Filmtipset: Life After Beth

Det blir många filmtips just nu, men det går väl att se som en förberedelse inför hösten. Bakgrunden är också att jag insåg att jag missat en hel del filmer när jag gjorde listan över bra zombiefilmer de senaste tio åren. För Life After Beth från 2014 är en bra film. Den balanserar bra mellan skräck och humor tycker jag. Kanske har det att göra med Aubrey Plaza från Parks and Recreation som spelar Beth (roligt är också att Jerry/Gerry/Terry från samma serie är med i en liten biroll), men det kan också vara små roliga detaljer och karaktärer som gör att humorn i filmen funkar.

Filmen handlar om Zach och hans flickvän Beth som dör efter ett ormbett. Efter ett tag kommer hon tillbaka och hennes familj gömmer henne men henne, men han upptäcker att hon lever igen. Familjen vill inte berätta för Beth att hon egentligen dött och Zach tvingas spela med. När hon börjar agera konstigt så blir det hela lite kusligt eftersom hon varken beter sig som zombie eller som människa.

Jag gillar hur de försöker låtsas att inget är konstigt och att allt är som det ska. Jag tycker också om osäkerheten i vad som faktiskt håller på att hända. Det är återigen ingen klassisk zombiefilm. Det handlar mer om hur vi agerar när något otänkbart inträffar och hur vi handskas med gränslandet mellan levande och död. Den är smart rolig på sina ställen och är faktiskt roligare än den ordvitsiga titeln (till skillnad från till exempel Zombeavers).

Kolla inte på trailern om du hade tänkt se filmen men annars är det en ganska bra kortversion av vad som faktiskt händer.

Annons

Filmtipset: The Returned

The Returned (2013) utspelar sig i en värld där zombier finns och det har varit ett par stora utbrott de senaste 30 åren. Forskarna har emellertid uppfunnit en medicin som de smittade (eller The Returned som de kallas) kan ta varje dag och fungera som vanliga människor. Myndigheterna försöker slussa ut The Returned i samhället, men det finns Anti Returned grupper som försöker jävlas på olika sätt.

Filmen handlar om ett par där den ena är en av de främsta läkaren/forskaren kring medicinen och hennes man som är Returned. Efter ett tag börjar förrådet av medicin krympa och det blir en bristvara. När de inte får sin medicin så blir de zombier vilket  äventyrar säkerheten för alla. Filmen tar upp vad som händer när grupper ställs mot varandra och hur samhället väljer att hantera problemen.

Jag gillade The Returned. Den följer samma spår som till exempel den brittiska BBC serien In The Flesh där zombierna ska återanpassas. Det finns snygga paralleller till rasismen som finns i samhället och hur människor är rädda för det obekanta och det som de inte förstår sig på.  The Returned är en rätt välproducerad film som förtjänar lite mer uppmärksamhet än vad den fått tycker jag.

 

Kolla trailern:

De bästa zombiefilmerna 2005-2015

Det har hänt otroligt mycket de senaste tio åren inom zombiegenren. Borta är tiden när zombierna var taffligt sminkade, rörde sig långsamt och var hjärndöda. Den nya zombien kan vara lite hur som helst. Det är en intressant utveckling tycker jag och om jag ska göra en spaning om framtiden så är det att zombien kommer att bli mer och mer subjekt. Den utvecklingen började i bokvärlden (även om George Romeros filmer är ett bra exempel på hur zombien utvecklas och blir smartare hela tiden) och har kommit in i serier som iZombie och In the Flesh men även i filmer som Warm Bodies.

Well, här kommer en lista med filmer utan inbördes ordning med sevärda zombiefilmer de senaste tio åren. Jag kan säkert ha missat en massa filmer som gått under radarn, men de är ganska sällan bra. På Wikipedia finns en lista med typ alla zombiefilmer, kolla in om du letar mer obskyra filmer. Tipsa gärna om du tycker att jag har missat någon.

Land of the dead (2005)

Romeros fjärde zombiefilm som är rätt bra. Han fortsätter utveckla zombien och ger kapitalismen en känga. Det är en ganska actionfylld film där zombierna representerar ett trasproletariat som börjar få medvetande och organisera sig.

 

 

Fido (2006)

Zombierna är tämjda och lyder när de har ett halsband på sig. Fina 50-talsmiljöer där zombierna kan ses som djur eller slavar och det är status i att ha många zombier.

28 weeks later (2007)

Fantastisk brittisk film om ett öde London som håller på att återbefolkas med hjälp av den amerikanska armén. Plus för Stringer Bell (från The Wire) och Augustus Hill (från Oz) i två av rollerna.

[rec] (2007)

Spansk film om ett hus i karantän som ses genom en reporters filmkamera, och det funkar riktigt bra. Filmen är rätt läskig på sina ställen. Det har gjorts en version i USA som heter Quarantine och två uppföljare.

Död Snö 1 och 2 (2008 och 2014)

Norsk zomcom. Tvåan är faktiskt lika bra som ettan. I ettan är det en klassisk stuga i skogen berättelse. Tvåan går bananas och det blir ett avgörande slag mellan zombienazister och zombiekommunister.

 

 

La Horde (2009)

Fransk vrålaction som är bra för den som gillar pangpang och gangsters. Hela filmen utspelar sig i ett hyreshus och ett gäng poliser som försöker göra en razzia mot ett kriminellt gäng. Det visar sig dock att zombierna kommer medan de håller på.

Pontypool (2009)

En lite annorlunda film där smittan sprids via ljud. Roligt scenario och spännande. En man kommer som nytt nyhetsankare till en stad och medan han är i studion bryter helvetet ut utanför.

Zombieland (2009)

Zombieland var en stor kassasuccé vilket bidrog till att Hollywood vågade satsa lite mer på zombier. En storfilm med bland annat Woody Harrelson i en av huvudrollerna. I filmen finns också den klassiska lista på regler för att överleva i zombieland.

Juan of the Dead (2010)

Kubas enda zombiefilm (vad jag vet). Väldigt kul om du varit på Kuba eftersom det är en del skämt som handlar om systemet och sedvänjor. Den är nog rätt bra annars också, om inte annat för att den är annorlunda. Den handlar om slackern Juan som hittar ett syfte i att ha ihjäl zombier.

 Rammbock (2010)

Tysk zombiefilm som utspelar sig i ett hyreshus. Människor ser varandra i fönstren och försöker hjälpa varandra i den mån det går. Bra diskbänksrealism i en spännande film.

The Battery (2012)

Lågmäld och stillsam lågbudget film om två baseballspelare som överlevt apokalypsen och försöker klara sig i en ödelagd värld. En av de få väldigt bra lågbudgetfilmerna som fokuserar på människorna och inte på en massa häftiga effekter.

Warm Bodies (2013)

Portalverk inom genren Romzomcom. Egentligen en Romeo och Julia historia där zombierna börjar få medvetande. Lite småfånig ibland men väldigt intressant hur de skildrar hur människorna lever i staden. Många var oroliga att filmen skulle vara vad Twilight var för vampyrerna, men så verkar inte ha skett.

World War Z (2013)

Brad Pitt blir zombiejägare och letar efter ett botemedel. Den här filmen funkar bara om du bortser från att den bygger på boken av Max Brooks med samma namn. Jag verkligen hoppas att det alternativa slutet kommer att släppas i framtiden, för det verkar ha varit riktigt bra. Det är också snack om en uppföljare.

Wyrmwood: Road of the Dead (2014)

Den mest Mad Maxiga av alla zombiefilmer. Inte så konstigt eftersom det är en australiensisk film. Zombiernas andedräkt kan användas som bränsle så det blir en hel del bilåkande i filmen.

Maggie (2015)

Arnold gör sin bästa skådespelarprestation någonsin i det här ganska lågmälda dramat som egentligen handlar om separation och att släppa taget om det vi älskar. I filmen tar det runt sex veckor för att den smittade ska bli blodtörstig zombie och det är under den tiden som filmen utspelar sig. Arnold kämpar för att få umgås med sin dotter under hela den tiden.

Cooties (2015)

En riktigt bra zomedy med Elija Wood i huvudrollen. En misslyckad författare flyttar hem och i ungefär samma veva så drabbar ett zombievirus planeten. En topp tre zomedy!

What we Become aka Sorgenfri (2015)

En riktigt bra dansk lågmäld zombiefilm. En krypande känsla och jordnära handling gör den till ett bra komplement till mer actionspäckade amerikanska filmer.

 

I Am Legend

1954 kom Richard Mathesons roman I Am Legend ut. Trots att den egentligen handlar om vampyrer kom den att få ett enormt inflytande på zombiegenren, främst genom det apokalyptiska scenariot, instängdheten och att det handlar om en ensam överlevare i en helt fientlig värld.

Romanen handlar om Robert Neville som är ensam kvar i världen sedan tre år. Det finns vampyrer som både är levande och döda som är ute efter honom på nätterna. I stora delar av boken är han driven av att bara överleva. Att hålla i sina rutiner. Han barrikaderar sig i huset bakom kors, vitlök och speglar. Det är på många sätt en berättelse om att få saker att gå ihop i livet. Tills sist hittar han mening i att forska om vad det egentligen är som har hänt. Vilken typ av smitta det handlar om och hur legenden om vampyrer hör ihop med den. När Neville träffar andra levande varelser rubbas hans cirklar och varje gång måste han omvärdera hur han levt.

Romanen är fantastisk. Trots att det mest handlar om hans egna tankar och en del tillbakablickar får vi en ganska bra bild om vad som har hänt. Om kaoset och förlusterna som drabbat honom och alla andra. Och om ensamheten och rutinerna som behövs för att klara av att leva på det sättet.

Det finns tre filmatiseringar (värda att nämnas). The Last Man on Earth (1964), Omega Man (1971) och senast I Am Legend med Will Smith från 2007.

Alla tre filmer skiljer sig rätt mycket från romanen men på olika sätt. Den första har mer zombielika varelser och är kanske mest trogen boken. Matheson var också med i att skapa filmen men gillade inte slutversionen så han ville inte att hans namn skulle vara med. Det är också den (och romanen) som George Romero hämtat inspiration till den första moderna zombiefilmen Night of the Living Dead (1968). Många av scenerna där Morgan (som Neville heter i filmen) är instängd är väldigt lika scener i NOTLD. Hela filmen finns för övrigt på youtube. Lite tidstypiskt är det en speakerröst som är protagonistens tankar och förklarar vad som hänt och hur han känner. Det blir lite otympligt men filmen har så mycket tystnad ändå att det funkar.

The Omega Man är i mitt tycke den bästa filmatiseringen. Det finns en politisk touch i filmen och vampyrtemat är borta. Istället är det en sekt med muterade ljuskänsliga albinomänniskor som kallas för Familjen som är ute efter Neville. Det finns flera överlevande som jagar och håller sig undan Familjen. Neville är mer påtagligt knäpp vilket jag tycker är rätt bra. Det är en av de mer intressanta aspekterna av berättelsen. Filmen är också historiskt viktig eftersom den innehåller en av de första kyssarna mellan en svart och en vit på vita duken. Filmen kan ses här.

Filmen I Am Legend är en actionfilm där det återgen handlar om någon sorts muterade människor. Den känns mer Hollywood, det är mer pangpang och långdragna actionscener. Det jag gillar är att filmen visar ger en intressant bild av hur kaoset startar och vad som händer när myndigheterna försöker hålla karantän. Smittan som skapar apokalypsen är från början ett botemedel mot cancer. Trots hög budget och Will SMith i högform blir det aldrig riktigt bra tyvärr. Helt ok som underhållning visst, men den saknar lite nerv tycker jag.

SLUTSPOILER! Det jag saknar i filmerna är själva twisten som finns i boken. Alltså att Neville inser och accepterar att han är en anomali som behöver rensas undan. Det är egentligen det som gör boken exceptionell, att han ändå förstår att världen förändras och inser att han är en rest från det gamla. Annars är det mest scenariot som är det samma. Människan skapar sin egen undergång antingen genom biologiska vapen eller som ny medicin. Det är den klassiska människan försöker ta kontroll över allt men till sist kommer naturen i kapp och ger igen, som myten om Ikaros typ.

 

Filmtipset: 28 Weeks Later

En av mina absoluta favoritfilmer är 28 Days Later. Uppföljaren som passande nog heter 28 Weeks Later såg jag för tredje eller fjärde gången här om kvällen.

28 Weeks Later är en fristående från 28 Days Later även om det hjälper lite i förståelsen att ha sett den första. Hela England har blivit smittat av ett ursinnesvirus som gör de drabbade till aggressiva bestar på bara några sekunder från smittotillfället.

Vi börjar i en liten stuga på landet. Den inledande scenen är bland det bästa som hänt i zombiegenren. Tystnaden under de första minuterna och soundtracket (som är bland det bästa i sin genre) som kommer igång när Don överger Alice skapar en gastkramande känsla som väger upp att filmen blir något långsam en ganska bra stund efteråt.

Resten av filmen utspelar sig runt 28 veckor efter själva utbrottet av ursinnesviruset. Då har USA gått in och skapat en trygg zon i London och en del av staden har börjat återbefolkas. Allt går i vanlig ordning åt pipan och sen blir det kaos.

Utöver den inledande scenen bör också Helicopter Mayhem-scenen – som faktiskt mest påminner om gräsklipparscenen i Brain Dead – nämnas. Jag hade sjukt nog glömt bort den men det är en scen som borde få alla splatterälskare att mysa och ta ett extra popcorn. Se den här.

Det som är mindre bra i filmen är att den är något övertydlig ibland och vill hamra in vissa budskap. Det känns faktiskt lite ovärdigt en sån här film, men på det stora hela har 28 Weeks Later egentligen det mesta en bra zombiefilm ska ha.Den hamnar tyvärr oftast i skuggan av 28 Days Later men är utan tvekan en av de bästa zombiefilmerna som kommit de senaste 10 åren.