Månadsarkiv: november 2017

Dagens boktips: Pojken på bron

Det kan inte vara lätt att skriva en uppföljare på en så pass bra bok som Flickan med gåvorna. Särskilt inte en prequel, som jag inbillar mig är något svårare för en del av överraskningsmomentet är borta. Men, Pojken på bron är en riktigt riktigt bra zombiebok. Jag tycker inte den mäter sig med föregångaren men den är väldigt nära. Boken är i sig fristående men du får lite mer ut av den om du läst Flickan med gåvorna innan.

Pojken på bron utspelar sig några år innan Flickan med gåvorna. Den handlar om besättningen på pansarbandvagnen/forskningsstationen Rosie (som också spelar en rätt stor roll i föregångaren) och kanske framförallt om Stephen Greaves, en autistisk tonåring och geni. Rosie är utsänd på ett uppdrag av Beacon (alltså staden/flyktinglägret som är det som är kvar av civilisationen) för att hitta något som kan göra situationen bättre – någon form av botemedel för zombieepidemin som härjar. Besättningen består av hälften militärer och hälften forskare.

Efter många månader i fält så upptäcker Greaves barn som verkar vara delvis mänskliga och delvis smittade. Ett mellanting mellan smittade och människor, och det kan vara en väg framåt. Konflikten mellan forskarna och militärerna, både ombord på Rosie och i Beacon är en intressant historia. Det är lite som att jag hoppas på fler berättelser i den världen.

Den första halvan av boken var helt ok, men det var inget jag riktigt fastnade i. Andra halvan sögs jag in och ville liksom inte göra något annat än läsa klart. Ville inte gå av tunnelbanan när jag läste utan bara fortsätta till ändstationen och läsa klart. Även om uppbyggnaden av berättelsen tycker jag att det är actionscenerna som riktigt lyfter berättelsen.  Läs den bara. Och läs Flickan med gåvorna om du inte gjort det.

Det finns dessutom en fantastisk epilog som jag tycker lyfter storyn ett extra steg.

adlibris

bokus

Annonser

Filmtipset: Here Alone (2016)

Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Here Alone är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager. Och det funkar riktigt bra. Det dröjer runt en timme innan vi ens får se en smittad på nära håll.

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. En dag när Ann är på jakt efter mat stöter hon på Olivia och hennes styvpappa Chris som hon räddar. De försöker samspela med varandra men det är inte lätt. Det är svårt att hitta mat så de måste plundra hus som finns och i då också hålla sig undan smittade.

Själva storyn är inget speciellt, men jag gillar verkligen hur jordnära filmen är. Anns vardag blandas med flashbacks om hur hon förlorade sin man och sitt barn. Det är inget som görs bara för att göra den extrem, det är bara en daglig kamp för överlevnad, att hantera skuld, att lära sig leva med en världen som verkar ha gått under. Det är ett bra avbrott mot filmer som desperat försöker göra en poäng, eller orealistiska biljakter. Det känns helt enkelt ganska äkta och placerar sig i samma del av zombiegenren som The Battery (2012) eller Maggie (2015).

Trailern (som innehåller typ alla actionscener i hela filmen, så undvik den om du tänkte kolla in filmen):

Överlev katastrofen till tryck

Nu har Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig gått till tryck. Känslan är en blandning av oro och lättnad. Det är skönt att kunna släppa den, men det är jobbigt att veta att de eventuella fel som finns kvar kommer att vara där. Skrivandet har varit lättare än det var med Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Jag tror det framförallt handlat om att jag i vintras tog ledigt från jobbet lite mer för att skriva, och inte förrän de sista månaderna har det inkräktat särskilt mycket på mitt vardagsliv. Men också att jag faktiskt blivit bättre på att skriva.

Det är mindre zombiefokus än i min förra bok även om zombierna finns där. Det är nog en naturlig utveckling av vad jag tycker är mest intressant. I researcharbetet med boken har jag fått tillfälle att intervjua fantastiska människor bland annat överlevnadsexperter, beteendeforskare, psykologer, ledarskapsutvecklare och läkare. Att skriva är ett sätt för mig att lära mig mer, och intervjuerna har betytt mycket för min utveckling. Djupaste tack till er!

För första gången har jag också vågat mig på någon form av skönlitterär berättelse invävd i det hela. Det var svårt, lite krystat men roligt.

Kul nog har det kommit två andra böcker om prepping och beredskap under hösten – Prepping och Handbok i hemberedskap. Det känns som att det finns mycket att diskutera kring och att ämnet är svinaktuellt just nu.

Infotext om boken från förlaget:

”I Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig djupdyker zombieöverlevnadsexperten och folkbildaren Herman Geijer i vad vi faktiskt kan göra för att öka våra chanser att överleva när en katastrof eller bara något helt oväntat inträffar.

En svensk populärvetenskaplig bok som inte bara handlar om överlevnadstekniker och bushcraft utan också fokuserar på hur människan fungerar och vad vi kan göra för att förbereda oss mentalt och öka våra chanser att klara en kris.”

Här finns lite mer info om själva innehållet i boken.

KOM PÅ RELEASEFEST 15/12

Den finns också att förbeställa hos: Bokus (189:-) och Adlibris (204:-).

Boken om hemberedskap

Civilförsvarsförbundet hade tidigare en liten bok som hette Överlev Hemma! som varit slut i många år. Det var en av böckerna vi kopierade ur på de första zombiekurserna. Men nu har de äntligen kommit ut en ordentligt reviderad upplaga som jag har fått vara med och skriva lite i. Boken, som gjorts i samarbete med ABF, är tänkt att kunna användas som studiematerial med grannar – i hyresgästföreningen, bostadsrättsföreningen eller samfälligheten eller vad det finns för organisation där du bor. Att göra förberedelser och på så sätt lära känna sina grannar är troligen den bästa katastrofförberedelsen du kan göra (som jag skrivit om här), om inte annat den trevligaste. Det finns i alla fall en studiehandledning till boken som går att ladda ned och om du vill ha en studiecirkel så rekommenderas fyra träffar.

Det är en enkel och lättföljd kapitelindelning. Först handlar det om ditt ansvar och sårbarhet i samhället och den svenska krisberedskapens tre grundprinciper – ansvars-, närhets- och likhetsprincipen. Därefter tar upp det du behöver tänka på vid en kris utifrån kroppens behov: sömn, värme, föda, sömn/vila och trygghet/information. En utveckling från Överlev Hemma! är att kroppens reaktioner vid kris lyfts fram mer.  Hygienfrågan, transportfrågan och hur du kan använda utrustning på olika sätt är andra saker som tas upp.

Boken är väldigt översiktlig och är väl egentligen inget för den som redan kommit igång med förberedelser, men då kan det ju funka att vara cirkelledare och lära ut till andra. Jag hoppas att den kommer att användas för den tar upp hur vi kan göra oss mer resilienta för samhällsstörningar.

Boken finns att köpa i ABFs webbutik och i civilförsvarsförbundets webshop.

Prepping – boken

Nu har boken Prepping kommit ut av Anna-Maria Stawreberg. Jag hörde talas om den tidigt i år och har varit spänd på den sedan dess. Tidigare finns ju egentligen bara Förberedd som är en svensk bok om prepping och förberedelser (om jag inte räknar med Zombieöverlevnad).

Stawreberg är i grunden journalist även om hon haft ett prepperintresse i flera år, det märks lite på hur den är skriven. Den är lättläst och en bra grund men saknar lite av djupet som jag tycker behövs. Boken känns mer som en introduktion till tankesättet mer än en bok som preppers själva har nytta av. Ibland är den lite rörig och borde kanske ha getts lite tydligare struktur. De olika delarna i boken är skrivna i olika stil, ibland redogör hon för de kurser hon varit på, andra kapitel bygger är mer gör-så-här-fakta.

Det finns dock en hel del guldkorn som jag tycker saknas i andra prepperböcker. Till exempel intervjun med Misse Wester om krisbeteenden är en viktig del. Att hon slår hål på myten om människan i kris som egoistisk. Att vi snarare söker oss till varandra och samarbetar. Det är också bra med checklistor och enkla funktionella illustrationer som gör det enklare att förstå och läsa.

I intervjuer får vi möta olika preppers som resonerar kring hur de förbereder sig. Det är intressanta lite korta porträtt som jag gärna skulle läst mer om. Det skulle kunna ge den lite större djup och mer kött på benen för den som redan har ett grundläggande hum om prepping.

Så på det stora hela är det en bra grundbok att sätta i händerna på någon som är intresserad men inte vet så mycket, en introduktion helt enkelt. För erfarna prepper ger den inte så mycket nytt tyvärr.

Adlibris

Bokus