Kategoriarkiv: Att överleva
Hopp, framtid och pandoras ask
Här är en del av en essä jag skrev för Dagens Arena. Länk till hela artikeln finns längst ned.
Klimatförändringar, krigshot, bankkollapser, en extremhöger som allt mer sätter dagordningen och skenande inflation. Listan kan göras betydligt längre. Det är mörka moln som tornar upp sig efter 1990-talets optimism om att de liberala demokratierna skulle lösa alla våra problem. Francis Fukuyama proklamerade ”historiens slut” när muren föll och allt skulle bli bättre. Det blev inte så, kan vi konstatera och kanske har vi istället kommit till ”Slutet på historiens slut”. Ungdomar kämpar med att hitta hopp om framtiden. Kanske till och med hopp om en framtid överhuvudtaget? Det är talande att den nyaste klimatrörelsen heter just Ta tillbaka framtiden.
Framtiden har alltid varit en projektionsyta för samtiden. Utifrån nuet skapar vi bilder av framtiden. Därför var 1950 och 60-talets framtidsbilder fyllda med rymdresor och teknikutveckling. Därför är dagens framtidsbilder apokalyptiska. Och enligt en artikel i Nature från januari 2023 har de stora framstegen inom vetenskapen stannat av. Forskning handlar istället om att reproducera med små variationer. Till och med vetenskapen har förlorat sin visionära kraft. Även realpolitiken verkar framförallt vara intresserad av att blicka bakåt på glansdagar vi haft istället för att tänka att vi kan få något annat. Vad är det som gör att vi inte förmår att skapa positiva bilder av framtiden i en tid när vi så gärna vill ha det?
Framtiden har alltid varit oviss, men idag är den det mer än någonsin. Alla dystra scenarion, från Artificiell intelligens till klimatkatastrofer, gör det svårt att orientera sig i vad som kan hända. Men det blir också svårare att hitta hopp. För varje potentiell lösning verkar skapa nya problem.
I den grekiska mytologin gav Zeus en låda som absolut inte fick öppnas till Pandora. Men i sin mänsklighet följde hon raden av andra människor (Eva, Saul, Lots fru etc) som i religiösa berättelser låtit nyfikenheten styra och öppnade den förbjudna lådan. All ondska flödade ut, men hon stängde innan den var tömd. Det som fanns kvar i lådan var hoppet. Det enda som kunde få människan att härda ut inför världens ondska. I berättelsen symboliserar det att hoppet aldrig lämnar människan. Men kanske håller det på att lämna oss. De senaste åren har det kommit fler och fler böcker om att just sluta hoppas. Roy Scrantons Att lära sig dö i antropocen – reflektioner över en civilisations slut är ett exempel.
Läs resten på dagensarena.se/
Reflektioner över: Ryska krigsskepp, dra åt helvete – En liten bok om försvarsvilja
”Ryska krigsskepp, dra åt helvete” är en kort antologi med texter om försvar och försvarsvilja i Sverige. Redaktörer för antologin är Patrik Oksanen och Jenny Deschamps-Berger som är knutna till Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan. Texterna är överlag korta och lättlästa
Jag ska först säga att jag haft ganska dålig koll på just försvarsvilja och civilbefolkningens roll i krig eller väpnade konflikter. Men att jag i rapporteringen om det ofta slagits av hur beteendena vi ser ofta går att jämföra med beteenden i naturkatastrofer. Mer än att recensera tänkte jag reflektera över några teman i boken.
I Fredrik Bynanders text Försvarsvilja och motståndskraft på 2020-talet diskuterar han hur vi kan stärka försvarsviljan. Han konstaterar att tillit är viktigt. Det fick mig att tänka på att stödet till det civila samhället är en extremt viktig del av att skapa sammanhållning mellan människor. Att vara aktiv i föreningar tillsammans med andra skapar just vana lokalt av att göra saker tillsammans. Det skapar band mellan människor som kommer att bli viktiga vid kriser såväl som krig. Men också ojämlikhet är en viktig fråga. Ju mer vi känner att vi sitter i samma båt desto mer kommer vi vilja kämpa. Det är en kunskap som måste föras fram i tider när det skärs ned på det demokratiska kit som studieförbund och lokala föreningar är. Tyvärr verkar många politiker, särskilt på högerkanten, se försvar som bara militär och inte just sammanhållning.
Jenny Deschamps-Berger reflekterar också över just det. Att vara aktiv i en förening är ett sätt att stärka sammanhållningen och på så sätt öka försvarsviljan. Att demokrati handlar om att organisera sig tillsammans lika mycket som att rösta vart fjärde år.
Men det är också en fråga som gnager lite i mig när jag läser boken och det är nationalismens grund. I Sverige tycker vi att vi har en demokrati, frihet etc. Men vad händer när/om de värdena försvinner? Är Sverige värt att försvara i så fall? Demokratin minskar i nästan hela världen både ifråga om yttrandefriheten och pressfriheten enligt The Economists demokratiindex som det refereras till i boken flera gånger. Men också i Sverige. När blir det i så fall rätt att ta upp vapen mot det egna styret? Vi har sett hur demokratiska länder blivit fascistiska diktaturer flera gånger under 1900-talet. Och vi ser eftergifterna som Sverige gör mot Turkiet just nu för ett NATO-medlemskap. Nationalismen blir problematisk här för Sverige är egentligen en tom signifikant. Värdet hos Sverige kan fyllas med vad som helst, precis som värdena som fanns i Tyskland förändrades radikalt under 1930-talet.
Flera texter tar upp det heroiska i när ett angripet land i det närmaste unisont ställer sig upp och försvarar sig. Den lyfter exempel från Finland, England och såklart Ukraina som visat en enastående försvarsvilja. Men frågan är om det inte bara är allmänmänskligt beteende? Hur såg det ut med Sovjets försvarsvilja när Tyskland angrep dem? Iraks försvarsvilja under Gulfkriget? Det hade också varit intressant att läsa om. Vad vi vet är att vi människor svetsas samman under angrepp, vilket belyses i David Bergmans artikel om stridens psykologi. Den lilla gruppen blir viktigare än nationen vilket belyses med exempel på hur tyska soldater fortsatte kämpa i Andra världskrigets slutskede trots att kriget var förlorat och sympatierna för den egna nationen försvagats. Att terrorbombningar stärker försvarsviljan snarare än att försämra den vilket är dess syfte.
När jag läste Bergmans artikel så tänkte jag också på hur socialt fattigt vårt samhälle är. Han konstaterar att depression och psykiska åkommor minskar under krig. Anledningen är att ”Människor mår helt enkelt inte lika dåligt när de är engagerade i ett större syfte än dem själva där de känner att de har en tydlig roll och att deras insats bidrar till kollektivets bästa.” Att vi behöver ett krig (eller för all del en kris av annat slag) för att känna det är milt sagt ett underbetyg för samhället.
En sak jag tycker är lite märklig är frånvaron av texter som diskuterar hur försvarsviljan är idag. Hur tänker dagens ungdomar på om att dö för sitt land? Har det hänt något med försvarsviljan i Sverige sedan kalla kriget slutade? Kan vi vänta oss att kidsen slutar ta selfies och tar upp gevären? Det är lätt att vara fördomsfull och tänka att det är en annan tid nu och att dagens ungdomar är individualister utan pliktkänsla. Men så har vuxengenerationen alltid sett på ”dagens ungdom”. Jag tror snarare att (som forskningen visar kring naturkatastrofer) de absolut flesta kommer att göra vad som krävs. Men försvarsviljans essens är kanske svår att fånga, som Jenny Deschamps-Berger också konstaterar.
På det stora hela är det en intressant bok. Jag håller inte alls med alla texterna, men det är nog inte syftet med boken. Men jag lärde mig något av den och det är gott nog.
Zombieöverlevnadsåret 2022
Varje år gör jag en krönika över zombieöverlevnadsåret som passerat eftersom det här med listor är det bästa med nytt år (tidigare år finns att läsa här 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020 och 2021). Året har präglats av nytt intresse för prepping i och med Rysslands invasion av Ukraina och fortsatt pandemi som under december innebar en pressad sjukvård. Jag passade också på att bli sjuk på juldagen. 2022 blev året när de självutnämnda epidemiologerna blev MÖP:ar och äntligen fick nytta av att ha sett alla säsonger av dokumentärserien Historiska stridsvagnar.
På zombiefronten är det stora att The Walking Dead efter elva säsonger kastat in handduken. Inte en dag för tidigt, men å andra sidan an vi vänta oss inte mindre än tre spinn-off serier under 2023. Ser mest framemot den med Negan och Maggie. Jag hade nog hoppats på ett maffigare avslut, men det var fint ändå. Det är svårt att underskatta TWDs inflytande i zombiegenren. Den var nog lika viktig som Michael Jacksons musikvideo Thriller från 1983 (true story en dag ska jag skriva om det). Tyvärr fortsätter Fear the Walking Dead vilket är en tråkig historia i sig. Den koreanska All of us are dead var lite tam i början men tog sig verkligen i slutet.
För egen del var det mycket kul. Jag har varit tjänstledig från mitt jobb och haft tid att skriva klart Monstersamhället: från förnekelse till framtid som kom i maj. Föreställningen Gilla framtiden! har haft premiär och kört ett gäng föreställningar för företag, organisationer och på Stockholms improvisationsstudio. Vi kommer att köra föreställningen även 2023. Jag har haft runt femtio föredrag runt om i landet (från i norr Boden till Kristianstad i söder). Jag gick också skrivarkurs på Jakobsbergs folkhögskola och försöker mig på att skriva skönlitterärt. Jag lovar en zombienovell under 2023! Några av mina favoritinlägg på bloggen var det om Yngwie Malmsteen, organisering som prepping och om de kommande kriserna och kriget. Jag har även skrivit för Arena Essä och Aftonbladet under året. Jag spelade in åtta avsnitt av Beredsam och podden har nu lagts på is.
Och nu är snart 2023 här. Vad kan vi mer vänta förutom TWD-serierna? Redan 15 januari kommer Last of Us som jag har höga förhoppningar på. Jag spelar inte moderna TV/dataspel men de flesta som spelat säger att den är grym. Det ska komma en Evil Dead uppföljare (Evil Dead Rise) som ibland räknas in i zombiegenren. Det sägs komma en animerad Marvel Zombies som en fortsättning på Disney/MArvels ”What if…” satsning. Rykten säger också att Black Sun ska få en tredje säsong. I övrigt tror jag inte det väntas några större kulturyttringar på zombiefronten. Spaningen är väl att serierna nu tagit över även zombiegenren.
Bokrecension: Prepperprästens beredskapsbok
De flesta prepperböcker fokuserar mycket på de fysiska grundbehoven. Därför blev jag glad när prepperprästen Jonas Ahlforn skrivit en bok som också tagit med de andliga/psykologiska perspektiven på att hantera kriser och katastrofer. De psykologiska perspektiven finns oftast med i viss mån, men de andliga är ofta bortglömda. OBS att andlighet inte behöver vara religiöst, även om det perspektivet genomsyrar boken. (Jag har skrivit tidigare om just andlighet och överlevnadssituationer utifrån Martin Hägglunds Vårt enda liv.) En tidig mening i boken är ”Vi behöver preppa mat och vatten, men också hopp och gemenskap”. Och det sammanfattar den ganska bra. Ahlforn vill förmedla tre saker i boken:
1. Vad som förväntas av oss och hur vi kan förbereda oss vid en kris
2. Att vi ska veta vikten av hopp, gemenskap och kraft vid kriser och katastrofer
3. Hur vi strukturerat kan samarbeta vid en kris
Prepperprästens beredskapsbok är uppdelad i två delar där den första ”Detta förväntas av dig – om krisen eller kriget kommer” är som en långversion av broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Den tar läsaren snabbt igenom vår grundbehov, vad som kan tänkas hemma och principerna för svensk krishantering. Det är en helt ok genomgång och funkar bra som en introduktion till krisberedskap.
Den andra delen ”Samarbeta om krisen eller kriget kommer” är mest intressant och det som gör att boken sticker ut från andra böcker om prepping och krisberedskap. Det finns en ganska stor del som handlar om att bilda lokala krisledningsgrupper. Det är inte alls olikt det vi gör i preppa tillsammansgrupper när vi förbereder oss tillsammans lokalt. Men här finns tydligare struktur för hur det kan göras utifrån något Ahlforn kallar stjärnan. Olika funktioner som behövs samt en ledning som ser till att allt flyter. Kanske lite överkurs för privatpersoner som inte jobbar lokalt via t ex en kyrka eller en lokal idrottsförening. Men för dem (och för krisnördar) är det desto mer intressant. Det är i den typen av sammanslutningar jag hoppas att boken läses.
Mycket handlar också om att vi är olika och att vi måste se till de olikheterna för att kunna hantera motgångar tillsammans. Alla kommer inte genom de psykologiska påfrestningarna lika snabbt eller på samma sätt. Och mycket handlar om att acceptera att vi är på olika ställen mentalt i kriser. Det är sympatiskt att ingen ska bli överkörd och att våra olikheter också kan bli styrkor. Sårbara grupper kan också fylla en funktion.
I boken betonas fantasins roll för att hantera katastrofer. Det är viktigt och något som ofta glöms bort. Vår kreativitet och improvisationsförmåga leder till att vi hittar lösningar på de problem som uppstår. En kris handlar ju om att saker inte gått enligt planerna. Det nämns övningar för att öva upp det, men det kanske skulle kunna få mer utrymme i boken. Prepperprästens bok är föredömligt kort, men jag skulle gärna se fördjupningar på hur det går att få in mer andlighet i krisberedskapen eller i våra liv.
Är det här en bok för människor som inte är religiösa? Ja det tycker jag. Även om det ryms en hel del bibelcitat och erfarenheter från kyrkans arbete är det mesta något som alla kan lära sig mer om. Jag tycker den fyller en funktion bland de svenska prepperböcker som finns idag åtminstone. Bra och läsvärd!
Organisering som prepping
I helgen var jag med på Take Concrete Actions aktion i Slite på Gotland. I korthet var det var runt 200 personer som träffades under flera dagar för att blockera en gruva som hotar grundvattnet på Gotland och leder till stora koldioxidutsläpp. Jag tänkte inte skriva så mycket om själva aktionen, istället vill jag fokusera på vad som gör den typen av läger och aktioner till bra prepping. Den bästa preppingen är inte dina prylar – det är dina egenskaper, kunskaper och förmågor. Prylar är något som kan underlätta, men det är väldigt sällan det som gör att människor hanterar kriser på ett bra sätt.
När jag föreläser brukar jag prata om organisering som en viktig del av att skapa resiliens och att kunna vara en resurs efter att katastrofen blåser över. De allra flesta kriser och katastrofer är inte apokalyptiska globala händelser utan något som vi kan återhämta oss efter och vara en positiv kraft i. Jag brukar säga att träna på organisering är en anledning att vara med i den lokala hyresgästföreningens styrelse och ha tråkigt men få grattis kaffe och fika. Men att bo i tält, hjälpa till med matlagning åt massor av människor, styra med vatten och sanitet är något helt annat. Det skapar en handlingskraft och en problemlösarattityd till svårigheter som uppstår. Det går liksom inte att bara negligera problemen, de måste lösas på något sätt. Som tur är går det mesta att lösa om vi använder många personers erfarenheter och kunskaper.
I aktionen var vi till en början i ständig rörelse för att hitta en bra plats och vi hade vi möten för att göra det hela mer demokratiskt och så att allas röster skulle höras. Vi diskuterade i mindre grupper och skickade en delegat till de större mötena. Det gjorde att allas röster kom fram utan att mötena blev ohanterligt långa. Beslut behövde ibland tas ganska snabbt för att situationen förändrades. Efter en kris kan samma typer av beslutsfattande användas. Vid längre elavbrott behöver du och dina grannar lösa problem tillsammans eftersom det är mycket mer effektivt än att alla till exempel gräver ett varsin latrin. Matlagning är mycket mer effektiv om många gör det tillsammans än om alla gör det var för sig. Dessutom hjälper det människor som en av eller annan anledning inte har preppat på rätt sätt, eller inte preppat alls. Kollektivt beslutsfattande och möten där många är med kan bli riktigt dåliga om inte rätt metoder används. Under själva blockaden behövde vi vänta och i ganska stor utsträckning ha tråkigt eller komma på saker att göra. Alla som läst Arméns gamla överlevnadsbok vet att tristess är en fiende i överlevnadssituationer.
Det är också en övning i att agera under stress och se till att människor runtomkring mår bra så ni kan göra saker tillsammans. För att göra saker tillsammans är det som alltid behövs i kriser. Vi vet att många människor vill hjälpa till när något händer, de flesta är rätt hyggliga och för att engagemanget ska vara effektivt så behöver vi öva på det. Precis som alla färdigheter är det något som kan bli bättre.
I Överlev katastrofen – effektiv prepping för alla lyfter jag flera exempel på hur organisering varit viktigt vid till exempel jordbävningen i Mexico City 1985, den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001 och orkanen Sandy i New York 2012. Men också om hur små samhällen som riskerar att dö ut eftersom allting centraliseras. Kriser och katastrofer kan skapa politiskt tomrum som kan fyllas om människor är organiserade, om du inte du är beredd att vara med och fylla tomrummet är risken stor att någon annan som inte vill dig väl gör det.
Utmana dig själv, gör saker du inte kanske skulle vilja göra ensam och lita till den gemensamma intelligensen är viktiga redskap för att klara vilken katastrof som helst.
Zombievalår 2022 – så här tycker partierna att vi ska klara zombieinvasionen.
Det är dags för valårets viktigaste partiutfrågning: Vilket parti har den mest genomtänkta och bästa planen för att hindra de odöda horderna från att ta över landet? I vanlig ordning har jag mailat riksdagspartierna några frågor för att ta tempen på monster- och zombieöverlevnadsnivån. Nytt för det här valet är att jag breddat frågorna något eftersom jag själv också skriver om framtid och andra monster. De här frågorna skickade jag ut till samtliga riksdagspartier:
- Vilken av era hjärtefrågor ger bäst effekt för att skapa möjlighet till motstånd när zombierna kommer?
- I takt med att temperaturen stiger i världen riskerar allehanda nygamla smittor dyka upp. Det kanske inte är helt sannolikt, men zombier kan komma fram ur permafrosten. Hur vill ni hindra det?
- Nazizombier är ett klassiskt tema inom zombiegenren (som också kan hänga ihop med ökad temperatur). Hur vill ni förhindra att nazizombier återuppstår och härjar runt (som till exempel i Död snö 1 och 2)?
- Alla partier målar upp bilden av att det mesta går åt skogen om inte just de vinner valet. Vilken dystopi/apokalyptisk skildring ligger närmast de ni tror kommer att hända om allt fortsätter som nu.
- Vilket monster representerar världen som den ser ut idag bäst, och varför?
Och vilka svar jag fick! En del var i ärlighetens namn så där, andra väldigt bra och förtroendeingivande. Alla partier utom Moderaterna svarade i år. Efter varje partis svar kommer en kommentar till svaret och i slutet en längre analys. Jag kan också passa på att säga att om någon tycker att jag är partisk och/eller orättvis så stämmer det. Har du åsikter eller hurrarop rekommenderar jag att diskutera på zombieöverlevnads facebooksida. Mycket nöje!
Kristdemokraterna
1. Om du inte lever kan du inte bekämpa zombier. Den gångna – och i viss mån pågående – coronapandemin visar att dagens organisation av Sveriges sjukvård har blivit frånsprungen de utmaningar som den ställs inför idag. Det är dags att skrota regionernas splittrade ansvar för sjukvården och låta staten styra den istället. Att ha en väl fungerande hälso- och sjukvård är första linjens försvar för att motverka effekterna av zombier och deras härjningar.
2. Även för ett politiskt parti måste det vara tillåtet att ibland spekulera. En fråga man kan ställa sig är om det redan har hänt!? Vad gäller nygamla smittor som riskerar att dyka upp så finns det anledning att undersöka saken närmare.
3. En olycka kommer sällan ensam sägs det och man skulle ju kunna tycka att de nu levande nazisterna är ett tillräckligt stort problem för att fylla ett dagsverke åt ett parti som vill skapa ett gott samhälle för alla, i alla fall alla som lever. Att hantera zombier med nazistisk värdegrund bör ske på samma sätt som övriga zombier.
4. Den kompostapokalyptiska världen i ”The Last of us” är det som ligger i tangentens riktning. Vi är beredda att lägga mycket kraft till att motverka att den skulle bli verklighet.
5. Stephen Kings ”Langoljärerna”. Dessa monster är kända för att äta upp vår dåtid och historia. Med tanke på att människan lyckas upprepa tragiska misstag gång på gång på gång verkar det som att vårt kollektiva minne inte fungerar som det borde. Mänskligheten kan bättre än det vi ser idag!
Kommentar: Sist jag kollade var KD med och styrde de flesta av regionerna. Sjukvårdskaoset är på många sätt också deras ansvar. I nazifrågan är de något otydliga kan jag tycka. Vi kan ta den hypotetiska frågan om det är ok att samarbeta med nazister för att bekämpa zombierna (som i viss mån lyfts i filmen MalNazidos)? Klockrent svar på den fjärde frågan, ”kompostapokalyptiska” är en beskrivning av något vackert som myntades i spelet Enslaved, men också använts för att beskriva Last of us. Jag tar det som att KD kommer arbeta hårt mot mördarsvampinfektioner (det finns på riktigt – lyssna gärna på P3 Dystopias avsnitt om svamp). Svaret på den femte frågan gillar jag, och det visar på en bredd i monsterkunskap. Langoljärerna tillhör inte mainstreamfåran inom monsterkunskapen. Kudos för det!
Miljöpartiet
1. En av Miljöpartiets hjärtefrågor är att värna och stärka den helt livsnödvändiga men svårt hotade biologiska mångfalden. En rik biologisk mångfald är avgörande för att stärka vår motståndskraft mot framtida utmaningar. Exempelvis kan en ökad förekomst av naturliga fiender till lantbrukets skadeinsekter minska behovet av kemiska bekämpningsmedel. Det går inte att utesluta bortom allt rimligt tvivel att exempelvis en livskraftig vargstam skulle kunna hjälpa oss att bekämpa zombieattacker – i en värld där zombieattacker existerar. Något som eventuellt talar emot den här teorin är den senaste attacken från en vild varg mot en människa inträffade år 1821. Ökad nationell och regional självförsörjning på energi och livsmedel är en annan av våra hjärtefrågor som vi tror skulle öka Sveriges motståndsförmåga, mot såväl zombieattacker som många andra typer av kriser.
2. För att undvika den lika obehagliga som otroliga risken att nedfrusna zombier tinar fram ur permafrosten krävs en kraftfull klimatpolitik. Miljöpartiet går till val på att skärpa Sveriges klimatmål till nära nollutsläpp 2035, upprätta en nationell koldioxidbudget och stifta en omställningslag som fasar ut all användning av fossila bränslen till senast år 2030. Vi vill även satsa 100 miljarder om året kommande tio år för att investera i omställningen. Det handlar bland annat om satsningar på att rusta upp och bygga ut järnvägen, bygga ut förnybar energiproduktion samt att skydda och stärka de havs- och landbaserade ekosystemens motståndskraft och förmåga att lagra kol.
3. Det som gör nazizombierna extra farliga är deras fascistiska ideologi och rasistiska vanföreställningar. Nazizombier som gör skillnad på människor och människor och enbart riktar in sig på att eliminera en grupp i samhället testar solidariteten hos resten av befolkningen. Det viktigaste för att vi ska kunna hålla emot en attack av nazizombier är att vi har ett starkt samhälle som håller ihop, där människor litar på och ställer upp för varandra. För att nå dit måste politiken bland annat utformas för att minska de ekonomiska klyftor som idag växer sig allt större. Miljöpartiet går till val på höjda och mer progressiva kapitalskatter och sänkt skatt på arbete för de som tjänar minst. Det ska löna sig mer att arbeta än att äga. Ett annat viktigt skydd mot framväxten av fascistiska rörelser bland zombier såväl som människor är ett väl fungerande skolsystem som utbildar kritiskt tänkande individer, och en likvärdig skola för barn och unga i hela landet. Miljöpartiet vill förbjuda marknadsskolan och se ökat statligt ansvar för skolans finansiering.
4. Norska Maja Lundes klimatdystopi Blå. Romanen skildrar ett Europa som präglas av brinnande skogar, förstörda skördar och sakta torkande insjöar. Den som tagit del av nyheterna under den gångna sommaren känner nog igen sig i beskrivningen.
5. Miljöpartiet instämmer i Herman Geijers spaning att Frankensteins monster speglar vår samtid väl – ett monster som vi själva har skapat, tappat kontroll över, och som nu har vänt sig mot oss. Det konsumtionssamhälle som bygger på ständigt ökande utvinning av nya naturresurser har lett till att sex av nio planetära gränser idag har överskridits. Det är viktigt att understryka att världen även rymmer starka goda krafter som kämpar för en annan framtid, men faktum kvarstår att vi som samhälle hittills inte mäktat med att återta kontrollen över den skadliga utvecklingen. Hur vi tillsammans ska göra det är vår tids stora ödesfråga.
Kommentar: Funkar det att fjäska? Såklart det gör! Överlag så lyckas MP:s svara utifrån sitt partiprogram mycket väl. Klimat- och miljöfrågor i fokus vilket såklart också är viktiga framtidsfrågor. Frågorna de väcker i första svaret skulle jag kunna skriva tre sidor om bara i sig. Det händer att djur kan vara en hjälpreda i kampen mot zombierna, det vet alla som sett tigern Shiva i The Walking Dead, men att ha det som argument i vargfrågan är lika osäkert som att hoppas att det kommer teknik i framtiden som kan lösa våra utsläppsproblem. Att nazizombier är extra farliga för deras ideologi håller jag nog inte med om, de är däremot ofta smartare än vanliga zombier, vilket gör dem farligare. Blå är förövrigt en fantastisk roman som jag läst i sommar, kanske fantasilöst svar, men skitsamma den är läsvärd. Och att vår situation är som relationen mellan Victor Frankenstein och hans monster är såklart rätt svar.
Vänsterpartiet
1. Vår välfärdspolitik syftar bl a till att alla ska ha rätt till bra bostäder, bra skolor och bra sjukvård. Allt detta är mycket viktigt vid ett eventuellt zombieangrepp. Väl underhållna fastigheter är lättare att utrusta med zombieskydd. Marknadsskolan måste bort så att skattepengarna går till barnens utbildning istället för privata vinster. Skolorna har ett viktigt uppdrag att ge eleverna ett kritiskt tänkande, i detta är det även bra att skolorna får i uppdrag att utbilda eleverna om hur vi bäst kan skydda oss från zombies. Sjukvården måste vara av god kvalité både för de anställdas och för patienternas skull, i synnerhet i sviterna av en zombieattack. Vi har även förslagit att de avvecklade beredskapslagren för livsmedel och bränsle ska återinföras.
2. Vi tar den globala uppvärmningen, med smältande permafrost och klimatförändringar som konsekvens, på största allvar. Vi går till val med en politik för att skapa ett tryggare Sverige där en av de viktigaste frågorna handlar om vad som konkret behöver göras nu för att lösa klimatkrisen. Med en grön klimatomställning vill vi skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Därför, och för att undvika en förvärrad global uppvärmning som kan resultera i allt från smittspridning till upptining av zombies, måste kraftiga utsläppsminskningar göras under de kommande årtiondena. Vi vill se ett klimatmål för nollutsläpp av växthusgaser senast år 2035.
3. Vår politik syftar till att bekämpa alla typer av fascism. Eventuella nazizombier kommer att omfattas av befintliga lagar om t ex hets mot folkgrupp. Om det finns risk för en omfattande återuppståndelse kommer vi att kräva förstärkningar av hetslagstiftningen.
4. The upside down i Stranger things. The upside down speglar vår värld som den ser ut om vi fortsätter att förgifta miljön, släppa ut växthusgaser och kriga.
5. Demagorgon från Stranger things. Det positiva är att vi kommer att kunna bekämpa Demagorgon, och vinna över den för att förhindra en apokalyps. Men då måste vi agera nu!
Kommentar: Svarsmässigt är det ett svagare Vänsterparti vi ser i årets utfrågning. Toppkandidaten och segrare i de två senaste undersökningarna brister något i årets viktigaste undersökning. En stärkt offentlig sektor är utan tvekan en av de viktigaste frågorna för ökad beredskap i samhället. Det är mer kostnadseffektivt och vissa saker, som sjukvård, går inte att preppa för. Det är vänsterns starka kort i framtidsfrågor kanske särskilt i och med omläggningen till en ny linje i klimatfrågorna. Svaret om nazizombierna är svagt, det är inte lagstiftningen som hindrar nazizombierna, de kommer sätta tänderna i oss oavsett om det är lagligt eller inte. Stranger things är såklart ett bra kort att dra, men svaret känns lite som godhetssignalering snarare än konkreta förslag och analyser av tillståndet i världen.
Sverigedemokraterna
1. Jag skulle vilja påstå att vår politik gällande försvaret är av största vikt när det kommer till ett eventuellt Zombieangrepp. Vi har länge varit drivande i en upprustning av det militära och här anser jag även att det civila försvaret är av stort värde. Fler värnpliktiga och utbildning i hantering av moderna, explosiva vapen som är effektiva i sammanhanget.
2. Vi Sverigedemokrater anser egentligen att vi har en liten möjlighet att påverka den globala uppvärmningen. Vi är, internationellt sätt, ett litet land med en liten befolkning. Dock vill vi stötta Svenska företag som är drivande i utvecklingen av Bio-CSS vilket kan möjliggöra minskade koldioxidutsläpp.
3. Nu är jag, i ärlighetens namn, en smula osäker på vad som är mest effektivt mot den här typen av Zombier… Fungerar tung artillerield bra mot dessa?
4. Det största hotet vi ser mot Sverige idag är en total Sossezombieapokalyps, vilket i sin tur innebär, bland annat, ett totalhaveri av Sveriges ekonomiska och rättsliga system. Det innebär också en totaldöd av den svenska landsbygden och att samtliga drabbade av den här typen av zombievirus får riktigt allvarliga symptom. Till dessa hör bland annat, total blindhet för dagens samhällsproblem och migrationspolitik samt en överdriven vilja att slösa svenskarnas skattepengar på allt som kan bedömas som onödigt.
5. Svår fråga… Vi vill ändå välja att se omvärlden med hoppfulla ögon. Kanske Hulken passar bra. Världen är en smula bipolär men vi tror ändå att det goda innerst inne kommer ta över och vinna i slutändan.
Kommentar: Jag har diskuterat zombiekrig i podden Eld och rörelse. Min linje (som återspeglar nästan alla zombiefilmer) är att försvaret har mycket begränsad roll i att samhällen ska klara de odöda horderna. Tung artillerield är inget att rekommendera, men däremot fungerar organisering bra. Men det stämmer bra in i SD:s vilja att ha enkla lösningar på komplexa problem. Att CCS teknik ska lösa några utsläppsproblem är helt orealistiskt (världens största koldioxidinlagrare, Orca på Island, fångar in 4000 ton per år. Det är ungefär tio flygplan som t/r flyger Sverige-Thailand. Det skulle krävas 63 stycken av det största koldioxidinfångarna för att bara täcka svenska resor till Thailand). Att sossezombier skulle komma upp var lika förutsägbart som smart! Grotescos klassiska sketch med sossezombier är fantastisk. Att välja Hulken som monster är svårtolkat. Är det dumt att bli arg? Han blir ju starkare ju argare han blir, dessutom är han väl mer hjälte än monster. Men det finns något tvetydigt i det som ändå är intressant.
Centerpartiet
1. Centerpartiet brinner för att hela landet ska leva och hela landet ska kunna förvaras mot yttre och inre hot, inkl. zombier. Både stad och landsbygd är viktig för att få ett gemensamt försvar och ett sammanhållet motstånd i landets alla hörn. Att även personer på landsbygden har tillgång till kommunikations- och försvarsmateriel är en förutsättning för att vi ska kunna bekämpa zombierna. Därför behöver vi bygga ut infrastrukturen så att det finns mobiltäckning och uppkoppling i hela landet.
2. För att förhindra både nygamla smittor och zombier så måste vi hålla nere temperaturen. Det behövs också för klimatets skull. Det är avgörande att få med även resten av världen för att snabbare kunna nå 1,5-gradersmålet. För att Parisavtalets mål ska uppnås behöver vi se till att Sverige har en pådrivande roll i EU och det internationella samarbetet för fasa ut de fossila subventionerna, sätta ett globalt pris på koldioxid och minska världens utsläpp. När andra länder vacklar behöver Sveriges röst vara tydlig och agera som ett föregångsland. Med Centerpartiets reformer vill vi visa att ekonomisk tillväxt och fler jobb, kan gå hand i hand med minskade utsläpp så att permafrosten inte smälter.
3. Utöver åtgärderna som nämns i svaret ovan för att förhindra ökade temperaturer, är det viktigt att vi står upp för liberala värderingar som värnar om mångfald och allas lika rätt och värde. Det är kanske att hoppas på för mycket att tro att nazizombier kan omvändas men om vi som inte vill ge nazizombierna något inflytande samarbetar brett tillsammans kan vi gemensamt bekämpa dem. Då blir motståndet större och vi kan fortsätta stå upp för och försvara de liberala värderingarna som inte delar upp människor i ett vi och ett dem.
4. Det är många som fått kalla kårar av att ha tittat på serien The Handmaid’s Tale (som bygger på boken Tjänarinnans berättelse) just för att den känns så verklighetsnära. I den blir det tydligt hur mänskliga rättigheter urholkas och den liberala demokratin nedmonterats samtidigt som friheter krymps. Centerpartiets politik behövs för att stoppa utvecklingen mot en sådan verklighet. Vi värnar den liberala demokratin, allas rätt och lika värde, jämställdhet och att bekämpningen klimatförändringarna genomsyrar all vår politik.
5. Kakmonstret som med sin överkonsumtion av kakor representerar en värld som inte hushållar med jordens resurser och där överkonsumtion tär på naturens resurser. Istället vill vi se mer av cirkulärt tänkande, återvinning, återbruk och kretsloppstänkande. Det borde kakmonstret också göra.
Kommentar: Centerpartiet lyckas bra med att förena sina hjärtefrågor (1. Kapitalism och 2. Att distansera sig från SD) på ett bra sätt i sina svar. Att städerna är förlorade när zombierna kommer är självklart, men de storskaliga jordbruken som premieras idag lär ha svårt att klara sig utan fossil energi. Men bakom ordet ”försvarsmateriel” misstänker jag att Centern inte är främmande för bondemiliser Mao-style. Det maoistiska förstärks i folkfrontstanken mot nazizombierna. Handmaid’s Tale är ett bra exempel på en närliggande dystopi som också kan bli verklighet utifrån hur vi ser inskränkningar i bland annat kvinnors kroppar runt om i världen. Ett tecken på att världen aldrig blir bättre om vi inte kämpar för det, och att inga segrar kan tas för givna. Ja! Kakmonstret är ett mycket bra monster som sätter fingret på vårt osläckbara konsumtionsbegär. Idén om grön tillväxt som C ändå lyfter fungerar tyvärr inte vilket t ex rapporten Decoupling Debunked visar.
Socialdemokraterna
1. Sjukvården och den forskning som bedrivs i samband med den kommer att vara avgörande i att förstå och förhoppningsvis kunna hitta ett botemedel. Skadade och infekterade kommer behöva vårdas. Har forskningen inte nått så långt att vi kan hindra zombieblivandet av bitna kommer de satsningar vi gjort och kommer göra på polis och försvar kunna vara till stor nytta.
2. I takt med att jordens medeltemperatur ökar riskerar permafrosten att tinas upp och därför är det avgörande att bromsa uppvärmningen. Vi måste påskynda klimatomställningen och här är det viktigt att politiken tar ledartröjan med en aktiv klimatpolitik. Genom att Sverige går före och investerar i klimatvänlig teknik stärks våra företags konkurrenskraft. Vi ska göra det lönsamt för företagen att agera miljövänligt. Det ska vara lättare för människor att ta ett klimatansvar i sin egen vardag. Sverige måste vara en stark kraft i FN och EU för en mer ambitiös klimatpolitik.
3. Det är oerhört viktigt att vi aldrig glömmer bort nazismens fruktansvärda brott och nivån av dem borde vara anledningar nog för människor att aldrig vända sig till en så avskyvärd ideologi igen. Dessvärre ser vi att samhället fortfarande behöver kämpa emot nazism, rasism och främlingsfientlighet. Det bästa sättet att motverka nazizombier är att motverka nazism hos levande människor.
4. Det är omöjligt att inte peka på klimatförändringarnas konsekvenser som en möjlig dystopi av apokalyptisk karaktär.
5. Zombies är en bra representant för hur världen ser ut idag genom att Zombies representerar att det största hotet mot människan är just människor. Vi håller på att ta död på den planet vi lever på, armar ur dess resurser och vi är mer benägna att gå i konflikt med varandra snarare än att samarbeta. Med det sagt, vi ser även mycket som vi kan vara hoppfulla över, inte minst vår välvilja och vår kreativitet för att ställa om och ta hand om varandra i stunder av kris och krig.
Kommentar: Till skillnad från forskning på andra sjukdomar är det jäääättedumt att försöka hitta ett botemedel mot zombierna. Det går nästan aldrig bra och slutar med fler döda eller inhumana experiment. Vår tids sjuka fascination om att allt går att lösa måste vi göra upp med. Däremot sjukvårdssatsningar för att upprätthålla en grundläggande hälsa hos befolkningen kommer göra att fler klarar sig (OBS inte att vårda zombiesmittade!) Polis och försvar är ingen bra lösning som jag nämnde i svaret till SD. Ja om det inte finns nazister så kommer de enda nazizombierna bli de som väcks upp av okänd kraft. Ett bra sätt att hindra nyrekrytering. Grejen med zombier är just att vi inte får betrakta dem som människor ”It’s not your mother anymore”. En del vill istället använda zombien för att visa att människor blir till monster under hemska livsvillkor och att det är andra överlevare som är det farliga. Men det svarar de bra på i slutet av frågan. Att vi faktiskt i katastrofernas inledande skede beter oss hyggligt mot varandra.
Liberalerna
1. Alltid skolan! Med kunniga medborgare med gedigna kunskaper i alla ämnen har vi en god grund i ”human resources”; för att skydda och återuppbygga ett samhälle som slits isär av zombier. Själva skolbyggnaderna är ofta centralt belägna, välutrustade lokaler som med fördel kan användas som bas för det lokala motståndet. Där finns både läroböcker och brännbollsträn. Dessutom kan skolsköterskan hjälpa till med hälsoundersökningar, vaccin och omplåstring. Kolla vilka tider mottagningen håller öppet.
2. Vi tror starkt på storskalig koldioxidinfångning och lagring. Risken är stor att vi kommer att få ett överhäng där koldioxidutsläppen blir större än vad som krävs för att stanna vid 1,5 grader, vilket är den säkerhetsmarginal som IPCC bedömer som acceptabel för att inte zombierna ska börja komma fram på grund av avsmältningen. Därför krävs negativa utsläpp i stor skala för att ta klimatet tillbaka ner till 1,5 grader, så att ny permafrost hinner bildas innan zombierna vaknat tillräckligt för att gräva sig upp till markytan. Vi vill dessutom göra Esrange till ett nav i rymdförsvaret på Nordkalotten, vilket är bra om olyckan ändå är framme.
3. Genom kunskap om historien. Utifrån grävande i arkiv, som möjliggjorts genom den förstklassiga skolgång vi kämpar för, kan vi spåra upp gamla nazistgravar och se till att de hålls väl bevakade. Det internationella samarbetet är viktigt även här. Natomedlemskapet gör att Sverige får del av de kollektiva säkerhetsgarantierna vid en attack från dessa särskilt farliga zombier, samtidigt som vi själva förstås solidariskt stöder de andra medlemsländerna. Slutligen behövs ett starkt förebyggande arbete idag så att inte mänskligheten så småningom även måste värja sig mot jihadistzombier, incel-zombier och annat som vi hittills sluppit.
4. Imperiets förfall i den första delen av Asimovs stiftelsetrilogi ligger nära till hands. Det galaktiska styret nonchalerar kunskap och försöker sätta sig över fysikens lagar genom ”breda politiska överenskommelser” (det senare ser vi främst inom energipolitiken). Problem bemöts genom symbolhandlingar snarare än genom att faktiskt åtgärda vad som är fel. Asimovs dystopi kryddas dessutom här i den jordiska parallellen av snabba klimatförändringar som i grunden förändrar förutsättningarna för livet. Sakta fortskrider förfallet och apokalypsen smyger sig obönhörligt närmare.
5. Helt klart borgerna i Star Trek. Vi liberaler kämpar emot varje uppfattning där människor tvingas in i grupper. Människors mångfald och variation är vår styrka, inte att skapa en utslätad massa. Vår världs borger säger att motstånd är lönlöst, men själva fortsätter vi oförfärat att kämpa mot alla som hindrar dig från att tänka själv. Den elfte september kan du kliva på verklighetens USS Enterprise. En borgerlig regering är bästa vaccinet mot en borgregering.
Kommentar: Skolan är Liberalernas hjärtefråga och jag gillar hur de tänker innovativt om hur den kan befästas. Eleverna kan återigen börja göra kaststjärnor och basebollträn som på 1980-talet, Bengt (som träslöjdsläraren alltid heter) hjälper till med material. Men det där med infångning av koldioxid är en dålig variant, det finns en smart men gammal uppfinning som heter skog som fungerar långt mycket bättre. Rymdförsvar mot zombier är overkligt. Stiftelsetrilogin är en intressant dystopi. Men det där med att inte göra något åt grundproblemen är det inte just det som Liberalerna visar när de hellre fångar in koldioxid än att minska utsläpp? Det är symbolpolitik om något. Riktigt snygg ordvits avslutar Liberalernas svar. Generellt tycker jag att Star Trek är för syntare men svaret tilltalar mig ändå.
AVSLUTANDE KOMMENTAR:
Så vad ska du då rösta på om du verkligen vill att Sverige ska klara att de odöda horderna reser sig och konsumerar mänskligheten? Jag förstår att det kanske inte är den viktigaste frågan för alla, många lever i total förnekelse inför zombiehotet, men den kanske säger något om hur partierna resonerar även i det preapokalyptiska samhället. Alla partierna lyckas svara utifrån sin ideologi på ett bra sätt. I årets val så gör jag inga rekommendationer för hur du ska rösta. Men hoppas att du får någon vägledning.
På det stora hela så är röstningen vart fjärde år en ganska liten del av vad du kan göra demokratiskt. Den politiska spelplanen förflyttas hela tiden, förslag som för tio år sedan inte kunde föras fram kan idag göra det. Jag tror att Folkpartiet på 1970-talet var radikalare än vad Vänsterpartiet är idag. Genom att vara aktiv i rörelser har du större chanser att klara dig när zombierna kommer. Och du kan förändra spelplanen åt det håll du tycker är bäst.
Är det något vi kan lära oss av katastrofer som på något sätt liknar zombieapokalypsen är så är det organisering och att känna grannar som är nyckeln till att klara sig. Så ta ditt röstande på mindre allvar och vad du gör mellan valen på större allvar så får du bättre chanser att klara dig när zombierna kommer. Och cardio såklart som vi lärt oss i filmen Zombieland (ja inom kort lanseras ett zombieöverlevnads-träningsprogram i Styrkelabbets app StrengthLog).
Lär känna dina grannar, börja träna och organisera dig, det är mina tre tips till dig inför den osäkra framtid vi står inför. Val eller inte.
Varför vi måste inse att det finns ett slut, eller varför ”more” inte alltid kan vara ”more”
Han sitter inomhus med solglasögonen på, en drink i handen och pratar upprört. ”People kept on telling me to slow down: ’Remember, less is more’. And I always say: How can that be? How can less be more? It’s impossible. More is more”. Det klassiska Youtubeklippet med gitarrvirtuosen Yngwie J Malmsteen är det jag får upp i huvudet när jag tänker på hur världen ser ut. Vilken framtid om presenteras för oss och hur omöjlig den är. Malmsteens ord speglar, helt omedvetet, hur det ekonomiska systemet och mycket av vårt tänkande är beskaffat. Vi kan inte tänka oss att ta bort. Om något är fel måste vi lägga till. Gör mer. Gärna snabbare.
Therese Uddenfeldts bok Gratislunchen – Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut (2016) handlar just om det orimliga i det tankesättet. Om hur vår ständiga vilja till mer är omöjlig. Framförallt handlar boken om energi, för det är det all mänsklig verksamhet handlar om. Ekonomi bygger på tillgången energi: ”Utan energi blir ingenting gjort. Men med ständigt mer energi blir ständigt mer gjort.” konstaterar Uddenfeldt.
Det är solen som gör liv möjligt, men för mycket sol kan som bekant vara dåligt. Olja, och andra fossila bränslen som gas och kol, utgör idag över 80% av all energi vi använder globalt. Vi vet att vi måste sluta med det, men vårt välstånd bygger på att vi fortsätter med det. Och även om vi tänker bort klimatet ur ekvationen så är oljan en ändlig resurs och den blir dyrare allt mer energikrävande att utvinna. Den globala energiförbrukning ökar och det finns inga politiker som kan säga att den ska minska. De säger att den ska bli grönare men får svårare att förklara hur det skulle gå till. Istället håller vi krampaktigt oss kvar vid tanken på eviga framsteg och att allt åtminstone på sikt kommer att bli bättre. Vi har ju löst allt förut. För är det inte så att förnyelsebara energislag ökar otroligt fort och blir allt billigare? Jo, det stämmer. Men det hjälper föga eftersom de fossila energikällorna också ökar eftersom vårt samlade energibehov fortsätter växa.
Det välstånd som byggts upp i Sverige och det globala nord, är byggt på den billiga energi som vi nu alltså måste sluta använda. Det finns inget som på kort sikt kan ersätta den. Inte förnyelsebart. Inte ens kärnkraft. Hela vår infrastruktur är uppbyggt på ett föråldrat energislag, och det kommer ge effekter när det brister. Ett exempel är en intervju i DN när näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson intervjuas i DN den 9/7 2022. På frågan om alla ska ha elbil svarar han: ”Ja om det är det människor vill göra. Det finns ganska många som tycker att vi ska sluta flyga, sluta köra bil, sluta konsumera men det är inte regeringens strategi. Vi ska kunna göra de saker vi vill göra och leva det liv vi vill leva utan klimatpåverkan. Sedan ska vi inte underskatta så småningom arbeta cirkulärt.” I korthet, vi ska inte offra något, kanske i framtiden kommer det bli lite annorlunda. Klimatkrisen för inte störa vår vardag. Oavsett hur världen faktiskt ser ut.
Den svenska skogen är något som belyser problemet med more is more bra. Lisa Röstlund tar upp det i sin bok Skogslandet – En granskning (2022). Vi kan inte låta skogen växa och suga upp koldioxid från atmosfären samtidigt som den ska vara klimatsmart byggmaterial och ersätta fossila bränslen. Just vår syn på skogen är ett tydligt exempel på hur allt vi försöker lösa de stora problemen med bara blir till nya problem. Alla lösningar skapar nya problem när vi fortsätter att tänka att allt ska gå framåt.
Vi har sett missade möjligheter på missade möjligheter. Först pandemin, som skulle kunna varit en katalysator för omställning till ett annat samhälle när vi ändå var tvungna att börja förändra våra beteenden. Sedan invasionen av Ukraina när vi kunde gjort oss oberoende av ryska fossila energikällor och fått stöd för det i opinionen. Två chanser där politiker borde kunnat börja minskningen. Om viljan funnits.
Vi vill äta upp kakan och ha den kvar. Vi vill spela snabbare fast det i ärlighetens namn inte låter speciellt bra, det är mest gitarrunkeri på hög nivå. Vi vet vad vi har men inte vad vi kan få. Men kanske är det också så att det inte finns något bra framtidsscenario. Det finns olika nyanser av kriser. IPCCs rapport från i mars visade att det är teoretiskt möjligt att nå 1,5 gradersmålet. Men få tror att det är möjligt. Det är inte mycket som tyder på att våra utsläpp skulle minska – oavsett valutgång i september. Men det betyder inte att det är kört. Det är det aldrig. Framtiden är inte binär – katastrof eller att allt blir bättre. Lidandet och artdöden ökar för varje tiondels procent som världen värms upp. Men också för varje ny gruva eller plantage som skövlar naturområden. Det är svårt att balansera hopplöshet och att det faktiskt går att förändra. Socialdemokratins NATO-vändning är bara ett exempel på att det helt plötsligt kan gå fort. Men det kräver oftast en kris i kombination med starka folkrörelser som ställer krav.
Uddenfeldt ställer i slutet på boken den centrala frågan: ”Vad kan vi göra?” Alla som oroar sig över planeten ställer sig frågan. Problemet med frågan är, som hon belyser, är att vi tror att det är bättre att göra något än att sluta göra. Studier visar att vi är benägna att vilja lägga till saker när vi ska lösa problem. Istället bör vi sluta göra så mycket som vi gör idag. Det handlar om konsumtion, resor, streama TV-serier. Hushålla med den begränsade mängd biomassa som finns. Ägna oss åt varandra. Den inre resan snarare än den yttre. Det sociala framför det materiella. Och, när vi tillgodosett de grundläggande fysiska behoven, det som gör livet värt att leva.
Boktipset: Devolution – A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre
Adversity introduces us to ourselves
Max Brooks citerar ett tal av George W Bush strax efter 9/11 där han säger att vi lära känna oss själva genom motgångar. Och Kate Holland, berättarrösten i boken Devolution: A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre är ett bra exempel på det. Hon genomgår en resa från hunsad fru, som inte vågar ta tag i de vardagliga problemen till en ledare som koordinerar motståndet. Ja, alltså motståndet mot en flock aggressiva och hungriga Sasquatch – alltså Bigfoots (i plural går det tydligen att använda både Bigfoots och Bigfeet) – som tvingats iväg från sitt naturliga habitat på grund av ett vulkanutbrott.
Max Brooks blev känd genom sina böcker om zombiekatastrofen. Först skrev han zombieöverlevnadsguiden Zombie Survival Guide (2003) och sedan World War Z (2006) som sedermera blev storfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Bägge verken var viktiga för att zombiegenren skulle ta fart i början av det här millenniet. I Devolution tar Brooks sig an hotet från Sasquatscherna. Ingen likhet i övrigt men det är roligt att jag gjort ungefär samma resa från zombieöverlevnadsguide till en bok om ett annat monster. Och temat från apokalypsen till kampen mellan grön teknologi och natur går också igen i min senaste bok.
I Devolution får vi följa dagboksanteckningarna från Kate Holland som med sin make Dan flyttat till Greenloop en liten hightech by mitt i ingenstans i delstaten Washington. I byn finns det sex bostadshus och sammanlagt elva boende. De är tech-entreprenörer, författare, konstnärer, yogainstruktörer och psykologer som drömmer om att leva nära naturen, men i full bekvämlighet med det grönaste av det gröna i byggteknik. Deras bajs används som biogas, solpaneler för att de är självförsörjande på energi och drönare levererar mat någon gång i veckan. Men när vulkanen Rainer får ett stort utbrott förstörs deras kontakt med omvärlden. De har kvar energi men kan inte koppla upp sig mot nätet och blir bortglömda av omvärlden. Här börjar de lära känna sig själva. De flesta är matade med tech-världens optimism och tro på att allt löser sig. En person, som heter Mostar efter staden hon växte upp i, har erfarenheter av kriget i forna Jugoslavien och förstår att det är viktig att förbereda sig på att det kan bli långvarigt. Att de behöver spara resurser och också förbereda sig för att odla och ransonera.
Här blir Devolution en spegel av vårt samhälle. Teknikoptimister som tänker att allt löser sig, det har ju alltid gjort det (och de frågar sig inte för vem eller vilka det löser sig, allt är centrerat kring dem själva). Den formen av optimism finns överallt och är en av anledningarna till att fler inte väljer att förbereda sig för kriser. Vi vet att de kommer, men vi vill inte tänka på det och genom att inte förbereda oss så slipper vi tänka på det i vardagen. Att se det negativa som skulle kunna uppstå snarare än att förneka och strutsa.
På vissa sätt är det också en skildring av prepping. Det handlar om att lära sig odla, att hushålla med resurser och att improvisera utifrån allt sämre förutsättningar. Men kanske framförallt att vi behöver andra för att klara oss, vi behöver hålla ihop en grupp och ledarskap. Vi behöver nej-sägare som påpekar faror och svagheter i planer.
Brooks skriver framförallt genom Kates dagbok, men också utifrån intervjuer med en Park Ranger och Katies bror som fick mig att tänka på konspirationsteoretikerna som bodde i en husvagn i de gamla Arkiv X-avsnitten.
Jag gillar verkligen Devolution. Den är något långsam i början men accelererar hela tiden. De sista femtio sidorna är nästan konstant action och boken blir svår att lägga från sig. Och för att inte vara en zombiebok är det väldigt mycket en zombiebok. Utslitna inälvor, organiserat försvar mot en framvällande (om än något smartare) fiende, belägringen är alla klichéer som känns igen och som Brooks verkligen behärskar. För finsmakaren går det att diskutera hur bra det funkar med dagboksanteckningar för att driva en historia. Jag vet att i alla fall jag inte skriver dagbok på det sättet. Men på det stora hela är det spännande, och kul att man i början hatar nästan alla personerna i boken (självgoda do-gooders), men i katastrofen lär man sig tycka om dem mer och mer.
Lärdomen vi kan ta med oss från den här blodiga skildringen av grön teknologi mot natur är att redan innan kriserna kommer fundera på: Vem vill du lära känna i motgången?
Att vänja sig vid det nya normala
För några månader sedan skrev jag en artikel till Arena Essä om att vänja sig vid nya situationer utifrån Anna Dahlqvists bok Det är tropiska nätter nu.
Du vet hur det är när någon stänger av spisfläkten och helt plötsligt blir det en skön tystnad. Du kanske inte tänkte på att den var på innan, men när den stängs av så märker du det. På psykologispråk kallas detta för habituering. Att vi vänjer oss vid saker.
På Wikipedia går att det att läsa att det är den enklaste formen av inlärning. Vi delar den förmågan med nästan alla andra djur. Och det är en förklaring till att vi kan leva mitt i en klimatkris och inte tänka särskilt mycket på den. Men olika människor habituerar olika mycket.
I den nyligen utkomna boken Det är tropiska nätter nu av Anna Dahlqvist (Atlas) har huvudpersonen Clara mycket svårt att habitueras in i normaliteten. Hon lider och klarar inte av det som kallas ett normalt liv när hon upplever den varma sommaren, läser rubrikerna om vattenbrist, nödslakt av djur och värmerekord. Hon skriver in sig själv på en psykiatrisk avdelning för att försöka bli frisk. Men så länge världen ser ut som den gör går det inte att bli frisk. Till skillnad från annan ångest, som oftast inte är rationell, finns det ett reellt och mycket konkret hot som inte försvinner bara för att vi lär oss hantera det. I klimatfrågan är det en hårfin skillnad mellan galenskap och sund reaktion på en osund situation…
Läs resten av essän här: https://www.dagensarena.se/essa/vill-vi-habitueras-till-det-nya-normala/
Klimatkrisen får aldrig störa
På Aftonbladet Ledare skriver Susanna Kierkegaard om Extinction Rebellions aktionsvecka ”fossilupproret” som var förra veckan i Stockholm. Hon menar att aktioner som blockader stör ”vanligt folk” och därför är kontraproduktiva. Det är lätt att förstå att människor som sitter fast i trafik blir sura, irriterade och frustrerade. De kanske sorterar sina sopor och handlar ekologiskt när det inte är för dyrt. De tänker minsann på miljön och klimatet lika mycket som alla andra. Jag skulle säkert att vara lika frustrerad. Men att trafiken står still i Stockholm är mer regel än undantag under rusningstrafik. Och problemet är bilarna. Massbilismen. Att det ofta är lättare att ta bilen även i Stockholm som har en väl utbyggd kollektivtrafik i jämförelse med de flesta andra orter i Sverige. Det är ett strukturellt problem som inga sorterade sopor eller ekologiska Kiwis kan lösa. Vi har byggt in oss i ett samhälle som gör det svårt för människor att agera på ett ansvarsfullt sätt. Det finns exempel från städer i Holland eller varför inte Köpenhamn där det byggts för att det ska vara lättare att till exempel cykla. Men för att det ska komma till stånd behövs människor som driver frågan.
Jag har framförallt två invändningar mot Kierkegaards text. Den första handlar om samhällsförändring. Historiskt är det sällan protester som inte utmanar det rådande som förändrar. Rösträttsrörelsen i början av 1900-talet, miljörörelsen eller medborgarrättsrörelsen har alla brutit mot lagar, varit besvärliga för folk i allmänhet. Det är så samhällsförändring går till. Med polemik som går bortom tyckandet. Och även om jag inte håller med XR i allt de gör så är det befriande att de gör något. Samhällsförändring bygger alltså på att utmana och ta risker för att förändra. ”Valet av metod kan diskuteras” skriver Kierkegaard. Det kan vi såklart göra. Och det görs nog internt i XR också. Men det är påfallande vanligt att människor på höga poster (eller höga hästar) tycker att människor borde agera annorlunda så det inte stör just dem. De lever i villfarelsen att deras sätt att leva på något sätt är hållbart.
Den andra invändningen handlar om att vi faktiskt inte har något val. Vanligt folk kommer kanske att få det lite besvärligare nu om till exempel trafikblockader ökar. Men det är inget mot hur besvärligt vi kommer få det om vi inte gör allt vi kan just nu. Förändrat väder, höga energipriser, migrationsströmmar när människor inte kan bo kvar på grund av hetta, torka eller extremkyla. Framtiden kommer att vara besvärlig, oviss och på många sätt obehagligt. Den kommer att vara något helt nytt. Men vi märker inte förändringen för vi är så bra på att vänja oss vid nya situationer. Jag grubblar ofta över just att vi tänker att det kommer att vara ungefär som nu även om 10-20 år. Jag är också fast i den tanken känslomässigt, även om jag rationellt inte tror att det blir så.
Och just det. En XR aktivist jag talade med sa att det inte var någon fara för räddningstjänstens fordon. Det är en myt som ofta sprids. De hade ringt i förväg och frågat om det skulle kunna störa, och fick svaret: ”Nej, det gör det inte”.
Men på det stora hela löser inte en fastklistrad aktivist klimatkrisen. Det är det nog ingen som tror. Men det är i alla fall något som har potential att förändra. Ingen enskild aktion förändrar hela samhällen. Men ingen massiv politisk rörelse är heller möjlig utan de enskilda handlingarna. Därför är de trots sina brister ett måste.
Om det här och en hel del annat skriver jag i min kommande bok Monstersamhället: från förnekelse till framtid” som kommer ut 17 maj. Den går att förbeställa här. För övrigt anser jag att bufféer bör förbjudas.
Zombieöverlevnad 