Författararkiv: Nej tack Zombies

Bokrecension: Mörk stad – En dystopi om mänskligheten undergång

För lite drygt tre år sedan fick jag en bok och en lite mystisk inbjudan till en mörk festival i Slakthusområdet i Stockholm. Det var en period när jag hade alldeles för mycket att göra så jag kunde inte gå och glömde bort det hela. Boken hamnade i bokhyllan och ganska långt ned på ”att-läsa-listan”. Men nu i sommar tog jag mig äntligen tid att läsa den, och det är jag glad för. Författaren J.S. Axell har byggt en spännande zombiethriller på ut utbrott av en zombieliknande smitta (ja, det är kanske inte exakt den vanliga typen av zombier, men tillräckligt nära för att vara i zombiegenren).

Jack och Daniel (ja, det skämtas om att de heter som whiskeyn) lyckas mirakulöst ta sig hem från New Orleans där smittan utbröt. När de väl kom till Arlanda var smittan redan där och kaoset var totalt. De lyckas ta sig till Södermalm som blivit ett av ryska och amerikanska styrkor befriat område och börjar långsamt bygga upp sina liv i en ogästvänlig värld. En av de få överlevande politikerna (illa dolt en Sverigedemokrat) styr landet med hjälp av de utländska generalerna. Och Jack, Daniel och några av deras vänner börjar inse att allt inte står rätt till i Fristaden (som Södermalm kallas).

I genren ”svenska zombieböcker” är det bland de bästa jag läst. Den är tät och spännande och berättelsen drivs på. Även om den ibland är lite förutsägbar med övertydliga hintar så gör inte det så mycket. Det finns olika slags zombier (eller vampyrer eller ”blodsugare” som de kallas i boken) och det gillar jag ändå. När det finns flera varianter vet vi om läsare inte direkt vad vi har att vänta oss och det lägger lite extra spänning till scenerna som målas upp. Miljön är bekant för Stockholmare, jag gillar att det veta hur det ser ut på de olika ställena som beskrivs.

Det har dessutom kommit en uppföljare som heter Mörkt land där vi får följa huvudpersonernas fortsatta jakt på sanningen. Jag antar att det blir en trilogi av det.

Organisering som prepping

I helgen var jag med på Take Concrete Actions aktion i Slite på Gotland. I korthet var det var runt 200 personer som träffades under flera dagar för att blockera en gruva som hotar grundvattnet på Gotland och leder till stora koldioxidutsläpp. Jag tänkte inte skriva så mycket om själva aktionen, istället vill jag fokusera på vad som gör den typen av läger och aktioner till bra prepping. Den bästa preppingen är inte dina prylar – det är dina egenskaper, kunskaper och förmågor. Prylar är något som kan underlätta, men det är väldigt sällan det som gör att människor hanterar kriser på ett bra sätt.

När jag föreläser brukar jag prata om organisering som en viktig del av att skapa resiliens och att kunna vara en resurs efter att katastrofen blåser över. De allra flesta kriser och katastrofer är inte apokalyptiska globala händelser utan något som vi kan återhämta oss efter och vara en positiv kraft i. Jag brukar säga att träna på organisering är en anledning att vara med i den lokala hyresgästföreningens styrelse och ha tråkigt men få grattis kaffe och fika. Men att bo i tält, hjälpa till med matlagning åt massor av människor, styra med vatten och sanitet är något helt annat. Det skapar en handlingskraft och en problemlösarattityd till svårigheter som uppstår. Det går liksom inte att bara negligera problemen, de måste lösas på något sätt. Som tur är går det mesta att lösa om vi använder många personers erfarenheter och kunskaper.

I aktionen var vi till en början i ständig rörelse för att hitta en bra plats och vi hade vi möten för att göra det hela mer demokratiskt och så att allas röster skulle höras. Vi diskuterade i mindre grupper och skickade en delegat till de större mötena. Det gjorde att allas röster kom fram utan att mötena blev ohanterligt långa. Beslut behövde ibland tas ganska snabbt för att situationen förändrades. Efter en kris kan samma typer av beslutsfattande användas. Vid längre elavbrott behöver du och dina grannar lösa problem tillsammans eftersom det är mycket mer effektivt än att alla till exempel gräver ett varsin latrin. Matlagning är mycket mer effektiv om många gör det tillsammans än om alla gör det var för sig. Dessutom hjälper det människor som en av eller annan anledning inte har preppat på rätt sätt, eller inte preppat alls. Kollektivt beslutsfattande och möten där många är med kan bli riktigt dåliga om inte rätt metoder används. Under själva blockaden behövde vi vänta och i ganska stor utsträckning ha tråkigt eller komma på saker att göra. Alla som läst Arméns gamla överlevnadsbok vet att tristess är en fiende i överlevnadssituationer.

Det är också en övning i att agera under stress och se till att människor runtomkring mår bra så ni kan göra saker tillsammans. För att göra saker tillsammans är det som alltid behövs i kriser. Vi vet att många människor vill hjälpa till när något händer, de flesta är rätt hyggliga och för att engagemanget ska vara effektivt så behöver vi öva på det. Precis som alla färdigheter är det något som kan bli bättre.

I Överlev katastrofen – effektiv prepping för alla lyfter jag flera exempel på hur organisering varit viktigt vid till exempel jordbävningen i Mexico City 1985, den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001 och orkanen Sandy i New York 2012. Men också om hur små samhällen som riskerar att dö ut eftersom allting centraliseras. Kriser och katastrofer kan skapa politiskt tomrum som kan fyllas om människor är organiserade, om du inte du är beredd att vara med och fylla tomrummet är risken stor att någon annan som inte vill dig väl gör det.

Utmana dig själv, gör saker du inte kanske skulle vilja göra ensam och lita till den gemensamma intelligensen är viktiga redskap för att klara vilken katastrof som helst.

Ett av de enorma gruvhålan i Slite.

Zombievalår 2022 – så här tycker partierna att vi ska klara zombieinvasionen.

Det är dags för valårets viktigaste partiutfrågning: Vilket parti har den mest genomtänkta och bästa planen för att hindra de odöda horderna från att ta över landet? I vanlig ordning har jag mailat riksdagspartierna några frågor för att ta tempen på monster- och zombieöverlevnadsnivån. Nytt för det här valet är att jag breddat frågorna något eftersom jag själv också skriver om framtid och andra monster. De här frågorna skickade jag ut till samtliga riksdagspartier:

  1. Vilken av era hjärtefrågor ger bäst effekt för att skapa möjlighet till motstånd när zombierna kommer?
  2. I takt med att temperaturen stiger i världen riskerar allehanda nygamla smittor dyka upp. Det kanske inte är helt sannolikt, men zombier kan komma fram ur permafrosten. Hur vill ni hindra det?
  3. Nazizombier är ett klassiskt tema inom zombiegenren (som också kan hänga ihop med ökad temperatur). Hur vill ni förhindra att nazizombier återuppstår och härjar runt (som till exempel i Död snö 1 och 2)?
  4. Alla partier målar upp bilden av att det mesta går åt skogen om inte just de vinner valet. Vilken dystopi/apokalyptisk skildring ligger närmast de ni tror kommer att hända om allt fortsätter som nu.
  5.   Vilket monster representerar världen som den ser ut idag bäst, och varför?

Och vilka svar jag fick! En del var i ärlighetens namn så där, andra väldigt bra och förtroendeingivande. Alla partier utom Moderaterna svarade i år. Efter varje partis svar kommer en kommentar till svaret och i slutet en längre analys. Jag kan också passa på att säga att om någon tycker att jag är partisk och/eller orättvis så stämmer det. Har du åsikter eller hurrarop rekommenderar jag att diskutera på zombieöverlevnads facebooksida. Mycket nöje!

Bild av Mats Kejonen

Kristdemokraterna

1. Om du inte lever kan du inte bekämpa zombier. Den gångna – och i viss mån pågående – coronapandemin visar att dagens organisation av Sveriges sjukvård har blivit frånsprungen de utmaningar som den ställs inför idag. Det är dags att skrota regionernas splittrade ansvar för sjukvården och låta staten styra den istället. Att ha en väl fungerande hälso- och sjukvård är första linjens försvar för att motverka effekterna av zombier och deras härjningar.

2. Även för ett politiskt parti måste det vara tillåtet att ibland spekulera. En fråga man kan ställa sig är om det redan har hänt!? Vad gäller nygamla smittor som riskerar att dyka upp så finns det anledning att undersöka saken närmare.

3. En olycka kommer sällan ensam sägs det och man skulle ju kunna tycka att de nu levande nazisterna är ett tillräckligt stort problem för att fylla ett dagsverke åt ett parti som vill skapa ett gott samhälle för alla, i alla fall alla som lever. Att hantera zombier med nazistisk värdegrund bör ske på samma sätt som övriga zombier.

4. Den kompostapokalyptiska världen i ”The Last of us” är det som ligger i tangentens riktning. Vi är beredda att lägga mycket kraft till att motverka att den skulle bli verklighet.

5. Stephen Kings ”Langoljärerna”. Dessa monster är kända för att äta upp vår dåtid och historia. Med tanke på att människan lyckas upprepa tragiska misstag gång på gång på gång verkar det som att vårt kollektiva minne inte fungerar som det borde. Mänskligheten kan bättre än det vi ser idag!

Kommentar: Sist jag kollade var KD med och styrde de flesta av regionerna. Sjukvårdskaoset är på många sätt också deras ansvar. I nazifrågan är de något otydliga kan jag tycka. Vi kan ta den hypotetiska frågan om det är ok att samarbeta med nazister för att bekämpa zombierna (som i viss mån lyfts i filmen MalNazidos)? Klockrent svar på den fjärde frågan, ”kompostapokalyptiska” är en beskrivning av något vackert som myntades i spelet Enslaved, men också använts för att beskriva Last of us. Jag tar det som att KD kommer arbeta hårt mot mördarsvampinfektioner (det finns på riktigt – lyssna gärna på P3 Dystopias avsnitt om svamp). Svaret på den femte frågan gillar jag, och det visar på en bredd i monsterkunskap. Langoljärerna tillhör inte mainstreamfåran inom monsterkunskapen. Kudos för det!

Miljöpartiet

1. En av Miljöpartiets hjärtefrågor är att värna och stärka den helt livsnödvändiga men svårt hotade biologiska mångfalden. En rik biologisk mångfald är avgörande för att stärka vår motståndskraft mot framtida utmaningar. Exempelvis kan en ökad förekomst av naturliga fiender till lantbrukets skadeinsekter minska behovet av kemiska bekämpningsmedel. Det går inte att utesluta bortom allt rimligt tvivel att exempelvis en livskraftig vargstam skulle kunna hjälpa oss att bekämpa zombieattacker – i en värld där zombieattacker existerar. Något som eventuellt talar emot den här teorin är den senaste attacken från en vild varg mot en människa inträffade år 1821. Ökad nationell och regional självförsörjning på energi och livsmedel är en annan av våra hjärtefrågor som vi tror skulle öka Sveriges motståndsförmåga, mot såväl zombieattacker som många andra typer av kriser.

2. För att undvika den lika obehagliga som otroliga risken att nedfrusna zombier tinar fram ur permafrosten krävs en kraftfull klimatpolitik. Miljöpartiet går till val på att skärpa Sveriges klimatmål till nära nollutsläpp 2035, upprätta en nationell koldioxidbudget och stifta en omställningslag som fasar ut all användning av fossila bränslen till senast år 2030. Vi vill även satsa 100 miljarder om året kommande tio år för att investera i omställningen. Det handlar bland annat om satsningar på att rusta upp och bygga ut järnvägen, bygga ut förnybar energiproduktion samt att skydda och stärka de havs- och landbaserade ekosystemens motståndskraft och förmåga att lagra kol.

3. Det som gör nazizombierna extra farliga är deras fascistiska ideologi och rasistiska vanföreställningar. Nazizombier som gör skillnad på människor och människor och enbart riktar in sig på att eliminera en grupp i samhället testar solidariteten hos resten av befolkningen. Det viktigaste för att vi ska kunna hålla emot en attack av nazizombier är att vi har ett starkt samhälle som håller ihop, där människor litar på och ställer upp för varandra. För att nå dit måste politiken bland annat utformas för att minska de ekonomiska klyftor som idag växer sig allt större. Miljöpartiet går till val på höjda och mer progressiva kapitalskatter och sänkt skatt på arbete för de som tjänar minst. Det ska löna sig mer att arbeta än att äga. Ett annat viktigt skydd mot framväxten av fascistiska rörelser bland zombier såväl som människor är ett väl fungerande skolsystem som utbildar kritiskt tänkande individer, och en likvärdig skola för barn och unga i hela landet. Miljöpartiet vill förbjuda marknadsskolan och se ökat statligt ansvar för skolans finansiering.

4. Norska Maja Lundes klimatdystopi Blå. Romanen skildrar ett Europa som präglas av brinnande skogar, förstörda skördar och sakta torkande insjöar. Den som tagit del av nyheterna under den gångna sommaren känner nog igen sig i beskrivningen.

5. Miljöpartiet instämmer i Herman Geijers spaning att Frankensteins monster speglar vår samtid väl – ett monster som vi själva har skapat, tappat kontroll över, och som nu har vänt sig mot oss. Det konsumtionssamhälle som bygger på ständigt ökande utvinning av nya naturresurser har lett till att sex av nio planetära gränser idag har överskridits. Det är viktigt att understryka att världen även rymmer starka goda krafter som kämpar för en annan framtid, men faktum kvarstår att vi som samhälle hittills inte mäktat med att återta kontrollen över den skadliga utvecklingen. Hur vi tillsammans ska göra det är vår tids stora ödesfråga.    

Kommentar: Funkar det att fjäska? Såklart det gör! Överlag så lyckas MP:s svara utifrån sitt partiprogram mycket väl. Klimat- och miljöfrågor i fokus vilket såklart också är viktiga framtidsfrågor. Frågorna de väcker i första svaret skulle jag kunna skriva tre sidor om bara i sig. Det händer att djur kan vara en hjälpreda i kampen mot zombierna, det vet alla som sett tigern Shiva i The Walking Dead, men att ha det som argument i vargfrågan är lika osäkert som att hoppas att det kommer teknik i framtiden som kan lösa våra utsläppsproblem. Att nazizombier är extra farliga för deras ideologi håller jag nog inte med om, de är däremot ofta smartare än vanliga zombier, vilket gör dem farligare. Blå är förövrigt en fantastisk roman som jag läst i sommar, kanske fantasilöst svar, men skitsamma den är läsvärd. Och att vår situation är som relationen mellan Victor Frankenstein och hans monster är såklart rätt svar.                        

Vänsterpartiet

1. Vår välfärdspolitik syftar bl a till att alla ska ha rätt till bra bostäder, bra skolor och bra sjukvård. Allt detta är mycket viktigt vid ett eventuellt zombieangrepp. Väl underhållna fastigheter är lättare att utrusta med zombieskydd. Marknadsskolan måste bort så att skattepengarna går till barnens utbildning istället för privata vinster. Skolorna har ett viktigt uppdrag att ge eleverna ett kritiskt tänkande, i detta är det även bra att skolorna får i uppdrag att utbilda eleverna om hur vi bäst kan skydda oss från zombies. Sjukvården måste vara av god kvalité både för de anställdas och för patienternas skull, i synnerhet i sviterna av en zombieattack. Vi har även förslagit att de avvecklade beredskapslagren för livsmedel och bränsle ska återinföras.

2. Vi tar den globala uppvärmningen, med smältande permafrost och klimatförändringar som konsekvens, på största allvar. Vi går till val med en politik för att skapa ett tryggare Sverige där en av de viktigaste frågorna handlar om vad som konkret behöver göras nu för att lösa klimatkrisen. Med en grön klimatomställning vill vi skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Därför, och för att undvika en förvärrad global uppvärmning som kan resultera i allt från smittspridning till upptining av zombies, måste kraftiga utsläppsminskningar göras under de kommande årtiondena. Vi vill se ett klimatmål för nollutsläpp av växthusgaser senast år 2035.

3. Vår politik syftar till att bekämpa alla typer av fascism. Eventuella nazizombier kommer att omfattas av befintliga lagar om t ex hets mot folkgrupp. Om det finns risk för en omfattande återuppståndelse kommer vi att kräva förstärkningar av hetslagstiftningen.

4. The upside down i Stranger things. The upside down speglar vår värld som den ser ut om vi fortsätter att förgifta miljön, släppa ut växthusgaser och kriga.

5. Demagorgon från Stranger things. Det positiva är att vi kommer att kunna bekämpa Demagorgon, och vinna över den för att förhindra en apokalyps. Men då måste vi agera nu!

Kommentar: Svarsmässigt är det ett svagare Vänsterparti vi ser i årets utfrågning. Toppkandidaten och segrare i de två senaste undersökningarna brister något i årets viktigaste undersökning. En stärkt offentlig sektor är utan tvekan en av de viktigaste frågorna för ökad beredskap i samhället. Det är mer kostnadseffektivt och vissa saker, som sjukvård, går inte att preppa för. Det är vänsterns starka kort i framtidsfrågor kanske särskilt i och med omläggningen till en ny linje i klimatfrågorna. Svaret om nazizombierna är svagt, det är inte lagstiftningen som hindrar nazizombierna, de kommer sätta tänderna i oss oavsett om det är lagligt eller inte. Stranger things är såklart ett bra kort att dra, men svaret känns lite som godhetssignalering snarare än konkreta förslag och analyser av tillståndet i världen.

Sverigedemokraterna

1. Jag skulle vilja påstå att vår politik gällande försvaret är av största vikt när det kommer till ett eventuellt Zombieangrepp. Vi har länge varit drivande i en upprustning av det militära och här anser jag även att det civila försvaret är av stort värde. Fler värnpliktiga och utbildning i hantering av moderna, explosiva vapen som är effektiva i sammanhanget.

2. Vi Sverigedemokrater anser egentligen att vi har en liten möjlighet att påverka den globala uppvärmningen. Vi är, internationellt sätt, ett litet land med en liten befolkning. Dock vill vi stötta Svenska företag som är drivande i utvecklingen av Bio-CSS vilket kan möjliggöra minskade koldioxidutsläpp.

3. Nu är jag, i ärlighetens namn, en smula osäker på vad som är mest effektivt mot den här typen av Zombier… Fungerar tung artillerield bra mot dessa?

4. Det största hotet vi ser mot Sverige idag är en total Sossezombieapokalyps, vilket i sin tur innebär, bland annat, ett totalhaveri av Sveriges ekonomiska och rättsliga system. Det innebär också en totaldöd av den svenska landsbygden och att samtliga drabbade av den här typen av zombievirus får riktigt allvarliga symptom. Till dessa hör bland annat, total blindhet för dagens samhällsproblem och migrationspolitik samt en överdriven vilja att slösa svenskarnas skattepengar på allt som kan bedömas som onödigt.

5. Svår fråga… Vi vill ändå välja att se omvärlden med hoppfulla ögon. Kanske Hulken passar bra. Världen är en smula bipolär men vi tror ändå att det goda innerst inne kommer ta över och vinna i slutändan.

Kommentar: Jag har diskuterat zombiekrig i podden Eld och rörelse. Min linje (som återspeglar nästan alla zombiefilmer) är att försvaret har mycket begränsad roll i att samhällen ska klara de odöda horderna. Tung artillerield är inget att rekommendera, men däremot fungerar organisering bra. Men det stämmer bra in i SD:s vilja att ha enkla lösningar på komplexa problem. Att CCS teknik ska lösa några utsläppsproblem är helt orealistiskt (världens största koldioxidinlagrare, Orca på Island, fångar in 4000 ton per år. Det är ungefär tio flygplan som t/r flyger Sverige-Thailand. Det skulle krävas 63 stycken av det största koldioxidinfångarna för att bara täcka svenska resor till Thailand). Att sossezombier skulle komma upp var lika förutsägbart som smart! Grotescos klassiska sketch med sossezombier är fantastisk. Att välja Hulken som monster är svårtolkat. Är det dumt att bli arg? Han blir ju starkare ju argare han blir, dessutom är han väl mer hjälte än monster. Men det finns något tvetydigt i det som ändå är intressant.

Centerpartiet

1. Centerpartiet brinner för att hela landet ska leva och hela landet ska kunna förvaras mot yttre och inre hot, inkl. zombier. Både stad och landsbygd är viktig för att få ett gemensamt försvar och ett sammanhållet motstånd i landets alla hörn. Att även personer på landsbygden har tillgång till kommunikations- och försvarsmateriel är en förutsättning för att vi ska kunna bekämpa zombierna. Därför behöver vi bygga ut infrastrukturen så att det finns mobiltäckning och uppkoppling i hela landet.

2. För att förhindra både nygamla smittor och zombier så måste vi hålla nere temperaturen. Det behövs också för klimatets skull. Det är avgörande att få med även resten av världen för att snabbare kunna nå 1,5-gradersmålet. För att Parisavtalets mål ska uppnås behöver vi se till att Sverige har en pådrivande roll i EU och det internationella samarbetet för fasa ut de fossila subventionerna, sätta ett globalt pris på koldioxid och minska världens utsläpp. När andra länder vacklar behöver Sveriges röst vara tydlig och agera som ett föregångsland. Med Centerpartiets reformer vill vi visa att ekonomisk tillväxt och fler jobb, kan gå hand i hand med minskade utsläpp så att permafrosten inte smälter.

3. Utöver åtgärderna som nämns i svaret ovan för att förhindra ökade temperaturer, är det viktigt att vi står upp för liberala värderingar som värnar om mångfald och allas lika rätt och värde. Det är kanske att hoppas på för mycket att tro att nazizombier kan omvändas men om vi som inte vill ge nazizombierna något inflytande samarbetar brett tillsammans kan vi gemensamt bekämpa dem. Då blir motståndet större och vi kan fortsätta stå upp för och försvara de liberala värderingarna som inte delar upp människor i ett vi och ett dem.

4. Det är många som fått kalla kårar av att ha tittat på serien The Handmaid’s Tale (som bygger på boken Tjänarinnans berättelse) just för att den känns så verklighetsnära. I den blir det tydligt hur mänskliga rättigheter urholkas och den liberala demokratin nedmonterats samtidigt som friheter krymps. Centerpartiets politik behövs för att stoppa utvecklingen mot en sådan verklighet. Vi värnar den liberala demokratin, allas rätt och lika värde, jämställdhet och att bekämpningen klimatförändringarna genomsyrar all vår politik.

5. Kakmonstret som med sin överkonsumtion av kakor representerar en värld som inte hushållar med jordens resurser och där överkonsumtion tär på naturens resurser. Istället vill vi se mer av cirkulärt tänkande, återvinning, återbruk och kretsloppstänkande. Det borde kakmonstret också göra.

Kommentar: Centerpartiet lyckas bra med att förena sina hjärtefrågor (1. Kapitalism och 2. Att distansera sig från SD) på ett bra sätt i sina svar. Att städerna är förlorade när zombierna kommer är självklart, men de storskaliga jordbruken som premieras idag lär ha svårt att klara sig utan fossil energi. Men bakom ordet ”försvarsmateriel” misstänker jag att Centern inte är främmande för bondemiliser Mao-style. Det maoistiska förstärks i folkfrontstanken mot nazizombierna. Handmaid’s Tale är ett bra exempel på en närliggande dystopi som också kan bli verklighet utifrån hur vi ser inskränkningar i bland annat kvinnors kroppar runt om i världen. Ett tecken på att världen aldrig blir bättre om vi inte kämpar för det, och att inga segrar kan tas för givna. Ja! Kakmonstret är ett mycket bra monster som sätter fingret på vårt osläckbara konsumtionsbegär. Idén om grön tillväxt som C ändå lyfter fungerar tyvärr inte vilket t ex rapporten Decoupling Debunked visar.

Socialdemokraterna

1. Sjukvården och den forskning som bedrivs i samband med den kommer att vara avgörande i att förstå och förhoppningsvis kunna hitta ett botemedel. Skadade och infekterade kommer behöva vårdas. Har forskningen inte nått så långt att vi kan hindra zombieblivandet av bitna kommer de satsningar vi gjort och kommer göra på polis och försvar kunna vara till stor nytta.

2. I takt med att jordens medeltemperatur ökar riskerar permafrosten att tinas upp och därför är det avgörande att bromsa uppvärmningen. Vi måste påskynda klimatomställningen och här är det viktigt att politiken tar ledartröjan med en aktiv klimatpolitik. Genom att Sverige går före och investerar i klimatvänlig teknik stärks våra företags konkurrenskraft. Vi ska göra det lönsamt för företagen att agera miljövänligt. Det ska vara lättare för människor att ta ett klimatansvar i sin egen vardag. Sverige måste vara en stark kraft i FN och EU för en mer ambitiös klimatpolitik.

3. Det är oerhört viktigt att vi aldrig glömmer bort nazismens fruktansvärda brott och nivån av dem borde vara anledningar nog för människor att aldrig vända sig till en så avskyvärd ideologi igen. Dessvärre ser vi att samhället fortfarande behöver kämpa emot nazism, rasism och främlingsfientlighet. Det bästa sättet att motverka nazizombier är att motverka nazism hos levande människor. 

4. Det är omöjligt att inte peka på klimatförändringarnas konsekvenser som en möjlig dystopi av apokalyptisk karaktär.

5. Zombies är en bra representant för hur världen ser ut idag genom att Zombies representerar att det största hotet mot människan är just människor. Vi håller på att ta död på den planet vi lever på, armar ur dess resurser och vi är mer benägna att gå i konflikt med varandra snarare än att samarbeta. Med det sagt, vi ser även mycket som vi kan vara hoppfulla över, inte minst vår välvilja och vår kreativitet för att ställa om och ta hand om varandra i stunder av kris och krig.

Kommentar: Till skillnad från forskning på andra sjukdomar är det jäääättedumt att försöka hitta ett botemedel mot zombierna. Det går nästan aldrig bra och slutar med fler döda eller inhumana experiment. Vår tids sjuka fascination om att allt går att lösa måste vi göra upp med. Däremot sjukvårdssatsningar för att upprätthålla en grundläggande hälsa hos befolkningen kommer göra att fler klarar sig (OBS inte att vårda zombiesmittade!) Polis och försvar är ingen bra lösning som jag nämnde i svaret till SD. Ja om det inte finns nazister så kommer de enda nazizombierna bli de som väcks upp av okänd kraft. Ett bra sätt att hindra nyrekrytering. Grejen med zombier är just att vi inte får betrakta dem som människor ”It’s not your mother anymore”. En del vill istället använda zombien för att visa att människor blir till monster under hemska livsvillkor och att det är andra överlevare som är det farliga. Men det svarar de bra på i slutet av frågan. Att vi faktiskt i katastrofernas inledande skede beter oss hyggligt mot varandra.

Liberalerna

1. Alltid skolan! Med kunniga medborgare med gedigna kunskaper i alla ämnen har vi en god grund i ”human resources”; för att skydda och återuppbygga ett samhälle som slits isär av zombier. Själva skolbyggnaderna är ofta centralt belägna, välutrustade lokaler som med fördel kan användas som bas för det lokala motståndet. Där finns både läroböcker och brännbollsträn. Dessutom kan skolsköterskan hjälpa till med hälsoundersökningar, vaccin och omplåstring. Kolla vilka tider mottagningen håller öppet.

2. Vi tror starkt på storskalig koldioxidinfångning och lagring. Risken är stor att vi kommer att få ett överhäng där koldioxidutsläppen blir större än vad som krävs för att stanna vid 1,5 grader, vilket är den säkerhetsmarginal som IPCC bedömer som acceptabel för att inte zombierna ska börja komma fram på grund av avsmältningen. Därför krävs negativa utsläpp i stor skala för att ta klimatet tillbaka ner till 1,5 grader, så att ny permafrost hinner bildas innan zombierna vaknat tillräckligt för att gräva sig upp till markytan. Vi vill dessutom göra Esrange till ett nav i rymdförsvaret på Nordkalotten, vilket är bra om olyckan ändå är framme.

3. Genom kunskap om historien. Utifrån grävande i arkiv, som möjliggjorts genom den förstklassiga skolgång vi kämpar för, kan vi spåra upp gamla nazistgravar och se till att de hålls väl bevakade. Det internationella samarbetet är viktigt även här. Natomedlemskapet gör att Sverige får del av de kollektiva säkerhetsgarantierna vid en attack från dessa särskilt farliga zombier, samtidigt som vi själva förstås solidariskt stöder de andra medlemsländerna. Slutligen behövs ett starkt förebyggande arbete idag så att inte mänskligheten så småningom även måste värja sig mot jihadistzombier, incel-zombier och annat som vi hittills sluppit.

4. Imperiets förfall i den första delen av Asimovs stiftelsetrilogi ligger nära till hands. Det galaktiska styret nonchalerar kunskap och försöker sätta sig över fysikens lagar genom ”breda politiska överenskommelser” (det senare ser vi främst inom energipolitiken). Problem bemöts genom symbolhandlingar snarare än genom att faktiskt åtgärda vad som är fel. Asimovs dystopi kryddas dessutom här i den jordiska parallellen av snabba klimatförändringar som i grunden förändrar förutsättningarna för livet. Sakta fortskrider förfallet och apokalypsen smyger sig obönhörligt närmare.

5. Helt klart borgerna i Star Trek. Vi liberaler kämpar emot varje uppfattning där människor tvingas in i grupper. Människors mångfald och variation är vår styrka, inte att skapa en utslätad massa. Vår världs borger säger att motstånd är lönlöst, men själva fortsätter vi oförfärat att kämpa mot alla som hindrar dig från att tänka själv. Den elfte september kan du kliva på verklighetens USS Enterprise. En borgerlig regering är bästa vaccinet mot en borgregering.

Kommentar: Skolan är Liberalernas hjärtefråga och jag gillar hur de tänker innovativt om hur den kan befästas. Eleverna kan återigen börja göra kaststjärnor och basebollträn som på 1980-talet, Bengt (som träslöjdsläraren alltid heter) hjälper till med material. Men det där med infångning av koldioxid är en dålig variant, det finns en smart men gammal uppfinning som heter skog som fungerar långt mycket bättre. Rymdförsvar mot zombier är overkligt. Stiftelsetrilogin är en intressant dystopi. Men det där med att inte göra något åt grundproblemen är det inte just det som Liberalerna visar när de hellre fångar in koldioxid än att minska utsläpp? Det är symbolpolitik om något. Riktigt snygg ordvits avslutar Liberalernas svar. Generellt tycker jag att Star Trek är för syntare men svaret tilltalar mig ändå.

AVSLUTANDE KOMMENTAR:

Så vad ska du då rösta på om du verkligen vill att Sverige ska klara att de odöda horderna reser sig och konsumerar mänskligheten? Jag förstår att det kanske inte är den viktigaste frågan för alla, många lever i total förnekelse inför zombiehotet, men den kanske säger något om hur partierna resonerar även i det preapokalyptiska samhället. Alla partierna lyckas svara utifrån sin ideologi på ett bra sätt. I årets val så gör jag inga rekommendationer för hur du ska rösta. Men hoppas att du får någon vägledning.

På det stora hela så är röstningen vart fjärde år en ganska liten del av vad du kan göra demokratiskt. Den politiska spelplanen förflyttas hela tiden, förslag som för tio år sedan inte kunde föras fram kan idag göra det. Jag tror att Folkpartiet på 1970-talet var radikalare än vad Vänsterpartiet är idag. Genom att vara aktiv i rörelser har du större chanser att klara dig när zombierna kommer. Och du kan förändra spelplanen åt det håll du tycker är bäst.

Är det något vi kan lära oss av katastrofer som på något sätt liknar zombieapokalypsen är så är det organisering och att känna grannar som är nyckeln till att klara sig. Så ta ditt röstande på mindre allvar och vad du gör mellan valen på större allvar så får du bättre chanser att klara dig när zombierna kommer. Och cardio såklart som vi lärt oss i filmen Zombieland (ja inom kort lanseras ett zombieöverlevnads-träningsprogram i Styrkelabbets app StrengthLog).

Lär känna dina grannar, börja träna och organisera dig, det är mina tre tips till dig inför den osäkra framtid vi står inför. Val eller inte.

Filmtipset: De dödas dal aka Malnazidos

En zombiefilm som utspelar sig under spanska inbördeskriget som dessutom kan klassas som en nazizombiefilm. Vad kan gå fel? En hel del kan gå fel, men mycket går faktiskt rätt i den spanska zombiefilmen Malnazidos eller De dödas dal som den svenska titeln är. Det är ingen kvalitetsfilm med briljanta personporträtt och en smart handling, men det är bra underhållning.

En Francotrogen kapten som kanske inte är den bästa soldaten får i uppdrag att skicka ett meddelande genom ett demilitariserat område. Tyvärr vet han inte att tyskarna håller med med experiment för att utveckla ett supervapen i just den dalen. Han och hans medhjälpare blir först tillfångatagna av republikanerna och hamnar till sist i ett gäng med blandad politisk hemvist. Är det ok att samarbeta med fascisterna för att slåss med zombier? Jag är tveksam, men i De dödas dal samarbetar de i alla fall till sist för att försöka hitta ett botemedel.

De dödas dal är knappt en skräckfilm, det är mycket humor och lite drama men det finns ändå något bra där. Den är liksom trevlig på något sätt. Den följer mallen för zombiefilmer på ett trevligt sätt men i en ny kontext. Men jag gillade den verkligen, den innehåller det mesta som en zombiefilm ska innehålla (inklusive klipp efter eftertexterna) plus en dos humor som ibland är bra. Men om det går att göra en trevlig film om spanska inbördeskriget är det här det närmaste jag sett i alla fall. Tre kofötter av fem.

Bokrecension: Världen som väntar

Peter Alestigs Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige är en ny bok som tar upp hur Sverige kan se ut 2050 utifrån de klimatförändringar vi ser redan idag. Det är redan nu rekordvärme i England, skogsbränder i stora delar av Europa och en värmebölja på ingående i Sverige. Boken är en i raden svenska böcker om klimatkrisen som kommit de senaste åren. Jag har tidigare skrivit om Erika Bjerströms Klimatkrisens Sverige och Jonathan Jeppssons Åtta steg mot avgrunden och boken skiljer sig en del i form men är ändå i samma kategori. Kontentan: Vi måste förändra en hel del för att det inte ska bli riktigt riktigt illa (det kommer bli illa i vilket fall).

Alestig utgår från sju olika teman i boken; snö, vatten, hetta, eld, sjukdomar, mat och konflikt, och ger förklaringar till varför de är hot och beskrivningar om hur det ser ut nu och hur det kan komma att bli. Han utgår från intervjuer med experter och drabbade samt från forskningsrapporter. Boken är ett gediget journalistiskt arbete. Lite som ett P3 Dystopia i bokform komplett med en kortare fiktiv berättelse i början av varje kapitel (och han tackar också Dystopia för inspiration just till de delarna).

För mig som ändå är förhållandevis insatt i ämnet ger mig boken ändå en del. Visste du till exempel att det är meningslöst eller till och med dåligt med fläkt när temperaturen är över 37 grader? Världen som väntar är en bra genomgång av saker vi kan vänta oss, men det svenska perspektivet är på sätt och vis problematiskt. Även om Alestig inte förnekar att klimatkrisen redan är här och påverkar många andra mycket mer än oss som är boende i Sverige, finns en slagsida till att inte se de fulla konsekvenserna av vad som händer just nu. Att vi placerar klimatkrisen i framtiden istället för nu, fast på andra platser.

Något annat jag tänkte på när jag läste boken är att det är problematiskt att koppla isär klimatfrågan från miljö, energi och systemkritik. Alestig kommer in på dilemmat flera gånger – alltså att lösningarna (t ex gruvor) riskerar att skapa enorma lokala problem och förstörda naturområden. Ett pris som delvis kommer av lösningarna på klimatkrisen, men det är också ett pris av en livsstil som det globala nord har som bygger på en sådan mängd energi från fossila källor att det inte går att leva som vi gör nu med bara förnyelsebar energi, eller kärnkraft. Vi har byggt in oss i orealistiska förväntningar på hur det ska bli (som jag skrev om nyligen). Att fokusera för mycket på just klimatkrisen kan leda till att vi tror att de förändringar som kommer går att hantera ungefär som nu. Men det är inte den boken som Alestig skriver så det är mer en reflektion över hur vi ofta gör klimatet till en fråga som inte kopplas till andra frågor.

På det stora hela är det en intressant bok om hur klimatet kommer att påverka vår framtid. Roligt nog kommer jag att ha ett samtal utifrån Världen som väntar och min bok Monstersamhället på bokmässan i Göteborg. Om du inte är på plats går det att se på Bokmässan Play. Här finns mer info

Varför vi måste inse att det finns ett slut, eller varför ”more” inte alltid kan vara ”more”

Han sitter inomhus med solglasögonen på, en drink i handen och pratar upprört. ”People kept on telling me to slow down: ’Remember, less is more’. And I always say: How can that be? How can less be more? It’s impossible. More is more”. Det klassiska Youtubeklippet med gitarrvirtuosen Yngwie J Malmsteen är det jag får upp i huvudet när jag tänker på hur världen ser ut. Vilken framtid om presenteras för oss och hur omöjlig den är. Malmsteens ord speglar, helt omedvetet, hur det ekonomiska systemet och mycket av vårt tänkande är beskaffat. Vi kan inte tänka oss att ta bort. Om något är fel måste vi lägga till. Gör mer. Gärna snabbare.

Therese Uddenfeldts bok Gratislunchen – Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut (2016) handlar just om det orimliga i det tankesättet. Om hur vår ständiga vilja till mer är omöjlig. Framförallt handlar boken om energi, för det är det all mänsklig verksamhet handlar om. Ekonomi bygger på tillgången energi: ”Utan energi blir ingenting gjort. Men med ständigt mer energi blir ständigt mer gjort.” konstaterar Uddenfeldt.  

Det är solen som gör liv möjligt, men för mycket sol kan som bekant vara dåligt. Olja, och andra fossila bränslen som gas och kol, utgör idag över 80% av all energi vi använder globalt. Vi vet att vi måste sluta med det, men vårt välstånd bygger på att vi fortsätter med det. Och även om vi tänker bort klimatet ur ekvationen så är oljan en ändlig resurs och den blir dyrare allt mer energikrävande att utvinna. Den globala energiförbrukning ökar och det finns inga politiker som kan säga att den ska minska. De säger att den ska bli grönare men får svårare att förklara hur det skulle gå till. Istället håller vi krampaktigt oss kvar vid tanken på eviga framsteg och att allt åtminstone på sikt kommer att bli bättre. Vi har ju löst allt förut. För är det inte så att förnyelsebara energislag ökar otroligt fort och blir allt billigare? Jo, det stämmer. Men det hjälper föga eftersom de fossila energikällorna också ökar eftersom vårt samlade energibehov fortsätter växa.

Det välstånd som byggts upp i Sverige och det globala nord, är byggt på den billiga energi som vi nu alltså måste sluta använda. Det finns inget som på kort sikt kan ersätta den. Inte förnyelsebart. Inte ens kärnkraft. Hela vår infrastruktur är uppbyggt på ett föråldrat energislag, och det kommer ge effekter när det brister. Ett exempel är en intervju i DN när näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson intervjuas i DN den 9/7 2022. På frågan om alla ska ha elbil svarar han: ”Ja om det är det människor vill göra. Det finns ganska många som tycker att vi ska sluta flyga, sluta köra bil, sluta konsumera men det är inte regeringens strategi. Vi ska kunna göra de saker vi vill göra och leva det liv vi vill leva utan klimatpåverkan. Sedan ska vi inte underskatta så småningom arbeta cirkulärt.” I korthet, vi ska inte offra något, kanske i framtiden kommer det bli lite annorlunda. Klimatkrisen för inte störa vår vardag. Oavsett hur världen faktiskt ser ut.

Den svenska skogen är något som belyser problemet med more is more bra. Lisa Röstlund tar upp det i sin bok Skogslandet – En granskning (2022). Vi kan inte låta skogen växa och suga upp koldioxid från atmosfären samtidigt som den ska vara klimatsmart byggmaterial och ersätta fossila bränslen. Just vår syn på skogen är ett tydligt exempel på hur allt vi försöker lösa de stora problemen med bara blir till nya problem. Alla lösningar skapar nya problem när vi fortsätter att tänka att allt ska gå framåt.

Vi har sett missade möjligheter på missade möjligheter. Först pandemin, som skulle kunna varit en katalysator för omställning till ett annat samhälle när vi ändå var tvungna att börja förändra våra beteenden. Sedan invasionen av Ukraina när vi kunde gjort oss oberoende av ryska fossila energikällor och fått stöd för det i opinionen. Två chanser där politiker borde kunnat börja minskningen. Om viljan funnits.

Vi vill äta upp kakan och ha den kvar. Vi vill spela snabbare fast det i ärlighetens namn inte låter speciellt bra, det är mest gitarrunkeri på hög nivå. Vi vet vad vi har men inte vad vi kan få. Men kanske är det också så att det inte finns något bra framtidsscenario. Det finns olika nyanser av kriser. IPCCs rapport från i mars visade att det är teoretiskt möjligt att nå 1,5 gradersmålet. Men få tror att det är möjligt. Det är inte mycket som tyder på att våra utsläpp skulle minska – oavsett valutgång i september. Men det betyder inte att det är kört. Det är det aldrig. Framtiden är inte binär – katastrof eller att allt blir bättre. Lidandet och artdöden ökar för varje tiondels procent som världen värms upp. Men också för varje ny gruva eller plantage som skövlar naturområden. Det är svårt att balansera hopplöshet och att det faktiskt går att förändra. Socialdemokratins NATO-vändning är bara ett exempel på att det helt plötsligt kan gå fort. Men det kräver oftast en kris i kombination med starka folkrörelser som ställer krav.   

Uddenfeldt ställer i slutet på boken den centrala frågan: ”Vad kan vi göra?” Alla som oroar sig över planeten ställer sig frågan. Problemet med frågan är, som hon belyser, är att vi tror att det är bättre att göra något än att sluta göra. Studier visar att vi är benägna att vilja lägga till saker när vi ska lösa problem. Istället bör vi sluta göra så mycket som vi gör idag. Det handlar om konsumtion, resor, streama TV-serier. Hushålla med den begränsade mängd biomassa som finns. Ägna oss åt varandra. Den inre resan snarare än den yttre. Det sociala framför det materiella. Och, när vi tillgodosett de grundläggande fysiska behoven, det som gör livet värt att leva.

Recension: En Minecraft-zombies dagbok – Zombie på läger

I den sjätte boken om Zack Zombie får vi följa med honom på läger. Han tror att alla ledare och matsalsmonster är ute efter honom, och hamnar dessutom i en stuga med Nicke som verkar vara en synnerligen otrevlig typ och gör livet (eller o-livet) jobbigt för honom.

Jag läste boken med mitt åttaåriga barn, han tyckte att den var bra och att eftersom han ska på kollo i sommar, kunde han få en försmak om hur det kan bli. Jag gillade också boken, den lyfter frågan om vänskap och betydelsen av att lyssna och förstå andra människor något mer än de tidigare böckerna.

Rekommenderas för alla med barn som håller på att knäcka läskoden och/eller gillar Minecraft.

Läs de tidigare recensionerna av En Minecraft-zombies dagbok här.

Recension: Wyrmwood Apocalypse

Uppföljaren på den australiensiska rökaren Wyrmwood: Road of the Dead har kommit! Precis som i Road of the Dead utspelar sig filmen i ett postapokalyptisk värld. Zombierna ands ut någon slags gas som de överlevande använder som bränsle till sina bilar och motorcyklar. Det finns en ond vetenskapsman, tuffa överlevare och hejdukar till vetenskapsmannen som gör livet surt för olika överlevande. Det finns också hybridzombier som har förmågan att styra andra zombier, men har kvar förmågan att tänka och känna så länge de får i sig blod då och då.

Tyvärr lever Wyrmwood Apocalypse inte riktigt upp till den första filmen. Det ska vara en zomedy men de komiska inslagen är väl sådär. Trots att filmen är ganska kort och linjär tyckte jag inte det var helt lätt att hänga med i svängarna (vilket kan ha varit på grund av att jag såg filmen i tre omgångar eftersom som jag förlorade intresset hela tiden). Men för den som gillar actionspäckade zombiekomedier med lite för långa stridsscener borde den uppskattas. Jag kan nog inte ge den mer än två av fem kofötter.

Boktipset: Devolution – A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre

Adversity introduces us to ourselves

Max Brooks citerar ett tal av George W Bush strax efter 9/11 där han säger att vi lära känna oss själva genom motgångar. Och Kate Holland, berättarrösten i boken Devolution: A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre är ett bra exempel på det. Hon genomgår en resa från hunsad fru, som inte vågar ta tag i de vardagliga problemen till en ledare som koordinerar motståndet. Ja, alltså motståndet mot en flock aggressiva och hungriga Sasquatch – alltså Bigfoots (i plural går det tydligen att använda både Bigfoots och Bigfeet) – som tvingats iväg från sitt naturliga habitat på grund av ett vulkanutbrott.    

Max Brooks blev känd genom sina böcker om zombiekatastrofen. Först skrev han zombieöverlevnadsguiden Zombie Survival Guide (2003) och sedan World War Z (2006) som sedermera blev storfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Bägge verken var viktiga för att zombiegenren skulle ta fart i början av det här millenniet. I Devolution tar Brooks sig an hotet från Sasquatscherna. Ingen likhet i övrigt men det är roligt att jag gjort ungefär samma resa från zombieöverlevnadsguide till en bok om ett annat monster. Och temat från apokalypsen till kampen mellan grön teknologi och natur går också igen i min senaste bok.

I Devolution får vi följa dagboksanteckningarna från Kate Holland som med sin make Dan flyttat till Greenloop en liten hightech by mitt i ingenstans i delstaten Washington. I byn finns det sex bostadshus och sammanlagt elva boende. De är tech-entreprenörer, författare, konstnärer, yogainstruktörer och psykologer som drömmer om att leva nära naturen, men i full bekvämlighet med det grönaste av det gröna i byggteknik. Deras bajs används som biogas, solpaneler för att de är självförsörjande på energi och drönare levererar mat någon gång i veckan. Men när vulkanen Rainer får ett stort utbrott förstörs deras kontakt med omvärlden. De har kvar energi men kan inte koppla upp sig mot nätet och blir bortglömda av omvärlden. Här börjar de lära känna sig själva. De flesta är matade med tech-världens optimism och tro på att allt löser sig. En person, som heter Mostar efter staden hon växte upp i, har erfarenheter av kriget i forna Jugoslavien och förstår att det är viktig att förbereda sig på att det kan bli långvarigt. Att de behöver spara resurser och också förbereda sig för att odla och ransonera.

Här blir Devolution en spegel av vårt samhälle. Teknikoptimister som tänker att allt löser sig, det har ju alltid gjort det (och de frågar sig inte för vem eller vilka det löser sig, allt är centrerat kring dem själva).  Den formen av optimism finns överallt och är en av anledningarna till att fler inte väljer att förbereda sig för kriser. Vi vet att de kommer, men vi vill inte tänka på det och genom att inte förbereda oss så slipper vi tänka på det i vardagen. Att se det negativa som skulle kunna uppstå snarare än att förneka och strutsa.

På vissa sätt är det också en skildring av prepping. Det handlar om att lära sig odla, att hushålla med resurser och att improvisera utifrån allt sämre förutsättningar. Men kanske framförallt att vi behöver andra för att klara oss, vi behöver hålla ihop en grupp och ledarskap. Vi behöver nej-sägare som påpekar faror och svagheter i planer.

Brooks skriver framförallt genom Kates dagbok, men också utifrån intervjuer med en Park Ranger och Katies bror som fick mig att tänka på konspirationsteoretikerna som bodde i en husvagn i de gamla Arkiv X-avsnitten.

Jag gillar verkligen Devolution. Den är något långsam i början men accelererar hela tiden. De sista femtio sidorna är nästan konstant action och boken blir svår att lägga från sig. Och för att inte vara en zombiebok är det väldigt mycket en zombiebok. Utslitna inälvor, organiserat försvar mot en framvällande (om än något smartare) fiende, belägringen är alla klichéer som känns igen och som Brooks verkligen behärskar. För finsmakaren går det att diskutera hur bra det funkar med dagboksanteckningar för att driva en historia. Jag vet att i alla fall jag inte skriver dagbok på det sättet. Men på det stora hela är det spännande, och kul att man i början hatar nästan alla personerna i boken (självgoda do-gooders), men i katastrofen lär man sig tycka om dem mer och mer.

Lärdomen vi kan ta med oss från den här blodiga skildringen av grön teknologi mot natur är att redan innan kriserna kommer fundera på: Vem vill du lära känna i motgången?  

Vad som fattas i ”Gina Dirawi lever och dör”

Av någon anledning såg jag igenom SVT serien Gina Dirawi lever och dör eftersom jag skrivit en del om livet och döden i Monstersamhället. TL;DR Jag blev besviken men insåg att det inte går att förvänta sig så mycket mer av samtiden.

Gina har tappat tro på att något går göra i en ond värld. Hon försöker förstå hur hon ska kunna klara av att leva fast omgivningen blir allt sämre. Varje år ger hon sig själv tre alternativ för att hantera det: 1 Att dö. 2 Att acceptera att världen är ond och hon med den. 3 Att hitta ett nytt sätt att leva – en gyllene väg.

Som någorlunda medveten om hur världen ser ut är det lätt att känna igen sig i frågorna, jag gör det ofta. Jag kan äcklas över vår konsumtion och hur svårt det är att kunna leva på något annat sätt. Sakna tro på att det blir bättre. I programmet berättar Dirawi  att hon ältat den här frågan i hela sitt liv, att det finns en tomhet och ett mörker som hon försöker fylla på olika sätt. Dirawi flyger [flygandet är helt okommenterat i serien] världen runt och letar i olika religiösa traditioner; i buddhismen i Nepal, Hos derwisher inom sufismen och hos engelska druider och Wiccas, men hittar hon inte riktigt svaren.

De religiösa traditioner som Dirawi möter handlar just om att upplösa jaget. Danserna, trans, meditation är alla sätt att slippa vara individ att gå upp i något större att slippa brottas med sitt själv. Men de psykologer hon träffar vill hela tiden blicka inåt. Någon säger att hon behöver fokusera på det hon dras till. Men hur ska vi veta vad vi egentligen vill när det finns en värld runtomkring oss som bara fokuserar på att bli till genom konsumtion. Vår identitet är kopplat till vad vi begär, och begär skapas av samhället omkring oss. Inte av våra grundläggande behov.

I John Ajvide Lindqvists senaste bok Verkligheten får vi följa Heidi Hallberg vars hela liv filmas av ett TV team i en dokusåpa. Hon filmas när hon gör sina Youtubevideor, när hon bråkar med sin familj, eller träffar gamla vänner. Hon har ständigt kameror omkring sig. Heidi har en känsla av att inget är på riktigt. Frågan är om det inte är liknande situation för Dirawi. Hon har filmare och andra runt sig hela tiden, de syns inte i bild men de finns där och skapar bilden av henne. Hur ska det ens gå att hitta ett själv när andra hela tiden bedömer och värderar hur uttalanden kan komma fram. För de flesta av oss som kanske inte har filmare omkring oss men ändå skapar oss själva via social medier. Vi har alla en tanke på hur vi skapas i sociala medier.

I det tredje avsnittet träffar hon filosofen Torbjörn Tännsjö som påpekar att det viktiga är vad hon gör, inte vem hon innerst inne är. Dirawi viftar bort det med kommentaren: ”Jag heter Gina Dirawi och jag kan inte sluta titta inåt”. Kommentaren går förbi ganska obemärkt men för mig som tittare är det kanske det första handfasta som kommer. I sökandet efter det autentiska jaget finns ingen befrielse. Den finns i våra handlingar.

Det finns en annan kändis som Dirawi borde prata med – Greta Thunberg. Hon som för några år sedan mådde piss över hur världen ser ut och vad vi gör med den bara. Men genom att aktivera sig, och faktiskt göra något åt problemen som tornade upp sig kunde hon ta sig ur depressionen. Hon såg att hon inte var maktlös, att hon kunde göra något. I boken Klimatpsykologi skriver författarna ungefär samma sak. Det enda sättet att minska klimatångest är att aktivera sig tillsammans med andra. Och det är också det som i slutändan ger bäst effekt. Det är det som förändrar. Det är ändå trösterikt. Om du är en del av att förändra världen, kommer du också själv förändras.

I slutet träffar hon en gren av Black Lives Matters i Atlanta. Därifrån skulle hon kunna ta med sig vikten av att vara och agera tillsammans. Att lösning på de individuella problemen är att kämpa tillsammans för en bättre värld. Vara en del av något större som faktiskt agerar. Även om det kan kännas som en hopplöst omodern tanke i dag.

I Gina Dirawi lever och dör får vi inte svar på frågan om hur vi kan leva med att världen vi lever i är på väg att förstöra levnadsvillkoren för oss som människor och en massa arter och ekosystem runtomkring oss. Vi får svaret att vi själva kan ta oss ut ur våra individuella trauman. Det bäddar inte för att vi ska förändra världen.

Serien går att se här: https://www.svtplay.se/gina-dirawi-lever-och-dor