Bloggarkiv

Inför ”Operation Ragnarök” – en intervju med Fredrik Hiller

Om runt två veckor har Operation Ragnarök premiär. Från början hette den Zon 261 och den första trailern kom ungefär samtidigt som jag satte igång med min första studiecirkel i att överleva zombiekatastrofen. På den tiden fanns det färre zombiefilmer och förväntningarna på den riktigt snygga trailern var skyhöga. 2012 gjorde jag en intervju med regissören Fredrik Hiller och nu så här sex år senare kommer filmen ut och jag gjorde en ny intervju med Fredrik.

Efter ca 100 sorger och 1000 bedrövelser kommer nu äntligen filmen ut. Du har hållit på med den ungefär lika länge som jag har varit i zombiebranschen (ca 2011). Hur har filmen påverkats av att vara gjord under så lång tid?

Den har blivit mycket bättre. Sättet att överbrygga diskrepansen mellan oerhört höga ambitioner å ena sidan och begränsade resurser å den andra — den stavas tid.

Har du varit osäker på om den verkligen skulle komma ut?

Aldrig. Men jag vet att väldigt många andra har varit det… 🙂

Hur tänkte du kring namnbytet från Zon 261 till Operation Ragnarök?

För mig uttrycker Operation Ragnarök en större film, och jag tycker också att den bättre kommunicerar genren actiondrama.

Vad har varit svårast med filmen?

Att ta emot alla frågor om varför den har tagit så lång tid att färdigställa. 🙂 Allvarligt: det svåraste varit att överbrygga den nämnda diskrepansen mellan kostym och budget.

Det är ju rent formellt ingen zombiefilm då de är levande smittade som i 28 dagar senare, hur tänkte du kring det beslutet?

28 dagar senare var en av inspirationskällorna till filmen, och jag vill med emfas poängtera att detta inte är en zombiefilm, utan en monsterfilm. (Men jag misstänker att jag kommer kunna tala mig blå i ansiktet om att det är en monsterfilm — den kommer ändå omtalas som “den där zombiefilmen”… 🙂 )

Zombiegenren hade ju ett stort uppsving runt när du började med filmen och intresset för filmer och serier har varit fortsatt stort. Har du varit orolig att trenden skulle dö ut och filmen kännas inaktuell?

Jag tänker aldrig i trender, utan enbart på vad jag vill göra. Hade jag tänkte i trender — då hade jag gjort en kriminalhistoria eller en familjekomedi.

Zombien har ju hela tiden utvecklats som monster. Om du skulle gissa om framtiden för zombiegrenen ser ut? Vilka zombieskildringar kommer att bli mer populära i framtiden?

Monster av alla dess former har alltid representerat vårt underjag — vårt “det” för att tala med Freud, vår “skugga” för att tala med Jung — såväl på det individuella som det kollektiva planet. Den viktorianska erans sexualskräck och -fascination fick kropp i vampyrer, Romero gav konsumtionshetsen kropp i sina zombies, 28 dagar senare gav raseriet kropp i sina “zombies”. I framtiden misstänker jag att vi, till exempel, kommer få se människans bristande omsorg om miljön förkroppsligad i zombies (eller liknande monster). (Godzilla är ju ett exempel på en berättelse där människans miljöförstöring kommer tillbaka och straffar oss i form av ett monster.) Exempelvis Stephen King har insett den eviga sanningen: bra monster utgör alltid ett förkroppsligande av en mänsklig synd.

Vad representerar zombien för dig?

Generellt sett svarar jag som ovan — det beror på vad tidsandan och berättaren vill att monstret ska berätta om vår individuella och kollektiva skugga. I min film representerar monstret människans tendens att demonisera det främmande.

Vart skulle du bege dig om det blev en smitta som i filmen, och vad är ditt bästa zombieöverlevnadsknep?

Jag skulle göra som de gör i Walking Dead — jag skulle försöka ta befästning i ett gammalt fängelse, eller någon annan kringgärdad byggnad.

Då jag ännu inte — ta i trä! — har upplevt en zombieinvasion, så har jag inga goda råd att dela med mig av… 🙂 Men jag tror att det vore centralt att installera sig i någon slags befästning. Sekundärt vore att anskaffa vapen — skjutvapen, samt mer old school som spjut och svärd (som Michonne i Walking Dead). Punkt nummer tre vore att säkerställa tillgång till livsmedel. Punkt nummer fyra vore att säkra snabba transportmöjligheter — bilar eller hästar. Helst band- och stridsvagnar. Punkt nummer fem skulle vara att försöka hitta en strategi för att utplåna alla zombies.

Och slutligen, vilket biogodis rekommenderar du för premiären?

Man vill ju ha ett bra mingel, så det får bli Läkerol — ”makes people talk”.

 

Kolla in trailern:

Annonser

Bländverk

Nu har jag äntligen läst klart Swedish Zombies e-bok Bländverk (ladda ned den här). Jag rekommenderar den verkligen för folk som är intresserade av Svensk skräck. Ett par av novellerna är regelrätta zombiehistorier andra är mer åt fantasyhållet. Bländverk rymmer både politisk satir med zombieskruv och mer klassiska zombiehistorier i olika miljöer.

indexJag tycker att alla novellerna är läsvärda. Även de som inte kanske normalt skulle tilltala mig tycker jag funkar i helheten. Styrkan i Bländverk är de bekanta miljöerna som finns i de flesta novellerna. Det är härligt med skräck i miljöer jag kan relatera till. Även om USA, och England för den delen, ofta känns bekant så vet jag att den är bekant genom populärkulturen. När jag är i New York kan jag tänka att det är precis som i Seinfeld. Populärkulturen blir något som ger förförståelse åt själva upplevelsen och sätter den i ett sammanhang som jag inte själv skapat. I Bländverk känner jag igen miljöerna och relaterar verkligheten till dem på ett helt annat sätt. Allt känns helt enkelt mer verkligt – och genom det lite läskigare.

När jag i efterhand sitter och tittar igenom boken har jag svårt att bestämma mig för vilka jag skulle välja ut som jag särskilt gillade. Ska jag välja den som gav mig obehagskänslor och gjorde att jag inte riktigt ville släcka lampan och sova, eller ska jag ta den samhällskritiska som så bra beskriver hur skört samhället är. Ska jag välja den klassiska zombieberättelsen på äldreboendet, eller kanske den om Haiti eller de korta novellerna som satte igång tankar. Ska jag välja den Lovecraftinspirerade om det dunkla som gömmer sig i källaren, eller den om onda barn. Det blir liksom svårt, eftersom de funkar bra ihop.

Novellerna har ordentliga förtjänster, vissa har också brister såklart, men på det stora hela är det riktigt bra tycker jag. Missa inte heller bonusmaterialet Flygrakan av Malin Rydén och Stugfeber av Susanne Samuelsson (som kan läsas direkt via länkarna).

Bokrecension: Doktor Joseph av Andreas Roman

Doktor Joseph av Andreas Roman är en bok om den klassiska voodoon. Det handlar inte om blodtörstiga zombier, eller i alla fall väldigt lite om dem, utan om den haitiska traditionens magi och religion.

josephBokens huvudperson, Joseph, lever ett stillsamt villaliv med sin fru och två barn. När han en dag får sparken från sitt jobb på Försäkringskassan sätter en kedja av händelser igång, som får stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Joseph har en del hemligheter som skapar problem i hans liv. Händelser och personer från hans gamla liv som voodoopräst på Haiti dyker upp och slår sönder allt han försökt bygga upp i Sverige.
I Doktor Joseph är voodoon en stor del av vad som händer i Sverige. Det är en kraft som finns överallt, men som de flesta inte har en aning om existerar. Magi och andar finns med i stort och smått men i största hemlighet. Små butiker och restauranger säljer det som behövs till ritualer och besvärjelser, bara man kan de rätta frågorna och har de rätta kontakterna. Det är som en värld i världen som beskrivs på ett klassiskt men ändå spännande sätt.

Något jag verkligen fastnade för i boken var beskrivningen av Josephs rossliga relation med frun Bea. De slitningar och problem som uppstår och dynamiken mellan två människor som har älskat varandra (och kanske fortfarande gör) men ändå inte lyckas enas. Dialogen haltar lite ibland, särskilt den med barnen. Ibland får jag känslan av att den är skriven som en serietidning. Dialogen är ibland upplagd ungefär på samma sätt som när Spindelmannen säger skojiga kommentarer medan han slåss på liv och död med en hemsk fiende. Det förtar lite av tätheten som annars finns i Doktor Joseph. Jag skulle vilja ha läst en lite mörkare bok med mindre humor, där sidospår om krögare får mindre plats till förmån för att utveckla den fina relationshistoria Doktor Joseph kunde ha blivit.

Men boken är trots allt mörk och rätt kuslig bitvis. Miljöbeskrivningarna är ibland filmiska, vissa kapitel är helt fängslande och actionfyllda, andra berättar om Voodoons kraft och makt över samhället eller om huvudpersonernas bakgrunder. Blandningen funkar väldigt bra, den ger djup där det behövs och lugnar ned de mest actionbetonad delarna av boken.
Doktor Joseph är första delen i en serie med namnet Stockholm Vodou. Förhoppningsvis får vi fortsätta följa samma människor i kommande delar eftersom boken lämnar läsaren med flera lösa trådar.

Adlibris, bokus