekatastrof kan komma att innebära. Som vanligt lägger jag in brasklappen att en välfungerande kropp inte är en garanti på att du klarar dig, men det kan ge dig upp till 20% ökad chans enligt vissa zombieöverlevnadsexperter.

Det första vi behöver tänka på är att hålla oss skadefria. Se det som ett övergripande mål med träningen. Det finns få saker som påverkar träning och prestation mer akut än skador och eftersom vi inte vet när zombierna kommer måste vi ha fokus på du måste fungera bra varje dag. Därför är det rimligt att lägga väldigt lite träning (om ens någon) på maximal nivå. Det är bättre att ligga på mellan 70-90% av det yttersta du klarar av. Som vi också berörde tidigare annan viktig del för att hålla sig skadefri är att bygga upp träningsnivån. Att gå ut för hårt är ett vanligt problem som lätt orsakar skador. Tänk att du måste förtjäna att köra hårt, och att utgångspunkten inte kan vara vad du vill kunna ”när du är där”, utan alltid måste utgå ifrån vart du är nu.

Programmet riktar sig till dem som inte tränar idag. För dom som redan tränar regelbundet gäller det att träna på men att tänka på skademinimering och att variera träningen så mycket som möjligt helst med stora rörelser som belastar flera leder i kombination med kroppsviktsträning och uthållighet. Kondition är viktigare än styrka eftersom bra kondition gör återhämtningen bättre och enligt nya rön faktiskt gör dig mer skärpt. Styrketräning (och genom den muskelmassa) är emellertid bra eftersom det leder till en starkare benstomme och att du både skyddar dig mot, och återhämtar dig från skador bättre. Det är helt enkelt ett skydd för extrema påfrestningar.

Nybörjarprogram

Vi tänker oss att det är rimligt att träna 2-4 gånger i veckan till en början. Det är bra om två av passen innehåller styrketräning men det kan kombineras med konditionsträningen. Programmet är indelat i fyraveckorsperioder.

Vecka 1-4

Pass 1: Rask promenad i 30-45 minuter gärna i terräng. Här kan du till exempel gå till eller från jobbet, eller ta en promenad på lunchen. Är det här något du redan gör kan du börja jogga delar av tiden, med andra ord att öka intensiteten på arbetet något. Kanske 2 min jogg, 1 min gång och öka en minut jogg varje vecka.

Pass 2. Styrka. Kör basövningar som belastar flera leder som marklyft, benböj, bänkpress, roddövningar, chins och press över huvudet. Du bör också köra några enarmsövningar/enbensövningar för att träna koordination, stabilitet och balans. Sikta på 10-15 repetitioner i 3-5 set med någon minuts vila mellan under den första fasen. Kroppen och framförallt hjärnan behöver vänja sig långsamt för att senare kunna lyfta dom riktigt tunga vikterna med färre repetitioner och då är det viktigt att komma upp i hög volym – alltså många lyft.

Pass 3. Håll dig i varierad rörelse i 60 min gärna utomhus och du vill ha med rörelser där du bär, lyfter, puttar, drar och förflyttar dig. Är du i skog finns det stenar att bära, lyfta eller putta, grenar att dra, träd att klättra i och backar att gå upp för. Det ska inte vara tungt, men du ska vara i konstant rörelse. Detta kan också göras på gym i alla möjliga konditionsmaskiner, eller bära kettlebells/hantlar fram och tillbaka, hoppa lite hopprep etc. Om du vill kan du också lägga in styrkeelement i detta och lyfta något lite tyngre 10-15 gånger. Tränar du på, eller har ett välutrustat gym i närheten, så kan du använda slädar, däck, ok och andra otympliga leksaker, men tänk på att dom inte ska vara för tunga. Det är i första hand styrkeuthållighet du tränar och då ska du orka utföra rörelsen under lite längre tid.

Pass 4. Styrka kan vara lite kortare och kombineras med pass 1.

Öka lite mängd varje pass om det känns bra. Promenaden kan ökas med distans eller tid, styrkeövningarna kan du lägga på lite mer vikt varje gång. Tänk på att det inte ska vara så tungt att du verkligen inte orkar en enda repetition till, utan sparar några repetitioner ”i tanken”. Ta det lugnt i början och bygg en bra bas.

Vecka 5-8. 

Pass 1. Börja jogga längre sträckor utan paus 3 km och öka lite för varje vecka.

Pass 2. Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 8-10 repetitioner i 3-4 set.

Pass 3. Samma som tidigare men försök få upp pulsen lite mer och kanske ha på dig en ryggsäck på ca 5kg hela tiden.

Pass 4. Styrkepass

Vecka 9-12

Pass 1. Sikta på att jogga 5km och ta tid så du vet ungefär hur fort du springer.

Pass 2. Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 8-10 repetitioner i 4-5 set.

Pass 3. Konditionsträning i intervaller. Kör ca 30 sek i snabbt tempo och sedan gå eller jogga (eller ro/cykla/skida långsamt i runt 3 minuter. Upprepa 6-8 gånger

Pass 4 .Styrkepass

 

Vecka 13-16

Pass 1. Öka joggadet, testa att jogga långsamt med ryggsäck eller något längre sträckor.

Pass 2.  Fortsätt med olika styrkeövningar men gör färre repetitioner. Sikta på 4-6 repetitioner i 5-6 set.

Pass 3. Variera intervaller, men med ganska hög intensitet. De kan också röra sig om annat än löpning.

Pass 4. Styrka

 

Så börja nu och förbered dig, ett första test är i Örebro den 29 oktober Run For Your Lives och glöm inte att använda zombies run! eller andra löpningsappar när du tränar. Lycka till och hojta om du vill använda detta så kan jag hjälpa till med pepp och motivation. För dig som bor i Stockholm kan ni också gå på passen jag håller på Friskis & Svettis City på onsdagar 12-13.

Filmtips: Zoombies

Har du någon gång oroat dig för att sitta i ett träd och bli attackerad av giraffzombier? Well, i så fall kanske du borde se Zoombies (2016) som tar det här med djurzombier på allvar. Det tog mig ett tag att fatta ordvitsen Zoo-mbies men Asylum som gjort filmen tyckte tydligen att ordvitsen var värd att göra en film på.

Eden är en djurpark som också har hand om utrotningshotade djur och bedriver forskning. Strax innan parken ska öppna kommer en grupp praktikanter till området. Samtidigt som de kommer sker någon slags olycka på ett gäng små apor som injiceras med något ämne som gör att de blir zombier och strax har det drabbat i princip alla djur på området utom fåglarna i fågelhuset (vilket såklart är tur för då skulle smittan spridas till resten av världen).

Djurzombier har funnits ett tag bland zombieböcker (t ex Dead Sea och Monster Island), men aldrig riktigt slagit på vita duken av det uppenbara skälet att det är svårt att göra snyggt. I Zoombies är det inte heller snyggt, det är dåliga datoranimationer, en ganska ful gorillakostym och ett giraffhuvud som skulle se fånigt utan på en maskerad används som ett riktigt giraffhuvud, men det gör liksom inget. Det blir kul ändå.

Zoombies är liksom de flesta andra Asylumfilmer ganska dålig. Taffligt skådespeleri, halvkassa effekter och märkligt osammanhängande manus, men det är ju egentligen därför en ser på filmerna därifrån. Det blir roligt konstiga scener som en apa som utan riktigt förklaring kommer ut ur en mans bröst. Asylums produktioner brukar handla om en rolig idé som görs blir film. Resten spelar mindre roll.

Trailer