Författararkiv: Nej tack Zombies

Zombie World – lättlästa böcker om zombier

Zombie World av Benni Bødker skulle kunna vara sorts fortsättning på Zombie City (som handlar om överlevande barn i zombiekatastrofen) eller i alla fall i samma universum. Berättelsen är något annorlunda än den traditionella då de utgår från zombiernas perspektiv. Zombie World är en serie på fyra böcker där vi får följa Mark som blir biten och förvandlas till en levande död. Böckerna i serien heter: Du är smittad, Du är jagad, Du är död och Du ruttnar. Vi får alltså följa stadierna i hans försämring. Stadierna i att bli en zombie kommer ganska långsamt och vi får följa med hur kroppen och hjärnan funkar sämre och sämre. Hur Mark får minnesluckor och obehagliga black outs, samtidigt som han behåller sin förmåga att resonera kring försämringarna.

Det här är en historia som vi ser oftare i zombiegenren. Att zombien går från att vara objekt till subjekt. Från tomt monster som representerar naturkrafterna till något som är mer som oss. Zombierna börjar organisera sig och kämpar både mot andra döda gäng och inom sig själva.

Jag gillar Zombie World. Böckerna är utgivna av Hegas förlag som gör alla möjliga lättlästa böcker som inte nödvändigtvis bara riktar sig till barn. Storyn är rak och ganska enkel men funkar som en zombierökare för runt tioåringar  och uppåt eller för dem som av en eller annan anledning behöver lättlästa böcker.

Annonser

Om zombiegenrens utveckling, nutid och framtid

Bra skräck säger något om sin samtid. Vilken oro och vilka rädslor som finns just nu är det som också skräcken kan lyfta fram. Vi har kunnat se det i hur och när zombiegenren varit populär. Från Romeros politiska zombiefilmer till Italienska åttiotals splatterfilmer, som mest vill visa tarmar och blod, och vidare in i 2000-talet där zombien blivit snabb, smart och numer allt oftare rehabiliterad till det vanliga samhället. Filmerna speglar något i samtiden och hur monstren förändras är ingen slump. Att zombiegenren i princip dog ut efter 1990 när kalla kriget tog slut och det deklarerades att ”historien är slut” – att nu skulle den västerländska liberala kapitalismen råda för all framtid, men sedan vaknade till liv i början av 2000-talet efter terrorattacker, krig i Mellanöstern och flera pandemihot. Men vad säger det egentligen att vi allt oftare ser zombien som mer mänskliga? Vilka rädslor i samtiden speglar det?

Modern emozombie vs klassisk italiensk dito

I runt tio år har det kommit en hel del zombieskildringar där zombierna får komma tillbaka till samhället eller är integrerad del av det. Där det antingen går att medicinera eller bota zombiesmittan. Flera större satsningar som In the Flesh, The Cured, Zombie-Lars  och i viss mån även Fido går att placera in i det här nya sättet att gestalta zombier.

De här serierna och filmerna handlar mycket om rädsla för det främmande. In the Flesh är ju ett utmärkt exempel i skildringen av inskränkt by på landsbygden. Det går att se behandlingen av zombierna som en form av rasism. En misstro mot vad egentligen är för typer och att de inte är som det som definieras som vårat ”vi”. Zombien blir här mer som oss människor fast lite annorlunda. Något skrämmande för att det är närmare oss själva. Freud beskriver ett liknande fenomen med begreppet Unheimlich. Alltså att något liknar det vi är vana med, men det finns ett främmande element som är skrämmande eller obehagligt. Alltså att ju mer mänskliga (mindre förruttnade) desto mer skrämmande eller obehagliga kan de vara eftersom gränsen till ”oss” är mindre. Mer människa, mindre naturkraft helt enkelt.

Egentligen har zombier som subjekt – alltså några som faktiskt har egna drivkrafter och karaktärsdrag – funnits sedan den nya vågen av zombiekultur kom i början av 2000-talet. Vi har Land of the Dead där zombierna börjar organisera sig, Warm Bodies där ”R” börjar vakna till liv även känslomässigt och Shaun of the Dead där livet som zombie och livet som arbetslös arbetarklass är rätt liknande. En annan variant av nya är iZombie där zombierna är fullt medvetna och lever bland människor, de organiserar sig för att få tag i hjärnor utan att behöva döda nya människor.

En annan trend är att dela upp zombier i två grupper – de som är klassiska korkade men livsfarliga och de som är lite mer civiliserade eller kan läras saker. Några exempel är The Girl with All the Gifts, The Boy on the Bridge och Warm Bodies – den här skillnaden innebär att det går att arbeta mer med likheten med människan i ännu större utsträckning för att zombierna kan ställas mot andra zombier som är mer ”natur”. I vampyrgenren blev det under 90-talet (tror jag) vanligare att vi också kan identifiera oss med vampyrerna. De var inte längre bara monster.

Så var hamnar vi då? Varför denna nya trend? Kanske har det att göra med att vi gärna delar upp människor med gränser i större utsträckning idag. Fler och fler grupper hamnar utanför det som vi ser som oss själva. Det skulle kunna ha att göra med en samhällelig individualism. Att många inte tror på kollektiv längre och att vi därför vill se zombier med personligheter.

En annan förklaring är att vi vill inte ge upp hoppet om att allt är kört – att inget är helt definitivt – som att inte ens döden är obotlig. I klimatfrågan så kan vi se likheter med att inte vilja se att det på många sätt är kört, det är två år kvar så vi kan leva på som vanligt och stoppa huvudet i sanden ett tag till. Eller så är folk bara trötta på den klassiska zombieapokalypshistorierna. Det som talar mot det är att det samtidigt går svinbra för serier som The Walking Dead och att det trots allt fortsätter komma den typen av filmer och serier.

Som jag ser det finns det mer frågor än svar just nu. Jag önskar det skrevs mer om detta. Har någon koll på en bra text är jag tacksam. Är det någon uttråkad akademiker som har brist på ämnen är det ännu bättre. Vad är era tankar? Hur håller zombiegenren på att förändras och är det bra eller dåligt?

November: Bli en optimist

Emelie Östergrens bild till kalendern

Hej jag heter Herman Geijer och är en medioker självhjälpsguru. Det är så det känns att skriva om positivt tänkande och optimism. Men, jag vågar påstå att det finns fog för att säga att en rimlig förhoppning om att saker kommer att lösa sig är viktigt för att hantera överlevnadssituationer. Att ge upp och sluta kämpa kan vara skönt, men i överlevnadssituationer kan det vara skillnaden mellan att överleva och inte. Här är det också viktigt att inte skuldbelägga eller mena att de som inte klarar sig inte kämpade tillräckligt – bland annat Barbara Ehrenreich har bland annat skrivit om det i boken ”Gilla läget”. Det är en hårfin balansgång.

Vi är i vilket fall framme vid den nästa sista månaden i Zombieöverlevnadskalendern 2018. Bli en optimist (med måtta). Något jag i boken Överlev katastrofen kallar ”Optimistisk realism”. Det är ett slags mellanting mellan orealistisk optimism  alltså att bara vänta på att allt löser sig och pessimism där det är lätt att ge upp och känna vanmakt. Valspråket ”att hoppas på det bästa men förbered dig på det värsta” kan vara ett rimligt förhållningssätt.

En sak att göra är att lära sig dela upp problem i mindre delar. I en överlevnadssituation kan det kännas övermäktigt att hantera situationen, men genom att dela upp situationen och problemen i mindre delar går det att hitta angreppssätt för att börja förbättra situationen. Och bekämpa en av fienderna vid överlevnadssituationer – tristess till följd av det apati.

Ett sätt att arbeta med detta är att i jobbiga situationer inte bli nöjd, utan fortsätta förbättra situationen. Samla mer ved, bättre på vindskyddet eller i zombiefall leta bättre grejer att barrikadera med. I realistisk optimism handlar det dessutom om att kunna acceptera vissa situationer och arbeta med det som går att förändra. Som sinnesrobönen lyder: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Vid en zombieapokalyps så är det viktigt att kunna lägga den gamla världen bakom sig och försöka hantera den nya världen för vad den är. Det är ett bekant tema i zombiegenren. När de överlevande börjar prata om den gamla och den nya världen och att det finns nya regler att förhålla sig till.

Ett sätt att kolla vilka risker som finns i ditt liv kan vara att göra en Risk och sårbarhetsanalys. Alla kommuner och län har dessutom sådana som du kan få tillgång till. Där finns vilka hot som kan finnas i din närmiljö som du sedan kan se vad du kan förbereda dig på. Ta reda på vilka hot myndigheterna ser i det stora och tänk på vilka risker du har i det lilla.

Livet suger ibland så är det. Vad som gäller är att kämpa för att det ska bli bättre.

 

 

Barnboktips: Zombiepanik

Så ni vet så tänker jag spoila den här boken. Och det är för att jag tror att du som läser det här inte är mellan sex och nio år, utan snarare en förälder eller bekant till ett barn i den åldern. Inte för att böcker inte kan vara bra ändå, utan för att annars blir det lite svårt att beskriva den på ett bra sätt.

Zombiepanik av Anna Holmström Degerman handlar om Titti och hennes kompisar som börjar fundera över zombiefrågan. Titti oroar sig för att henne föräldrar har blivit zombier eftersom de är så trötta och bleka. Andra tecken är att en punkig typ som de kallar ”Spindelmannen” på djuraffären köper grejer som Tittis kompis Jonas har läst kan skapa en zombie. Det är lite av en blandning av den haitiska zombien och den moderna som kan smitta och skapa apokalyps (vilket jag märkt är rätt vanligt i barnböcker).

Det visar sig dock inte vara på riktigt, Spindelmannen visar sig vara en trevlig typ och de ska ha ett zombielajv som han förbereder inför. Slutet är trevligt så det finns inte så stor risk att barnet (likt Titti) ligger vaken i skräck om nätterna.

Jag tycker att zombiepanik är bra. Den är lite långsamt på sina håll, men blir mer och mer fartfylld ju längre en kommer in i boken. Väl värd att läsa för monsterintresserade barn. Om inte annat för att lära sig lite mer om zombier och ”Rädda – varna – larma – släck” begreppet.

I samma serie ingår också Vampyrvarning och Stoppa Svart Madame, som en mindre monsterfranschise.

Adlibris

Bokus

Barn och zombier

Bild av Elin Jonsson

Jag vet inte om det är någon hemlighet eller så men jag och Claes Tovetjärn håller i alla fall på med en barnbok (9-12år) om zombieöverlevnad just nu (illustrerad av Elin Jonsson). Det verkar finnas någon sorts fascination hos barn för de levande döda. Jag tror att det dels har att göra med att det är en gränsvarelse. Den är både levande och död och just det fascinerar och väcker tankar. Dels tror jag det har att göra med att de är estetiskt tilltalande/starka generellt. Det är spännande att se blod och köttsår, även om det också är obehagligt. Att fantisera om hur det skulle bli om zombierna kom gör ju vi vuxna rätt bra, men barn gör det så mycket bättre.

Det kommer en hel del skönlitterära zombiebarnböcker för barn och ungdomar just nu. Några har jag skrivit om (t ex Varelserna, Zombiefeber och Zombie City) och några nya kommer jag att skriva om de närmaste veckorna. SVT har också en serie som heter just Zombie som riktar sig till barn som jag tycker är trevlig om än något läskig för de minsta tror jag.

Jag har också skrivit en artikel till hemsidan Barnens bibliotek om just att överleva zombiekatastrofen. Så sprid den gärna till barn i er närhet och läs och prata tillsammans om det. Det är ett bra sätt att lära sig mer om beredskap för barn.

En del invänder mot att använda zombier eller monster för att det skulle skapa rädsla. Men genom att göra det möjlgt att göra något åt rädslan kan de få kontroll över den. Dessutom vill många barn bli lagom skrämda. Det är inte en slump att spökhistorier och monster är något som tilltalar barn.

Ny svensk zombiebok: Zverige i mitt hjärta

Alltid kul med svenska zombieromaner! Zverige i mitt hjärta är precis en sådan. Utkommen helt nyligen och som jag fattat det sprungen ur zombieromantävlingen som Swedish Zombie hade förra året.

Boken utspelar sig under runt två månaders tid i ett Sverige där en farsot drar in. Först somnar alla in i mellan ett par timmar och några dygn, de som inte klarar av att vakna blir zombier (alltså att vara utan vatten/mediciner eller i olyckor – sjukhus och ålderdomshem blir alltså hårt drabbade initialt). Därefter sprids smittan som en ganska traditionell zombiesmitta med snabba zombier. Du blir biten och förvandlas snabbt!

Det är korta kapitel med olika huvudpersoner vars öden flätas ihop i slutet. En del karaktärer faller av längs med vägen, men på det stora hela finns en kärna av människor som är släkt eller sammankopplade på något sätt. Själva smittan verkar också förändra också beteendet på de levande så karaktärerna blir ganska flippade från och till.

Vi som läsare får lite information om zombierna men egentligen inte så mycket. De verkar fungera olika, och det lämnas som en lös tråd exakt hur. Egentligen återspeglar det mer om hur det faktiskt skulle vara. Väldigt få skulle få någon förklaring eller någon ”sanning” om vad och hur saker fungerar. Det är mer rykten och ögonvittnesskildringar än något annat även om några forskare träffar en av huvudpersonerna och kan berätta lite mer. Jag gillade osäkerhetselementet i boken, vi vet egentligen ganska lite av vad som händer och varför. Bara att saker händer. Det gör allt ledarskap och beslutsfattande mycket knepigt.

Boken är spännande, i mitten tappar den något i tempo på grund av de många handlingarna som löper parallellt, men blir en rafflande rejäl pageturner framåt slutet. Överhuvudtaget så är storyn den starka sidan och hur den böljar fram och tillbaka. Boken utspelar sig till största delarna runt Ånge och jag kan tänka mig att det ger extra krydda till boken om en kan det området bra. På det stora hel en läsvärd svensk zombieberättelse, precis den sorten som jag tycker det behövs fler av.

 

Adlibris 60:-

Bokus 55:-

Night of the Living Dead 50 år!

För femtio år sedan, den första oktober 1968, kom en av världens mest inflytelserika filmer ut – Night of the Living Dead – regisserad och till största delen skriven av George A Romero. Det var en rätt obehagligt film för sin tid, men hur den skulle gå till historien för populärkulturen framöver fanns nog inte på kartan när de arbetade med den. I filmen introducerades det vi idag kallar den moderna zombien (i filmen kallas de dock för Ghoul).  Det var en indiefilm med låg budget som spelades in i Pittsburgh. Ingen kunde förvänta sig att det skulle bli en sådan succé. Romero hade i ganska stor utsträckning snott manuset till Richard Mathesons roman I Am Legend (här har jag skrivit om den och de tre filmatiseringarna av den) men förlagt handlingen till i början av ”revolutionen” (som Romero beskriver det) istället för i slutet som i I am Legend.

Filmen släpptes som en matiné den första oktober och publiken utgjordes framförallt av barn och ungdomar. Åldersmärkningen på film i USA kom inte förrän i november samma år så även barn kunde köpa biljetter till filmen. Men å andra sidan så var det få filmer som var läskiga på det sättet. Barn satt och grät i salongen och stämningen var tryckt under och efter filmen.

NOTLD var på många sätt ett kollektivt verk. På grund av filmens låga budget (114 000 dollar) fick alla hjälpa till att göra allting.  De som sminkade, producenterna och de flesta som var delaktiga på något sätt i filmen spelade också olika roller. Manuset var skrivet men en hel del improviserades fram på plats och lokala nyhetsankare hoppade in och spelade journalister. Eftersom Pittsburgh inte var känt för film så ställde lokalsamhället upp. Poliserna som medverkar är till exempel riktiga poliser med riktiga polishundar.

Det sena 60-talet präglades av konflikt i USA. Romero lär ha sagt att filmen är politiskt, för allt var politiskt på den tiden. Både Vietnamkriget och motsättningar mellan vita och färgade var högst påtagligt och kopplingar till dessa händelser återfinns i filmen. NOTLD brukar kallas antirasistisk eftersom den okommenterat har en svart man (Duane Jones) i huvudrollen vilket inte existerade på 60-talet. Jag tycker att kopplingen mellan medborgargarden och den mobb som i slutet filmen skjuter zombier är en annan vinkeln på det som bör lyftas upp i större utsträckning.

Zombierna i filmen är trots allt inte så vi brukar tänka oss zombier. De verkar känna smärta, kan använda redskap och är rädda för eld. Men Romeros stora bidrag till zombiegenren är kannibalismen, smittsamheten, det apokalyptiska scenariot och att han inte kopplar ihop zombien med Haiti, en galen vetenskapsman eller svart magi (som nästan alltid var fallet innan).

Filmen går att se i sin helhet på Youtube. Varför? Jo, de glömde att sätta ut ett © i filmtiteln så det finns ingen som har legal rätt till den. Det gjorde att Romero inte fick särskilt mycket pengar trots att filmen blev en succé. Kolla in den om du inte redan gjort det, den håller fortfarande bra!

 

Det finns också flera bra dokumentärfilmer om NOTLD till exempel Birth of the Living Dead och Doc of the Dead. Kolla in dem vettja!

Oktober: Hantera stress!

Livet i det moderna samhället är en jävla stressmotor. Vi matas konstant med budskap och arbetsuppgifter (populärt kallat ”bollar i luften”) om löften om Lyckan ™ och matvarningar och Fear of Missing Out (FOMO). Helt enkelt har många av oss ett konstant lågintensivt stresspåslag som är svårt att hantera och ofta leder till mer stress. Det är inte bra och kan leda till att vi blir sjuka. Men vad är stress egentligen bra för? Stress är i grund och botten en kroppslig reaktion på hot. Alla blir då och då stressade. Det är något bra som kan göra oss mer alerta och starka, men det kan i vissa situationer göra att vi funkar sämre. I akuta situationer kan en bra stress vara en otrolig tillgång som får oss att se allt klart och kan fokusera på det vi bör göra, men lika gärna leda till paralysering eller passivitet. Tänk hur olika du kan påverkas om du ska göra något du inte är bekväm med – till exempel hålla ett föredrag eller prata om något jobbigt med en partner/vän.

Hur ska vi då göra för att lära oss hantera stresspåslag på ett bra sätt? En grej som är praktisk är att försöka lära sig andas ordentligt (läs mer om det här). En fokuserad andning kan göra att vi påverkas mindre negativt av stress och att vi lättare kan hålla huvudet kallt. I Youtubeklippet som finns i inlägget som är länkat ovan finns ett tremånadersprogram som kan vara rätt vettigt att följa.

STOP-regeln är också ett bra sätt att lära sig hålla huvudet kallt. STOP är en förkortning för:

Stanna upp

Tänk efter

Organisera/Orientera

Planera framåt

Dåså, håll på med det här nu i oktober så kommer ni ha 5% bättre chans att klara er när zombierna kommer. Andas för farao!

PS nu finns Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig i nätbutiker igen

 

Zombieöverlevnad på bokmässan i Göteborg

För er som ska till bokmässan i Göteborg i helgen kan detta vara intressant att Arbetet har gjort en genomgång om hur vi kan överleva om skiten träffar fläkten på själva mässan.

Annars kan ni besöka någon av de punkter som jag deltar i

 

Kroppens behov: Sömn

I en serie inlägg tänkte jag ta upp kroppens behov i överlevnadssituationer. Kroppens reaktioner vid brist och funktioner är avgörande för att kunna fatta vettiga beslut och förbättra situationen vid en kris. Därför är det viktigt att utgå från kroppen när vi pratar om överlevnad. I överlevnadskretsar pratas det vanligen om kroppens fem grundbehov; mat, vätska, sömn, värme och trygghet/information/psyke. Den sista punkten kan vara svårast att greppa men jag kommer till det i ett senare inlägg. Jag har tidigare skrivit om värme/kyla och kommer under hösten skriva vidare om detta. Här kommer inlägget om sömn och vila.

Ur: Sömngåtan

Alla djur sover eller har någon form av tillstånd som starkt liknar det vi kallar sömn. Sömnen har funnits med från början bland organismer och djur. Det är ett starkt skäl till att det här – något konstiga – tillståndet skulle vara viktigt. Det kanske till och med kan vara så att vakenheten och våra upplevelser kom ur sömnen. Att sömnen inte är något som vi behöver för att återhämta oss utan att det är förutsättningen för liv. Sömnen ser dock väldigt olika ut för olika arter, elefanter sover till exempel bara fyra timmar per dygn, medan lejon och tigrar behöver 15 timmars sömn (och den del fladdermöss 18-20 timmar). Vissa flockdjur kan rotera sömnen inom flocken så vissa sover mer och andra mindre för att kunna hålla vakt. Människor har större delen av vår historia sovit två gånger per dygn. En lång sömnperiod på natten och en kortare på eftermiddagen när det varit som varmast,

Sömn bör ses som en viktig del av livet, inte ett nödvändigt ont. Det är värt att poängtera eftersom vi idag som population sover för lite. Det ses ofta som något en tyvärr måste göra och inte som en förutsättning för ett bra liv. Bra kost, motion och sömn brukar nämnas som faktorer som får människor att må bra, men både kost och motion påverkas enormt av din sömn, så frågan är om sömn inte bör prioriteras högre än bägge de andra. Sover du dåligt kommer träningen gå dåligt om du ens orkar iväg, och dålig sömn leder också till att vi äter skitmat i stället för vettig mat och att vi går upp i vikt.

Behovet av sömn varierar i livet, barn och tonåringar behöver sova mer än vuxna för att utvecklas på rätt sätt. Ju mer fysisk eller psykisk stress du utsätts för desto mer behöver du sova. Tränar du svinhårt eller har en fysiskt eller psykiskt extra slitig period på jobbet bör du sova mer.  Men det går också i andra riktningen, ju mer nya saker och psykisk eller fysisk stimulans du får desto bättre sover du.

De absolut flesta vuxna behöver sova mellan sju och nio timmar per natt.  Upp till två timmars mindre sömn någon natt ger i de flesta sammanhang obetydliga psykologiska skillnader (även om en hel del negativa processer sätt igång). Längre perioder med förkortad sömn påverkar däremot prestationsförmåga, immunförsvar, minne och andra kognitiva förmågor. De negativa effekterna stabiliseras efter ett par dagar och blir inte ännu sämre. Tre timmars minskad sömn sänker emellertid tydligt prestationsförmågan i tester, och konsekvenserna stabiliseras inte utan förmågan fortsätter att försämras.

Om du vill veta vad sömnbrist leder till kan du kolla den här deppiga Wikipediaartikeln (vet inte om det är talande eller inte men Guinness Rekordbok har slutat föra statistik på rekord i vakenhet eftersom det betraktas som för farligt). Några av konsekvenserna kan du nog utifrån hur du brukar känna dig när du av någon anledning inte sovit bra. Några vanliga mentala effekter är lättretlighet, att inte orka bry sig om något, försämrad riskmedvetenhet och svårigheter att fatta beslut. Och det handlar inte bara om ditt liv, att vara trött gör dig till en fara för andra vid till exempel bilkörning (i USA är trötthet orsak till 1,2 miljoner trafikolyckor om året – vilket gör det till en större orsak till än både alkohol och droger tillsammans) eller om det är du som håller zombievakt efter zombieapokalypsen.

Så länge du håller dig aktiv kan du ofta hålla tröttheten borta. En power nap (rekommenderat ca 20 min) kan hjälpa dig med koncentrationsförmågan för stunden men du kommer ändå drabbas av de negativa långsiktiga konsekvenserna av sömnbrist. Sömnskulden kommer dock byggas på och påverka dig enormt. Att hindra människor från att sova är en tortyrmetod.

I överlevnadssituationer är det viktigt att prioritera sömn, precis som det är är resten av livet. Vid ett längre elavbrott eller kriser där du fortfarande kan vara kvar i hemmet är de fysiska möjligheterna att få bra sömn inte särskilt begränsade, däremot kan oro och rädsla minska möjligheterna till god sömn och återhämtning. I en studie som några från Svenska Överlevnadssällskapet gjort visade det sig att sömn är betydligt viktigare än mat i ett kort perspektiv i en överlevnadssituation. Men jag tror att en bra sömn i vardagen och enkla rutiner kommer att hjälpa oss när det verkligen kniper.

Ju mer jag lär mig om sömnens betydelse, desto mer stressad blir jag av sömnbrist (eller att mitt liv just nu inte är optimerat för att få bra sömn). Det lägger sig säkert efter ett tag när jag inte läser en massa om det. Det är inte enbart positivt skulle jag säga. Samhället är inte organiserat för att vi ska få bra sömn. Barn börjar för tidigt i skolan så de missar sömn, vi måste förlita oss på att vakna vid vissa tider för att kunna lönearbeta, många jobbar skift eller sena kvällar som leder till förkortat lite och det finns stora samhälleliga krav om att vara lyckade och prestera vilket kofta konkurrerar med sömnen.

Här är några korta tips för att förbättra sömnen:

  • Håll fast vid samma tider som du vanligtvis sover på. Använd gärna larm för att gå och lägga dig
  • Rör på dig och träna (men inte precis innan läggdags)
  • Undvik koffein (as if…) och nikotin
  • Undvik alkohol, det försämrar din REM sömn även om det hjälper dig att somna in.
  • Ät inte mycket innan läggdags
  • Ta inte en lur eller power nap efter klockan 15.
  • Varva ned innan läggsdags gärna med en liknande rutin varje kväll så kroppen vänjer sig
  • Ta ett varmt bad (det sänker kroppstemperaturen vilket kan göra dig sömnig)
  • Ha mörkt och svalt i sovrummet
  • Var ute minst 30 min om dagen för att få solljus. Starka lampor på morgonen är också bra
  • Ligg inte vaken i sängen. Gå upp och gör något som att läsa en bok i något annat rum

Vill du lära dig mer om sömn? Det finns ett par sidor i Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Men för att fördjupa ytterligare rekommenderar jag boken Sömngåtan av Matthew Walker och två avsnitt av Tyngre träningssnack där de pratar med en forskare som heter Christian Bennedict. Avsnitt 1 och avsnitt 2.