Bloggarkiv

Alla hjärtans dag-special: Kärlek och zombier!

Glad jävla alla hjärtans dag då. Till mångas förtret finns det en del kopplingar mellan kärlek och zombiefilm. En av de viktigaste är såklart Romeo (eller Romero?) och Julia-historien Warm Bodies. Först som bok och sedan som en rätt ok filmatisering även om den missade en del. Här ser vi omöjlig kärlek mellan människa och zombie. Kärleken väcker zombien från döden och hjärtat börjar slå igen. Lite tacky, men det funkar ändå rätt bra. Mer intressant är den brittiska BBC serien In the Flesh som där zombierna blivit botade genom medicin och har återgått till det vanliga samhället igen. Det finns intressanta kärleksskildringar i den som är värda att kolla in.

En annan stark kärleksfilm i zombieträsket är Pride and Prejudice and Zombies filmatiseringen av boken (som jag tyckte var dödstråkig) med samma namn. Men det finns en hel del andra som kan placeras in i romcomzom-facket. Bäst är väl Shaun of the Dead, men även Life After Beth är helt ok i sammanhanget.

Ur överlevnadsperspektiv ser vi ofta kärleken som något viktigt i zombiefiktionen. Det får människor att kämpa vidare på ett sätt de inte skulle gjort annars, men också ibland så sliter den isär grupper och gamla vänskapsband (som hos Shane och Rick i TWD). Ett fint exempel på det är ju Cargo där pappan gör allt för att sitt barn ska komma i säkerhet. Överhuvudtaget är ju just den biten en vanlig komponent i postapokalypsen – att kämpa vidare för någon typ av kärlek. Så mitt råd är att göra nåt fint till den du älskar för det kan öka dina chanser att överleva zombieapokalypsen.

Vill du ge bort något till någon du älskar rekommenderar jag en kofot. Inget säger jag älskar dig lika mycket som en kofot.

Och här är några alla hjärtans dag kort också om någon är intresserad (av Jimmy Wallin såklart).

 

Varför finns det ingen ubåtszombiefilm?

Det finns tsunamizombiefilm, en hel genre av nazizombier, zombiehajfilmer, vikingazombiefilmer, musikalzombiefilm, och stonerzombiefilm (ingen länk, för att filmen jag såg var faktiskt så dålig att jag inte ens recenserade den) och så vidare. Det här var bara ett axplock av de filmerna jag recenserat det senaste året. En av de stora skandalerna inom zombiegenren är att det inte finns någon ubåtszombiefilm. Det finns så mycket bra potential i ett sånt scenario. Vad i helvete! Filmen borde såklart heta Zombie Submarine och få den svenska titeln: ”Flottans döda gossar”. I värsta fall kan den också heta Hunt for Dead October.

Här kommer några bra anledningar till att det borde finnas ubåtszombiefilm:

1. Det skulle förmodligen gå att göra ganska billigt.

2. Alla killar gillar ubåtsfilmer och det är halva biomarknaden bara så där.

3. Det instängda scenariot kommer av sig självt. Dessutom så kan de levande ha halva båten eller lyckats isolera zombierna i en del och ändå vara tvungna att komma in där på något sätt och att zombierna försöker ta sig ut från där de är instängda.

4. De moraliska dilemmat som kan vara genomgående i filmen där de funderar över om de ska bara sänka ubåten (och dö själva) så att zombierna inte tar sig ut och förgör världen eller om de ska försöka överleva och ta risken.

Det är troligt att det är en sovjetisk atomubåt som hittar en tysk ubåt med zombier i, för att få in nazizombiepespektivet. Eller så är någon smittad matros med. De tror det är influensa i början, men sen när han börjar äta upp styrman inser besättningen vad som är på gång.

VEM PUMPAR IN PENGAR I DET HÄR PROJEKTET?

Efter lite research så hittade jag faktiskt en kort film på youtube om det hela.

(Tack till Gustav G för inspiration för det här inlägget)

 

 

Barnboktips: Zombiepanik

Så ni vet så tänker jag spoila den här boken. Och det är för att jag tror att du som läser det här inte är mellan sex och nio år, utan snarare en förälder eller bekant till ett barn i den åldern. Inte för att böcker inte kan vara bra ändå, utan för att annars blir det lite svårt att beskriva den på ett bra sätt.

Zombiepanik av Anna Holmström Degerman handlar om Titti och hennes kompisar som börjar fundera över zombiefrågan. Titti oroar sig för att henne föräldrar har blivit zombier eftersom de är så trötta och bleka. Andra tecken är att en punkig typ som de kallar ”Spindelmannen” på djuraffären köper grejer som Tittis kompis Jonas har läst kan skapa en zombie. Det är lite av en blandning av den haitiska zombien och den moderna som kan smitta och skapa apokalyps (vilket jag märkt är rätt vanligt i barnböcker).

Det visar sig dock inte vara på riktigt, Spindelmannen visar sig vara en trevlig typ och de ska ha ett zombielajv som han förbereder inför. Slutet är trevligt så det finns inte så stor risk att barnet (likt Titti) ligger vaken i skräck om nätterna.

Jag tycker att zombiepanik är bra. Den är lite långsamt på sina håll, men blir mer och mer fartfylld ju längre en kommer in i boken. Väl värd att läsa för monsterintresserade barn. Om inte annat för att lära sig lite mer om zombier och ”Rädda – varna – larma – släck” begreppet.

I samma serie ingår också Vampyrvarning och Stoppa Svart Madame, som en mindre monsterfranschise.

Adlibris

Bokus

Är det egentligen zombier i Game of Thrones?

Den här självklara frågan dyker upp då och då. Särskilt kanske nu när horderna är lika stora som Game of Thrones är populärt. För det första så är zombien, liksom alla monster, i ständig utveckling. En del kan definiera zombien utifrån en fixerad punkt typ ”zombier ska vara långsamma och korkade som de var på 70-talet” men det är nog svårt att argumentera för varför just en viss tidpunkt/film/kultur ska vara den som definierar monstret. Att säga ”jag gillar bäst zombien som den var på 70-talet” är en annan femma, men det ger oss inget svar på om det är rimligt att kalla White Walkers eller deras hantlangare för zombier.

Låt oss första prata lite om de olika varianterna som finns i GoT. En sort kallas Wights och är odöda. De är lite som en blandning av den haitiska varianten där zombien är ganska viljelös i sig och styrs av sin mästare (skillnaden här är att häxmästarna själva är döda) och den moderna mer autonoma zombien. De är i olika stadier i förruttnelse och behåller samma form som när de återuppväcks, en del är alltså skelett och andra ser ut som emos. De kan använda enkla vapen, men inte mer avancerade som pilbågar eller liknande (vad vi sett).

Häxmästarna (White Walkers) reproducerar sig med hjälp av barn som offras på något sätt. Lite oklart hur de växer upp och själva blir White Walkers. De är magiska på det sättet att vanliga vapen inte verkar kunna döda dem. Det som gäller är eld (?), magi, draksten eller Valeriskt stål. Det finns mycket på zombieträdet men just att ha svårt att bli dödad av ”vanliga vapen” brukar inte förknippas med zombier, det är snarare ett vampyrdrag. I övrigt så finns många av de dödas egenskaper i olika delar av zombiegenren.

Sen finns det eventuellt en mellankategori där Benjen Stark, som ju dött, och blivit en odöd men fortfarande är god och kan tänka. Och sen har vi också Berget som kan sägas vara mer av en Frankenstein (eller Haitizombie) än besläktade med de odöda från norr. (Och John Snow för att han dött och börjat leva igen, är korkad och död inombords). Det är alltså inte helt glasklart – men jag kan ärligt säga att jag inte riktigt kommer ihåg allt som hänt i GoT.

Som jag skrivit tidigare så är jag egentligen inget fan av statiska definitioner. Jag ser nog inte GoT som en zombieserie även om det kanske finns zombier där. Men det finns ju också en annalkande apokalyps, och vore det inte roligt om vintern ändå kom och det blev en postapokalyptisk berättelse där några få levande bara kämpade för att behålla livhanken mot omöjliga odds. Det är mina förhoppningar för säsong åtta i alla fall.

White Walkers och de andra odöda i GoT är absolut zombielika. De kan sägas höra hemma på zombieträdet och allt tyder på att den stora plotten ju är de döda mot de levande. En skillnad mot de vanliga skildringarna är att White Walkers har ett syfte med vad de gör och det handlar om makt och världsherravälde. Vi ser mycket sällan den typen av beteenden i zombiegenren. Att de finns med kan snarare ses som ett tecken på att zombien ätit sig in i populärkulturen och smittat den med sin popularitet.

En ganska rolig youtube som säger typ samma sak:

 

 

 

Boken Zombies, run!

zombies-runTänk dig att zombierna har tagit över nästan helt och hållet. Du har varit belägrad, men klarat dig undan varje gång. Hela det brittiska samhället är slaget i spillror och du lever från dag till dag. Över 90% av befolkningen är döda. Helt plötsligt faller en bok ned från ett flygplan, eller så får du den av en annan överlevare du möter. Den är från The Ministry of Recovery. Zombies, run! är den boken.

Zombies, Run! är tydligen baserad löst på ”den bästsäljande appen” (som jag använt alldeles för lite) och handlar i ganska mycket om att fysträna under apokalypsen. Jag skulle placera den någonstans mellan Max Brooks klassiska Zombie Survival Guide (2003) och Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen (2014) i skalan på hur baserad den är på verklig fakta. Den handlar mycket om hur du kommer i form på olika sätt och hur du utvecklar Rule no 1 (alltså cardio) men tar även upp andra aspekter av postapokalyptisk överlevnad som mat, att bygga gemenskaper och att slåss mot zombier.

Ministry of Recovery har också någon form av radiosändning som det går att lyssna på där det går att få intressanta tips för överlevare där de också meddelar om olika ställen som är bra att ta sig till. Boken vill att du ska bli en runner alltså som en i appen. Det finns säkert en massa roliga kopplingar till appen som jag har missat. Tipsa gärna om du läst boken och springer med appen.

Det är ett intressant scenario de målar upp, där överlevare i ganska liten utsträckning ska ge sig på varandra eller se varandra som hot. Istället så är andra människor oftast att se som en tillgång (även om de varnar för att inte alltid lita på nya människor). Det finns också en optimistisk tanke i boken om att kriser faktiskt utvecklar människor och gör oss starkare. Att det finns en framtid och att zombieapokalypsen trots allt inte är slutet. En bra påminnelse i en tid där allt känns dystert och bland alla zombieserier där alla människor mest verkar intresserade av att ha ihjäl varandra på vidrigast sätt.

På det stora hela är Zombies, Run! en rolig bok som målar upp ett scenario som känns ganska realistiskt. Det är mycket fokus på träning och träningstipsen är inte helt dumma. En av de stora förtjänsterna med boken är deras fallbeskrivningar med berättelser om hur överlevare klarat sig. Ett snyggt pedagogiskt inslag som gör boken mer levande. Nedan finns lite bilder från boken.

img_3611

Här kan du skapa ditt egna träningsschema

img_3612

Olika koder att spreja på hus för att varna/meddela andra

img_3613

Träning och hur du kan använda den i praktiken.

 

 

Zombiepodcast

14914638_1437610262933941_843086699_nNär jag var i Örebro i helgen för att springa Run For Your Lives passade jag på att vara med i Thomas och Tomas filmpodcast eftersom de hade teamat zombier. Det blir väldigt mycket snack kring olika mer eller mindre bra zombiefilmer.

Lyssna gärna på podden på iTunes eller på podbean

Gästinlägg: Är en zombie en han/hon/hen eller det?

Då var det dags för ett gästinlägg av Linda Flores Ohlson som är lektor i spanska vid Göteborgs Universitet. Hennes aktuella forskningsprojekt heter Fictional Creature Pronominalization och hon forskar alltså på zombiens pronomen. Mycket nöje!

Om du läser det här stycket hämtat från Guillermo del Toro och Chuck Hogans vampyr/zombietrilogi The Strain, vad är det då för slags varelse du ser framför dig?

The man attacked. He charged […] but then the leash chain caught, snapping him back. They saw him now –saw his face. He sneered, his gums so white it appeared at first that his bared teeth went all the way up into the jaw. His lips were pale with thirst, and what was left of his hair had whitened at the roots. He crouched on all fours on a bed of soil.

Eftersom de pronomen (ord som ersätter namn och substantiv) som används för att referera till varelsen är de som i engelskan oftast används för att referera till människor så är det antagligen en man, om än så läskig, som du föreställer dig. De fetstilta orden i det här stycket kommer inte från originalet. Du ska nu få läsa hur texten egentligen ser ut i romanen:

The thing attacked. It charged […] but then the leash chain caught, snapping the thing back. They saw it now –saw its face. It sneered, its gums so white it appeared at first that its bared teeth went all the way up into the jaw. Its lips were pale with thirst, and what was left of its hair had whitened at the roots. It crouched on all fours on a bed of soil. (sid. 659)

De flesta skulle nog hålla med om att det nu är en helt annan slags varelse man föreställer sig, något som inte alls är en människa utan ett riktigt monster.

Vad är det då för pronomen man använder när man skriver om zombier och spelar det någon roll?

Svaret på den första frågan är dels att det beror på vilket verk man läser. En del texter använder sig uteslutande av icke-mänskliga pronomen. Det gör t ex Brian Keene’s The Rising trots att zombierna har namn och är intelligenta:

the dead thing that had once been Timothy Powell shouted in Sumerian. It knew how to use the PA-system, and directed its curses over the loudspeakers. […] “Who are you?” he asked it again, fighting to keep the tremor from his voice. […] “Ob,” it said with Powell’s mouth. (sid. 35-37)

Andra använder sig bara av mänskliga pronomen, som Alley när hon pratar om sin zombiepojkvän i I Kissed a Zombie and I Liked it (Adam Selzer):

That smell in his car and the medicine? Obviously embalming fluid – a quick Google search confirms that zombies need to drink that stuff every four hours to stay moving. The stuff that would stop the pain but he couldn’t get it? Probably brains. (sid. 76)

Vad som är riktigt intressant är att i många fall är det vilken relation berättaren i historien har till zombien i fråga som avgör vilket pronomen hen använder. I Warm Bodies (Isaac Marion) finns det två olika sorters zombier: ”Fleshies” och ”Boneys”. The Fleshies är zombier som är mer mänskliga. Visserligen luktar de illa och deras hud och ögon är grå, men en del av dem kan prata lite och de är intelligenta och har ett medvetande. The Boneys är gamla zombier som blivit benrangel och som inte längre har någon  mänslighet kvar. Bokens huvudkaraktär, R, är en Fleshie och han använder sig alltid av icke-mänskliga pronomen när han pratar om the Boneys:

the Boneys stop their preaching and stare at us. One of them comes forward, climbs our stairs, and take us both by the wrists. It leads us down into the circle and raises our hands in its clawed grip. It lets out a kind of roar. (sid. 11)

Men när R pratar om sin vän M, som också är en Fleshie, så använder han sig av de mänskliga pronomina:

I rise to find M waiting for me at the top. He is hundreds of pounds of muscle and fat draped on a six-foot-five-frame. Bearded, bald, bruised and rotten, his grisly visage slides into view and I crest the staircase summit. It he the angel that greets me at the gates? His ragged mouth is oozing black drool. (sid. 5)

Här gör alltså pronomenanvändningen skillnad på olika sorters zombier!

Nu har vi egentligen redan svarat på fråga nr 2: Spelar det någon roll vilket pronomen man använder när man pratar om zombier? För det gör det ju uppenbarligen eftersom det säger något om vilken relation man har till zombien, och samtidigt påverkar det läsaren/tittaren och hur denne uppfattar zombien. I vissa texter och filmer hittar man t.o.m. tydliga kommentarer som visar att berättaren är medveten om att det spelar roll vilket pronomen man använder. I tv serien Z Nation (IMBd) finns det en scen där unge 10 Thousand (10K) berättar för sin vän Doc om när hans pappa blev smittad:

-What did you do?

– I killed it.

– Damn kid, you had to put down your own dad?

– I didn’t kill him, I killed it.

Här behövs inte mer kommentarer, användandet av “him” och “it” säger tillräckligt, vi förstår att 10K anser att hans pappa upphörde av vara människa när han blev smittad: han gick från att vara en “han” till att bli en “det” och därför var det okej för 10K att döda honom. Ibland måste berättarna i historierna påminna sig själva om att varelserna som invaderar världen inte längre är människor:

The first G I saw was small, probably a kid, I couldn’t tell. Its face was eaten off, the skin, nose, eyes, lips, even the hair and ears […]. It was stuck inside one of those long civilian hiker’s packs, stuffed in there tight with the drawstring pulled right up around its neck.  […]. it was splashing around […]. Its brain must have been intact […] It couldn’t moan, its throat had been too badly mangled, but the splashing might have attracted attention, so I put it out of its misery, if it really was miserable, and tried not to think about it. […] don’t try to imagine who they used to be, how they came to be here, how they came to be this. I know, who doesn’t do that, right? Who doesn’t look at one of those things and just naturally start to wonder? It’s like reading the last page of a book…your imagination just naturally spinning. And that’s when you get distracted, get sloppy, let your guard down and end up leaving someone else to wonder what happened to you. I tried to put her, it out of my mind. (sid. 220-221)

I det här stycket från Max Brooks World War Z för berättaren en monolog med sig själv där hon påminner sig om hur viktigt det är att inte tänka för mycket på det tragiska människoöde som ligger bakom varje zombie hon ser. Som du kanske lade märke till rättar hon sig här i slutet av stycket: det är inte en ”hon” utan en ”det” som hon precis skjutit i huvudet.

Det är ju självklart mindre samvetskval relaterade till att döda något än någon, eller hur?

I senare zombielitteratur blir det allt vanligare att zombierna är intelligenta varelser och då kan det bli knepigare att veta hur man ska förhålla sig till dem. Det är inte längre lika självklart att man samvetslöst kan skjuta dem hur som helst, och detta reflekteras också i pronomenanvändningen. I The Girl with all the Gifts (M.R. Carey) finns det också olika sorters zombier. Vi har de mer traditionella zombierna som inte har något medvetande och agerar på ren instinkt, och så har vi zombiebarnen som är annorlunda än de andra eftersom de är intelligenta varelser som kan prata. I följande citat är det tydligt att man inte vet hur man ska referera till dem:

Bring us one of those kids. Let’s take a good long look at him/her/it. (sid. 78)

Det finns hundratals exempel på den här osäkerheten kring vilket pronomen man ska använda när man skriver om zombier, både i böcker och på film. Denna språkliga ovisshet visar att vår relation till zombierna är både komplicerad och problematisk. Till skillnad från många andra monster och fiktiva varelser, som t ex. troll, så har de ju varit människor förut. Dessutom börjar gränsen för zombie och människa, levande och odöd suddas ut allt mer med de nya berättelserna om ”humana zombier”, dvs, zombier som talar, är intelligenta och kanske t.o.m. har ett samvete och kan älska, sakna, skratta och gråta.

Så nu återstår bara frågan, när du ser den första zombien genom sovrumsfönstret en kväll, kommer du då skrika ”Nu springer jag ut och sätter en kofot i huvudet på honom/henne eller den/det?

 

REFERENSER

Brooks, Max. 2006. World war z: An oral history of the zombie war. New York: Broadway Paperbacks.

Carey, M. R. . 2014. The girl with all the gifts. London: Orbit.

Del Toro, Guillermo and Chuck Hogan. 2013. The complete strain trilogy. e-book. London: Harper Collins Publishers.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. The zombie as a pronoun – the use of subject and possessive pronouns in expressing (de)humanization and/or (de)zombification in disaster fiction.

Flores Ohlson, Linda. Manuscript in preparation. Fictional creature pronominalization – the use of he/she/it in reference to zombies, vampires and trolls in Guillermo del Toro’s literary work.

IMBd TV Channel. 2014-. Z nation (tv series). http://www.imdb.com/title/tt3843168/.

Keene, Brian. 2003. The rising. Portland: Deadite Press.

Marion, Isaac. 2010. Warm bodies. London: Vintage Originals.

Selzer, Adam. 2010. I kissed a zombie and i like it. Delacorte Press.

 

 

 

 

 

Det här med kärnkraftverk efter zombieapokalypsen

Nu när det är 30 år sen Tjernobyl och det har stått en del i media om härdsmältan där. Det för oss såklart inte svar på frågan om vad som händer med kärnkraftverken i Sverige när zombierna kommer. Kärnkraftverken i till exempel Tjernobyl skiljer sig mycket från de vi har i Sverige idag, och det finns mycket myter och desinformation om att samma sak skulle kunna hända. Det här borde kanske varit med i min bok, men jag hade tyvärr inte tid att researcha det tillräckligt och fick olika svar av olika människor jag frågade. Men nu har jag lyckats få reda på lite mer.

post8193_40428873Risken för härdsmälta vid zombiekatastrof är nära nog noll. Det finns system som stänger av automatiskt om det skulle vara så att alla anställda drog hem helt plötsligt eller försvann/blev smittade. Dessutom finns det en typ ”panikknapp” så de kan stänga ned kärnkraftverket manuellt på bara några sekunder. Panikstoppen är dock kostsamma och förmodligen skulle det finnas tid att stänga ned härden på ett bättre och långsammare sätt. De kan också öppna härden och sprida bränslet för att undvika en spontan fission. (En rolig anekdot är att i USA kallas panikknappen för SCRAM. Det ska, enligt vissa, stå för ”Stop Chain Reaction Axeman”. Anledningen är att Enrico Fermi i den första kärnreaktorn (som låg under en läktare på ett sportfält vid universitetet i Chicago) hade styrstaven upphängd i ett rep och om reaktionen skenade skulle de helt enkelt hugga av repet med en yxa.)

Bränslet i sig kommer dock att vara farligt under en oöverskådlig framtid så att vistas inne i kärnkraftverket efter en härdsmälta rekommenderas inte.

Ett kärnkraftverk är i grund och botten en vattenkokare där ångan används för att i förlängningen producera el. Det som skiljer kärnkraften från till exempel kolkraft är metoden som används för att koka vattnet. I kärnkraftens fall används den energi som frigörs när en neutron klyver en tung atomkärna av exempelvis uran. Vid kärnklyvningen frigörs ytterligare neutroner som i sin tur kan klyva andra kärnor som i sin tur frigör nya neutroner och så vidare. Allt detta sker i en svindlande hastighet och energin som frigörs av alla dessa klyvningar värmer det vatten som omger bränslet och vattnet ombildas till ånga.

För att reglera händelseförloppet har reaktorerna styrstavar som är tillverkade av material som fångar upp neutronerna. Det gör att när styrstavarna är helt införda i härden är en kedjereaktion inte möjlig, reaktorn är så att säga avstängd. Genom att dra ur stavarna ur härden öppnas vägar för neutronerna att träffa bränslet och kedjereaktionen uppstår. När en reaktor stängs av planerat förs stavarna in enligt ett visst mönster och effekten bromsas upp.

250px-The_dangerous_view_-_Pripyat_-_ChernobylOm vi ändå tänker oss att det skulle bli härdsmälta så måste vi veta att härdsmälta är ett väldigt laddat begrepp som låter mer skrämmande än vad det oftast är. Härdsmälta innebär precis som namnet antyder att hela eller en del av härden smällt. Det innebär i sig inte någon katastrof men har på grund av olyckorna i Tjernobyl och Fukushima kommit att förknippats med spridning av radioaktivitet. Om härdsmältan inte kan hållas inne i reaktortanken blir en större del av kärnkraftverket ”no go”. Om kärnkraftverket som byggnadskomplex kommer till skada av en eller annan anledning finns givetvis en risk för spridning till omgivningen. Storleken på det påverkade området är svår att förutsäga efter som den till stor del avgörs av väder och vind. Olyckan i Harrisburg på Three Mile Island är ett exempel på en härdsmälta där omgivningen inte påverkades.

Det finns dock andra risker för radioaktiva utsläpp efter katastrofen. Det stora är ju om det skulle användas kärnvapen men också kärnavfallsanläggningar, forskningsanläggningar för medicinsk forskning men givetvis även kärnteknisk forskning och vapenframställning. Kosmisk strålning finns hela tiden och om apokalypsen innebär förändringar i alla sfärer som omger jorden kan en tänka sig att det blir ett problem. Det är dock väldigt spekulativt.

walkingdead_apAtt ha kärnkraftverket som en tillflyktsort kan vara ok. Så länge det inte smält borde det vara ungefär lika säkert som ett fängelse (fast utan fångar) med vallgravar och stängsel. Dessutom kommer det vara ganska varmt på grund av resteffekten från härden. Det kommer dock nog inte att finnas el där eftersom det är inte är byggt för självförsörjning. Mat och färskvatten kan dock bli svårt att få tag i så ur det perspektivet är det inte optimalt.

Läs också vad krisinformation skriver om kärnkraftsolyckor.

MSB har också skrivit den kanske minst informativa sida om samma sak.

Expressen har skrivit en spännande artikel om djurlivet i Tjernobylområdet och hur det blivit som ett reservat för många olika arter. Spännande och kan säga något om vad som kan hände med Sveriges djurliv efter zombiekatastrofen (om inte zombierna äter djur också)

Om Guvernören, Negan och ondskan i oss

En av de vanligaste frågorna jag får är om det är realistiskt att människor blir onda och har ihjäl varandra, som de har i exempelvis The Walking Dead, efter katastrofen. Eftersom jag brukar prata om hur katastrofer oftare tar fram det bästa i människor blir mitt svar något svävande om att det är underhållning och att bra berättelser behöver bad guys. Jag är medveten om att den förklaringen inte är så bra egentligen.

GuvenörenOfta när vi nås av rapporter som övergreppen i Abu Ghurayb-fängelset, eller för all del övergrepp av polismakt eller militär, så blir förklaringsmodellen att det handlar om ruttna äpplen. Att det är individer med bristande moralisk karaktär, sadister eller praktarslen som råkat hamna i den ena eller andra maktpositionen. Visst kan det finnas en poäng där, men jag tror att vi missar den stora bilden genom att bara se det på det sättet.

Stanford Prison Experiment var ett experiment som genomfördes 1971 på universitetet i Stanford. Syftet var från början att se hur konflikter kunde uppstå mellan vakter och fångar men blev känt för något helt annat. Det var 24 frivilliga studenter, framförallt vita medelklassmän, som fick uppgiften att spela vakter eller fångar (av 75 sökande för att det skulle vara stabila människor utan psykiska problem eller kriminellt förflutet). Vakterna fick inte fysiskt skada fångarna, men hade utöver det möjlighet att se till ordningen upprätthölls. Vakterna hade typiska vaktkläder och skulle alltid ha solglasögon, medan fångarna fick ha kläder som skulle minska deras individualitet och dessutom ha nummer på sig som de skulle tilltalas som. Experimentet skulle hålla på i två veckor men redan efter sex dagar tvingades de avbryta eftersom vakterna varit för sadistiska. De kunde stänga in en fånge i en mörk garderob och slå på dörren för att störa sömnen eller tvinga dem att ta av sig nakna och förnedra dem på det sättet. Kopplingen Abu Ghurayb-fängelset är tydlig. Även om Stanford Prison Experiment har möts av ganska mycket kritik så finns det flera andra liknande psykologiska experiment som visar på liknande resultat som exempelvis Milgrams smärtexperiment eller Vågen som de flesta sett på film i skolan. Så mycket tyder på att det ligger något viktigt i de här grupprocesserna.

NeganSå risken är att du hamnar i ett gäng som Negans eller Guvernörens när zombierna kommit. Och då är det sannolikt att oavsett hur trevlig du varit innan kommer du att bli som dem. Så välja dina vänner väl, tänk och var med att forma gruppen för du kommer att bete dig som dem. Det är  inte så att det är ruttna ägg som söker sig till samma grupp, det är en rutten kultur som skapar ruttna ägg. Och det här gäller som vi sett exempel på även innan zombieapokalypsen.

Svaret på frågan vem blir du efter apokalypsen, kanske snarare handlar om vilka du kommer att umgås med, eller vilken grupp du vill vara med att skapa. Den solidaritet som uppstår vid katastrofer kan bli kortvarig om den inte blir inkluderande. Och svaret på frågan om The Walking Dead-scenariot egentligen är trovärdigt är väl – kanske. Att grupper kan utvecklas åt alla möjliga håll och att det alltid är viktigt att hålla koll på auktoritära tendenser. Risken är att du överlever men sedan inte klarar av att leva med dig själv.

Färja? En kort intervju med Mats Strandberg om att överleva på finlandsfärja

Stora färjor nämns ofta som en tänkbar plats att överleva den första tiden efter zombierna kommit. Eftersom Mats Strandberg precis har kommit ut med den fantastiska skräckromanen Färjan ställde jag några frågor till honom om det. Även om det inte är zombier ombord så har de varelser som finns vissa zombiekvaliteter. Inför skrivandet av boken gjorde Mats grundlig research kring hur det egentligen går till på färjor. Jag vill ur ett zombieöverlevnadsperspektiv också rekommendera boken då den ger oss inblick i hur det skulle kunna vara. I delar av boken skulle varelserna nästan lika gärna kunna vara zombier.

frjan-strandberg_mats-33226912-frntlHej Mats!
Vad skulle du säga fördelarna med att vara på en färja är ur ett zombieöverlevnadsperspektiv?
Till att börja med finns det förstås gott om mat och vatten. Färjorna slänger tonvis med buffémat varje vecka, som blir över när folk lassar på mer än de orkar på tallrikarna, så med ransonering skulle det räcka länge. Sen finns det ju hytter att låsa in sig i. Det finns grundläggande sjukvårdsutrustning. Fylleceller där du kan låsa in folk du misstänker blivit bitna. I köksavdelningen kan du hitta knivar och köttyxor och andra skärverktyg, och om du har möjlighet att ta dig ner på bildäck borde chansen vara rätt stor att det finns gevär i några av bilarna.

Jag älskar zombier, men en av anledningarna till att jag skrev om andra varelser i Färjan är att jag ville att det skulle finnas en plan och motiv bakom det som händer. Till skillnad från i min bok skulle det gå att kontakta land, via många olika kommunikationsmedel. Och om du stannar färjan går det också att sätta ner livbåtarna.

Vad är nackdelarna?
Eld, som ju annars är ett effektivt vapen, är otroligt vanskligt att använda sig av ombord. Fyllan förstärker förstås kaoset, och jag kan tänka mig att det ibland kan vara svårt att avgöra vem som är en zombie och vem som bara dykt lite för djupt ner i taxfreepåsen. Sen är de långa, labyrintliknande gångarna lätta att förirra sig i, och det skulle vara en mardröm att bli fångad mellan två zombieflockar.
Var det något som förvånade dig i hur det fungerar på färjorna?
Massor av saker. En grej som gav mig gåshud är det faktum att om alla fyllecellerna är upptagna kan vakterna kedja fast överförfriskade passagerare i personalens trapphus, som löper genom mitten av färjan. Sjukt obehagligt, och förstås väldigt användbart för mig som författare.

På vilken våning tror du det är bäst att ha hytt?
Jag vill definitivt inte vara i korridorerna under ytan…  Och det är inte bara psykologiskt. Ju högre upp, desto närmare har du också till livbåtar och livflottar. Jag skulle framför allt se till att inte ha fönster mot ett promenaddäck, så att zombier skulle kunna stå där och försöka slå sig in genom fönstren.

För oss Stockholmare, ska vi satsa på Slussenterminalen eller Värtan?
Svår fråga! Jag vill säga Slussen, kanske mest för att jag känner mig mer hemma där. Det vore ju grymt att lyckas klättra upp till Fåfängan, som ligger högst upp på en hög höjd ett stenkast från terminalen. Därifrån skulle man kunna få överblick över kaoset nedanför och förhoppningsvis kunna prickskjuta zombier som försöker ta sig upp.

 

Köp den på adlibris eller bokus till exempel.