Kategoriarkiv: litteratur och film

Boktipset: Devolution – A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre

Adversity introduces us to ourselves

Max Brooks citerar ett tal av George W Bush strax efter 9/11 där han säger att vi lära känna oss själva genom motgångar. Och Kate Holland, berättarrösten i boken Devolution: A Firsthand Account of the Rainier Sasquatch Massacre är ett bra exempel på det. Hon genomgår en resa från hunsad fru, som inte vågar ta tag i de vardagliga problemen till en ledare som koordinerar motståndet. Ja, alltså motståndet mot en flock aggressiva och hungriga Sasquatch – alltså Bigfoots (i plural går det tydligen att använda både Bigfoots och Bigfeet) – som tvingats iväg från sitt naturliga habitat på grund av ett vulkanutbrott.    

Max Brooks blev känd genom sina böcker om zombiekatastrofen. Först skrev han zombieöverlevnadsguiden Zombie Survival Guide (2003) och sedan World War Z (2006) som sedermera blev storfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Bägge verken var viktiga för att zombiegenren skulle ta fart i början av det här millenniet. I Devolution tar Brooks sig an hotet från Sasquatscherna. Ingen likhet i övrigt men det är roligt att jag gjort ungefär samma resa från zombieöverlevnadsguide till en bok om ett annat monster. Och temat från apokalypsen till kampen mellan grön teknologi och natur går också igen i min senaste bok.

I Devolution får vi följa dagboksanteckningarna från Kate Holland som med sin make Dan flyttat till Greenloop en liten hightech by mitt i ingenstans i delstaten Washington. I byn finns det sex bostadshus och sammanlagt elva boende. De är tech-entreprenörer, författare, konstnärer, yogainstruktörer och psykologer som drömmer om att leva nära naturen, men i full bekvämlighet med det grönaste av det gröna i byggteknik. Deras bajs används som biogas, solpaneler för att de är självförsörjande på energi och drönare levererar mat någon gång i veckan. Men när vulkanen Rainer får ett stort utbrott förstörs deras kontakt med omvärlden. De har kvar energi men kan inte koppla upp sig mot nätet och blir bortglömda av omvärlden. Här börjar de lära känna sig själva. De flesta är matade med tech-världens optimism och tro på att allt löser sig. En person, som heter Mostar efter staden hon växte upp i, har erfarenheter av kriget i forna Jugoslavien och förstår att det är viktig att förbereda sig på att det kan bli långvarigt. Att de behöver spara resurser och också förbereda sig för att odla och ransonera.

Här blir Devolution en spegel av vårt samhälle. Teknikoptimister som tänker att allt löser sig, det har ju alltid gjort det (och de frågar sig inte för vem eller vilka det löser sig, allt är centrerat kring dem själva).  Den formen av optimism finns överallt och är en av anledningarna till att fler inte väljer att förbereda sig för kriser. Vi vet att de kommer, men vi vill inte tänka på det och genom att inte förbereda oss så slipper vi tänka på det i vardagen. Att se det negativa som skulle kunna uppstå snarare än att förneka och strutsa.

På vissa sätt är det också en skildring av prepping. Det handlar om att lära sig odla, att hushålla med resurser och att improvisera utifrån allt sämre förutsättningar. Men kanske framförallt att vi behöver andra för att klara oss, vi behöver hålla ihop en grupp och ledarskap. Vi behöver nej-sägare som påpekar faror och svagheter i planer.

Brooks skriver framförallt genom Kates dagbok, men också utifrån intervjuer med en Park Ranger och Katies bror som fick mig att tänka på konspirationsteoretikerna som bodde i en husvagn i de gamla Arkiv X-avsnitten.

Jag gillar verkligen Devolution. Den är något långsam i början men accelererar hela tiden. De sista femtio sidorna är nästan konstant action och boken blir svår att lägga från sig. Och för att inte vara en zombiebok är det väldigt mycket en zombiebok. Utslitna inälvor, organiserat försvar mot en framvällande (om än något smartare) fiende, belägringen är alla klichéer som känns igen och som Brooks verkligen behärskar. För finsmakaren går det att diskutera hur bra det funkar med dagboksanteckningar för att driva en historia. Jag vet att i alla fall jag inte skriver dagbok på det sättet. Men på det stora hela är det spännande, och kul att man i början hatar nästan alla personerna i boken (självgoda do-gooders), men i katastrofen lär man sig tycka om dem mer och mer.

Lärdomen vi kan ta med oss från den här blodiga skildringen av grön teknologi mot natur är att redan innan kriserna kommer fundera på: Vem vill du lära känna i motgången?  

Vad som fattas i ”Gina Dirawi lever och dör”

Av någon anledning såg jag igenom SVT serien Gina Dirawi lever och dör eftersom jag skrivit en del om livet och döden i Monstersamhället. TL;DR Jag blev besviken men insåg att det inte går att förvänta sig så mycket mer av samtiden.

Gina har tappat tro på att något går göra i en ond värld. Hon försöker förstå hur hon ska kunna klara av att leva fast omgivningen blir allt sämre. Varje år ger hon sig själv tre alternativ för att hantera det: 1 Att dö. 2 Att acceptera att världen är ond och hon med den. 3 Att hitta ett nytt sätt att leva – en gyllene väg.

Som någorlunda medveten om hur världen ser ut är det lätt att känna igen sig i frågorna, jag gör det ofta. Jag kan äcklas över vår konsumtion och hur svårt det är att kunna leva på något annat sätt. Sakna tro på att det blir bättre. I programmet berättar Dirawi  att hon ältat den här frågan i hela sitt liv, att det finns en tomhet och ett mörker som hon försöker fylla på olika sätt. Dirawi flyger [flygandet är helt okommenterat i serien] världen runt och letar i olika religiösa traditioner; i buddhismen i Nepal, Hos derwisher inom sufismen och hos engelska druider och Wiccas, men hittar hon inte riktigt svaren.

De religiösa traditioner som Dirawi möter handlar just om att upplösa jaget. Danserna, trans, meditation är alla sätt att slippa vara individ att gå upp i något större att slippa brottas med sitt själv. Men de psykologer hon träffar vill hela tiden blicka inåt. Någon säger att hon behöver fokusera på det hon dras till. Men hur ska vi veta vad vi egentligen vill när det finns en värld runtomkring oss som bara fokuserar på att bli till genom konsumtion. Vår identitet är kopplat till vad vi begär, och begär skapas av samhället omkring oss. Inte av våra grundläggande behov.

I John Ajvide Lindqvists senaste bok Verkligheten får vi följa Heidi Hallberg vars hela liv filmas av ett TV team i en dokusåpa. Hon filmas när hon gör sina Youtubevideor, när hon bråkar med sin familj, eller träffar gamla vänner. Hon har ständigt kameror omkring sig. Heidi har en känsla av att inget är på riktigt. Frågan är om det inte är liknande situation för Dirawi. Hon har filmare och andra runt sig hela tiden, de syns inte i bild men de finns där och skapar bilden av henne. Hur ska det ens gå att hitta ett själv när andra hela tiden bedömer och värderar hur uttalanden kan komma fram. För de flesta av oss som kanske inte har filmare omkring oss men ändå skapar oss själva via social medier. Vi har alla en tanke på hur vi skapas i sociala medier.

I det tredje avsnittet träffar hon filosofen Torbjörn Tännsjö som påpekar att det viktiga är vad hon gör, inte vem hon innerst inne är. Dirawi viftar bort det med kommentaren: ”Jag heter Gina Dirawi och jag kan inte sluta titta inåt”. Kommentaren går förbi ganska obemärkt men för mig som tittare är det kanske det första handfasta som kommer. I sökandet efter det autentiska jaget finns ingen befrielse. Den finns i våra handlingar.

Det finns en annan kändis som Dirawi borde prata med – Greta Thunberg. Hon som för några år sedan mådde piss över hur världen ser ut och vad vi gör med den bara. Men genom att aktivera sig, och faktiskt göra något åt problemen som tornade upp sig kunde hon ta sig ur depressionen. Hon såg att hon inte var maktlös, att hon kunde göra något. I boken Klimatpsykologi skriver författarna ungefär samma sak. Det enda sättet att minska klimatångest är att aktivera sig tillsammans med andra. Och det är också det som i slutändan ger bäst effekt. Det är det som förändrar. Det är ändå trösterikt. Om du är en del av att förändra världen, kommer du också själv förändras.

I slutet träffar hon en gren av Black Lives Matters i Atlanta. Därifrån skulle hon kunna ta med sig vikten av att vara och agera tillsammans. Att lösning på de individuella problemen är att kämpa tillsammans för en bättre värld. Vara en del av något större som faktiskt agerar. Även om det kan kännas som en hopplöst omodern tanke i dag.

I Gina Dirawi lever och dör får vi inte svar på frågan om hur vi kan leva med att världen vi lever i är på väg att förstöra levnadsvillkoren för oss som människor och en massa arter och ekosystem runtomkring oss. Vi får svaret att vi själva kan ta oss ut ur våra individuella trauman. Det bäddar inte för att vi ska förändra världen.

Serien går att se här: https://www.svtplay.se/gina-dirawi-lever-och-dor

Monstersamället: Från förnekelse till framtid

Nu finns äntligen Monstersamhället: från förnekelse till framtid ute i butiker. Det var en besvärlig skrivprocess framförallt formmässigt. Jag har hela tiden haft en bild av vad jag vill skriva men det tof ett tag innan jag lyckades få ned den tanken på papper på ett bra sätt. Boken är uppdelad i 5F – Frankenstein, förnekelse, förberedelse, förändring och framtid.

Frankensteins monster Ingen bok av Herman Geijer utan monster. På samma sätt som Viktor Frankenstein skapade ett monster som han tappade kontrollen över och som slutligen [spoiler alert] förgör honom, är vår civilisation något som håller på att förstöra livsvillkoren för människan och en massa andra arter och ekosystem på jorden. Vad händer med oss när vi skapar vår egen undergång? Hur påverkar det oss? Vad kan vi lära av oss av den klassiska boken för att undvika att göra samma sak?

Förnekelse I denna del svarar jag på varför inte mer händer. Problemet är inte de få som förnekar att människor orsakar klimatförändringarna. Det är att realpolitiken inte kan göra något eftersom den är så fokuserade på tillväxt och att tillväxt är rent empiriskt synonymt med utsläpp av CO2. Även framstegstanken, som är en stark del av den västerländska kulturen, är ett problem för den är så förförisk i sitt falska löfte om ständiga förbättringar. Jag beskriver en del av de psykologiska mekanismerna bakom att inte göra mer, och kanske viktigast hur teknik kan dölja det ojämlika samhälle vi lever i.

Förberedelse Det här har jag skrivit böcker om tidigare (bokstavligen). Här lyfter jag det individuella perspektivet, samhällsperspektivet och det kollektiva perspektivet. Hur samhället kan förbereda sig på att det kommer att bli sämre tider. För det kommer det att bli även om vi skulle minska utsläppen till noll redan nu. Här lyfter jag också hur vi kan se på hopp och hur ovisshet är en känsla som kommer att prägla vår framtid.

Förändring Vi kan inte bara förbereda oss på vad som komma skall. Vi måste också försöka förändra den värld vi lever i idag för att det inte ska bli så jävligt som det skulle kunna bli. Problemen med att se katastrofen som binär, som finns starkt i vår kultur, är också ett problem som jag skriver om. Och om döden såklart. För vi ska dö, vi har en begränsad tid att leva på samma sätt som att planeten har ändliga resurser.

Framtid Hur har vi sett på framtiden och hur påverkar det oss att ha bilder av framtiden är frågor jag försöker besvara här. Samt göra några linjer framåt som jag tror är viktiga att följa. Det handlar inte om att hitta den exakta kartan över framtiden, snarare att se på kompassen åt vilket håll vi bör gå.

Det är på det stora hela en ganska civilisationskritisk bok men som ändå försöker vara konstruktiv i hur vi kan leva våra liv och må bra samtidigt som vi inte blundar för de problem vi har framför oss. Hur hanterar vi den förändrade värld vi är på väg in i? Hur kan vi hantera den ovisshet och de mörka moln som tornar upp sig? Vad kan vi göra för att inte gå under i det monstersamhälle vi lever i.

Köp den här:

Bokus

Adlibris

Överlev katastrofen som pocket

Nu har Överlev katastrofen kommit som pocket. Den har en ny undertitel ”Effektiv prepping för alla” istället för ”12 sätt att klara dig”. Den har ett nytt förord och jag har gjort några mindre ändringar i den, men inget som jag tror någon märker. Den kommer lagom till att min nya bok Monstersamhället också är på gång.

Kort om boken:

Skulle du överleva en katastrof? Går det att förbereda sig på pandemier, bränder, naturkatastrofer, krig eller rentav en zombieapokalyps utan att bli en galen prepper som sitter och trycker i ensamhet med ett hagelgevär? Såklart det går!

I Överlev katastrofen Effektiv prepping för alla djupdyker zombieöverlevnadsexperten Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att överleva när en katastrof eller bara något helt oväntat inträffar. Utifrån forskning och intervjuer med experter tar han upp ämnen som kroppens behov, riskhantering, möjliga hot i det moderna samhället, myter kring katastrofhantering såväl som praktiska tips för hur man kan träna upp överlevnadsförmågorna själv eller tillsammans med andra. 

Överlev katastrofen är den första svenska populärvetenskapliga boken på temat som inte bara handlar om överlevnadstekniker och bush craft utan som också fokuserar på hur människan fungerar och vad vi kan göra för att öka våra chanser att överleva det oväntade. Med zombiehotet som humoristisk inramning berättar Geijer om hur du blir en överlevare, inte genom att försöka förvandla dig till en Rambo-typ utan genom att förändra ditt vardagsliv.

Köp den på bokus eller adlibris

Du kan också passa på att läsa en text jag skrev i Dagens Arena om vad skräckfilm kan lära oss om krigshotet.

Tipset: Betaal en indisk zombieserie.

Jag satt och kollade igenom vilka zombiefilmer och zombierserier som fanns på Netflix för någon vecka sedan och hittade den indiska serien Betaal. Kul tänkte jag. Och kul var det. Eller kul, det var en rätt obehaglig serie med starka zombieinslag kan vi säga. Det är en miniserie i fyra delar på knappt en timme styck.

Elitstyrkan BAZ ska hjälpa en rik affärsman att öppna en tunnel som varit stängd i flera hundra år. För att göra det behöver de jämna en by med marken. Indien måste ju moderniseras för sjutton! Byborna gör motstånd och i djungeln finns gerillarörelsen Naxaliterna. Men det där med att öppna en gammal stängd tunnel visar vara sig ett dåligt drag. Där finns nämligen döda onda Engelsmän som under kolonialtiden försökte väcka guden Betaal till liv. Ja, det blir kaos.

Zombierna har en del vampyrinslag som huggtänder och lysande röda ögon, men de rör sig i svärm och agerar som en organism. Så det är inga traditionella västerländska zombier. Jag vet inte hur mycket som är hämtat från indisk folktro och vad som är skapat för just den här serien, men bra är det. Många av de element vi vanliga ser i zombiefiktionen finns där. Belägring och instängdhet, huvudpersoner med mörkt förflutet, att det är svårt att lita människorna även i den nära gruppen. Visst är Betaal också lite töntig, de viktorianskt klädda zombierna med trekantiga hattar är mer roliga än skrämmande, men jag tycker ändå den var värd att kolla in.

Recension: Terror i Rock n Roll Önsjön

Först lite självkritik! Jag har tidigare angett att den första svenska zombiefilmen var Die Zombiejäger. Men redan fem år tidigare kom pärlan (med det lite märkliga namnet) Terror i Rock n Roll Önsjön. Och det är inte bara en zombiefilm, det är en nazizombiefilm.

Under andra världskriget gör Tyskland experiment för att få fram en supersoldat. Experimenten sker i Norge och det går åt skogen så de dumpar bevisen i norr om Östersund i Önsjön på andra sidan gränsen. Flera årtionden senare är ett gäng ungdomar där på fest. I klassisk high school-anda är det ett rikt tufft gäng, ett tjejgäng och ett rockergäng (plus några töntar). Och tuff rockmusik på scen. Det är konflikt mellan gängen som sedan överbryggs när ett nytt hot dyker upp. Nazizombierna kommer upp från vattnet (det är slående hur ofta just nazizombier kommer upp från vattendrag) och börjar ha ihjäl folk.

Handling är mall 1A, allt är B men det är väldigt underhållande och bra. Trots extremt låg budget lyckas filmen på något sätt ändå att vara sevärd. Det finns en kärlek till genren och hantverket som gör att den håller. Det är roliga blinkningar till nazizombiegenren och tonårsslasherfilmer . Skådespeleriet är ömsom överdrivet ömsom bra precis som det ska vara i den här typen av film. Förvänta dig ingen storslagen film, förvänta dig underhållning och du kommer att ha mycket behållning av Terror i Rock n Roll Önsjön!

Hela filmen finns på Youtube (i fem delar).

Tips: All of us are dead

Jag blev äntligen klar med den tolv avsnitt långa sydkoreanska zombieserien ”All of us are dead”. Den handlar inledningsvis om några skolelever som blir fångade på sin skola när zombieutbrottet kommer. Men det finns en hel del annat intressant som händer runtomkring. Vi får följa hur viruset blev till, hur militären agerar och situationen i flyktinglägret dit invånarna i (det fiktiva) Hyosan tvingades på grund av utbrottet. Det samhälleliga perspektivet är intressant. Hur militären brottas med att förstå vad de står inför och vilka åtgärder som kan behöva att göras. Hur politikern försöker behålla sina gamla privilegier. Men också föräldrars kärlek till sina barn. Det finns många vinklar i serien.

Det är på många sätt ett drama om olycklig kärlek, mobbing, att vara utstött och att finna gemenskap. Ibland är den lite för mycket halvdåligt tonårsdrama, särskilt i första halvan av serien, men det finns så många andra delar som är intressanta så det har jag ändå överseende med. De två sista avsnitten är riktigt riktigt bra. Jag tycker att de känns något lång, serien hade tjänat på att vara 6-8 avsnitt kanske. Det blir lite upprepande i mitten när ungarna bara byter plats att vara i i skolan. Huvudpersoner dör titt som tätt och det är inte alls självklart vilka som ska klara sig till slutet eller ens hur den slutar.

Zombierna är klassiskt koreanska med ryckiga rörelser, knak i leder och stirrig blick. Det är verkligen en egen sorts zombie som inte finns utanför Korea, men där är zombierna så utan undantag (som jag kan komma på i alla fall). Det finns en hel del preppertips i serien inbakade i allt annat som sker. Ungdomarna påverkas också hårt av att inte få vatten eller mat under de första dagarna vilket märks.





Trailern lovar mer kaos än det egentligen är. Det är faktiskt en ganska stillsam film med mycket relationsbygge, även om det är en hel del riktigt bra action. Sydkorea fortsätter leverera grym zombiekultur.

World Beyond säsong 2 och The Walking Deads framtid

Det tog lite tid men jag lyckades ändå kolla klart på World Beyond säsong 2. Det är alltså en spinn-off på The Walking Dead som utspelar sig i samma universum men med helt andra karaktärer. Den enda som är med är Jadis (du kanske minns att hon var med i TWD säsongerna 7-9 som skurk som hade något slags skrotkonst-community) som kommit upp sig och blivit maktspelare inom CRM (Civic Republic Military). Hon hintar att hon lämnat över Rick till dem, men i övrigt är det inte så mycket överlappning till de andra serierna.

Jag började titta på serien både för att jag måste titta på allt i zombieväg, men jag var också nyfiken på världsbygget. Jag hade sett framemot hur de skulle knyta ihop serierna inklusive Fear the Walking Dead (vars sista säsonger är plågsamt dåliga). Eftersom det är en halvsäsong kvar av Fear, och 2/3 säsong kvar av TWD skulle det kunna bli intressanta överlappningar i de serierna men som det ser ut nu så var det väldigt lite av den varan.

Den enda delen som skulle kunna vara intressant i World Beyond är några korta post credit-scener som utspelade sig i ett labb i Frankrike (eller kanske franskspråkiga Kanada) där det kom fram att smittan kan ha varit människoskapat. Det har öppnat för en massa nya diskussioner på nätet om att det kommer att bli ännu mer serier/filmer (utöver de kommande Tales from the Walking Dead som ska ge back stories till kända karaktärer samt Daryl och Carols spinn-off). Jag är måttligt intresserad av att få reda på hur allt började, men det kanske kan bli bra. Vi får se helt enkelt. Filmerna verkar i alla fall ha skjutits på framtiden men de lär komma. Min okvalificerade gissning om filmerna är att Rick kommer att vara i Civic Republic och att hans gamla gäng kommer att vara i Commonwealth och så kommer det bli krig mellan dem på något sätt. Inte alls lika värdigt som i serietidningen.

För att återgå till World Beyond säsong 2. Serien är något mindre ungdomsbetonad än tidigare och lite mörkare vilket jag gillade. Men jag tycker inte riktigt att den klarar av att stå på egna ben och den tillför för lite till hela världsbygget (om inget radikalt händer i de avslutande avsnitten av Fear eller TWD). Det går att säga mycket om hur de använder motorer, hur vägarna fortfarande fungerar och att det verkar finnas obegränsat med ammunition till deras vapen, men det är något jag släpper för att kunna alls uppskatta serien. Jag ger den 2 zombiehjärnor av 5. Vad tyckte du?

Boktips: När världen slocknar och När fjällen tystnar

När världen slocknar (2020) handlar om Adam och Jasmina som är 12-13 år och råkar ut för en isstorm när de är i skolan. De flesta barnen kan ta sig hem med några får stanna kvar i skolan över natten. De beslutar sig dock för att försöka ta sig hem trots isstormen. Adam tar också med sig sin sjuåriga syster Maja. Det blir en stökig resa och det mesta som kan gå fel går fel, men det håller sig ändå i liten skala. Det känns som att det skulle kunna hända.

I den fristående uppföljaren När fjället tystnar ska Max gå på fjällvandring med sin storebror Max som är i 20-årsåldern och något av en prepper. Samtidigt åker Jasmina till Kroatien för att söka sina rötter tillsammans med sin mamma i något som blir lite av en bihistoria. Även i När fjällen tystnar går det mesta fel för Adam (och Max). Det är ur askan i elden nästan hela tiden. Det blir regnoväder, de måste gå omvägar eftersom några inte betett sig som de ska i naturen och plurrar i vattnet så utrustningen blir blöt.

Bägge böckerna smyger in fakta om hur vi kan bete oss vid kris. För att göra eld, för att ringa 112 eller om vi skulle råka träffa på en brunbjörn. För vuxna kan det kännas som lite övertydlig pedagogik men jag tror det funkar bra för barn i rätt ålder. Adam är en osäker kille som jag tror många killar i den åldern kan känna igen sig i. Men när saker väl inträffar klarar han av situationerna. Han växer med varje uppgift och förstår mer och mer hur mycket han egentligen kan klara av. Precis som det är med de flesta av oss i kris. Motgångar är något som kan få oss att växa. Kanske kan den också vara bra att låta barn läsa som ska vara med på fjällvandring om de inte är för rädda av sig.

När världen slocknar och När fjället tystnar är böcker för barn i typ 10-12årsåldern. Jag tror att de funkar ganska bra i den åldern. Kapitlen är korta, det är spännande och det är lätt att bara fortsätta läsa.

När världen slocknar
När fjället tystnar

Zombieöverlevnadsåret 2021

Varje år gör jag en krönika över zombieöverlevnadsåret som passerat eftersom det här med listor är det bästa med nytt år (tidigare år finns att läsa här 2013 2014, 2015, 2016,  2017, 2018, 2019, och 2020). Året har såklart präglats av fortsatt pandemi och äntligen vaccineringar som har minskat antalet döda och svårt sjuka. Spanska sjukan härjade i tre år, men den Justinianska pesten i runt 200 år, men både Asiaten och Hong Kong-influensan verkar ha haft kortare förlopp.

År två med pandemin har vi fått lära oss mer om ovisshet. Jag skrev ett inlägg om hur vi tacklar oro och ovisshet det utifrån Roland Paulsens bok Tänk om – en studie i oro . Sannolikt är det den känslan som kommer att prägla framtiden, och förmågan att hantera ovisshet är det som kommer att avgöra hur vi mår.

2021 var inte ett jättestarkt år i populärkulturen. Det kom en kort serie som var rätt rolig hette The Bite (om corona och zombier). Inga nyheter om serien The Kingdom men väl en prequelfilm som hette Ashin of the North som var bra. Black Summer kom med en ny säsong som var ganska bra. Zack Snyders Army of the Dead kom äntligen ut men var inte så mycket att hänga i julgranen tyvärr. Så vitt jag vet kom det bara en svensk zombiebok Europa Refugium som jag uppskattade.

The Walking Dead närmar sig sitt slut. Årets avsnitt av serien har varit blandat, med en del toppar, sista säsongen är en bra portion bättre än den förra, men jag kan störa mig på att de inte försöker knyta ihop säcken utan introducerar nya onda gäng som mest känns som tråkiga upprepningar. Fear the Walking Dead har pendlat mellan riktigt jävla usel och ganska dålig. Säsong 2 av The World Beyond har jag inte hunnit se, men har inte så särskilt stora förhoppningar på.

Mitt egna skrivande har gått framåt och i maj 2022 kommer min nästa bok Monstersamhället ut på Ordfront. Vill du veta vad den handlar om har jag skrivit en liten teaser till den på Arbetet kultur och en på Arena Essä. Inlägg på bloggen jag är särskilt nöjd med är ”Vem blir du när framtiden tar slut”, ”Den stundande värmen – om att hantera extremvärme”, en reflektion över den utmärkta serien Years and Years och så gjorde jag en undersökning om vilken svensk stad som är bäst att vara i när zombierna kommer. Jag vann också Kulturhuset Lavas litteraturpris vilket var väldigt roligt.

Min slutgiltiga spaning är att 2022 kommer att handla om Frankensteins monster. Och vad det gör med oss när vi likt Victor Frankenstein skapar vår egen undergång. På det personliga planet ska jag vara tjänstledig från mitt jobb för skrivande och förhoppningsvis utbildning i skrivande. Och så kommer det bli premiär (18/2) för den föreläsningsteater som heter ”Gilla framtiden” som jag gör med Stockholms Improvisationsstudio.

Det verkar komma en hel del zombiefilmer 2022. Uppföljaren på Wyrmwood som heter Wyrmwood Apocalypse, en film som heter 86 Zombies som handlar om hur personalen på en diner hanterar ett zombieutbrott, och några komedier som Gym if the Dead och Vocice of the Zombies. Disneys musikalserie Z-O-M-B-I-E-S kommer att få en tredje film och så lär den svenska zombiefilmen Se upp för Zombies komma ut. Och (äntligen) avslutas The Walking Dead serien (förutom filmerna som kommer 2023 och framåt).

Gott nytt år, och glöm inte att förbereda dig på zombieapokalypsen idag. Imorgon kan det vara försent.