Ny zombieserie: iZombie

iZombie är en splitterny zombieserie som har kommit ut i två avsnitt än så länge. Den handlar om Liv Moore (!) som blir zombie på en fest på en båt av en typ av drog i kombination med zombieattack. Hon är läkare så hon tar jobb på ett bårhus för att få tillgång till hjärnor utan att behöva döda någon. Emellertid har hjärnätandet samma bieffekt som i Warm Bodies, alltså att hon också får minnen (och förmågor) av personen hjärnan tillhört. I övrigt fungerar hon som de levande. Eftersom hon jobbar på bårhus är det en del mördade som kommer in. Ganska snabbt börjar hon lösa brott tillsammans med en polis som tror att hon är synsk och får visioner, när hon i själva verket ser det offren såg. iZombie utvecklar sig alltså till en lite lättsam deckarserie. Det börjar dyka upp andra zombier också och det ställer till med problem för Liv. iZombie bygger på en seriebok som jag inte läst och inte kan säga så mycket om, men TV serien är rätt bra ändå. Den är trevlig, lite smårolig och tar zombiegenren till en annan plats än till exempel The Walking Dead. Genren utvecklas hela tiden och mina profetior om att vi kommer se mer experimenterande och mer smarta zombier verkar hålla i sig. Serien är inget för folk som bara gillar zombieskräck eller action, men jag tycker den är rätt trevlig. Eventuellt att den riktar sig till en något yngre publik än jag själv men det är inte i hela världen. Kolla trailern:

Annons

Filmtipset: Wyrmwood – Road of the Dead

‘Mad Max möter zombier’ är en slogan som skulle passa den här australiensiska roadmovien från 2014. Ett meteoritregn leder till att nästan alla blir zombier. Filmen handlar om Benny samt syskonen Barry och Broke som får uppleva den obehagliga natten när apokalypsen bryter ut. Meteoritregnet gör också att allt vanligt bränsle slutar fungera.

Wyrmwood är mer rolig än läskig, men den balanserar bra på gränsen så det inte blir fånigt även om Bennys roll ibland blir lite mycket av en comic relief. Den innehåller en ond vetenskapsman som gör obehagliga experiment, maskerade militärer som arbetar ”för artens överlevnad”, pang-pang, pimpade bilar och fantastiska kostymer. Det gick åt 200 liter låtsasblod och 50 liter låtsassvett – det blod/svettratiot talar för att det är mer stämning än gore, men det är ändå en hel del blod.

Zombierna är lite okonventionella. De rör sig snabbt på natten och lite långsammare på dagarna, deras andedräkt går att driva fordon på och en person lär sig kontrollera dem.

Filmen lär ha tagit fyra år att göra eftersom de bara filmade på helgerna. Det låter som att det skulle bli lågbudget men det är rätt bra effekter och även om storyn är något krystad är det en helt ok zombiefilm. Framförallt för att den både följer traditionen men ändå gör något lite eget. Wyromwood – Road of the Dead är sevärd för alla som gillar zombiefilm även om den inte kommer hamna på någon topplista över bra filmer. Men den har känsla och det märks att de som gjort den haft roligt, något som ofta saknas i zombiefilm.

En svensk minidokumentär om zombier

Några filmstudenter från Örebro har gjort en trevlig liten dokumentär om zombier och zombiekultur där bland annat jag medverkar.

Kurs i postapokalyptisk överlevnad

I helgen var jag på en kurs i postapokalyptisk överlevnad som Svenska Överlevnadssällskapet och All in Nature arrangerade. Det var inga motorcykelgäng i tuppkam och läderkläder och inga zombier men det var problemlösning och MacGyver-tekniker på en lite högre nivå än jag väntat mig.

Torbjörn och Harry telling it like it is

Kursen började kl 10 på torsdagsmorgonen och efter en kort presentationsrunda och en gruppindelning skulle vi börja gå mot stället vi skulle vara på.  Allt vi hittade längst vägen fick vi ta med oss. Det som slog mig var hur mycket skräp som ligger längst med våra vägar. Vi hittade burkar och flaskor som vi kunde använda som mat och dryckeskärl samt rena vatten i, men också långa rör, en motorcykelhjälm, ett terrakottakärl och en massa annat. Vid ett vattendrag växte kaveldun som vi kunde ta luddet från och senare göra upp eld med. Vi vågade oss inte ut i vattnet för att dra upp de ätbara rötterna eftersom vi inte ville riskera att blöta ned oss redan första dagen. På vägen hade kursledningen också placerat ut mat i en låda vilket var skönt då jag förberett mig på tre dagars svält. Istället för svält blev det pasta, ris, potatis, havregryn och någon konserv med bönor – alltså mat med lång hållbarhet.

Innan vi byggde vägg

Väl på plats i den postapokalyptiska miljön som bestod av ett gäng urblåsta hus var prio ett att hitta ett rum att sova i eftersom vi visste att det skulle bli kallt på nätterna (sista natten var det minus 10 grader). Den första natten gjorde vi misstaget att ha ett för stort rum. Även om utetemperaturen knappt gick under noll var det kallt i rummet, delvis för att vi var noga med ventilationen. Harry Sepp, en av instruktörerna, berättade historier hur folk dött av kolmonoxidförgiftning för att de inte haft tillräcklig ventilering när de eldat inomhus så vi var noga trots att vi hade brandvakt till kaminen vi byggt. Kaminen var ett oljefat som vi klippt hål i och gjort en skorsten med av ett rör som fanns på området. Skarvarna tätade vi första natten med sand och sedan med lera. Vi upptäckte att det också var viktigt att sätta någon typ av skydd ovanför skorstenen så att röken kunde komma ut oavsett väder och vind. Ett tag rykte det in ganska ordentligt. Dag två byggde vi en vägg av granstörar, korrigerad plåt och plast för att göra rummet mindre så vi bättre kunde hålla värmen.

Väggens stomme

Sängarna bestod av lastpallar med granris på. Jag hade föredragit att använda torrt granris men på grund av tidsbrist första dagen tog vi hyfsat färskt granris (från nyligen fällda träd om låg i skogen). Grönt granris har nämligen mycket fukt i sig och fukt leder som bekant kyla bättre än det torra. Huvudsaken är att komma upp en bit från betongen så det kan skapas luftfickor som värms av kroppens värme. En annan möjlighet skulle varit att ta uppvärmda tegelstenar och lägga i lastpallarna.

Jag hade med mig min kofot (såklart) och det visade sig vara ett klokt drag då vi hade stor nytta av den, dels för att bygga/riva saker dels för att få loss delar från de två bilvraken som till exempel behövdes när den andra gruppen försökte bygga ett vattenburet element till sin kamin. Ännu ett argument för kofoten som redskap (och vapen).

Vatten fanns i en bäck i närheten så det var inte ett problem och krävde inte så långa promenader. Vi tog det en bit uppströms från området eftersom det kändes som att det fanns en risk att det kunde finnas/funnits skadliga kemikalier på själva området. Även om det var brunt så smakade det helt ok och vi behövde inte ens koka det.

Kaminen och en del av väggen som var i korrigerad plåt för att reflektera värme.

Jag tog rollen som kock för min och fann väl min plats på det sättet (i en grupp måste alla ha en roll). Det var några som byggde avancerade grejer som till exempel en destillator eller en Rocket Stove. Kursen var självorganiserande på många sätt. Det var upp till oss själva att bygga och se till att vi fick varmt och kunde sova, äta och dricka. Även om Torbjörn Selin, som var den andra kursledaren, berättade om hur han tänkt sig att vi skulle gjort så var det upp till oss att se till att göra det bra för oss. En ganska stor del av tiden gick åt till att fixa ved och såga upp den i lagom stora bitar.

På det stora hela tycker jag det var en bra kurs. Svenska Överlevnadssällskapet är verkligen en garant för kvalitet när det gäller kurser. Det var bara män som gick kursen vilket var synd. Jag lärde mig mer om att det faktiskt funkar att bygga ganska avancerade saker. Att det är viktigt att fortsätta förbättra sin situation i ett pressat läge, dvs att planera och bunkra framåt. Att inte nöja sig med ok, utan att faktiskt försöka få ordentlig komfort. Jag lärde mig också att fyra personer ganska enkelt kan välta en bil om det skulle behövas.

 

 

 

Varför brinner det i städerna efter katastrofen? Intervju med Anders Fridborg

Intervju med Anders Fridborg biträdande brandchef i Uppsala. Medan brandchefen svarar för verksamheten utåt och mot den politiska och tjänstemannastyrningen så har Anders som biträdande brandchef ansvaret inåt för den egna organisationen. Uppdraget är att leda och samordna såväl förebyggande som operativ verksamhet. Han har mångårig erfarenhet som räddningsledare/vakthavande brandingenjör, men tjänstgör sedan 2007 som räddningschef i beredskap. I den rollen får Anders regelbundet hantera kriser och stora olyckor av olika dimensioner. Anders är en av en handfull utbildade teamleaders för den svenska jordbävningsinsatsstyrkan och dessutom tränad i den Europeiska Civilskyddsmekanismen och kan på EU:s uppdrag samordna krishjälp inom och utom Europa. Han representerar kommunal räddningstjänst i en nationell samordningsgrupp för krisberedskap (SOSUV) och är ensam extern representant i Myndighetens för Samhällsskydd och Beredskap arbetsgrupp som under året ska svara på ett regeringsuppdrag om utvecklad svensk krisberedskap efter branden i Västmanland.

Förutom allt detta är Anders intresserad av zombiefrågan och är förmodligen en av dem i Sverige som har bäst kunskaper på kris och katastrofberedskap och zombieapokalypsen. Dessutom har han faktagranskat Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen.

 

Hej Anders! I många skildringar av livet efter apokalypsen/katastrofen brinner det i städerna. Vad kan det finnas för anledningar till att det börjar brinna när elektriciteten försvinner?

Det kan vara många skäl till det. Om strömmen bara stängs av sker normalt inga bränder, men om strömbortfallet orsakats av till exempel nedrivna kontaktledningar så kan det orsaka gnistor och överslag. Strömmen ska stängas av genom säkringar, men den kan också kopplas på igen automatiskt efter en tid för att inte en tillfällig orsak ska orsaka ett längre stopp. Ett skäl till att det börjar brinna kan vara just att strömmen som varit borta en tid plötsligt kommer tillbaka. Om spisplattor lämnats påslagna under tiden kan de orsaka brand när de värms upp igen och något brännbart finns i närheten. Om strömmen går en tid är det alltid viktigt att stänga av sådant som kan orsaka uppvärmning och brand när strömmen kommer tillbaka.

Är det vanligt med bränder vid elavbrott?

I Sverige skulle jag inte säga att det är vanligt att elavbrott orsakar bränder. Men varje bortfall och efterföljande återkoppling är en risksituation som kan orsaka gnistbildningar och onaturliga belastningar i elsystemet, samt såklart risken med kvarglömd elektrisk apparatur jag nämnde ovan. Sedan kan ett oväntat elbortfall vara en indikator på att något allvarligt elfel uppstått, vilket i sin tur kan leda till brand. Men då är det inte själva bortfallet i sig som är felet utan kanske en skadad isolering som lett till överslag och kortslutning.

 Hur allvarlig kan en brand bli om det inte finns någon brandkår? Sprids bränder mellan lägenhetshus?

Under ogynnsamma omständigheter kan bränder spridas mellan byggnader. Vid kraftig vind och torr väderlek kan flygbränder hoppa tiotals meter – ibland ännu mer – mellan olika huskroppar; skulle någon landa inne under takpannorna på torr råspont där det samlats en del torra löv så kan branden lätt få fäste. Moderna hus som byggts korrekt ska stå emot brandspridning bra, och det är inte osannolikt att en brand i en lägenhet dör av sig själv. Skulle inte fönstren spricka är dagens lägenheter så täta att den till slut får syrebrist. Men hus som sammanbyggts till någon del riskerar alltid brandspridning om ingenting görs.

Sedan 1800-talets stadsbränder byggdes städerna upp igen med rejält tilltagna avstånd i esplanader som skar igenom städerna. Tanken var att en ny stadsbrand aldrig skulle kunna bli lika omfattande, men kvartersbränder kan inte uteslutas. Och Gamla Stan i Stockholm har till exempel inga sådana begränsningslinjer….

Vad rekommenderar du för att brand- och zombiesäkra ett hem?

För ett brandsäkert hem rekommenderas en sexkilos pulversläckare, minst en brandvarnare per våningsplan (placerade utanför sovrum och i hall/utrymningsväg) och gärna en brandfilt i anslutning till köket. Sedan finns det alltid skäl att påminna om att det i samband med dödsbränder mycket ofta är mänskligt beteende som är direkt utlösande faktor. Laga till exempel inte mat när du kommer hem och är fyllehungrig klockan 3 på natten. Du somnar och de stekta sojakorvarna kan med otur bli din död… Rökning är fortfarande en stor dödsbrandsorsak – det finns flera skäl att aldrig röka inomhus… Detta trots att självslocknande cigaretter införts i Sverige. Män är för övrigt starkt överrepresenterade i dödsbränder (som i alla olyckor från ungefär ett års ålder, ridolyckor undantagna…)

En poäng med en lagom stor pulversläckare är att den också är ett utmärkt vapen mot zombier. Spruta pulvret mot dem för att förvirra och sätta ned synen medan du flyr och som sista åtgärd använd stålcylindern som tillhygge! Att ha koll på sina utrymningsvägar kan naturligtvis vara en god hjälp i en zombieinvasion. Bor du högt upp och tror att du får vänta på en stege kan en enkel repstege vara en god hjälp vid såväl brand som andra utrymingar!

Jag brukar alltid säga att det är dumt att sätta eld på zombier, men högst hypotetiskt om en sätter eld på en zombie hur lång tid tror du det tar för hjärnan att bli så pass bränd att zombien dör? 

Hmmm… det där får nog en läkare svara på. Men brinnhastigheten i trä är 0,5-1 mm/min, om det kan utgöra någon vägledning…

Hur tror du bäst en ska organisera ett brandförsvar i en postapokalyptisk bosättning?

Jag är övertygad om att egenansvaret kommer att vara centralt. Precis som i de första landskapslagarna från 1200-talet kommer den som tänder en eld att hållas ansvarig för att den släcks. Jag gissar att släckvatten kommer att förvaras i kärl här och var och enkla ruskor och andra gemensamma släckmedel ordnas. Pumpar och slangar är nog en lyx som blir svår att upprätthålla.

Leker du med tanken att ha en brandbil efter zombieapokalypsen?

Jag är rädd att den skulle bli stående i brist på bränsle, men gick det att lösa så – visst! Den skulle ha en hel del fördelar, särskilt om en kunnat rengöra vattentanken så den kan frakta dricksvatten… Alla redskap som den för med sig kan också ge mycket hjälp!

 Vilka platser skulle du undvika när zombierna kommer?

Städer. Överlevnad är generellt enklare i landsbygd/glesbygd, där en del av gamla tiders robusthet finns kvar. Även i andra kriser än en zombieinvasion klarar sig glesbygdsbefolkning många gånger bättre, där det finns en starkare känsla av egenansvar för den egna säkerheten och tryggheten. Vedeldning, egna brunnar, reservkraft, egna jakt-/fiske-/odlingsmöjligheter – sådant kommer att bli viktigt när samhället slås ut!

Dokusåpan I Survived a Zombie Apocalypse

BBC 3 som gav oss den underbara zombieserien In the Flesh har precis börjat sända en dokusåpa som utspelar sig efter zombieapokalypsen.

Det är ett ganska klassiskt dokusåpaformat med ett gäng (utvalda för att det ska kunna bli potentiella romanser och konflikter) ska klara sig instängda i någon typ av byggnad i ett industriområde. Deras mål är att överleva ett antal dygn för att sedan bli upplockade och räddade. Deltagarna filmas genom CCTV kameror och någon sorts digitala kameror som visar var zombierna är och vilka som är överlevande.

Orsaken till smittan verkar vara någon typ av 5G mobiltelefoni. Vi får (i alla fall inledningsvis) inte veta så mycket mer än så, men det gör att mobiltelefoner är bannlysta.

Avsnittet är för långa (en timme), men det är egentligen inget fel på den här serien. Det som gör att jag inte pallar att kolla klart på serien är formatet dokusåpa tror jag. Det känns hela tiden för regisserat och som att handlingen är planerad.

Men det finns ändå en del poänger i serien tycker jag. Helt ok zombier, de får med lite av tristessen och att det faktiskt är lite spännande när de är ute på uppdrag. Det är ett kul koncept som också visat hur mainstream zombiekulturen blivit. Som sagt så kommer jag inte kolla klart men för dem som gillar dokusåpor så är det inte ett helt dumt val av program.

Här är första avsnittet: