Bloggarkiv

Tips: All of us are dead

Jag blev äntligen klar med den tolv avsnitt långa sydkoreanska zombieserien ”All of us are dead”. Den handlar inledningsvis om några skolelever som blir fångade på sin skola när zombieutbrottet kommer. Men det finns en hel del annat intressant som händer runtomkring. Vi får följa hur viruset blev till, hur militären agerar och situationen i flyktinglägret dit invånarna i (det fiktiva) Hyosan tvingades på grund av utbrottet. Det samhälleliga perspektivet är intressant. Hur militären brottas med att förstå vad de står inför och vilka åtgärder som kan behöva att göras. Hur politikern försöker behålla sina gamla privilegier. Men också föräldrars kärlek till sina barn. Det finns många vinklar i serien.

Det är på många sätt ett drama om olycklig kärlek, mobbing, att vara utstött och att finna gemenskap. Ibland är den lite för mycket halvdåligt tonårsdrama, särskilt i första halvan av serien, men det finns så många andra delar som är intressanta så det har jag ändå överseende med. De två sista avsnitten är riktigt riktigt bra. Jag tycker att de känns något lång, serien hade tjänat på att vara 6-8 avsnitt kanske. Det blir lite upprepande i mitten när ungarna bara byter plats att vara i i skolan. Huvudpersoner dör titt som tätt och det är inte alls självklart vilka som ska klara sig till slutet eller ens hur den slutar.

Zombierna är klassiskt koreanska med ryckiga rörelser, knak i leder och stirrig blick. Det är verkligen en egen sorts zombie som inte finns utanför Korea, men där är zombierna så utan undantag (som jag kan komma på i alla fall). Det finns en hel del preppertips i serien inbakade i allt annat som sker. Ungdomarna påverkas också hårt av att inte få vatten eller mat under de första dagarna vilket märks.





Trailern lovar mer kaos än det egentligen är. Det är faktiskt en ganska stillsam film med mycket relationsbygge, även om det är en hel del riktigt bra action. Sydkorea fortsätter leverera grym zombiekultur.

Filmtips: Don’t Look Up

Inga zombier, men väl en rejäl apokalyps i den här stjärnspäckade filmen som finns på Netflix. I korthet handlar filmen om att några astronomer upptäcker en komet som är på väg mot jorden. De försöker övertala USA:s president om att världen är på väg att gå under men det passar inte riktigt in i hennes dagordning så de försöker på alla möjliga sätt få ut budskapet om att det bara är några månader kvar innan allt går åt skogen. Det är lite som Mats Strandbergs bok Slutet (som jag skrivit om tidigare) förutom att den är mer skruvade. Den kommenterar hur sociala media fungerar och att allt som kan bli ”en grej” blir en grej på nätet – allvarliga frågor blir till roliga memes. Som att vi slutat kunna hantera allvarliga frågor.

Filmen är en tydlig allegori över klimatkrisen vi lever i. Forskarna är tydliga, men makthavare och folk i allmänhet har svårt att ta in vad det skulle krävas av oss för att göra något åt det. Tiden rinner ut, men vi gör fel saker uppenbarligen eftersom utsläppen fortsätter att öka. Trots alla initiativ som bygger på att vi kan fortsätta ungefär som nu men bara byta till något bättre teknologi. En person som ska föreställa Elon Musk (eller en blandning av honom, Jeff Bezos och kanske Mark Zuckerberg) kommer med fantastiska lösningar och visioner som är mer visioner än saker som fungerar i verkligheten. Fina ord. Löften. Falska hopp. Precis som idéerna idag om att allt kan lösas med elektrifiering och nya teknologi. Samtidigt som människor börjar tvivla på att kometen ens finns kämpar huvudpersonerna på med att säga att det är verkligt.

Jag tyckte att filmen var väldigt rolig. Även om den också driver med klimatrörelsens självgodhet och godhetssignalering. På den stora galan några veckor innan allt verkar krascha gör Ariana Grande och Kid Cudi en gemensam låt om undergången, lika glättig som det mesta är i dagens populärkultur. Filmen glimmar till i de ögonblick som handlar om hur människor försöker leva och må bra medan de fortfarande vet vad som kommer att hända. Där den allegoriskt haltar med klimatkrisen är just i den stora smällen. Klimat/resurs/miljö-krisen kommer med all sannolikhet vara mycket långsammare kantade av större händelser (som pandemin vi lever i som ju också är en konsekvens av hur vi lever våra liv). Men de stora dragen är riktigt bra.

Jag rekommenderar verkligen filmen till alla. Väldigt bra att kolla med tonåringar (eftersom många av kändisarna som är med är stora just bland ungdomar).

Fortsatta tankar med spoilers finns under klippet.

En av de finaste scenerna är precis i slutet när den utökade familjen sitter och desperat försöker upprätthålla tanken på det normala trots att alla vet vad som händer. De pratar om saker de är tacksamma för, om att de trots allt haft det ganska bra. Jag tänker att det är det vi gör just nu. Vi försöker hålla tankarna på det jobbiga som håller på att hända borta genom att låtsas. Men det går bara en stund. Den skildrar väldigt fint hur det är gemensamma ansträngningar som kan göra livet bättre i känslan av en stundande kollaps. När de agerar tillsammans för att väcka frågan är det som att de kan hantera situationen rent psykologiskt. Precis som det är i verkligheten. När vi agerar tillsammans för ett gemensamt mål mår vi bättre. At least we tried.

Filmtips: Ashin of the North

I somras kom en prequel till världens bästa zombieserie – The Kingdom. Filmen utspelar sig i norra Korea under Joseonperioden precis som serien. Vi får reda på hur zombiesmittan uppstod och varför horderna kom norrifrån. Dessutom får vi reda på vem den mystiska kvinnan som dyker upp precis i slutet på säsong 2 är.

På det stora hela är Ashin of the North en berättelse om hämnd. Ashins hemby blir ett offer i ett storpolitiskt spel och hon tar sig an att hämnas vad som hänt. Det kan bli lite svårt att hänga med från och till (kanske mindre om du är väl insatt i Koreansk historia) men mer och mer av bitarna faller på plats ju längre in i filmen vi kommer. Vi följer Ashin från att hon är barn tills hon blir vuxen och hennes utveckling från offer till aktör och till slut hämnare.

Jag gillar verkligen filmen. Effekterna är inte alltid de bästa men det gör inte så mycket eftersom det är en intressant berättelse, inte lika invecklad som Kingdom men rakare och tydligare.

Filmen och The Kingdom går att se på Netflix. Det är emellertid oklart när (och tyvärr om) nästa säsong av The Kingdom kommer. Men har du missat dessa pärlor måste du omgående börja kolla.

Dagens zombiefilm: Pro Wrestlers vs Zombies

Skräpkulturbibiotekarien Daniel Gustavsson undrade varför jag aldrig skrev om wrestlingzombiefilmer. Ja, det är ju en rejäl lucka tänkte jag och kollade in Pro Wrestlers vs Zombies (2013). Det ångrar jag inte, även om jag kanske inte skulle rekommendera den till någon (som inte är väldigt inne på wrestling).

Wrestlaren The Franchise har ihjäl en kille i ringen som någon sorts hämnd för en otrohetsaffär. Brorsan till killen som dog tar hjälp av onda makter för att skapa en zombiearmé (framförallt bestående av wrestlare) som ska utkräva hämnd på The Franchise. Sen blir Franchise och några till (bland annat legendaren Rowdy Roddy Piper) bjudna att köra en show i ett övergivet fängelse. Dit har också den nyligen skapade zombiehorden kommenderats och sen blir det action vill jag lova. Eller i alla fall en fasligt massa springande i korridorer. Och coola sparkar, grepp och wrestlingklicheer.

Med ett gäng kända wrestlare i huvudrollen antar jag att den uppmärksammades i den världen. För de flesta andra så tror jag att filmen passerade förbi rätt obemärkt. Det är en rätt typisk lågbudgetfilm i zombiegenren. Med skådespeleri och specialeffekter som är ungefär vad som förväntas. Men den var inte direkt tråkig, kanske lite för lång, och det är ändå ett gott betyg åt en den här typen av film. Nästa film jag ska se i genren är Monster Brawl (där olika monster bland annat zombier) wrestlas med med varandra.

Trailer

De bästa zombiefilmerna 2016-2019

Som en fortsättning på listan med bra lite mer moderna zombiefilmer tänkte jag ta upp vilka bra filmer som kommit de senaste fyra åren. Faktum är att de senaste åren varit riktigt starkt på zombiefronten. Många gånger har jag hört att ”zombietrenden” är på väg att dö (lustigt ordval också) men jag tycker mig faktiskt inte se så mycket tecken på det. Ok att TV serien The Walking Dead går lite på sparlåga och att serietidningens sista nummer har kommit ut men det har kommit nya och intressanta filmer. En av de nya trenderna är rehabiliterade zombie som till exempel finns i The Cured. Det finns flera filmer från Japan och Sydkorea på listan och flera brittiska.

I Am a Hero (2016)

En japansk rökare som bygger på en tecknad serie med samma namn. Hideo Suzuki är en misslyckad mangatecknare som bor i en liten lägenhet med sin flickvän. Han beskrivs som alldaglig och eftersom ingen tydligen gillar alldagliga människor har det inte blivit mycket med 35åringen. Men sedan kommer zombierna! Det tar lite tid och ingen fattar i vanlig ordning de inledande attackerna. Men förvirringen när allt drar igång är riktigt fin!

Here Alone (2016)

En obehaglig sjukdom sprider sig. Ann lämnar stan med sin man och sin bebis. De beger sig ut i skogen där mannen växte upp. Barnet och mannen dör och Ann får klara sig själv i naturen. Kul med en bra lågmäld zombiefilm som gått under radarn. Det är verkligen ingen actionspäckad eller ens läskig film, den är mer ett stillsamt drama med vissa lite snabbare passager.

Train to Busan (2016)

En av de bästa zombiefilmerna som gjorts. Den har kanske inte så mycket nytt, men är i sitt genomförande riktigt bra. Nästan hela filmen utspelar sig på tåg. Kolla om du inte redan gjort det!

The Girl With All the Gifts (2016)

En till riktigt bra film från 2016 (vilket kanske gör 2016 till det bästa året för zombiefilm någonsin). Snygg och välproducerad postapokalyps som utspelar sig i England ett decennium efter zombierna tog över. En sorts hybridzombier hålls i inspärrade i en militärbas men måste fly.

Pride and Prejudice and Zombies (2016)

Otroligt underskattad filmatisering av boken med samma namn (som dock är urtråkig). Kostymdrama om hur överlevarna ska hantera de anstormande zombierna, dels hur systrarna Bennet ska hitta rika män att gifta sig med. Som de flesta brittiska zombiefilmer är den bra ändå. Lite torr humor, lite romantik, lite zombieslakt och lite kampsportsaction (systrarna har ju ändå varit i Shaolintempel för att lära sig The Deadly Arts). En rolig kontrafaktisk historieskrivning!

Ravenous (Les Affamés) (2017)

Vacker kanadensisk zombiefilm med lite udda zombier som bygger konstiga konstverk. Filmen börjar jordnära med avslutas lite arty. Ett gäng överlevande drar omkring på landsbygden och försöker klara livhanken. Ok, i ärlighetens namn hade den nog inte platsat på listan om det funnits någon bättre film från 2017 så den får representera 2017 som ett mellanår.

Rampant (2018)

Rampant utspelar sig i ett medeltida Korea. Zombierna är mer som demoner som bara kan vara ute på natten. Den lyfter den politiska aspekten av smittan som gör den väldigt intressant. Rampant är lite som en filmversion av TV-serien The Kingdom (som dock var bättre) men är väl värd att se om du gillar svärd, spjut och zombiedemonkaos.

Cargo (2018)

Australiensiska Cargo bygger på kortfilmen med samma namn. En man ska försöka föra sitt spädbarn i säkerhet genom öken och ödemark i Autstralien. Det är något av en natur versus civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Det är en fin och oftast lågmäld film om hemvist med en politisk udd mot människans rovdrift av naturen.

The Cured (2018)

Vad händer om de som drabbats av zombiesmittan kan rehabiliteras tillbaka till samhället? I The Cured är det just det som händer, och vi får följa de politiska konsekvenserna av det hela. Folk är väldigt misstänksamma mot de botade och behandlar dem illa. Reaktionen kommer som ett brev på posten, de börjar organisera sig för att försvara och se till att osmittade inte kan göra som de vill mot dem. Ett mörkt och bra drama skulle jag säga.

Zombieland – Double Tap (2019)

Hela casten är tillbaka och gör ungefär samma film som den klassiska Zombieland. Fast lite sämre. Det gör inget det är bra ändå. Jag hade dock hoppats på lite nya zombieöverlevnadsregler att förhålla mig till. Det är en roadmovie med zombier, action och lite kärlek.

Huntress Rune of the Dead (2019)

Rune of the Dead är nog den bästa svenska zombiefilmen som gjorts, även om det är mer av ett vikingadrama. Runa är grym på att skjuta pilbåge och har hand om det mesta på gården medan hennes pappa är ute på vikingatur (eller vikingaour visar det sig). Zombierna är mer drauglika till sin karaktär. Mycket vackra miljöbilder och avslappnat tempo gör det till en bra film.

The Dead Don’t Die (2019)

Jim Jarmusch efterlängtade extremt stjärnspäckade zombiefilm. Den är som hans filmer oftast är – meta, underfundigt rolig och märklig. Zombierna når småstaden Centerville och de udda karaktärerna i staden måste handskas med det otänkbara. Sen blir det mer och mer otänkbart och slutet slår verkligen knut på sig själv. Men stämningen och musiken är fin i filmen.

 

 

Filmtipset: The Dead Don’t Die

Lite senare än alla andra har jag sett en av årets storzombiefilmer (ja det kommer fler). The Dead Don’t Die av Jim Jarmusch är en väldigt långsam, metabetonad zomedy med en hel del lösa trådar och oförklarliga sidospår i handlingen. Men den är mysig på ett underfundigt sätt. Hela filmen är indränkt i metahumor om skådespelarnas tidigare filmer och referenser till annan populärkultur (kanske främst George Romeros verk). Det blir aldrig läskigt, men inte heller gråta av skrattroligt utan mer myskul. Havla grejen är ju också skådespelarna som är med. Många av dem brukar vara med i Jarmusch filmer men det är som utlovas – en av de mest stjärnspäckade zombiefilmerna någonsin.

Filmen utspelas i en liten småstad i USA Centerville där de lokala poliserna börjar ana oråd när zombierna dyker upp. Anledningen till zombieutbrottet är fracking vid polerna som gör att jordens rotation förändras. Först händer ingenting en lång stund och sen är det full blown zombie apocalypse. Vi följer några olika karaktärer som är som folk är mest. Ganska mycket av filmen är antingen långa scener från bil eller långsamma samtal.

Om någon för övrigt kan förklara grejen med ungdomarna från anstalten som lyckas sticka iväg kan ni gärna göra det. Det känns som en märklig tråd som släpptes.

Släpp tyglarna för att vänta dig något vanligt och ha 104 minuters märkligt mys.

Filmtipset: One Cut of the Dead

Stäng inte av är mitt råd kring den här filmen. Det är roligare att se den utan att veta något om den, och även om det är frestande att bara stänga av den under den första halvtimmen råder jag dig att inte göra det.

One Cut of the dead är en japansk film som hade premiär 2017 men som inte synts så mycket utöver på filmfestivaler runt om i världen. Den är verkligen lågbudget men har en härlig twist som gör den fin och sevärd. För att inte spoila något så låter jag det vara så bara.

Lördagen den 15:e juni går det att se On Cut of the Dead och Anna and the Apocalypse på Bio Pio i Stockholm på Elmsta 3000s Zombie Night.

För dig som vill ha en lite sämre filmupplevelse kan du kolla på trailern. Men om du tänkt se filmen tycker jag det är bäst att skippa den:

Dagens zombiefilm: The Night Eats the World

The Night Eats the World (2018) är något av en modern version av I am Legend (boken då). Musikern Sam blir hembjuden till sitt ex för att hämta några kassetter, men exet visar sig ha en stor fest. Sam råkar slå i huvudet och svimmar inne på ett rum. När han vaknar dagen efter har alla blivit zombier. Lite en trött upprepning (The Walking Dead, 28 Days Later, Triffiderna etc) av hur huvudpersonen bara vaknar upp i en ny värld. Resten av filmen handlar mest om hur Sam utforskar byggnaden han är i och hur han hanterar ensamheten.Han fixar med mat och vatten, barrikaderar sig och småpratar lite med den instängda zombien i hissen. Det finns mycket spännande att göra i den miljön men tycker inte riktigt att det funkar.

Till skillnad från I am Legend saknar filmen djup. Det finns liksom ingen riktig nerv och Sam är inte tillräckligt intressant för att jag ska känna så mycket för honom. Det är inte en svindålig film, en del scener är fina och bra. Den har ett visst värde i genren eftersom den fokuserar på ensamhet och inte på interaktion, men på det stora hela tycker jag inte den lägger sig på någon zombietopplista.

 

Trailer:

Filmtips: The Survivalist och Into the Forest

The Survivalist och Into the Forest (bägge från 2015) är två likartade men ändå olika filmer. Bägge är postapokalyptiska, i The Survivalist några år efter att allt gått åt skogen medan vi i Into the Forest får följa med när katastrofen händer. Men de skiljer sig en hel del i hur det är filmat – den första är mörk och den andra är mer ljus.

The Survivalist handlar om en man som bor i en liten avlägsen stuga i skogen och överlever genom självhushållning. Han kokar olja på björknäver, kissar på växterna etc. I början när filmen berättar om huvudrollsinnehavaren visar de alla möjliga överlevnadstekniker tyvärr minskar de ju längre filmen fortskrider. Två kvinnor kommer till gården och den tystlåtne huvudpersonens värld rubbas. Filmen är rätt mörk, alla människor är beredda att döda för att få sin vilja igenom och det finns inget försonande hos någon egentligen.

Into the Forest (som är baserad på en bok med samma namn) handlar om systrarna Nell och Eva som bor med sin pappa i ett hus typ 10 mil utanför ett litet samhälle. Strömmen försvinner då och då, men en dag försvinner den för evigt. Pappa dör ganska snart i en motorsågsolycka och ungdomarna måste klara sig själva. De vet inte vad som händer runtomkring i världen och enstaka besökare kommer förbi. Det är mindre av fräsiga överlevnadstips och mer av vikten (och svårigheten) med att ha en annan person i närheten.

Into the Forest är något glättigare  (eller så är det bara i relation till The Suvivalist eftersom jag såg dem efter varandra) men inte så det blir jobbigt och nog den jag gillade bäst. Det fanns liksom ingen att identifiera sig med i The Survivalist. Jag gillar att det finns väldigt lite information i bägge filmerna. Det finns rykten, men ingen verkligen information – precis som det skulle vara vid en längre samhällsstörning.

Våldtäkt är något som förekommer i bägge filmerna och de skildrar precis som de flesta postapokalyptiska filmer hur människans värsta sidor kommer fram (även om syskonskapet i Into the Forest är en fin relation). Det är symptomatiskt för den här typ av filmer och inget som bör ses som dokumentärt. Men det formar vår syn på apokalypsen. Det är som att vi vill måla fan på väggen för att kunna tänka att vi lever i en bra värld nu. Finns det ens exempel på postapokalyptisk film där folk beter sig som människor gör mest? För det mesta hyggliga och trevliga om en bemöter andra på det sättet?

 

Trailers:

 

Zombiefilmer och serier på Netflix

Eftersom de flesta numera har tillgång till olika streamingtjänster för film tänkte jag göra en lista för de zombiefilmer som finns tillgängliga just nu på Netflix. Jag kanske orkar uppdatera sidan när det kommer nya filmer (men då får ni gärna komma ihåg att tipsa mig).

28 Veckor senare  En riktigt, riktigt, riktigt bra uppföljare till klassikern 28 dagar senare. Faktum är att inledningsscenen är bland det absolut bästa i zombiegenren och även soundtracket av John Murphy är helt otroligt bra. Den utspelar sig 28 veckor efter det stora utbrottet i Storbritannien och de som smittats av ursinnes viruset har i princip dött ut. Amerikanska soldater har en zon i London och överlevare har börjat komma tillbaka. Här har jag skrivit mer om den

The Rezort  Jurassic Park möter Dawn of the Dead i en helt ok zombiefilm. Rätt bra underhållning men inget som fastnar. Ett företag ordnar lyxresor där du kan få skjuta zombier tio år efter att människorna vunnit det stora zombiekriget. Men något går i vanlig ordning fruktansvärt snett… Här har jag skrivit mer om The Rezort.

Zombieland En klassisk stjärnspäckad action zomedy. Filmen är riktigt bra och bygger på de zombieöverlevnadsregler som Columbus har satt upp för att överleva i zombieland och annars är det lite som en roadtrip mest. Men bra. Mycket bra. Bill Murray gör för övrigt sin bästa roll (som sig själv). Här har jag skrivit om överlevnadsreglerna i Zombieland ur ett realistiskt perspektiv.

Warm Bodies En trevlig Romeo och Julia-inspirerad romzomcom som utspelar sig efter apokalypsen. Zombien R börjar få medvetande och förälskar sig i Julia som är en av de levande som bor i en skyddad stad. Det finns dels de zombierna som är som R och är lite halvloja med förmåga att få medvetande och de som är mer skelettliknande och rejält onda. Värd att se för alla som inte hatar zombier som avviker från Romeronormen Här har jag skrivit mer om Warm Bodies.

Les Affamés Franskspråkig kanadensisk zombiefilm från 2017. Rätt lågmäld och fint naturfoto men den lämnade mig inte med någon bestående känsla. Lite speciella zombier som gillade att stå och hänga eller bygga torn av stolar. Här har jag skrivit mer om Les Affamés

Day of the Dead Bloodline En inofficiell riktigt kass uppföljare på Romeros klassiker. Usch och fy. Undvik helst. Men den handlar i alla fall om en läkare som bor i en bunker och försöker hitta ett vaccin samtidigt som en kärlekskrank hybridzombie är ute efter henne. Här har jag skrivit mer om Bloodline

The Girl with All the Gifts En riktigt bra modern brittisk zombiefilm! Bygger på boken med samma namn. Filmen handlar om Melanie, som är en blandning av zombie och människa. Hela filmen känns frisk i zombiegenren, en spännande postapokalyptisk berättelse som känns välproducerad och snygg. Det är bra action och krypande från och till. Läs mer om vad jag skrivit om den här

Rampant är en koreansk zombiefilm som var ok. Den utspelar sig i 1800-talets Korea och sen smitta ställer till det. Det är en betydligt sämre version av TV-serien Kingdom som också finns på Netflix.

Utöver dessa filmer finns det fem TV serier med zombietema som kanske är intressant för några. iZombie är en deckarhistoria där zombien är den som löser brott. Z-Nation är en lite mer oseriös version av The Walking Dead och Santa Clarita Diet handlar om en villaidyll i USA där en kvinna blir smittad och behöver hålla upp fasaden gentemot grannarna. I ärlighetens namn har jag bara sett ett par avsnitt av de tre olika serierna och inte alls fastnat för dem.  De två jag rekommenderar är The Kingdom som verkligen var svinbra! Det är som en Koreansk 1800-tals Game of Thrones med zombiefokus. Den andra heter Black Summer och är en helt ok zombierökare där de springer väääldigt mycket.