Monthly Archives: april 2012

Äter zombies hjärnor?

Om man frågar gemene man vad de vet om zombies så är nog att de äter hjärnor ett av de vanligaste svaren. Just hjärnätandet är ett rätt spännande inslag i zombiekulturen som presenterades i Return of the Living Dead (1985). Egentligen är det en märklig föreställningen då en vanlig människas bettstyrka inte klarar av att penetrera skallbenet. I Return of the Living Dead har de löst den detaljen med att ge de levande döda superstyrka och snabbhet (och intelligens).

Varför vill zombies äta just hjärnan? Förklaringen finns i klippet nedan.

Det lindrar smärtan av att vara död. Det är en hissnande tanke att vi skulle kunna känna hur våra kroppar förmultnar, ruttnar och löses upp. Den typen av tankar är just det som gör The Return of the Living Dead till en riktigt bra skräckfilm.

Hjärnätande är dock ganska ovanligt i zombiegenren generellt.Rätt få filmer och böcker har plockat upp det i efterhand, men hjärnan fyller ju ändå en viktig plats i zombiekunskapen eftersom det är det enda sättet att förstöra dem på. Eftersom jag lärt mig att man ska svara på frågor som man ställer så blir svaret på frågan om zombies äter hjärnor: Nej, inte mer än någon annan del på människokroppen.

Annonser

Lästips: Tåget

Tåget av Susanne Samuelsson. <- klicka och läs den!

 

Tåget har precis det som jag gillar i zombiegenren och kanske särskilt i skriven text. Det är relationerna mellan människor som är det centrala. Ett gift par åker tillsammans till tryggheten i Norrland där zombierna inte finns. Resten av världen får vi inte veta så mycket om utöver att de rikare i städerna har byggt en mur kring sitt område. En av de meningarna i novellen jag gillar bäst och läste flera gånger och tänkte på är: ”Vad gjorde det egentligen för skillnad om det var mot kriminella, fattiga eller smittade?” En blinkning till Land of the Dead och en bild av zombien som nästan mänsklig. Ett hot av många hot som den besuttna klassen dras med. Överhuvudtaget finns klass som ett raster över berättelsen i hur människor beskrivs.

Jag gillar också det här när saker har börjat återgå till någon form av vardag. Efter själva utbrottet, vad händer då? Lite som de långsamma delarna i The Walking Dead säsong 2 (förutom kärnfamiljspropagandan). Läs novellen är mitt tips. Jag läste om den här novellen hos Swedish Zombie. Den vann tydligen Fantasiknovelltävlingen 2o11 och det känns välförtjänt.

Vem överlever katastrofer?

Jag håller på att läsa en spännande bok skriven av Amanda Ripley. Den heter The Unthinkable – Who Survives When Disaster Strikes – And Why. Amanda Ripley är journalist och skriver bland annat för Time Magazine. I The Unthinkable har hon gjort studier och intervjuer kring folk som överlevt katastrofer (fartygsförlisningar, Twin Towers, stormen Katrina, tsunamis, stora bränder etc).

Boken är väldigt intressant för alla som någon gång fantiserat om vad man skulle göra när något oväntat händer. Precis som Anders Fridborg brukar prata om så finns det flera gemensamma nämnare i hur människor reagerar på när något händer. Panik utbryter sällan, folk verkar bli sävliga och en smula förvirrade enligt Ripley. Hon berättar om hur människor som ska evakuera byggnader går omkring på sitt kontor och funderar på vad man ska ta med sig istället för att skyndsamt lämna byggnaden.

De tre huvudfaserna vi går igenom när vi drabbas av något fruktansvärt eller oväntat är: 1. Förnekelse. 2. Överläggning. 3. Beslutande momentet. Inga nyheter direkt men exemplen hon tar upp i boken är väldigt intressanta. Först vill inte hjärnan tro på det som bryter med vardagens rutiner, sedan börjar man förstå och försöker förklara för sig själv vad som hänt och sist agerar man (om man tagit sig igenom de två första så snabbt att man inte hunnit stryka med).

Det viktigaste är egentligen ett av appendixen till boken. Här berättar hon om hur du boostar dina överlevnadschanser vid en katastrof i sex punkter.

1. Attityd  Folk som tänker positivt och tänker att de kan förändra sin tillvaro har större chanser att klara sig. Rätt svårt att träna upp, men Ripley menar att det finns tekniker för att lära sig se möjligheter.

2. Lär känna dina grannar  I ett samhälle där alla ska klara sig själva och folk inte litar på varandra klarar vi oss sämre. Känner man sina grannar har man större chans att tillsammans fixa det man behöver. Att ha en grillfest med grannarna på gården är inte bara kul, det kan också en dag rädda ditt liv.

3. Bli mindre orolig  Oro leder ofta till att man missbedömer en situation och fattar felaktiga beslut utifrån det man upplever. Ripleys tips här att fokusera på andningen mer i vardagen.

4. Gå ned i vikt  Skriven i en amerikansk kontext där ganska stor del av befolkningen lider av fetma är detta råd kanske viktigare än i Sverige. Men man kanske kan översätta det med att hålla sig i form.

5. Gör en riskbedömning av ditt liv Bor du i ett område där översvämningar, snöstormar eller jordbävningar är vanliga borde du ha någon sorts beredskap för det. Bor du i stan kanske elavbrott är något du bör vara förberedd på? Skaffa brandvarnare, brandsläckare och lägg in en matta på ditt hala badrumsgolv.

6. Träna hjärnan  Hjärnan älskar att ha gjort saker förut. Det är inte en slump att vi har brandövningar på skolor eller att flygvärdinnor tränar på vad som händer vid en krasch. Få ditt jobb att ha brandövningar etc.

Summasumarum är boken intressant på flera plan. Det är spännande läsning och intressanta exempel på människoöden samtidigt som det faktiskt känns som om man är lite bättre förberedd på att agera när något jobbigt inträffar. Boken är väldigt amerikansk och det kan ibland känns jobbigt (positivt tänkande, heja världens bästa land USA och sånt) men på det stora hela verkligen läsvärd inför den kommande apokalypsen.

Intervju med Fredrik Hiller om ZON 261

Fler än jag har nog sett trailern till Zon 261 och undrar när den kommer. Jag fick chansen att ställa några frågor till regissören Fredrik Hiller om vad som händer och vad som är på gång.

Hej Fredrik! Jag vet att många är nyfikna efter att ha sett trailern på zon 261. När förväntas den bli klar egentligen?
Vi får se. Det är som bekant svårt att göra genrefilm i Sverige. Jag vet ju, efter det stora intresse vi har mött för ZON 261, att det finns en publik och en stor sådan. Men det gäller att lyckas övertyga finansiärer om det, vilket vi ännu inte har gjort. I den bästa av världar spelar vi in hösten 2013, med premiär efterföljande år. Men med största sannolikhet kommer det inte att gå så fort.

Det enda jag vet är att den kommer att göras, dock inte när. Jag vill passa på att tacka alla som har visat intresse, det ger oss mycket energi för att driva projektet framåt. En kille har skickat mig en tavla han målar av monstergeneralen mot en backdrop av ett brinnande Landskrona. Tack till alla er! Hoppas vi träffas under inspelningen.

En idé vi funderar på är att, liksom med IRON SKY, lägga ut projektet för crowd funding. Vi vill erbjuda något konkret i gengäld – kanske medverkan i filmen som zombie?

Hur fick du idén att göra en zombiefilm och varför tror du intresset för zombies är så stort just nu?
Mycket bra fråga. Min idé med zombies är att jag ville hitta en metafor för främlingsfientlighet, som ju, som vi alla vet, eskalerar i Europa just nu. Psykologiskt så projicerar människan ju våra icke-önskvärda egenskaper på ett offerlamm, som får bära de egenskaper som vi inte vill se hos oss själva. Och lämpliga offerlamm är ju all de som avviker på något sätt: de som klär sig annorlunda, de som har en fysisk defekt, de som har en anann hår- eller hudfärg, de som har en annan sexuell läggning, de som kommer någon annanstans ifrån. Det vill säga, vi skapar monster av de främmande – för att det tjänar våra syften, för att det ger oss en (temporär) psykologisk lättnad.

Mitt syfte med filmen ZON 261 är att gestalta de mekanismerna och ställa oss frågan: Kommer det alltid att vara så? Eller finns det något sätt att se bortom projektionerna?

Varför det är så stort intresse för zombies just nu har jag ingen aning om. Zombies är ju en myt som inte tillhör vår kontinent, den kommer ju från andra sidan Atlanten, från Västindien. Jag tror egentligen inte att et är zombies per se som lockar oss, utan katastrofperspektivet. I denna värld av lyx och överflöd och ohejdad materialism och inredningsprogram och tidningar och ljust och fräscht och köksöar och matlagningsshower och buffelmozzarella och kycklingbröst i Panchetta-skinka, vad skulle hända om allt det togs ifrån oss? När vi ingenting har kvar av civilisationens frukter, vad skulle vi istället få tillbaka? Vad skulle vi hitta, som har gått förlorad under civilisationens utveckling? Vad skulle vi vinna på att kastas ut från Edens lustgård?

Rasism har använts i zombiefilmer sedan den första filmen White Zombie, men även i Night of the Living Dead, är det något som du själv förknippar med zombies?
Som sagt vill jag använda ”monstersjukan” som en metafor för främlingsfientlighet. ZON 261 innehåller en turning point, i samma storlek som THE USUAL SUSPECTS och FIGHT CLUB, som adresserar den här tematiken. Mer än så kan jag inte avslöja…

Slutligen vilken är din favoritfilm i zombiegenren och varför?
Min favoritfilm är nog dels 28 DAYS LATER samt, fast det inte är en film utan en serie och teveserie, WALKING DEAD. Den förstnämnda för att zombies inte haltar runt och är odöda, utan kan springa och är smittade av viruset ”rage”. En kraftfull psykologisk metafor för en mänsklig egenskap, helt enkelt. Dessutom effektivt gjord och bra spelad.
Walking Dead – speciellt den tecknade serien – för att den inte fokar på monstren utan på människorna, deras kamp mot monstren, deras kamp mot varandra – och deras kamp mot sig själva. För att vi får se hur den yttre kampen långsamt och gradvis förändrar dem. Vissa till det bättre, andra till det sämre.

Tack så mycket och vi hoppas höra mer om Zon 261 när det börjar dra ihop sig.

Ett av de bästa zombieklippen från Youtube

Det behövs ingen kommentar. Alls.

 

Jag blev för övrigt intervjuad av nättidningen From Beyond på bokmässan. Kan läsas här

Boktips: Day By Day Armageddon

Day By Day Armageddon av J L Bourne är skriven i dagboksform. Den började ges ut 2004 online och sattes sedan ihop och gavs ut av Permuted Press som pappersbok. Bokens huvudperson är soldat och är på permiss när en obehaglig sjukdom börjar sprida sig, först i Kina och sen går allt väldigt fort. På en månad är samhället totalt kollapsat. Det går lite för fort kan jag tycka men är väl ett bra grepp berättarmässigt. Resten av boken handlar om hur han hittar andra överlevare och klarar sig. För en överlevnadsintresserad finns det en del tips att ta till sig men detaljrikedomen i berättandet är väldigt varierad. Ganska mycket tråkiga vapendetaljer men det är väl det man kan vänta sig av en soldat kanske? Men det drar ned omdömet på boken tyvärr.

Jag gillar dagboksformen som berättande, men tycker inte Bourne riktigt lyckas få huvudpersonen att bli trovärdig i sitt dagboksskrivande. Tempot i boken är bra dock, och kändes alltid kul att plocka upp boken och läsa i den. De levande döda behandlas som väldigt farliga även en och en, vilket jag tycker är bra. Det är rimligt att vara rädd även för en zombie även om många filmer och böcker inte låter dem vara farliga en och en. De visar också tecken på att utvecklas och att det finns mer att lära sig om dem.

På det stora hela är den rolig att läsa men känns i efterhand lite tom. Den är mer spännande i början än i slutet och jag tycker inte man riktigt lär känna någon av karaktärerna i boken. De mellanmänskliga relationerna utvecklas inte heller vilket är tråkigt. Det här är den första av böckerna i en planerad trilogi (trean ska komma ut i år).

Myter och verklighet om katastrofsituationer

Biträdande Brandchef Anders Fridborg brukar föreläsa på Att överleva zombiekatastrofen om hur samhället och människor reagerar på katastrofsituationer. Han tar upp hur samhället ska fungera vid kriser, hur människor reagerar vid kriser och en del om hur katastrofberedskap fungerar när den är bra och mindre bra. Här kommer en liten sammanfattning och några egna tankar.

Fridborg menar att paniken sällan uppträder vilket går ganska rakt emot vad vi lär oss i zombiekanon. Och ju mer förberedda vi är på att något ens kan inträffa, desto större sannolikhet är det att vi faktiskt agerar som vi ska.  Överhuvudtaget är det vanliga att folk beter sig som man gör mest vid kritiska situationer. Hjärnan har en tendens att ruta in saker i vanliga mönster och sålla bort de anomalier till vardagen som dyker upp. Vi kan se det tydligt i inledningsscenen till Shaun of the Dead.

Vad är då sant och vad är myt i frågan om vad som händer vid katastrofer av olika slag. Forskningen på området är ju på olika typer av katastrofer men det finns ändå vissa generella likheter. Dessa stämmer inte alls med den bild man ofta får av vad som sker. Såklart finns det en massa undantag till bilden men den är ändå viktig att bära med sig i huvudet. Kanske kan vi inte räkna med att folk direkt släpper allt de har för sig, panikar, klår upp en gammal tant och plundrar närmaste 7-11 när något händer, utan istället stänger in sig i lägenheten och låser dörrar och fönster. Och samhället kommer inte inrätta en massa nya myndigheter utan de som normalt tar hand om kriser försöker lösa det på den närmaste nivån möjligt. Undantagstillstånd förekommer inte i Sverige utan det är i så stor utsträckning det går vanliga instanser i samhället som löser problem.

Från: Ann Enanders bok ”Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser”

Den bilden vi får av katastrofsituationer är oftast från media  (eller från zombiefilmer) som framförallt vill ha en bra story. Plundring, uppförstorade dödsiffror etc ger bättre lösnummerförsäljning än om människor beter sig vettigt.

Jag tror det finns något nyttigt i att se att världen inte nödvändigtvis kommer se likadan ut som den gjort tidigare, oavsett om det gäller en framtida energikris eller något annat. Genom att bara tänka på det sättet kommer vi att ha lättare att anpassa oss om något händer.

Bokmässan

Idag var det ju zombiefredag på bokmässan i Örebro. Det var trevligt att träffa folk som jag inte träffat innan och få sig lite nya perspektiv på zombiegenren.

Jonny och teckentolken

Jonny Berg från Swedish Zombie pratade om zombies i litteraturen. Hur en mängd böcker från mindre och oberoende förlag håller på att skapa den egna genre som zombielitteratur börjar bli. En sak som jag inte kan så bra och tyckte var intressant var pulpserier/böckernas betydelse för zombiens utveckling. Hur magasin som Tales from the Crypt också bidrog till att sätta zombien på kartan, men också kopplade den till den absoluta fulkulturen där den hållit sig ända till Michael Jacksons Thriller släpptes på 80-talet. Jonnys topp tre zombieboktips som jag dyrt och heligt lovar att läsa under året är: 1. Autumn 2. Tooth and Nails, Allison Hewett Is Trapped.

Anders Fridborg gav i vanlig ordning ett riktigt bra föredrag, men han brukar prata på Zombiekursen så jag hade hört det han sagt innan. Ett lite längre inlägg om det kommer inom kort.

Det var också väldigt intressant att lyssna på Johan Kimrin som är en av grundarna till Apart förlag som ger ut The Walking Dead på svenska. Han pratade om hur det går till att få rättigheter till att översätta, lite om hantverket som sättning och översättning är, en del om The Walking Deads förträfflighet och lite annat. Jag hade inte riktigt tänkt på hur mycket arbete det ligger i att få fram karaktärerna i språket i serierna. Om du inte läst The Walking Dead så rekommenderar jag verkligen att du köper deras översättning som verkar vara grymt bra.

 

Andra som skrivit om zombiefredag är DVD Kritik och Dawn of the Blogg

Johan Kimrin pratade om The Walking Dead

Zombiefredag i Örebro och Lucio Fulcis berättande.

På fredag är det Zombietema på bokmässan i Örebro som jag tidigare skrivit. Nu är programmet klart och finns här.

Jag läser en rätt bra bok som jag hittat lite nytt material till föredraget jag brukar hålla. Boken heter Better Off Dead – The Evolution of the Zombie as Post Human. Stundtals är boken akademiskt bajsnödig men en del artiklar är ruggigt intressanta. Jag kommer att skriva lite mer om dem inom ett par veckor tänkte jag. En artikel som är särskilt intressant tänkte jag dock ta upp här. Det är Steven Zani och Kevin Meauxs Lucio Fulci and the Decaying Definition of Zombie Narratives. 

Lucio Fulci är en klassisk regissör i Zombiegenren som inte alls fått samma uppmärksamhet som Romero. Med all rätta tycker jag, författarna till artikeln håller inte med. De menar att det som utmärker zombiegenrens höjdpunkter är de ickelinjära berättelserna. Att det som gör filmerna intressanta är att det inte finns ett svar, bara fortsatta frågor. Det är sant att zombies kan representera lite vad som helst, de är förhållandevis tomma till sin karaktär, men det är inte det som åsyftas.

Zani och Meaux menar att föregångarna till dagens zombielitteratur går att spåra tillbaka till Noas Ark och Europas pest/pandemi berättelser. På sätt och vis håller jag med om att det är förvånande att det är färre referenser till den typen av berättelser än det är. Förvisso förekommer bibliska referenser men de är snarare till apokalypsen och att de döda reser sig på den yttersta dagen än att Gud ba ”Ähh nu dödar jag nästan för folk beter sig som idioter och sen får allt gå som det går”. Den typen av berättelser som författarna menar är mer fragmentarisk och utan svar.

Ett exempel som de lyfter fram är Fulcis förklaring till Zombies i Zombi 2. Det är en salig röra av vetenskap, magi och religion och det går inte att få någon riktig rätsida till vad zombien representerar. Trådarna som läggs ut binds aldrig ihop till något och de olika händelserna relaterar inte till varandra. Jag brukar kunna irritera mig på sånt här i zombiefilmer. Ett exempel är den klassiska Haj vs Zombie-scenen jag tidigare skrivit om. Varför är den med? Den bidrar inte alls till handlingen och efteråt väcker den bara frågor. Zani och Meaux menar att den är typisk för Fulcis berättande och att han i varje film använder hela batteriet av förklaringsmodeller och teman som annars brukar vara en per film. Hans filmer är i sig förståelsen och ordningens sammanbrott  i både form och handling så att säga. Att själva filmerna är i sig sammanbrottet till formen är såklart en spännande tanke. En smula bajsnödigt kanske men det ger ändå en ny dimension till det vi normalt kallar logiska luckor i filmer.

Det blev kanske lite fragmentariskt det här, men det är genrens fel.

Påskspecial: Därför var inte Jesus en zombie

En av de stora frågorna i det stora riket i väster verkar vara huruvida Jesus egentligen var en zombie. Såklart han inte var. Bara för att man återuppstår från de döda är man inte zombie alltså (gäller även Frankensteins monster alltså). Här är bevisen:

1. Han var inte ute efter att äta människokött i fysisk bemärkelse. Att han ville ta andras själar är en annan fråga som teologer får ta hand om.

2. Han var inte aggressiv, inte mer än innan i vilket fall.

3. Han var inte smittsam. Hans lära visade sig dock spridas epidemiskt.

4. Jesus hade kvar samma medvetande och kongnitiva förmågor som innan.

typisk fake