Bloggarkiv

Zombieöverlevnadskalender 2018

Om du vill ha ett uppdrag i månaden att jobba på att öka dina chanser att överleva när zombierna kommer så finns rätt grej för dig inför 2018.

I arbetet med den nya boken (som numera har arbetstiteln Strategier för överlevnad – tolv sätt att överleva zombieapokalypsen) kom jag på att siffran tolv också är antal månader som finns och idén på en zombieöverlevnadskalender föddes. Varje månad kommer alltså att ha en grej att sätta igång att jobba med (några exempel: träning, känna dina grannar, kreativitet/improvisation, gruppdynamik). Ordfront nappade på idén och vi hittade en illustratör som gör ashäftiga grejer – Emelie Östergren.

Så till hösten så kommer den. Mer info kommer när det börjar närma sig släpp. Men här är i alla fall ett preliminärt omslag. Låt 2018 bli året då du tar zombieöverlevnadsstrategierna till en ny nivå!

 

Annonser

Zombieåret 2016 (och spaningar för 2017)

En tradition nästa lika viktig som julen är Zombieöverlevnads årssummering och framtidsspaning. Här kan du läsa summeringarna för 2013 2014 och 2015. Men året har i alla fall för mig inte präglats av stora grejer som zommarprat eller boksläpp som de senaste två åren, så det är väl lite av ett mellanår. Däremot har jag haft väldigt många föreläsningar runt om i landet, vilket har varit riktigt roligt 25-30 stycken har det blivit totalt. Knappt 30 000 personer har besökt bloggen under året.

Filmmässigt som var det två zombiefilmer av det mer klassiska slaget som var de stora ljuspunkterna (vilket jag inte alls hade trott eller förutspått). Både Train to Busan och The Girl With All The Gifts tycker jag är topp tio zombiefilmer någonsin. Sen var ju Pride and Prejudice and Zombies faktiskt mycket bättre än vad alla recensenter tyckte. Så på filmfronten var det ett riktigt bra år. Inga nya TV serier kom, men Fear the Walking Dead tyckte jag växte och blev sevärd.

Inlägg på bloggen som jag är lite extra nöjd med under året är det om PTSD och återhämtning efter trauman, vilka människor som är bäst att ha med sig alltså den ultimata zombieöverlevnadsgruppen, det här med kärnkraftverk efter apokalypsen, hur du ska fysträna för att överleva zombiekatastrofen och vilka hobbies som är bra inför Z-day. Om du missat några av dem, kan det vara värt om du har tråkiga mellandagar. Tyvärr har bloggen inte varit så aktiv i år heller. Hoppas på mer aktivitet under 2017.

2017 då. Vad har vi att vänta av nästa år. Som vanligt hoppas jag ju på den svenska zombiefilmen Zon 261 (som ska ha kommit tre år i rad nu), Patient Zero (som skulle kommit i år – vad är det med zombiefilmer och förseningar?) och så ska World War Z 2 komma (men det lär ju inte ske). Det är några av de filmer som är på gång som det snackas en del om.

Jag var på en kurs i sjukvård arrangerad av Svenska Överlevnadssällskapet och så var det ju den spännande zombierun i Örebro i höstas. I övrigt så har jag börjat skriva på den nya boken och precis skrivit kontrakt med Ordfront. Det är roligt att skriva för det för det är ett bra sätt att motivera mig att lära mig mer. Det är vidrigt att skriva eftersom det är förenat med en massa prestationsångest och enorma möjligheter att ha faktafel, särskilt i ett så tvärvetenskapligt ämne som zombieöverlevnad. Det som skiljer boken från den förra är att jag kommer att gå djupare in i egenskaper, kunskaper, förmågor och förhållningssätt som faktiskt har vetenskapligt stöd för att öka chanserna att överleva en katastrof. Just nu är jag mest orolig att det blir en töntig självhjälpsbok. Tyvärr så kommer den inte ut under 2017, så vi får hoppas att zombierna inte kommer nästa år heller. Det vore trist.

2016 har ju varit ett år när många gamla stjärnor dött och Donald Trumps kommande presidentskap i kombination med en obehaglig politisk utveckling i andra delar av världen. Det ser onekligen ut som om jag återigen får hoppas att ”organisering” (som för övrigt kommer att få ett eget kapitel i den kommande boken) blir vårt gemensamma nyårslöfte.

 

 

En hobby för zombieapokalypsen?

I ett tidigare inlägg skrev jag om vilka yrken som egentligen är bäst att ha med i en zombieöverlevnadsgrupp. Nu tänker jag ju att det är väldigt få som faktiskt väljer att lägga om sin yrkesbana bara för att klara sig bättre när zombierna kommer, men för oss andra lata personer så finns det andra större förberedelser vi kan göra. Vi kan skaffa en hobby.

Innan jag går in på saker som är vettiga att kunna så tänkte jag argumentera lite för att bara att ha en hobby gör att vi kommer att klara oss bättre. En viktig del är det sociala. Att vi oftast får kontakter med andra och blir bättre på att göra saker tillsammans med andra. Så även om en del av fritidsintressena går att göra ensam är det bättre att göra det med andra. Att ha stora nätverk är en fördel vid kriser och katastrofer.

En annan viktig del är känslan av att utvecklas. I dagens samhälle är det lätt att känna att en inte utvecklas längre. Att dagarna, veckorna, månaderna och åren bara rinner förbi utan att vi hinner se att vi faktiskt förändras. Känslan av stagnation kan vara förödande för vårt välmående, och det gäller kanske ännu mer efter apokalypsen. Vi måste fortsätta utvecklas som människor för att må bra i långa loppet.

Dessutom blir vi resurser då vi i vår tur kan lära ut och sprida kunskap innan zombierna kommit, och vara en del av att sprida kunskaper efter apokalypsen.

Här kommer alltså ett gäng hobbies:

Prepping – är väl en hobby som hamnar ganska högt på listan. Risken är dock att du dras in subkulturen och blir rädd för andra människor snarare än att försöka sprida kunskaperna du tillgodogör dig. Det är bra att kunna göra eld på fem sätt, att veta hur du lagrar livsmedel länge eller har bra vattenfilter. Tänk bara som vanligt på att kunskaper slår utrustning varje dag i veckan.

Vandring/friluftsliv – Det är bra att träna på att vara ute i naturen och veta var en bäst slår upp läger, får upp eld och hur viktigt det är att klä sig rätt för att inte bli för varm eller för kall. Att alltså praktiskt utsätta sig för att lämna staden och besöka det gröna på kartan.

Träninginget att säga något om egentligen, det är förmodligen den viktigaste förberedelsen du kan göra. Det viktigaste är inte om du väljer gym, kampsport, fotboll, rodd eller klättring. Det viktigaste är att du faktiskt rör på dig regelbundet. Även efter katastrofen är det viktigt att fortsätta med det eftersom det gör oss smartare och mer robusta för fysiska och psykiska påfrestningar.

Odling – På sikt så är ju odling något vi måste hålla på med. Risken är att det är svårt med trial and error, då error kan betyda svält. Bor du i en stad kan du försöka skaffa kolonilott, gerillaodla eller skaffa pallkragar, bor du på landet är det ju bara att köra. Dessutom verkar ju växter vara ett bra vapen mot zombier i spelet Plants vs Zombies.

Fordonsintresse – Laga bilar, tjuvkoppla och fixa båtar kan vara en viktig del de första åren så länge det går att få tag i bränsle. På sikt så är tyvärr kunskapen tyvärr rätt värdelös efter fossila bränslen slutar fungera när de bara står och att tänka sig att få fram tillräckligt med el eller alkohol får nog ses som en hopplös uppgift tyvärr. Att bygga om bilen till att gå på gengas kan visserligen vara ett alternativ.

Skytte – Även om överlevnad i ganska liten utsträckning kommer att handla om att panga så kan det vara bra att det finns någon som har kunskaper om det och hur vapen faktiskt fungerar.

Zombiefilm – Du har kunskap om olika typer av zombier och vad som funkar och inte funkat i filmerna. Tyvärr finns stora risker att du är en odräglig typ som hela tiden säger vad var det jag sa och stryker med för att folk runt omkring dig tröttnar på den besserwissriga attitydenn.

Byggnation – Att lära sig bygga hållfasta väggar för att hålla zombier borta, hus att bo i är en viktig del på sikt. Jag tänker att konstruktion är också bra för att kunna skapa vettiga system för latrin och vatten på sikt.

”Gammeldags” matkonst – det handlar om att sylta, safta, konservera, torka, röka eller på andra sätt göra mat hållbar i långa loppet. Risken är liksom vid zombiefilmskunskaper att vi får dras med en del odrägliga typer från Södermalm men å andra sidan så är matfrågan i långa loppet viktig, och svårt att hålla med på allt för mycket experimenterande efter skiten har träffat fläkten. Testa nu istället.

Folkbilda – kunskaper om hur vi lär ut och sprider de olika kunskaperna är viktigt. En viktig del är att få alla att lära sig så mycket som möjligt. Det gör hela gruppen mindre sårbar. Att lära sig nya saker är också viktigt för att må bra och känna utveckling. Gå framåt – gå i cirkel är en gammal bra paroll från något studieförbund. De har dessutom väldigt bra cirkelledarutbildingar som gör att du kan lära dig en del om gruppdynamik, ledarskap och konflikthantering.

Teater/konst/musik/berättande – för att behålla någon typ av känsla av att vara människa och kunna glömma allt elände som kan det vara bra att hålla på med konst. Schopenhauer menade att det enda som kunde bota lidandet/tristessen att vara människa var konsten. Jag tror inte det är sant nu, men det kan kanske finnas en poäng i det efter zombierna kommit. Dessutom tror jag vi faktiskt har mycket att lära oss av improvisationsteaterns tekniker. Dels att bli bättre på att snabbt kunna improvisera en bra lösning och utveckla det kreativa tänkandet, det genom att omfamna misstag och se det som något som utvecklar.

Det finns säkert en massa andra hobbies jag har missat, men vad tycker du? Hur många kan du pricka av?

 

Filmtipset: Pandemic

Pandemic (2016) är en film byggd som ett First Person Shooter TV spel. Vi får följa dr Lauren Chase i hennes uppdrag att hämta ett team som tidigare skickats ut i zombieland.

pandemic-560x295En fruktansvärd smitta som vi inte får reda på så mycket om har ödelagt större delen av USA. I en militär anläggning skickas det ut expeditioner för att hämta mat, resurser och överlevande. Dr Chase får sällskap av en gunner (med vapnen), en wheeler (som kör bussen) och en navigator (som har en GPS) i sitt första uppdrag. Samtidigt letar hon efter sin familj som hon förlorat kontakten med. Tyvärr är karaktärerna ganska platta, den enda som sticker ut är Wheeler (som spelas av Alfie Allen känd från Game of Thrones).

Jag gillar att de smittade går igenom fem stadier där det första stadiet är möjligt att bota och i det femte stadiet är de fullfjädrade blodtörstiga zombier (även om Z-ordet aldrig används i filmen).  Det är ett bra drag som borde användas mer eftersom det kan förlänga spänningsmomentet. De smittade behåller i stort sin intelligens och använder både redskap och vapen i viss utsträckning.

I Los Angeles är det laglöst i centrum men det finns ganska få smittade i femte stadiet. Däremot är det i princip laglöst land där de människor som lever på gatorna gör vad de kan för att överleva, vilket ganska ofta verkar vara att plundra och bränna saker.

Den här filmen tilltalar kanske dem som spelar mycket FPS spel. Eller som de sägs i filmen ”Try to think of it as a game. It helps”. Det är en helt ok film trots en del brister, särskilt de sista 20 minuterna tycker jag blev spännande och gripande.

Trailer:

Transformationen

Jag läste nyligen 1007 av Johannes Pinter. Det är en vampyrbok (ja jag vet att vampyrer är overkliga) där huvudpersonen Anton blir smittad och hela boken handlar om hur han långsamt slutar vara människa. Hur han börjar inse att han håller på att bli något annat. Förändringen tar flera veckor och midnattssolen i Gällivare tvingar honom att stanna inomhus. Vampyren och zombien har mer gemensamt än bara historia. Det finns flera element som är likartade.

Den här typen av historier finns även i zombiegenren och jag tänkte mycket på att förändringsprocessen är likartad. Att gå från människa till ickemänniska. Den stora skillnaden är såklart att vampyren har förmågan att tänka, samt att den  behåller sina minnen och kanske sitt jag efter transformationen, medan zombien i stort upphör att vara människa. Det är oftast mer som att dö. Men just den perioden är något jag skulle vilja se mer av. Det finns ofta bifigurer i zombiefilmer och serier som blir smittade och antingen dör som hjältar eller försöker dölja det hela och i slutändan blir ett hot mot alla. Dessa två ytterligheter är nog ganska vanliga sätt att hantera faktumet att vi håller på att lämna mänskligheten/dö. Men varför inte stanna i det? Det finns mycket obehagligt att tänka på, och kanske någon sorts hopp i att det inte behöver ta slut.

Det finns en zombiefilm som egentligen bara handlar om detta. Det är dock ur en pappas perspektiv när hans dotter håller på att bli zombie. I Maggie (2015) så tar förvandlingen upp till sex veckor. Att mentalt kapitulera för det oundvikliga gäller ju även för de närstående, vilket ju tas upp i de flesta zombieserier, nu senast i Fear the Walking Dead.

Även om 1007 inte handlar om zombier så väcker den tankar om förnekelse och att kapitulera för något nytt. Det är en bra och tät berättelse om förfall och förändring. Om att vara människa och att sluta vara det. Den är dessutom utgiven på Swedish Zombie som är ett spännande förlag som ger ut svensk skräck (tyvärr för lite zombieberättelser).

P4 labbet i Solna

Nyligen blev jag medbjuden på ett studiebesök till folkhälsomyndigheten som handlade om deras P4 laboratorium. P4 innebär att det är den högsta säkerhetsklassen – i USA kallat Bio Safety Level (BSL) och i Europa Containment Level (CL) – alltså att de farligaste sjukdomsalstrarna finns där. I Europa finns det mellan 10 och 20 civila P4 labb, det är oklart hur många militära det finns (se 28 dagar senare för ökad oro i frågan).

Labbet har funnits sedan 15 år och det arbetar runt 20 pers där. De har beredskap och kan börja arbeta efter två timmar i händelse av en krissituation.

Foto från Folkhälsomyndigheten

Foto från Folkhälsomyndigheten

Det finns fem typer av sjukdomsalstrare som vi känner till (jag har tidigare skrivit om det här och så finns en zomcast på temat ”zombier i naturen”) parasiter, prioner, svampar, bakterier och virus varav den sista är primär för P4 i Solna. Och det handlar om både virus som sprids mellan människor och de som sprids mellan människor och djur (zoonoser). Det finns även viss beredskap på bakterier men det är framförallt virus som är det väsentliga.

Labbet sysslar med analyser, utvecklingsfrågor och forskning. Skulle en zombiesmitta dyka upp skulle smittan snabbt hamna där för analys. De smittade dock inte hamna där, de skulle i första hand tas till Linköping som har en högriskavdelning för smittor. I anslutning till P4 finns också ett P3 labb som har hand om lite ”mindre farliga” smittor som till exempel rabies och mjältbrand.

IMG_2909En god nyhet för alla som oroar sig för zombieapokalypsen är att de två som jag träffade som jobbade där hade goda kunskaper i zombiefrågan. Så dyrbar tid kommer inte att slösas på att få reda på vad det handlar om NÄR det väl inträffar. Dessutom lämnade jag kvar en bok som jag hoppas de tittar på innan behovet uppkommer.

Hur skulle då själva labbet klara sig vid apokalyps? Jag tror så där, liksom alla andra ställen i städerna finns det begränsade möjligheter till mat och vatten även om det är svårt för zombierna att ta sig in. Om någon skulle vilja testa det som hände i filmen World War Z är det nog emellertid stället som gäller.

Här finns en broschyr som handlar om p4 som PDF om någon är intresserad av mer info och hur de är kopplade till den generella beredskapen i Sverige.

 

Boktipset: Zombiefeber

Zombiefeber-225x300Kristina Ohlsson tillhör Sveriges deckarelit och har nu gett sig på att skriva en ungdomsbok om zombier. Det känns som ett tecken i tiden. Zombien äter sig in i alla typer av populärkultur.

I Eldsala är det en ovanligt varm och getingrik sommar. Efter ett tag börjar folk bli sjuka i en oförklarlig feber och människor blir attackerade. Vår huvudperson Herbert är i 12årsåldern och bor med sin farfar i ett stort hus. När en mystisk främling kommer till pensionatet som farfarn driver, börjar Herbert och hans kompis Sally försöka klura ut vad det egentligen är som händer. Det visar sig att främlingens ankomst har samband med vad som händer i Eldsala.

I en bihistoria vill socialen ta Herbert från sin allt sjukare farfar. De två parallellhistorierna fungerar väldigt bra tillsammans och de ger lite mer djup åt själva karaktärerna. Huvudstoryn kommer också fram bättre av att det finns något annat berättelsen kan vila på.

Boken riktar sig till ungdomar strax innan tonåren. Det är korta kapitel, stor och luftig text och ett enkelt språk. Det var något med den som gjorde att jag inte helt fastnade även om jag tycker den är bra i stora drag. Kanske var det lite för förutsägbart och enkelt, jag är inte helt säker, men det var något som gjorde att jag inte gillade den på samma sätt som några av de andra nya ungdomsböckerna om zombier som kommit de senaste åren. Men det kan lika gärna vara jag som är ovan med genren.

Zombiefeber är den första i en triologi, men det verkar som att det kommer att handla om andra (overkliga) monster.

Dylan Dog: De levande döda

21468_IP DD013 Dylan dog_A60235 bor rippNu i dagarna kommer Dylan Dog boken ”De levande döda” ut på svenska. Jag har skrivit efterordet och det handlar väl lite kort om zombiens historia med fokus på 80-talet när albumet kom ut för första gången. Kolla in serien och köp här. Den är väldigt bra.

År 1986 när De levande döda kom ut var zombiegenren på en av sina första toppar. Det kom mängder av zombiefilmer och monstret hade börjat äta sig in i mainstream-populärkulturen. Tre år tidigare hade Michael Jacksons inflytelserika musikvideo till hiten Thriller kommit och därmed introducerades zombien för en bredare publik. År 1985 var viktigt för zombiefilmen. Dels släpptes George Romeros Day of the Dead med den första namngivna zombien (Bub), dels kom Return of the Living Dead där hjärnätande för första gången kopplas ihop med zombien.

Men vi tar det från början. Night of the Living Dead av George Romero slog 1968 ned som en bomb i skräckgenren. Den moderna zombien föddes, även om ordet zombie använts i film och pulp-litteratur sedan flera decennier. Zombien kännetecknades nu av att den var smittsam, kannibalistisk och saknade i stort sett tankeförmåga även om de kunde använda enklare verktyg. Den stapplande gången, de utsträckta armarna, det omättliga begäret efter människokött och deras stön blev zombiens viktigaste karakteristika. Zombien som vi känner den idag definierades i stor utsträckning under 80-talet.

Zombiens rötter går dock ännu djupare. De finns i den haitiska religionen/kulturen Voodoo, men då som arbetskraft under en besvärjelse eller förbannelse av en bokor, en häxmästare. En annan föregångare till den moderna zombien är Frankensteins monster. Mary Shelleys klassiker handlar om hur människan ska besegra döden och lura Gud genom att skapa nytt liv. Denna berättelse återfinns även i exempelvis H.P. Lovecrafts novell Herbert West – Reanimator (som också kom som film i mitten av 80-talet). Inom den traditionen platsar även det här Dylan Dog-äventyret, där Xabaras är den geniale men galne vetenskaps-mannen som vill ändra på spelreglerna för mänskligt liv.

Zombierna i De levande döda är styrda men kan även agera autonomt. Den styrda zombien är oftast förknippad med den haitiska traditionen och är ovanlig inom den moderna zombie-genren. Öppningsscenen antyder däremot att om de inte får order från sin mästare så fungerar de som den moderna zombien brukar. Som konsument med ett omättligt begär efter människokött. I samma scen finns dessutom många av zombiegenrens kännetecken; instängdhet och det fruktansvärda i när någon närstående blir zombie. De levande döda heter i original L’alba dei morti viventi (ungefär ”De levande dödas gryning”) vilket kan ses som en anspelning på Dawn of the Dead och Return of the Living Dead, två av de mest inflytelserika och klassiska filmerna inom zombiegenren.

Slutet av 80-talet och hela 90-talet var en ganska dålig period för zombiegenren. I slutet av 80-talet kom mängder av B-filmer med undermålig kvalitet ut men under 90-talet försvann
zombien nästan helt från vita duken. Ett av undantagen är den märkliga Dellamorte Dellamore (även känd som Cemetary Man) från 1994 som faktiskt bygger på Dylan Dog även om
kopplingen inte är tydlig. Det var inte förrän 2003 (då boken The Zombie Survival Guide, filmen 28 dagar senare och serien The Walking Dead kom ut) som genren återigen började blomstra. Idag är zombien inte längre underground. Snarare än att själv utgöra en egen kategori så har den nästlat sig in överallt och finns i allt från barnfilmer och romcoms. Det är ett långt steg från den smutsiga, blodiga genre som kopierades på VHS under 80-talet.

Lucio Fulcis Gates of Hell-trilogi

Lucio Fulci är en av zombiegenrens mest klassiska regissörer. I Zombi 2 (aka Zombie Flesh Eaters mm) utnyttjade han framgångarna från Dawn of the Dead med en helt inofficiell uppföljare (i Italien så hette Dawn of the Dead Zombi) och satte ett ordentligt avtryck i zombiens historia. Det var totalt kaos i logiken, Fulci fokuserade på effekt. Det var maskar ur ögon, slem, blod och utdragna kannibalscener för hela slanten (och vi ska absolut inte glömma haj vs zombie-scenen). Efter Zombi 2 så fortsatte han med tre filmer i rask takt som kom att gå under namnet Gates of Hell-trilogin. OBS det går att läsa inlägget utan att få filmerna spoilade.

citylivingdeadGates of Hell-trilogin är tre filmer som egentligen inte hör ihop vare sig med handling eller personer, även om en del skådespelare hänger med t ex Catriona MacColl. City of the Living Dead (1980), The Beyond (1981) och The House by the Cemetery (1981). Gemensamt för de tre filmerna är att de anspelar på  att det ska finnas sju portar till helvetet. De tre filmerna har vissa zombiekvaliteter även om ingen (kanske med undantag av The Beyond) kan klassas som ren zombiefilm.

I City of the Living Dead reser en journalist och en synsk som dog under en seans och sedan började leva igen till en liten by kallad Dunwich (det är inte den enda Lovecraftreferensen) där en präst hängt sig för att öppna en port till helvetet. De har 48 timmar på sig att hitta och döda den redan döde prästen. Men det är inte bara han som rest sig från de döda…

I byn händer underliga saker och folk blir mördade/försvinner, den är dessutom byggd på den gamla staden Salem där häxor ska ha bränts till döds (i verklighetens Salem hängdes de dock under häxprocesserna i slutet av 1600-talet).

Beyond-horror-movies-7327879-1024-768The Beyond håller jag som den bästa av de tre filmerna. En kvinna har satsat allt på att öppna ett hotell som tyvärr visar sig vara byggt på en av portarna till helvetet. En läkare hjälper henne, men tvivlar på att hon egentligen är mentalt frisk. Till sist får han dock inse att det är verkligheten själv som håller på att rämna. Filmen är inget för spindelrädda kanske ska tilläggas.

I The Beyond är Fulci i sitt esse. Vi får inga förklaringar på vad som händer. Varför saker och ting helt plötsligt försvinner, eller inte finns. Det är som en mardröm, läskigt och obehagligt utan att alls vara sammanhängande. De andra filmerna har samma typ av märkliga avsaknad av logik men lyckas inte bli obehagliga på samma sätt.

houseI The House by the Cemetery får vi följa ett par med barn som flyttar in i ett gammalt hus utanför Boston. Mannen är någon typ av forskare och ska ta reda på vad som hände en tidigare kollega vars familj dött och han själv begick självmord kort därefter. Det visar sig att huset tillhört en galen medicinare som hette Freudstein som kommit på ett sätt att lura döden. Filmen har så många lösa trådar som aldrig får en förklaring. Det är som att de läggs ut och att tittarna bara ska vänta på en förklaring som aldrig kommer. Det gör inte så mycket eftersom avhuggna huvuden, styckade kroppar och överspelande barn hela tiden håller oss uppmärksamma.

Sluten i filmerna är på många sätt obegripliga. Allra konstigast är City of the Living Dead, men det beror (enligt några källor) på att en klippare spillde kaffe på filmen under redigeringen så slutet inte gick att använda och Fulci fick inte budget för att filma om det. I The Beyond blir det konstigt men det är snyggt och bra. The House by the Cemetery har vi ingen riktig aning vad som händer.

En annan gemensam sak för filmerna är den rikliga förekomsten av maskar, framförallt daggmask, men även likmaskar. Varför? Ingen aning, jag antar att Fulci gillade maskar. Det är också en något märklig blandning av zombier och spöken i filmerna. Ibland verkar de ha fysisk form, och ibland inte.

Gimli eller zombie?

Gimli eller zombie?

De två första filmerna har Fabio Frizzi gjort soundtracken till och det är fantastiskt. House by the Cemetery är betydligt blekare musikmässigt.

Alla tre filmer har dåligt skådespeleri, övertydlighet, en kvinnosyn som knappt kan ha varit ok ens på 80-talet och är helt enkelt ganska dåliga hantverk. Däremot finns det något i just frånvaron av logik och det fascinerande symbolspråket. Jag tror att han ganska medvetet gjorde alla logiska luckor eftersom undergången inte är logisk. Alltså att metoden är en del av historien om apokalypsen. Jag har tidigare skrivit om kaoset i Fulcis berättande i Zombi 2 och Gates of Hell-filmerna är kaotiska på samma sätt.

De här filmerna är klassiska splatterskräckrullar som fascinerar om vi tänker på dem som drömmar mer än som verkliga historier. Så se gärna filmerna (särskilt The Beyond) men tänk på tanken bakom och inte på hantverket.

 

Zombieåret 2015 och några spaningar om 2016.

Nu är tiden inne för att summera året som gått och blicka lite framåt. För mig (och för zombieöverlevnadstemat på det stora hela) har det såklart varit ett väldigt omtumlande år. Höjdpunkten personligen var mitt sommarprat i P1, och också det som ledde till mest uppmärksamhet. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla som röstade på mig som lyssnarnas sommarvärd och till min producent Ola Hemström som gjorde ett bra jobb med att få det hela i hamn. Det mest ansträngande var nog mitt TEDx talk som jag gjorde i mitten av november, även om det var väldigt givande och en spännande upplevelse att jobba så mycket med manus och framförande. I skrivande stund har det inte lagts upp på nätet men det kommer förmodligen inom kort.

Filmer: Det har kommit två lite större zombiefilmer i år. Maggie med Arnold Schwarzenegger och Scouts Guide to the Zombie Apocalypse där den förra var bra och den senare dålig. Andra filmer som bör nämnas är Extinction som jag gillade.

På TV seriefronten tycker jag att även om varken Z Nation (vars första säsong iofs kom 2014) eller iZombie blev något jag följde, så var senaste The Walking Dead säsongen bra och nykomlingen Fear the Walking Dead försiktigt lovande.

Jag var på en bra kurs i postapokalyptisk överlevnad arrangerad av Svenska Överlevnadssällskapet där jag lärde mig en hel del, och önskar att jag testat mer grejer i praktiken. Johan och jag höll en kurs i zombieöverlevnad på Midsommargården i Stockholm där vi för första gången använde Zombieöverlevnad som kursbok. Det gick bra tycker jag och var lärorikt. Jag har varit runt i stora delar av landet och hållit föredrag i att överleva zombieapokalypsen på allt från Friskis&Svettis inspirationsdag i Stockholm (med extra fokus på cardio såklart) till skolor, bibliotek och hippiefestivaler. Cirka 20 föredrag blev det totalt.

image(3)På bloggen är jag särskilt nöjd med inläggen om zombiens ursprung i två delar om dels Triffiderna, dels I Am Legend. Jag gjorde ett upprop till MSB om att ta #zombiehotet på allvar, intervjuade den biträdande brandchefen Anders Fridborg om varför det börjar brinna efter apokalypsen och skrev om katastrofberedskap, om apokalyps och hopp samt om 72 timmarsregeln. Dessutom gjorde jag en lista över de bästa zombiefilmerna de senaste tio åren.

Boken Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen släpptes ju förra året rent tekniskt men har ändå varit viktigt för föreläsningarna och zombieöverlevnadskurserna. Den första upplagan sålde slut efter sommarpratet så det blev roligt nog en andra tryckning (med färre stavfel).

Stort tack till alla som följer vad jag gör, kommenterar och delar det jag skriver eller kommer på föreläsningar och kurser! Jag lär mig massor och har kul, hoppas det gäller er också.

2016 då?

Som jag tidigare spanat lite så tror jag att det blir mindre och mindre fruktbart att prata om zombiegenren. Det är som att monstret ätit sig in i alla andra genrer och blivit en del av mainstreamkulturen. Det ska bli spännande att följa säsong 2 av Fear the Walking Dead och se om det blir något annorlunda än The Walking Dead. Det ska också bli kul att se Pride and Prejudice and Zombies som har premiär i mars. Även Patient Zero (med bland andra Matt Smith från Doctor Who) och kanske framförallt den svenska Zon 261 (ÄNTLIGEN!!) ska ju ha premiär.

På den politiska fronten tror jag att beredskapsfrågan kommer fortsätta växa i betydelse då de potentiella hot (miljö, väder, antibiotikaresistens, ekonomisk kollaps etc) alla kommer att bli mer aktuella. Som det ser ut nu går samhället i en mer fascistisk riktning med stängda gränser, ökad övervakning och främlingsfientlighet. Men genom organisering kommer vi att kunna förändra den riktning vinden blåser och dessutom ha större chans att överleva om zombierna skulle komma 2016. Så låt organisering bli ditt nyårslöfte!

PS Skaffa kofot!