Kategoriarkiv: litteratur och film

Boktips: När världen slocknar och När fjällen tystnar

När världen slocknar (2020) handlar om Adam och Jasmina som är 12-13 år och råkar ut för en isstorm när de är i skolan. De flesta barnen kan ta sig hem med några får stanna kvar i skolan över natten. De beslutar sig dock för att försöka ta sig hem trots isstormen. Adam tar också med sig sin sjuåriga syster Maja. Det blir en stökig resa och det mesta som kan gå fel går fel, men det håller sig ändå i liten skala. Det känns som att det skulle kunna hända.

I den fristående uppföljaren När fjället tystnar ska Max gå på fjällvandring med sin storebror Max som är i 20-årsåldern och något av en prepper. Samtidigt åker Jasmina till Kroatien för att söka sina rötter tillsammans med sin mamma i något som blir lite av en bihistoria. Även i När fjällen tystnar går det mesta fel för Adam (och Max). Det är ur askan i elden nästan hela tiden. Det blir regnoväder, de måste gå omvägar eftersom några inte betett sig som de ska i naturen och plurrar i vattnet så utrustningen blir blöt.

Bägge böckerna smyger in fakta om hur vi kan bete oss vid kris. För att göra eld, för att ringa 112 eller om vi skulle råka träffa på en brunbjörn. För vuxna kan det kännas som lite övertydlig pedagogik men jag tror det funkar bra för barn i rätt ålder. Adam är en osäker kille som jag tror många killar i den åldern kan känna igen sig i. Men när saker väl inträffar klarar han av situationerna. Han växer med varje uppgift och förstår mer och mer hur mycket han egentligen kan klara av. Precis som det är med de flesta av oss i kris. Motgångar är något som kan få oss att växa. Kanske kan den också vara bra att låta barn läsa som ska vara med på fjällvandring om de inte är för rädda av sig.

När världen slocknar och När fjället tystnar är böcker för barn i typ 10-12årsåldern. Jag tror att de funkar ganska bra i den åldern. Kapitlen är korta, det är spännande och det är lätt att bara fortsätta läsa.

När världen slocknar
När fjället tystnar

Zombieöverlevnadsåret 2021

Varje år gör jag en krönika över zombieöverlevnadsåret som passerat eftersom det här med listor är det bästa med nytt år (tidigare år finns att läsa här 2013 2014, 2015, 2016,  2017, 2018, 2019, och 2020). Året har såklart präglats av fortsatt pandemi och äntligen vaccineringar som har minskat antalet döda och svårt sjuka. Spanska sjukan härjade i tre år, men den Justinianska pesten i runt 200 år, men både Asiaten och Hong Kong-influensan verkar ha haft kortare förlopp.

År två med pandemin har vi fått lära oss mer om ovisshet. Jag skrev ett inlägg om hur vi tacklar oro och ovisshet det utifrån Roland Paulsens bok Tänk om – en studie i oro . Sannolikt är det den känslan som kommer att prägla framtiden, och förmågan att hantera ovisshet är det som kommer att avgöra hur vi mår.

2021 var inte ett jättestarkt år i populärkulturen. Det kom en kort serie som var rätt rolig hette The Bite (om corona och zombier). Inga nyheter om serien The Kingdom men väl en prequelfilm som hette Ashin of the North som var bra. Black Summer kom med en ny säsong som var ganska bra. Zack Snyders Army of the Dead kom äntligen ut men var inte så mycket att hänga i julgranen tyvärr. Så vitt jag vet kom det bara en svensk zombiebok Europa Refugium som jag uppskattade.

The Walking Dead närmar sig sitt slut. Årets avsnitt av serien har varit blandat, med en del toppar, sista säsongen är en bra portion bättre än den förra, men jag kan störa mig på att de inte försöker knyta ihop säcken utan introducerar nya onda gäng som mest känns som tråkiga upprepningar. Fear the Walking Dead har pendlat mellan riktigt jävla usel och ganska dålig. Säsong 2 av The World Beyond har jag inte hunnit se, men har inte så särskilt stora förhoppningar på.

Mitt egna skrivande har gått framåt och i maj 2022 kommer min nästa bok Monstersamhället ut på Ordfront. Vill du veta vad den handlar om har jag skrivit en liten teaser till den på Arbetet kultur och en på Arena Essä. Inlägg på bloggen jag är särskilt nöjd med är ”Vem blir du när framtiden tar slut”, ”Den stundande värmen – om att hantera extremvärme”, en reflektion över den utmärkta serien Years and Years och så gjorde jag en undersökning om vilken svensk stad som är bäst att vara i när zombierna kommer. Jag vann också Kulturhuset Lavas litteraturpris vilket var väldigt roligt.

Min slutgiltiga spaning är att 2022 kommer att handla om Frankensteins monster. Och vad det gör med oss när vi likt Victor Frankenstein skapar vår egen undergång. På det personliga planet ska jag vara tjänstledig från mitt jobb för skrivande och förhoppningsvis utbildning i skrivande. Och så kommer det bli premiär (18/2) för den föreläsningsteater som heter ”Gilla framtiden” som jag gör med Stockholms Improvisationsstudio.

Det verkar komma en hel del zombiefilmer 2022. Uppföljaren på Wyrmwood som heter Wyrmwood Apocalypse, en film som heter 86 Zombies som handlar om hur personalen på en diner hanterar ett zombieutbrott, och några komedier som Gym if the Dead och Vocice of the Zombies. Disneys musikalserie Z-O-M-B-I-E-S kommer att få en tredje film och så lär den svenska zombiefilmen Se upp för Zombies komma ut. Och (äntligen) avslutas The Walking Dead serien (förutom filmerna som kommer 2023 och framåt).

Gott nytt år, och glöm inte att förbereda dig på zombieapokalypsen idag. Imorgon kan det vara försent.

Filmtips: Don’t Look Up

Inga zombier, men väl en rejäl apokalyps i den här stjärnspäckade filmen som finns på Netflix. I korthet handlar filmen om att några astronomer upptäcker en komet som är på väg mot jorden. De försöker övertala USA:s president om att världen är på väg att gå under men det passar inte riktigt in i hennes dagordning så de försöker på alla möjliga sätt få ut budskapet om att det bara är några månader kvar innan allt går åt skogen. Det är lite som Mats Strandbergs bok Slutet (som jag skrivit om tidigare) förutom att den är mer skruvade. Den kommenterar hur sociala media fungerar och att allt som kan bli ”en grej” blir en grej på nätet – allvarliga frågor blir till roliga memes. Som att vi slutat kunna hantera allvarliga frågor.

Filmen är en tydlig allegori över klimatkrisen vi lever i. Forskarna är tydliga, men makthavare och folk i allmänhet har svårt att ta in vad det skulle krävas av oss för att göra något åt det. Tiden rinner ut, men vi gör fel saker uppenbarligen eftersom utsläppen fortsätter att öka. Trots alla initiativ som bygger på att vi kan fortsätta ungefär som nu men bara byta till något bättre teknologi. En person som ska föreställa Elon Musk (eller en blandning av honom, Jeff Bezos och kanske Mark Zuckerberg) kommer med fantastiska lösningar och visioner som är mer visioner än saker som fungerar i verkligheten. Fina ord. Löften. Falska hopp. Precis som idéerna idag om att allt kan lösas med elektrifiering och nya teknologi. Samtidigt som människor börjar tvivla på att kometen ens finns kämpar huvudpersonerna på med att säga att det är verkligt.

Jag tyckte att filmen var väldigt rolig. Även om den också driver med klimatrörelsens självgodhet och godhetssignalering. På den stora galan några veckor innan allt verkar krascha gör Ariana Grande och Kid Cudi en gemensam låt om undergången, lika glättig som det mesta är i dagens populärkultur. Filmen glimmar till i de ögonblick som handlar om hur människor försöker leva och må bra medan de fortfarande vet vad som kommer att hända. Där den allegoriskt haltar med klimatkrisen är just i den stora smällen. Klimat/resurs/miljö-krisen kommer med all sannolikhet vara mycket långsammare kantade av större händelser (som pandemin vi lever i som ju också är en konsekvens av hur vi lever våra liv). Men de stora dragen är riktigt bra.

Jag rekommenderar verkligen filmen till alla. Väldigt bra att kolla med tonåringar (eftersom många av kändisarna som är med är stora just bland ungdomar).

Fortsatta tankar med spoilers finns under klippet.

En av de finaste scenerna är precis i slutet när den utökade familjen sitter och desperat försöker upprätthålla tanken på det normala trots att alla vet vad som händer. De pratar om saker de är tacksamma för, om att de trots allt haft det ganska bra. Jag tänker att det är det vi gör just nu. Vi försöker hålla tankarna på det jobbiga som håller på att hända borta genom att låtsas. Men det går bara en stund. Den skildrar väldigt fint hur det är gemensamma ansträngningar som kan göra livet bättre i känslan av en stundande kollaps. När de agerar tillsammans för att väcka frågan är det som att de kan hantera situationen rent psykologiskt. Precis som det är i verkligheten. När vi agerar tillsammans för ett gemensamt mål mår vi bättre. At least we tried.

Boktipset: Monstermanifestet

Bo Eriksson är monsterforskare och önskar att det skapas ett akademiskt fält som handlar just om monster och monsterstudier. Det är ett av flera teman i den helt nyligen utkomna Monstermanifestet.

I boken presenteras en mängd monster och hur synen på monster varit. Det är både en historisk genomgång av monster i världen, olika sättet att se på monster (vilket jag återkommer till) och en argumentation för en egen disciplin. Den sista delen lämnar jag okommenterad eftersom min kunskap om – och intresse för – akademin är rätt svagt.

Men boken är väldigt intressant och en fin genomgång av hur människan använt monster och vilka monster som funnits historiskt. Från de första monsteravbildningarna av mammutelfenben för 35 000 år sedan till moderna monster som zombier, utomjordingar och AI som vill ta över världen. Eriksson drar linjer från det historiska och det globala till nutiden och väver in litteraturhistoria från Gilgamesheposet via Beowulfkvädet till Tolkien i bilder av monster som drakar och dualismen mellan det goda och det onda.

Kropp och gräns är två centrala teman hos monster. Det kroppsligt avvikande som monstruöst, men också storlek. Monster är oftast större än vi och utgör därigenom fysiska hot på olika sätt. Gränser är viktiga dels för att monster ofta bevakar eller representerar gränser, exempelvis till den farliga naturen eller Kerberos som bevakar dödsriket, dels för att det skiljer det mänskliga från det andra. Det kan vara människa(kultur)/natur eller ordning/kaos. Men den bilden har varierat i historien. Under antiken gjordes ingen skillnad mellan djur och monster. Gränser är också intressanta eftersom den som drar upp en gräns också utöver makt. Just maktperspektivet är väldigt intressant hos monster och tas delvis upp i boken, men kanske skulle förtjäna att diskuteras djupare. En intressant bok i det perspektivet är Monsters of the Market av David McNally (som jag skrivit lite om tidigare).

Monster som metaforer är ju något jag intresserat mig mycket för, från hur zombien kan få oss att förbereda oss för kommande kriser och katastrofer till boken jag nu arbetar med som har titeln Monstersamhället och kommer ut i maj (HURRA!) som använder relationen mellan Frankenstein och hans monster för att beskriva hur vi skapar vår egen undergång och hur vi kan hantera det. Precis som Eriksson tror jag att monster kan användas både för att synliggöra och tillgängliggöra skeenden i samhället samtidigt som de kan användas till att berätta något som olika tider och platser.

Eriksson lyfter fyra sätt att se på monster:

  • Representation. Att monster representerar något i tidsandan. Den moderna zombien har tolkats på olika sätt under dess drygt femtioåriga historia. I Night of the Living Dead kan den representera dels USAs del i Vietnamkriget (det första kriget som visades med rörlig bild i princip i realtid). Men också som en kommentar på de upplopp som löpte över USA under slutet av 1960-talet. Till konsumtionskritik i Dawn of the Dead och rädslan för AIDS under 1980-talet.    
  • Ontologiskt. Som fokuserar på hur monstret är avvikande. Det gör en gräns mellan vad som är mänskligt och vad som inte är det. Genom den här förklaringsmodellen går det att se hur dominerande kulturer kan demonisera andra, göra dem till monster för att kunna behandla dem som vi vill.
  • Den filosofiska modellen som bygger på att monster ställer frågor till oss som människor. Det kan handla om frågan jag brukar prata om i zombieapokalypsen. Vem är jag innerst inne? När världen rämnar, vem finns kvar då? Men även som jag gör i Monstersamhället – Frankensteins monster ställer frågan till Victor om varför han skapades. När vårt sätt att leva leder oss mot oåterkalleliga klimatförändringar, artdöd och förstörda ekosystem. Då är det vi som är monstret och skaparen i ett som måste ställa oss frågan ”varför” och om priset är värt det.
  • Den psykologiska modellen förklarar monster som något som finns i vårt undermedvetna och i Freuds begrepp ”Unheimliche” alltså det kusliga eller ”det som inte är hemma”. Något som är nästan som vanligt men det är något fel. Monstret är alltså något som slår an en ton inom oss oftast symboliskt men som ändå är föränderligt.

Monstermanifestet är riktigt spännande läsning för alla som på något sätt intresserar sig för monster. Den är allmänbildande och trevligt skriven. Zombien finns med i rätt stor utsträckning även om jag har vissa synpunkter på delar av hur den är beskriven, eller kanske dess historiska rötter och symbolik men det är väl också det som är poängen med monsterforskning, att det hela tiden finns olika synvinklar och sätt att tolka monstren. För i slutändan går det inte att döda dem, de kommer alltid tillbaka i någon form. Och det är något vi verkligen ser i dagens populärkultur – monstren finns överallt.

Monstermanifestet : ett nytt forskningsfält ser dagens ljus

Ny Zombieminiserie: The Bite

Vad skulle hända om Coronaviruset muterade och skapade en zombiesmitta? Jag vet att du har tänkt på det. Och det finns filmer som kom redan i april 2020 om det (Corona Zombies) men den här är lite roligare (och mycket bättre) eftersom den utspelar sig ganska mycket genom videosamtal som alla har tröttnat på vid det här laget.

The Bite handlar om de två grannarna Rachel och Lily. Rachel är läkare med en nobelpristagare till mamma och kopplingar till CDC, Lily är Dominatrix på zoom och blivande författare till en självbiografisk bok om sitt liv som Dom. Till en början handlar det ganska mycket om deras liv och vedermödor med att hantera livet i karantän i New York. Men allt eftersom zombierna börjar bli påtagliga ändras deras uppgift till att försöka lösa gåtan och hitta ett vaccin. Serien har sex avsnitt och det kanske är i mesta laget men absolut inte för långt. Det hade kunnat gå åt skogen på slutet men jag tycker att det blev bra till sist.

The Bite är en trevlig serie, med en god portion uppfriskande humor. Den känns från och till lite lågbudget men den är betydligt mycket bättre än sista säsongen av Fear the Walking Dead som jag verkligen plågar mig igenom. Det var ett fräscht avbrott ta sig an den här som i alla fall är gjord med glädje. Inte det bästa som gjorts men ett bra tidsdokument över en jobbig tid och har en del fina poänger. Alltså typ sevärd i zombiegenren men inte som vanlig serie. Den kan ses på cmore.

Boktipset: Även om allt tar slut

Även om allt tar slut av Jens Liljestrand utspelar sig några år i framtiden. En värmebölja och enorma bränder präglar tillvaron i Sverige. Läsaren får följa fyra personer under en vecka i slutet av augusti. Det känns som att det är längre när kaoset i samhället eskalerar. De fyra personernas öden flätas ihop. Det är en sociala media-drottning som lever på budskapet om att njuta av tillvaron medan vi kan. Hon har blivit beroende av läkemedel och försöker finna sig själv. En son till en superkänd tennisspelare som växer upp i att vara ett misslyckande i sin pappas ögon. En halvkänd reklamare från övre medelklassen som försöker vara en bra person men slits av löften om en bättre (mer spännande) tillvaro och hans tonårsdotter som visar sig vara långt mycket mer kompetent än vad som först ges sken av. Karaktärerna är ganska stereotypa och jag hade svårt för stora delar av boken eftersom några av berättarjagen var så vidriga. Särskilt när den övre medelklassen när den visar sig från sin värsta sida. Det är ett avancerat navelskådande när de försöker reflektera över sig själva och hitta sin plats i tillvaron. De håller krampaktigt kvar vid sina privilegier även om de vet att det förstör livsmiljön även för dem själva. Men så är det ju i hela samhället. Vi vill absolut inte ge upp det vi anser oss ha rätt till. Det samhället berättat att vi har rätt till. Trots att det inte är hållbart.

Det mest intressanta i Även om allt tar slut är scenariot. Och det är den typen av beskrivningar av ett samhälle som står och väger på balansen till kollapsen som verkligen gör boken läsvärd. Personer som gör vad de kan för att hantera en värld som håller på att förändras till det sämre. Normer som bryts, samtidigt som samhället på många ställen fungerar som vanligt. Sociala mediedrev mot det som utifrån ses som omoraliskt när det i den brinnande situationen är relevant. Det som känns mindre trovärdigt är de stora koordinerade attackerna på samhället av demonstranter som verkar väl koordinerade. En bild från deras perspektiv skulle varit intressant men det är nog mest mitt egna intresse för rörelser och kollektiv som spökar här.

På det stora hela är Även om allt tar slut men bok som ligger rätt i tiden. Jag tror (och hoppas) att det kommer mer av den här typen av böcker som skildrar en framtid vi rör oss mot. Romanen är aningen för lång för min smak, men den är läsvärd mycket på grund av den värld som vi ser ut att hamna i inom en inte allt för avlägsen framtid.

Även om allt tar slut

Filmtips: Ashin of the North

I somras kom en prequel till världens bästa zombieserie – The Kingdom. Filmen utspelar sig i norra Korea under Joseonperioden precis som serien. Vi får reda på hur zombiesmittan uppstod och varför horderna kom norrifrån. Dessutom får vi reda på vem den mystiska kvinnan som dyker upp precis i slutet på säsong 2 är.

På det stora hela är Ashin of the North en berättelse om hämnd. Ashins hemby blir ett offer i ett storpolitiskt spel och hon tar sig an att hämnas vad som hänt. Det kan bli lite svårt att hänga med från och till (kanske mindre om du är väl insatt i Koreansk historia) men mer och mer av bitarna faller på plats ju längre in i filmen vi kommer. Vi följer Ashin från att hon är barn tills hon blir vuxen och hennes utveckling från offer till aktör och till slut hämnare.

Jag gillar verkligen filmen. Effekterna är inte alltid de bästa men det gör inte så mycket eftersom det är en intressant berättelse, inte lika invecklad som Kingdom men rakare och tydligare.

Filmen och The Kingdom går att se på Netflix. Det är emellertid oklart när (och tyvärr om) nästa säsong av The Kingdom kommer. Men har du missat dessa pärlor måste du omgående börja kolla.

Boktipset: Armasjärvi

Äntligen kom del två i Margit Richert och Thomas Engströms trilogi om riket Nordmark (som är de norra delarna av det vi idag kallar Sverige). I del ett, Nattavaara, (som jag skrev om här) fick vi följa flera karaktärer vars öden vi får veta mer av i uppföljaren. Det är det maktpolitiska som är i fokus. Hur Sebastian, jarlen av Nordmark, fastnar djupare i missbruk och hur hans vicejarl Hartmann tar över och styr mer och mer, men också hur andra i det styrande rådet försöker hitta vägar till makt av olika skäl. Men huvudpersonerna, som också råkar bli spelare eller åskådare till det som händer, är de föräldralösa syskonen Erik och Sofia. Deras öden påverkar mer än de kanske själva förstår och vävs in i den stora bilden på ett snyggt sätt.

Kiruna är huvudstaden i Nordmark och det finns en tydlig skillnad mellan hur människorna har det där och i resten av riket. Bra dystopier brukar skildra problem i dagens samhälle och Armasjärvi gör just det på ett snyggt sätt – hur hot och splittring används politiskt, skillnaden mellan stad och land och kolonialiseringen av periferin.

Det jag nästan uppskattar mest i Armasjärvi är de nyhetsartiklar mellan kapitlen som beskriver hur världen verkligen gått åt helvete. Hur de första öarna i stilla havet evakuerats eftersom de bokstavligen hamnat under vattnet, hur fiskbestånden kollapsat, hur klimatförändringar och bränder förstört korrumperat nationer och hur Kina mer och mer tagit över som världens mäktigaste nation när Ryssland och USA kollapsat i flera stater. Det är som trovärdiga nyhetsflashar av samtliga avsnitt av P3 Dystopia. Både den politiska utvecklingen och hur samhällena splittras och decentraliseras skildras med skärpa. Just decentraliseringen och hur mindre riken bildas eller slår sig fria är precis som det brukar se när stora riken kollapsar.

Fascinationen för skildringar av apokalyps eller postapokalyps och dystopier är talande för vår tid. Jag har tidigare efterlyst just den här typen av framtidsscenarion där klimat- och miljökatastrofer står i centrum. I romanerna om Nordmark får vi ser hur det går när det gått ganska långt. Men det är ändå lätt att tänka att även om sannolikheten kanske inte är jättestor finns det risk att vi är på väg mot böckernas scenario. Att mycket av det positiva som finns som vi tar för givet idag är på väg bort. Att ett samhälle som präglas av förlust, brister och mörker är möjligt. Det borde få oss att ställa oss på barrikaderna idag. Varför gör vi inte det?

Armasjärvi är en fin fortsättning på Nattavaara och jag längtar redan efter den avslutande delen där jag förhoppningsvis får reda på hur det slutar för Erik, Sofia, Sonja, Mårten och de andra.

Kulturhuset Lavas litteraturpris

Nu blir det lite skryt, men jag fick igår meddelande om att jag vunnit Kulturhuset Lavas litteraturpris! Jag är såklart väldigt glad. Motiveringen var väldigt fin:

För sitt i det närmaste clairvoyanta sätt att upptäcka krusningen i vattendunken innan murbruket börjar lossna från väggarna, och med siktet inställt på framtida generationer, bygga en bro över slukhålet mellan nyttigt och onyttigt. I valet mellan knäckebröd och gräddglass väljer författaren båda: döljer den beska rågsmaken i salt kolasås och fluffig vanilj. Genom att låta de odöda bära budskapet om alltings dödlighet, skapar författaren lust till liv. Apokalypsen, är inte längre slutet utan början på en berättelse om kollektivets triumf över individens småaktighet.

Väldigt mycket det jag försöker göra i allt jag skriver. Justja, podden Beredsam har också startat nu för hösten. Första avsnittet är med Pär Plüschke och handlar om krisberedskap och demokrati.

En Minecraftzombies dagbok del 5

Hegas fortsätter att ge ut serien En Minecraft-Zombies dagbok. Den femte i ordningen som kom för någon månad sedan har undertiteln ”Z i betyg”. I boken går terminen mot sitt slut och Zack Zombie längtar till sommaren och sommarlovet. Men han är orolig för att hans föräldrar ska låta honom åka på läger. Han vill inte men har sagt att han vill det så han måste försöka få föräldrarna att på något sätt straffa honom. Det bästa sättet är att få dåliga betyg tydligen. Zack försöker misslyckas i alla ämnen men det går dåligt. Hans försök får motsatt resultat hela tiden.Vi får också lära oss hur zombier blir till i hans vetenskapliga uppsats. Och så är Frankenstein med.

Jag läste boken för min sjuåring (som älskar Minecraft). Till skillnad från många andra böcker som jag presenterar för honom så är det aldrig något initialt motstånd mot En Minecraftzombies dagbok-böckerna. Den är ganska rolig även om den är förutsägbar. Böckerna är bra för barn som precis lärt sig läsa och har ett Minecraftintresse. Det är smart det där med att utgå från vad barn tycker är spännande och skriva i den världen.

Z i betyg (inbunden)