Bloggarkiv

Temadag om zombies i Upplands Väsby 6/4

ABF Norra Stor Stockholm fortsätter leverera. Den 6/4 blir det en temadag i Upplands Väsby om zombier. Jag ska försöka komma på det bästa att säga angående överlevnad i zombiekatastrofen. Kanske ett upplägg i stil med Zombielands överlevnadsregler? Jonny Berg snacka om zombien i litteraturen och en del om zombiens historia och sen blir det det sminkning och en zombiewalk för dom som vill det.
zombiedag väsby

Annonser

Swedish Zomcast 5 – The Walking Dead

Nyss gjorde vi klart det femte avsnittet i Swedish Zomcast. Podden gästas av Hans-Åke Lilja från The Walking Dead News och Johan Kimrin från Apart förlag. Vi fokuserade en hel del på frågor som vi fick in på mail i förväg och valde bort både boktips och överlevnadstips för att få mer tid för gästerna.

Zombiekapitalism 2: Romero, representation och rebeller

Det här är den andra delen i Zombiekapitalismen som bygger lite löst på David McNallys bok Monsters of the Market (läs första delen här).

När Mary Shelley skrev Frankenstein 1816-1818 plockade hon upp delar av vad hon såg runtomkring sig och gjorde fiction av det. Bokens monster plockas ihop av kroppsdelar som stjäls från kyrkogårdar och sen får liv genom elektricitet. Under tidigt 1800-tal var den typen av gravskändningar inga konstigheter i London. Vetenskapsmän köpte kroppar av människor som avrättats för att göra anatomiska studier och försök. De rika på den tiden byggde in sina döda i tunga kistor i ordentligt gravvalv eller kryptor medan de fattiga hade mer lättstulna kroppar. Handeln med kropparna var en fråga om klass, värdighet och makt. Skulle även döden vara en handelsvara, elarbete och zombiesler var den sista vilan lika för alla. Det var en dragkamp mellan kapital och värdighet kan man säga. En makaber form av reifikation. Att allt görs till varor, då handlade det om döda kroppar, idag handlar det om att städa sitt hem eller att hjälpa barn med deras läxor. I det kapitalistiska samhället måste nya marknader skapas hela tiden. Nya företeelser blir till handelsvaror – något som går att tjäna pengar på.

Utifrån det perspektivet måste Frankensteins monster förstås. Bokens monster är sammansatt av dissekerade döda kroppar. Något har stulits och satts ihop till en annan ny helhet. På samma sätt dissekeras vår tid. Vårt arbete säljs som en vara och vi är främmande för slutprodukten. Separationen dött och levande – den döda och den levande tiden, arbete och fritid. Men Shelleys monster var inte bara död, det kunde tala och tänka och lärde sig tills sist att läsa. Den försökte befria sig själv och kämpa mot sin skapare och världen som fruktade och avskydde monstret.

zombiekapiDen perfekta arbetaren är död skrev jag i det första inlägget. Men zombiegenren ger döden en chans att kämpa emot. Vi kan se det i filmer som Fido, där zombierna tämjts och används som arbetskraft för bolaget ZomCom. En annan referens är Land of the Dead där Big Daddy leder en armé av zombies med begynnande medvetande mot överklassen. I likhet med Frankensteins monster, som lär sig läsa och börjar se sig som en individ som kan göra motstånd, börjar zombien organisera sig mot deras herrar. Att vara zombie är att vara avförmänskligad. Samma språkbruk använder många antikapitalister idag, alltifrån Zapatisternas uppror i Chiapas 1994 till de indignerade i södra Europa. Kritiken riktas mot att någon annan styr över våra möjligheter att leva värdiga liv, eller att leva och inte bara existera. Zombien är också en del i Occupyrörelsens bildspråk.

Vampyren används ofta som liknelse när det gäller borgarklassen. De suger ut blod ur oss, en nästan bokstavlig liknelse. Det är en symbol som använts av olika politiska riktningar för att få ut ett budskap om att vi måste stå på oss. Zombien har det inte i sig riktigt. Den tidiga zombien stod aldrig på sig, men något har hänt de senaste decenniet. Delvis på grund av alla zombieböcker som i mångt och mycket är det som utvecklar genren mest. Zombierna kan vara lite vad som helst i bokens värld. Filmerna är ofta mer rigida landofthedeadoch diskussionerna handlar om zombier kan vara snabba eller måste vara långsamma. En ganska tråkig diskussion i jämförelse med att se zombien som potentiell rebell. I Land of the Dead som exempel kan man se zombien som trasproletariat ett oorganiserat kaos med förgörelse i sinnet, ”de goda” Riley Denbo (Simon Baker) m fl representerar reformisterna som vänder sig mot orättvisan men fortfarande inom spelets regler. Ingen kan gilla Kaufman (Dennis Hopper) som representerar överklassen, men de som slutgiltigt river murarna är zombierna. Dennis Hopper baserade Kaufman på Donald Rumsfeld för övrigt.

Den tidiga zombien var producent. Den var arbetskraft som arbetade för någon annan. Död men utförde arbete – som en maskin.  Den moderna zombien är konsument. Den producerar inget, den har bara begär. Ett begär som aldrig stillas. Precis som oss levande söker de hela tiden en mättnad som aldrig går att nå. Zombien har alltså utvecklats som vi levande. Från att ha haft våra identiteter i produktionen, ett klassmedvetande, är våra identiteter kopplade till vad och hur vi konsumerar.

Zombier ”på riktigt”

Jag har då och då skrivit om den haitiska zombien. Ni vet den som dött och börjat leva igen för att arbeta på sockerplantagerna – svart magi, voodoo och ritualer med kranier etc. Men hur är det då PÅ RIKTIGT med zombiefiering? Ibland hör man om folk som varit på Haiti och berättar om att de sett eller hört om zombier, men vad är egentligen ursprunget? Wade Davis som skrev The Serpent and the Rainbow (som senare också blev film) påstod sig ha en förklaring som han presenterar i boken med samma namn. Det finns också andra som försökt få reda  på den haitiska hemligheten. Vice Magazine har t ex dokumentär i sex delar om det hela. Den haitiska zombien har svårt att lyfta huvudet, stirrande frånvarande blick samt begränsat och repetitivt tal.

Det finns olika teorier om hur det skulle fungera i praktiken med zombiefieringar. Vissa pratar om tvåkomponentsgift där tetrodotoxin (som bland annat kan göras från Puffisken) är en av Puffer-Fishbeståndsdelarna. Giftet kan leda till döden, men i mindre doser blir den förgiftade satt i ett skendött tillstånd och blir viljesvag efter det. Vissa menar att när de ”väcks upp” används någon typ av gift som gör dem viljesvaga och psykotiska. Forskningsläget generellt är dock rätt oklart. En del av fallen med hittade zombies har visat sig vara katatonisk schizofreni och andra har vid DNA och fingeravtrycksanalyser visat sig vara andra människor än de som man trott dött och börjat leva. Det mest sannolika är att det inte finns en förklaring till zombier. Att de fallen som finns är olika former men som klumpas ihop i en kulturell föreställning.

Voodoon är dock väldigt intressant. Det är en synkretisk religion d v s en sammansmältning av andra religioner, i det här fallet en animistisk tradition från Västafrika (särskilt Yoruba brukar nämnas)och Katolicismen. Det finns flera liknande religioner med liknande symbolspråk och ”santos” på flera ställen i Karibien och Brasilien (och i Benin är Voodoo en officiell religion sedan 1996). Santería och Candomblé är de mest kända exemplen. Voodoon har väl blivit den mest kända av dessa, voodoodockor och zombier är välkända medan de andra religionernas speciella säregenheter är okända för alla utom typ religionsantropologer. Det ska också sägas att varken zombier eller voodoodockor har en framträdande roll i voodoon och jämförs ibland med hur vanligt exorcism är inom kristendomen. Voodoon ses av många på Haiti som en del av katolicism och inte något helt eget eller en motsättning till kristen tro.

Så här på riktigt kan det vara också.

Zombies i Norrköping 26/2

På tisdagen den 26/2 gästar jag och Susanne Samuelsson(från Stiligheter och Skrivande som också var premiärgäst i Swedish Zomcast) Arbetets museum i Norrköping. Vi ska prata zombies av alla sorter och även förmodligen göra upp i den eviga striden mellan Fulci och Romero. Zombieföreläsning

Det våras för emozombien

Jag spår en ljus framtid för den kännande zombien.  Delvis för att jag just nu läser Varma Kroppar av Isaac Marion (till nästa Zomcast som har den boken som tema). Zombien R har förmåga att känna vissa saker och kommer ihåg delar av sitt liv. R, till skillnad från många av hans meddöda, kan dra vissa slutsatser av sin omgivning och även komma ihåg saker och ha utbyte av andra zombier.

WARM BODIES

Typisk Emozombie från Varma Kroppar

Han gillar t ex att åka i rulltrappan som finns på flygplatsen där han bor. I ett flygplan har han en samling grejer som betyder något för honom. Och han får känslor för en levande tjej (smaka på det Romeo och Julia temat). Det är tydligt en ungdomsbok men jag tycker den än så länge är ganska trivsam.

En kul detalj i Varma kroppar är att hjärnan är den bästa delen att äta. Det är ju i de breda folklagren känt att zombies älskar att äta hjärna trots att det ”uppfanns” i Return of the Living Dead. I Varma kroppar handlar det om att zombierna får de minnen av personen genom att äta hjärnan. De kan också känna vissa av personens känslor.

BBC 3 har också på gång en zombieserie som verkar spännande. Den heter In The Flesh och har premiär någon gång i år. De döda börjar leva igenom och enligt BBC själva så är det en story om förlåtelse, förnekelse, accepterande. Det verkar som om också de zombierna i första hand inte är blodtörstiga utan kan rehabiliteras in i samhället. Det är lite samma tema som John Ajvide Lindkvist har i sin briljanta Hanteringen av odöda. Varma kroppar släpps också som film i dagarna för övrigt (svensk biopremiär 5 april dock).

tv_in_the_flesh_still_1

In The Flesh

Förändringar av zombien är inget nytt. Den har hela tiden förändrats. Ett exempel är Romeros zombiefilmer som har en linje där zombien med tiden blir mer medveten. Det är många som tycker väldigt illa om förändringar av zombien och som vill att den ska skilja sig från andra monster genom att vara mer tom. Jag tycker att det inte gör så mycket att genren breddas, det är spännande och den gamla långsamma zombien finns ju kvar vad som än händer liksom. Skriv gärna en rad om vad du tycker om den här utvecklingen.

Nazizombies i Swedish Zomcast

Igår spelade vi in tredje avsnittet av Swedish Zomcast och gäst i studion var Eva Kingsepp som är mediavetare och redaktör för antologin för Hitler Für Alle (2012 års bästa boktitel?). Vi pratade om vad nazizombien representerar och varför det finns ett intresse för nazizombies överhuvudtaget. I ärlighetens namn hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Jag kommer att återkomma till nazizombien i ett senare inlägg.

Har du aldrig sett någon nazizombiefilm kan jag tipsa om: ”Shockwaves” (1977), ”Outpost” (2007) och så klart den norska ”Död snö” (2009).

Vegozombies

Nu är det köttfrossehögtiden jul. Det firar jag med ett inlägg om vegetarianism i zombiegenren. 

—–

Det finns ett flertal referenser till veganism och vegetarianism i zombiefilmer. Kanske mest tydlig är Attack Of The Vegan Zombies (2010). Det är en lite annorlunda zombie vi möter i filmen. Svart magi ligger bakom att vinrankorna börjar försvara sig och så skapas zombies som är gröna och dödar andra. Filmens tagline är underbara:  Because vegan zombie crave red wine.

Men det är långt ifrån den enda referensen till vegozombies. I (den genomusla) re-maken på Day Of The Dead (2008) är en zombie inte aggressiv och försöker inte äta upp människor på grund av att han är/var vegetarian. I Zombie Honeymoon (2004) gör de också en poäng av att zombien var vegetarian när han levde. Det hänger lite samman med att de vill göra kopplingen till en en smula mänsklighet, eller det forna jaget finns kvar i zombien.

Finns det inte något av den gråtande clownen över zombievegetarianen på det stora hela? Zombien har ju till skillnad från människor bara en drift, och en vegozombie kan inte ens tillfredsställa den. Det måste vara höjden av passivt tillstånd. Musikvideon nedan har tagit fasta på det.

img_6639

Tofu The Vegan Zombie

Och såklart finns det några (konstprojekt eller inte det är en för bra story för att inte berätta) som gjort Tofu som ska smaka som människokött. Hufu kallas det visst och ska vara till för ”kannibaler som vill sluta”. Kanske något för vegozombien? Vi ska inte heller glömma den lite gulligare Tofu The Vegan Zombie ett experiment för att skapa en gränsvarelse mellan människa och zombie i ett animerat universum nära vårt egna.

Lite relaterat är att det i 28 dagar senare är djurrättsaktivister som ”släpper lös” the Rage Virus och Galna kosjukan är orsaken till katastrofen i Zombieland. Så om man inte vill ha zombieapokalyps det så är det bara en sak att göra: Go vegan!

Swedish ZomCast del 2.

Vi pratar zombier och apokalyps med Ola Sigurdson som är professor i tros- och livsåskådningsvetenska vid Göteborgs universitet. Ola har den goda smaken att då och då uppmärksamma zombien som fenomen i sin akademiska profession.
I månadens överlevnadstips går Herman igenom vad du kan göra för att förberedda ditt hem inför zombiekatastrofen. Matnyttiga råd som är användbara även vid till exempel ett elavbrott.  I boktipset berättar Jonny om Joan Frances Turners Dust, en riktig höjdarbok.

Vad är en zombie? Om Romeros fyra första zombiefilmer.

Jag kollade igenom Night Of The Living Dead, Dawn Of The Dead, Day Of The Dead och Land Of The Dead häromdagen för att ta reda på lite hur Romero låtit sina zombier utvecklas. Redan i Night Of The Living Dead är zombien inte riktigt det folk brukar prata om är en RIKTIG zombie. Jag var själv ganska länge en anhängare till att det finns en orginalzombie (utöver den Haitiska) som var långsam, inte kunde använda verktyg och hade bara hunger efter människokött i sinnet. Ju mer jag har sett och läst, desto mer framstår det som en värdelös inställning. Precis som alla populärkulturella fenomen är zombien i ständig förändring. Inte minst sedan början av 2000-talet då den snabba zombien blivit vanlig och en del av kanon. Visst behöver man inte tycka att utveckling alltid är bra och ryser jag lite vid tanken på att zombies kan köra bil men det är nog tema för ett annat inlägg. Här är en redogörelse över zombierna i Romeros fyra första zombiefilmer.

I Night Of The Living Dead (1968) använder zombierna enkla verktyg. Dom kan småspringa med begränsad motorik. Dom är rädda för eld och verkar ogilla ljus (dom slår sönder lyktorna på Bens bil). En del av dom verkar kunna känna smärta, eller iallafall påverkas av slag eller skott. Dom äter insekter och grillat människokött. Deras hunger är inte omättlig, snarare verkar dom vilja döda människor och i andra hand äta dem. Efter döden blir de zombies efter några minuter. Dom kallas inte zombies utan för ”Ghouls” (Ghoul är från arabiskan och det är också därifrån ordet alkohol [al-ghoul] kommer)

I Dawn Of The Dead (1978) verkar dom ha gått tillbaka lite i utvecklingen. Dom är mer passiva och har en tendens att bara stå still rätt passivt. Aggressiviteten är lite nedtonad. Man ser också tydligt att det är mängden som gör dom farliga. Dom har tydliga minnen från sina tidigare liv, kanske mer minnen ju färskare dom är. Vissa har blågrå hudfärg, andra är bara lite bleka. Här kan man också i större utsträckning börja känna med zombien. Slakten som MC-gänget gör, väcker iallafall känslor hos mig.  Ordet zombie nämns bara en gång.

Day Of The Dead (1985) är betydligt mer påkostad sminkmässigt (Tom Savini vann också priser för bästa smink). Här ser vi också hur zombien kommer ihåg sina tidigare liv och även kan dra slutsatser och lära sig saker som döda. Dom kan känna sig instängda och gillar det inte. Bub (världens första namngivna zombie?) lär sig vem som är ond och god och hur man kan hantera vapen. Zombierna här har påtagligt stela armar som ofta går rakt ut som dom ofta gör i pre-Romerofilmer. Även här går det att sympatisera med zombierna och dom verkar förnimma varandra i viss utsträckning.

I Land Of The Dead (2005) är förändringen fulländad. Zombien lär sig hantera skjutvapen, lär sig sluta bli distraherade av fyrverkerier. Deras huvudintresse är inte längre att döda och äta utan att hämnas på dom rika.Vissa (Big Daddy) kan till och med må dåligt över att andra zombier far illa. Det är lätt att känna medkänsla med dom här zombierna, man kan till och med se Big Daddy som hjälten i filmen på vissa sätt. Tanken på zombietariatet har aldrig varit tydligare. Det är lätt att se likheter med medias rapporteringar av protester och kravaller och synen på zombien i Land Of The Dead. Den politiska kopplingen är övertydlig.

Nästa gång ska jag kolla mer på de Europeiska splatterklassikerna och se om det är där vi hittar det som ofta betecknas som den RIKTIGA zombien. Var kan man annars hitta den? Någon som vet?