Bloggarkiv

Boktipset: Monstermanifestet

Bo Eriksson är monsterforskare och önskar att det skapas ett akademiskt fält som handlar just om monster och monsterstudier. Det är ett av flera teman i den helt nyligen utkomna Monstermanifestet.

I boken presenteras en mängd monster och hur synen på monster varit. Det är både en historisk genomgång av monster i världen, olika sättet att se på monster (vilket jag återkommer till) och en argumentation för en egen disciplin. Den sista delen lämnar jag okommenterad eftersom min kunskap om – och intresse för – akademin är rätt svagt.

Men boken är väldigt intressant och en fin genomgång av hur människan använt monster och vilka monster som funnits historiskt. Från de första monsteravbildningarna av mammutelfenben för 35 000 år sedan till moderna monster som zombier, utomjordingar och AI som vill ta över världen. Eriksson drar linjer från det historiska och det globala till nutiden och väver in litteraturhistoria från Gilgamesheposet via Beowulfkvädet till Tolkien i bilder av monster som drakar och dualismen mellan det goda och det onda.

Kropp och gräns är två centrala teman hos monster. Det kroppsligt avvikande som monstruöst, men också storlek. Monster är oftast större än vi och utgör därigenom fysiska hot på olika sätt. Gränser är viktiga dels för att monster ofta bevakar eller representerar gränser, exempelvis till den farliga naturen eller Kerberos som bevakar dödsriket, dels för att det skiljer det mänskliga från det andra. Det kan vara människa(kultur)/natur eller ordning/kaos. Men den bilden har varierat i historien. Under antiken gjordes ingen skillnad mellan djur och monster. Gränser är också intressanta eftersom den som drar upp en gräns också utöver makt. Just maktperspektivet är väldigt intressant hos monster och tas delvis upp i boken, men kanske skulle förtjäna att diskuteras djupare. En intressant bok i det perspektivet är Monsters of the Market av David McNally (som jag skrivit lite om tidigare).

Monster som metaforer är ju något jag intresserat mig mycket för, från hur zombien kan få oss att förbereda oss för kommande kriser och katastrofer till boken jag nu arbetar med som har titeln Monstersamhället och kommer ut i maj (HURRA!) som använder relationen mellan Frankenstein och hans monster för att beskriva hur vi skapar vår egen undergång och hur vi kan hantera det. Precis som Eriksson tror jag att monster kan användas både för att synliggöra och tillgängliggöra skeenden i samhället samtidigt som de kan användas till att berätta något som olika tider och platser.

Eriksson lyfter fyra sätt att se på monster:

  • Representation. Att monster representerar något i tidsandan. Den moderna zombien har tolkats på olika sätt under dess drygt femtioåriga historia. I Night of the Living Dead kan den representera dels USAs del i Vietnamkriget (det första kriget som visades med rörlig bild i princip i realtid). Men också som en kommentar på de upplopp som löpte över USA under slutet av 1960-talet. Till konsumtionskritik i Dawn of the Dead och rädslan för AIDS under 1980-talet.    
  • Ontologiskt. Som fokuserar på hur monstret är avvikande. Det gör en gräns mellan vad som är mänskligt och vad som inte är det. Genom den här förklaringsmodellen går det att se hur dominerande kulturer kan demonisera andra, göra dem till monster för att kunna behandla dem som vi vill.
  • Den filosofiska modellen som bygger på att monster ställer frågor till oss som människor. Det kan handla om frågan jag brukar prata om i zombieapokalypsen. Vem är jag innerst inne? När världen rämnar, vem finns kvar då? Men även som jag gör i Monstersamhället – Frankensteins monster ställer frågan till Victor om varför han skapades. När vårt sätt att leva leder oss mot oåterkalleliga klimatförändringar, artdöd och förstörda ekosystem. Då är det vi som är monstret och skaparen i ett som måste ställa oss frågan ”varför” och om priset är värt det.
  • Den psykologiska modellen förklarar monster som något som finns i vårt undermedvetna och i Freuds begrepp ”Unheimliche” alltså det kusliga eller ”det som inte är hemma”. Något som är nästan som vanligt men det är något fel. Monstret är alltså något som slår an en ton inom oss oftast symboliskt men som ändå är föränderligt.

Monstermanifestet är riktigt spännande läsning för alla som på något sätt intresserar sig för monster. Den är allmänbildande och trevligt skriven. Zombien finns med i rätt stor utsträckning även om jag har vissa synpunkter på delar av hur den är beskriven, eller kanske dess historiska rötter och symbolik men det är väl också det som är poängen med monsterforskning, att det hela tiden finns olika synvinklar och sätt att tolka monstren. För i slutändan går det inte att döda dem, de kommer alltid tillbaka i någon form. Och det är något vi verkligen ser i dagens populärkultur – monstren finns överallt.

Monstermanifestet : ett nytt forskningsfält ser dagens ljus

En Minecraftzombies dagbok del 5

Hegas fortsätter att ge ut serien En Minecraft-Zombies dagbok. Den femte i ordningen som kom för någon månad sedan har undertiteln ”Z i betyg”. I boken går terminen mot sitt slut och Zack Zombie längtar till sommaren och sommarlovet. Men han är orolig för att hans föräldrar ska låta honom åka på läger. Han vill inte men har sagt att han vill det så han måste försöka få föräldrarna att på något sätt straffa honom. Det bästa sättet är att få dåliga betyg tydligen. Zack försöker misslyckas i alla ämnen men det går dåligt. Hans försök får motsatt resultat hela tiden.Vi får också lära oss hur zombier blir till i hans vetenskapliga uppsats. Och så är Frankenstein med.

Jag läste boken för min sjuåring (som älskar Minecraft). Till skillnad från många andra böcker som jag presenterar för honom så är det aldrig något initialt motstånd mot En Minecraftzombies dagbok-böckerna. Den är ganska rolig även om den är förutsägbar. Böckerna är bra för barn som precis lärt sig läsa och har ett Minecraftintresse. Det är smart det där med att utgå från vad barn tycker är spännande och skriva i den världen.

Z i betyg (inbunden)

Bästa svenska staden för att överleva zombiekatastrofen!

Jag har gjort en inte allt för vetenskapligt grundad analys av vilken stad i Sverige som skulle klara en zombieapokalyps bäst. Jag vet att det är många som tänkt på det och funderat på att flytta till bästa stället. Det finns några olika kriterier som jag tänkt kring:

1. Möjligheter för skydd/barrikadering och vapen

2. Möjligheter för mat/vätska

3. Avstånd från Göteborg (alltså där zombierna uppstår/anländer till Sverige)

Cambridge blev i någon slags tävling utsedd till den bästa staden att vara i i England och jag började fundera på vilken stad som är bäst i Sverige. Jag startade även en diskussion på zombieöverlevnads facebooksida där lite olika städer och regioners för- och nackdelar diskuterades. Utifrån diskussioner och egna tankar och avancerade analyser har jag fått ned tre stycken alternativ. Sämst är Stockholm, Malmö och Göteborg i den ordningen. Mest med tanke på befolkningstätheten men också av förklarliga skäl som jag inte behöver förklara för någon som inte bor där. Jag börjar med den tredje bästa staden:

Boden: Jag har aldrig varit i Boden, men jag har hört talas om Bodens fästning. Och som en person i min närhet som jobbat på regementet sa: ”Boden är ju bra, för där vill ju INGEN vara. Oaktat levande eller död.” Det finns vatten så det borde gå att fiska under åtminstone delar av året. På vintern fryser zombierna till is och det går att knacka dem vilket borde leda till att på vintern finns bara problem med mat och värme. Boden ligger också hyfsat nära Finland och eftersom de nuförtiden lyckas med allt bättre än Sverige så kan jag tänka mig att det även kommer att vara så efter zombierna kommit.

Kiruna: Folk är är vana vid kyla och det har samma fördelar som Boden på det sättet. Många har säkert gevär hemma och det ligger väldigt långt från allt annat. I värsta fall kan stora gruvmaskiner användas för att mölja ned någon hord med zombier som är på väg. Nackdelen är att det är ganska svårt att odla i större utsträckning. Gruvan kan användas som sista försvarslinje, men blir sannolikt ett gravvalv att upptäcka för kommande intelligenta raser om zombierna skulle ta över allt. Finns ju också något slags rymdcenter som säkerligen har tillgång till en massa solceller som kan användas för att ha viss bekvämlighet.

Visby: Bäst av alla tror jag är Visby. Jag har mina aningar om att det finns en massa vapen som skräpar i väntan på medeltidsveckan. En ordentlig ringmur kan hålla zombierna borta. Dessutom finns en hel del försvarsmakt (bra eller inte beror väl på hur dokumentär 28 Days Later egentligen är). Eftersom jag är ihärdig i mitt researchande så passade jag på att maila Gotlands turistbyrå och frågade vad de trodde:

Hej, Vilken annorlunda och rolig/svår fråga. Jag är absolut ingen expert på överlevnad, men här kommer lite info som du kanske kan ha användning av. När det gäller Visby så är det kanske 10 % av stadens befolkning på ca 25000 som bor innanför ringmuren, men ytmässigt skulle alla få plats innanför muren. Skulle zombierna gå till attack i juli så har vi även tusentals turister i staden.  På hela Gotland bor det ca 60 000 personer året runt och ett normalår har vi ca 1 000 000 besökare. När det gäller odling så tror jag att klimatet är gynnsamt, det finns gott om gröna ytor inklusive en stor botanisk trädgård. Det finns också gott om trädgårdar som inte går att se från gatan, men om du använder satellitkartan i Google maps syns de. Det finns också bikupor utsatta för ökad pollinering. Kanske kan det vara en fördel att vi har många gamla och stabila byggnader inklusive en stor domkyrka, flera stora kyrkoruiner och många hotell. Det finns även skyddsrum som inte används. Vi har också en hamn med stora passagerarfärjor samt en kryssningskaj där riktigt stora fartyg kan lägga till (vet inte om det är bra eller dåligt). När det gäller vatten så stämmer det att vi har haft dåligt med vatten i flera år (tror dock att det blivit lite bättre i år), men det betyder ju också att vi är duktiga och har kunskap om att spara vatten samt strategier för det. Det har även anlagts ett bräckvattenverk på östra Gotland för att kunna. Några tankar som sagt, jag är ingen expert på ämnet.

Positivt med vattensituationen om hela Gotland är fri från infekterade. En annan fördel är att det finns litteratur om hur Gotland klarar en zombieapokalyps nämligen den underbara ungdomsbokserien Varelserna. Färjorna kan vara användbara för att ta som sista tillflyktsort. I bästa fall går det att åka iväg med dem och leta efter tryggare ställen. Nackdelen är väl om zombierna kommer på sommaren. Det vore ju en mardröm att försöka barrikadera sig med en massa semesterfirare som bara vill dricka rosé och mingla med ”viktiga personer” (politikerveckan), dricka och vaska skumpa (Stockholmsveckan) eller jonglera och dricka mjöd (medeltidsveckan) eller vill försöka ta sig hem. Men förutsatt att zombierna inte kommer under juli eller augusti så ligger min röst här.

[DISCLAIMER: jag har inte fått betalt för någon stad för att göra detta – vill någon kommun, stad, by eller villaförort betala mig för att skriva ett inlägg så är jag inte den som är den.]

Alla hjärtans dag-special: Kärlek och zombier!

Glad jävla alla hjärtans dag då. Till mångas förtret finns det en del kopplingar mellan kärlek och zombiefilm. En av de viktigaste är såklart Romeo (eller Romero?) och Julia-historien Warm Bodies. Först som bok och sedan som en rätt ok filmatisering även om den missade en del. Här ser vi omöjlig kärlek mellan människa och zombie. Kärleken väcker zombien från döden och hjärtat börjar slå igen. Lite tacky, men det funkar ändå rätt bra. Mer intressant är den brittiska BBC serien In the Flesh som där zombierna blivit botade genom medicin och har återgått till det vanliga samhället igen. Det finns intressanta kärleksskildringar i den som är värda att kolla in.

En annan stark kärleksfilm i zombieträsket är Pride and Prejudice and Zombies filmatiseringen av boken (som jag tyckte var dödstråkig) med samma namn. Men det finns en hel del andra som kan placeras in i romcomzom-facket. Bäst är väl Shaun of the Dead, men även Life After Beth är helt ok i sammanhanget.

Ur överlevnadsperspektiv ser vi ofta kärleken som något viktigt i zombiefiktionen. Det får människor att kämpa vidare på ett sätt de inte skulle gjort annars, men också ibland så sliter den isär grupper och gamla vänskapsband (som hos Shane och Rick i TWD). Ett fint exempel på det är ju Cargo där pappan gör allt för att sitt barn ska komma i säkerhet. Överhuvudtaget är ju just den biten en vanlig komponent i postapokalypsen – att kämpa vidare för någon typ av kärlek. Så mitt råd är att göra nåt fint till den du älskar för det kan öka dina chanser att överleva zombieapokalypsen.

Vill du ge bort något till någon du älskar rekommenderar jag en kofot. Inget säger jag älskar dig lika mycket som en kofot.

Och här är några alla hjärtans dag kort också om någon är intresserad (av Jimmy Wallin såklart).

 

Varför finns det ingen ubåtszombiefilm?

Det finns tsunamizombiefilm, en hel genre av nazizombier, zombiehajfilmer, vikingazombiefilmer, musikalzombiefilm, och stonerzombiefilm (ingen länk, för att filmen jag såg var faktiskt så dålig att jag inte ens recenserade den) och så vidare. Det här var bara ett axplock av de filmerna jag recenserat det senaste året. En av de stora skandalerna inom zombiegenren är att det inte finns någon ubåtszombiefilm. Det finns så mycket bra potential i ett sånt scenario. Vad i helvete! Filmen borde såklart heta Zombie Submarine och få den svenska titeln: ”Flottans döda gossar”. I värsta fall kan den också heta Hunt for Dead October.

Här kommer några bra anledningar till att det borde finnas ubåtszombiefilm:

1. Det skulle förmodligen gå att göra ganska billigt.

2. Alla killar gillar ubåtsfilmer och det är halva biomarknaden bara så där.

3. Det instängda scenariot kommer av sig självt. Dessutom så kan de levande ha halva båten eller lyckats isolera zombierna i en del och ändå vara tvungna att komma in där på något sätt och att zombierna försöker ta sig ut från där de är instängda.

4. De moraliska dilemmat som kan vara genomgående i filmen där de funderar över om de ska bara sänka ubåten (och dö själva) så att zombierna inte tar sig ut och förgör världen eller om de ska försöka överleva och ta risken.

Det är troligt att det är en sovjetisk atomubåt som hittar en tysk ubåt med zombier i, för att få in nazizombiepespektivet. Eller så är någon smittad matros med. De tror det är influensa i början, men sen när han börjar äta upp styrman inser besättningen vad som är på gång.

VEM PUMPAR IN PENGAR I DET HÄR PROJEKTET?

Efter lite research så hittade jag faktiskt en kort film på youtube om det hela.

(Tack till Gustav G för inspiration för det här inlägget)

 

 

Barnboktips: Zombiepanik

Så ni vet så tänker jag spoila den här boken. Och det är för att jag tror att du som läser det här inte är mellan sex och nio år, utan snarare en förälder eller bekant till ett barn i den åldern. Inte för att böcker inte kan vara bra ändå, utan för att annars blir det lite svårt att beskriva den på ett bra sätt.

Zombiepanik av Anna Holmström Degerman handlar om Titti och hennes kompisar som börjar fundera över zombiefrågan. Titti oroar sig för att henne föräldrar har blivit zombier eftersom de är så trötta och bleka. Andra tecken är att en punkig typ som de kallar ”Spindelmannen” på djuraffären köper grejer som Tittis kompis Jonas har läst kan skapa en zombie. Det är lite av en blandning av den haitiska zombien och den moderna som kan smitta och skapa apokalyps (vilket jag märkt är rätt vanligt i barnböcker).

Det visar sig dock inte vara på riktigt, Spindelmannen visar sig vara en trevlig typ och de ska ha ett zombielajv som han förbereder inför. Slutet är trevligt så det finns inte så stor risk att barnet (likt Titti) ligger vaken i skräck om nätterna.

Jag tycker att zombiepanik är bra. Den är lite långsamt på sina håll, men blir mer och mer fartfylld ju längre en kommer in i boken. Väl värd att läsa för monsterintresserade barn. Om inte annat för att lära sig lite mer om zombier och ”Rädda – varna – larma – släck” begreppet.

I samma serie ingår också Vampyrvarning och Stoppa Svart Madame, som en mindre monsterfranschise.

Adlibris

Bokus

Är det egentligen zombier i Game of Thrones?

Den här självklara frågan dyker upp då och då. Särskilt kanske nu när horderna är lika stora som Game of Thrones är populärt. För det första så är zombien, liksom alla monster, i ständig utveckling. En del kan definiera zombien utifrån en fixerad punkt typ ”zombier ska vara långsamma och korkade som de var på 70-talet” men det är nog svårt att argumentera för varför just en viss tidpunkt/film/kultur ska vara den som definierar monstret. Att säga ”jag gillar bäst zombien som den var på 70-talet” är en annan femma, men det ger oss inget svar på om det är rimligt att kalla White Walkers eller deras hantlangare för zombier.

Låt oss första prata lite om de olika varianterna som finns i GoT. En sort kallas Wights och är odöda. De är lite som en blandning av den haitiska varianten där zombien är ganska viljelös i sig och styrs av sin mästare (skillnaden här är att häxmästarna själva är döda) och den moderna mer autonoma zombien. De är i olika stadier i förruttnelse och behåller samma form som när de återuppväcks, en del är alltså skelett och andra ser ut som emos. De kan använda enkla vapen, men inte mer avancerade som pilbågar eller liknande (vad vi sett).

Häxmästarna (White Walkers) reproducerar sig med hjälp av barn som offras på något sätt. Lite oklart hur de växer upp och själva blir White Walkers. De är magiska på det sättet att vanliga vapen inte verkar kunna döda dem. Det som gäller är eld (?), magi, draksten eller Valeriskt stål. Det finns mycket på zombieträdet men just att ha svårt att bli dödad av ”vanliga vapen” brukar inte förknippas med zombier, det är snarare ett vampyrdrag. I övrigt så finns många av de dödas egenskaper i olika delar av zombiegenren.

Sen finns det eventuellt en mellankategori där Benjen Stark, som ju dött, och blivit en odöd men fortfarande är god och kan tänka. Och sen har vi också Berget som kan sägas vara mer av en Frankenstein (eller Haitizombie) än besläktade med de odöda från norr. (Och John Snow för att han dött och börjat leva igen, är korkad och död inombords). Det är alltså inte helt glasklart – men jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kommer ihåg allt som hänt i GoT.

Som jag skrivit tidigare så är jag egentligen inget fan av statiska definitioner. Jag ser nog inte GoT som en zombieserie även om det kanske finns zombier där. Men det finns ju också en annalkande apokalyps, och vore det inte roligt om vintern ändå kom och det blev en postapokalyptisk berättelse där några få levande bara kämpade för att behålla livhanken mot omöjliga odds. Det är mina förhoppningar för säsong åtta i alla fall.

White Walkers och de andra odöda i GoT är absolut zombielika. De kan sägas höra hemma på zombieträdet och allt tyder på att den stora plotten ju är de döda mot de levande. En skillnad mot de vanliga skildringarna är att White Walkers har ett syfte med vad de gör och det handlar om makt och världsherravälde. Vi ser mycket sällan den typen av beteenden i zombiegenren. Att de finns med kan snarare ses som ett tecken på att zombien ätit sig in i populärkulturen och smittat den med sin popularitet.

En ganska rolig youtube som säger typ samma sak:

 

 

 

Boken Zombies, run!

zombies-runTänk dig att zombierna har tagit över nästan helt och hållet. Du har varit belägrad, men klarat dig undan varje gång. Hela det brittiska samhället är slaget i spillror och du lever från dag till dag. Över 90% av befolkningen är döda. Helt plötsligt faller en bok ned från ett flygplan, eller så får du den av en annan överlevare du möter. Den är från The Ministry of Recovery. Zombies, run! är den boken.

Zombies, Run! är tydligen baserad löst på ”den bästsäljande appen” (som jag använt alldeles för lite) och handlar i ganska mycket om att fysträna under apokalypsen. Jag skulle placera den någonstans mellan Max Brooks klassiska Zombie Survival Guide (2003) och Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen (2014) i skalan på hur baserad den är på verklig fakta. Den handlar mycket om hur du kommer i form på olika sätt och hur du utvecklar Rule no 1 (alltså cardio) men tar även upp andra aspekter av postapokalyptisk överlevnad som mat, att bygga gemenskaper och att slåss mot zombier.

Ministry of Recovery har också någon form av radiosändning som det går att lyssna på där det går att få intressanta tips för överlevare där de också meddelar om olika ställen som är bra att ta sig till. Boken vill att du ska bli en runner alltså som en i appen. Det finns säkert en massa roliga kopplingar till appen som jag har missat. Tipsa gärna om du läst boken och springer med appen.

Det är ett intressant scenario de målar upp, där överlevare i ganska liten utsträckning ska ge sig på varandra eller se varandra som hot. Istället så är andra människor oftast att se som en tillgång (även om de varnar för att inte alltid lita på nya människor). Det finns också en optimistisk tanke i boken om att kriser faktiskt utvecklar människor och gör oss starkare. Att det finns en framtid och att zombieapokalypsen trots allt inte är slutet. En bra påminnelse i en tid där allt känns dystert och bland alla zombieserier där alla människor mest verkar intresserade av att ha ihjäl varandra på vidrigast sätt.

På det stora hela är Zombies, Run! en rolig bok som målar upp ett scenario som känns ganska realistiskt. Det är mycket fokus på träning och träningstipsen är inte helt dumma. En av de stora förtjänsterna med boken är deras fallbeskrivningar med berättelser om hur överlevare klarat sig. Ett snyggt pedagogiskt inslag som gör boken mer levande. Nedan finns lite bilder från boken.

img_3611

Här kan du skapa ditt egna träningsschema

img_3612

Olika koder att spreja på hus för att varna/meddela andra

img_3613

Träning och hur du kan använda den i praktiken.

 

 

Zombiepodcast

14914638_1437610262933941_843086699_nNär jag var i Örebro i helgen för att springa Run For Your Lives passade jag på att vara med i Thomas och Tomas filmpodcast eftersom de hade teamat zombier. Det blir väldigt mycket snack kring olika mer eller mindre bra zombiefilmer.

Lyssna gärna på podden på iTunes eller på podbean

Gästinlägg: Är en zombie en han/hon/hen eller det?

Då var det dags för ett gästinlägg av Linda Flores Ohlson som är lektor i spanska vid Göteborgs Universitet. Hennes aktuella forskningsprojekt heter Fictional Creature Pronominalization och hon forskar alltså på zombiens pronomen. Mycket nöje!

Om du läser det här stycket hämtat från Guillermo del Toro och Chuck Hogans vampyr/zombietrilogi The Strain, vad är det då för slags varelse du ser framför dig?

The man attacked. He charged […] but then the leash chain caught, snapping him back. They saw him now –saw his face. He sneered, his gums so white it appeared at first that his bared teeth went all the way up into the jaw. His lips were pale with thirst, and what was left of his hair had whitened at the roots. He crouched on all fours on a bed of soil.

Eftersom de pronomen (ord som ersätter namn och substantiv) som används för att referera till varelsen är de som i engelskan oftast används för att referera till människor så är det antagligen en man, om än så läskig, som du föreställer dig. De fetstilta orden i det här stycket kommer inte från originalet. Du ska nu få läsa hur texten egentligen ser ut i romanen:

The thing attacked. It charged […] but then the leash chain caught, snapping the thing back. They saw it now –saw its face. It sneered, its gums so white it appeared at first that its bared teeth went all the way up into the jaw. Its lips were pale with thirst, and what was left of its hair had whitened at the roots. It crouched on all fours on a bed of soil. (sid. 659)

De flesta skulle nog hålla med om att det nu är en helt annan slags varelse man föreställer sig, något som inte alls är en människa utan ett riktigt monster.

Vad är det då för pronomen man använder när man skriver om zombier och spelar det någon roll?

Svaret på den första frågan är dels att det beror på vilket verk man läser. En del texter använder sig uteslutande av icke-mänskliga pronomen. Det gör t ex Brian Keene’s The Rising trots att zombierna har namn och är intelligenta:

the dead thing that had once been Timothy Powell shouted in Sumerian. It knew how to use the PA-system, and directed its curses over the loudspeakers. […] “Who are you?” he asked it again, fighting to keep the tremor from his voice. […] “Ob,” it said with Powell’s mouth. (sid. 35-37)

Andra använder sig bara av mänskliga pronomen, som Alley när hon pratar om sin zombiepojkvän i I Kissed a Zombie and I Liked it (Adam Selzer):

That smell in his car and the medicine? Obviously embalming fluid – a quick Google search confirms that zombies need to drink that stuff every four hours to stay moving. The stuff that would stop the pain but he couldn’t get it? Probably brains. (sid. 76)

Vad som är riktigt intressant är att i många fall är det vilken relation berättaren i historien har till zombien i fråga som avgör vilket pronomen hen använder. I Warm Bodies (Isaac Marion) finns det två olika sorters zombier: ”Fleshies” och ”Boneys”. The Fleshies är zombier som är mer mänskliga. Visserligen luktar de illa och deras hud och ögon är grå, men en del av dem kan prata lite och de är intelligenta och har ett medvetande. The Boneys är gamla zombier som blivit benrangel och som inte längre har någon  mänslighet kvar. Bokens huvudkaraktär, R, är en Fleshie och han använder sig alltid av icke-mänskliga pronomen när han pratar om the Boneys:

the Boneys stop their preaching and stare at us. One of them comes forward, climbs our stairs, and take us both by the wrists. It leads us down into the circle and raises our hands in its clawed grip. It lets out a kind of roar. (sid. 11)

Men när R pratar om sin vän M, som också är en Fleshie, så använder han sig av de mänskliga pronomina:

I rise to find M waiting for me at the top. He is hundreds of pounds of muscle and fat draped on a six-foot-five-frame. Bearded, bald, bruised and rotten, his grisly visage slides into view and I crest the staircase summit. It he the angel that greets me at the gates? His ragged mouth is oozing black drool. (sid. 5)

Här gör alltså pronomenanvändningen skillnad på olika sorters zombier!

Nu har vi egentligen redan svarat på fråga nr 2: Spelar det någon roll vilket pronomen man använder när man pratar om zombier? För det gör det ju uppenbarligen eftersom det säger något om vilken relation man har till zombien, och samtidigt påverkar det läsaren/tittaren och hur denne uppfattar zombien. I vissa texter och filmer hittar man t.o.m. tydliga kommentarer som visar att berättaren är medveten om att det spelar roll vilket pronomen man använder. I tv serien Z Nation (IMBd) finns det en scen där unge 10 Thousand (10K) berättar för sin vän Doc om när hans pappa blev smittad:

-What did you do?

– I killed it.

– Damn kid, you had to put down your own dad?

– I didn’t kill him, I killed it.

Här behövs inte mer kommentarer, användandet av “him” och “it” säger tillräckligt, vi förstår att 10K anser att hans pappa upphörde av vara människa när han blev smittad: han gick från att vara en “han” till att bli en “det” och därför var det okej för 10K att döda honom. Ibland måste berättarna i historierna påminna sig själva om att varelserna som invaderar världen inte längre är människor:

The first G I saw was small, probably a kid, I couldn’t tell. Its face was eaten off, the skin, nose, eyes, lips, even the hair and ears […]. It was stuck inside one of those long civilian hiker’s packs, stuffed in there tight with the drawstring pulled right up around its neck.  […]. it was splashing around […]. Its brain must have been intact […] It couldn’t moan, its throat had been too badly mangled, but the splashing might have attracted attention, so I put it out of its misery, if it really was miserable, and tried not to think about it. […] don’t try to imagine who they used to be, how they came to be here, how they came to be this. I know, who doesn’t do that, right? Who doesn’t look at one of those things and just naturally start to wonder? It’s like reading the last page of a book…your imagination just naturally spinning. And that’s when you get distracted, get sloppy, let your guard down and end up leaving someone else to wonder what happened to you. I tried to put her, it out of my mind. (sid. 220-221)

I det här stycket från Max Brooks World War Z för berättaren en monolog med sig själv där hon påminner sig om hur viktigt det är att inte tänka för mycket på det tragiska människoöde som ligger bakom varje zombie hon ser. Som du kanske lade märke till rättar hon sig här i slutet av stycket: det är inte en ”hon” utan en ”det” som hon precis skjutit i huvudet.

Det är ju självklart mindre samvetskval relaterade till att döda något än någon, eller hur?

I senare zombielitteratur blir det allt vanligare att zombierna är intelligenta varelser och då kan det bli knepigare att veta hur man ska förhålla sig till dem. Det är inte längre lika självklart att man samvetslöst kan skjuta dem hur som helst, och detta reflekteras också i pronomenanvändningen. I The Girl with all the Gifts (M.R. Carey) finns det också olika sorters zombier. Vi har de mer traditionella zombierna som inte har något medvetande och agerar på ren instinkt, och så har vi zombiebarnen som är annorlunda än de andra eftersom de är intelligenta varelser som kan prata. I följande citat är det tydligt att man inte vet hur man ska referera till dem:

Bring us one of those kids. Let’s take a good long look at him/her/it. (sid. 78)

Det finns hundratals exempel på den här osäkerheten kring vilket pronomen man ska använda när man skriver om zombier, både i böcker och på film. Denna språkliga ovisshet visar att vår relation till zombierna är både komplicerad och problematisk. Till skillnad från många andra monster och fiktiva varelser, som t ex. troll, så har de ju varit människor förut. Dessutom börjar gränsen för zombie och människa, levande och odöd suddas ut allt mer med de nya berättelserna om ”humana zombier”, dvs, zombier som talar, är intelligenta och kanske t.o.m. har ett samvete och kan älska, sakna, skratta och gråta.

Så nu återstår bara frågan, när du ser den första zombien genom sovrumsfönstret en kväll, kommer du då skrika ”Nu springer jag ut och sätter en kofot i huvudet på honom/henne eller den/det?

 

REFERENSER

Brooks, Max. 2006. World war z: An oral history of the zombie war. New York: Broadway Paperbacks.

Carey, M. R. . 2014. The girl with all the gifts. London: Orbit.

Del Toro, Guillermo and Chuck Hogan. 2013. The complete strain trilogy. e-book. London: Harper Collins Publishers.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. The zombie as a pronoun – the use of subject and possessive pronouns in expressing (de)humanization and/or (de)zombification in disaster fiction.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. Fictional creature pronominalization – the use of he/she/it in reference to zombies, vampires and trolls in Guillermo del Toro’s literary work.

IMBd TV Channel. 2014-. Z nation (tv series). http://www.imdb.com/title/tt3843168/.

Keene, Brian. 2003. The rising. Portland: Deadite Press.

Marion, Isaac. 2010. Warm bodies. London: Vintage Originals.

Selzer, Adam. 2010. I kissed a zombie and i like it. Delacorte Press.