Kategoriarkiv: litteratur och film

The Kingdom – kanske världens bästa zombieserie

Game of Thrones möter The Walking Dead – så skulle Sydkoreanska Netflixserien The Kingdom beskrivas. Den andra säsongen släpptes under våren i sin helhet och lämnade verkligen inte besviken. Första säsongen handlar i ganska stor utsträckning om maktspelet om tronen efter att kungen blivit zombie och kampen står mellan kungens oäkta son och hans ofödda son som hans unga fru är havande med. Hon tillhör en annan klan och därför börjar intriger tätna om vem som egentligen ska sitta på tronen. Och så är det ju zombier också (vän av ordning skulle kanske säga att det finns zombier i GoT också det har jag skrivit om här) men inte på samma sätt. Jag ska inte berätta så mycket om zombierna för att inte spoila serien.

Serien har en mängd bra vändningar och avslöjar bit för bit vad som egentligen har hänt. Även om jag verkligen gillade tionde säsongen av TWD så undrar jag inte om det här är bättre. Ibland finns det lite för mycket lustiga roller, och det är i början svårt att vänja sig med alla konstiga hattar som folk har på sig. Eftersom jag är rätt obekant med koreansk Joseonperiod (vilket är typ 1500-tal) så finns det säkert poänger jag missar, men den är tillräckligt bra i sig själv för att placera sig bland de absolut bästa zombieserierna som någonsin gjort.

Serien bygger på en grafisk novell som finns på nätet och det är samma person, Kim Eun-hee, som gjort TV-serien. Men men, det är bara att se den här jävla guldklimpen till zombieserie.

 

Klimatkrisens Sverige – så förändras vårt land från norr till söder

”Klimatkrisens Sverige – så förändras vårt land från norr till söder” är en ny bok av Erika Bjerström som undersöker hur klimatförändringarna kommer att påverka Sverige. Boken beskriver i korta kapitel hur olika delar av landet riskerar att drabbas. Boken bygger på intervjuer med experter, och risk- och sårbarhetsanalyser från kommuner och MSB, men är också en personlig berättelse om Erika Bjerströms relation till den svenska naturen.

Klimatzonerna förflyttas 11 meter per dygn, alltså drygt 4km per år med nuvarande takt. Norra Sverige värms upp betydligt snabbare än södra delarna (1,1 grader globalt, 1,9 grader i Jokkmokk). Fjällen kommer att bli täckta av skog, en stor del av Skånes stränder riskerar att försvinna. Arter kommer att försvinna och ersättas av nya – både djur och växter. Lingon och blåbär kommer att bli mer sällsynt. Skidorter inte kan lita på vanlig snö utan måste använda konstsnö som i sin tur leder till mer utsläpp och värmeböljor leder till ökad användning av AC vilket också leder till mer utsläpp. De konsekvenserna av klimatkrisen vi ser leder alltså till mer utsläpp för att mildra effekterna för företag och individer. På äldreboenden kommer gamla dö av värmeslag i större utsträckning när temperaturen kommer att ligga på över 30 grader under längre perioder. Men trots det här har Sverige på det stora hela dragit vinstlotten när det gäller klimatkrisen. Vi kommer få mer skog som kommer att vara en viktig råvara, eventuellt kan det bli två växtsäsonger (även om torka kommer bli ett problem för bönderna).

Det är bra att boken lyfter demografiska och politiska utmaningar som vi kommer att stå inför. Inte minst när flyktingar börjar komma från medelhavsområdet. Grekland, Spanien och Italien kommer att lida av extrem värme och långa torrperioder som gör att det blir svårt med jordbruket. Runt ekvatorn kommer det inte gå att bo överhuvudtaget på grund av värmen. En av experterna frågar sig om inte Sverige kommer att ha (eller borde ha?) 50 miljoner invånare inom ett par decennier utifrån hur omvärlden kommer att se ut. Det är svårt att argumentera mot rättviseaspekten i att fler måste få bo här när vår livsstil orsakar obeboeliga områden i andra delar av världen.

Det jag tycker är problematiskt med boken är den något optimistiska avslutningen där det verkar som att klimatkrisen kan lösas med lite mer teknik och t ex metoder som CCS (som idag knappt fungerar och skulle absolut inte fungera på den skala som det skulle krävas för att få bukt med klimatproblemen). I den avslutande intervjun med Svante Axelsson verkar problemen vara absolut hanterbara och något som näringslivet själva håller på att lösa. Jag förstår tanken med att avsluta hoppfullt, men jag önskar att hon också skulle förhålla sig mer kritiskt till hans svar. I övrigt är det en väldigt bra bok som enkelt förklarar hur Sverige kommer att påverkas och förändras.

Erika Bjerströms nya bok.

Bokus

Adlibris

En Minecraft-zombies dagbok

En Minecraft-Zombies dagbok är ungefär vad det låter som: En dagbok skriven av en zombie från Minecraft. Vi får inte reda på zombiens namn, men jag misstänker att det är Zack eftersom författaren till boken heter Zack Zombie. Zack är en ganska vanlig zombiekille som går i skolan och har bland problem med att kroppsdelar trillar av. Han har fyra kompisar Smygo som är en Creeper, Skeletto som är Skelett och Slimey som jag tror är slemhoppare.

Jag har läst de två första böckerna i serien. Trean kommer på svenska i september men det verkar finnas runt 15 böcker på engelska. Jag högläste böckerna för min sexåring som älksar Minecraft och han tyckte det var väldigt roligt. Extra bra är att han kan berätta grejer från Minecraft till mig som jag inte visste innan (eftersom jag vet typ inget om Minecraft). I den andra boken tas mobbing upp  (jobbigt att bli mobbad av en mutantzombie och en magmakub) vilket jag tror går att ta upp med lite större barn.

Den är från och till rätt fyndig och funkar utmärkt för att stimulera till läsning för barn som gillar Minecraft vilket ju är hela syftet. Boken är utgiven av Hegas förlag och är alltså lättläst och finns för att underlätta läsning för de som har lite svårt med det. Den riktar sig till nioåringar och har Hegas svårighetsgrad 3 (för den som vet Lix 20). Det är egentligen fanfaction men den är ändå copyrightad av Mojang/Minecraft. Helt klart läsvärd för målgruppen!

Adlibris  Bokus

 

Dagens zombiefilm: Corona Zombies

Corona Zombies kom redan i april i år. Det märks. Att det är ett hafsverk är underdrift. Men det visar också hur kul det går att ha med zombiegenren och bortsett från tonårssnubbig jargong och sexism är det en ganska rolig film med flera kul inslag. Redan i förtexten får vi se ungefär vilken typ av film det är. Det är två skådespelare + att de tackar alla skådespelare från Hell of the Living Dead och Zombies vs Strippers. Filmen är ungefär 15 minuter eget filmat material och sedan 15 minuter klipp från Zombies vs Strippers och 30 minuter från Hell of the Living Dead (fast med ny dubbning som för ”dialogen” framåt). Att de lagt på nya röster på en gammal film gör inte så mycket eftersom de gamla italienska zombiefilmerna ändå är dåligt dubbade. Det är en massa blinkningar till klassiska zombiefilmer, en del ganska roliga one-liners och ett ordentligt lass pubertal humor. Det bästa med filmen är att den bara är en timme lång, men det blir sällan tråkigt, kanske framförallt av nostalgiskäl då Hell of the Living Dead är en klassiker i genren.

Handlingen är väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Bimbon ”Barbie” pratar i telefon med sin kompis Kendra och försöker få tag på toalettpapper medan hon tittar på nyheterna (där klippen från filmerna utspelar sig). Sen kommer hon på att hon dejtat en prepper som lämnat toapapper i hennes garage.

Det går bra att bara kolla på trailern och få ungefär lika mycket ut av filmen. Men har du verkligen en timme över så går den att få tag på hos Full Moon Features

Recension: Blood Quantum

Blood Quantum är en ny zombiefilm som utspelar sig 1981 i ett reservat i Kanada. Det som gör filmen annorlunda är att ursprungsamerikaner inte blir smittade (och alltså inte zombier) och därför i större utsträckning överlever när zombierna väl kommer – ett bett gör ont, men är inte dödligt. Poängen är tydlig, ursprungsamerikanerna har chans att ta tillbaka sitt land. Eftersom de inte blir smittade är alla zombierna vita och det skapar också en ny maktsituation då alla som inte är ursprungsamerikaner är ett hot.

Vi får följa en familj från när utbrottet sker och sedan sex månader efteråt. Det är ett grepp jag ändå gillade, det blev både utbrott och ordentlig postapokalyps av det. En familjehistoria där en bror och halvbror har konflikt för att pappa inte varit tillräckligt närvarande för den ene sonen. Att följa familjen borde ge en möjlighet att bygga ut relationer och karaktärer men jag har svårt att faktiskt känna för någon av dem.

Tyvärr slarvas det en massa i tempo och dialog som gör att den inte riktigt blir så bra som den skulle kunna varit. En hel del klichéer som blod som rinner under dörrar och ultraonda skurkar som absolut inte går att lita på drar också ned intrycket en del. För visuellt är den riktigt snygg, det är bra miljöer och bra apokalypskänsla. Som vanligt vill filmskaparna göra för mycket, jag skulle så mycket hellre sen en lite stillsammare zombiefilm utan så mycket stora gester. Gärna blod och inälvor men fokusera mer på svårigheter att skaffa mat och typ mensskydd och mindre på jätteonda skurkar som ställer till med otyg, plundrar och torterar. Blood Quantum är rätt bra, men hör inte till filmerna jag kommer återkomma till.

Trailer

Recension: Prepping – Överlevnadshandboken

Nyss kom Prepping – Överlevnadshandboken av Anna-Maria Stawreberg (som är med i podden Beredsam och tidigare skrivit boken Prepping ) och Torbjörn Selin (som är överlevnadsinstruktör som jag bland annat gått kurser med för Svenska överlevnadssällskapet). Boken är en ordentlig genomgång av överlevnadskunskaper och friluftsliv. Författarna lägger in berättelser ”ur verkliga livet” där människor antingen varit i överlevnadssituationer eller varit med om katastrofer, det lättar upp läsningen och skapar spänning. Det som skiljer ut boken från andra böcker om överlevnad som finns är den lite längre delen om första hjälpen (som också är bokens längsta kapitel), det handlar framförallt om vildmarkssjukvård. Andra kapitel tar upp människans grundbehov som sömn, vätska, mat, värme men också att göra upp eld, hygien och nödsignaler.

Stawreberg, Anna-Maria - Prepping: Överlevnadshandboken - 13098173 ...Boken är lättläst och fylld med mycket kunskap, men jag saknar referenser i boken. En del mycket skulle jag vilja gå vidare med och förstå varför eller vad uppgifterna baseras på men det är svårt Inom prepping och överlevnad finns det väldigt många myter och ”gammal” kunskap som inte stämmer men som upprepas om och om igen.

Jag har inga stora invändningar mot innehållet i boken, men jag börjar tänka på det här med prepping i relation till överlevnadskunskaper. I olika prepperforum på nätet diskuteras ofta just överlevnadskunskaper som prepping. Jag själv brukar också prata en del om det när jag föreläser och har skrivit om det också. Men ju mer jag tänker desto mer undrar jag om det inte kopplingen till överlevnadskunskaper ger en felaktig bild av de hot som vi står inför. Inte så att det är dålig eller onödig kunskap, men det är väldigt få scenarion som den typen av kunskap verkligen blir viktiga. Och med kunskap menar jag inte levd erfarenhet (alltså att gå överlevnadskurser eller liknande som jag tycker är väldigt givande).

Hur mycket av att överleva en katastrof handlar egentligen om att kunna göra upp eld på flera sätt eller att hitta ätbara växter. Det är en ganska begränsad typ av katastrof som det handlar om, även om det ofta är ett tema i postapokalyptisk fiktion. Återigen, det är inte dumma eller dåliga kunskaper alls, framförallt är det roligt att få göra konkreta saker och få se direkt återkoppling på vad som fungerar och inte (till skillnad från många människors arbetsliv) men jag undrar hur mycket det egentligen det har att göra med att klara katastrofer som prepping väl egentligen handlar om.

Bokus

Adlibirs

Recension: Åtta steg mot avgrunden

Vill du läsa en djupt obehaglig bok är Åtta steg mot avgrunden att rekommendera. Aftonbladets nyhetschef Jonathan Jeppssons klimatbok har precis landet hos bokhandlarna och seglat upp på topplistor trots att klimatfrågan hamnat i skymundan i coronarapporteringen.

Åtta steg mot avgrunden är en genomgång av vad vi har att vänta oss om utsläppen fortsätter som idag, om vi inte gör något. Och det mesta tyder på, som Jeppsson deppigt nog skriver om, att vi inte har några större politiska beslut som leder åt rätt håll. Trots pandemin som verkar sänka ekonomin till den grad att utsläppen faktiskt minskar. Men även med de utsläppsminskningar vi ser så är det inte troligt att vi klarar 1,5 gradersmålet som är det som IPCC hoppas på i sin optimistiska rapport.

Boken går igenom vad vi kan vänta under varje decennium fram till 2100 då vi med stor sannolikhet har en uppvärmning på minst tre – fyra grader (sannolikt är detta i underkant). Det är en planet som inte är trevlig att bo på och som mitt barn mycket väl kommer kunna leva i. Det är mycket som kan hända. Bilderna staplas på varandra – bränder, ändrad golfström, översvämningar och havshöjning, extremväder, djur som dör, pandemier (jepp hänger också ihop med klimatförändringarna), vattenbrist när glaciärer smälter och så vidare, och så vidare. Det finns ett problem i det här och det handlar om att allt faktiskt inte kan hända samtidigt. Alla händelser kan inträffa, men inte parallellt med varandra. Men det är kanske bara petitesser som jag använder som någon slags förnekelse, jag vet inte.

I boken finns också berättelsen om ett trauma i Jeppssons uppväxt och en del om fågeln tornseglare. Det är fina avbrott i en annars mycket mörk berättelse om framtiden.

Den hopplöshet Jeppsson målar upp är utan tvekan skrämmande. I likhet med Roy Scrantons ”Att lära sig dö i antropocen” handlar det mycket om att acceptera att allt kommer att vara annorlunda men jag skulle gärna ha mer bilder av vad vi kan göra. Och då menar jag inte att sopsortera och inte ta bilen överallt utan att lära sig hantera det hela rent mentalt. Jag vet att det inte finns en lösning som alla kan ta till sig, men något (det är lite det jag håller på att försöka skriva om i min kommande bok). Det Jeppsson menar att vi kan göra är att plantera träd. Jag menar att det vi måste göra är att organisera oss för att hindra så mycket som möjligt av utsläppen, och förbereder oss för att morgondagen kommer att bli annorlunda.

Well well, Åtta steg mot avgrunden är en väldigt bra bok. Den ger inte hopp, men den ger en grund för att vi ska kunna acceptera att saker och ting inte kommer fortsätta rulla på som de ”alltid” gjort. Jag har också en förhoppning om att den kommer leda till att vi i större utsträckning vill att politiker säger att allt inte kommer att bli bättre. För att fortsätta som vi gör nu är en materiell omöjlighet. Dagens livsstil gör att våra barn och barnbarn (som inte får rösta om vilken värld de kommer att växa upp i) kommer att leva vid avgrundens rand, om de inte redan trillat i.

 

Bokus

Adlibris

Kollapsens fem stadier

Kollapsen är något som är kittlande, fascinerande och obehagligt på samma gång. Just nu finns flera olika teoretiker som diskuterar en samhällskollaps och vad den skulle kunna innebära. Coronakrisen har ju ökat antalet människor som skådar samhällets totala sammanbrott i kaffesumpen. En av de första böckerna som fick mig att få upp ögonen för samhällskollapsen är David Jonstads utmärkta bok ”Kollaps – Livet vid civilisationens slut” som kom ut 2012. Och sedan har det bara fortsatt. Zombien, kollapsen och apokalypsen är ju nära sammanflätade och intresset för undergången verkar bara växa. 

Jag har nyss läst Kollapsens fem stadier – handbok för överlevare av Dmitry Orlov. Det är en uppföljare på hans inflytelserika bok Reinventing Collapse som som kom 2008. Berättelsen han målar upp är att vår civilisation kommer att gå igenom fem stadier av kollaps.

Stadie 1. Ekonomisk kollaps. Tron på ”business as usual” försvinner.
Stadie 2. Kommersiell kollaps. Tron på att marknaden ­leve­rerar försvinner.
Stadie 3. Politisk kollaps. Tron på att myndigheterna tar hand om dig försvinner.
Stadie 4. Social kollaps. Tron på att dina medmänni­skor tar hand om dig försvinner – i takt med att samhällsinsti­tu­tionerna får slut på resurser.
Stadie 5. Kulturell kollaps. Tron på männi­skans inne­­bo­­en­de godhet försvinner.

Jag tycker det finns ganska stora problem med boken trots att den ofta är intressant att läsa. Han väver in sig själv och sina kunskaper och erfarenheter på ett intressant sätt, men det stora problemet är att det känns extremt tunt faktamässigt. Hans exempel känns just utplockad för att stödja en tes mer än att det faktiskt är så om vi tittar lite mer uppifrån. Avancerad cherry picking alltså. Värst blir det när han beskriver folkslaget Ikerna i den sista delen om kulturell kollaps. Han hämtar hela kapitlet från den starkt kritiserade boken The Mountain People som målar ut Ikerna som totala barbarer utan empati eller kärlek på grund av att de kollapsat som civilisation (för den som vill fördjupa sig i detta finns en ganska bra wikipediaartikel). Sedan skriver han att det inte spelar så stor roll om det verkligen stämmer för det bevisar hans tes. Något motsägelsefullt hänvisar han i ett av de tidigare kapitlen till människans medfödda biologiska förmåga att samarbeta utifrån den ryske anarkisten Pjotr Kropotkin.

Orolv målar upp bilden, tvärtemot vad vetenskapen säger, att vi låter oss bli passiva offer inför de nya situationerna vi hamnar i. Det som är lite befriande är att han ser att människan trots allt är anpassningsbar men att vi i dagens samhälle har hamnat i en situation som blivit ohållbar. Men det saknas en tydlig riktning i texterna i kapitlet. Det sista kapitlet om kulturell kollaps handlar framförallt om språk och lingvistik och det blir inte helt enkelt att bara köpa hur stadierna kommer efter varandra. Det är svårt att lita på vad som faktiskt stämmer i boken eftersom den också saknar tydliga källhänvisningar till de flesta viktiga påståenden.

Att beskriva det som en handbok är inte heller helt rimligt eftersom det saknas tydliga verktyg för hur vi emotionellt och praktiskt ska kunna hantera kollapsen. Det hade kunnat bli väldigt bra men den har för många brister för att kännas trovärdig.

adlibris

bokus

 

Dagens zombiefilm: Little Monsters

Nu var det ett tag sen jag recenserade film och den här filmen fick mig att förstå varför. Little Monstrers (2019) är en zomedy som inte riktigt tycker håller måttet. En i mängden nya lite halvmessyriga filmer i genren.

Dave som är rätt värdelös på det mesta blir intresserad av sin systersons förskolelärare (Caroline) och hänger med på ett studiebesök till någon form av 4Hgård/nöjespark. I närheten på en militärbas släpps en zombiesmitta ut (det tog väldigt lång tid så jag var rätt orolig att jag kollade på en ickezombiefilm ett tag) så Dave och Caroline måste ta hand som sin klass med femåringar medan zombierna försöker äta upp dem Dave växer som person och det mesta går som det ska som i den här typen av filmer.

Jag vet inte riktigt om man ska tycka att Dave är lite skön, men för mig är han mest en idiot till snubbe. Hade han varit lite mindre stereoty i början tror jag att den faktiskt skulle varit betydligt bättre. Det finns en del doser mörker i filmen som skulle kunna lyftas fram samtidigt som humorn kunde vara kvar. Den är smårolig på sina ställen men många av skämten faller ganska platt.

 

Om boken ”I lågor”

Naomi Klein har varit en viktig författare och skribent för mig. Hennes böcker ”Chockdoktrinen” och ”Det här förändrar allt” handlar till stor del om kriser och katastrofer framförallt om det politiska efterspelet. För en kris innebär alltid politisk förändring. I bästa fall som i de senaste kriserna i Sverige har de starkt bidragit till en bättre beredskap, men i vissa fall också till tendenser till elitpanik vilket vi kunde se i efterspelet till terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 2017. Nu har hon kommit med en essäsamling typ som heter ”I lågor – Ett brandtal till världen för en Green New Deal” med en nyskriven inledning och avslutning (tror jag).

En av Kleins bästa förmågor är att få läsaren att känna sig smart eftersom hon lyfter ganska självklara saker ur en ny vinkel. En av de sakerna är just hur klimatförändringarna inte kunnat komma i en politiskt sämre tid. När ekonomin går före det mesta och politiken i allt mindre grad ska påverka ekonomin är det väldigt svårt att göra de omfattande politiska förändringarna som krävs. Vår konsumentmakt är helt otillräcklig för att få bukt med de problemen, det krävs omfattande politisk handling nationellt och globalt.

i lågor- brandtal till världen för en green new deal - (inbunden ...Det finns en stor dos ”helvete allt är försent” men en än större dos hopp. Och hopp som i att lyfta fram de lokala, nationella och globala rörelser som faktiskt arbetar för vad som kallas A Green New Deal, namnet återkopplar till Franklin D Roosevelts välfärdsreform A New Deal som var en extremt omfattande förändring av den amerikanska ekonomin under 1930-talet. I korthet bygger den på en klimatomställning där fossilindustrin snabbt fasas ut med skatter och omställning för en förnyelsebar energi och välfärdsreformer med stärkt offentlig sektor (sjukvård, omsorg, skolor, universitet etc).

Klein betonar de sociala rörelsernas roll i att få tillstånd en politisk förändring, men att det inte bara handlar om att alla måste engagera sig för klimatet. Detta eftersom alla kamper kommer fortsätta behöva drivas även under det tillstånd av instabilitet vi allt mer går in i – för i klimatförändringarnas spår kommer vi få se mer extremväder torka, värmeböljor, stormar och massiva snöoväder.

En del av essäerna känns något daterade, men på det stora hela är det en viktig bok, om inte annat för att den ger hopp och presenterar verktyg för förändring. Det är något som verkligen behövs i de här tiderna.

I Coronakrisens kölvatten är det lätt att se behovet av den typen av reformer som stärker välfärden eftersom det är en bidragande orsak till att sjukvården, som redan innan gick på knäna, inte förmår hantera många sjuka samtidigt. Så även om boken kommer i en tid när vi allt mindre pratar om klimat – på grund av pandemin – känns den ändå aktuell. För även om Coronakrisen slår hårt mot ekonomin (och i och med det utsläppen) så var januari, februari och mars 2020 de varmaste eller näst varmaste månaderna sedan vi börjat mäta temperaturen. Och det har inte slagit tillräckligt hårt för att minska utsläppen så mycket som det skulle behövas för att klara klimatmålen.

Köp och läs, det är en viktig och bra bok!

Bokus

Adlibris