Monthly Archives: maj 2016

Transformationen

Jag läste nyligen 1007 av Johannes Pinter. Det är en vampyrbok (ja jag vet att vampyrer är overkliga) där huvudpersonen Anton blir smittad och hela boken handlar om hur han långsamt slutar vara människa. Hur han börjar inse att han håller på att bli något annat. Förändringen tar flera veckor och midnattssolen i Gällivare tvingar honom att stanna inomhus. Vampyren och zombien har mer gemensamt än bara historia. Det finns flera element som är likartade.

Den här typen av historier finns även i zombiegenren och jag tänkte mycket på att förändringsprocessen är likartad. Att gå från människa till ickemänniska. Den stora skillnaden är såklart att vampyren har förmågan att tänka, samt att den  behåller sina minnen och kanske sitt jag efter transformationen, medan zombien i stort upphör att vara människa. Det är oftast mer som att dö. Men just den perioden är något jag skulle vilja se mer av. Det finns ofta bifigurer i zombiefilmer och serier som blir smittade och antingen dör som hjältar eller försöker dölja det hela och i slutändan blir ett hot mot alla. Dessa två ytterligheter är nog ganska vanliga sätt att hantera faktumet att vi håller på att lämna mänskligheten/dö. Men varför inte stanna i det? Det finns mycket obehagligt att tänka på, och kanske någon sorts hopp i att det inte behöver ta slut.

Det finns en zombiefilm som egentligen bara handlar om detta. Det är dock ur en pappas perspektiv när hans dotter håller på att bli zombie. I Maggie (2015) så tar förvandlingen upp till sex veckor. Att mentalt kapitulera för det oundvikliga gäller ju även för de närstående, vilket ju tas upp i de flesta zombieserier, nu senast i Fear the Walking Dead.

Även om 1007 inte handlar om zombier så väcker den tankar om förnekelse och att kapitulera för något nytt. Det är en bra och tät berättelse om förfall och förändring. Om att vara människa och att sluta vara det. Den är dessutom utgiven på Swedish Zombie som är ett spännande förlag som ger ut svensk skräck (tyvärr för lite zombieberättelser).

The Walking Dead 17: Fruktans tid

13288631_10153507835256496_21110909_oNyligen kom The Walking Dead 17 (#97-102) ut på svenska av Apart förlag. Det är extra roligt att läsa nu när serien och TV serien ligger ganska parallellt tidsmässigt. I Fruktans tid får vi möta Negan för första gången och det med besked. I TV serien så gick i princip hela säsongen ut på att viska hans namn, och lite samma sak är det i serien.

En sak som utmärker Apart förlags utgivning och gör det värt att läsa dem på svenska är förorden. I volym 17 är det kriminaljournalisten Joakim Palmkvist som skriver om utpressning. Det är en ganska intressant text eftersom utpressning är just det som Negan sysslar med, och det är generellt ett ganska vanligt förekommande tema i postapokalyptiska historier. Anmälningarna av utpressningar har tydligen ökat ordentligt i landet och Palmkvist menar att det faktiskt beror på att brotten och inte anmälningsfrekvensen ökar. Det vet jag inget om egentligen men jag tänker att det är ett brott som hänger ihop med många andra faktorer i samhället och att det kanske är svårt att säga huruvida det skulle vara vanligt i ett postapokalyptiskt samhälle. Ska jag vara realistisk tror jag att det är mindre jobb och mindre risker med att faktiskt sköta livsmedelsproduktionen själv än att riskera krig och människoliv genom att försätta en grupp i ett sådan position att uppror blir en nödvändighet. Överhuvudtaget så verkar människoliv vara det minst värdefulla resursen i TWD, något som jag inte tycker är realistiskt. Negan diskuterar det och menar att han behöver dem levande för att jobba åt honom.

Vad TV serien faktiskt gör bättre än serien är att visa på hur Rick bryts ned totalt. Från att ha varit hoppfull inför framtiden så har Negans strategi att bryta ned gruppen varit mer framgångsrik. Det blir en mer intressant karaktärsutveckling där.

Här får vi också svaret på cliffhangern i sista avsnittet av TV serien. Alltså vem som blir Negans offer. Det är såklart mycket möjligt att de de väljer någon annan på samma sätt som en helt annan person får armborstpilen genom ögat i serien. Well, vill ni veta vad som händer tycker jag ni ska köpa volym 17 här.

Filmtipset: Pride & Prejudice & Zombies

indexStolthet och fördom och zombier är från början en bok av Seth Grahame-Smith som kom 2009 (jag har skrivit om den här). Eftersom boken var så vansinnigt tråkig tror jag att filmen bara är löst baserad på boken. Filmen har fått ohyggligt dåliga recensioner som jag faktiskt tycker är orättvisa. Det är en helt ok zombiefilm med några intressanta och ovanliga inslag. Det egentligen inte en komedi som de flesta recensenterna verkar tro, det finns såklart roliga inslag och hela grundidén är ju kul.

Jane Austens kostymdrama Stolthet och fördom finns med mest som en kuliss. Det är familjen Bennet som har döttrar som ska giftas bort och Mr Darcy som är en dryg typ. Jag tycker de har gjort en snygg kontrafaktisk historieskrivning kring att zombiesmittan kom med imperialismen. Det var inte bara kolonialvaror och rikedom som kom med skeppen utan också en smitta som gjorde att de döda vaknade och hungrade efter människokött. En stor mur har byggts runt hela London och utanför det en enorm vallgrav. Området mellan kallas ”området mellan” där har det bott människor men ibland har det varit bara zombier där. Det är en ganska rimlig skildring av ett långdraget krig som böljar fram och tillbaka.

Filmen handlar dels om hur de ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. En bra bit in i filmen kommer en rätt intressant twist på zombiegenren (jag skriver mer om det under trailern men det är ordentliga spoilers där) som jag gillar. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts).

 

SPOILERVARNING

Zombierna visar sig vara smartare än vad vi tror från början. Så länge de inte äter människohjärna (utan hjärna från djur) så behåller de sina intellektuella förmågor. De börjar organisera sig för att störta människorna och samtal huruvida de kan göra leva sida vid sida istället för mot varandra förs. En bra twist som gör den mer intressant ur ett zombieperspektiv än det kanske från början verkar.

Filmtipset: Cooties

Cooties_posterJAAA! En zomedy som är topp tre av alla som jag sett. Jag förstår inte varför jag missat den. Cooties kom 2015 och är alltså riktigt bra.

Elijah Wood (känd från Hooligans och Eternal Sunhine of the Spotless Mind) spelar en misslyckad författare flyttar tillbaka till sin hemstad Fort Chicken. Romanen han arbetar på handlar om en man som köper en båt som visar sig vara besatt. Han tar jobb som vikarie i skolan han gick på, ungarna visar sig rätt jobbiga och när en biter loss en bit av en annans kind startar helvetet.

Anledningen till smittan är dåliga kycklingnuggets. Vilket ju är en ganska realistisk smittspridning för virus. Det visar sig att bara barnen kan bli smittade, men de äter gärna vuxna.

Det är framförallt karaktärerna som är roliga och bra. Skådisar från The Newsroom, 30 Rock och så Reinn Wilson (från amerikanska The Office) gör att det funkar bra genom hela filmen. På det stora hela en bra komedi med skräckinslag.

Minnesvärda citat från filmen:

”I do crossfit”

”I have a blog”

Kolla in trailern.

 

Dagens zombiefilm: Zombie Shark

Zombie Shark, två läskiga grejer i ett. Det kan inte annat än bli bra!

ZombieShark_ImageAlltså den här filmen ger ganska precis det som jag förväntade mig av en film som heter Zombie Shark (förutom omotiverade nakenscener). Ett gäng ungdomar åker ut till en ö för en kortare semester. En gammal militär forskningsanläggning som varit nedlagd sedan länge, visar sig fortfarande vara igång och gör experiment. På hajar. Och skapar zombiehajar. De visar sig också vara smittsamma och zoonotiska dvs den smittar mellan djur och människor. Bäddat för trubbel med andra ord. Tyvärr ser hajarna inte så zombieaktiga ut.

Det är en väldigt sevärd film för alla som gillar zombier, hajar och såna där b-filmer som är så dåliga att de nästan blir bra.

 

Här kan ni se hela filmen:

 

Förberedd – en introduktion till skandinavisk krisberedskap och prepping

cover225x225Jag har väntat lite på en svensk renodlad prepperbok. Det är ett ämne som ligger rätt i tiden och som det finns mycket att diskutera kring. Det här är dock inte riktigt boken jag förväntat mig och jag misstänker att någon av de stora förlagen inom ganska kort kommer att släppa en mer omfattande bok. Förberedd, skriven av bröderna Stefan och Michael Sjödin, är precis som undertiteln säger en introduktion. Boken utgår från att något kan hända och att vi inte vet vad. Att samhället är såbart.

Boken utgår från kroppens behov (men använder inte samma definition som civilförsvarsförbundet/Svenska överlevnadssällskapet) vilket är det rimliga. Tyvärr är inte trygghet/psyke med som behov, inte heller sömn vilket jag tycker är en miss. Däremot har de med toalett som ett behov vilket kan kännas krystat (förlåt…) men jag tycker det är bra. Jag skulle hellre vilja se ämnet som hygien egentligen, eftersom det är det som kan brista efter toalettbesök. Och det är ofta något som kanske inte tas upp så mycket i apokalypssnacket. Det är också bra att boken inte har samma prylfokus som många delar av prepperrörelsen har.

Problemet med Förberedd är att den i ganska liten utsträckning ger oss tips på vad vi ska göra (t ex hur vi bygger värmekojor i lägenheten vid långvariga strömavbrott på vintern). Däremot finns tips på böcker/internetkällor som tar upp mer, men det borde kunna rymmas mer. Det är en introduktion, så en de gallring har ju såklart fått ske, men jag när jag läser den och jämför med till exempel Civilförsvarsförbundets ”Överlev hemma!” (som tyvärr är slutsåld) så är den senare mer ett hjälpmedel.  Överlev hemma har också till exempel checklistor för att underlätta prepping i det egna hemmet.

Det jag dock stör mig mest på är synen på människan. I början av boken slås fast: Det finns två sorters människor – de som förbereder sig och de som inte gör det. De som inte gör det kommer att stå helt handfallna och bara låta allt gå åt skogen. Människor i nya svåra situationer lär sig lösa problem snabbt. Ett fåtal kanske blir handlingsförlamade, men den stora majoriteten av alla människor, förberedda eller inte, anpassar sig snabbt till en ny situation och lär sig hantera de utmaningar som sker. Dessutom är alla förberedda på något, det är bara i varierande grad utifrån vilka hotbilder vi ser. Det är mer fruktbart att tala om mer eller mindre förberedd hela tiden. De flesta har kanske några huvudvärkstabletter hemma för att de vet att de behöver det någon gång, de flesta använder säkerhetsbälten i bilen inte för att de tror att de ska krocka men för att det är dumt att chansa. Det är alltså inte en fråga om allt eller inget, det är en fråga om mer eller mindre.

Även i slutet av boken är människosynen ett problem. Visst står det att vi söker oss till varandra och börjar samtala vid kriser, men ganska snabbt kommer de in på riskerna med att berätta att de preppar. I stället för att göra det till ett kollektivt projekt blir förberedelserna något som ska individualiseras. Jag tror det är helt fel väg att gå, de enkla tipsen för förberedelser som boken erbjuder är egentligen inte konstigare än att ha säkerhetsbälte. Om en bara lyckas presentera problemen som kan uppstå på ett rimligt sätt så förstår nog de allra flesta. Och varför inte ta med en vattendunk som present nästa gång du blir bjuden på middag hos grannarna? Eller pratar krisberedskapen i bostadsrättsföreningen eller bjuder in civilförsvarsförbundet att prata för grannar eller i Hyresgästföreningen?

 

Bokus