Black Summer säsong 2

Netflix zombieserie Black Summer fick en andra säsong. Jag hade för mig att den var rätt dålig så jag tänkte första att jag inte pallade se den. Men sen var det en på konferensen Theorizing Zombiism 2 som tyckte den var sevärd som jag tittade igenom säsong 1 (som jag skrev om här) och sedan den nya säsongen. Säsong 1 var mycket bättre än jag mindes den. Särskilt de första avsnitten skildrade kaos på ett väldigt bra sätt. Det var en himla massa springande genom hela den säsongen vilket borde få den mest inbitne soffpotatisen att förstå rule no1.

I säsong 2 får vi följa ungefär samma personer som i första säsongen. Några tillkommer men basen är samma: Rose och hennes dotter Anna, den mystiske ”Spears” och Sun som fortsätter att bara prata koreanska genom hela säsongen. Om säsong 1 var avsnittet där alla sprang hela tiden var säsong 2 mer pangpang. Antalet eldstrider kunde gärna minskat ned till förmån för dialoger och stämning. För där var det ibland riktigt bra. En krypande och tryckande känsla där vi som tittar aldrig kunde känna oss trygga med vad som skulle hända.

För att heta Summer så är det väldigt kallt. Hela säsongen utspelar sig i ett vintrigt norra USA. De letar efter ett flygfält där planet de ofta ser ska landa. Flygplanen släpper av förnödenheter ute i vildmarken då och då och då blir det ofta… eldstrid. Ammunition verkar inte vara en bristvara. Våra fysiska behov för att överleva blir närvarande. Det är en kamp för att hitta mat och för att hålla sig borta från kylan.

Det jag kan ha emot den här säsongen är att alla bara verkar vilja ha ihjäl varandra hela tiden. Visst kan jag tänka mig att människor trubbas av men de måste ju också inse att de långsiktigt behöver varandra. De ”onda” gängen är så där genomruttna som bara onda gäng kan vara i zombieserier. Lite trist för det skulle kunna blivit riktigt bra.

Black Summer finns på Netflix och är egentligen en prequel till Z Nation (som jag inte sett klart):