Månadsarkiv: juli 2013
Filmtipset: Hell of the Living Dead
Hell of the Living Dead aka ”Virus”, ”Zombie 2”, ”Night Of The Zombies” och ”Zombie Creeping Flesh” från 1980 är på många sätt representativ för de europeiska zombiefilmer som kom ut i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det är lika bra att jag gör en lista på de klassiska dragen i filmen:
– Goblin har gjort en stor del av soundtracket
– Det är en italiensk/spansk produktion
– Dialogen och skådespeleriet är taffligt för att uttrycka sig milt
– Blod och inälvor som skvätter samtidigt som folk bara passivt tittar på
– Rasistisk exotisering av urbefolkningar
– En smula naket helt utan anledning (dock mindre än många andra filmer).
– En hel del scener som är fullkomligt obegripliga
Filmen utspelar sig på Papua Nya Guinea, där något företag eller USAs militär har byggt en kemisk anläggning och något radioaktivt. Något där går snett och det sprids ut gas så en massa folk som kommer i kontakt med gasen blir smittsamma lååångsamma zombies. 
En liten grupp från någon slags specialstyrka skickas dit och på vägen träffar de på två journalister som vill avslöja vad som egentligen gick snett på kemikaliefabriken. Sen blir de jagade av zombies genom djungeln typ.
Säkert 20 minuter av den 100 minuter långa filmen är naturbilder och antropologisk dokumentationsfilm från Papua. Det är en hel del bilder på fåglar, apor, hoppande råttor och afrikanska elefanter (inga konstigheter). Jag tror det har att göra med att de ville skapa en känsla av autenticitet eftersom de spelat in filmen i Spanien och Italien, men det blir tyvärr inte riktigt bra. Däremot är miljöerna kanon, och naturscenerna bidrar inte alls till något annat än att filmen blir onödigt lång.
Jag gillar den här filmen. Den är trots sina brister en rätt bra zombiefilm, och med alla sina stölder i handling, musik och miljö är den väldigt tidstypisk. Det är en härlig aura av hopplöshet som går igenom filmen, det känns liksom att allt är på väg att kollapsa. Det är alltså inte en ”bra film” men den är helt klart värd att se. Hela filmen finns att se på youtube härligt nog.
Åtta fiender i en överlevnadssituation
Det finns faror bortom zombies i de flesta överlevnadssituationer. När du har lyckats fly från staden och hamnat på en båt, en stuga på landet, en ö eller vad ditt safe place är så finns det psykologiska och fysiska reaktioner att hantera. Det är reaktioner som är olika för olika människor men som med allra största sannolikhet kan leda till din död om du inte hanterar dem på rätt sätt. Svenska Överlevnadssällskapet tar upp åtta fiender i överlevnadssituationer som jag tänkte gå igenom nedan. Några av dem blev väldigt uppenbara på deras kurs i barmark som jag gick.
Rädsla – Rädsla är en naturlig reaktion på att något oväntat händer eller en hotfull situation. Rädsla kan få oss alerta och kan skärpa sinnena om man är tränad på att hantera rädslan. Det finns dock en risk att rädsla gör dig oförmögen att tänka klart och handla rätt. Ofta gäller det att identifiera att man blivit rädd, stanna upp och tänka igenom sin situation. Fräckt nog så kan man använda STOP som minnesregel. 
S – Stanna. Gör inget förhastat.
T – Tänk igenom din situation. Vad är det akuta just nu?
O – Orientera dig. Var är du i terrängen? Vad har du för
hjälpmedel?
P – Planlägg din förflyttningsväg.
Smärta – Inga konstigheter egentligen. Får du ont någonstans har du valet att försöka ignorera eller försöka behandla. Din situation i övrigt och vad du tror orsakat smärtan är vad som avgör vad som är bäst att göra.
Kyla – När kroppen blir kall påverkas sinnet också. Du blir bedövad inte bara dina lemmar utan också viljan och tanken. Är vi nedkylda så fattar vi sämre beslut än när vi har vår normala kroppstemperatur.
Törst – Egentligen är kroppen ganska dålig på att ge signaler om att vi börjar bli uttorkade. Oftast är vi redan uttorkade när vi känner törst, vi behöver alltså tänka på att dricka för att inte få i oss för liten vätska. Det gäller extra mycket i överlevnadssituationer, lita inte på att du bör dricka bara när du är törstig utan gör det regelbundet.
Hunger – Känslan av hunger försvinner för de flesta ganska fort, men att inte få i sig tillräckligt mycket gör oss dumma i huvudet. Vi fattar sällan de bästa besluten när vi inte har fått i oss något på länge.
Trötthet – Det är svårt att sova bra när man känner sig otrygg. Lägg till ovana med en ny situation (om du inte är van att sova på torra kvistar i en bivack). Trötthet leder till att man helt enkelt slutar bry sig om saker, det skapar passivitet och oförsiktighet.
Tristess/Långtråkighet – I likhet med trötthet får man ofta svårt med motivationen när man har tråkigt. Det leder till att det blir svårare att aktivera sig generellt och göra det man behöver göra för att klara sig. Det kan vara en av de svåraste fienderna. Som tur är finns det sätt att tackla det till exempel att ha rutiner som man följer. Ett annat bra sätt är att sätta upp mål som du försöker nå. Positivt tänkande är en annan metod för att bekämpa tristess.
Ensamhet – Hänger mycket ihop med tristess. Människan är ett socialt djur som behöver känna delaktighet och närhet. Känner vi inte det blir vi deprimerade och det är katastrofalt i överlevnadssituationer då det lätt leder till mer känslor av meningslöshet. Ensamhet kan man känna också i grupper, en del säger att man aldrig är så ensam som i fel/dåligt sällskap.
Är man flera personer är det extremt viktigt att stötta och peppa varandra och försöka se till att bekämpa de här åtta fienderna. Flera av fienderna går att bekämpa genom att träna på dem, alltså att utsätta sig för olika situationer som man inte är van med.
Filmtips: World War Z
OBS den här recensionen innehåller spoilers.
Det fanns stora förväntningar inför World War Z, flera hundra miljoner dollar i budget och Brad Pitt som producent och i huvudrollen. Jag trodde ganska länge att det skulle vara en kalkonfilm som nästan kunde ta död på zombiegenren, men ju närmare premiären kom desto högre blev mina förväntningar. Filmen bygger på Max Brooks bok med samma namn från 2006. Mycket av det som verkligen var bra med boken har inte kommit med i filmen så jag tror man gör bäst i att strunta i att de har samma namn och bara se det som en modern zombiefilm.
World War Z är en actionpackad film där zombierna får ganska lite utrymme. Det är ultrasnabba zombier som klättrar på väggar och nästan flyger fram. Det är utan tvekan bra action (som tyvärr blir lite för rörigt i 3D) men inte så där krypande läskigt. Den höga dosen action har helt klart sina förtjänster, men är det skräckfilm man gillar så tror jag risken för besvikelse är stor.
Det jag verkligen gillar med filmen är att det är en av de få filmerna som visar hela förloppet från smitta till att zombier är den dominerande arten – om nu zombier är en egen art. FN och USA (som realistiskt nog är nära sammanflätade) styr och ställer och försöker hitta sätt att få bukt med problemen. Olika länder verkar ha försökt hitta olika strategier för att möta hotet, men vi får tyvärr inte veta så mycket om det.
Om vi går in djupare i hur World War Z följer zombiekanon så gäller den gamla regeln om att snabba zombier blir zombier bara några sekunder efter de blivit bitna (alltså inte som i Max Brooks universum). Den bryter däremot mot ”regeln” om att ordet zombie bara nämns i zombiekomedier, annars brukar de alltid benämnas som något annat. I vanliga fall utspelas zombiefilmer i världar där zombiefiction aldrig funnits, men här ställs makthavare inför det omöjliga scenariot att det är precis som i filmer som finns. Ordet zombier nämns med någon typ av förakt som att det inte är möjligt egentligen.
Zombierna är bara naturkraft i filmen. Det finns många scener där de bara väller fram likt tsunamivågor som skoningslöst sveper med sig allt som inte är i betong. Det är snyggt och det är precis så de snabba zombierna utgör ett hot.
Filmens slut blev helt omgjort efter att den visats för en testpublik. Orginalslutet innehöll totalaction i Moskva där den evigt snygge Brad Pitt slaktar zombies med en Lobo (”Lobotomizer”, tydligen det ultimata zombiedödarvapnet som är en blandning mellan en spade och en stridyxa). Istället för det får vi se ett något smetigt Hollywoodslut, med familjefadern Brad som osjälvisk amerikansk hjälte. Orginalslutet var tydligen mycket mörkare, här kan man läsa mer om hur de sista 30-40 minuterna var från början.
Några andra röster om filmen:
En introduktion till överlevnadsämnet
Jag har precis varit på Svenska Överlevnadssällskapets (SÖS) grundkurs i överlevnad barmark. Kursen var en vecka med tre dagar teori och sedan tre dagar i skogen där vi fick träna på allt vi lärt oss dagarna innan. I ett par inlägg kommer jag att gå igenom lite om vad jag lärde mig och saker som jag tycker är extra intressanta.
Överlevnad som forskningsområde startade i samband med andra världskriget när det blev vanligare att soldater på ett eller annat sätt hamnade bakom fiendens linjer och var tvungna att ta sig tillbaka. Det var länge framförallt en militär angelägenhet men är idag lite bredare än så. 1977 började FOA utveckla ett överlevnadskoncept för det svenska försvaret.
SÖS har funnits sedan 1982 och syftet med föreningen är att utbilda människor i överlevnadsämnet och bedriva forskning om överlevnadssituationer. Internationellt är fokus ofta mer inriktat på olika typer av utrustning, den svenska traditionen utgår istället från kroppens behov – värme, föda, vätska, vila/sömn och psyke. Alltså att frågan är hur tillfredsställer vi de grundläggande behoven, snarare än Vad behöver vi för att tillfredsställa behoven. SÖS illustrerar detta i en pyramid. 
Jag fick ett väldigt seriöst och bra intryck av SÖS instruktörer. De var pålästa och hade ett vetenskapligt förhållningssätt till ämnet. Även om det inte handlade så mycket om zombieapokalypsen eller ens någon annan typ av apokalyps så fanns det en hel del kunskap om hur man bör agera när man hamnar i skogen.
Det jag framförallt slogs av är hur liten betydelse föda har. Jag inser att jag haft en felaktig bild av hur lätt det är att täcka sitt energibehov med ätbara växter i Sverige. Även om det finns mycket att äta i form av blad, rötter, blommor, bär och nötter så är det ganska meckigt, särskilt under vissa delar av året (jag kommer inom kort att skriva ett inlägg om de 14 prioriterade växterna som är viktiga för överlevnad i den svenska naturen) och att jaga och fiska utan vettig utrustning visade sig också svårare än väntat.
En andra insikt är att födan är extremt oviktig under de första dagarna eller till och med den första veckan. Värme är prio ett, sedan vätska och sömn på tredjeplats. Utan mat klarar man sig 45-60 dygn (även om det är svårt att göra så mycket de sista dygnen). Vätska klarar man sig utan i runt tre dygn och värme i ca tre timmar. Ofta kommer överlevnadsdiskussioner in på frågan om att fixa mat, när det som är mest akut är att fixa värme och vatten.
Det som dock är det viktigaste i en överlevnadssituation är att stanna upp och erkänna situationen – att man är vilse, eller att det är en zombieapokalyps. Är du vilse bör du stanna upp, försöka komma ihåg vad sista kända punkt var istället för att chansa på vart du ska. Att hitta försvunna personer försvåras ofta av att de rör sig bort från det område där de faktiskt gick vilse.
Zombieöverlevnad 