Bloggarkiv

Filmtipset: Here Alone (2016)

Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Here Alone är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager. Och det funkar riktigt bra. Det dröjer runt en timme innan vi ens får se en smittad på nära håll.

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. En dag när Ann är på jakt efter mat stöter hon på Olivia och hennes styvpappa Chris som hon räddar. De försöker samspela med varandra men det är inte lätt. Det är svårt att hitta mat så de måste plundra hus som finns och i då också hålla sig undan smittade.

Själva storyn är inget speciellt, men jag gillar verkligen hur jordnära filmen är. Anns vardag blandas med flashbacks om hur hon förlorade sin man och sitt barn. Det är inget som görs bara för att göra den extrem, det är bara en daglig kamp för överlevnad, att hantera skuld, att lära sig leva med en världen som verkar ha gått under. Det är ett bra avbrott mot filmer som desperat försöker göra en poäng, eller orealistiska biljakter. Det känns helt enkelt ganska äkta och placerar sig i samma del av zombiegenren som The Battery (2012) eller Maggie (2015).

Trailern (som innehåller typ alla actionscener i hela filmen, så undvik den om du tänkte kolla in filmen):

Annonser

Boktipset: Din skogshandbok – en överlevnadshandbok för survivalister och andra skogstokiga

Din skogshandbok är en purfärsk bok om skogen och att vara i den. Den är snygg, både själva boken och layoutmässigt känns den pålitlig och robust. Det är fina illustrationer som är tydliga och berikar innehållet i boken.

I boken finns lite kunskapsdelar om att göra upp eld, knopar, bygga vindskydd och den typen av praktiska tips. Detta kombineras med lite om den svenska floran och faunan. Vilka djur vi kanske ska se upp med och vilka de vanliga träden och växterna är samt hur vi kan använda dem. Det finns också en del om lekar och aktiviteter i skogen. Ett mycket bra grepp, även om jag kanske inte tycker att alla lekar/aktiviteter känns relevanta. Vidare är delarna med allemansrätten bra och även faktarutorna är pedagogiskt bra.

Det stora problemet med boken är att den borde ha faktagranskats i större utsträckning. Det finns ett antal påståenden och tips som inte stämmer utifrån det jag vet om överlevnad. Vilket också påverkar känslan av delarna som jag inte vet så mycket om. Dessutom känns det som att den inte lästs igenom av en redaktör ordentligt. Strukturen är på pappret bra och tydlig, men när jag läser boken så är det väldigt mycket hänvisningar kors och tvärs (läs mer på s.XX). Det är också synd att den inte tar upp nästan något kring kroppens behov. Jag tror boken skulle blivit bättre av att välja spår i att vara överlevnadsbok eller trevlig skogsbok. Resultatet nu är att det inte riktigt blir bra på någon av delarna.

Jag hade höga förväntningar på den här boken och den har potential så det är lite tråkigt att den inte blev så bra den skulle kunna blivit. Det är ändå en bok jag skulle kunna tänka mig att ha med i skogen och testa på olika saker.

bokus

adlibris

 

Boktipset: Ensam kvar

Zoo har anmält sig till realityserien ”I mörkret” som handlar om överlevnad. Det är framförallt inte prispengen som hägrar. Det är äventyret. Det sista äventyret innan hon skaffar barn med sin make Miles. Deltagarna i serien vet inte så mycket om vad de ska komma att utsättas för. De har både ensamutmaningar och grupputmaningar som ger dem olika fördelar som vatten eller prylar de kommer att behöva. Men en par veckor in i inspelningarna börjar TV-teamet försvinna och gränsen mellan vad som är verkligt och vad som är regisserat börjar suddas ut. Trots att boken verkar utspela sig i nutiden finns känslan av att det är ett par år framåt eftersom konceptet är en smula extremt (även om verkligheten alltid överträffar dikten).

Ensam kvar väver ihop två aktuella ämnen, realityshowens/jag-centrets värld och tankarna om den stundande apokalypsen. Det är snyggt gjort och berättelsen som dels är från ett produktionsperspektiv från realityshowen, dels från Zoos perspektiv. En del är vad som händer och hur produktionsteamet ska hantera det, men vi får även följa de andra deltagarna i tävlingen. Det är ett riktigt bra dramaturgiskt knep för att skapa en page turner. Boken känns på vissa sätt som en vuxenversion av Hunger Games.

Det finns flera intressanta perspektiv för den överlevnadsintresserade. Dels så är de flesta av teknikerna som Zoo (och de andra deltagarna) gör riktiga och går att lära sig av. Förutom när de renar vatten med kol och jordfilter, som är en av de envisaste myterna inom överlevandskunskapsfältet – det funkar alltså inte att rena vatten så. Men flertalet andra varianter av att göra upp eld och sånt är bra kunskaper.

En annan lärdom är hur Zoos psyke funkar. Genom att hon tror att hon är med i en tävling så slutar hon inte tänka som i en tävling. Hon ser varje hinder som ett sätt för spelmakarna att göra livet surt för henne så hon ska bryta och det ger henne styrkan att fortsätta. Hon tänker att det finns ett moment av prövning i det hela. Att allt är ett spel och att det gäller att ta sig igenom spelet en bana i taget så att säga. Den strategin är också väldigt bra för att överleva en katastrof. En dag i taget, en bit varje dag. Jag gillade också hur Zoo hela tiden försökte hitta normala förklaringar på det som har händer. Jag tycker det känns som ett trovärdigt sätt att hantera att något inträffat. Människan är bra på att söka förklaringar som gör livet enklare. Sanningen kan ibland vara för besvärlig.

Jag gillade verkligen Ensam kvar. Kul grepp, bra story och intressanta karaktärer.

Adlibris

Bokus

Filmtipset: Train to Busan

Tänk att två av de bästa zombiefilmerna som hitintills gjorts kom 2016. Den sydkoreanska Train to Busan är faktiskt (tillsammans med The Girl With All the Gifts) riktigt jävla bra.

Till en början är den något långsam men växer snabbt in i zombiefilmens absoluta toppskikt. En hårt arbetande man negligerar sin dotter, men vid ”dotterdagen” så vill hon åka till sin mamma som bor i Busan. De tar tåget. Tyvärr har det samtidigt utbrutit en smitta och en av de smittade hoppar på tåget och sen blir det kaos. Målet är fortfarande Busan men vissa vagnar är fulla av smittade. Filmen handlar om passagerarna på resan, vilka val de gör och hur de hanterar zombierna och de andra människorna ombord.

Även om karaktärerna ibland kan kännas lite platta finns det något fint där. Det finns en utveckling som skulle kunna bli krystad men håller sig precis på rätt sida av linjen. Där många zombiefilmer vill för mycket eller göra spektakulära händelser/personer är Train to Busan precis lagom även om set-upen kan verka lite tramsig. Slutscenerna är verkligen starka.

Att låta filmen nästan helt utspel sig på ett tåg, ger en bra känsla av instängdhet. Det i kombination med att de också reser och har ett mål ger en på ett sätt klassisk utgångspunkt och miljö för en zombiefilm. Jag såg halva filmen på ett tåg och när jag gick genom vagnarna till restaurangvagnen så var det mer obehagligt än vanligt. Jag tittade efter ställen att gömma mig på och grejer att använda vilket en annan postapokalyptisk tågfilm ”Snowpiercer” inte alls gjorde. Det går att dra paralleller till vad Mats Strandbergs bok Färjan fick mig att känna med Finlandskryssningar.

Trailer:

 

Och den bästa kommentaren i filmen?

namnlos

Filmtipset: The Girl With All the Gifts

the_girl_with_all_the_gifts_posterDet är inte så ofta kvalitetszombiefilm går på bio så passa på så länge det går att se den (för alla som bor i Jönköping kan ni passa på extra mycket den 23/10 eftersom jag håller föreläsning innan filmvisningen på Folkets bio) innan den försvinner! Jag har tidigare skrivit om boken som nyligen kom på svenska men eftersom filmen är en annan femma så kommer en kort genomgång av den också.

Filmen var riktigt bra tyckte jag. Den följer ungefär handlingen i boken men förändrar några mindre grejer som gör att det känns värt att se den för handlingen också. Tyvärr blir porträtten av Miss Justineau, Kieran Gallagher och Sergeant Parks väldigt bleka. Särskilt synd är det med Miss Justineau som är väldigt intressant i boken. Däremot skiner Glenn Close som Doktor Caldwell och framförallt så är Sennia Nanua fantastisk som Melanie. Det verkar dock ha varit ett medvetet val att lyfta fram Melanie och låta de andra huvudpersonerna stå tillbaka.

c6fae094-dfe7-4b3c-9722-b6aca2724e63

Hela filmen känns frisk i zombiegenren, en spännande postapokalyptisk berättelse som känns välproducerad och snygg. Det är bra action och krypande från och till. Helt enkelt en bra filmatisering av en bra bok. Om du vill veta mer om handlingen kan du läsa mitt inlägg och boken, om du tänkte se filmen är det bättre att skippa.

Här är trailern, men gå helst att se den bara. Den är nog bättre utan spoilers.

Boktipset: Överlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från eld till att överleva en krokodilattack

9789171262912_200x_overlevnadsguiden-300-satt-att-klara-allt-fran-att-gora-upp-eld-till-att-overleva-en-krokodilattackÖverlevnadsguiden – 300 sätt att klara allt från att göra upp eld till att överleva en krokodilattack av den amerikanske överlevnadsgurun Rich Johnson bearbetad till svenska förhållanden av äventyraren Ola Skinnarmo kom ut tidigare i år (den amerikanska förlagan kom 2012). Som den något långa undertiteln antyder får du lära dig alla möjliga och omöjliga märkliga överlevnadstricks. Boken är uppdelad i tre delar: Vildmarken, staden och katastrofen.

Punkterna är korta och de absolut flesta skulle kräva en hel del träning för att kunna fungera i en riktig överlevnadssituation. Ibland så skulle den ju funka att bara ha i bokhyllan men ganska ofta är det förhållningssätt eller kunskaper som en behöver ha i huvudet hela tiden.

Vill du till exempel lära dig:

  1. Hur en gör för att överleva is-, svart- eller brunbjörnsattack och de olika skillnaderna mellan dem.
  2. Tillverka en bola
  3. Undvika att bli uppäten av en alligator
  4. Agera i en VMA situation
  5. Ät överkörda djur
  6. Resa smart
  7. Undvika tårgas
  8. Brandsäkra huset
  9. Få upp din kokosnöt
  10. Kissknep (nu blev du nyfiken va?)

Ja ni fattar själva. Det är väldigt högt och lågt. En del saker förstår jag inte varför det är med, det känns mer som James Bond-fantasier än något som någon kan ha användning av medan andra punkter är relevanta som de mentala bitarna eller hur en undviker att gå vilse. Det är lite rolig och spännande läsning och rätt trevligt att plocka upp boken då och då och läsa några punkter och fundera kring. Men så kommer delar som den på bilden nedan. Det här är bara något som skrämmer upp folk och är extremt skadligt för samhället i stort och vore katastrofalt om människor faktiskt skulle bete sig som om de led av paranoia. Det är sånt här som verkligen är det dummaste med delar av prepperrörelsen.

img_3305

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men den största bristen är såklart att zombier inte nämns.

Bokus

Adlibris

PS här är kortsvaren på de tio punkterna som nämndes tidigare

  1. Isbjörn – var beväpnad annars är det kört. Svartbjörn – spring inte, gör dig stor och slåss. Brunbjörn- gå långsamt bakåt och spela död om du blir attackerad.
  2. Skaffa tre tunga bollar och bind ihop.
  3. Attackera ögon och nos och hoppas på det bästa.
  4. Håll dig informerad och undvik farliga ställen.
  5. Ät inget som verkar vara dåligt.
  6. Resa smart – håll koll på om det finns farliga ställen eller potentiella problem i områden i förväg.
  7. Ta dig bort från området och tvätta ögonen med mjölk. Andas i korta stötar. 
  8. Håll koll på att elektroniska prylar inte strular, håll koll om du har gasspis och annars glöm inget på spisen.
  9. Inte med hammare och spik, inte med nitroglycerin utan… ja vi får inte veta det, men vi får veta att vi kan dricka mjölken, äta köttet och använda skalet till skål, att göra rep från eller som BH.
  10. Göra rent saker, markera revir [sic] och kyla ned genom att kissa på en trasa och ha kyla dig med när det är varmt.

Boktipset: Flickan med gåvorna

Flickan med gåvorna (The girl with all the gifts 2014) som i dagarna kommit ut på svenska är en av de absolut bästa zombieromaner jag läst. Den känns fräsch och nyskapande och karaktärerna är trovärdiga och värda att faktiskt bry sig om.

9789170378836_200x_flickan-med-gavornaFör 20 år sedan så drabbades världen av en fruktansvärd smitta. De absolut flesta blev zombier, eller Hungriga som de kallas. Några få befästa zoner försöker hålla dem borta, och några människor – vildar – väljer att leva utanför murarna på dessa områden. I ett område som är en forskningsstation finns det barn som är smittade men har kvar sin förmåga att tänka och resonera. En grupp forskare understödda av militärer gör sociala experiment med barnen och dödar dem senare för att dissektion. Ett av barnen, Melanie, är bokens egentliga huvudperson och uppvisar en ovanlig intelligens.

När basen attackeras av hungriga och vildar så flyr Sergant Parks, en lärare, en forskare, en menig och Melanie mot Beacon som är det störst området som inte övertagits.

Flickan med gåvorna målar upp ett postapokalyptiskt samhälle där allt gått åt skogen. Det blir inte den romantiserande bilden av livet efter kollapsen som ibland visas upp. Det är grymt och oglamoröst med en genomgående tragik över allt som försvunnit.

Smittan är orsakad av en svamp Ophiocordyceps unilateralis som faktiskt finns på riktigt (kolla in det här youtubeklippet) och är känd från TV spelet The Last of Us. Det är en svamp som idag bara använder insekter (framförallt myror som visas i klippet ovan) som värdar men har i boken muterat till att också angripa människor.

Filmen kommer också att gå upp på bio den 7:e oktober i år vilket blir spännande. M. R. Carey skrev filmmanuset i princip parallellt med bokmanuset vilket är ett spännande grepp och tyder på att även de som läst boken kan få överraskningar. Hoppas på det även om det finns många scener i boken som jag gärna skulle se på film också.

Om jag ska jämföra Flickan med gåvorna med någon annan bok i samma genre så är det klassikern I Am Legend (1954) som jag spontant börjar tänka på. Den placerar sig i den postapokalyptiska zombieberättelsen, men känns relevant och nyskapande ändå. Läs den!

Bokus

Adlibris

Filmtipset: Pride & Prejudice & Zombies

indexStolthet och fördom och zombier är från början en bok av Seth Grahame-Smith som kom 2009 (jag har skrivit om den här). Eftersom boken var så vansinnigt tråkig tror jag att filmen bara är löst baserad på boken. Filmen har fått ohyggligt dåliga recensioner som jag faktiskt tycker är orättvisa. Det är en helt ok zombiefilm med några intressanta och ovanliga inslag. Det egentligen inte en komedi som de flesta recensenterna verkar tro, det finns såklart roliga inslag och hela grundidén är ju kul.

Jane Austens kostymdrama Stolthet och fördom finns med mest som en kuliss. Det är familjen Bennet som har döttrar som ska giftas bort och Mr Darcy som är en dryg typ. Jag tycker de har gjort en snygg kontrafaktisk historieskrivning kring att zombiesmittan kom med imperialismen. Det var inte bara kolonialvaror och rikedom som kom med skeppen utan också en smitta som gjorde att de döda vaknade och hungrade efter människokött. En stor mur har byggts runt hela London och utanför det en enorm vallgrav. Området mellan kallas ”området mellan” där har det bott människor men ibland har det varit bara zombier där. Det är en ganska rimlig skildring av ett långdraget krig som böljar fram och tillbaka.

Filmen handlar dels om hur de ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. En bra bit in i filmen kommer en rätt intressant twist på zombiegenren (jag skriver mer om det under trailern men det är ordentliga spoilers där) som jag gillar. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts).

 

SPOILERVARNING

Zombierna visar sig vara smartare än vad vi tror från början. Så länge de inte äter människohjärna (utan hjärna från djur) så behåller de sina intellektuella förmågor. De börjar organisera sig för att störta människorna och samtal huruvida de kan göra leva sida vid sida istället för mot varandra förs. En bra twist som gör den mer intressant ur ett zombieperspektiv än det kanske från början verkar.

Dagens zombiefilm: Scouts Guide to the Zombie Apocalypse

scoutDet blir många filmtips just nu men så är det ibland (inom ganska kort kommer det komma en zombieårslista och lite mer om hur människor som överlever katastrofer/trauman blir). Scouts Guide to the Zombie Apocalypse från 2015 är en zomedy som påminner väldigt mycket om Zombieland – fast mycket sämre. Filmen får väl anses som en av de större zombiefilmerna som kom i år (naturligtvis efter kanonrullen Maggie) då den bland annat gått på bio, men det är kanske ett tecken på en trötthet i zombiegenren.

Den handlar om de tre scoutkompisarna Ben, Augie och Carter som råkar överleva när de döda reser sig och får sällskap av den tuffa stripteasedansösen Denise. Deras uppdrag är att försöka rädda Carters syster som Ben är förälskad i. Som om inte det var nog jagas de genom hela filmen av den zombiefierade scoutledaren.

I likhet med I Survived a Zombie Holocaust innehåller filmen en hel del könsskämt som känns amerikanska och förutsägbara. Eller vad sägs om scenen när Ben lyckas få tag i en zombiekuk som tänjs ut när han håller på att trilla ut genom ett fönster? Det blir ofta för mycket American Pie, men å andra sidan finns det en del ganska roliga scener och några som har lite kuslig känsla. Vad som skulle kunnat bli en film med roligt överlevnadstema drunknar i pubertala skämt. På det stora hela är det tyvärr en rätt dålig film.

Jag kan tänka mig att det kommer en bok, olika scoutpatches och liknande grejer som merch. För scouter tror jag inte heller den ger något extra. Den hade en budget på 15 miljoner dollar och ju mer jag tänker på det ju argare blir jag på den här filmen.

Kolla in trailern:

Filmtipset: Go Goa Gone!

Go_Goa_Gone_posterHur mår den indiska zomcom-scenen? Ganska bra om vi kollar på Go Goa Gone från 2013. Luv och Hardik är två grabbiga gräsrökande dudes som bor med sin lite mer uppstyrda kompis Bunny. När Bunny får hålla en presentation på Goa hakar dudesen med. De lyckas bli bjudna på tredagars rave på en ö utanför Goa arrangerat av ryska maffian. Vad kan gå fel? En grej som går fel är den nya drogen som maffian säljer som gör folk till hungriga zombier. Sen är det en kamp för överlevnad och att lycka ta sig från ön.

Filmen är en smula amerikansk komedigrabbig men det håller sig ändå inom rimliga gränser. Den har en del indiska inslag såsom musikvideos (dock utan dans) och är kanske i längsta laget (typ 100min) och tappar ibland fart, men innehåller också en del roliga delar. Go Goa Gone driver friskt med actionstereotyper utan att det blir för mycket.

Jag tycker det  generellt är uppfriskande med zombiekultur som inte kommer från USA generellt eftersom den ofta har inslag som är lite obekanta. Jag tänkte lite på den kubanska zomcomen Juan of the Dead när jag såg Go Goa Gone. Den passar kanske mer som bakisfilm, än något som är värt att lägga fullt fokus på men på det stora hela är den helt ok.

 

kolla in trailern (som innehåller en massa spoilers)