Kategoriarkiv: litteratur och film

Den obeboeliga planeten – livet efter uppvärmningen

Den obeboeliga planeten av David Wallace-Wells kom ut 2019 och bygger till stor del på en uppmärksammad artikel i NY Times. De första orden lägger ut stämningen: ”Det är värre, mycket värre än ni tror.” Wallace-Wells skriver om olika sätt vi kommer att drabbas av klimatförändringarna. Hunger på grund av att vi inte kan odla på samma sätt som tidigare och att jordarna är på väg att dö, att många kommer att avlida i värmeböljor, att en ganska stor del av världens städer kommer att översvämmas eller drabbas av återkommande förödande stormar. Kommande smittoutbrott, brist på luft (på grund av att mycket av syret vi andas produceras av alger som är känsliga för temperaturförändringar), ekonomisk kollaps och allehanda extremväder. Det är en ganska diger lista över problemen som hopar sig. Det handlar mycket om vad ökade temperaturer för med sig. Men den som trodde att det bara utsläpp av CO2 som är problemet står inför ett jobbigt uppvaknande. Det är ekosystem som rubbas vilket kan leda till konsekvenser vi inte alls kan förstå. 

Den obeboeliga planetenJag undrar hur mycket vi egentligen behöver veta. Om vi fattar att det är illa – kommer vi att göra mer bara för att vi förstår hur skitilla det kan bli? Eller är det att vi fattar att mycket av det vi idag tar för givet kommer att tas ifrån oss som vi borde prata mer om eftersom det kommer närmare oss och vår vardag? Det har blossat upp en kulturdebatt om det verkligen är kristrumman vi ska slå på för att få saker att hända, eller om vi behöver använda begrepp som ligger närmare det människor kan förstå. Jag har inget bra svar, men vad vi vet av forskning är att människor agerar när de känner att de eller deras närmaste drabbas (Lästips: Klimatpsykologi). Klimatkrisens abstrakta karaktär gör det svårt att behandla det som andra hot vi hanterat genom historien. Oavsett vilket som är bäst, så går det inte att blunda för att jorden kan bli obeboelig för stora däggdjur som oss själva inom något eller några decennier. Och det bör också lyftas.

De intressantaste delarna av boken är de som inte direkt handlar om klimatförändringarna utan om att hantera dem. Lösningar. Hur vi kan tänka kring undergången för att också kunna leva här och nu. De som brukar läsa det jag skriver vet så letar jag alltid efter hopp och motstånd. Det finns en del av det i Den obeboeliga planeten, men det är det jag egentligen vill se mer av. Just nu läser jag också Martin Hägglunds ”Vårt enda liv” som faktiskt kan ge en bild av just det (vilket jag kommer att återkomma till i en senare text). I korthet så handlar det väl om att värdesätta tiden och våra gemenskaper och kampen för något som är större än en själv. Det är där både tillfredsställelsen och det som potentiellt kan minska konsekvenserna är. Det är i alla fall det som jag ägnar mycket tanke- och skrivtid till just nu.  

En sak som stör mig i flera alarmistiska böcker om klimatförändringarna är att de inte går ihop (lite samma sak upplevde jag av Jonathan Jeppssons Åtta steg mot avgrunden). Alla de olika konsekvenserna kan inte staplas på varandra. En del konsekvenser kommer att förstärka varandra, medan andra faktiskt hindrar varandra. En ekonomisk kollaps med minskad tillväxt kommer att leda till mindre utsläpp. Vi ser just nu hur covid-19 faktiskt skickar in oss i en ekonomisk recession. Ekonomisk tillväxt är nära knuten till koldioxidutsläpp (historiskt det enda som lyckats minska de globala utsläppen). Just pandemi som lösning på klimatbekymren är såklart ingen hållbar lösning eftersom det kommer med så mycket lidande, men det kan ses som ett exempel på hur de olika tänkbara konsekvenserna av klimatförändringar inte går ihop. Jag skulle vilja läsa mer om det, om hur olika scenarion förstärker och förhindrar varandra.

Jag menar absolut inte att Wallace-Wells har fel, det finns en del kritik om att han cherrypickat studier, men framtiden är svår att sia i. Jag tror det finns problem i att det leder till att vi ser undergången som binär – nu är allt som vanligt, men om X antal år så kommer allt vara annorlunda. Det är redan annorlunda nu. Vi ser effekterna nu och de kan bli värre, men vi människor är också extremt bra på att anpassa oss till nya situationer och tänka att det så här det är nu. Men folk lider, idag på grund av klimatkrisen. Den extrema tyfonsäsongen i Centralamerika hänger ihop med klimatförändringarna och det är bara början.

Den obeboeliga planeten är ändå rätt bra, men något jobbig läsning. Det är problem och obehagligheter som staplas på varandra utan några tydliga svar om vad vi faktiskt kan göra.

Bokus Adlibris

Recension: Train to Busan 2 – Peninsula

Det har gått fyra år sedan Train to Busan utspelade sig. De som evakuerades från Sydkorea har hamnat i Hongkong och behandlas som andra klassens medborgare. De kallas för smittade och lever allmänt sina liv i armod. Den före detta militären Jung-seok får av några gangsters ”jobbet” att tillsammans med tre andra hämta en lastbil full med pengar i det avstängda (och förmodat helt öde så när som på zombierna) Sydkorea. Det visar sig såklart att det inte är helt öde. Det finns överlevare och en hel community med skurkar som låter levande försöka fly från zombier på en arena medan de glatt hejar på. Jag tycker att ploten håller ihop bra och det är från och till spännande och innovativt. Det andas både Flykten från New York och (tyvärr) Mad Max Fury Road.

Filmen har verkligen potential och är stundvis väldigt bra, men tyvärr slarvas mycket bort i långa biljakter och lite för långa övertydliga sentimentala scener. En annan grej jag störde mig på vad de dåliga CGI effekterna som ibland får det att kännas som ett TV-spel mer än en film. Men det kanske är jag som är gubbe bara.

Uppföljaren (eller egentligen den tredje filmen i en trilogi om vi räknar med den animerade Seoul Station) håller alltså inte riktigt samma nivå som ettan som jag kategoriserar som en topptio zombiefilm, men är ändå att rekommendera. Särskilt om du gillar ultra snabba zombier och mycket action.

Recension: Röda ögon i natten

Zombiehästar alltså. Ja, det är något vi får stifta bekantskap med i ungdomsboken Röda ögon i natten av Petronella Simonsbacka (Joelsgården förlag). Marre har träffat Malin på nätet och åker från Stockholm till gården hon bor på utanför Falköping. Det dröjer inte länge förrän hästarna blir köttsugna och smittan är ett faktum.

Marre och Malin reser från Falköping till Stockholm. Slåss på muren i gamla stan. Hänger med motståndsrörelse. Åker lyxkryssning och besöker en riddarborg med feodal struktur. Det går ganska fort och det är en av bokens förtjänster. Den är fartfylld och det blir inte tråkigt att läsa. Men det är också en av bokens svagheter, att det fokuseras mycket på olika spektakulära (inte så realistiska) miljöer istället för att kunna beskriva mer av vad som händer utan att stressa igenom. Det är lite svårt att hänga med i hur lång tid som går och det gör att Marres karaktärsutveckling är svår att följa.

Nu vet jag att boken riktar sig till yngre läsare men jag tycker ändå att det från och till blir lite tillrättalagt. Att saker och ting ska få en mening så att säga. Jag misstänker att det är en del i en serie som kommer att fortsätta även om boken kändes så avslutad en zombieberättelse brukar vara (jag baserar det på att det stod något sådant i en beskrivning av boken). Men på det stora hela är det en bra zombieroman för ungdomar. Det finns inte så många svenska sådana för den åldern. Så jag rekommenderar verkligen boken till ungdomar som gillar zombier. En perfekt present till bokslukare.

Adlibris

Bokus

Röda ögon i natten - E-bok - Petronella Simonsbacka - Storytel

The Walking Dead: World Beyond

Liket från den nedlagda serietidningen har knappt kallnat förrän The Walking Dead universumet expanderar i TV-serieformat. Nyligen släpptes det sista (coronaförsenade) avsnittet i säsong 10 av The Walking Dead. Idag söndag den 11/10 börjar den sjätte säsongen av Fear The Walking Dead och förra helgen släpptes en ny serie som utspelar sig i samma universum – The World Beyond som jag kommer att skriva lite mer om inom kort. Vill ni läsa vad jag skrivit om serietidningen har jag skrivit ett långt inlägg här om hela serien från början till slut.

Det är såklart jättesmart att göra serier som utspelar sig i samma zombieversum. De kommer att sälja av sig själv, men också att det går att låta karaktärer vandra mellan serierna för att göra en cool grej. Men inte bara karaktärer, också städer och organisationer. Det ser vi också redan i första avsnittet och vi förstår vad som kan ha hänt med Rick, men också i kopplingar till händelser i Fear the Walking Dead. Det här är väldigt fascinerande, ett stort världsbygge håller på att sättas ihop och jag längtar efter att få redan på mer.

The World Beyond handlar om den första generationen som växer upp efter apokalypsen. Tio år har gått sedan zombierna tog över och mänskligheten lever i små enklaver omgiven av ödemark med zombier i. Ett tema som finns i många andra postapokalyptiska skildringar. Vi får höra att det finns tre städer Campus Colony Omaha, Portland och något som kallas The Civil Republic Military (CRM) som har militära resurser och också forskar om smittan. I det första avsnittet får vi inte veta så mycket men förhoppningsvis kommer det allt eftersom.

Det som känns lite problematiskt med serien är att det verkar vara en tonårsserie. Huvudpersonerna är ett gäng tonåringar som ska försöka hitta CRMs huvudkvarter och befria sin pappa. De kommer att bege sig över ödemarken för att hitta rätt. Jag gissar att tonårsroadmovie genom zombieland är det bästa sättet att förklara det hela på. Jag ser mest framemot att se världen efter katastrofen. Hur olika grupper av överlevare har organiserat sig för att klara det fruktansvärda. Men tycker att karakäterna inte känns särskilt intressanta. Inte heller den krystade relationen mellan syskonen och de två andra tror jag kommer bli så bra.

The World Beyond kommer att komma ut i två säsonger med tio avsnitt var. Skönt med något tydligt avslutat. Men också The Walking Dead verkar avslutas i och med nästa, den elfte, säsongen. Efter det kommer det att komma två långfilmer och sen får vi se vad som blir av det.

Trailer:

Ny zombiebok: Zombier, zombier, zombier: eller Omgiven av odöda

Nu är den alltså äntligen här. Den populärvetenskapliga zombieantologin ”Zombier, zombier, zombier – eller Omgiven av odöda” som är utgiven på Vertigo förlag. Bakgrunden till boken är ett panelsamtal jag fick i uppdrag att arrangera på en zombiefilmfestival i Göteborg 2018. Några av panelisterna nazizombieexperten Eva Kingsepp, zombielingvisten Linda Flores Ohlson och jag tyckte det var så kul att vi ville göra något mer tillsammans. Det kom att bli den här boken. Vi satte igång att höra av oss till olika akademiker och andra kunniga och bad dem skriva bidrag till boken och efter sju sorger och några bedrövelser så blev den äntligen klar (originalplanen var att den skulle komma ut i början av 2019). Vi fick med oss Alexandra på Vertigo och då tog det fart ordentligt.

Boken är uppdelad i tre delar.

Första delen handlar om vad zombien är, hur den kommit till och det apokalyptiska temat som går likt en röd tråd genom zombiegenren. Del två handlar om vad zombien gör och vad den kan sägas representera, och den avslutande tredje delen handlar om nutid och framtid.

Förordet har jag skrivit och det går igenom zombiens historia och så försöker jag mig på att definiera vad en zombie egentligen är. Vilken är något svårare än det verkar.

Zombien – hanteringen av ett filosofiskt problem. Bo Eriksson placerar zombien i en kontext av olika monster och särskiljer den från andra liknande odöda. Han lyfter också ett internationellt perspektiv i fråga om hur monster har använts i olika sammanhang, och hur zombielika varelser finns överallt. Ordet gräns är centralt för att förstå mänsklighetens fascination för monster: det kan handla om att bevaka fysiska eller mentala gränser, men också att överträda dem.

Zombietariatet – om zombien och den farliga massan. I Mathias Wågs text lyfts zombien som massa, alltså att det är mängden som gör dem farliga, vilket kopplas till marxistisk teori. Det finns tydliga likheter mellan hur det framväxande urbana proletariatet skildrades under 1800-talet och hur zombiefilmer beskriver zombierna: som en hungrande massa, ett myller som saknar annat än de lägsta fysiska begären. Ur det perspektivet är kanske inte zombierevolten så hemsk. När dagens samhälle uppenbarligen kör oss rakt mot undergången kanske zombieapokalypsen kan vara räddningen?

Gengångare – Konsten att uppväcka de döda. Tommy Kuusela tar upp olika slags gengångare ur ett nordiskt perspektiv och visar förtjänstfullt hur dessa vandrande döda i svensk folktro har likheter med dagens populärkulturella zombier. Rädslan för att de döda ska resa sig från sina gravar har funnits sedan lång tid tillbaka och dröjde sig kvar på landsbygden ända till en bit in på 1900-talet.

Varför kallar vi det för zombieapokalyps? Från paradis till överbefolkat helvete. – Apokalyps är ett centralt tema i zombiegenren. Gabriela Mercado Narváez skriver om apokalypsens historia och om hur begreppet används idag. Hur skiljer sig apokalypsen i zombiefiktionen från andra bilder av apokalypsen?

Del två av boken inleds av Linda Flores Ohlson som i I mänsklighetens gränsland – Är zombien en han, hon, hen, den eller det? diskuterar vad ett pronomen kan betyda. Den till synes triviala frågan om zombien är en han/hon/hen/den/det spelar en stor roll för att förstå zombien som monster, men begreppet avhumanisering är också viktigt utanför zombiegenren. Här visas på de paralleller som finns mellan denna och avhumanisering i stort i fråga om hur vissa grupper i samhället mer och mer betraktas som icke-människor.

Nazizombier! Finns det hopp för mänskligheten? Nazizombier är en av de mer aparta delarna av zombiegenren. Det finns mängder av filmer som kopplar ihop zombien med nazism, och det finns gemensamma drag i dessa skildringar, vilket Eva Kingsepp visar i sin undersökning. Nazizombien är också ett fenomen av sin tid. Att koppla ihop det värsta med det ännu värre – alltså zombier och nazister – gjorde att det i datorspelens värld blev acceptabelt att börja döda ”människoliknande varelser”, med början i det tidiga First Person Shooter-spelet Wolfenstein 3D. Nazizombier kan således förstås som ett totalt avhumaniserande av humanoida varelser.

Renita Sörensdotters text Normbrytande överlevare i zombieapokalypsen handlar inte om zombier utan om de som överlever. Hur skildras de överlevande och vilka samhälleliga normer produceras och reproduceras i filmerna? Sörensdotter går igenom både Romeros klassiker och senare produktioner för att se hur samhälleliga normer återspeglas i det fåtal människor som överlever i zombiefilmerna.

Först ut i del tre är Tomas Bergströms Zombievirus – kan smittan som utplånar dig som mänsklig varelse bli verklighet. Texten diskuterar olika nu existerande smittor och hur ett potentiellt zombievirus skulle kunna fungera. Med utgångspunkt i hur farliga virus och sjukdomar har påverkat samhällen resonerar han också om tänkbara zombiesmittor. Ja, det står en del om Corona också.

Global uppvärmning och akut hotade ekosystem utgör idag något som många ser som början till jordens verkliga undergång. I sitt kapitel Hållbar utveckling och zombier – lärdomar från The Walking Dead använder Fredrik Hoppstadius The Walking Dead (2010–) för att visa på hur tv-serien kan lära oss vad som krävs inte bara för att överleva zombieapokalypsen, utan också dagens globala katastrofsituation.

Vart är zombierna på väg? Precis som alla monster är zombien i ständig förändring. Vad har vi att vänta oss på ett par års sikt? Vilken riktning går zombien i just nu? Del tre avslutas med en diskussion mellan mig, Eva Kingsepp och Linda Flores Ohlson om zombiens nutid och framtid.

 

Från baksidestexten:

Det går knappast att missa hur zombiens popularitet har ökat de senaste decennierna. Vi ser zombier i reklamfilmer, i sexleksaker som zombiedildos, sketcher om sossezombier, träningsredskap och så vidare. Zombien har lämnat det subkulturella, invaderat kulturen och även akademin.

Zombier, zombier, zombier : eller Omgiven av odöda är den första svenska antologin som på allvar tar sig an att beskriva zombier ur olika perspektiv. Hur kan vi förstå det växande intresset för zombier? Vad säger det om vår samtid? Vad finns det för nordiska förlagor till zombien? Vilka verkliga smittor skulle kunna orsaka zombieliknande sjukdomar? Hur kan zombien tolkas politiskt?

Boken består av nio populärvetenskapliga artiklar som behandlar zombier och zombiescenarion ur olika perspektiv. Dessutom finns ett förord med zombiens historia och ett försök att definiera vad som egentligen är en zombie.

 

KÖP DEN!

Adlibris

Bokus

Recension: ”En minecraft-zombies dagbok del 3 – Zombie-semester”

Det är semesterdags – eller skrämester –  för Zack Zombie och hans kompisar Slimey, Skeletto, Smygo och Erik. De ska åka till djungelbiomet för att gå på Skräckvärlden och Djungeltemplet. De åker bergochdalbanor som heter ”Zombiekrossaren” och ”Huvudkaparen”. Precis som vanligt går en massa saker fel och boken slutar med en cliffhanger som fick min sexåring att bli jättearg på att det inte blev en fortsättning (snälla Hegas Förlag låt del fyra komma ut väldigt snart).

En Minecraft-zombies dagbok 3 - Zombie-semesterI Zack Zombies minecraftvälrd är det mesta upp och ned. Zack börjar komma i puberteten och hans pappa ger honom en Pro-odor-ant, alltså något som ska få honom att lukta mer illa. Hans mamma vill att hans ska hälla ut sopor i sitt rum för att det inte är tillräckligt stökigt och så vidare. Det funkar bra för barn och lockar till skratt tillsammans eftersom den är underfundig på ett sätt som gör den roliga att läsa tillsammans. Men jag tror också att den kommer att funka bra till minecrafttokiga barn upp till 10-11 år.

Det är stor text och några bilder så den är lättläst. Hegas-nivå 3 vilket innebär ”För dig som vill ha en utmanande berättelse med ett vardagligt språk”

Här är min recension av de två första böckerna i serien

Adlibris

Bokus

Recension: Kris! – Från Estonia till Corona

Miljöhistorikern Sverker Sörlin kom i början av sommaren ut med essäsamlingen ”Kris! – Från Estonia till Corona”. Boken är en samling texter som Sörlin skrivit om de kriser som drabbat Sverige sedan början av 1990-talet. Den första är från ettårsdagen efter Estonia och de senaste är skrivna i år, mitt under brinnande kris. Så vad är egentligen en kris? Kriser är något som alla människor har och lever igenom. En del är små privata, andra är större och samhälleliga.

De mest intressanta texterna tycker jag är den nyskrivna inledningen som försöker sätta förstå och diskutera själva krisbegreppet. Kris kan betyda både ”svår utmaning eller prövning” men det kan också betyda att något står på spel och att vi har möjlighet att göra val inför framtiden. Martin Luther Kings berömda tal ”I Have A Dream” hette från början ”Normalcy – Never Again” och det kännetecknar kriser på ett bra sätt. Det är också möjligheten att göra något annat av situationen – som den gamla myten om att det kinesiska tecknet för kris är det samma som för möjlighet. Att vi kan välja något annat än det som vi tidigare betraktat som normalt. Jag har tänkt mycket på det i och med Coronakrisen. Att vi hade en chans, en möjlighet att ställa om samhället. Men att vi inte tog den. Under de första månaderna hade de flesta accepterat en omställning av samhället och kanske till med pandemins koppling till klimatförändringarna. Så här ett halvt år senare är tyder mer och mer på att momentumet har passerat.

Boken är uppdelad i fem delar. Den första handlar om vad en kris är. Därefter kommer texter om de svenska kriserna som varit. De tre sista kapitlen handlar om klimatkrisen, finanskrisen  och den demokratiska kriserna. Några av essäerna och talen går in i varandra men det stör inte särskilt mycket.

Sörlin skriver bra, underfundigt även om jag kan sakna de konkreta lösningarna i hans texter. Men så är det väl ofta med essäer. De ställer frågor snarare än ger svar, men med flera sådana texter på varandra kunde jag uppleva en viss frustration i vad han egentligen föreslår för åtgärder som inte bara är reaktiva eller slagordsmässiga (minska fossilberoende, rusta upp det gemensamma, för humanistisk integrationspolitik).

Det jag tar till mig mest av i den här boken är hur mycket och hur snabbt vi glömmer det vi varit med om och går vidare. Människor är suveräna på att anpassa sig och gå vidare till nya situationer, men också på att lägga det gamla bakom sig. Finanskris, bränder eller stormar vi glömmer att de  hänt och ställer inte som samhälle inte om, de specialister som jobbar med frågorna kanske blir strået vassare på att handskas med konsekvenserna, men det sker inget (eller mycket litet) åt de större frågorna runt omkring. Lite på samma sätt som SVTs meteorologer kan prata om bränderna som rasar i Kalifornien utan att ens nämna hur de ökat i takt med att klimatförändringarna eskalerar. Vi glömmer och vi kopplar inte ihop. Det gör det svårt för oss att förstå den kopplade klimatkris vi nu lever i. Och det är svårt att se (och förstå) hur klimatkrisen också skapar andra kriser. Migrationskriser för att folk inte kan leva kvar där de bor. Demokratikriser för att vi inte inser att vi måste förlora en del av vårt välstånd och så vidare.

Bokus

Adlibris

 

Filmtipset: Endzeit (aka Ever After)

Den tyska zombiefilmen Endzeit (2018) utspelar sig efter apokalypsen i en ödelagd värld. Hela Tyskland (och världen?) har fallit utom två städer: Weimar och Jena. Den förra för att de dödar alla smittade och om Jena nämns det lite mystiskt att de håller på med ett botemedel.

Vivi och Eva lämnar Weimar och försöker ta sig till Jena med ett automatiserat tåg men det går åt skogen. Zombierna är snabba men spelar en begränsad roll i filmen. Det handlar mer om vänskapen och att kasta av sig trauman från förr, bägge bär med sig en stor portion Survivors Guilt precis som de flesta skulle göra efter en zombieapokalyps. Men det finns också ett annat tema av att människorna har gjort sitt och fått sitt straff.

Jag älskar fotot och världen de bygger upp. Jag vill veta mer om vad som händer och hur de producerar mat och ser till att saker fungerar i Weimar som är den stad vi får se mest av. Filmen är drömsk och jag undrar ibland vad som är verklighet och vad som inte är det. Vilket också blir det enda som är något negativt om filmen. Ibland undrar jag varför de för in delar (nämner inte vad av spoilerskäl) i den, men på det stora hela är det en väldigt bra film.

Endzeit har också kallats feministisk eftersom alla ledande roller i filmen spelas av kvinnor och det framförallt är kvinnor bakom kameran också. På det stora hela är det en fin ganska lågmäld film med zombier som kuliss när de berättar en historia om att lämna sorg bakom sig.

Trailer

]

Hopp i en hopplös värld – tankar om boken ”Aktivt hopp”

Jag funderar mycket kring hopp just nu. I zombiefilmer finns det ofta där, hoppet om att kunna fly. Ta sig till något annat. Men nästa plats är också nästan alltid fylld med problem, det går liksom inte att undkomma den nya postapokalyptiska världen. Det gäller att acceptera att allt är förändrat och hitta redskapen som behövs för inte bara överleva utan också kunna leva på riktigt.

Jag tänker att vi befinner oss i den här situationen just nu fast i verkligheten. Det klimat som varit relativt stabilt under en rätt lång tid håller snabbt på att förändras. Våren kommer tidigare. I år var den metrologiska våren redan i mitten av februari. I Stockholm där jag bor fick mitt barn använda sin julklappspulka en enda gång (och i ärlighetens namn var det för lite snö för att det skulle bli särskilt kul). Utan att dra på växlar av enskilda skitår (jag pratar om dig 2020!) har det blivit betydligt varmare. Naturskyddsföreningen skriver:

Sedan temperaturmätningarna startade 1880 har samtliga av de tio varmaste åren inträffat efter 1998. Hela 15 av de 16 varmaste åren hittills har inträffat efter 2001, och mellan 2014 och 2018 har nya rekord slagits varje år. Och nu spås rekordet slås igen och 2020 att bli det varmaste året någonsin. Hittills i år har flera temperaturrekord redan satts och maj månad var globalt den varmaste maj sedan temperaturmätningarna började.

Det här är bara början. Vi kommer att se allt märkligare väderhändelser under de kommande åren även om vi skulle sluta med alla utsläpp av Co2 redan idag på grund av en eftersläpningseffekt. Väderförändringar kommer att accelerera och bli allt märkligare för oss. Bränderna 2014 och 2018 är nog bara början. Och om nyheten som kom häromveckan att Grönlands isar är bortom räddning kommer de kustnära städerna drabbas av återkommande översvämningar. Hur kan vi känna något hopp? Hur kan vi försöka göra situationen dräglig för oss samtidigt som vi försöker hindra att det blir ännu värre?

Aktivt hopp : att möta vår tids utmaningar utan att bli galen ...Jag har den senaste tiden läst flera böcker om hopp (och även skrivit om det tidigare). I boken Aktivt hopp skriver ekofilosofen Joanna Macy och läkaren Chris Jonstone, båda med bakgrund i omställningsrörelsen om hur vi kan hitta hopp och faktiskt börja agera i allt det mörka. Boken har en del svaga sidor upplever jag, framförallt att den är idealistisk – alltså att den utgår från att det är människors medvetande som förändrar världen. Att medvetandehöjningen kommer före agerandet och förändringen. Goda idéer eller åsikter förändrar inte världen. Den innehåller också en ganska stor dos som jag betraktar som flum, det är egentligen inget jag har något emot, men jag vet inte riktigt hur jag tycker det hör ihop med hopp. Boken innehåller övningar att göra som bygger på decenniers erfarenhet av att hålla workshops runt om i världen.

Det finns dock mycket  intressant att hämta ur boken i fråga om hur vi kan hantera en ny och osäker värld rent mentalt. Något jag tycker är väldigt intressant (och som också Martin Hägglund var inne på i sitt sommarprat) är just hur vi kan vara i nuet att värdera de goda ögonblicken. Jag tror att det blir allt mer av en bristvara i dagens samhälle, men att det är ögonblicken som faktiskt ger oss möjligheter att våga se det osäkra som något positivt. Improvisatörer brukar prata om att det aldrig blir riktigt bra om de inte är ute på tunn is och vågar riskera något. Macy och Johnstone vill på samma sätt omfamna ovissheten. Att se livet som en berättelse där du som protagonist vågar ta risker, möta motgångar och sedan tillsammans med andra och med träning kan övervinna. Ovissheten är idag en av fienderna. Men jag tror det finns något viktigt i ovisshet, och att lära oss att hantera det om vi ska orka kämpa och kunna leva bra liv. Att våga något nytt för att kunna hitta något bättre, och bättre är i det här fallet något som ger oss mening. Inom terapimetoden ACT (Acceptance and Commitment Therapy) används begreppet psykologisk flexibilitet för att beskriva hur vi hanterar livet som människa. En av grundpelarna inom ACT är att människor inte bara undviker det som är farligt utan också det som är associerat med risk för oro, ångest eller misslyckande. Om du vill byta jobb, lära dig något nytt eller förälska dig så är det ofta förknippat med någon form av risk och oro. Att vara psykologiskt flexibel innebär i de sammanhangen att du inte undviker att försöka nå dit du vill på grund av de initiala rädslorna. De tre grundprinciperna för detta är:

  • Öppenhet – acceptera obehagskänslorna utan att försöka kontrollera eller förändra dem.
  • Närvaro – var uppmärksam på nuet utan att värdera eller döma de egna upplevelserna.
  • Engagemang – prioritera dina värderingar och agera utifrån dem mot ett (långsiktigt) mål du satt upp.

Laurence Gonzales skriver i Deep Survival – Who Lives, who dies and why om en av de viktigaste faktorerna för att nyktra till och inse vilken situation du är i. Han kallar det till och med ”första livsregeln” (first rule of life): Var här nu (Be here now). Det handlar om att acceptera läget som det är. Att tänka att den gamla världen är borta och att en ny står för dörren. Att ge upp hoppet om omedelbar räddning och börja arbeta med att förbättra den faktiska situationen du befinner dig i. Jag tror det finns något viktigt i att just möta lidandet. Att acceptera det vi, våra barn och mycket av livet på jorden står inför och börjar agera på det sättet vi kan (OBS inte med konsumentmakt eftersom det är det sämsta sättet att förändra något). För om dagens samhälle skulle vara en berättelse är det svårt att se något lyckligt slut. Men det kan ha mening ändå, precis som att lidande också kan ha mening för att  vara mer hanterbart. Precis som att närvaro av döden kan få oss att se mening i livet. Det gäller även i akuta katastrofsituationer då vi behöver hitta mening i det som händer.

Jag tror att det finns fördelar med att se sitt liv som en berättelse där du som hjälten tar beslut som kommer att påverka berättelsen som Macy och Johnstone är inne på. Grundtesen i deras bok Aktivt hopp handlar om att först identifiera vad vi hoppas på och att sedan ta steg i riktning ditåt. Det handlar inte om optimism eller att sitta och vänta på att det ska bli bättre. Den amerikanska journalisten Rebecka Solnit beskriver det så här ”Hopp är inte en lott du håller i handen i soffan. Hopp är en yxa som du hugger sönder dörren med i en kris.” Hoppet är den näring som sinnet behöver för att inte ge upp för att kämpa vidare. Är det passivt är det i bästa fall en snuttefilt som gör att allt känns lite bättre innan isen brister under dina fötter, men den gör inget för att förbättra din faktiska situation. Det passiva hoppet leder inte till förändring men om hoppet är kopplat till handling kan det vara en viktig del för att inte bara förändra det som är dåligt utan också att få dig att må bra. Ge dig ett sammanhang och mening i de problem vi kommer att möta.

(och ja det här är också ett tema i den bok jag håller på att skriva just nu).

Aktivt hopp på bokus och adlibris eller ännu hellre via förlagets hemsida.

Alla svenska zombieböcker

Det finns drygt ett dussin svenska zombieböcker jag känner till. I den här texten tänkte jag skriva lite om dem och fundera lite över huruvida det finns en svensk zombiegenre. Jag kollade igenom min bokhylla och frågade runt lite, har jag missat någon får du gärna tipsa (jag vet att Zombie Girl saknas).

Böckerna jag hittade i bokhyllan OBS bara en per serie.

Zombiepanik är en helt ok barnbok som inte tar upp några blodtörstiga zombier, mer den haitiska varianten.

De kallar oss zombier en slafsig pulprökare där vi får katastrofen skildrad ur en zombies perspektiv.

Europa Pandemus en av de bättre zombieromanerna som får med de klassiska zombietroperna men också en hel del vardag.

Stayin’ Alive  med antihjälte men med realistiska beskrivningar av de som klarar sig.

Rötmånad vinnaren i SwedishZombies romantävling är en fartfylld berättelse om kaos i Göteborg och hur människor kommer samman för att nå sitt mål.

Zverige i mitt hjärta bra zombiestänkare som utspelar sig runt Ånge. Flera människoöden knyts ihop på ett bra sätt.

Doktor Joseph är en Voodooberättelse som utspelar sig i Stockholm. Det var länge sedan jag läst den men minns den som bra. Det var tänkt som en trilogi men jag tror inte att någon mer bok kommit i serien.

Varelserna-serien utspelar sig på Gotland och handlar om ungdomar som försöker klara sig. Riktigt bra ungdomsböcker.

Törst (och Raseri som är två i samma serie) bra action med mycket tekniska beskrivningar av utrustning och vapen perfekt för zombieintresserade MÖPar.

Hanteringen av odöda: när de döda vaknar vill de inte äta andra de bara är där. Briljant om hur samhället handskas med det oförklarliga.

Zombiefeber  är en bra barnbok om zombier som verkar spridas med getingar.

Inom cirkeln  berättelser som utspelar sig dels på vikingatiden, dels i nutid. Starkt fornnordiskt perspektiv.

Flera av böckerna verkar ha kommit ur att SwedishZombie hade en romantävling för några år sedan (är det bara jag som hoppas på ”13 Svarta sagor om zombier”?). Kul att den bidragit till att ett helt gäng nya böcker kommit ut. Flera av böckerna försöker ha ett ganska jordnära perspektiv och beskriva vardag under kaoset, det är något jag gillar. Men det är svårt att komma ifrån att det är stor skillnad på böckerna. Både var de utspelas i landet och hur huvudpersonerna är. Det är lovande tycker jag.

Zombien är huvudsakligen ett urbant monster. Den har oftast svaga kopplingar till naturen, det hänger säkerligen ihop med att det är ganska nytt som monster. Att det är andra människor eller smittor och inte djur eller natur som ses som hotet. I några av böckerna hittar jag koppling till naturen dock, men det är mer framträdande i de nordiska zombiefilmerna (som i norska Död Snö 1 och 2, samt de svenska Draug och Huntress – Rune of the Dead). Men de flesta av böckerna är mer som de klassiska zombieskildringarna.

De bästa böckerna då? Det är ju svårt att komma ifrån John Ajvide Lindkvists Hanteringen av odöda. Den är ju inte skräck eller actionpackad som många av de andra böckerna men är verkligen helt fantastisk (och obehaglig så det eter duga). Men jag vill också slå ett slag för Magnus Nordins bokserie ”Varelserna” som finns i sju delar. De är riktade till målgruppen runt 10-13 skulle jag gissa men är faktiskt väl värda att läsa för alla.

Jag hoppas verkligen på fler böcker som är på väg ut.