Kategoriarkiv: litteratur och film

Boktipset: Armasjärvi

Äntligen kom del två i Margit Richert och Thomas Engströms trilogi om riket Nordmark (som är de norra delarna av det vi idag kallar Sverige). I del ett, Nattavaara, (som jag skrev om här) fick vi följa flera karaktärer vars öden vi får veta mer av i uppföljaren. Det är det maktpolitiska som är i fokus. Hur Sebastian, jarlen av Nordmark, fastnar djupare i missbruk och hur hans vicejarl Hartmann tar över och styr mer och mer, men också hur andra i det styrande rådet försöker hitta vägar till makt av olika skäl. Men huvudpersonerna, som också råkar bli spelare eller åskådare till det som händer, är de föräldralösa syskonen Erik och Sofia. Deras öden påverkar mer än de kanske själva förstår och vävs in i den stora bilden på ett snyggt sätt.

Kiruna är huvudstaden i Nordmark och det finns en tydlig skillnad mellan hur människorna har det där och i resten av riket. Bra dystopier brukar skildra problem i dagens samhälle och Armasjärvi gör just det på ett snyggt sätt – hur hot och splittring används politiskt, skillnaden mellan stad och land och kolonialiseringen av periferin.

Det jag nästan uppskattar mest i Armasjärvi är de nyhetsartiklar mellan kapitlen som beskriver hur världen verkligen gått åt helvete. Hur de första öarna i stilla havet evakuerats eftersom de bokstavligen hamnat under vattnet, hur fiskbestånden kollapsat, hur klimatförändringar och bränder förstört korrumperat nationer och hur Kina mer och mer tagit över som världens mäktigaste nation när Ryssland och USA kollapsat i flera stater. Det är som trovärdiga nyhetsflashar av samtliga avsnitt av P3 Dystopia. Både den politiska utvecklingen och hur samhällena splittras och decentraliseras skildras med skärpa. Just decentraliseringen och hur mindre riken bildas eller slår sig fria är precis som det brukar se när stora riken kollapsar.

Fascinationen för skildringar av apokalyps eller postapokalyps och dystopier är talande för vår tid. Jag har tidigare efterlyst just den här typen av framtidsscenarion där klimat- och miljökatastrofer står i centrum. I romanerna om Nordmark får vi ser hur det går när det gått ganska långt. Men det är ändå lätt att tänka att även om sannolikheten kanske inte är jättestor finns det risk att vi är på väg mot böckernas scenario. Att mycket av det positiva som finns som vi tar för givet idag är på väg bort. Att ett samhälle som präglas av förlust, brister och mörker är möjligt. Det borde få oss att ställa oss på barrikaderna idag. Varför gör vi inte det?

Armasjärvi är en fin fortsättning på Nattavaara och jag längtar redan efter den avslutande delen där jag förhoppningsvis får reda på hur det slutar för Erik, Sofia, Sonja, Mårten och de andra.

Kulturhuset Lavas litteraturpris

Nu blir det lite skryt, men jag fick igår meddelande om att jag vunnit Kulturhuset Lavas litteraturpris! Jag är såklart väldigt glad. Motiveringen var väldigt fin:

För sitt i det närmaste clairvoyanta sätt att upptäcka krusningen i vattendunken innan murbruket börjar lossna från väggarna, och med siktet inställt på framtida generationer, bygga en bro över slukhålet mellan nyttigt och onyttigt. I valet mellan knäckebröd och gräddglass väljer författaren båda: döljer den beska rågsmaken i salt kolasås och fluffig vanilj. Genom att låta de odöda bära budskapet om alltings dödlighet, skapar författaren lust till liv. Apokalypsen, är inte längre slutet utan början på en berättelse om kollektivets triumf över individens småaktighet.

Väldigt mycket det jag försöker göra i allt jag skriver. Justja, podden Beredsam har också startat nu för hösten. Första avsnittet är med Pär Plüschke och handlar om krisberedskap och demokrati.

En Minecraftzombies dagbok del 5

Hegas fortsätter att ge ut serien En Minecraft-Zombies dagbok. Den femte i ordningen som kom för någon månad sedan har undertiteln ”Z i betyg”. I boken går terminen mot sitt slut och Zack Zombie längtar till sommaren och sommarlovet. Men han är orolig för att hans föräldrar ska låta honom åka på läger. Han vill inte men har sagt att han vill det så han måste försöka få föräldrarna att på något sätt straffa honom. Det bästa sättet är att få dåliga betyg tydligen. Zack försöker misslyckas i alla ämnen men det går dåligt. Hans försök får motsatt resultat hela tiden.Vi får också lära oss hur zombier blir till i hans vetenskapliga uppsats. Och så är Frankenstein med.

Jag läste boken för min sjuåring (som älskar Minecraft). Till skillnad från många andra böcker som jag presenterar för honom så är det aldrig något initialt motstånd mot En Minecraftzombies dagbok-böckerna. Den är ganska rolig även om den är förutsägbar. Böckerna är bra för barn som precis lärt sig läsa och har ett Minecraftintresse. Det är smart det där med att utgå från vad barn tycker är spännande och skriva i den världen.

Z i betyg (inbunden)

Black Summer säsong 2

Netflix zombieserie Black Summer fick en andra säsong. Jag hade för mig att den var rätt dålig så jag tänkte första att jag inte pallade se den. Men sen var det en på konferensen Theorizing Zombiism 2 som tyckte den var sevärd som jag tittade igenom säsong 1 (som jag skrev om här) och sedan den nya säsongen. Säsong 1 var mycket bättre än jag mindes den. Särskilt de första avsnitten skildrade kaos på ett väldigt bra sätt. Det var en himla massa springande genom hela den säsongen vilket borde få den mest inbitne soffpotatisen att förstå rule no1.

I säsong 2 får vi följa ungefär samma personer som i första säsongen. Några tillkommer men basen är samma: Rose och hennes dotter Anna, den mystiske ”Spears” och Sun som fortsätter att bara prata koreanska genom hela säsongen. Om säsong 1 var avsnittet där alla sprang hela tiden var säsong 2 mer pangpang. Antalet eldstrider kunde gärna minskat ned till förmån för dialoger och stämning. För där var det ibland riktigt bra. En krypande och tryckande känsla där vi som tittar aldrig kunde känna oss trygga med vad som skulle hända.

För att heta Summer så är det väldigt kallt. Hela säsongen utspelar sig i ett vintrigt norra USA. De letar efter ett flygfält där planet de ofta ser ska landa. Flygplanen släpper av förnödenheter ute i vildmarken då och då och då blir det ofta… eldstrid. Ammunition verkar inte vara en bristvara. Våra fysiska behov för att överleva blir närvarande. Det är en kamp för att hitta mat och för att hålla sig borta från kylan.

Det jag kan ha emot den här säsongen är att alla bara verkar vilja ha ihjäl varandra hela tiden. Visst kan jag tänka mig att människor trubbas av men de måste ju också inse att de långsiktigt behöver varandra. De ”onda” gängen är så där genomruttna som bara onda gäng kan vara i zombieserier. Lite trist för det skulle kunna blivit riktigt bra.

Black Summer finns på Netflix och är egentligen en prequel till Z Nation (som jag inte sett klart):

Recension: Zombien Zom

Förlaget Hegas (som ger ut lättlästa böcker för olika åldrar) är nog de som släpper flesta zombieböcker. De har släppt Benni Bödkers serie Zombie City och Zombie World och böckerna En minecraftzombies dagbok och en del andra böcker på monster och zombietema.

Zombien Zom är en sjuårig zombie som ska börja skolan. Han är något nervös eftersom han inte känner någon, och det går dåligt i början eftersom han inte kan flyga som häxan, välta träd som trollet eller springa snabbt som en varulv. Men allt blir ändå bra i slutet.

Böckerna om Zombien Zom är skrivna av Ellen Holmboe och illustrerade av Nana Torp. Den första boken är Hegasnivå ett vilket är den lättaste nivån. Jag högläste för mitt barn (7år) och kunde känna att det var lite kort för det. Däremot är den nog perfekt som en första bok för barn i den åldern att läsa själva. Den andra boken ”Hitta den röda demonen” är på nivå två, och är väl kanske något roligare kan jag tycka. I den börjar demonen i klassen besätta andra i klassen och beter sig allmänt illa.

Zombien Zom 1 - Zom börjar skolan
Zombien Zom 2 - Hitta den röda demonen

Ny bok om prepping: Överlev Krisen – Prepping och vardagsberedskap

Det börjar finnas en hel del böcker om prepping på svenska och det verkar inte som om det direkt blir färre. ”Överlev krisen” skriven av Trygve Skanding och Jostein Saakvitne är en norsk bok som nu översatts till svenska. Det är en ganska kort bok men praktiska tips och lite reflektioner och spekulationer om hur vi ska förbereda oss för kriser och

Förordet till den svenska utgåvan är skriven av Pär Plüschke (som bland annat har medverkat i Beredsam och är aktiv i Preppa tillsammans Skarpnäck). Han lyfter fram tre förtjänster med boken som jag håller med om. För det första lyfter det det mellanmänskliga perspektivet. Att vi aldrig kommer ifrån att vi lever i ett samhälle med människor vi älskar, bryr oss om och påverkas av. Boken fokuserar lika mycket om det sociala som på dig själv som individ. Det är befriande. Det andra är att den utgår från det norska perspektivet (och i översättningen i det svenska). Det gör förvisso många andra böcker om prepping också, men jag tycker nog att det är mer närvarande. Och för det tredje att den är skriven under pandemin. Det är ett perspektiv som inte fått så mycket utrymme utöver spekulationer i andra böcker. En annan sak som jag tycker är bra i boken är att den inte fokuserar på överlevnadstekniker eller bushcraft. Det utgår till stora delar från hur de flesta lever sina liv idag. I städer eller tätorter och att idén att vi skulle bege oss in i skogen är väldigt främmande för de allra flesta.

Det jag inte gillar med boken är att det ofta skrivs om att det blir panik. Det är ett mantra som upprepas om och om igen i populärkulturen och in i populärvetenskapen och får ändå relativt stort utrymme i boken. Forskningen kring människors beteenden i krissituationer är tydlig med att panik och kaos är mindre vanligt än vad vi tror. Men det påverkar oss mycket. Det skapar mer rädsla än nödvändigt. Tänk på skillnaden på hur du kulle bete dig i en kris om du antingen trodde att det var laglöst land utanför din bostad eller om du förstod att det fanns andra som ville hjälpa till och göra saker och andra människor som var i behov av hjälp. Jag har skrivit lite om varför det är viktigt med rätt förväntningar på en kris tidigare (läs här).

Det är helt enkelt en jordnära bok om saker som kan hända och hur du kan förbereda dig för att minska konsekvenserna. Jag gillar att den inte försöker komplicera saker, utan att det är ganska lätt att vara lite mer förberedd. Överlev krisen tar upp tio olika scenarier som terrorattacker, solstormar, naturkatastrofer, långa strömavbrott och hur lång förvarning vi kan väntas få och vad vi kan göra. Det är en grundläggande bok som riktar sig till människor som är lite intresserade men kanske inte kommit igång snarare än till den som redan har ett lager hemma.

Boken ser ut som en korsning av Anna Maria Stawrebergs bok Prepping och min Överlev katastrofen.

Framtiden var bättre förr

Det här är ett smakprov på en text som publiceras på Arena Essä och bygger lite på ett kapitel av min kommande bok ”Från förnekelse till framtid – Den moderne Frankenstein”.

Framtiden är en plats som är lätt att beskriva. I otaliga utopiska, dystopiska eller postapokalyptiska skildringar får vi se en annan värld. Innehållet i framtiden är öppet, och säger ofta mer om nuet än om hur det kommer att bli.

En av de mer intressanta, och realistiska, framtidsspaningarna är den fiktiva Rough Planet-reseguiden Notterdam 2045. (Framtagen som en del av forskningsprojektet Climaginaries, finansierat av det svenska forskningsrådet FORMAS.) Syftet är att beskriva hur samhället kan ställa om till att ha nära nog nollutsläpp av växthusgaser. Hur en stad som ställt om för att klara IPCC:s 1,5- gradersmål skulle kunna se ut.

I glättig text beskrivs den påhittade staden Notterdam för turister. Det mest intressanta är hur kulturen i staden är beskriven. Burning Mankind-festivalen (som handlar om hur världen skulle sett ut om vi hade haft en uppvärmning på 4 grader), de flerfiliga cykelbanorna, minnesmärket över Black Friday med varningstext om att det kan ge traumatiska flashbacks för äldre besökare (”Allt ska bort! Upplev den autentiska ångesten över konsumtionssamhället i Nhine’s simulerade reor”) eller varning om att besöka staden med egen bil (Notterdamborna är inte nådiga mot privatbilism). Historiska tillbakablickar över pandemin 2020 som en av de första som kom och serien av ekonomiska krascher som ledde fram till sociala förändringar. Men även anpassningen till de återkommande översvämningarna som flytande pontonodlingar som använder avsaltningsanläggningar.

Läs resten på Arena Essä:

Dagens zombiefilm: Redneck Zombies

Jag var lite kaxig på twitter och utmanade folk om att skriva om en zombiefilm så var jag rätt säker på att jag hade sett den. Bloggaren Vardagsprepping svarade ganska snabbt Redneck zombies. Pinsamt nog hade jag inte sett den. Så jag var tvungen att kolla in den.

Redneck zombies är en film gjord av Troma. För dig som inte känner till Troma är det ett independentbolag som gör film med mycket naket, extremt mycket blod och våld med inslag av fars – inte kvalitetsfilm för att uttrycka sig milt. Och Redneck Zombies är absolut inget undantag.

En tunna med någon slags kemiskt stridsmedel (en blinkning till Return of the Living Dead) frakts runt i USA. Den ramlar dock av militärjeepen och i händerna på den amerikanska söderns bönder. De bränner hemma och använder tunnan som hembrännare och efter det går det att gissa vad som händer – de som dricker blir zombier. Och alla dricker från pensionärer till spädbarn. En grupp ungdomar är på vandring och råkar såklart på zombierna. Sen är det en massa andra bikaraktärer som också finns med. Det jag slås av är att trots filmens uselhet lyckas de ändå ha en massa olika personer som faktiskt har personligheter (även om personligheten kan vara ”kåt” eller ”rädd”). Det går dåligt för alla utom en som har personligheten ”dricker hela tiden sprit”.

Ja det här är inget som folk som inte gillar Troma behöver se. Den är gjord 1989 och sexismen, rasismen och klassföraktet känns tidstypisk. Jag såg i alla fall färdigt den, men det var ett hårt jobb.

Boktipset: Europa Refugium

Europa Refugium är del 2 i Peter Westbergs romansvit Europa Compendium. Vi fortsätter följa Ines, George och de andra från Europa Pandemus (läs recensionen här) i hur de försöker klara sig i ett Europeiskt zombieutbrott. Boken rymmer mopedgäng (hellmoppers), kannibaler, färjekaos, huvudpersoner som dör till höger och vänster och lugn och ro i flyktingläger. Boken blir aldrig tråkig, det går snabbt och är spännande läsning. Just actionscenerna tycker jag är de starkaste delarna i boken.

Språket är frejdigt, det är något jag kan störa mig något på men det ger en bra känsla i berättelsen. Det är mycket extrema personer och öden vilket ju ger en bättre berättelse men det sker lite på bekostnad av huvudpersonerna som är ganska vanliga människor.

Boken beskriver olika händelser på olika platser och i olika tider. Först läste jag lite slarvigt och tänkte inte på att det var flera månader som skiljde de olika personernas öden, men när jag såg det blev det också ett bra inslag. Vi får dessutom reda på hur smittan spreds och varför. Förklaringen kändes inte krystad som det ofta gör när vi får själva smittorsaken förklarad för oss.

Beskrivning saknas.
Beskrivning saknas.

I boken refereras till mig. Det var konstigt, men fick mig att tänka på att det eviga problemet i zombieberättelser: utspelar det sig i en värld dr zombiegenren finns eller i ett parallellt universum där allt är som nu förutom att George A Romero inte skapade zombiegenren. Jag lutar åt att det senare är bättre, det kan lätt bli pajigt med referenser och snack om zombiekultur. Europa Refugium lider inte av det, detta är den enda referensen till zombiegenren.

På det stora hela tycker jag boken är bra. Alla som är intresserade av svensk zombiekultur bör läsa den.

Army of the Dead

En ny och ganska hajade zombiefilm släpptes på Netflix i helgen. Zack Snyders Army of the Dead. Jag som är lite svag för en del av Snyders grejer var nyfiken på filmen. Men redan när jag insåg att den var nästan två och en halv timme anade jag oråd. Ingen zombiefilm mår bra av att vara så lång. Ingen. Det kommer att vara lite spoilers nedan men det gör inte så mycket för allt i filmen är ändå så förutsägbart.

Las Vegas är inringat. Innanför murarna är det zombierna som härskar. Utanför finns av någon anledning civila i ett tältläger. Myndigheterna bestämmer sig för att bomba skiten ur staden, men det finns pengar (och något annat) som den skumme affärsmannen Tanaka är ute efter. Han samlar ihop ett gäng med tuffingar som ska hämta ut 200 miljoner dollar som ligger och väntar i ett valv. Det går väl halvbra. Nej, det går riktigt dåligt. Det finns två sorters zombier; de lite smartare och rörliga och starka och de vanliga klassiska (som dock knappt är med i filmen). Vi får också se en rätt cool zombietiger. I alla fall kuppen går bra, men just när de ska ta pengarna och sticka går allt snett och det blir kaos.

Men det är inte så bra det här. Snyders foto och action gör filmen ändå helt ok. Den är egentligen inte så tråkig att se, den är bara dum liksom. Det finns inga karaktärer att ty sig till och i de mest pressade och stressade situationer ska de börja prata om sina känslor. Det här hade kunnat vara rätt bra om det var en timme kortare och lite färre personer med. Rätt standard som Ocean’s Eleven möter Dawn of the Dead (Snyders från 2004 då) fast lite mer korkat.