Författararkiv: Nej tack Zombies

Black Summer säsong 2

Netflix zombieserie Black Summer fick en andra säsong. Jag hade för mig att den var rätt dålig så jag tänkte första att jag inte pallade se den. Men sen var det en på konferensen Theorizing Zombiism 2 som tyckte den var sevärd som jag tittade igenom säsong 1 (som jag skrev om här) och sedan den nya säsongen. Säsong 1 var mycket bättre än jag mindes den. Särskilt de första avsnitten skildrade kaos på ett väldigt bra sätt. Det var en himla massa springande genom hela den säsongen vilket borde få den mest inbitne soffpotatisen att förstå rule no1.

I säsong 2 får vi följa ungefär samma personer som i första säsongen. Några tillkommer men basen är samma: Rose och hennes dotter Anna, den mystiske ”Spears” och Sun som fortsätter att bara prata koreanska genom hela säsongen. Om säsong 1 var avsnittet där alla sprang hela tiden var säsong 2 mer pangpang. Antalet eldstrider kunde gärna minskat ned till förmån för dialoger och stämning. För där var det ibland riktigt bra. En krypande och tryckande känsla där vi som tittar aldrig kunde känna oss trygga med vad som skulle hända.

För att heta Summer så är det väldigt kallt. Hela säsongen utspelar sig i ett vintrigt norra USA. De letar efter ett flygfält där planet de ofta ser ska landa. Flygplanen släpper av förnödenheter ute i vildmarken då och då och då blir det ofta… eldstrid. Ammunition verkar inte vara en bristvara. Våra fysiska behov för att överleva blir närvarande. Det är en kamp för att hitta mat och för att hålla sig borta från kylan.

Det jag kan ha emot den här säsongen är att alla bara verkar vilja ha ihjäl varandra hela tiden. Visst kan jag tänka mig att människor trubbas av men de måste ju också inse att de långsiktigt behöver varandra. De ”onda” gängen är så där genomruttna som bara onda gäng kan vara i zombieserier. Lite trist för det skulle kunna blivit riktigt bra.

Black Summer finns på Netflix och är egentligen en prequel till Z Nation (som jag inte sett klart):

Recension: Zombien Zom

Förlaget Hegas (som ger ut lättlästa böcker för olika åldrar) är nog de som släpper flesta zombieböcker. De har släppt Benni Bödkers serie Zombie City och Zombie World och böckerna En minecraftzombies dagbok och en del andra böcker på monster och zombietema.

Zombien Zom är en sjuårig zombie som ska börja skolan. Han är något nervös eftersom han inte känner någon, och det går dåligt i början eftersom han inte kan flyga som häxan, välta träd som trollet eller springa snabbt som en varulv. Men allt blir ändå bra i slutet.

Böckerna om Zombien Zom är skrivna av Ellen Holmboe och illustrerade av Nana Torp. Den första boken är Hegasnivå ett vilket är den lättaste nivån. Jag högläste för mitt barn (7år) och kunde känna att det var lite kort för det. Däremot är den nog perfekt som en första bok för barn i den åldern att läsa själva. Den andra boken ”Hitta den röda demonen” är på nivå två, och är väl kanske något roligare kan jag tycka. I den börjar demonen i klassen besätta andra i klassen och beter sig allmänt illa.

Zombien Zom 1 - Zom börjar skolan
Zombien Zom 2 - Hitta den röda demonen

Ny bok om prepping: Överlev Krisen – Prepping och vardagsberedskap

Det börjar finnas en hel del böcker om prepping på svenska och det verkar inte som om det direkt blir färre. ”Överlev krisen” skriven av Trygve Skanding och Jostein Saakvitne är en norsk bok som nu översatts till svenska. Det är en ganska kort bok men praktiska tips och lite reflektioner och spekulationer om hur vi ska förbereda oss för kriser och

Förordet till den svenska utgåvan är skriven av Pär Plüschke (som bland annat har medverkat i Beredsam och är aktiv i Preppa tillsammans Skarpnäck). Han lyfter fram tre förtjänster med boken som jag håller med om. För det första lyfter det det mellanmänskliga perspektivet. Att vi aldrig kommer ifrån att vi lever i ett samhälle med människor vi älskar, bryr oss om och påverkas av. Boken fokuserar lika mycket om det sociala som på dig själv som individ. Det är befriande. Det andra är att den utgår från det norska perspektivet (och i översättningen i det svenska). Det gör förvisso många andra böcker om prepping också, men jag tycker nog att det är mer närvarande. Och för det tredje att den är skriven under pandemin. Det är ett perspektiv som inte fått så mycket utrymme utöver spekulationer i andra böcker. En annan sak som jag tycker är bra i boken är att den inte fokuserar på överlevnadstekniker eller bushcraft. Det utgår till stora delar från hur de flesta lever sina liv idag. I städer eller tätorter och att idén att vi skulle bege oss in i skogen är väldigt främmande för de allra flesta.

Det jag inte gillar med boken är att det ofta skrivs om att det blir panik. Det är ett mantra som upprepas om och om igen i populärkulturen och in i populärvetenskapen och får ändå relativt stort utrymme i boken. Forskningen kring människors beteenden i krissituationer är tydlig med att panik och kaos är mindre vanligt än vad vi tror. Men det påverkar oss mycket. Det skapar mer rädsla än nödvändigt. Tänk på skillnaden på hur du kulle bete dig i en kris om du antingen trodde att det var laglöst land utanför din bostad eller om du förstod att det fanns andra som ville hjälpa till och göra saker och andra människor som var i behov av hjälp. Jag har skrivit lite om varför det är viktigt med rätt förväntningar på en kris tidigare (läs här).

Det är helt enkelt en jordnära bok om saker som kan hända och hur du kan förbereda dig för att minska konsekvenserna. Jag gillar att den inte försöker komplicera saker, utan att det är ganska lätt att vara lite mer förberedd. Överlev krisen tar upp tio olika scenarier som terrorattacker, solstormar, naturkatastrofer, långa strömavbrott och hur lång förvarning vi kan väntas få och vad vi kan göra. Det är en grundläggande bok som riktar sig till människor som är lite intresserade men kanske inte kommit igång snarare än till den som redan har ett lager hemma.

Boken ser ut som en korsning av Anna Maria Stawrebergs bok Prepping och min Överlev katastrofen.

Framtiden var bättre förr

Det här är ett smakprov på en text som publiceras på Arena Essä och bygger lite på ett kapitel av min kommande bok ”Från förnekelse till framtid – Den moderne Frankenstein”.

Framtiden är en plats som är lätt att beskriva. I otaliga utopiska, dystopiska eller postapokalyptiska skildringar får vi se en annan värld. Innehållet i framtiden är öppet, och säger ofta mer om nuet än om hur det kommer att bli.

En av de mer intressanta, och realistiska, framtidsspaningarna är den fiktiva Rough Planet-reseguiden Notterdam 2045. (Framtagen som en del av forskningsprojektet Climaginaries, finansierat av det svenska forskningsrådet FORMAS.) Syftet är att beskriva hur samhället kan ställa om till att ha nära nog nollutsläpp av växthusgaser. Hur en stad som ställt om för att klara IPCC:s 1,5- gradersmål skulle kunna se ut.

I glättig text beskrivs den påhittade staden Notterdam för turister. Det mest intressanta är hur kulturen i staden är beskriven. Burning Mankind-festivalen (som handlar om hur världen skulle sett ut om vi hade haft en uppvärmning på 4 grader), de flerfiliga cykelbanorna, minnesmärket över Black Friday med varningstext om att det kan ge traumatiska flashbacks för äldre besökare (”Allt ska bort! Upplev den autentiska ångesten över konsumtionssamhället i Nhine’s simulerade reor”) eller varning om att besöka staden med egen bil (Notterdamborna är inte nådiga mot privatbilism). Historiska tillbakablickar över pandemin 2020 som en av de första som kom och serien av ekonomiska krascher som ledde fram till sociala förändringar. Men även anpassningen till de återkommande översvämningarna som flytande pontonodlingar som använder avsaltningsanläggningar.

Läs resten på Arena Essä:

Vem blir du när framtiden tar slut?

Tänk om framtiden skulle ta slut. Hur skulle du bete dig? Vad skulle du ha att leva för? Efter sommarens extrema väder och IPCCs rapport är det kanske frågor du ställer dig. Jag gör det.  

I debatten om människans påverkan på jorden, på miljön och på klimatet kommer domedagsscenarion ibland fram. Att det är kört. Som att allt liv är på väg att försvinna. Eller ”bara” att mänskligheten försvinner. Och med oss allt – eftersom vi är de enda djur, som så vitt vi vet idag, kan tänka i de banorna. Det enda djur som har kapaciteten att förstå att vi riskerar att utplåna oss själva. En hyfsat intelligent, självmedveten apa som nyligen fått hybris som gräver efter det sista i syltburken.

I boken Slaget om framtiden – Forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö lyfter Jenny Andersson och Erik Westholm fram en definition av framtiden: ”framtiden är ett avtryck i tiden av allt vi gör, men också av det vi inte gör, av vår oförmåga att handla med ansvar över tid.” Framtiden är allt vi inte gör. Det är mer än förhoppningar. Det är mer än projektionsyta. Den är framförallt icke-görande. Frånvaron av görande är väldigt tydlig just nu. Ord men inga visor.

Framtiden är svår förstå sig på, kanske särskilt när den ser så mörk ut som idag. IPCC:s rapport som kom i dagarna bidrog till att förstärka det alla redan visste. Att det kan bli riktigt illa på sikt. Att det är bråttom. Jag återkommer ofta till Sven Lindkvists ord i Utrota varenda jävel: ”Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.” Det är inte kunskap som saknas. Det är modet att inse att vi lever över våra tillgångar. Att vi behöver få det materiellt sämre. Men det känns svårt att vinna val på det va?

De optimistiska bilderna av framtiden känns oftast inte trovärdiga. Och med optimistiska så menar jag egentligen tron på att allt kan fortsätta ungefär som nu. Fast lite mer och lite bättre. För vi är så matade med tanken på att allt ska fortsätta rulla på framåt. Framstegstanken som varit dominerande sedan upplysningen. Därför var det väldigt spännande att läsa Kim Stanley Robinsons tegelsten Ministry for the Future. Det är en optimistisk bok som bara blundar för en del av de katastrofer vi har framför oss. Boken inleds med en förstapersonsbeskrivning av en extrem värmebölja i Indien. Människor runt omkring Frank dör. Först gamla och barn. Sedan alla. Det är fruktansvärda scener av hur föräldrar knappt orkar sörja sina döda barn. De är för utmattade. De tar sin tillflykt till en sjö. Men den blir för varm och människor runt omkring honom dör i vattnet. Han hittas levande men kommer aldrig över traumat med vad han varit med om. Många miljoner döda men ändå tycker jag att den känns optimistisk. För den utgår från att vi faktiskt kan lösa många av de problem vi står inför. Att omställning, teknikutveckling och tvingande internationella regelverk kommer till stånd.   

Jag började läsa Ministry for the Future strax innan värmeböljan i juni. Temperaturer på drygt 30 grader under en längre tid är besvärligt för de flesta och potentiellt dödligt för de mest utsatta. Senare under sommaren kom också skyfallen, översvämningarna och bränderna runt om i hela världen. En svensk i skogsbrändernas Grekland kommenterade: ”Det är en konstig känsla att sitta och dricka drinkar och se domedagen pågå genom fönstret.” Rapporten om att Golfströmmen försvagas och den första av de tre IPCC-rapporterna. Men just nu sitter vi kollektivt och dricker drinkar.

På ett sätt är det faktiskt kört. Vi har rubbat ett gammalt normalviktsläge och gått in i något annat. Men det är skillnad om vi får 1,5 eller 4 graders uppvärmning det närmaste århundradet. För hur vi lever våra liv, men också hur våra kommande generationer kommer att se på framtiden. Om vi tänker att den är dyster nu, hur kommer de att se den? Och vad kommer de säga om oss, som levde när det gick att stoppa en skenande uppvärmning. Framtiden är allt vi inte gör.

En av huvudpersonerna i Ministry for the Future, Frank May, försöker hitta sätt att hantera vad han varit med om. Så han sätter upp en lapp badrumsspegeln. Du vet såna där lappar där det står ”du är vacker” eller något inspirerande självhjälpscitat av typ Dalai Lama (“Välj att vara optimistisk, det känns bättre”). På en av Franks lappar står det ”HOPE TO DO SOME GOOD, NO MATTER HOW FUCKED UP YOU ARE”. Och det är kanske så vi behöver börja. Vi måste hoppas att vi kan göra något bra, hur fördärvade vi än är. För vi är alla skadade av samhället vi växt upp i. Men det behöver inte göra oss passiva. Det kan också fylla oss med ilska och kampvilja.

På ett sätt vet du att framtiden kommer att ta slut för dig. Du kommer att dö. Vad gör du med tiden som du har kvar? Är du den som ger upp? Det är skönt, men kanske inte så du vill bli ihågkommen. Eller är du en av dem som försöker göra världen lite bättre. Hur förstörd du än är. För även om vi är en hyfsat intelligent apa har vi visat att vi faktiskt är kapabla att agera kraftfullt tillsammans. Kanske sommaren 2021 blir väckarklockan. Förmodligen inte. Det är inte kunskap som saknas. Det är modet och görande. Bara vi hittar modet. Det första steg är att ge upp tanken på att allt kommer att fortsätta som vanligt. Det andra är att hitta varandra. Det är då modet kommer. I gemenskapen. I organiseringen.

Dagens zombiefilm: Redneck Zombies

Jag var lite kaxig på twitter och utmanade folk om att skriva om en zombiefilm så var jag rätt säker på att jag hade sett den. Bloggaren Vardagsprepping svarade ganska snabbt Redneck zombies. Pinsamt nog hade jag inte sett den. Så jag var tvungen att kolla in den.

Redneck zombies är en film gjord av Troma. För dig som inte känner till Troma är det ett independentbolag som gör film med mycket naket, extremt mycket blod och våld med inslag av fars – inte kvalitetsfilm för att uttrycka sig milt. Och Redneck Zombies är absolut inget undantag.

En tunna med någon slags kemiskt stridsmedel (en blinkning till Return of the Living Dead) frakts runt i USA. Den ramlar dock av militärjeepen och i händerna på den amerikanska söderns bönder. De bränner hemma och använder tunnan som hembrännare och efter det går det att gissa vad som händer – de som dricker blir zombier. Och alla dricker från pensionärer till spädbarn. En grupp ungdomar är på vandring och råkar såklart på zombierna. Sen är det en massa andra bikaraktärer som också finns med. Det jag slås av är att trots filmens uselhet lyckas de ändå ha en massa olika personer som faktiskt har personligheter (även om personligheten kan vara ”kåt” eller ”rädd”). Det går dåligt för alla utom en som har personligheten ”dricker hela tiden sprit”.

Ja det här är inget som folk som inte gillar Troma behöver se. Den är gjord 1989 och sexismen, rasismen och klassföraktet känns tidstypisk. Jag såg i alla fall färdigt den, men det var ett hårt jobb.

Den stundande värmen – om att hantera extremvärme

Jag läser just nu Kim Stanley Robinsons tegelsten ”The Ministry for the Future”. Första meningen i boken är ”Det blev varmare”. I kapitlet som följer beskrivs hur en extrem värmebölja drabbat delar av Indien och värmen blir kvar. När elen försvinner börjar människor att dö. Först de äldsta och de yngsta, sedan de flesta andra. Sedan alla. I boken, som utspelar sig några år in i framtiden, försöker människor ta sin tillflykt till en sjö men även den blir för varm och när AC inte finns att tillgå är det bara en tidsfråga innan människokroppen ger upp. Robinson målar upp fruktansvärda bilder av desperata människor som tappar orken och sedan rinner livet ur dem. Människan är inte skapta för att hantera den typen av värme under en längre period. Men den kommer att bli allt vanligare.

Under min läsning  kom en värmebölja in över stora delar av Sverige och vi har haft temperaturer uppåt 30 grader. Det är inte extremt, det händer då och då på sommaren. Men det är bara början. I det här lite längre inlägget kommer jag att skriva om vad som är på gång och om hur vi kan hantera och skydda oss mot extrem värme. Jag har tidigare skrivit om kyla och hypotermi – ett nog så jobbigt problem i överlevnadssituationer men den kommande värmen är ett samhällsproblem. Och något som vi alla kommer att drabbas av.

Vår värld blir allt varmare. Allt färre forskare tror att vi kommer att klara tvågradersmålet som Parisavtalet anger. Femton av de sexton varmaste åren som någonsin uppmätts har inträffat efter 2001. Mellan 2014 och 2018 har nya värmerekord slagits varje år. I Sverige och Europa var 2020 det varmaste året någonsin. Sett över hela planeten kom 2020 på tangerad förstaplats trots att det inte är ett El Niño-år, som höjer medeltemperaturen på jorden något och har varit en bidragande orsak till tidigare värmerekord. Människan har ökat temperaturen till den grad att vi håller på att göra delar av världen obeboelig. Det är lätt att helt cyniskt tänka att det bara händer på andra ställen. Men det kommer också att göra livet svårare i Sverige. Överdödligheten i Sverige efter den varma sommaren 2018 var 750 människor (som antas vara en direkt följd av temperaturen). Omkring 70 000 personer dog i Europa under två veckor i slutet av sommaren 2003. Det är en av de största naturkatastroferna i Europa i modern tid, men väldigt få kommer ihåg den. För sådan är värmen. Den ger inga häftiga bilder eller kaos på gatorna. Den gör att hjärtat stannar. Att kroppar ligger och torkar in i sovrum.

Det finns många större konsekvenser av extremvärme också. Till exempel ökar luftföroreningar som ozon och partiklar, vilket i sin tur förstärker de skadliga effekterna på hälsan. Hettan kommer också leda till ökad global migration, svält och ekonomisk nedgång. I Sverige kommer vi också att få för oss nya infektionssjukdomar.

Det viktigaste vi kan göra är att med alla medel stoppa klimatförändringarna. Teoretiskt är tvågradersmålet inte omöjligt. I praktiken finns inget som tyder på att vi kommer att nå det. Trots alla insatser fortsätter utsläppen att öka. Trots alla insatser blir det varmare. Jag har skrivit lite om klimatprepping tidigare och pratat om det i podden Beredsam. Att både agera på konsekvenserna av och orsaken till problemen är ett måste för att förberedelserna ska vara effektiva. Att förändra är viktigt, men vi behöver också veta vad som händer med oss när vi blir för varma.

Vad händer i kroppen när det blir varmt?

Värme gör att de ytliga blodkärlen vidgas och du svettas mer. Får du inte i dig tillräckligt med vätska då blir blodet mer koncentrerat och risken för blodpropp ökar. Om hjärtfunktionen är nedsatt på något sätt klarar det inte att pumpa runt blodet och du drabbas av hjärtsvikt. Hos äldre beror dödsfall oftast på cirkulationsrubbningar.

Huvudvärk och illamående är tecken på början till värmeslag. Kräkningar, yrsel, förvirring, och synstörningar är andra tecken på att du är för varm. Värmeslag är livshotande. Du kan också hålla koll på din vätskebalans genom att tänka på hur ofta du behöver kissa och vilken färg urinen har. Mörk urin eller att du kissar lite är ofta ett tecken på vätskebrist. När det är väldigt varmt är det inte säkert att du kan lita på törsten som indikator på att du behöver dricka.

Riskgrupper som ska vara särskilt varsamma med värme är äldre, små barn, gravida, kroniskt sjuka (särskilt hjärt- och kärlsjuka, diabetes, njursjukdomar och lungsjukdomar), personer med psykiska funktionsnedsättningar som kan leda till att det är svårare att tolka kroppens signaler och människor som tar vissa mediciner som kan påverka vätskebalansen (till exempel vätskedrivande eller antidepressiva läkemedel och neuroleptika). De mest sårbara i samhället alltså. Precis som vanligt vid kriser.

Svettning hjälper till att kyla ner kroppen eftersom fukten avdunstar från kroppen och leds ut från huden. Baksidan med ökad svettning är däremot att kroppen tappas på salt, mineraler och framförallt vatten (i extrema fall med upp till 15l/dygn).

Vad kan du göra som individ när det blir varmt?

Det första du kan göra har du förhoppningsvis redan gjort. Alltså ta till dig information om att hetta är farligt och att anpassa ditt beteende efter värmen (om inte så kan du läsa börja läsa det här inlägget igen).

Drick när du äter så du får i dig salter tillsammans med vätskan. Undvik alkohol och söta drycker (du bör ändå alltid välja lightläsk/saft framför sockersötad dryck).

Ta inte febernedsättande då det ytterligare kan förvärra situationen. De är till för om du har andra skäl till att kroppen är varm.

Det är viktigt att även vara uppmärksam på inomhustemperaturen. I Sverige har vi inte byggt hus för att de ska vara så svala som möjligt som i många andra länder. Täck för fönster under dagen, använd persienner och mörkläggningsgardiner. Ha inte fönstren öppna om det inte blåser under varma dagar. Öppna på nätterna om det är svalare då. Undvik att ha på en massa maskiner som spis, ugn, diskmaskin eller datorer eftersom de också alstrar värme.

Använd vätska som svala blöta handdukar (att lägga över nacken till exempel) eller fukta lakanen när du försöker sova.

Ha tunna kläder i naturmaterial. Det går också att fukta dem för att kyla mer.

Träna mycket. Ett starkare hjärta ger dig bättre förutsättningar att hantera värmen. Om du är i en situation där du måste röra dig mycket trots värmen är det något som faktiskt går att träna upp. Det tar några veckor för kroppen att vänja sig vid värme. Värmetillvänjning kan bidra till att din kropp blir mer effektiv på att reglera kroppstemperaturen genom svettningar och blodcirkulation till huden.

En av de lösningar som finns bidrar också till problemen – AC anläggningar. Idag beräknas att 10% av världens elproduktion gå till AC-anläggningar. Och siffran lär öka. Det finns runt 1½ miljard apparater för temperaturreglering i världen och dessa ökar med runt tio stycken i sekunden. Nittio procent av hushållen i Japan och USA har AC-anläggningar men bara åtta procent finns i de varmaste länderna i världen där det bor tre miljarder människor. Men att söka sig till lokaler som har AC kan vara livsviktigt i vissa situationer. Att anpassa städer efter AC anläggningar gör oss ännu mera sårbara om strömmen försvinner vid långa värmeböljor (vilket lätt händer när elförbrukningen ökar).

Svala fotbad och solfjäder kan också vara en viktig del i att få ned kroppstemperaturen. Har du en fläkt kan du lägga isbitar eller en blöt trasa framför för att svalka.

Vad kan vi göra som samhälle?

Det finns saker vi kan göra för att hindra att det blir ännu varmare. I städerna behöver det planteras fler träd och utveckla parker så att de kan verka avkylande och ge skugga när det är värmeböljor och så att vatten kan ledas bort vid plötsliga skyfall. I Stockholmsregionens utvecklingsplan RUFS 2050 står att temperaturen i städerna kan vara upp till tolv grader högre än på landsbygden. Temperaturen i städerna kan dock sänkas med tre till åtta grader om ytan som täcks av trädkronor  utökas från 10 till 20 procent. Särskilt när den läggs där det finns asfalt och betong eftersom asfalten suger in värmen. Dessutom avdunstar vatten från växtlighet och absorberar värme vilket leder till en kylande effekt. Tät bebyggelse minskar också svalkande vindar. Just trädplantering i städer har många positiva effekter på människors välmående och för klimatanpassning. Tyvärr är det grönområden som oftast försvinner när städer växer för att nya hus med tillhörande parkeringsplatser och vägar ersätter gräsmattor. Asfalterade ytor suger åt sig värmen och gör städerna ännu varmare. Höga hus fångar värmen och hindrar vinden från att kyla ned. Att vi dessutom har bilar och AC-anläggningar värmer ännu mer.

Framtiden

I boken The Ministry for the Future inrättas ett organ under FN som ska se till att de som inte har en röst idag – ekosystem, framtida generationer och levande varelser ska åtnjuta mänskliga rättigheter. Liknande idéer kring till exempel ekocidlagstiftning finns idag. Och undrar om det inte är en bra idé. Dagens system klarar uppenbarligen inte av att tillgodose behoven av de som inte har röster idag. Vi ser till vårt kortsiktiga välbefinnande. Och de som har det sämst drabbas hårdast. Som alltid. Men rättigheter är aldrig mer värda än de resurser som läggs bakom dem. Det krävs sanktioner och åtgärder för att få tillstånd en förändring.

Vi kanske behöver ha AC anläggningar i vissa gemensamma lokaler men inte i alla hem. Den typen av kollektiva lösningar är effektiva och belastar klimatet mycket mindre. Vi behöver anpassa utemiljöer med mer skugga och fler träd. Det är en lösning på det prisoners dilemma som ett varmare klimat innebär. Ju fler som har AC desto sämre för alla, men det är något som behövs för vissa grupper och som kan användas ibland för alla.

Det är aldrig kört. Men vi kan med säkerhet veta att den temperaturhöjning vi har sett idag kommer att leda till mer oförutsägbart klimat och mer extrema väder. Det är något vi måste lära oss hantera.

Källor

P3 Dystopia – en kommande hettan

När det blir för varmt

1177 Värmeslag

Läkartidningen Extremvärme ett ökande problem för den globala folkhälsan

Värmebelastning, symptom och åtgärder

IEA rapport om Air Condition

bildbanksillustrationer, clip art samt tecknat material och ikoner med ersätt den här filen med fil-id 1150539082, eftersom temperaturdisplayen är fel - hetta

Boktipset: Europa Refugium

Europa Refugium är del 2 i Peter Westbergs romansvit Europa Compendium. Vi fortsätter följa Ines, George och de andra från Europa Pandemus (läs recensionen här) i hur de försöker klara sig i ett Europeiskt zombieutbrott. Boken rymmer mopedgäng (hellmoppers), kannibaler, färjekaos, huvudpersoner som dör till höger och vänster och lugn och ro i flyktingläger. Boken blir aldrig tråkig, det går snabbt och är spännande läsning. Just actionscenerna tycker jag är de starkaste delarna i boken.

Språket är frejdigt, det är något jag kan störa mig något på men det ger en bra känsla i berättelsen. Det är mycket extrema personer och öden vilket ju ger en bättre berättelse men det sker lite på bekostnad av huvudpersonerna som är ganska vanliga människor.

Boken beskriver olika händelser på olika platser och i olika tider. Först läste jag lite slarvigt och tänkte inte på att det var flera månader som skiljde de olika personernas öden, men när jag såg det blev det också ett bra inslag. Vi får dessutom reda på hur smittan spreds och varför. Förklaringen kändes inte krystad som det ofta gör när vi får själva smittorsaken förklarad för oss.

Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.

I boken refereras till mig. Det var konstigt, men fick mig att tänka på att det eviga problemet i zombieberättelser: utspelar det sig i en värld dr zombiegenren finns eller i ett parallellt universum där allt är som nu förutom att George A Romero inte skapade zombiegenren. Jag lutar åt att det senare är bättre, det kan lätt bli pajigt med referenser och snack om zombiekultur. Europa Refugium lider inte av det, detta är den enda referensen till zombiegenren.

På det stora hela tycker jag boken är bra. Alla som är intresserade av svensk zombiekultur bör läsa den.

Army of the Dead

En ny och ganska hajade zombiefilm släpptes på Netflix i helgen. Zack Snyders Army of the Dead. Jag som är lite svag för en del av Snyders grejer var nyfiken på filmen. Men redan när jag insåg att den var nästan två och en halv timme anade jag oråd. Ingen zombiefilm mår bra av att vara så lång. Ingen. Det kommer att vara lite spoilers nedan men det gör inte så mycket för allt i filmen är ändå så förutsägbart.

Las Vegas är inringat. Innanför murarna är det zombierna som härskar. Utanför finns av någon anledning civila i ett tältläger. Myndigheterna bestämmer sig för att bomba skiten ur staden, men det finns pengar (och något annat) som den skumme affärsmannen Tanaka är ute efter. Han samlar ihop ett gäng med tuffingar som ska hämta ut 200 miljoner dollar som ligger och väntar i ett valv. Det går väl halvbra. Nej, det går riktigt dåligt. Det finns två sorters zombier; de lite smartare och rörliga och starka och de vanliga klassiska (som dock knappt är med i filmen). Vi får också se en rätt cool zombietiger. I alla fall kuppen går bra, men just när de ska ta pengarna och sticka går allt snett och det blir kaos.

Men det är inte så bra det här. Snyders foto och action gör filmen ändå helt ok. Den är egentligen inte så tråkig att se, den är bara dum liksom. Det finns inga karaktärer att ty sig till och i de mest pressade och stressade situationer ska de börja prata om sina känslor. Det här hade kunnat vara rätt bra om det var en timme kortare och lite färre personer med. Rätt standard som Ocean’s Eleven möter Dawn of the Dead (Snyders från 2004 då) fast lite mer korkat.

Years and years – och vår inte så ljusa framtid

”Cos the world keeps getting hotter. And faster. And madder. And we don’t pause, we don’t think, we don’t learn, we keep racing on to the next disaster, I keep wondering what’s next? Where are we going? When’s it ever going to stop?

”Edith Lyons”

Det är lätt att prata om kollapsen eller ännu hellre apokalypsen som det stora skeendet. Vi är vana vid det från Hollywoods filmer och i samtal kring prepping eller förberedelser. Jag tror det är mer realistiskt att se undergången som fönsterkuvert som dimper ned i brevlådan. Mängder av mindre händelser i en kedja som leder åt fel håll. Just nu ser jag en massa sådana händelser i dagens politiska landskap. Det kommer fler och fler politiska förslag som går mot en auktoritär riktning. Sossar skriver glada tweets om hur många färre asylsökande Sverige tar emot, det konservativt borgerliga blocket enat kring migration, förslag om förbud mot organisering av rasistiska grupper. Det är sorgligt få som verkar se den större bilden. Och hur vi också vänjer oss vid att det är så här det är. Ständiga nedskärningar, klimatlarm, våld i orten, ökad brottslighet. Hur vi pratar om människor som volymer, inte så människor. Dehumaniseringen och vi och dom-tänkandet har bara på något decennium blivit det normala. Men det kanske är lätt att vandra den vägen när vi känner oss mer otrygga, mer osäkra och känner att vi inte kan göra så mycket åt situationen vi lever i. Det är som att vi vill straffa andra när det går dåligt i våra egna liv.

Något sent började jag titta på HBO/BBC-serien Years and Years från 2019. Och det är bland det bästa jag sett. Det handlar om en ganska vanlig engelsk medelklassfamilj. En mormor och hennes fyra vuxna barn som lever med de vedermödor som livet ger. Skilsmässor, syskonbråk, problem med tonårsbarn och så vidare. Det som skiljer serien är att den värld de lever i sakta förändras. År går, och det de sett som normalt förändras. De själva och människor runt dem förändras. Ett nytt parti kommer till makten. En karismatisk ledare som skiter i konventionerna och beter sig som vanligt folk – (mmm det är ändå något jag också kan längta till). Någon som säger att de bryr sig om de små frågorna, de frågor vi dagligen irriteras av, och inte om saker vi inte känner handlar om oss riktigt. Istället för brinnande skyskrapor kommer undergången som ständigt lite mer skrämmande nyheter, förlorade jobb, no-go-zoner och konstiga politiska utspel och regler kring vad vi får göra. En lite sämre vardag helt enkelt. Men det som är viktigt – våra relationer – finns kvar.

De här skildringarna av hur samhället demonteras, hur människor i större utsträckning hamnar mellan stolarna i system som sköts av algoritmer och när tekniken lämnar människor i arbetslöshet och banar väg för fascistoid politik är fortfarande ganska ovanlig. Years and Years gör det på ett riktigt trovärdigt sätt. Just hur samhället förändras beskrivs också i till exempel Children of Men och V for Vendetta (det är något speciellt med britternas framtidsskildringar). Det finns många små detaljer som smyger sig in, hur framtidens mat förändras, hur deepfake börjar användas i politiken för att misskreditera, hur teknologin och i och med den kulturen förändras. För det blir aldrig riktigt övertydligt, ibland känns det som de vill ha fram en poäng men det kommer inte i vägen för relationerna.

Den här serien är som en dramatiserad mildare version av P3 Dystopia där mängder av olika scenarion binds samman i en ganska sannolik blandning. Men också en bild av en modern Ikarosmyt. Vi går för långt. Vi vill för mycket. Det går snabbare och snabbare uppåt och snart kommer vi för nära. Men det viktigaste jag tar med mig från Years and years är att vi väljer bort att tänka bort konsekvenserna av vår livsstil för att det är bekvämt. Vi gör som människor ofta gör i de här situationerna; vi anpassar oss, när vi borde göra motstånd.