Bloggarkiv

Filmtipset: Den blomstertid nu kommer

Sprillans nya svenska Den blomstertid nu kommer lovade mycket. En frän trailer, ganska mycket hype i media och bra tajming med MSBs ”Om krisen eller kriget kommer” broschyren skulle kunnat bli en riktig succé.

Jag vill verkligen gilla filmen och gör det på flera sätt. Det är en till viss del crowdfundad film som det Norrköpingskollektivet Crazy Pictures ligger bakom. Men det finns också en hel del problem som jag ser det.

I grund och botten så drivs filmens handling av destruktiv maskulinitet – oförmågan att kommunicera känslor och problem. En pappa som inte klarar av att hantera känslor, får raseriutbrott och känner att familjen ska visa honom tacksamhet och sonen Alex som är filmens huvudperson, en djupt osympatisk person, som för den känslomässiga stördheten vidare och sabbar sina egna relationer på grund av det. Det går som en röd tråd genom hela filmen även om det är högst oklart om det är medvetet. Men det är något som gör filmen tänkvärd på ett annat plan.

Det bästa med filmen är själva scenariot. Den utspelar sig nästan helt i en tid när kriget/katastrofen håller på att bryta ut, all information är osäker och saker bara händer utan direkt förklaring. Det är en period som allt för sällan skildras i film/serier. Jag hade t ex höga förhoppningar på att Fear the Walking Dead skulle dra ut på den inledande fasen men tyvärr gick det snabbt över till att bli postapokalyps av det. I Den blomstertid nu kommer är hela premissen ett okänt angrepp, olika sätt att krascha landet, psykologisk krigsföring och en konstig smitta i regnet (likt danska The Rain). Det lite drömskt dystopiska gillar jag också, konsekvenserna av en katastrof är inte klara och tydliga och det blir ibland bra men ibland också lite överdrivet teatraliskt.

Tempot är ofta lågt vilket jag inte har något emot, effekterna är riktigt bra och actionscenerna är snygga och spännande. Jag har nog inte sett någon svensk film med lika bra effekter och påkostad action. Krossade kyrktorn, spinnande kraschande helikoptrar och ett sprängt Rosenbad ser riktigt snyggt ut. Tyvärr dras filmen med lite för mycket känslomässig smetighet som känns amerikanskt och överdrivet. I likhet med många andra efter katastrofen-filmer/serier så dras Den blomstertid nu kommer med lite för många klichéer. Istället för det lågmälda så kan filmskaparna inte låta bli att göra för mycket, bli övertydliga och skriva på näsan. Den vill för mycket med kärlekshistorien och familjerelationen samtidigt som allt barkar åt skogen. Långa scener som känns onödiga och inte tillför något direkt till filmen utöver att visa att någon känner något just då.

Jag tycker ändå att filmen på det stora hela är helt ok. Det finns delar som är MÖP*-porr rakt av men det funkar ändå som underhållning, och blir, på samma sätt som filmen ondskan, intressant om en analyserar den ur ett maskulinitetsperspektiv.

Spana in trailern:

 

MÖP är en förkortning på Militärt Överintresserad Person.

Annonser

Filmtipset: Vittra aka Wither aka Cabin of the Dead

MV5BODI5MTk3MTA1NV5BMl5BanBnXkFtZTcwMzE5NjQyNw@@._V1_SX214_Det är verkligen inte varje dag det kommer ut svenska zombiefilmer. Därför var det väldigt roligt när jag först hörde talas om Vittra och nu såg den. Jag ville verkligen gilla den här filmen men tyvärr klarade den sig inte hela vägen.

Handlingen är 1A i splatter/skräckfilmsgenren. Ett gäng ungdomar som inte setts på länge åker till en öde stuga någonstans i Uppland, ganska snart upptäcker de något hemskt och en efter en blir de zombier. Det är mycket blod. Det är snyggt blod, men utöver det kommer de inte så långt. Skådespeleriet är generellt bra, och det är fantastiskt roligt att Johannes Brost är med. Albin och Ida som är filmens två riktiga huvudpersoner gör ett bra jobb med att bära upp de andra karaktärerna som tyvärr inte riktigt får något utrymme som olika personer, utöver den överdrivne Simon.

Som i många filmer lider Vittra av att filmskaparna verkligen vill att vi ska förstå vad som händer. Därför förklarar Johannes Brost hela historien 20 minuter in i filmen. Därför säger skådespelarna ”Jag mår illa” eller ”Oj vad mörkt det är” när de inte behöver sägas. Samtidigt som det inte finns någon som helst koherens i hur zombierna rör sig eller vad de dör av. En del dör inte fast de blir skjutna i huvudet, andra dör av våld mot kroppen.  Wither-gore

Filmen andas väldigt mycket Evil Dead (på ett bra sätt) och det finns mycket bra med filmen. Det gör det desto mer irriterande att den faller innan målsnöret. Jag tycker absolut den är sevärd och hoppas på en uppföljare av något slag.

Just ja, jag måste kommentera zombierna också. Jag är egentligen lite tveksam till att kalla det här för en zombiefilm. Visst finns det många av de klassiska dragen hos zombierna, men det känns mer som en klassisk splatter/skräckfilm. Men jag är ju ändå en zombieliberal så jag tycker ändå den hamnar in i rätt genre.

SVD, SR, Expressen,