Bloggarkiv

Recension: Prepping – Överlevnadshandboken

Nyss kom Prepping – Överlevnadshandboken av Anna-Maria Stawreberg (som är med i podden Beredsam och tidigare skrivit boken Prepping ) och Torbjörn Selin (som är överlevnadsinstruktör som jag bland annat gått kurser med för Svenska överlevnadssällskapet). Boken är en ordentlig genomgång av överlevnadskunskaper och friluftsliv. Författarna lägger in berättelser ”ur verkliga livet” där människor antingen varit i överlevnadssituationer eller varit med om katastrofer, det lättar upp läsningen och skapar spänning. Det som skiljer ut boken från andra böcker om överlevnad som finns är den lite längre delen om första hjälpen (som också är bokens längsta kapitel), det handlar framförallt om vildmarkssjukvård. Andra kapitel tar upp människans grundbehov som sömn, vätska, mat, värme men också att göra upp eld, hygien och nödsignaler.

Stawreberg, Anna-Maria - Prepping: Överlevnadshandboken - 13098173 ...Boken är lättläst och fylld med mycket kunskap, men jag saknar referenser i boken. En del mycket skulle jag vilja gå vidare med och förstå varför eller vad uppgifterna baseras på men det är svårt Inom prepping och överlevnad finns det väldigt många myter och ”gammal” kunskap som inte stämmer men som upprepas om och om igen.

Jag har inga stora invändningar mot innehållet i boken, men jag börjar tänka på det här med prepping i relation till överlevnadskunskaper. I olika prepperforum på nätet diskuteras ofta just överlevnadskunskaper som prepping. Jag själv brukar också prata en del om det när jag föreläser och har skrivit om det också. Men ju mer jag tänker desto mer undrar jag om det inte kopplingen till överlevnadskunskaper ger en felaktig bild av de hot som vi står inför. Inte så att det är dålig eller onödig kunskap, men det är väldigt få scenarion som den typen av kunskap verkligen blir viktiga. Och med kunskap menar jag inte levd erfarenhet (alltså att gå överlevnadskurser eller liknande som jag tycker är väldigt givande).

Hur mycket av att överleva en katastrof handlar egentligen om att kunna göra upp eld på flera sätt eller att hitta ätbara växter. Det är en ganska begränsad typ av katastrof som det handlar om, även om det ofta är ett tema i postapokalyptisk fiktion. Återigen, det är inte dumma eller dåliga kunskaper alls, framförallt är det roligt att få göra konkreta saker och få se direkt återkoppling på vad som fungerar och inte (till skillnad från många människors arbetsliv) men jag undrar hur mycket det egentligen det har att göra med att klara katastrofer som prepping väl egentligen handlar om.

Bokus

Adlibirs

Boktipset: Prepparens guide – Överlev på lång sikt

En översatt bok om prepping har nyligen landat i bokaffärerna. Det är  Prepparens guide – Överlev på lång sikt skriven av Jim Cobb som bland annat driver Survival Weekly och har skrivit flera böcker om prepping.

Det som skiljer denna bok från många andra är att den handlar om lite längre sikt. I alla fall i teorin, i praktiken håller den sig ett par månader efter katastrofen, eftersom den inte är praktiskt fokuserad på typ att odla och äta växter från naturen. Delar av den är dock riktigt bra, som den som handlar om att bygga gemenskaper och att han utgår från att människor kommer att fortsätta leva i samhällen. Att livet knallar på ganska mycket som vanligt och att vi upprättar nya rutiner och till sist vänjer oss vid att allt är annorlunda. Andra delar är som hygien är rätt basic.

Jag kan tycka att delar är problematiska, som när han lite halvgissar på olika råd inom medicin. Typ ”jag är ingen läkare, men..” eller ”så här brukar jag göra, det funkar för mig”. Det hade varit lite mer betryggande om han lät någon kunnig person faktagranska det hela och ändra på det som var direkt felaktigt eller tveksamt. Rent generellt så bör nog alla preppingböcker faktagranskas av forskare skulle jag säga. Det finns mycket gammal kunskap, och då menar jag gammal som i att den inte stämmer. Ett exempel är den där vattenrenargrejen med grus, kol etc som det ibland står om i böcker. Jag gillar dagboksdelen som liknar den jag gjorde till Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Men i Prepparens guide är det en EMP (elekromagnetisk puls) som slagit ut elsystemen.

Det står en del om att det finns rätt många preppargemenskaper med folk som tänker liknande och bor i samma område i USA. Det har jag inte läst om innan, men det är väldigt intressant. Det är ju det som vi gör med vår #preppatillsammans-grupp där jag bor och som ABF tagit fram en broschyr om hur du kan göra för att starta en sådan. Jag tror väldigt mycket på den idén. Och att istället för att bara fokusera på ”hur skulle jag klara mig?” till ”vad behöver jag för att kunna vara en resurs vid en kris/katastrof”. Den grundläggande preppingen skiljer sig nog inte så mycket, du behöver ha grejer hemma. Men också ha koll på myndigheternas (kommun/stadsdel) planering och ha kunskaper som kan vara viktiga.

Men på det stora hela är det en helt ok bok. Den kommer inte med så mycket ny kunskap, men den har ändå ett socialt perspektiv som ofta saknas bland flera preppingböcker som ofta är väldigt individualistiska.

Prepparens guide går att köpa på t ex adlibris eller bokus

 

 

Prepping – boken

Nu har boken Prepping kommit ut av Anna-Maria Stawreberg. Jag hörde talas om den tidigt i år och har varit spänd på den sedan dess. Tidigare finns ju egentligen bara Förberedd som är en svensk bok om prepping och förberedelser (om jag inte räknar med Zombieöverlevnad).

Stawreberg är i grunden journalist även om hon haft ett prepperintresse i flera år, det märks lite på hur den är skriven. Den är lättläst och en bra grund men saknar lite av djupet som jag tycker behövs. Boken känns mer som en introduktion till tankesättet mer än en bok som preppers själva har nytta av. Ibland är den lite rörig och borde kanske ha getts lite tydligare struktur. De olika delarna i boken är skrivna i olika stil, ibland redogör hon för de kurser hon varit på, andra kapitel bygger är mer gör-så-här-fakta.

Det finns dock en hel del guldkorn som jag tycker saknas i andra prepperböcker. Till exempel intervjun med Misse Wester om krisbeteenden är en viktig del. Att hon slår hål på myten om människan i kris som egoistisk. Att vi snarare söker oss till varandra och samarbetar. Det är också bra med checklistor och enkla funktionella illustrationer som gör det enklare att förstå och läsa.

I intervjuer får vi möta olika preppers som resonerar kring hur de förbereder sig. Det är intressanta lite korta porträtt som jag gärna skulle läst mer om. Det skulle kunna ge den lite större djup och mer kött på benen för den som redan har ett grundläggande hum om prepping.

Så på det stora hela är det en bra grundbok att sätta i händerna på någon som är intresserad men inte vet så mycket, en introduktion helt enkelt. För erfarna prepper ger den inte så mycket nytt tyvärr.

Adlibris

Bokus