The Dead 2: India

”Uppföljaren på The Dead (2010) heter The Dead 2: India. Det som utmärkte The Dead var att den utspelade sig i ett krigshärjat Västafrika. Uppföljaren utspelar sig som titeln avslöjar i Indien. Huvudpersonen Nicholas jobbar med vindkraft och bor i Indien på grund av ett trassligt förflutet.

Filmen handlar om att han ska ta sig till sin gravida flickvän, Ishani, och rädda henne. Han får hjälp av ett barn (kan de inte sluta ha med barn i filmer?) att ta sig genom den indiska landsbygden till Mumbai. Vi får också följa Ishanis familjesituation med en sträng pappa som blir god innan han blir zombie och en god mamma som biter pappan innan hon dör. Det känns ganska klyschigt. Det finns dock en del bra scener som är dramatiska och intressanta, till exempel när Nicholas dödar de första människorna som inte är zombier. Det är en smula obehagligt att se hans reaktioner men tyvärr tar de i lite för mycket och gör det övertydligt lite senare i filmen.

Det fina miljöer och bra smink men taffligt skådespel och en trött handling utan överraskningar. Lite som The Dead fast lite sämre. Zombierna är väldigt långsamma och vi får inte reda på något om varför eller hur smittan brutit ut. Det är en film som skulle kunnat bli bra men som tyvärr inte kommer hamna på någon lista över de tio bästa zombierfilmerna.

Annons

Every Day Carry

Every Day Carry, eller EDC som det populärt kallas i prepperkretsar, är de grejer du alltid bär med dig. En del har till exempel en liten plåtask med sig, andra har grejer löst i ryggsäcken som kan vara bra att ha. Mobil, nycklar och plånbok är ju sådana saker som folk har med sig nästan var de än går så de utgör ju grunden i en EDC (och glöm inte att smartphones är bra att ha efter zombieapokalypsen om du har möjlighet att ladda batterierna).

Eftersom vi inte vet när zombierna kommer – du kan vara på jobbet, på semester, på bussen eller på middag hos några jobbiga släktingar – är det rimligt att ha en viss beredskap hela tiden. Men det måste samtidigt avvägas mot foliehatt och att gå omkring som en packåsna. För de allra flesta, om du inte råkar vara old school inbrottstjuv eller någon typ av rivarsnickare, är kofoten inte ett alternativ att släpa med sig till vardags.

Jag tycker ändå att det är viktigt att tänka över lite vilka oväntade händelser som kan uppstå och vilka smågrejer som kan hjälpa vid de tillfällena. Till exempel har jag alltid med mig en vattenflaska (och bok eller dator) om jag åker tåg eftersom det inte är jätteovanligt att det blir en försening på två timmar. Det är ju inget livshotande men något som gör att väntan blir lite trevligare (och billigare). Samma gäller med de mesta av grejerna i en EDC. Det kanske inte alltid hjälper dig i en större katastrof men det kan göra vardagens umbäranden lite enklare.

I ärlighetens namn har jag först ganska nyligen fått ändan ur vagnen och systematiserat min EDC. Här är de (frånvarande på bilden är ett paket pappersnäsdukar). Kommentera gärna om du har egna synpunkter eller frågor på hur jag tänker kring de olika föremålen.

Grejer som kan passa bra att ha som EDC.

Zomcast 15 – Om zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen

Del 15 av Swedish Zomcast blev lite annorlunda för mig eftersom jag blev intervjuad och grillad, när jag normalt är den som frågar ut. Men det blev ett bra samtal om zombieöverlevnad, lite om hur boken kom till och om skillnaden mellan min bok och Max Brooks klassiker Zombie Survival Guide. Utöver den så var det diskussioner om att känna sin katastrofpersonlighet och om beteenden vid katastrofer. Gäst i studion är regissören Maja Björkquist som gick zombieöverlevnadskursen  förra året.

Lyssna här: https://archive.org/details/zomcast15

 

Filmtipset: Dellamorte Dellamore aka Cemetery Man

Vi hade en återträff med höstens zombiekurs och tittade på film. Jag hade hittat en film som fanns med på någons lista över de tio bästa zombiefilmerna som jag på något sätt lyckats missa. Att den dessutom kom 1994 när zombier var så ute de kunde vara på vita duken och hade över 7 i betyg på IMDB gjorde att jag absolut ville se den.

Dellamorte Dellamore handlar om Francesco Dellamorte som jobbar på en kyrkogård med att ha ihjäl de döda som vaknar till liv efter sju dagar. För det är tydligen så det är på den kyrkogården – de döda vaknar och kommer upp ur sina gravar och bara dör igen om skallen klyvs. Hans hjälpreda Gnaghi som bara kan säga ”Gna” är sällan till mycket hjälp då han mest vill samla ihop löv och titta på TV. Tillvaron på kyrkogården är rätt lugn trots allt tills han träffar änkan till en nyss avliden som han blir blixtförälskad i. När de har sex på hennes (fd) mans grav så vaknar han såklart och biter henne. Och Francesco blir slutligen tvungen att döda henne såklart. Eftersom handlingen inte håller ihop tänkte jag sammanfatta resten av filmen med några ord som ungefär sammanfattar vad som händer: Impotens, italienskt 90-talsmotorcykelgäng, scouter, zombiescouter, avhuggethuvudhångel och några mord.

Det finns mycket att säga om Dellamorte Dellamore. Vid flera tillfällen kändes den mest som att det skulle bli en porrfilm med konstiga upplägg. Ibland är filmen sjukt rolig ibland är den bara märklig, det bästa är nog att inte ens försöka ställa frågan ”Varför händer det där?” utan bara följa med i en kafkaliknande handlingen. Lite som med zombiegenren i stort. Det är oftast bättre att bara acceptera än att peka ut det som är overkligt.

Filmen bygger på en roman av Tiziano Sclavi som är mest känd för att ha gjort serien Dylan Dog (som för övrigt ges ut på svenska av zombiebekanta Apart förlag) och det märks. Förutom att Francesco, spelad av Rupert Everett, ser ut som Dylan Dog finns det likheter i den skruvande handlingen. Det är en rätt bra film så länge en inte försöker förstå eller grubbla så mycket. Skulle jag placera den i ett fack så tycker jag egentligen att den hör hemma i den europeiska 70-tals zombiefilm med inslag av 80-tals skräckkomedi.