Bloggarkiv

Huntress: Rune of the Dead – Recension av en svensk vikingazombiefilm

Huntress – Rune of the Dead är något så normalt som en vikingazombiefilm (det är dock betydligt mer vikinga är zombie). Ok, men mina förväntningar på en svensk zombiefilm, där de pratar engelska och som utspelar sig på vikingatiden var inte superhöga kan jag säga. Det finns så många saker som kan gå fel. Men sjukt nog är Huntress en bra och trevlig film om än lite långsam från och till.

Det är ett familjedrama där Runa bor med sin mor, syster och farfar. Pappan försvann två år tidigare på vikingatåg och de har inte hört något av honom. Inte förrän hans kompis hittas skadad i närheten av stugan de bor i. De hade plundrat en grav och det var en typiskt dålig idé. För ja, ni fattar, det får de döda att resa sig och försöka hämta tillbaka guldet.

Mycket fokus är på relationer och vackra naturbilder. Det finns ett mörkare skräcktema som jag tycker kunde fått lite mer plats. Naturligtvis är zombierna draugar som är den fornnordiska varianten av vårt odöda monster. Ett bra tema tycker jag på det stora hela. Det ska också bli kul att kolla in den andra vikingazombiefilmen som kommit i höst som heter just Draug.

Men kolla alltså in filmen. Det är ju kul att det görs mer svensk zombiefilm (with Vikings).

Läs också gärna min intervju med en av skaparna Faravid Svalfors af Ugglas

Trailer:

Recension: Lars och Lena Wilderängs Är du förberedd?

Ju mer du kan om ett ämne desto lättare är det att vara lite för sträng i en recension. Så har jag nästan känt varje gång jag läst någon ny bok om prepping. Makarna Wilderängs Är du förberedd? – en handbok för krisen är inget undantag. Men informationen i boken är gedigen.

Det är ett snyggt pedagogiskt upplägg med Sveriges beredskap som en kropp där blodomloppet (samhällets infrastruktur), musklerna (blåljus och försvarsmakt) och nervsystemet (informationsflöden)  är olika lika viktiga delar. Wilderängs använder den klassiska 3-regeln som pedagogisk utgångspunkt för den individuella beredskapen (trots att Lasse Ståhle inte gillar regeln som han berättar om i Beredsam). Jag gillar att de lägger stort fokus vid mentala förberedelser istället för sida upp och sida ned med mattips. Förutom den rena texten finns lite personligare avsnitt signerade Lena eller Lars som belyser fakta med personliga erfarenheter.

Det finns ändå rätt stora likheter i vad Wilderängs skriver är viktigt och vad jag skriver om i Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Vikten av grupper, träning, krisövningar, improvisation, kreativitet, känna grannar, sociala nätverk och vikten av att lära sig mer. Det är bra att förhållandevis liten vikt läggs vid mat- och vattenförråd. Den informationen finns överallt annars. Det som är nytt i relation till andra svenska prepperböcker är att Är du förberedd? i större utsträckning tar upp informationspåverkan och väpnade konflikter.

Och om jag ska vara lite sträng så hade boken mått mycket bättre av en sträng redaktör som kapat delar, strukit upprepningar och lagt avsnitt där de bör ligga istället för att ibland vara inkastade i under andra rubriker. Jag tror också att boken hade mått bra av att vi som läsare får ”det viktigaste” eller ”kom ihåg” lite mer upptryckta i ansiktet på oss. Nu är fyndigheter i texten på samma nivå som det som är viktig information. Det är helt enkelt för likriktad text i allt utom de personligare betraktelserna. Och för mig som är väldigt intresserad av ämnet vore det inte helt fel med lite mer källor/bokhänvisningar. Även om jag vet att Lars och Lena är kunniga inom sina fält så vill jag kunna se var de fått informationen från.

Sen känner jag mig löjligt smickrad av att nämnd med i tacklistan till boken.

Bokus

Adlibris

Filmtipset: I Am a Hero

I Am a Hero är en japansk zombiepärla från 2016. Filmen bygger på en tecknad serie som gått mellan 2009-2017. Hideo (som jag tror betyder hjälte – alltså Hero) Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Hideo hookar upp med en tonårstjej och hamnar på ett ställe som de tror är säkert men som knappast visar sig vara det.

Jag gillar verkligen när själva apokalypsen sätter fart. Det är en blandningen mellan människor som springer och är rädda, de som inte fattat något och bara observerar och de som tar upp mobilkameran. En spegel av verkliga beteenden som är vanliga (jag rekommenderar för övrigt Vetenskapsradions avsnitt om åskådareffekten som kom nyss).

Zombierna är mer medvetna än de brukar vara, de kan prata och fortsätter ofta göra det de brukar göra. Det gör en ganska stor poäng av just hur de upprepar sina gamla ord och vill fortsätta göra det de brukar. Zombierna påminner lite om demoner snarare än zombier till utseendet men jag tror det är en japansk vinkel på zombiegenren.

Jag gillade I Am a Hero. Den är lite japanskt corny men på det stora hela bra. Trots sina två timmar känns den inte för lång. Det är lagom mängd gore och handling.

 

Filmtipset: The Dead Don’t Die

Lite senare än alla andra har jag sett en av årets storzombiefilmer (ja det kommer fler). The Dead Don’t Die av Jim Jarmusch är en väldigt långsam, metabetonad zomedy med en hel del lösa trådar och oförklarliga sidospår i handlingen. Men den är mysig på ett underfundigt sätt. Hela filmen är indränkt i metahumor om skådespelarnas tidigare filmer och referenser till annan populärkultur (kanske främst George Romeros verk). Det blir aldrig läskigt, men inte heller gråta av skrattroligt utan mer myskul. Havla grejen är ju också skådespelarna som är med. Många av dem brukar vara med i Jarmusch filmer men det är som utlovas – en av de mest stjärnspäckade zombiefilmerna någonsin.

Filmen utspelas i en liten småstad i USA Centerville där de lokala poliserna börjar ana oråd när zombierna dyker upp. Anledningen till zombieutbrottet är fracking vid polerna som gör att jordens rotation förändras. Först händer ingenting en lång stund och sen är det full blown zombie apocalypse. Vi följer några olika karaktärer som är som folk är mest. Ganska mycket av filmen är antingen långa scener från bil eller långsamma samtal.

Om någon för övrigt kan förklara grejen med ungdomarna från anstalten som lyckas sticka iväg kan ni gärna göra det. Det känns som en märklig tråd som släpptes.

Släpp tyglarna för att vänta dig något vanligt och ha 104 minuters märkligt mys.

Dagens zombiefilm: Zombiepura

Zombiepura (2018) är förmodligen Singapores första zombiefilm. Det är en komedi på både mandarin och engelska,  lite oklart varför de byter språk då och då.

Filmen utspelar sig på en avlägsen militärbas där reservisten Kayu (som mest försöker slippa undan tjänstgöring genom att spela sjuk) och befälet Siao On (som håller hårt på reglementet och försöker leva upp till sin pappas förväntningar) försöker klara sig. Tillsammans med en en civil anställd, som de kallar Beauty, försöker de klara sig genom olika delar av basen för att få en helikopter att hämta dem. Det är påfallande likt ett dataspel, vilket också kommenteras i filmen.

Tydligen är det kända komiker från Singapore med i filmen och referenser till lokal kultur som jag inte alls kunde relatera till. Men det var inte så mycket jag tyckte var roligt med filmen och action eller dramadelarna var inte heller något vidare tyvärr. Jag kan tänka mig att den funkar bra om en känner till referenserna. Kolla trailern!

 

Boktips: Raseri och Törst

Raseri (2016) och Törst (2018) är två zombieaktiga romaner av Andreas Ek. Jag skriver zombieaktiga för de är inte riktigt som vanliga zombier vilket visar sig särskilt i Törst som är uppföljaren. Men jag tycker absolut de platsar in i genren särskilt då de är apokalyptiska.

Vi får följa ett gäng olika människor men framförallt polisen Erik, hans fru Lotta och barn Alexandra. Först i ett kaosigt Stockholm där allt väldigt snabbt ballar ur totalt och sedan på landet. Jag tänkte inte spoila så mycket mer av handlingen för jag tycker böckerna verkligen är läsvärda. Med korta kapitel och mycket action är det lätt att bara läsa vidare. Det är bra underhållning helt enkelt, och en del rätt obehagliga scener. Det är också kul med bekanta miljöer. Perfekt sommarläsning!

Författaren Andreas Ek är polis och det märks en hel del. Böckerna kan kännas lite snutiga i tilltalet och att det då och då blir lite för tekniskt eller beskrivande av vilka attiraljer som finns och används. Mängden action kunde nog gärna minskat lite och skräckelementen och i böckerna lyftas fram mer. Jag tyckte delarna om myndigheternas agerande kunde gärna få lyfts fram mer.

Böckerna är egenutgivna men känns verkligen bra och genomarbetade.

 

Raseri

rst

Dagens zombiefilm: Texas Zombie Wars – El Paso Outpost

Antingen så är Texas Zombie Wars: El Paso Outpost en film där väldigt mycket skjutande mot zombier och snubbiga snubbar i slowmotion som försöker fylla ut en bristande handling, eller så är det en film där en medioker handling bökats in mellan kortare uppehåll i pangpang och krigsfetischism. Jag är i ärlighetens namn inte helt säker.

Den utspelar sig på en militärbas i öknen i Texas. Typ 30 killar som är riktigt jävla macho soldater och 5-6 unga snygga kvinnliga forskare befinner sig där. Basen har någon oklar funktion. De kämpar mot zombier och ”desert rats” som är några beväpnade outlaws som vi inte alls förstår vad de håller på med, och deras största funktion i filmen är att de blir dödade hela tiden. Deras ledare är före detta soldat och har någon beef med militärbasens ledare.

Tydligen är det en del i en serie med filmer som heter Texas Zombie Wars. Det skulle kunna förklara alla oavslutade trådar, för hela filmen består nästan enbart av oavslutade trådar. Eller kanske uppslag som teoretiskt skulle kunna bli intressanta, men som inte blir något eller följs upp överhuvudtaget.

Dialogen är usel och det är till större del pålagda röster som berättar vad som händer. Karaktärsutveckling existerar inte. TZW El Paso Outpost är passande för dom som drömmer om att hänga i Texas och få skjuta ned migranter från Latin amerika. Det här är verkligen zombiefilm när den är som sämst. Verkligen en av de absolut sämsta zombiefilmer jag sett. Och jag har sett många.

Trailern visar ganska bra hur filmen är. Det är också en hel del scener som inte finns med i filmen i trailern.

Filmtipset: Overlord

Kommer ni ihåg att det gick en nazizombiefilm på bio i vintras? Som dessutom var en riktig storproduktion. Inte? Filmen hette Overlord och möttes av ganska mycket tystnad och medelmåttiga recensioner.

Strax innan D-day 1944 måste en grupp fallskärmssoldater slå ut en sändare för att de allierade skulle kunna gå i land med flygunderstöd. En väldigt viktig del alltså, men redan i inledningen visar det sig vara svårare än de tänkt. Massiv beskjutning av planen gör att väldigt få av fallskärmssoldaterna överlever. Men de som klarar sig tar sig till den franska byn där sändaren finns i en gammal kyrka. Men i kyrkan pågår det också hemska experiment. En ganska bra bit in i filmen är det mer som en andra världskrigetfilm, zombierna kommer först in på slutet. Och de är egentligen inte bärande för filmen på något sätt. Den skulle klarat sig helt ok även utan zombier, vilket får mig att tänka på hur zombiegenren utvecklats till att kunna vara ett komplement till en annan sorts film.

Overlord är en ganska klassisk nazizombiefilm, men rätt mycket bättre än de flesta andra. Det som utmärker nazizombier är att det är nazityska försök att få fram supersoldater. Därför har de ofta extrem styrka, i större grad behållna medvetanden och är inte smittsamma som andra zombier. Läs mer om nazizombier av Eva Kingsepp – Sveriges främsta expert på nazizombier – här.

I genren nazizombiefilm är Overlord väldigt bra. Det är action och skräck i ganska lagom dos. Overlord är starkast i början, men tappar inte allt för mycket ändå.

 

Filmtipset: One Cut of the Dead

Stäng inte av är mitt råd kring den här filmen. Det är roligare att se den utan att veta något om den, och även om det är frestande att bara stänga av den under den första halvtimmen råder jag dig att inte göra det.

One Cut of the dead är en japansk film som hade premiär 2017 men som inte synts så mycket utöver på filmfestivaler runt om i världen. Den är verkligen lågbudget men har en härlig twist som gör den fin och sevärd. För att inte spoila något så låter jag det vara så bara.

Lördagen den 15:e juni går det att se On Cut of the Dead och Anna and the Apocalypse på Bio Pio i Stockholm på Elmsta 3000s Zombie Night.

För dig som vill ha en lite sämre filmupplevelse kan du kolla på trailern. Men om du tänkt se filmen tycker jag det är bäst att skippa den:

Zombiefilm: Redcon1

Ibland kan livet som zombieöverlevnadsexpert verka glamouröst, men efter att ha sett hela Redcon 1 (more like Red crap 1, am I right?) så kan jag säga att det inte är det

Under den första minuten tänkte jag: Hmm, ganska standard – nästan parodiskt.  Efter fem minuter till visste jag att det här skulle bli jobbiga 110 minuter att ta sig igenom. Jag vet inte hur många gånger jag funderade över varför de knäar zombierna i magen och i skrevet. Musiken ska vi inte tala om, ”tuff” hårdrock och illa spelade ballader. I sina bästa stunder är det en riktigt dålig kampsportsinfluerad actionfilm, i sina sämsta stunder är det tafflig pekoral fullspäckad av överdrivna klichéer.

Ett gäng elitsoldater från USA och England ska ta sig in i en infekterad zon och hämta ut en vetenskapsman som eventuellt har ett botemedel. Flera i truppen dör på olika spektakulära sätt och vetenskapsmannen blir överraskande skjuten av den onde generalen som gav dem uppdraget. Ledaren för truppen tar sig an ett barn som han ska rädda. Och ja, jag vet inte riktigt. De sista 20 minuterna är nog nästan hälften av klippen tillbakablickar från tidigare för att vi inte ska missförstå vad som händer.

Zombierna då? Ja de är i alla fall inte konsekventa. Ibland rusar de på som klassiska zombier. Ibland ligger de i bakhåll och bygger civilisation och ibland så står de i en cirkel och skickar in en i taget som kan göra schyssta sparkar mot de levande.

Här är trailern i alla fall, men jag varnar dig. Det är två minuter av ditt liv som inte kommer komma tillbaka.