Bloggarkiv

Färja? En kort intervju med Mats Strandberg om att överleva på finlandsfärja

Stora färjor nämns ofta som en tänkbar plats att överleva den första tiden efter zombierna kommit. Eftersom Mats Strandberg precis har kommit ut med den fantastiska skräckromanen Färjan ställde jag några frågor till honom om det. Även om det inte är zombier ombord så har de varelser som finns vissa zombiekvaliteter. Inför skrivandet av boken gjorde Mats grundlig research kring hur det egentligen går till på färjor. Jag vill ur ett zombieöverlevnadsperspektiv också rekommendera boken då den ger oss inblick i hur det skulle kunna vara. I delar av boken skulle varelserna nästan lika gärna kunna vara zombier.

frjan-strandberg_mats-33226912-frntlHej Mats!
Vad skulle du säga fördelarna med att vara på en färja är ur ett zombieöverlevnadsperspektiv?
Till att börja med finns det förstås gott om mat och vatten. Färjorna slänger tonvis med buffémat varje vecka, som blir över när folk lassar på mer än de orkar på tallrikarna, så med ransonering skulle det räcka länge. Sen finns det ju hytter att låsa in sig i. Det finns grundläggande sjukvårdsutrustning. Fylleceller där du kan låsa in folk du misstänker blivit bitna. I köksavdelningen kan du hitta knivar och köttyxor och andra skärverktyg, och om du har möjlighet att ta dig ner på bildäck borde chansen vara rätt stor att det finns gevär i några av bilarna.

Jag älskar zombier, men en av anledningarna till att jag skrev om andra varelser i Färjan är att jag ville att det skulle finnas en plan och motiv bakom det som händer. Till skillnad från i min bok skulle det gå att kontakta land, via många olika kommunikationsmedel. Och om du stannar färjan går det också att sätta ner livbåtarna.

Vad är nackdelarna?
Eld, som ju annars är ett effektivt vapen, är otroligt vanskligt att använda sig av ombord. Fyllan förstärker förstås kaoset, och jag kan tänka mig att det ibland kan vara svårt att avgöra vem som är en zombie och vem som bara dykt lite för djupt ner i taxfreepåsen. Sen är de långa, labyrintliknande gångarna lätta att förirra sig i, och det skulle vara en mardröm att bli fångad mellan två zombieflockar.
Var det något som förvånade dig i hur det fungerar på färjorna?
Massor av saker. En grej som gav mig gåshud är det faktum att om alla fyllecellerna är upptagna kan vakterna kedja fast överförfriskade passagerare i personalens trapphus, som löper genom mitten av färjan. Sjukt obehagligt, och förstås väldigt användbart för mig som författare.

På vilken våning tror du det är bäst att ha hytt?
Jag vill definitivt inte vara i korridorerna under ytan…  Och det är inte bara psykologiskt. Ju högre upp, desto närmare har du också till livbåtar och livflottar. Jag skulle framför allt se till att inte ha fönster mot ett promenaddäck, så att zombier skulle kunna stå där och försöka slå sig in genom fönstren.

För oss Stockholmare, ska vi satsa på Slussenterminalen eller Värtan?
Svår fråga! Jag vill säga Slussen, kanske mest för att jag känner mig mer hemma där. Det vore ju grymt att lyckas klättra upp till Fåfängan, som ligger högst upp på en hög höjd ett stenkast från terminalen. Därifrån skulle man kunna få överblick över kaoset nedanför och förhoppningsvis kunna prickskjuta zombier som försöker ta sig upp.

 

Köp den på adlibris eller bokus till exempel.

Filmtipset: Life After Beth

indexDet blir många filmtips just nu, men det går väl att se som en förberedelse inför hösten. Bakgrunden är också att jag insåg att jag missat en hel del filmer när jag gjorde listan över bra zombiefilmer de senaste tio åren. För Life After Beth från 2014 är en bra film. Den balanserar bra mellan skräck och humor tycker jag. Kanske har det att göra med Aubrey Plaza från Parks and Recreation som spelar Beth (roligt är också att Jerry/Gerry/Terry från samma serie är med i en liten biroll), men det kan också vara små roliga detaljer och karaktärer som gör att humorn i filmen funkar.

Filmen handlar om Zach och hans flickvän Beth som dör efter ett ormbett. Efter ett tag kommer hon tillbaka och hennes familj gömmer henne men henne, men han upptäcker att hon lever igen. Familjen vill inte berätta för Beth att hon egentligen dött och Zach tvingas spela med. När hon börjar agera konstigt så blir det hela lite kusligt eftersom hon varken beter sig som zombie eller som människa.

Jag gillar hur de försöker låtsas att inget är konstigt och att allt är som det ska. Jag tycker också om osäkerheten i vad som faktiskt håller på att hända. Det är återigen ingen klassisk zombiefilm. Det handlar mer om hur vi agerar när något otänkbart inträffar och hur vi handskas med gränslandet mellan levande och död. Den är smart rolig på sina ställen och är faktiskt roligare än den ordvitsiga titeln (till skillnad från till exempel Zombeavers).

Kolla inte på trailern om du hade tänkt se filmen men annars är det en ganska bra kortversion av vad som faktiskt händer.

De bästa zombiefilmerna 2005-2015

Det har hänt otroligt mycket de senaste tio åren inom zombiegenren. Borta är tiden när zombierna var taffligt sminkade, rörde sig långsamt och var hjärndöda. Den nya zombien kan vara lite hur som helst. Det är en intressant utveckling tycker jag och om jag ska göra en spaning om framtiden så är det att zombien kommer att bli mer och mer subjekt. Den utvecklingen började i bokvärlden (även om George Romeros filmer är ett bra exempel på hur zombien utvecklas och blir smartare hela tiden) och har kommit in i serier som iZombie och In the Flesh men även i filmer som Warm Bodies.

Well, här kommer en lista med filmer utan inbördes ordning med sevärda zombiefilmer de senaste tio åren. Jag kan säkert ha missat en massa filmer som gått under radarn, men de är ganska sällan bra. På Wikipedia finns en lista med typ alla zombiefilmer, kolla in om du letar mer obskyra filmer. Tipsa gärna om du tycker att jag har missat någon.

landLand of the dead (2005)

Romeros fjärde zombiefilm som är rätt bra. Han fortsätter utveckla zombien och ger kapitalismen en känga. Det är en ganska actionfylld film där zombierna representerar ett trasproletariat som börjar få medvetande och organisera sig.

 

 

Fido (2006)

Zombierna är tämjda och lyder när de har ett halsband på sig. Fina 50-talsmiljöer där zombierna kan ses som djur eller slavar och det är status i att ha många zombier.

28 weeks later (2007)

Fantastisk brittisk film om ett öde London som håller på att återbefolkas med hjälp av den amerikanska armén. Plus för Stringer Bell (från The Wire) och Augustus Hill (från Oz) i två av rollerna.

[rec] (2007)

Spansk film om ett hus i karantän som ses genom en reporters filmkamera, och det funkar riktigt bra. Filmen är rätt läskig på sina ställen. Det har gjorts en version i USA som heter Quarantine och två uppföljare.

död snö2Död Snö 1 och 2 (2008 och 2014)

Norsk zomcom. Tvåan är faktiskt lika bra som ettan. I ettan är det en klassisk stuga i skogen berättelse. Tvåan går bananas och det blir ett avgörande slag mellan zombienazister och zombiekommunister.

 

 

La Horde (2009)

Fransk vrålaction som är bra för den som gillar pangpang och gangsters. Hela filmen utspelar sig i ett hyreshus och ett gäng poliser som försöker göra en razzia mot ett kriminellt gäng. Det visar sig dock att zombierna kommer medan de håller på.

Pontypool (2009)

En lite annorlunda film där smittan sprids via ljud. Roligt scenario och spännande. En man kommer som nytt nyhetsankare till en stad och medan han är i studion bryter helvetet ut utanför.

Zombieland (2009)

Zombieland var en stor kassasuccé vilket bidrog till att Hollywood vågade satsa lite mer på zombier. En storfilm med bland annat Woody Harrelson i en av huvudrollerna. I filmen finns också den klassiska lista på regler för att överleva i zombieland.

Juan of the Dead (2010)

Kubas enda zombiefilm (vad jag vet). Väldigt kul om du varit på Kuba eftersom det är en del skämt som handlar om systemet och sedvänjor. Den är nog rätt bra annars också, om inte annat för att den är annorlunda. Den handlar om slackern Juan som hittar ett syfte i att ha ihjäl zombier.

 Rammbock (2010)

Tysk zombiefilm som utspelar sig i ett hyreshus. Människor ser varandra i fönstren och försöker hjälpa varandra i den mån det går. Bra diskbänksrealism i en spännande film.

The Battery (2012)

Lågmäld och stillsam lågbudget film om två baseballspelare som överlevt apokalypsen och försöker klara sig i en ödelagd värld. En av de få väldigt bra lågbudgetfilmerna som fokuserar på människorna och inte på en massa häftiga effekter.

WARM BODIESWarm Bodies (2013)

Portalverk inom genren Romzomcom. Egentligen en Romeo och Julia historia där zombierna börjar få medvetande. Lite småfånig ibland men väldigt intressant hur de skildrar hur människorna lever i staden. Många var oroliga att filmen skulle vara vad Twilight var för vampyrerna, men så verkar inte ha skett.

World War Z (2013)

Brad Pitt blir zombiejägare och letar efter ett botemedel. Den här filmen funkar bara om du bortser från att den bygger på boken av Max Brooks med samma namn. Jag verkligen hoppas att det alternativa slutet kommer att släppas i framtiden, för det verkar ha varit riktigt bra. Det är också snack om en uppföljare.

Wyrmwood: Road of the Dead (2014)

Den mest Mad Maxiga av alla zombiefilmer. Inte så konstigt eftersom det är en australiensisk film. Zombiernas andedräkt kan användas som bränsle så det blir en hel del bilåkande i filmen.

Maggie (2015)

Arnold gör sin bästa skådespelarprestation någonsin i det här ganska lågmälda dramat som egentligen handlar om separation och att släppa taget om det vi älskar. I filmen tar det runt sex veckor för att den smittade ska bli blodtörstig zombie och det är under den tiden som filmen utspelar sig. Arnold kämpar för att få umgås med sin dotter under hela den tiden.

Cooties (2015)

En riktigt bra zomedy med Elija Wood i huvudrollen. En misslyckad författare flyttar hem och i ungefär samma veva så drabbar ett zombievirus planeten. En topp tre zomedy!

What we Become aka Sorgenfri (2015)

En riktigt bra dansk lågmäld zombiefilm. En krypande känsla och jordnära handling gör den till ett bra komplement till mer actionspäckade amerikanska filmer.

 

Det här med zombiers stank

Jag fick en fråga mailad till mig som jag tyckte var värd att publicera med ett längre svar.

En sak som nästan aldrig spelar någon roll i skönlitterära skildringar av zombies men som borde vara problematisk när de kommer hasande är stanken. Efter att ha jobbat på en spelning med Watain för ett par år sen förstod jag snabbt att stanken av ruttnande kött väldigt fort kan knäcka ens förmåga att fokusera på det som borde göras. Då vägde inte heller Watains halvruttna grishuvuden 75 kilo och stapplade efter och försökte bita mig.
I The walking dead smörjer de in sig med ruttna inälvor och rynkar lite på näsan, men jag har svårt att se hur jag skulle stå ut med stanken i min sons sheriffhatt veckorna efter.
Borde det inte vara svårt att missa att en zombie kommer smygande i mörkret eller är inne i huset jag ska utforska? Borde inte stanken av tio tusen zombies som går runt i en stad vara helt fruktansvärd? Mvh T Andersson, Malmö.
Jag började fundera och skriva och googla. Ganska snabbt hittade jag en svensk forskare som heter Linus Andersson som skrivit om stank och tillvänjning. Jag mailade honom och till min stora glädje var han bekant med zombiegenren (det blir lite konstigt annars när en hör av sig till forskare/myndighetspersoner om zombiefrågan). Så här är hans svar:

För att svara på din fråga om lukttillvänjning så är det lite svårt att svara på. I regel brukar man säga att man vänjer sig vid lukter som inte tolkas som relevanta, farliga eller på annat sätt uppseendeväckande. Blir odörerna för starka eller associerade till fara så blir det däremot svårt att vänja sig. Denna aspekt av lukttillvänjning har faktiskt behandlats, bland annat i en ganska ny bok om hur slagfälten luktade: http://www.smithsonianmag.com/smart-news/nurse-describes-smell-civil-war-180953478/?no-ist.

Stanken på slagfälten i amerikanska inbördeskriget var så överväldigande att soldaterna blev handlingsförlamade och sjuka. Det är (som du också kan läsa i länken) en viktig lärdom som bland annat nu utnyttjas för stridssimulatorer. Även om man kan simulera syn och hörsel är det tillsynes inte ovanligt att soldater blir överväldigade av krigets stank.

Så hur skulle man klara av att smörja in sig i zombieklet? Jag tänker att det beror lite på setting. En sak jag störde mig på i Walking Dead-serien (som fick mig att sluta läsa) var faktiskt att karaktärerna kunde uthärda så mycket smärta och sorg, och liksom resa sig och fortsätta som om (nästan) ingenting hade hänt. Jag har inte tänkt på luktaspekten tidigare, trots att jag är luktforskare, utan tänkte mer på alla sönderslagna händer och ansikten osv. Så vad ska man säga om lukten? Tja, jag kan ju (uppenbarligen) bara spekulera.

Jag tänker att det är många som borde ha utvecklat en slags luktfobi för zombiestanken. Det måste som du skriver stinka fruktansvärt. Stanken borde för övrigt egentligen utgöra en varningssignal som borde göra att överlevarna kunde förutse var zombierna är. Angående luktfobin tänker jag mig att stanken alltid borde finnas där när zombierna kommer, så folk har associerat lukten till detta fruktansvärda hot. Man skulle kunna tänka sig att stanken, exempelvis när zombierna skockas utanför fängelset i Walking Dead, blir så outhärdlig att folk inte klarar av situationen. Speciellt eftersom man är fångad i denna lukt och inte kan göra något för att komma bort från den. Å andra sidan skulle man också kunna tänka sig att man verkligen vänjer sig. Karaktärerna i Walking Dead verkar ju vara övermänniskor i många avseenden som har att göra med uthärdande, så varför inte även med avseende på lukttillvänjning?

Så skulle man kunna smörja in sig i zombieklet? Jag skulle väl spekulera i att vissa skulle kunna göra det i krissituationer. Jag skulle väl däremot kunna tänka mig att åtminstone några borde ha utvecklat en sådan aversion mot stanken (utöver själva handlingen att smörja in sig i lik) att de inte skulle klara av det, och att detta skulle likna en slags krigspsykos eller PTSD.

Linus Andersson som är filosofie doktor i psykologi och forskar om luktöverkänslighet på Högskolan i Gävle och Umeå universitet. Han är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond inom ramen för forskningsprogrammet ”Our unique sense of smell” (http://www.humanolfaction.org/).

 

För att sammanfatta lite så är det troligt att det kommer att bli svårt att vänja sig vid stanken av zombier som är i närheten. Det är ett argument för att ta sig så långt bort som möjligt för allting. I så fall torde också stanken förekomma zombierna. Troligen skulle människor som är väldigt känsliga för lukter inte klara sig så bra eller hitta copingstrategier för det, och att det blir en fördel för dem som inte har så bra utvecklat luktsinne (ca 2/1000 lider av anosmi som är luktblindhet). I vilket fall som helst är det ett problem som borde tas upp mer i zombielitteraturen tycker jag. Det kommer ju att vara ett stort vardagsbekymmer för de absolut flesta så länge som zombierna rör sig. Ett liknande problem kan ju också uppstå i städer om sopsorteringen slutar fungera eller en stor pandemi där myndigheterna inte har möjlighet att frakta iväg alla döda snabbt.

En svensk minidokumentär om zombier

Några filmstudenter från Örebro har gjort en trevlig liten dokumentär om zombier och zombiekultur där bland annat jag medverkar.

Zomcast 15 – Om zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen

Del 15 av Swedish Zomcast blev lite annorlunda för mig eftersom jag blev intervjuad och grillad, när jag normalt är den som frågar ut. Men det blev ett bra samtal om zombieöverlevnad, lite om hur boken kom till och om skillnaden mellan min bok och Max Brooks klassiker Zombie Survival Guide. Utöver den så var det diskussioner om att känna sin katastrofpersonlighet och om beteenden vid katastrofer. Gäst i studion är regissören Maja Björkquist som gick zombieöverlevnadskursen  förra året.

Lyssna här: https://archive.org/details/zomcast15

 

Året 2014 – en summering

Det har varit ett bra år för zombieöverlevnad.se och för Sveriges möjligheter att klara en zombiekatastrof.

Den stora grejen är såklart att den första zombieöverlevnadshandboken kommit ut på svenska. Det har varit en massa jobb, en del kul, annat mindre kul. Det är dock skönt att den äntligen är klar. På grund av att jag har jobbat med ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen” har bloggen blivit lite eftersatt men det ska jag försöka råda bot på under nästa år.

När jag ser tillbaka är det ett inlägg som verkligen fick fart på bloggen och det var inlägget när jag mailade partierna och frågade om deras zombieberedskap. Jag anade att en del skulle tycka det var kul men att vara med i P3 nyheter och sånt hade jag inte riktigt räknat med. Dessutom fick jag fler träffar på två tre dagar än jag haft under de dryga två åren bloggen funnits. Annars har det varit en hel del film- och boktips eftersom jag ändå varit tvungen att läsa och se en massa zombiefilmer. Bästa zombiefilmen i år är Död Snö 2 utan tvekan.

Det har blivit fem avsnitt av Swedish Zomcast med Jonny och Tova. De har handlat om: Sex och zombier (med Suzann Larsdotter), Prepping och zombieöverlevnad (med Jesper Värn), Genus och zombiegenren (med Renita Sörensdotter), Orsaker till zombiesmittan (med Emil Nilsson) samt Psykologi och katastrofer (med Jenny Jägerfeld). Jag skulle säga att alla varit riktigt bra och lärorika.

Två kurser i att överleva zombiekatastrofen har Johan och jag också hunnit med. Vi har varit (och kommer att vara i vår) vid Telefonplan i Stockholm och det har varit riktigt bra med både praktiska övningar och textläsning. Båda grupperna har varit roliga och delat med sig av kunskap och idéer. Det känns som om vi har hittat en bra struktur på kursen och just nu sätter vi samman en studiehandledning till boken.

Jag är rätt trött på zombiegenren just nu, men hoppas ändå på att någon av zombiefilmerna som kommer under 2015 är något att ha (särskilt intressant verkar ”Maggie” med Arnold Schwarzenegger vara). Om inte annat så har ju den svenska Zon 261 premiär till slut. Om jag ska sia lite så tror jag zombiegenren kommer att fortsätta utvecklas med mänskligare zombier.

Några av mina favoritinlägg från i år:

De nio bästa zombielåtarna.

Om skjutvapen efter zombieapokalypsen

Om pandemier och hur de påverkar samhället

Min syn på preppers

Om elitpanik och hur människor kan reagera vid katastrofer

 

Filmtipset: Last Days on Mars

Rymdzombier! Ja så är det i Last Days on Mars (2013). På en forskningsstation på mars 2040 är det ganska trött stämning. Personalen ska snart åka hem men så upptäcker en av dem något mystiskt. En form av bakterie som är något de aldrig sett förut. Och sen blir det rymdzombier.

Jag tycker Last Days on Mars är en helt ok film. Den kommer inte med något nytt (men vilka zombiefilmer gör det?) men zombier i rymden är ett roligt inslag. För dig som gillar Alien-filmerna och zombiefilmer och vill ha en lite småläskig film utan särskilt mycket tanke är det här filmen för dig. Effekterna är helt ok, men det är säkert en massa missar om gravitation och hur saker funkar i rymden. Men det är roligare att strunta i att zombiefilmer är overkliga.

Har du dåligt med tid så kan du också bara kolla på trailern som är längst ned i inlägget.

Den första officiella bilden från boken Zombieöverlevnad.

Den första officiella bilden från boken Zombieöverlevnad.

På ett annat tema, men med den snajdiga övergången rymdzombier kommer en första bild från min zombieöverlevnadsbok som kommer runt nyår om allt går som det ska. Den är utgiven av Apart Förlag som ger ut  serietidningen The Walking Dead på svenska och illustratör är Jimmy Wallin. Det är därför det har varit lite färre uppdateringar på sista tiden. Inom kort kommer mer information om boken, det enklaste är att följa mig på facebook eller twitter för att få info.

 

 

Den rimligaste förklaringen till zombieapokalypsen

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om den troligaste anledningen till zombiekatastrofen och tror jag har kommit på något helt nytt. Någon gång hörde jag talas om att det troligaste för den här verkligheten är att vi är i ett Sim City-liknande spel skapat en av dator som är bra mycket kraftigare än de datorerna vi har idag. Om vi tänker bort alla samhällshot vi har idag och tänker hur kapaciteten i datorerna har utvecklats de senaste decennierna och att de kommer fortsätta utvecklas i samma takt så är det inte alls omöjligt att de spelen kommer att vara så avancerade att statisterna i spelen kommer kunna vara i princip självstyrande. Alltså att vi lever som utfyllnad i ett Sims-spel som någon finnig tonåring 2200 spelar.

verkliga zombier

verkliga zombier

Det var först på min föreläsning på Armémuseum häromkvällen som jag kopplade ihop det scenariot med en zombieapokalyps. Alltså att vi lever i ett postapokalyptiskt zombiespel som någon finnig tonåring spelar år 2200. Då skulle det kunna vara exakt som i filmerna, inte bara zombielika scenarion som kanske är det enda som är lite troligt.

Det här väcker så klart en massa frågor kring huruvida det tjänar något till att göra något alls, och kanske särskilt att förbereda sig för zombiekatastrofen. Svaret är såklart ja, även om du bara är ett dataprogram så är det du känner på riktigt för dig. Och så kanske du kan få träffa och hänga med den enda riktiga personen som finns i världen. Helt plötsligt kom zombieapokalypsen lite närmare även om det inte är på riktigt.

Vad är egentligen en zombie?

Jag har tidigare skrivit om hur jag definierar en zombie, men inser mer och mer att det är svårt att göra det. De tre kriterierna jag brukar ta upp är:

1. Den är död eller inte kapabel att tänka/resonera

2. Aggressiv och vill äta människor

3. Smittad och smittsam

Med den definitionen så hamnar till exempel filmer som Return of the Living Dead, Warm Bodies, Land of the Dead, Död Snö och boken The Rising utanför zombiegenren. Det vore ju knasigt. Det blir också lite svårare att på ett rimligt sätt skriva zombiens historia om en inte utgår från zombielika monster.

images

Från Re-animator (1985)

Var placerar sig till exempel H P Lovecrafts Herbert West-Reanimator från 1922? Det finns zombieinslag, men det är knappast en zombiehistoria. Samma gäller med mytologiska figurer som fornnordiska Draugen (som är förlaga till zombierna i Död Snö), Ghouler från arabisk folklore eller klassiska gengångare. Hur kan vi förstå den haitiska zombiens inflytande över dagens vildsinta ruttnande kannibaler? Som jag ser det finns det en trädstam med historiska förebilder och förändringar som bildar ett grenverk på zombieträdet.

vampyr

känd zombiesläkting

På det stora hela kanske det är rimligare att prata om monster med zombiekaraktär (som att cider inte heter cider längre utan fruktdryck med ciderkaraktär). Eller iallafall prata om zombiekvaliteten hos olika monster. Genren har växt sig så stor att många monster är väldigt zombielika men kanske har medvetande eller går att träna till att inte vara aggressiva, eller till och med att inte vara smittsamma. För att inte tala om de som är lite smartare och kan använda verktyg och till och med prata. Zombiegenren är svår att definiera men oftast vet en när det är en zombiefilm/bok och när det är något annat.

Den klassiska långsamma dumma zombien tycker jag sällan håller i nyare filmer/böcker. Det känns ibland som att det bara är upprepningar på ett väldigt uttjatat tema. Miljön och inramningen är ibland det enda som gör filmen eller boken intressant. 

Sen behöver du såklart inte gilla alla delar av zombiegenren bara för att du ser att det är delar av samma träd. Jag tycker att det blir mer intressant att prata om släktskap och utveckling än att diskutera om en riktig zombie ska vara snabb eller långsam. Och för att göra det hjälper det att se hur zombien som monster har formats och påverkats av samhällsutveckling och historia.