Category Archives: Att överleva

Mellan individualistisk prepping och statlig styrning

I en intressant Essä i OBS i P1 pratade juristen Tormod Otter Johansen om katastrofen som möjlighet och om hur vi inte behöver välja den individualistiska preppingen eller tron på att staten kommer att lösa alla våra problem. Otter Johansen hade läst Rebecca Solnits A Paradise Built in Hell – the Extraordinary Communities that Arise in Disaster och diskuterar utifrån bokens optimistiska grundtes – att katastrofer faktiskt är en möjlighet till något nytt. Till gemenskaper som inte annars uppstår. Mina tankar går direkt till den våg av organisering och sociala rörelser som uppstod efter den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001. Hur människor som tidigare aldrig varit organiserade eller kände att de var en del av något större tog till gatorna och krävde förändring.

Går det att redan innan en katastrof skapa något som kan vara ett frö till något bättre? Jag tror det. Tanken är att vi med grannar och närstående gemensamt kan förbereda oss för att något kan hända. Jag har tidigare i en rad inlägg lyft fram ”Att känna sina grannar” som en viktig katastrofförberedelse, och det är det det handlar om. Men förutom att bara känna sina grannar så gäller du ju att prata om de här frågorna tillsammans.

Det finns ett problem med 72 timmars-kampanjer då de lägger över delar av ansvaret som det gemensamma tidigare haft på individerna. Det är en del av en trend i samhället att lägga över mer på vanligt folk och att minska det offentligas resurser, vilket drabbar de resurssvaga mest. Men att satsa på att bygga upp lokala gemenskaper som kan vara en resurs vid kriser är en brygga mellan att människor ska tvingas klara sig helt själva och att förvänta sig att staten ska lösa problemen som uppstår. 72-timmarskampanjer har ofta också svårt att nå ut ordentligt vilket utvärderingen av Göteborgs stads kampanj visade. Jag tror helt enkelt att vi behöver samtala tillsammans om problemen, och inte bara få information ”uppifrån”.

ABF och Civilförsvarsförbundet har nyligen tagit fram ”Boken om hemberedskap – bli bättre förberedd” och det kan ju vara ett första steg till att organisera mera lokalt. Gör en shout out i den lokala facebookgruppen för området eller sätt upp lappar eller lägg lappar i brevlådor om du föredrar det mer gammaldags. Att ha en studiecirkel kring boken är ett bra sätt att både få kontakter med människor som bor i närheten och att lära dig mer om kris och katastrofberedskap. Det går såklart också att läsa boken tillsammans med andra i en redan befintlig organisation. Ha ett möte där ni pratar om vad ni skulle kunna göra tillsammans vid en kris i innebandyföreningen eller läxläsningsgruppen. En redan existerande organisation har stora möjligheter att snabbt komma igång vid en katastrof, och har ni pratat om det i förväg är det kortare avstånd till handling när något verkligen sker.

I USA är det här rätt populärt i beredskapskretsar, det finns en större vana av att organisera sig i lokala communitys (som det saknas ett bra svenskt begrepp för).  Konceptet Community Resilience utarbetades efter Orkanen Katrina där det i dess svallvågor visade sig att de som hade starka lokala nätverk och kände varandra klarade sig bättre och kunde vara en resurs i efterarbetet. På länken ovan finns det PDFer om hur en kan gå till väga för att komma igång. Det har använts för att göra fattigare omården i Los Angeles mer resilienta till exempel. Optimalt vore ju också att engagera föreningar och sammanslutningar i lokalområdet för att bli starkare och mer förberedda. Jag skriver en del om hur det går att göra praktiskt i kapitlet om att känna sina grannar i ”Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig”.

Så när myndigheterna nästa gång (kanske vid nästa krisberedskapsvecka i slutet av maj 2018) ställer frågan till dig: ”Klarar du 72 timmar”, frågar du dina grannar: Hur klarar vi 72 timmar?

 

 

 

 

Annonser

Överlev katastrofen är här!

Jaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Jaaaaaaaaa!!! Jaaaaaaa!!! Beställ den på din bokhandel eller köp den online! 

”Skulle du överleva en katastrof? Och går det att förbereda sig på pandemier, bränder, naturkatastrofer, kriser eller rentav en zombieapokalyps?

Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig djupdyker zombieöverlevnadsexperten och folkbildaren Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att klara en katastrof eller en helt oväntad händelse. Utifrån forskning och intervjuer med experter går han igenom bland annat riskhantering, kroppens behov, möjliga hot i det moderna samhället, myter kring katastrofhantering så väl som praktiska tips på hur man kan träna upp överlevnadsförmågorna, själv eller tillsammans med andra.

Överlev katastrofen är den första svenska populärvetenskapliga boken på temat som inte bara handlar om överlevnadstekniker och styrka utan också fokuserar på hur människor fungerar och vad vi kan göra för att förbereda oss praktiskt och mentalt. Med zombieapokalypsen som ingång till allvarliga samhällsfrågor berättar Geijer hur du blir en överlevare – inte genom att försöka förvandla dig till en Rambotyp utan genom att förändra ditt vardagsliv.”

 

 

 

 

Överlev katastrofen till tryck

Nu har Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig gått till tryck. Känslan är en blandning av oro och lättnad. Det är skönt att kunna släppa den, men det är jobbigt att veta att de eventuella fel som finns kvar kommer att vara där. Skrivandet har varit lättare än det var med Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Jag tror det framförallt handlat om att jag i vintras tog ledigt från jobbet lite mer för att skriva, och inte förrän de sista månaderna har det inkräktat särskilt mycket på mitt vardagsliv. Men också att jag faktiskt blivit bättre på att skriva.

Det är mindre zombiefokus än i min förra bok även om zombierna finns där. Det är nog en naturlig utveckling av vad jag tycker är mest intressant. I researcharbetet med boken har jag fått tillfälle att intervjua fantastiska människor bland annat överlevnadsexperter, beteendeforskare, psykologer, ledarskapsutvecklare och läkare. Att skriva är ett sätt för mig att lära mig mer, och intervjuerna har betytt mycket för min utveckling. Djupaste tack till er!

För första gången har jag också vågat mig på någon form av skönlitterär berättelse invävd i det hela. Det var svårt, lite krystat men roligt.

Kul nog har det kommit två andra böcker om prepping och beredskap under hösten – Prepping och Handbok i hemberedskap. Det känns som att det finns mycket att diskutera kring och att ämnet är svinaktuellt just nu.

Infotext om boken från förlaget:

”I Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig djupdyker zombieöverlevnadsexperten och folkbildaren Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att överleva när en katastrof eller bara något helt oväntat inträffar.

En svensk populärvetenskaplig bok som inte bara handlar om överlevnadstekniker och bushcraft utan också fokuserar på hur människan fungerar och vad vi kan göra för att förbereda oss mentalt och öka våra chanser att klara en kris.”

Här finns lite mer info om själva innehållet i boken.

KOM PÅ RELEASEFEST 15/12

Den finns också att förbeställa hos: Bokus (189:-) och Adlibris (204:-).

Boken om hemberedskap

Civilförsvarsförbundet hade tidigare en liten bok som hette Överlev Hemma! som varit slut i många år. Det var en av böckerna vi kopierade ur på de första zombiekurserna. Men nu har de äntligen kommit ut en ordentligt reviderad upplaga som jag har fått vara med och skriva lite i. Boken, som gjorts i samarbete med ABF, är tänkt att kunna användas som studiematerial med grannar – i hyresgästföreningen, bostadsrättsföreningen eller samfälligheten eller vad det finns för organisation där du bor. Att göra förberedelser och på så sätt lära känna sina grannar är troligen den bästa katastrofförberedelsen du kan göra (som jag skrivit om här), om inte annat den trevligaste. Det finns i alla fall en studiehandledning till boken som går att ladda ned och om du vill ha en studiecirkel så rekommenderas fyra träffar.

Det är en enkel och lättföljd kapitelindelning. Först handlar det om ditt ansvar och sårbarhet i samhället och den svenska krisberedskapens tre grundprinciper – ansvars-, närhets- och likhetsprincipen. Därefter tar upp det du behöver tänka på vid en kris utifrån kroppens behov: sömn, värme, föda, sömn/vila och trygghet/information. En utveckling från Överlev Hemma! är att kroppens reaktioner vid kris lyfts fram mer.  Hygienfrågan, transportfrågan och hur du kan använda utrustning på olika sätt är andra saker som tas upp.

Boken är väldigt översiktlig och är väl egentligen inget för den som redan kommit igång med förberedelser, men då kan det ju funka att vara cirkelledare och lära ut till andra. Jag hoppas att den kommer att användas för den tar upp hur vi kan göra oss mer resilienta för samhällsstörningar.

Boken finns att köpa i ABFs webbutik och i civilförsvarsförbundets webshop.

Prepping – boken

Nu har boken Prepping kommit ut av Anna-Maria Stawreberg. Jag hörde talas om den tidigt i år och har varit spänd på den sedan dess. Tidigare finns ju egentligen bara Förberedd som är en svensk bok om prepping och förberedelser (om jag inte räknar med Zombieöverlevnad).

Stawreberg är i grunden journalist även om hon haft ett prepperintresse i flera år, det märks lite på hur den är skriven. Den är lättläst och en bra grund men saknar lite av djupet som jag tycker behövs. Boken känns mer som en introduktion till tankesättet mer än en bok som preppers själva har nytta av. Ibland är den lite rörig och borde kanske ha getts lite tydligare struktur. De olika delarna i boken är skrivna i olika stil, ibland redogör hon för de kurser hon varit på, andra kapitel bygger är mer gör-så-här-fakta.

Det finns dock en hel del guldkorn som jag tycker saknas i andra prepperböcker. Till exempel intervjun med Misse Wester om krisbeteenden är en viktig del. Att hon slår hål på myten om människan i kris som egoistisk. Att vi snarare söker oss till varandra och samarbetar. Det är också bra med checklistor och enkla funktionella illustrationer som gör det enklare att förstå och läsa.

I intervjuer får vi möta olika preppers som resonerar kring hur de förbereder sig. Det är intressanta lite korta porträtt som jag gärna skulle läst mer om. Det skulle kunna ge den lite större djup och mer kött på benen för den som redan har ett grundläggande hum om prepping.

Så på det stora hela är det en bra grundbok att sätta i händerna på någon som är intresserad men inte vet så mycket, en introduktion helt enkelt. För erfarna prepper ger den inte så mycket nytt tyvärr.

Adlibris

Bokus

 

Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig!

Nu börjar de sista pusselbitarna till boken bli klara. Just nu sliter jag med den näst sista redaktörsgenomgången  samtidigt som jag planerar releasefest (15 dec på Kraken i Stockholm) och en massa annat.

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen handlar framförallt om olika typer av katastrofer, beteenden och teorier om om vad som gör oss resilienta – alltså motståndskraftiga. Men även om kroppens behov och överlevnadssituationer, vad som sannolikt kan hända och vad som är mindre sannolikt. Del två är uppdelad i tolv kortare kapitel och tar upp olika faktorer som påverkar din förmåga att klara en katastrof. Alltså sätt att förbereda dig på:

  • Känn dina grannar
  • Känn dig själv – känn din kropp
  • Stresshantering och STOP-regeln
  • Ha något att leva för
  • Hemberedskap
  • Fysisk träning
  • Organisering
  • Gruppdynamik och ledarskap
  • Katastrofträning och förberedelser
  • Förmågan att improvisera
  • Skaffa en hobby
  • Optimistisk realism

Det är helt enkelt en långversion av Zombieöverlevnadskalendern 2018 (bokus, adlibris) med både en teoretisk genomgång men även en del praktiska tips på hur du kan utveckla dina överlevnadsförmågor. Helt enkelt att bli bättre förberedd på någon typ av katastrof. De här olika egenskaperna/förmågorna/färdigheterna har jag kommit fram till genom intervjuer och genom att läsa en massa forskning om katastrofer. Tanken är att det ska vara saker som du ska kunna göra i ditt liv och till och med göra det bättre (ibland hatar jag mig själv en smula för att det känns som om jag skriver en självhjälpsbok). Zombierna finns med såklart, men de har en något mindre roll än i Zombieöverlevnad.

Så här blev omslaget i alla fall. Det var svårt att klura ut vad jag egentligen vill ha på det och det är lite svårt att tänka sig hur den blir ”på riktigt”.

 

Zombierna kommer! Om hur vi agerar vid larm.

Även om zombieapokalypsen kommer att vara oväntad (för många) är det sannolikt att någon form av VMA kommer att hinna gå ut. När Hesa Fredrik gick igång i Stockholm den 9:e juli sent på kvällen så var det många som inte visste hur de skulle agera (det var flera kompisar som hörde av sig till mig för råd). Ganska snabbt fylldes sociala media med olika typer av skämt (vilket även jag själv var delaktig i) vilket ett ganska vanligt sätt att hantera en diffus oro. Eftersom jag inte var i Stockholm när det hände så fick jag inte själv uppleva oron och osäkerheten av ett larm, men det finns forskning på larm och människors reaktioner på olika typer av larm.

Men hur brukar vi då agera vid larm?

Först och främst: Har du en plan för vad du ska göra vid ett larm, det kan handla om brandlarm eller VMA, så ökar chanserna att du snabbt skrider till handling – även om du inte följer just den planen är den mentala beredskapen du skapar genom att tänka igenom det viktig.

Det svenska krisberedskapssystemet bygger bland annat på att förskola och skola ser till att utföra de nödvändiga åtgärderna vid ett larm och att föräldrarna litar på det. Numera är det sannolikt att de ändå kommer att hämta barn för att samla familjen. Det är idag en naturlig reaktion som myndigheternas krisplanering måste ta hänsyn till även om det inte är det mest effektiva. De flesta familjer agerar som en enhet vid ett larm. Det vanligaste är alltså att människor kontaktar och samlar familjen för att sedan ta tag i problemen. Det är också konsekvensen av en normförskjutning där familjen som enhet blivit viktigare och tilliten till samhällets förmåga att lösa problem minskat.

Människor söker oftast skydd hos släkt eller bekanta snarare än att nyttja de skyddsmöjligheter som brukar erbjudas av myndigheter. Emellertid visar flera studier att svenska beslutsfattare har låg tilltro till människors förmåga till förberedelser. Det finnas alltså en ömsesidig misstro kring att lösa problem som uppstår.

Det finns tre vanliga hinder för att agera vid larm: kostnaden, de praktiska svårigheterna att svara på varningen samt familjeband.

Kostnaden handlar både om de faktiska ekonomiska kostnaderna och om tiden och resurserna som du måste investera i en eventuell evakuering. Den ekonomiska kostnaden kan handla om att köpa på dig extra mat/vatten och annat som kan vara bra att ha, samt om transportmöjligheter. Det har visat sig att människor med låga inkomster evakuerar i mindre utsträckning än mer välbärgade. Det har också visat sig att människor är mer benägna att evakuera i slutet av en semester än i början då de inte vill missa hela eller stora delar av semestern.

De praktiska svårigheterna handlar om att alla kanske inte tar del av larmet. Även här är klass en viktig aspekt. Människor som inte talar bra svenska, saknar kunskaper om larmsignaler, har fysiska-, psykiska- eller intellektuella funktionsnedsättningar har betydligt svårare att uppfatta hotbilden utifrån larmet och evakuerar därför inte.

Familjeband handlar, som tidigare nämnts, om att evakuering sällan sker utan att hela familjen är samlad. Människor med husdjur evakuerar sällan utan sina djur. De här hindren gör att människor hellre än att följa myndigheternas rekommendationer chansar på att det inte blir så farligt, att det går över eller att det handlar om falsklarm.

Vid tydliga hot som jordbävningar (i områden som är jordbävningsdrabbade) eller bränder är det enklare att börja handla. Ju mer diffust eller konstigt hotet upplevs som, desto svårare är det att göra något alls eftersom det är oklart när och hur du ska agera. En anledning till att många inte förbereder sig inför hot är att det är svårt att veta exakt vad du ska förbereda dig på. Den upplevda hotsituationen är viktig eftersom det är den alla handlingar utgår från. Om du inte identifierar en situation som farlig finns det stor risk att du inte gör något åt den. Om du däremot uppfattar situationen som farlig eller rent av livshotande beror din reaktion mycket på huruvida du tror att du kan göra något åt situationen – och av hur människor omkring dig beter sig. I de fall du inte upplever att du kan göra något är risken stor att du blir passiv, det ingår i det beteendemönster som brukar kallas förnekelse och är väldigt vanligt vid krissituationer.

Vid meddelanden om utrymningar av städer, områden eller stadsdelar är också misstro den vanligaste första reaktionen, även om det är kan finnas en klar och tydlig hotsituation och tidigare erfarenheter kring det. Vi söker ofta förklaringar som känns bekanta och ofarliga istället för att betrakta varje larm som en potentiell fara. Det finns också en risk att människor inte uppfattar faran om det tidigare förekommit falska larm eller om källan inte känns tillförlitlig. Många undersöker flera källor innan de börjar agera (något som tyvärr skiljer sig från hur människor delar information på sociala medier). Vi lägger också stor vikt vid hur andra människor reagerar vid händelser som avviker från det normala. Vi söker oss till varandra för att få bekräftelse och stöd för att något faktiskt har hänt. Misstro är vanligare än överreaktion vid larm. Att bryta sin sociala roll och börja agera på ett sätt som är avvikande sitter långt inne. Det är det lättare att spela cool och låtsas som att inget händer.

Från myndighetshåll är det svårt att kommunicera vid olika typer av potentiella hot. Förtroende är A och O. Att slå på stora trumman om det inte blir så farligt kan vara förödande i långa loppet samtidigt som det finns stora risker i att inte göra människor redo. Tittar vi på de senaste stormarna som kommit in till USAs södra delar har många inte utrymt trots påbud från myndigheterna. En viktig lärdom är att myndigheterna måste prata med en röst (och inte som vid t ex stormen Harvey, när guvernören i Greg Abbott sa till invånarna i Houston att evakuera medan borgmästaren Sylvester Turner sa åt dem att stanna hemma och ta skydd).

Några tankar om kroppens behov

Jag var på Bushcraftfestivalen i helgen. Det var ett trevligt arrangemang utanför Gottröra. Ganska mycket försäljning av knivar och liknande, men också flera intressanta föredrag och workshops. Ett av föredragen som jag var på hölls av Jonas och Magnus från Svenska Överlevnadssällskapet och det fick mig att  tänka till lite. Och inse att det finns en hel del fel i Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Men att det är egentligen inte så konstigt. Det handlar om att forskningen på området om hur vi ska hantera kroppens brister i överlevnadssituationer har gått framåt, inte minst forskning som har bedrivits av SÖS. Men det handlar också om att jag genom intervjuer med en massa kunnigt folk insett att det även bland mer seriösa överlevare finns en hel del myter.

Många av de ”sanningar” som finns i överlevnadskretsar bygger på att upprepa olika mantran, som i sin tur upprepats av någon annan. Svensk överlevnadstradition bygger till stor del på Handbok: Överlevnad som är Arméns gamla överlevnadshandbok från 80-talet (jag kommer ihåg att jag som barn fick tag i den och läste med stor behållning). Det finns mycket i den boken som helst enkelt inte stämmer utifrån vad vi vet idag. Mycket har hänt sedan den kom ut, och jag tror att det finns behov av en ny version som bygger på den forskning som finns idag.

De fem grundbehoven som brukar nämnas finns fortfarande kvar. Vi behöver vila/sömn, vätska, föda, värme (egentligen är temperaturreglering  ett bättre ord även om det i Sverige oftast är relevant att tala om värme) och trygghet/psyke (som också kallas information i till exempel 72-timmarsmaterial). Men det finns inga direkta fasta tider eller siffror på hur länge någon klarar sig utan att tillgodose behoven. Mycket är kontextbundet, till exempel klarar du dig klarar du dig kortare tid utan vätska än om det är varmt. Det finns ingen regel för hur mycket vätska vi behöver ha i oss, det beror på en rad saker. Det går inte heller att säga hur fort du blir nedkyld. Det beror på kroppssammansättning, temperaturer och vara för att utsätta sig för kyla.

Trygghet/psyke är kanske inte ett av de fysiska grundbehoven, men jag tycker ändå att det är relevant att tala om i det sammanhanget. Helt enkelt för att det är viktigt att i överlevnadssituationer också tänka på det. Att kunna reflektera över det egna måendet och vilka risker vi är beredda att ta, vad som är onödiga eller dumma risker och hur vi kan hitta den intellektuella skärpan när det verkligen behövs.

Så vad är det som är fel i Zombieöverlevnad då?

Jo bland annat det där med att 500-600 kalorier om dagen skulle vara bra ur ett överlevnadsperspektiv. Det är, enligt SÖS, ofta bättre att ställa in kroppen på helsvält dvs att knappt äta alls (särskilt i de sammanhangen när du tror att du kommer att bli hittad). Även om energin minskar känner de sig ofta piggare i huvudet. Många mår fruktansvärt dåligt när kroppen pendlar mellan helsvält och att få i sig lite kalorier.

En annan ”regel” är den om tre. Alltså tre timmar utan värme, tre dagar utan vatten, tre veckor utan mat etc. Det är en enorm förenkling kanske till och med så förenklad att den är kontraproduktiv. Som nämnt varierar detta väldigt mycket. Naturligtvis så är delen om kroppen i Strategier för överlevnad mer baserad på forskning än vedertagna ”sanningar” i överlevnadskretsar.

Zombieöverlevnadskalendern 2018

Har du inte börjat förbereda dig än? Har du tänkt att du ska börja preppa inför zombiernas ankomst, men har inte riktigt kommit på hur? Saknar du en spark i baken? Goda nyheter i så fall. I mitten av september kommer äntligen Zombieöverlevnadskalendern 2018 ut. Under varje månad 2018 är det alltså meningen att du ska kunna träna på en förmåga eller egenskap som kommer att hjälpa dig att överleva när en katastrof inträffar. Kalendern är egentligen en försmak på boken Strategier för överlevnad (som släpps strax innan jul).

Varje månad finns en kort text som behandlar en överlevnadsförmåga (till exempel: fysisk träning, känna dina grannar, organisering eller förmågan att improvisera) och några konkreta tips om hur du kan göra för att träna upp den förmågan. En del är mer konkreta som till exempel ”fysisk träning”, andra är lite svårare som till exempel ”att ha något att leva för”. Men tanken är att det ska gå att göra små omställningar i livet för att utvecklas och bli mer krisförberedd utan att behöva flytta till skogs och bli självförsörjande.

Release kommer att bli på Comicon i Stockholm den 16:e september.

Kalendern är illustrerad av Emelie Östergren

Förbeställ här:

Bokus

Adlibris

Ordfront

Glöm inte att andas

I stressiga situationer glömmer vi ofta att andas eller börjar andas på ett sätt som gör oss mer stressade. Kroppen försätts i en negativ stresspiral vid hetsig andning högt upp i bröstet. Som alla som verkligen behöver prestera vet är andningen ett viktigt sätt att fokusera och att hitta lugn. Det finns många metoder för att åstadkomma det och säkert ganska många typer av andningsövningar (inom Yoga är andningen viktig, ibland till och med viktigare än själva rörelserna). Om du i en hektisk situation istället kan börja andas lugnt, skapas en positiv stresspiral som gör att du lättare kan tänka klart. Vill du börja agera konstruktivt under stress är andningen alltså en viktig faktor.

I en överlevnadssituation (eller om du till exempel går vilse) är det viktigt att just lugna ned sig. I S:et av STOP-regeln är det meningen att du ska stanna upp. En förutsättning för det är att just andas. Jag skulle säga att det är en av de viktigaste sakerna när du väl insett att något har gått snett. Att känna din andning. När du märker att du andas vet du att du lever och har möjlighet att ta kontroll över andningen så att andningen inte tar kontroll över dig. För att kunna åstadkomma detta i en stressad situation behöver du träna på det.

Svenska Försvarsmakten har tagit fram en fokuseringsövning som bygger på tre månaders grundträning (övningen finns sist i inlägget, kolla gärna) och sedan ska kroppen minnas hur det går till att försätta sig i ett fokuserat tillstånd snabbt. Ett av problemen med övningen är såklart att det är svårt att verkligen börja tänka på det när du är stressad (precis som det är svårt med STOP-regeln). Något av ett moment 22. Men genom träning och att använda fokuseringsövningar kanske det blir lättare i vardagen.

Jag är inne på sista veckorna i tremånadersperioden i skrivande stund. Jag vet inte om jag tycker att det blivit lättare att fokusera med tiden, det har snarare handlat om hur jag känner mig innan jag påbörjar övningen. Oftast har jag gjort övningen en gång precis när jag vaknar och den andra gången ganska sent på kvällen (innan jag går och lägger mig). Det har inte heller blivit lättare att komma ihåg att andningsövningen ju längre in i de tre månaderna det gått (vilket också kan handa om att semestern har startat). Oavsett om det funkar eller inte så tänker jag att ta två femminuters pauser om dagen knappast kan skada. Om något så är det nyttigt för att komma bort från allt som normalt snurrar runt i huvudet.