Kategoriarkiv: litteratur och film

Ny zombieserie: Black summer

Om det är något vi kan lära oss av Netflixserien Black Summer är det vikten av Cardio. Alltså rule no 1 för att överleva zombieapokalypsen enligt Zombieland. Det är en jävla massa springande i den här serien. Zombierna är snabba och det är de överlevande också. Ja ja, Black Summer är gjord av skaparen till Z nation (som jag knappt sett) men ska inte ha något att göra med den serien. Det är sex ganska korta avsnitt som något episodiskt berättar om ett gäng överlevare ur deras perspektiv. Det är svårt att avgöra deras drivkrafter utom en som letar efter sin dotter, de andra verkar mest hänga i för att överleva.

Jag vet att Black Summer fått en del skit för att inte vara så bra, för att ha träiga karaktärer och att det bara är en massa spring. Men jag tycker att serien funkar utmärkt. Den är inte lika bra som TWD eller Fear the Walking Dead, men den har absolut kvaliteter. Framförallt för att den är väldigt osentimental, det händer en massa saker och folk dör, men vi som tittare hinner liksom inte stanna upp och känna något kring det för vi bara sveps med i springandet till nästa sak som händer.

Som zombieserie är den ju helt ok, men om du bara är lite halvintresserad av zombier bör du se till exempel The OA istället. Men det är ju något helt annat.

 

Annonser

Bokrecension: Inom cirkeln

Inom cirkeln (häftad)Inom cirkeln är en ny svensk zombiebok skriven av Kristina Suomela-Björklund. Det verkar komma många spännande zombieböcker som utspelar sig i Sverige just nu och det är väldigt roligt.

Inom cirkeln är inte en traditionell zombiebok. Den utspelar sig under tusen år i norden och har inslag av nordisk mytologi och magi. Handlingen kretsar kring Moa och Thomas, ett ungt par som under en bilresa norrut råkar adoptera ett barn och hamna i ett zombieutbrott. Samtidigt finns det en gammal by där de som dör inte förblir döda. Berättelsen följer flera personers perspektiv bland annat patient Zero, Lovina, som levt i över tusen år och några släktingar till henne (utan att spoila för mycket).

Boken är spännande och har ett bra tempo, men den har också brister. Ibland är den något övertydlig och ibland lite för vag. Karaktärerna känns inte heller helgjutna, särskilt inte birollerna. Jag gillade dock hur slutet byggdes fram genom de olika huvudpersonernas synvinklar och att det var svårt att veta hur det egentligen skulle sluta.

Adlibris

Bokus

 

Nytt avsnitt av Beredsam

Idag kommer det tredje avsnittet av Beredsam kris- och beredskapspodden. Anna Maria Stawreberg, Niklas Kämpargård och jag pratar om elavbrott och hur vi kan göra för att minska konsekvenserna av ett långvarigt elavbrott. En fråga som tas upp lite kort är när vi bör börja ta ett elavbrott på allvar och tänka att det kanske dröjer innan strömmen kommer tillbaka. Det finns inga bra svar, men jag tänker att det är viktigt med omvärldsbevakning här. Finns det händelser som tyder på att det inte bara är en avgrävd kabel? Är det osäkra prognoser på när strömmen kommer tillbaka? Jag tror att de lokala facebookgrupperna för områden är problematiska i de här fallen då de förmodligen skapar mer oro och förvirring än trygghet och gemenskap. Var gärna aktiv och fråga efter källor när folk påstår saker.

Den vanliga hemberedskapen och preppingen handlar till stor del om strömavbrott. Så länge det finns ström går mycket av de grundläggande behoven att lösa. De tillfällen som strömmen finns kvar som det går att förbereda sig för tänker jag är bränder eller händelser som är mer plötsliga. I de allra flesta långsammare kollapserna blir strömavbrottet något att fokusera på.

I vanlig ordning är de psykologiska aspekterna av ett strömavbrott de viktigaste. Hur gör du när du inte får information eller knapphändig information? Hur tänker du kring när det kan gå över? När det är mörkt ute och i hemmet även om du har ljus och ficklampa? Det är saker som ändå är bra att tänka på. Ett kortare strömavbrott kan rent av vara mysigt, men när det verkar dra ut på tiden och du vet inte varför kan det bli obehagligt. Här är såklart samverkan och kontakt med grannar viktigt. Du känner dig mer trygg med andra, och om ni hjälper varandra så kommer alla klara sig bättre.

Jag vill också passa på att tipsa om när Anette Staaf testade att stänga av strömmen en vecka. Läs mer här.

Jag nämner att du kan kolla hur snabbt ett hus eller lägenhet kyls ut vid ett elavbrott. På den här länken hittar du hur snabbt ditt hus blir utkylt. Överhuvudtaget har Energimyndigheten en bra sida för elavbrott här.

Beredsam finns på spotify, iTunes, Acast och de flesta andra ställen där poddar finns. Eller så kan du lyssna direkt från vår landningssida på Libsyn. Tipsa gärna andra, sprid vår facebooksida eller

 

 

Beredsam – en podd om prepping, kris och katastrof

Idag sänds första delen av podden Beredsam – kris och beredskapspodden. Det är en helt ny podd av och med Anna Maria Stawreberg, Niklas Kämpargård och mig. I det första avsnittet pratar vi om varför vi preppar och hur vi bör tänka för att komma igång. Det handlar om mat, vatten, värme, sanitet och information. Perfekt för dig som är lite intresserad av prepping men inte börjat förbereda dig. Podden stöds av ABF. Och de som lyssnat på Swedish Zomcast kommer att känna igen musiken!

 

Podden finns på acast, spotify och iTunes. In och gilla och ge gärna ett bra betyg! http://traffic.libsyn.com/beredsam/Beredsam_avsnitt_1.mp3

Filmtipset: Rampant (2018)

Rampant från 2018 är en Sydkoreansk zombiefilm som i likhet med Netflix TV-serien Kingdom utspelar sig för ett par hundra år sedan (mer om likheter kommer). Kronprinsen återvänder från Kina till sitt hemland för att hans bror som tog livet av sig ville att hans hustru och ofödda barn inte skulle bli lämnade i händerna på en maktfullkomlig kung/fader. När han kommer i landet visar det sig att zombier (eller demoner som de kallas i filmen) har börjat härja, först på landsbygden men sen även in mot huvudstaden. Det blir politisk turbulens när han återvänder till huvudstaden med några följeslagare som helt plötsligt kallas för rebeller och upprorsmakare. Det låter rätt svårt, och kändes en smula komplicerat till en början men efter ett tag föll pusselbitarna på plats.

Det finns en hel del likheter med TV serien Kingdom (som jag kommer skriva ett separat inlägg om ganska snart). Zombierna/demonerna kan bara vara ute på natten, de får vassa tänder och vita ögon. Också att det är en relativt komplicerad handling spelar in. Bägge utspelar sig under senare delen av Joseondynastin (1392-1897) vilket märks på de märkliga hattarna som de flesta män av hög rang har på sig. En annan likhet är att huvudpersonerna har en lustig, halvt oduglig sidekick som ofta fungerar som comic relief (OBS detta kan bero på mina begränsade kunskaper om koreansk film, det skulle mycket väl kunna vara ett vanligt tema). Dessutom har både kungar som dör och blir zombier som ett viktigt tema.

Jag gillar konceptet med att folket på landsbygden inte har så stora problem med att det finns demoner eftersom det är närvarande i deras folklore. Medan de upplysta har svårare att tro på att de överhuvudtaget finns.

En sak jag tycker är intressant är de politiska konflikterna som målas upp och hur det maktspel som alltid finns inom politiken (XXX korea eller 2010-talet Sverige) kommer att använda smittan för sin fördel. I Rampant är det ministrarna, kungen och prinsen som spelar olika spel för att vinna makt. Men hur skulle en zombiesmitta, ett krig, en katastrof användas i Sverige om det hände. Det är en aspekt som är viktigt att tänka på. I Naomi Kleins bok (och dokumentär) Chockdoktrinen visar hon hur katastrofer använts för att driva igenom hårresande politiska förslag, och jag tycker att vi kunde se liknande fenomen i efterspelet till terrorattacken på Drottninggatan 2017. Aja, det är iallafall något som är värt att tänka på.

Rätt bra film på det stora hela, The Kingdom är nog bättre, men Rampant är en bra zombierökare.

 

Trailer

Filmtipset: Anna and the Apocalypse

En highschoolmusikalkomedi… med zombier. Det skulle kunna vara Anna and the Apocalypses slogan. Ganska coola Anna och hennes lite töntiga vänner lever ett rätt vanligt liv. Töntarna blir trakasserade av de coola och Anna hjälper dem en del. Hon ska efter skolgången åka till Australien för att plugga och blir osams med sin pappa som vill att hon ska gå på universitet istället. Men istället kommer zombierna. Anna, den friend-zonade vännen Johnoch några till barrikaderar sig på sitt extrakneg i bowlinghallen men försöker efter ett tag ta sig till sin skola där vänner och släkt (men också den diaboliske rektorn) finns. Ja, handlingen är lite lökig men det är rätt bra splatter från och till. Och just det, det är jul också. Så varning för zombietomtar.

Sången och dansen i gör tyvärr att den tappar lite tempo och den är egentligen inte särskilt rolig heller. Men filmen är å andra sidan väldigt oförutsägbar. Det ska den ha. Vi får också för första gången i zombiehistorien se en snögubbezombie. Inte alls illa. Det finns också en del blinkningar till klassiska zombiefilmer som Shaun of the Dead och re-maken på Dawn of the Dead.

På det stora hela tror jag den kan tilltala zombiefans som också gillar musikalkomedi. Anna and the Apocalypse tillhör absolut inte bottenskiktet bland zombiefilmer och den har vissa fina poänger. Framförallt tycker jag det känns som om den i all sin tafflighet är gjord med kärlek. Det är fint.

Trailer:

SVTs Nedsläckt land

En ny svensk reality TV serie började sändas precis nu – Nedsläckt land. Det är en blandning av samhällsinformation och dokusåpa som faktiskt lyckas balansera de två benen på ett bra sätt. Det blir inte för mycket drama och fokus på töntiga intriger och det är inte en tråkig informationsfilm.

Serien fokuserar en del på de olikheter hos människor och de konflikter som sakta växer fram. Men också på att informera om hur sårbara vi är i samhället. Frågan om hur vattensystem fungerar (i avsnitt två) och Sveriges krisberedskap (i avsnitt tre) tyckte jag var bra eftersom många faktiskt har dålig koll på det. Sen är det ju alltid intressant att se och lära sig mer om kris och katastrofbeteenden.

Att det är två grupper med varsitt tyckte jag var spännande och byggde in en intressant konfliktlinje i en grupp i överläge och en grupp i underläge. Det var också bra med fokus på saker som att lösa toalettbesök samt om den gnagande känslan av hunger som människor känner när de inte får äta tillräckligt, men inte helsvälter. Jag undrar lite över tristess som är en av de vanligare ”fienderna” i överlevnadssituationer.

Bäst var ju Misse Wester som presenteras som forskare i mänskliga relation i kris. Hon bidrar med mycket viktig konkret kunskap utifrån hur människor faktiskt beter sig vid kriser och katastrofer. Experimentet var väldigt intressant, och utifrån vad som skildras så var det inga stora förvåningar. Det var beteenden som en kan vänta sig. I stadsmiljö med fler människor så är det såklart svårt att sia om hur situationen skulle bli.

https://www.svtplay.se/video/21083156/nedslackt-land/nedslackt-land-sasong-1-borjan-pa-krisen

Bildresultat för nedsläckt land

Om ”Bli en Zombieöverlevnadsexpert”

I maj 2019, lagom till krisberedskapsveckan, så släpps den här guldklimpen. Det är Claes Tovetjärn och min nya bok med fantastiska illustrationer av Elin Jonsson. Målgruppen för boken är 9-12 åringar men det går säkert bra för yngre att läsa den också. I boken blandar vi teori och kunskap med praktiska övningar så att barnen själva (ibland med någon vuxen, ibland utan) kan testa sina kunskaper! Naturligtvis finnas det också med tio stycke Zombieöverlevnadsregler (Z.Ö.R.) som är bra att komma ihåg!

Mer info om boken kommer framöver! Håll utkik på alfabeta förlag.

 

Några punkter om Operation Ragnarök

Istället för en vanlig recension tänkte jag punkta upp lite åsikter och tankar om den nya zombiefilmen Operation Ragnarök. Det är hyfsat spoilerfritt.

1. Det är ingen zombiefilm. Det sa Fredrik Hiller i intervjun jag gjorde med honom innan och jag är benägen att hålla med. Det är en monsterfilm eller kanske mer en katastroffilm. De flesta som recenserat filmen utgår från att det är en zombiefilm, men jag menar att det är att förstå den fel och att bara utgå från ”utseendet” på monstren.

2. Om vi ändå låtsas att det är en zombiefilm är den helt ok i sin genre. Jag har verkligen sett många, många betydligt sämre zombiefilmer.

3. Om vi ser Operation Ragnarök med filmglasögon finns det många brister, men det finns ingen anledning att göra det. Det är ju en snabb actionfilm som inte har syftet att ge en fantastisk upplevelse utan någon att sugas in i i stunden. Actionscenerna är oftast rätt bra, men ibland tramsas det lite för mycket när det kommer in lite fånig dialog i scenerna. Visst är det lite stereotypt, ljudet är lite konstigt pålagt och skådespeleriet ojämnt, men som sagt för knappt två timmars action funkar det bra. Jag var aldrig uttråkad.

4. Jag kan tänka mig att MÖPar kommer att balla ur över detaljer som inte stämmer. Det var rätt mycket militärt fokus och jag (som inte har särskilt bra koll på sånt) tyckte inte att det kändes klockrent trovärdigt.

5. Ändå fräscht med en svensk film i den här genren.

6. Det finns ett politiskt budskap i filmen om att främlingsfientlighet är fel. Det blir lite övertydligt ibland och tyvärr lite för subtilt ibland. Själva twisten i filmen är nog också med mest intressanta. Den lämnar en del frågor kvar som jag inte tycker nystas upp.

7. Jag gillade nog namnet Zon 261 som var det som filmen hade från början, även om namnbytet nog handlar om att filmen tog en annan karaktär än vad som var tänkt från början.

8. Alla som ville se häftig action med Hafþór Júlíus Björnsson (alltså Gregor ”The Moutain” Clegane) blir tyvärr besvikna. Det är bara en kort kort sekvens där han grymtar lite med. Hela Viking Squad delen känns lite krystad.

9. Jag tycker absolut den är värd att kolla in för vad den är. Vill du leta fel och brister blir filmen betydligt tråkigare.

Katastroftankar, att sätta avtryck och boken Slutet av Mats Strandberg.

Jag har precis läst klart Mats Strandbergs nya roman Slutet. I korthet handlar den om att kometen Foxworth ska träffa jorden och allt och alla kommer att gå under. När det hela upptäcks är det runt fyra månader tills domedagen och vi får följa de två tonåringarna Lucinda och Simons sista månad. Det är ett fascinerande scenario som såklart väcker en massa tankar. För mig satte den perspektiv på en tanke jag haft ett par veckor om människors drivkrafter. Jag tror att en viktig drivkraft för dagens människor är att på något sätt sätta ett avtryck. Döden är väldigt otidsenlig eftersom den är permanent och ofrånkomlig, allt annat ska vara valfritt och allt som händer är resultatet av våra enskilda val. Samhället uppmuntrar kortsiktig uppmärksamhet och yta medan vi är tomma och mår dåligt inuti. Syns du inte finns du inte. Vi är helt enkelt rädda för att bara försvinner ur allas medvetande när vi dör.  Att någon slags livsgärning, prestation eller (kanske vanligast) barn gör att vi lever kvar på något sätt fast vi dött. I bokens scenario så försvinner den drivkraften. Ingen kan göra avtryck eftersom allt liv upphör när kometen kraschar in i jorden. Och frågorna som dyker upp är: Vem är jag? Vad är viktigt? Vad spelar egentligen någon roll? Frågor som tonåringar ställer sig och som vi som är vuxna borde ställa oss oftare.

Hur kommer den här tanken om att ”leva vidare” in i överlevnadsämnet? Jo, att sätta ett avtryck tror jag kan vara en del i att vi också uppoffrar oss för andra. Att vi gör saker för att bli ihågkomna goda handlingar. I studiecirkeln (som går under namnet Preppa tillsammans) som jag har i mitt bostadsområde pratade vi på en av träffarna om hur problematiskt det skulle vara att ta sig hem om broarna som kopplar ihop Stockholm skulle vara obrukbara. Där tänkte jag att de båtar som finns skulle används till att hjälpa människor att ta sig från en av öarna till någon annan. Att det skulle vara ett naturligt beteende för att ha varit en av dem som hjälpte till vid ”XX katastrofen”. Alltså att kunna känna stolthet och sätta avtryck i att hjälpa andra människor att ta sig hem. Den typen av beteende är ju vanliga vid katastrofer generellt – se bara på de flyktingmottagandet 2015 eller stora bränderna i somras och vid branden i Västmanland 2014. Det är alltså troligt att något sådant skulle ske och drivkraften bakom tror jag kan handla om viljan att vara en av dem som gör något (och det är självfallet säkert bara en av många förklaringsmodeller). Samma tema finns på sätt och vis i Viktor Frankls bok Livet måste ha mening. Frankl argumenterar för att de som klarade den fruktansvärda tillvaron i koncentrationslägren var de som hade någon form av tro – antingen religiös eller ideologisk övertygelse – eftersom de kunde placera sig själva i tillvaron. Att lidandet kunde ha ett syfte.

I Slutet så berättas historien om Lucinda genom att hon skriver i appen TellUs. En app vars syfte är att skicka ut människors meddelanden i rymden så att någon/något kanske kan läsa i framtiden. Det är ett sätt för henne, som drömt om att bli författare, att ändå göra något bestående. Skrivandet blir på så sätt terapeutiskt på flera sätt, dels för att fylla livet, dels för att sätta ord på känslor och händelser. Hon talar även ibland till den tänkta läsaren som en annan livsform och försöker beskriva mänskligheten med alla brister och förtjänster vi har.

Boken är, liksom de andra av honom jag läst, riktigt bra. Även om den kanske riktar sig till en något yngre publik (jag fyller 40 idag!) så är den verkligen läsvärd. Den ger en obehaglig något kvävande känsla och får en att tänka på vad som faktiskt är viktigt i livet. Och det är ju ett bra sätt att överleva zombiekatastrofen också.

Bildresultat för slutet

Titeln är självlysande!