Bloggarkiv

Boktipset: Stayin’ Alive

Nyss utkomna Stayin’ Alive är Torbjörn Löwendahls debutroman. Det är väl bara delvis en zombiehistoria, mer apokalyptisk pandemi även om delar överlappar zombiegenren och de smittade från och till faktiskt beter sig som zombier.

Boken handlar om Jonathan, en tråkig snubbe med psykopatiska drag som innan apokalypsen inte riktigt har något mål med livet, men som i stundens allvar faktiskt hittar något att leva och kämpa för. Han möter nya personer som behöver samarbeta och försöka hitta sätt att överleva i en alltmer fientlig miljö. Ett osannolikt gäng bildas och försöker hitta något ställe att utgå från och försöka komma vidare. Jonathan förälskar sig allt mer i den prostituerade Isabel han i smittans inledningsskede köpt samtidigt som han försöker leva upp till löftet till sitt ex som har hans barn. Smittan, eller pesten dödar vissa, gör andra sinnessjuka psykopater, en del mest obeslutsamma och andra till regelrätta kannibaler. Alla smittas inte, men tillräckligt många för att hela samhället rämnar.

Det stora problemet i boken är just huvudpersonen Jonathan som jag upplever som så ohyggligt osympatisk. Att den är skriven så att hans funderingar kommer fram gör att mycket av den intressanta handlingen kommer i andra rummet och hans närmast pubertala funderingar om livet placeras långt fram. Det jag speciellt gillar är att även om apokalypsen har kommit så beter sig folk rätt rimligt. Det förekommer en hel del hot om våld, men att alla förstår risken i att faktiskt börja utöva våld mot andra människor med vapen så det är i princip frånvarande i boken. I större utsträckning försöker folk samsas, byta saker med varandra och samarbeta mot de smittade som beter sig allt mer konstigt. Det är också bra beskrivningar av ett Linköping i kaos. Det ger en jordnära och realistisk bild av apokalypsen.

Ibland var boken riktigt bra, men den spretade åt lite för många håll, vilket särskilt märktes i slutet. Det finns en hel del trådar som inte följdes upp och jag upplevde lite stress i läsningen i slutet eftersom jag undrade hur det skulle knytas ihop egentligen. Efteråt kollade jag upp det lite närmare och det verkar bli en trilogi så de lösa trådarna kanske är mindre märkliga så här retrospektivt.

Bildresultat för stayin alive löwendahl

Annons

NY SVENSK ZOMBIEFILM: The Huntress – Rune of the Dead

Vikingazombier? Ett inte så utforskat område men i höst kommer inte mindre än två zombiefilmer som utspelas under vikingatiden. Jag passar på att ställa några korta frågor till Faravid Svalfors af Ugglas. När jag chattade med Faravid om filmen The Huntress – Rune of the Dead fick jag dessutom följande meddelande: ”Kom på att jag ju varit med och gjort ytterligare en zombievikingafilm haha. Den kommer ha premiär i höst den med, och heter Draug”. Mer om den kommer längre fram på bloggen så stay tuned!

 

Hej Faravid! Berätta lite om filmen The Huntress – Rune of the Dead. Vad den handlar om?

Filmen handlar om den unga jägarinnan Runa som lever med sin mor, syster och farfar djupt inne i skogen vid Mälaren. Hon gör vad hon kan för att hålla familjen från svältens rand, men det är en hård kamp. Hennes har varit borta på vikingafärd i två år, och hela familjen befarar att han är död. Samtidigt plågas Runa av de mest fruktansvärda mardrömmar, och hon anar att familjens olycka bara börjat. Hon känner att någonting närmar sig genom skogen. Någonting ondskefullt.

Hur tänkte ni kring att den är på engelska snarare än svenska?

Vår finansiär från Hollywood hade nästan inga krav på projektets utformning över huvud taget, men att språket skulle vara engelska var ändå något som de propsade på, och i efterhand kan jag tycka att det var ett bra beslut för denna film – och för de förmodade uppföljarna. Engelskt tal gör filmen tillgänglig för många människor.

I framtiden vill jag dock göra minst en vikingafilm där karaktärerna talar fornnordiska, eller åtminstone fornisländska, så gott våra språkkunskaper tillåter.

Hur ni kom på idén till vikingazombier?

Jag är en riktig vikinganörd och har ägnat större delen av mitt liv åt att lära mig mer om perioden och återskapa prylarna som de hade och kläderna de bar. Om man skall göra en vikingaberättelse med skräckinslag är det nästan oundvikligt att tankarna går till våra nordiska gengångare. Vikingar och zombier, det bästa av två världar! Lägger man sedan till en badass kvinna med pilbåge har man något som i alla fall jag vill se på bio!

Jag har fått känslan av att zombien blivit så mycket mainstream att det nästan är svårt att prata om zombiefilm längre. Mer att det är ett inslag i andra filmer. Är det en zombiefilm som utspelar sig under viktigatiden eller är det en vikingafilm med zombier? Eller rent av en kärlekshistoria på vikingatiden… with zombies? Resonerade ni mycket kring detta?

Ja, vi har tänkt mycket på vilken väg vår berättelse skulle ta. I slutändan blev det något vi kallar ett skräckdrama. När nordamerikanerna såg filmen tyckte de dock att man borde lägga tonvikten på zombier och skräck när vi marknadsför den, medan vi nog tänker mer på familjerelationer- dramat som blir en följd av deras svåra prövning. Men alla element finns där. Ett skräckdrama.

Du är en av producenterna i den här svensk/amerikanska filmen. Hur har samarbetet sett ut?

Bakom projektet står jag själv och min kollega Rasmus Tirzitis. Vi började samarbeta kring ett annat projekt och märkte hur väl vi funkade ihop, så vi bestämde oss för att försöka få till en egen vikingafilm. I början hade vi en handfull olika historier som vi övervägde, men när ett filmbolag från Hollywood hörde av sig och var nyfikna på vad vi gjorde valde vi genast en berättelse som var så tight att vi kunde göra den rättvisa trots en låg budget. Berättelsen kom vi fram till gemensamt och sedan berättade vi den båda två men med olika verktyg.

Jag och Rasmus har båda producerat filmen med allt vad det har inneburit, men Rasmus har regisserat och klippt den medan jag skrivit manus och byggt hus och sytt kläder bland annat. Vi har också samarbetat med fantastiska skådespelare, musiker och skickliga filmarbetare bakom kameran. Alla har gått in i detta projekt med ett jävlar anamma eftersom vi vill visa att sådana här filmer kan göras i Sverige. Förhoppningsvis öppnar detta projekt dörrar för oss – och andra- så att vi kan få göra fler, och större filmer i framtiden.

Finansiering av zombiefilm är ofta rätt svårt, hur har ni gjort?

Ja, det är svårt att få finansiering till genrefilm generellt, skulle jag vilja påstå, och vårt projekt är en riktig humla. Folk ser att vi flyger, men ingen fattar hur! Jag och Rasmus hade tidigare visat vad vi går för,  så hollywoodbolaget vågade ge oss chansen att göra denna film, fast med mycket låg budget. Vi kunde ha backat ur, men istället gasade vi och satsade på att ge dem mycket mer än vad de kunnat förvänta sig. Allt för att visa att det är möjligt, och det tycker jag vi lyckades med. Men vi har fått slita jävligt mycket! Jag vet inte om detta var svaret på din fråga riktigt, men kanske delvis.

Går det att säga något om zombierna i filmen utan att spoila allt för mycket?

Litet kan jag berätta, absolut! Våra ”zombier” är i själva verket det som nordborna förr i tiden berättade spökhistorier om under de mörka kvällarna under namnet – drauger, eller aptrganga. Våra odöda väsen är som moderna zombier på vissa sätt, men med den skillnaden att de har större krafter och drivs av andra agendor än att käka hjärnor eller sprida ett virus genom saliven, etc. Draugerna i den fornnordiska sagoskatten är många gånger nästan demoniska.

Vilken zombiefilm inspirerar dig i ditt skapande mest?

Jag vill nog säga att ”28 dagar senare” har inspirerat mig mest. Det är en välspelad och smart zombiefilm som utspelar sig i ett regndisigt England, men en annan film jag frekvent återkommer till är ”Dawn of the dead”. Båda är briljanta filmer tycker jag, och den senare har en samhällskritisk sida som jag bara älskar. Berättelser om zombier ställer ofta stora filosofiska frågor. Vad händer med ett samhälle som drabbas av ett zombievirus? Vad händer med dig, och vem blir du när allting kastas om och inga lagar och regler längre gäller?

Jag älskar zombier, kanske just eftersom temat känns så vansinnigt aktuellt idag, med pågående klimatkris och vad som kommer följa på den. Många går nog och bär på en känsla av att vår livsstil i en nära framtid kan slås i spillror.

Samtidigt är jag den förste att medge att en del av mig önskar att något liknande händer, och jag kan bara förklara detta med att jag tror att vi inte lever så himla bra liv längre, och att en zombiesmitta eller liknande skulle tvinga oss att ta hand om varandra bättre och fokusera på de viktiga sakerna, som vänner och familj, samarbete och gemenskap- ja litet som på vikingatiden helt enkelt.

Vad är ditt bästa vikingazombieöverlevnadstips?

Oavsett om ett zombieutbrott skulle ske på vikingatiden eller idag är mitt tips detsamma: Samarbeta!

Hitta andra överlevare och hjälps åt. Vi behöver varandra, och världen skulle bli en tråkig plats om alla sprang iväg själva med varsin bug-out-bag. Dessutom, om dessa ensamma överlevare trots allt skulle klara livhanken, hur kul skulle det livet vara? Nej, jag säger som Oden i den gamla dikten Hávamál: ”Människor är människors glädje”.

 

Och här är trailern till filmen som lär ha premiär 19 oktober

Inför ”Operation Ragnarök” – en intervju med Fredrik Hiller

Om runt två veckor har Operation Ragnarök premiär. Från början hette den Zon 261 och den första trailern kom ungefär samtidigt som jag satte igång med min första studiecirkel i att överleva zombiekatastrofen. På den tiden fanns det färre zombiefilmer och förväntningarna på den riktigt snygga trailern var skyhöga. 2012 gjorde jag en intervju med regissören Fredrik Hiller och nu så här sex år senare kommer filmen ut och jag gjorde en ny intervju med Fredrik.

Efter ca 100 sorger och 1000 bedrövelser kommer nu äntligen filmen ut. Du har hållit på med den ungefär lika länge som jag har varit i zombiebranschen (ca 2011). Hur har filmen påverkats av att vara gjord under så lång tid?

Den har blivit mycket bättre. Sättet att överbrygga diskrepansen mellan oerhört höga ambitioner å ena sidan och begränsade resurser å den andra — den stavas tid.

Har du varit osäker på om den verkligen skulle komma ut?

Aldrig. Men jag vet att väldigt många andra har varit det… 🙂

Hur tänkte du kring namnbytet från Zon 261 till Operation Ragnarök?

För mig uttrycker Operation Ragnarök en större film, och jag tycker också att den bättre kommunicerar genren actiondrama.

Vad har varit svårast med filmen?

Att ta emot alla frågor om varför den har tagit så lång tid att färdigställa. 🙂 Allvarligt: det svåraste varit att överbrygga den nämnda diskrepansen mellan kostym och budget.

Det är ju rent formellt ingen zombiefilm då de är levande smittade som i 28 dagar senare, hur tänkte du kring det beslutet?

28 dagar senare var en av inspirationskällorna till filmen, och jag vill med emfas poängtera att detta inte är en zombiefilm, utan en monsterfilm. (Men jag misstänker att jag kommer kunna tala mig blå i ansiktet om att det är en monsterfilm — den kommer ändå omtalas som “den där zombiefilmen”… 🙂 )

Zombiegenren hade ju ett stort uppsving runt när du började med filmen och intresset för filmer och serier har varit fortsatt stort. Har du varit orolig att trenden skulle dö ut och filmen kännas inaktuell?

Jag tänker aldrig i trender, utan enbart på vad jag vill göra. Hade jag tänkte i trender — då hade jag gjort en kriminalhistoria eller en familjekomedi.

Zombien har ju hela tiden utvecklats som monster. Om du skulle gissa om framtiden för zombiegrenen ser ut? Vilka zombieskildringar kommer att bli mer populära i framtiden?

Monster av alla dess former har alltid representerat vårt underjag — vårt “det” för att tala med Freud, vår “skugga” för att tala med Jung — såväl på det individuella som det kollektiva planet. Den viktorianska erans sexualskräck och -fascination fick kropp i vampyrer, Romero gav konsumtionshetsen kropp i sina zombies, 28 dagar senare gav raseriet kropp i sina “zombies”. I framtiden misstänker jag att vi, till exempel, kommer få se människans bristande omsorg om miljön förkroppsligad i zombies (eller liknande monster). (Godzilla är ju ett exempel på en berättelse där människans miljöförstöring kommer tillbaka och straffar oss i form av ett monster.) Exempelvis Stephen King har insett den eviga sanningen: bra monster utgör alltid ett förkroppsligande av en mänsklig synd.

Vad representerar zombien för dig?

Generellt sett svarar jag som ovan — det beror på vad tidsandan och berättaren vill att monstret ska berätta om vår individuella och kollektiva skugga. I min film representerar monstret människans tendens att demonisera det främmande.

Vart skulle du bege dig om det blev en smitta som i filmen, och vad är ditt bästa zombieöverlevnadsknep?

Jag skulle göra som de gör i Walking Dead — jag skulle försöka ta befästning i ett gammalt fängelse, eller någon annan kringgärdad byggnad.

Då jag ännu inte — ta i trä! — har upplevt en zombieinvasion, så har jag inga goda råd att dela med mig av… 🙂 Men jag tror att det vore centralt att installera sig i någon slags befästning. Sekundärt vore att anskaffa vapen — skjutvapen, samt mer old school som spjut och svärd (som Michonne i Walking Dead). Punkt nummer tre vore att säkerställa tillgång till livsmedel. Punkt nummer fyra vore att säkra snabba transportmöjligheter — bilar eller hästar. Helst band- och stridsvagnar. Punkt nummer fem skulle vara att försöka hitta en strategi för att utplåna alla zombies.

Och slutligen, vilket biogodis rekommenderar du för premiären?

Man vill ju ha ett bra mingel, så det får bli Läkerol — ”makes people talk”.

 

Kolla in trailern:

Bländverk

Nu har jag äntligen läst klart Swedish Zombies e-bok Bländverk (ladda ned den här). Jag rekommenderar den verkligen för folk som är intresserade av Svensk skräck. Ett par av novellerna är regelrätta zombiehistorier andra är mer åt fantasyhållet. Bländverk rymmer både politisk satir med zombieskruv och mer klassiska zombiehistorier i olika miljöer.

indexJag tycker att alla novellerna är läsvärda. Även de som inte kanske normalt skulle tilltala mig tycker jag funkar i helheten. Styrkan i Bländverk är de bekanta miljöerna som finns i de flesta novellerna. Det är härligt med skräck i miljöer jag kan relatera till. Även om USA, och England för den delen, ofta känns bekant så vet jag att den är bekant genom populärkulturen. När jag är i New York kan jag tänka att det är precis som i Seinfeld. Populärkulturen blir något som ger förförståelse åt själva upplevelsen och sätter den i ett sammanhang som jag inte själv skapat. I Bländverk känner jag igen miljöerna och relaterar verkligheten till dem på ett helt annat sätt. Allt känns helt enkelt mer verkligt – och genom det lite läskigare.

När jag i efterhand sitter och tittar igenom boken har jag svårt att bestämma mig för vilka jag skulle välja ut som jag särskilt gillade. Ska jag välja den som gav mig obehagskänslor och gjorde att jag inte riktigt ville släcka lampan och sova, eller ska jag ta den samhällskritiska som så bra beskriver hur skört samhället är. Ska jag välja den klassiska zombieberättelsen på äldreboendet, eller kanske den om Haiti eller de korta novellerna som satte igång tankar. Ska jag välja den Lovecraftinspirerade om det dunkla som gömmer sig i källaren, eller den om onda barn. Det blir liksom svårt, eftersom de funkar bra ihop.

Novellerna har ordentliga förtjänster, vissa har också brister såklart, men på det stora hela är det riktigt bra tycker jag. Missa inte heller bonusmaterialet Flygrakan av Malin Rydén och Stugfeber av Susanne Samuelsson (som kan läsas direkt via länkarna).

Bokrecension: Doktor Joseph av Andreas Roman

Doktor Joseph av Andreas Roman är en bok om den klassiska voodoon. Det handlar inte om blodtörstiga zombier, eller i alla fall väldigt lite om dem, utan om den haitiska traditionens magi och religion.

josephBokens huvudperson, Joseph, lever ett stillsamt villaliv med sin fru och två barn. När han en dag får sparken från sitt jobb på Försäkringskassan sätter en kedja av händelser igång, som får stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Joseph har en del hemligheter som skapar problem i hans liv. Händelser och personer från hans gamla liv som voodoopräst på Haiti dyker upp och slår sönder allt han försökt bygga upp i Sverige.
I Doktor Joseph är voodoon en stor del av vad som händer i Sverige. Det är en kraft som finns överallt, men som de flesta inte har en aning om existerar. Magi och andar finns med i stort och smått men i största hemlighet. Små butiker och restauranger säljer det som behövs till ritualer och besvärjelser, bara man kan de rätta frågorna och har de rätta kontakterna. Det är som en värld i världen som beskrivs på ett klassiskt men ändå spännande sätt.

Något jag verkligen fastnade för i boken var beskrivningen av Josephs rossliga relation med frun Bea. De slitningar och problem som uppstår och dynamiken mellan två människor som har älskat varandra (och kanske fortfarande gör) men ändå inte lyckas enas. Dialogen haltar lite ibland, särskilt den med barnen. Ibland får jag känslan av att den är skriven som en serietidning. Dialogen är ibland upplagd ungefär på samma sätt som när Spindelmannen säger skojiga kommentarer medan han slåss på liv och död med en hemsk fiende. Det förtar lite av tätheten som annars finns i Doktor Joseph. Jag skulle vilja ha läst en lite mörkare bok med mindre humor, där sidospår om krögare får mindre plats till förmån för att utveckla den fina relationshistoria Doktor Joseph kunde ha blivit.

Men boken är trots allt mörk och rätt kuslig bitvis. Miljöbeskrivningarna är ibland filmiska, vissa kapitel är helt fängslande och actionfyllda, andra berättar om Voodoons kraft och makt över samhället eller om huvudpersonernas bakgrunder. Blandningen funkar väldigt bra, den ger djup där det behövs och lugnar ned de mest actionbetonad delarna av boken.
Doktor Joseph är första delen i en serie med namnet Stockholm Vodou. Förhoppningsvis får vi fortsätta följa samma människor i kommande delar eftersom boken lämnar läsaren med flera lösa trådar.

Adlibris, bokus