Om gemenskap och överlevnad

Rick om communityGenerellt kanske inte The Walking Dead är det vi bör vända oss till när det gäller överlevnadstips. Och särskilt inte Rick Grimes som har en tendens att förstöra alla gemenskaper han kommer till för att hans grupp (eller familj kanske snarare) ska klara sig. I de senare numren från strax innan nr 100 så börjar han förändras. Han börjar se att det kanske kan finnas ett liv utan rädsla, han börjar hoppas. Då ser han också hur viktigt det är att kunna tro på en framtid med andra.

Människor är sociala varelser, det naturliga urvalet har gjort att vi är duktiga på att samarbeta. Primatforskare som Frans de Waahl (ett fint program med honom från Vetenskapens Värld) menar att moralen är medfödd, att primater och därmed också vi har den i oss. Tvärtom den ganska vanliga uppfattningen att moralen kommer från civilisationen för att mildra allas krig mot alla som är naturtillståndet. I katastrofsituationer gäller det också. Vi söker oss till andra och starka band kan knytas mellan människor i utsatta situationer vilket resulterar i oceaner av solidaritet. En intressant bok om det (som jag kommer att skriva mer om senare) heter A Paradise Built In Hell av Rebecca Solnit. Den handlar om hur människor kliver fram i katastrofer och gör underverk för andra. Hur altruism och inte egoism är det som generellt präglar katastrofer.

Gemenskap ger hopp. Vi behöver andra människor för att överleva. Ensamma är vi förlorare precis som den där idioten i Into the Wild som för sent inser att vi inte är något alls utan andra.

Och som jag brukar säga: Vill du överleva zombiekatastrofen bör du lära känna dina grannar.

 

 

Överleva zombiekatastrofen – Utgångspunkt hotellrum

Har du funderat på vad du skulle göra om det blev zombiekatastrof medan du av någon anledning bodde på hotell i någon annan stad? Det hade faktiskt inte jag förrän Doomlobbyn skrev något om det på Twitter. I dagarna hade jag möjlighet att bo på hotell och testa zombiesäkerheten. Det var First Hotell Jörgen Koch i Malmö (ett hyfsat billigt hotell).

Dörrarna var inget vidare och jag tror inte de skulle hålla så många timmar med klösande. Sverige har ganska hårda regler för brandutgångar och de var bra utmärkta. Det fanns också branddörrar som förmodligen är svåra att forcera för zombier.

Jag utgick från att jag inte hade någonting alls med mig och gjorde en lista på tio saker jag skulle ta med.
– Tvål (skulle jag klara mig från Malmö är ju renlighet a och o för att hantera hygien
– Påslakan (det skulle vara det jag bar med mig allt i)
– Filt (Värme etc)
– Ett stolsben som skulle kunna fungera som ett vapen (det verkade ganska lätt att bryta av)
– Glas (underlätta drickande)
– Soppåsarna som fanns under soppåsen i papperskorgen (plastpåsar kan användas till mycket)
– Metallrör som sitter i duschen (skulle nog kunna slitas bort ganska enkelt och användas till något)
– Handduk (bra att ha till mycket).
Sen fanns det inget mer som jag skulle ta med mig tror jag så det blev inte ens tio grejer. Men saker som kan finnas på andra hotell och är användbara är allt i minibaren och ett duschdrapperi.

På det stora hela är det inte mycket bra utrustning som finns. Men med lite kreativitet kan du ändå komma en bit på vägen med det du hittar på ett hotellrum. Glöm inte att MacGyver är din ledstjärna i överlevnadssituationer.

The Walking Dead volym 10 – Att vara eller inte vara

0000082_the-walking-dead-10-nyhet_410Ganska nyligen kom nummer 10 ut i Apart Förlags översättning av The Walking Dead. Den har titeln Att vara eller inte vara (på Engelska What We Become). Även om jag ligger en bit längre fram i den amerikanska utgåvan brukar jag alltid försöka läsa den svenska översättningen också. Helt enkelt för att den är bra.

I det här numret har psykologen Jenny Jägerfeld skrivit förordet och det är ett av de bästa förorden än så länge tycker jag (det brukar jag iofs tänka i varje nummer). Förorden i den svenska utgåvan är bara de en anledning till att läsa den, eftersom de nästan alltid ger ett mervärde till serien. Jägerfeld skriver om traumabearbetning och olika copingstrategier för att klara av extrem psykisk påfrestning. Hon belyser de olika strategier som huvudpersonerna använder från Ricks ”telefonsamtal” till Michonnes självvalda isolering. Jag kommer att tänka på en text som nyligen publicerades på Tjugofyra7 (en tidning utgiven av MSB för att diskutera beredskap och krishantering) som handlar om myter om hur vi ska bete oss mot människor som varit med om en kris. Här är ett utdrag ur den med en intervju med neuropsykologen Christina Fichler.

— Vänta med att gå för nära, vänta med intervention för det kan störa den naturliga återhämtningen. Samtala så lite som möjligt, samtalet bidrar inte till en förståelse när man är upprörd. Vi har inte tillgång till samtalet som någonting som lindrar. Frågar vi hur var det, hur känns det? återupplevs traumat. Vi hamnar återigen i traumatiseringsfasen, återupplever obehagliga minnen som fastnar och det är det sista vi vill.

Det är här dataspelet Tetris kommer in i bilden. Forskning har visat att den funktion i hjärnan som lagrar obehagliga minnen, så kallade flashback memories, är den samma som aktiveras när man spelar Tetris. Genom att spela Tetris blockeras minneslagringen.

— Om vi kommer fram till att Tetris kan användas för bryta lagringen av flashback memories, ser jag inte ett problem med att ni använder er av den vetskapen.

Det är väldigt intressant hur mycket myter det finns om att bearbeta trauman och vilka faser människan måste gå igenom eller hantera. Artikeln visar också på hur Johan Cullberg, som varit väldigt inflytelserik inom traumabearbetning, är på väg ut. Traumabearbetning är helt enkelt en väldigt individuell process. Jag tycker det är väldigt intressant just nu eftersom det är just sånt här jag sitter och skriver på i zombieöverlevnadsboken.

 

Köp boken på Aparts webbshop här  eller Adlibris eller på Bokus

 

Zombie Apocalypse och lite om preppers

För ett tag sen blev jag tipsad om en svensk zombieöverlevarberättelse som heter Zombie Apocalypse. Boken, som kom ut 2009-2010, har ett dagboksupplägg och består av 83 episoder. Huvudpersonen är något av en prepper som vi får lära känna dels via vad han gör, dels genom tillbakablickar som beskrivs i dagboken. Det var kanske inte zombieapokalypsen han hade förberett sig för men han och några kompisar hade ändå skaffat en Bug Out Location (BOL på prepperspråk) alltså en plats att åka till om allt skulle gå åt helvete, vilket det också gjorde.

Det är en spännande berättelse som beskriver hur det svenska samhället rasar samman. Zombierna kallas för pestisar vilket är ett bra namn på svenska.  Då och då blir det tekniskt om stora bilar och vapen, men aldrig på ett sånt sätt som i amerikanska berättelser på samma tema.

Huvudpersonen är en ganska obehaglig typ egentligen även om jag inte tror att det är meningen att han ska framställas så. Han reflekterar över de han dödar, mår kanske lite dåligt över det men det är inte det jag stör mig på. Det är föraktet för svaghet som lyser igenom. Zombie Apocalypse får mig att tänka på vad jag har svårt för med prepperrörelsen i den mån det går att prata om preppers som en rörelse. När jag läser på Swedish Survivalistforumet så finns samma människosyn. Det handlar mycket om att se ”alla andra” som problem och potentiella hot istället för att se andra människor som hjälpande. Det handlar om att se sig själv (och ibland andra preppers) som en upplyst elit. Jag hårdrar det hela en smula, men det är en tendens som jag tycker finns och som är obehaglig och faktiskt kontraproduktiv för katastrofförberedelser. Hela idén om att jag-ska-minsann-klara-mig-själv är också tråkigt grabbig och rent ut sagt dålig för katastrofförberedelser.

Jag har läst flera berättelser från orkanen Katrina där folk som ser andra som hot har skadat och haft ihjäl andra. Människor som trott att andra var kriminella när de i själva verket ville se om de kunde hjälpa till med något. Sen spelar så klart också till exempel fördomar och strukturell rasism in i den typen av händelser. Synen på unga svarta är allt annat än positiv i den amerikanska södern. En bra film om Katrina (för dem som inte orkar kolla igenom Treme) är den danska dokumentären Welcome to New Orleans.

Samma syn på allmänheten som ett problem fanns tidigare inom mycket av myndigheternas katastrofhantering, det har som tur är ändrats efter forskning och erfarenheter. Nu ses allmänheten som en resurs i större utsträckning.

På det stora hela tycker jag Zombie Apocalypse är läsvärd. En något cynisk och tråkig människosyn är något jag kan köpa på grund av den jordnära berättelsen.

Kurs i att överleva zombiekatastrofen i Stockholm

Jag och min kamrat Johan kör Att överleva zombiekatastrofen vid Telefonplan i höst igen. När vi körde kursen i våras kändes det verkligen som om vi hittade formen för hur vi skulle göra. Dessutom kommer manuset till min bok vara en stor del av kursmaterialet, så om någon vill ha en sneak peak och tycka har ni chansen! Här kan du anmäla dig. Passa på för det kommer nog bli fullt den här gången också. Kursstart är 15 september, sex träffar och det kostar 750 kr (jag har inget att göra med prissättningen). Kursen görs med ABF Stockholm.

 

Vad vet du om Sveriges krisberedskap?

Sverige har en massa planer och idéer för hur kriser och katastrofer ska hanteras. Den grundläggande beredskapen bygger på tre principer – Ansvarsprincipen, Närhetsprincipen och Likhetsprincipen.

Ansvarsprincipen handlar om att de som är ansvariga för något under normala förhållanden också har det vid en kris eller katastrofsituation. Landsting sköter sjukvård, kommunen sköter skolor etc. Det finns alltså inga nya myndigheter som dyker upp och tar över ansvar. Det gör också att alla verksamheter behöver ha någon typ av plan för extra ordinära händelser.

Enligt likhetsprincipen ska samhället skötas på samma sätt som det gör när allt är som vanligt. Det ska inte dyka upp specialregler eller undantagstillstånd som folk inte känner till. Detta ska skapa en trygghet och undvika konflikter när människor inte känner till nya regler för vad som gäller.

Närhetsprincipen bygger på att kriser ska hanteras av dem som är närmast berörda och ansvariga. Kommuner och landsting ska alltså i första hand ansvara för det som händer i den mån det är möjligt. Vid större händelser kan de dock få stöd av regionala och statliga myndigheter. En zombiekatastrof borde räknas in till den kategorin, men ett mindre utbrott är det de lokala myndigheterna som får sköta.

Kriser och katastrofer ska i så stor utsträckning som möjligt hanteras med den löpande verksamhetens kunskaper, resurser, rutiner och metoder. Syftet med de tre principerna är att underlätta omställningen från den ordinarie verksamheten till krishantering och att se till att det finns kunskaper i de vanliga verksamheterna.

De här tre principerna går igenom hela beredskapen för kriser och katastrofer. Det är alltså de lokala kommunstyrelserna som först tar bestluten om hur samhället ska hantera när de döda reser sig. Kommuner kan emellertid aktivera en speciell krisledningsnämnd. Ofta består den av kommunledningen. Den kan vid krissituationer besluta om frågor som rör all verksamhet i en kommun. Tanken på hur en kommunstyrelse i säg Tomelilla diskuterar zombiehotet skulle göra sig bra som film eller teater men är oroväckande. Kommuner är dock enligt lag skyldiga att utbilda berörda för olika krisscenarion. Enligt Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser och höjd beredskap är kommunerna skyldiga att ta fram risk och sårbarhetsanalyser för att snabbt kunna agera vid kriser och katastrofer. Det kan gälla kärnkraftsolyckor i områden runt kärnkraftverken, giftutsläpp, problem med vattenförsörjning, större elavbrott eller översvämningar. Utifrån resultatet av risk och sårbarhetsanalysen ska de också ta fram en handlingsplan. Planen ska förnyas mellan varje mandatperiod, alltså vart fjärde år.

På länsstyrelsernas hemsidor finns det information om krisberedskap i de olika länen och vad de stora hoten är i länen. Om du tyckte det här var rysligt spännande tycker jag att du ska kolla på den här filmen som MSB tagit fram. Den tar upp olika aspekter av krisberedskap för myndighetspersoner och såna som kan bli berörda. Den är totalt typ 40 minuter och det finns ett quiz i filmen. Se den här

Boktipset: Tjärven

tjarvenTjärven är en av John Ajvide Lindqvists minst kända berättelser, förmodligen för att den aldrig gavs ut som pappersbok utan bara finns som ljudbok och E-bok. Han själv har beskrivit att det är en enkel rak zombiehistoria med monster i fokus. Jag tycker inte han lyckas göra den typen av historia. Den är betydligt bättre och faktiskt djupare än de flesta zombieböckerna jag läst (på betydligt kortare utrymme). Och även om zombierna från havets botten är blodigt beskrivna och härligt ruttnande är Tjärven en bok om människor och om hur vi handskas med det totalt omöjliga.

Boken handlar om sju personer från avgångsklass 86 som har en klassåterträff på den avlägsna ön Tjärven i Stockholms skärgård. Allt går såklart åt helvete och det blir en desperat kamp för att överleva för stackarna som bara ville leva i nostalgin från en tid som inte går att få tillbaka. Jag tänker mycket på nostalgi när jag läser boken. Jag tänker på människors drivkrafter och mål och mening med livet. Jag tänker på att det är som om jag känner igen personerna från mitt liv.

Det är som en mix-up av Anna Odells fantastiska film Återträffen och Night of the Living Dead i Skärgårdsmiljö. Personerna känns trovärdiga och även fast det dröjer över en timme innan zombierna kommer så är boken intressant hela vägen. Ljudboken är inläst av Ajvide Lindqvist, hans sköna lite nonchalant röst ger något lite extra till historien tycker jag. På det stora hela är Tjärven ett måste för zombieintresserade i Sverige.

 

Titta också på John Ajvide Lindqvists lilla reklamfilm där han är härligt obekväm.

 

Bokus

Adlibris

eller så kan du låna på valfritt bibliotek.

Den rimligaste förklaringen till zombieapokalypsen

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om den troligaste anledningen till zombiekatastrofen och tror jag har kommit på något helt nytt. Någon gång hörde jag talas om att det troligaste för den här verkligheten är att vi är i ett Sim City-liknande spel skapat en av dator som är bra mycket kraftigare än de datorerna vi har idag. Om vi tänker bort alla samhällshot vi har idag och tänker hur kapaciteten i datorerna har utvecklats de senaste decennierna och att de kommer fortsätta utvecklas i samma takt så är det inte alls omöjligt att de spelen kommer att vara så avancerade att statisterna i spelen kommer kunna vara i princip självstyrande. Alltså att vi lever som utfyllnad i ett Sims-spel som någon finnig tonåring 2200 spelar.

verkliga zombier

verkliga zombier

Det var först på min föreläsning på Armémuseum häromkvällen som jag kopplade ihop det scenariot med en zombieapokalyps. Alltså att vi lever i ett postapokalyptiskt zombiespel som någon finnig tonåring spelar år 2200. Då skulle det kunna vara exakt som i filmerna, inte bara zombielika scenarion som kanske är det enda som är lite troligt.

Det här väcker så klart en massa frågor kring huruvida det tjänar något till att göra något alls, och kanske särskilt att förbereda sig för zombiekatastrofen. Svaret är såklart ja, även om du bara är ett dataprogram så är det du känner på riktigt för dig. Och så kanske du kan få träffa och hänga med den enda riktiga personen som finns i världen. Helt plötsligt kom zombieapokalypsen lite närmare även om det inte är på riktigt.

Filmtipset: Wild Zero

Wild Zero (1999) är som en japansk version av Hard Rock Zombies utan varulvar, dvärgar och Hitler men med de tuffa punkrockarna i Guitar Wolf och HBTQ vänligt budskap. Jag vet att det är lite konstigt att hänvisa till en film som nästan inget sett, men det behövde göras.

Wild Zero är något rörig men i handlingen finns Guitar Wolf som åker omkring och är allmänt coola, en utomjordisk invasion genom zombier, en kärlekshistoria och liten vapenhandel med Yakuzan. För en västerländsk publik är filmen märklig för att uttrycka sig milt, men jag misstänker att den i sin genre inte alls är särskilt dålig eller ens konstig. Filmen är gjord med humor, värme och driver med klichéer inom action och skräckgenren men den kan inte sägas vara välgjord eller genomarbetad.

Tydligen finns ett dryckesspel till Wild Zero och det kan jag tänka mig är en bra grej på fester. Reglerna är: Ta en drink när: 1. Någon kammar sig. 2. Någon dricker. 3. Någon säger/skriker ”Rock n Roll!” 4. Någons huvud exploderar. 5. När det sprutar eld. Det finns scener i filmen där allt detta händer samtidigt.

Det bästa i filmen är när Guitar Wolf uppenbarar sig för huvudpersonen Ace i en vision och skriker:  Love has no boarders, nationalities or genders!

Här kan du se Wild Zero:

Här kan du se Hard Rock Zombies:

In the Flesh säsong två

Glädjande nog kommer det en uppföljare på BBC serien In the Flesh (som jag skrivit om här). Fjärde maj har serien premiär på BBC Three och det är sex stycken nya entimmesavsnitt. Att serien får en uppföljare är bra eftersom det fanns flera trådar som inte riktigt följdes upp i den första säsongen. Ett exempel är ULA (Undead Liberation Army) som inte hade någon riktig funktion i den första säsongen.

Hela serien är en del av vad en kan kalla den nya zombiegenren som har zombielikt tema men att det inte är klassiska zombier med. Det kan vara att de inte äter människor, eller är tämjda som i In the Flesh. Gemensamt är att det anspelar på gränslandet liv och död och ställer frågor kring vad som egentligen är mänskligt. Den aspekten som ganska ofta faller bort i de klassiska splatter zombiefilmerna.

Här är trailern

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.