Bloggarkiv

Bli en zombieöverlevnadsexpert

Nu är den äntligen här! Claes Tovetjärn, Elin Jonsson och min zombieöverlevnadsbok för barn (9-12år)! På många sätt är det som en lite mer barnanpassad ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen”. Det är svårt att skriva text som är till för barn, vissa saker som jag tycker borde vara självklara för barn i den åldern (till exempel ordet Morakniv) hade testläsarna ingen koll på alls, medan andra ställen nog var lite för enkla. Ett tema som varit svårt var att skriva om apokalyps och den stundande klimatkatastrofen. Att både belysa allvar men inte skrämma upp för mycket är en svår balansgång.

Boken är särskilt lämpad att läsa tillsammans barn och vuxen, eller flera barn tillsammans så de kan prata om innehållet och göra övningarna som finns. Det handlar om allt från att hålla ihop och prata om svåra saker, till att göra eld och att prova att tvätta sig med bara tre liter vatten. Bli en zombieöverlevnadsexpert innehållet både hemberedskap för strömlösa hem och lite kring överlevnad i naturen.

Fokuset är på att bygga trygghet istället för rädsla. Att hitta vuxna som kan vara hjälpsamma vid olika situationer och att lära sig nya grejer tillsammans med andra. I boken tog vi fram tio regler som vi kallar för ZÖR. ZombieÖverlevnadsReglerna.

1. Förberedd – inte rädd!
2. Där det finns många människor blir det också många zombier.
3. Zombier är korkade – du är smart. Hjärnan är ditt viktigaste vapen mot zombierna.
4. Var källkritisk! Vid katastrofer sprids alltid många rykten som inte stämmer.
5. Öva på katastrofen innan den sker, efter är det försent.
6. Prata med människor.
7. Ensam är svag. Lita på andra och håll ihop! Tillsammans kan vi besegra zombierna.
8. Lär dig nya saker. Ju mer du kan desto större möjligheter har du att överlista zombierna.
9. Skippa inte idrotten. Din kropp har du alltid med dig och den måste fungera!
10. Lär känna dina grannar. Det är inte polis och brandkår som är först på plats vid en katastrof – det är dina grannar.

 

Bokus

Adlibris

Det finns en resurssida med quizz, lärarhandledning, diplom och ZÖR reglerna som det går att tanka ned. Du hittar den här. Boken ges ut av alfabeta och om du är intresserad av ett recensionsexemplar kan du kontakta dem!

Annonser

Filmtipset: Rampant (2018)

Rampant från 2018 är en Sydkoreansk zombiefilm som i likhet med Netflix TV-serien Kingdom utspelar sig för ett par hundra år sedan (mer om likheter kommer). Kronprinsen återvänder från Kina till sitt hemland för att hans bror som tog livet av sig ville att hans hustru och ofödda barn inte skulle bli lämnade i händerna på en maktfullkomlig kung/fader. När han kommer i landet visar det sig att zombier (eller demoner som de kallas i filmen) har börjat härja, först på landsbygden men sen även in mot huvudstaden. Det blir politisk turbulens när han återvänder till huvudstaden med några följeslagare som helt plötsligt kallas för rebeller och upprorsmakare. Det låter rätt svårt, och kändes en smula komplicerat till en början men efter ett tag föll pusselbitarna på plats.

Det finns en hel del likheter med TV serien Kingdom (som jag kommer skriva ett separat inlägg om ganska snart). Zombierna/demonerna kan bara vara ute på natten, de får vassa tänder och vita ögon. Också att det är en relativt komplicerad handling spelar in. Bägge utspelar sig under senare delen av Joseondynastin (1392-1897) vilket märks på de märkliga hattarna som de flesta män av hög rang har på sig. En annan likhet är att huvudpersonerna har en lustig, halvt oduglig sidekick som ofta fungerar som comic relief (OBS detta kan bero på mina begränsade kunskaper om koreansk film, det skulle mycket väl kunna vara ett vanligt tema). Dessutom har både kungar som dör och blir zombier som ett viktigt tema.

Jag gillar konceptet med att folket på landsbygden inte har så stora problem med att det finns demoner eftersom det är närvarande i deras folklore. Medan de upplysta har svårare att tro på att de överhuvudtaget finns.

En sak jag tycker är intressant är de politiska konflikterna som målas upp och hur det maktspel som alltid finns inom politiken (XXX korea eller 2010-talet Sverige) kommer att använda smittan för sin fördel. I Rampant är det ministrarna, kungen och prinsen som spelar olika spel för att vinna makt. Men hur skulle en zombiesmitta, ett krig, en katastrof användas i Sverige om det hände. Det är en aspekt som är viktigt att tänka på. I Naomi Kleins bok (och dokumentär) Chockdoktrinen visar hon hur katastrofer använts för att driva igenom hårresande politiska förslag, och jag tycker att vi kunde se liknande fenomen i efterspelet till terrorattacken på Drottninggatan 2017. Aja, det är iallafall något som är värt att tänka på.

Rätt bra film på det stora hela, The Kingdom är nog bättre, men Rampant är en bra zombierökare.

 

Trailer

Boktipset: De odöda

Det är lätt att fångas av hur vacker De odöda av Johan Egerkrans är. Tjocka svarta pärmar och fint papper med fantastiska illustrationer som påminner en del om stilen i bland annat Hellboy. De odöda är som gjord för att ligga framme och visa upp sig.

Boken börjar med en genomgång av vad odöda är och vad som skiljer gastar, vampyrer, gengångare och knytt åt. Det står lite kort om olika sätt som de enligt myterna skapas och hur människor försökt göra för att stoppa deras framfart.

Det är så många olika monster, runt 40 stycken, att de är svåra att hålla i huvudet. Men poängen, utöver en snygg coffee table-bok är snarare att visa på likheter och skillnader mellan de odöda. Att hantera döden på olika sätt är ett återkommande tema i mänsklighetens historia och gränsvarelser som är både döda och levande är vanligt. Blodet är centralt eftersom det är ett så tydligt tecken på liv och att det ofta anses ha olika magiska egenskaper.

Eftersom jag också precis läst en artikel (till den kommande zombieantologin jag jobbar med) om de nordiska föreställningarna om gengångare, så är det fascinerande vilka skillnader men också vilka likheter som finns för den här typen av monster.

Zombien och vampyren har i folktron varit liknande varelser. Det har inte funnits den moderna vampyren förrän på 1700-talet) och den moderna zombien sedan 1968, men det har funnits berättelser och tro på varelser som liknar dessa – i Sverige ända fram till 1900-talets början. En odöd som hungrar efter kött eller blod, som är väldigt mycket kropp och ganska lite intellekt. Men liksom zombien är den moderna filmens vampyr väldigt olik den som finns i folktron. Det finns många varelser som liknar den moderna vampyren, men ingen som riktigt stämmer överens med alla kriterier.

Hur som helst är det en snygg och intressant bok som är härlig att bläddra runt i lite då och då. Läs!

Ghoul från boken

Om zombiegenrens utveckling, nutid och framtid

Bra skräck säger något om sin samtid. Vilken oro och vilka rädslor som finns just nu är det som också skräcken kan lyfta fram. Vi har kunnat se det i hur och när zombiegenren varit populär. Från Romeros politiska zombiefilmer till Italienska åttiotals splatterfilmer, som mest vill visa tarmar och blod, och vidare in i 2000-talet där zombien blivit snabb, smart och numer allt oftare rehabiliterad till det vanliga samhället. Filmerna speglar något i samtiden och hur monstren förändras är ingen slump. Att zombiegenren i princip dog ut efter 1990 när kalla kriget tog slut och det deklarerades att ”historien är slut” – att nu skulle den västerländska liberala kapitalismen råda för all framtid, men sedan vaknade till liv i början av 2000-talet efter terrorattacker, krig i Mellanöstern och flera pandemihot. Men vad säger det egentligen att vi allt oftare ser zombien som mer mänskliga? Vilka rädslor i samtiden speglar det?

Modern emozombie vs klassisk italiensk dito

I runt tio år har det kommit en hel del zombieskildringar där zombierna får komma tillbaka till samhället eller är integrerad del av det. Där det antingen går att medicinera eller bota zombiesmittan. Flera större satsningar som In the Flesh, The Cured, Zombie-Lars  och i viss mån även Fido går att placera in i det här nya sättet att gestalta zombier.

De här serierna och filmerna handlar mycket om rädsla för det främmande. In the Flesh är ju ett utmärkt exempel i skildringen av inskränkt by på landsbygden. Det går att se behandlingen av zombierna som en form av rasism. En misstro mot vad egentligen är för typer och att de inte är som det som definieras som vårat ”vi”. Zombien blir här mer som oss människor fast lite annorlunda. Något skrämmande för att det är närmare oss själva. Freud beskriver ett liknande fenomen med begreppet Unheimlich. Alltså att något liknar det vi är vana med, men det finns ett främmande element som är skrämmande eller obehagligt. Alltså att ju mer mänskliga (mindre förruttnade) desto mer skrämmande eller obehagliga kan de vara eftersom gränsen till ”oss” är mindre. Mer människa, mindre naturkraft helt enkelt.

Egentligen har zombier som subjekt – alltså några som faktiskt har egna drivkrafter och karaktärsdrag – funnits sedan den nya vågen av zombiekultur kom i början av 2000-talet. Vi har Land of the Dead där zombierna börjar organisera sig, Warm Bodies där ”R” börjar vakna till liv även känslomässigt och Shaun of the Dead där livet som zombie och livet som arbetslös arbetarklass är rätt liknande. En annan variant av nya är iZombie där zombierna är fullt medvetna och lever bland människor, de organiserar sig för att få tag i hjärnor utan att behöva döda nya människor.

En annan trend är att dela upp zombier i två grupper – de som är klassiska korkade men livsfarliga och de som är lite mer civiliserade eller kan läras saker. Några exempel är The Girl with All the Gifts, The Boy on the Bridge och Warm Bodies – den här skillnaden innebär att det går att arbeta mer med likheten med människan i ännu större utsträckning för att zombierna kan ställas mot andra zombier som är mer ”natur”. I vampyrgenren blev det under 90-talet (tror jag) vanligare att vi också kan identifiera oss med vampyrerna. De var inte längre bara monster.

Så var hamnar vi då? Varför denna nya trend? Kanske har det att göra med att vi gärna delar upp människor med gränser i större utsträckning idag. Fler och fler grupper hamnar utanför det som vi ser som oss själva. Det skulle kunna ha att göra med en samhällelig individualism. Att många inte tror på kollektiv längre och att vi därför vill se zombier med personligheter.

En annan förklaring är att vi vill inte ge upp hoppet om att allt är kört – att inget är helt definitivt – som att inte ens döden är obotlig. I klimatfrågan så kan vi se likheter med att inte vilja se att det på många sätt är kört, det är två år kvar så vi kan leva på som vanligt och stoppa huvudet i sanden ett tag till. Eller så är folk bara trötta på den klassiska zombieapokalypshistorierna. Det som talar mot det är att det samtidigt går svinbra för serier som The Walking Dead och att det trots allt fortsätter komma den typen av filmer och serier.

Som jag ser det finns det mer frågor än svar just nu. Jag önskar det skrevs mer om detta. Har någon koll på en bra text är jag tacksam. Är det någon uttråkad akademiker som har brist på ämnen är det ännu bättre. Vad är era tankar? Hur håller zombiegenren på att förändras och är det bra eller dåligt?

Filmtipset: Cargo

Idag släpptes Cargo på Netflix. Det är en långfilmsversion av en kortfilm som kom ut 2013 som var rätt fin. Cargo är en postapokalyptisk historia där människor blivit zombier över hela Australien. När någon blir biten har de 48 timmar på sig. Myndigheterna hann ge ut ett kit för att handskas med de smittande med bland annat en klocka som räknar ned från 48 timmar och en vass spets att köra in genom örat in i hjärnan.

I huvudrollen ser vi Martin Freeman som en väldigt alldaglig person. Hans uppgift är att ta hand om sitt spädbarn Rosie och föra henne i säkerhet eller åtminstone någon slags trygghet. Under resans gång så träffar han olika människor och grupper. En ung aboriginflicka, Thoomi, blir en följeslagare. Det är skönt nog inte särskilt stort fokus på onda MC gäng eller kannibalsekter utan vi får träffa olika överlevare som gör vad de kan.

Det finns många klassiska element av zombiefilm. Till exempel en politisk udd riktad mot rovdriften av naturen och särskilt fracking. Det är något av en natur vs civilisationen i det hela som jag tror skulle göra George Romero en smula rörd. Jag tycker att filmen är ganska fin på många sätt. Freeman gör sin roll som helt vanlig, rätt tråkig, människa riktigt bra. I början av filmen bor de på en husbåt (bra zombieapokalyps plan för övrigt) och åker omkring längs med en flod. Han verkar inte riktigt ha förstått allvaret eller hur andra människor de stöter på senare kan bete sig utan står ganska handfallen vid orättvisor.

Cargo är en med zombiemått mätt stillsam film. Det är en del spänning men det är inte det filmen lever på eller ens det som gör den bra. Även om den är ganska förutsägbar så funkar det ändå.

Kortfilmen från 2013:

Zombieöverlevnadskalender 2018

Om du vill ha ett uppdrag i månaden att jobba på att öka dina chanser att överleva när zombierna kommer så finns rätt grej för dig inför 2018.

I arbetet med den nya boken (som numera har arbetstiteln Strategier för överlevnad – tolv sätt att överleva zombieapokalypsen) kom jag på att siffran tolv också är antal månader som finns och idén på en zombieöverlevnadskalender föddes. Varje månad kommer alltså att ha en grej att sätta igång att jobba med (några exempel: träning, känna dina grannar, kreativitet/improvisation, gruppdynamik). Ordfront nappade på idén och vi hittade en illustratör som gör ashäftiga grejer – Emelie Östergren.

Så till hösten så kommer den. Mer info kommer när det börjar närma sig släpp. Men här är i alla fall ett preliminärt omslag. Låt 2018 bli året då du tar zombieöverlevnadsstrategierna till en ny nivå!

 

Zombieåret 2016 (och spaningar för 2017)

En tradition nästa lika viktig som julen är Zombieöverlevnads årssummering och framtidsspaning. Här kan du läsa summeringarna för 2013 2014 och 2015. Men året har i alla fall för mig inte präglats av stora grejer som zommarprat eller boksläpp som de senaste två åren, så det är väl lite av ett mellanår. Däremot har jag haft väldigt många föreläsningar runt om i landet, vilket har varit riktigt roligt 25-30 stycken har det blivit totalt. Knappt 30 000 personer har besökt bloggen under året.

Filmmässigt som var det två zombiefilmer av det mer klassiska slaget som var de stora ljuspunkterna (vilket jag inte alls hade trott eller förutspått). Både Train to Busan och The Girl With All The Gifts tycker jag är topp tio zombiefilmer någonsin. Sen var ju Pride and Prejudice and Zombies faktiskt mycket bättre än vad alla recensenter tyckte. Så på filmfronten var det ett riktigt bra år. Inga nya TV serier kom, men Fear the Walking Dead tyckte jag växte och blev sevärd.

Inlägg på bloggen som jag är lite extra nöjd med under året är det om PTSD och återhämtning efter trauman, vilka människor som är bäst att ha med sig alltså den ultimata zombieöverlevnadsgruppen, det här med kärnkraftverk efter apokalypsen, hur du ska fysträna för att överleva zombiekatastrofen och vilka hobbies som är bra inför Z-day. Om du missat några av dem, kan det vara värt om du har tråkiga mellandagar. Tyvärr har bloggen inte varit så aktiv i år heller. Hoppas på mer aktivitet under 2017.

2017 då. Vad har vi att vänta av nästa år. Som vanligt hoppas jag ju på den svenska zombiefilmen Zon 261 (som ska ha kommit tre år i rad nu), Patient Zero (som skulle kommit i år – vad är det med zombiefilmer och förseningar?) och så ska World War Z 2 komma (men det lär ju inte ske). Det är några av de filmer som är på gång som det snackas en del om.

Jag var på en kurs i sjukvård arrangerad av Svenska Överlevnadssällskapet och så var det ju den spännande zombierun i Örebro i höstas. I övrigt så har jag börjat skriva på den nya boken och precis skrivit kontrakt med Ordfront. Det är roligt att skriva för det för det är ett bra sätt att motivera mig att lära mig mer. Det är vidrigt att skriva eftersom det är förenat med en massa prestationsångest och enorma möjligheter att ha faktafel, särskilt i ett så tvärvetenskapligt ämne som zombieöverlevnad. Det som skiljer boken från den förra är att jag kommer att gå djupare in i egenskaper, kunskaper, förmågor och förhållningssätt som faktiskt har vetenskapligt stöd för att öka chanserna att överleva en katastrof. Just nu är jag mest orolig att det blir en töntig självhjälpsbok. Tyvärr så kommer den inte ut under 2017, så vi får hoppas att zombierna inte kommer nästa år heller. Det vore trist.

2016 har ju varit ett år när många gamla stjärnor dött och Donald Trumps kommande presidentskap i kombination med en obehaglig politisk utveckling i andra delar av världen. Det ser onekligen ut som om jag återigen får hoppas att ”organisering” (som för övrigt kommer att få ett eget kapitel i den kommande boken) blir vårt gemensamma nyårslöfte.

 

 

En hobby för zombieapokalypsen?

I ett tidigare inlägg skrev jag om vilka yrken som egentligen är bäst att ha med i en zombieöverlevnadsgrupp. Nu tänker jag ju att det är väldigt få som faktiskt väljer att lägga om sin yrkesbana bara för att klara sig bättre när zombierna kommer, men för oss andra lata personer så finns det andra större förberedelser vi kan göra. Vi kan skaffa en hobby.

Innan jag går in på saker som är vettiga att kunna så tänkte jag argumentera lite för att bara att ha en hobby gör att vi kommer att klara oss bättre. En viktig del är det sociala. Att vi oftast får kontakter med andra och blir bättre på att göra saker tillsammans med andra. Så även om en del av fritidsintressena går att göra ensam är det bättre att göra det med andra. Att ha stora nätverk är en fördel vid kriser och katastrofer.

En annan viktig del är känslan av att utvecklas. I dagens samhälle är det lätt att känna att en inte utvecklas längre. Att dagarna, veckorna, månaderna och åren bara rinner förbi utan att vi hinner se att vi faktiskt förändras. Känslan av stagnation kan vara förödande för vårt välmående, och det gäller kanske ännu mer efter apokalypsen. Vi måste fortsätta utvecklas som människor för att må bra i långa loppet.

Dessutom blir vi resurser då vi i vår tur kan lära ut och sprida kunskap innan zombierna kommit, och vara en del av att sprida kunskaper efter apokalypsen.

Här kommer alltså ett gäng hobbies:

Prepping – är väl en hobby som hamnar ganska högt på listan. Risken är dock att du dras in subkulturen och blir rädd för andra människor snarare än att försöka sprida kunskaperna du tillgodogör dig. Det är bra att kunna göra eld på fem sätt, att veta hur du lagrar livsmedel länge eller har bra vattenfilter. Tänk bara som vanligt på att kunskaper slår utrustning varje dag i veckan.

Vandring/friluftsliv – Det är bra att träna på att vara ute i naturen och veta var en bäst slår upp läger, får upp eld och hur viktigt det är att klä sig rätt för att inte bli för varm eller för kall. Att alltså praktiskt utsätta sig för att lämna staden och besöka det gröna på kartan.

Träninginget att säga något om egentligen, det är förmodligen den viktigaste förberedelsen du kan göra. Det viktigaste är inte om du väljer gym, kampsport, fotboll, rodd eller klättring. Det viktigaste är att du faktiskt rör på dig regelbundet. Även efter katastrofen är det viktigt att fortsätta med det eftersom det gör oss smartare och mer robusta för fysiska och psykiska påfrestningar.

Odling – På sikt så är ju odling något vi måste hålla på med. Risken är att det är svårt med trial and error, då error kan betyda svält. Bor du i en stad kan du försöka skaffa kolonilott, gerillaodla eller skaffa pallkragar, bor du på landet är det ju bara att köra. Dessutom verkar ju växter vara ett bra vapen mot zombier i spelet Plants vs Zombies.

Fordonsintresse – Laga bilar, tjuvkoppla och fixa båtar kan vara en viktig del de första åren så länge det går att få tag i bränsle. På sikt så är tyvärr kunskapen tyvärr rätt värdelös efter fossila bränslen slutar fungera när de bara står och att tänka sig att få fram tillräckligt med el eller alkohol får nog ses som en hopplös uppgift tyvärr. Att bygga om bilen till att gå på gengas kan visserligen vara ett alternativ.

Skytte – Även om överlevnad i ganska liten utsträckning kommer att handla om att panga så kan det vara bra att det finns någon som har kunskaper om det och hur vapen faktiskt fungerar.

Zombiefilm – Du har kunskap om olika typer av zombier och vad som funkar och inte funkat i filmerna. Tyvärr finns stora risker att du är en odräglig typ som hela tiden säger vad var det jag sa och stryker med för att folk runt omkring dig tröttnar på den besserwissriga attitydenn.

Byggnation – Att lära sig bygga hållfasta väggar för att hålla zombier borta, hus att bo i är en viktig del på sikt. Jag tänker att konstruktion är också bra för att kunna skapa vettiga system för latrin och vatten på sikt.

”Gammeldags” matkonst – det handlar om att sylta, safta, konservera, torka, röka eller på andra sätt göra mat hållbar i långa loppet. Risken är liksom vid zombiefilmskunskaper att vi får dras med en del odrägliga typer från Södermalm men å andra sidan så är matfrågan i långa loppet viktig, och svårt att hålla med på allt för mycket experimenterande efter skiten har träffat fläkten. Testa nu istället.

Folkbilda – kunskaper om hur vi lär ut och sprider de olika kunskaperna är viktigt. En viktig del är att få alla att lära sig så mycket som möjligt. Det gör hela gruppen mindre sårbar. Att lära sig nya saker är också viktigt för att må bra och känna utveckling. Gå framåt – gå i cirkel är en gammal bra paroll från något studieförbund. De har dessutom väldigt bra cirkelledarutbildingar som gör att du kan lära dig en del om gruppdynamik, ledarskap och konflikthantering.

Teater/konst/musik/berättande – för att behålla någon typ av känsla av att vara människa och kunna glömma allt elände som kan det vara bra att hålla på med konst. Schopenhauer menade att det enda som kunde bota lidandet/tristessen att vara människa var konsten. Jag tror inte det är sant nu, men det kan kanske finnas en poäng i det efter zombierna kommit. Dessutom tror jag vi faktiskt har mycket att lära oss av improvisationsteaterns tekniker. Dels att bli bättre på att snabbt kunna improvisera en bra lösning och utveckla det kreativa tänkandet, det genom att omfamna misstag och se det som något som utvecklar.

Det finns säkert en massa andra hobbies jag har missat, men vad tycker du? Hur många kan du pricka av?

 

Filmtipset: Pandemic

Pandemic (2016) är en film byggd som ett First Person Shooter TV spel. Vi får följa dr Lauren Chase i hennes uppdrag att hämta ett team som tidigare skickats ut i zombieland.

pandemic-560x295En fruktansvärd smitta som vi inte får reda på så mycket om har ödelagt större delen av USA. I en militär anläggning skickas det ut expeditioner för att hämta mat, resurser och överlevande. Dr Chase får sällskap av en gunner (med vapnen), en wheeler (som kör bussen) och en navigator (som har en GPS) i sitt första uppdrag. Samtidigt letar hon efter sin familj som hon förlorat kontakten med. Tyvärr är karaktärerna ganska platta, den enda som sticker ut är Wheeler (som spelas av Alfie Allen känd från Game of Thrones).

Jag gillar att de smittade går igenom fem stadier där det första stadiet är möjligt att bota och i det femte stadiet är de fullfjädrade blodtörstiga zombier (även om Z-ordet aldrig används i filmen).  Det är ett bra drag som borde användas mer eftersom det kan förlänga spänningsmomentet. De smittade behåller i stort sin intelligens och använder både redskap och vapen i viss utsträckning.

I Los Angeles är det laglöst i centrum men det finns ganska få smittade i femte stadiet. Däremot är det i princip laglöst land där de människor som lever på gatorna gör vad de kan för att överleva, vilket ganska ofta verkar vara att plundra och bränna saker.

Den här filmen tilltalar kanske dem som spelar mycket FPS spel. Eller som de sägs i filmen ”Try to think of it as a game. It helps”. Det är en helt ok film trots en del brister, särskilt de sista 20 minuterna tycker jag blev spännande och gripande.

Trailer:

Transformationen

Jag läste nyligen 1007 av Johannes Pinter. Det är en vampyrbok (ja jag vet att vampyrer är overkliga) där huvudpersonen Anton blir smittad och hela boken handlar om hur han långsamt slutar vara människa. Hur han börjar inse att han håller på att bli något annat. Förändringen tar flera veckor och midnattssolen i Gällivare tvingar honom att stanna inomhus. Vampyren och zombien har mer gemensamt än bara historia. Det finns flera element som är likartade.

Den här typen av historier finns även i zombiegenren och jag tänkte mycket på att förändringsprocessen är likartad. Att gå från människa till ickemänniska. Den stora skillnaden är såklart att vampyren har förmågan att tänka, samt att den  behåller sina minnen och kanske sitt jag efter transformationen, medan zombien i stort upphör att vara människa. Det är oftast mer som att dö. Men just den perioden är något jag skulle vilja se mer av. Det finns ofta bifigurer i zombiefilmer och serier som blir smittade och antingen dör som hjältar eller försöker dölja det hela och i slutändan blir ett hot mot alla. Dessa två ytterligheter är nog ganska vanliga sätt att hantera faktumet att vi håller på att lämna mänskligheten/dö. Men varför inte stanna i det? Det finns mycket obehagligt att tänka på, och kanske någon sorts hopp i att det inte behöver ta slut.

Det finns en zombiefilm som egentligen bara handlar om detta. Det är dock ur en pappas perspektiv när hans dotter håller på att bli zombie. I Maggie (2015) så tar förvandlingen upp till sex veckor. Att mentalt kapitulera för det oundvikliga gäller ju även för de närstående, vilket ju tas upp i de flesta zombieserier, nu senast i Fear the Walking Dead.

Även om 1007 inte handlar om zombier så väcker den tankar om förnekelse och att kapitulera för något nytt. Det är en bra och tät berättelse om förfall och förändring. Om att vara människa och att sluta vara det. Den är dessutom utgiven på Swedish Zombie som är ett spännande förlag som ger ut svensk skräck (tyvärr för lite zombieberättelser).