Bloggarkiv

Juli: Lev för något

Att ha hundar kan ju vara något som gör att en orkar kämpa vidare.

Nu är vi framme vid en av de svårare grejerna jag skrivit om. Att hitta något att leva för. Den här förmågan är väl egentligen något som mer har påverkan i vardagslivet än i katastrofsituationer men många menar att det faktiskt är en viktig del av överlevnad. I populärvetenskapliga överlevnadsböcker finns det nästan alltid anekdotiska bevis för hur viktigt det är att ha något att leva för. Problemet är såklart Survivorship Bias – att det är de överlevande som skriver historien om vad som krävs för att överleva. Att alla som inte klarar en situation kanske kämpade lika hårt, hade lika mycket att leva för etc. Det blir alltså svårt att dra några vettiga vetenskapliga slutsatser av överlevare, men det finns ändå anledning att titta närmare på fenomenet.

Från logoterapins grundare Viktor Frankl som pratar om att ”livet måste ha mening”, till överlevnadspsykologen John Leach (författare till portalverket Survival Psychology) som pratar om psykogen död – alltså att vissa bara ger upp och dör utan synbar anledning. Liknande iakttagelser finns i fång/arbetsläger. Under Koreakriget pratade amerikanska fångar i koreanska fångläger om ”give up-itis”.

Det finns en del knep i överlevnadssituationer för att inte överväldigas av de hemska och farliga i en situation. Ett sätt är att dela upp problemen i små delar och klara en del i taget. Det som kallas gameification eller spelifiering kan vara ett bra sätt att ta i tu med situationer. Att hitta ett sätt att börja tackla jobbiga situationer. I Ben Sheerwoods överlevnadsklassiker ”Survivors Club” ställer han den retoriska frågan Hur äter du en elefant? Svaret är En bit i taget. Alltså att dela upp problemen i mindre delar.

Att göra saker som har mening snarare än som ger ”lycka” kan också vara ett vettigt förhållningssätt. Det var ett intressant avsnitt av Kropp & Själ i P1 om det som går att lyssna på här. Eller så kan du läsa Frankls Livet måste ha mening.

Att rent praktiskt ge tips på hur du kan göra för att utveckla ”något att leva för” har jag nog svårt att ge. Men en grej är att vårda sina relationer. Att höra av sig och värdesätta vänskap och kärleksrelationer och inte ta dem för givna. Annars kan du ju skaffa barn, hund eller en rejäl gudstro om du vill göra det enkelt för dig.

 

Annonser

Februari: Känn dig själv, känn din kropp

Det är dags för nästa månad i zombieöverlevnadskalendern 2018 (OBS det är fortfarande inte försent att köpa den). Temat är ”Känn dig själv, känn din kropp” och får mig att känna mig som en dålig (mycket dålig till och med) självhjälpsbokförfattare. Men en del i överlevnad är att ha kännedom om hur din kropp faktiskt fungerar när något inte är som det ska. Kroppens behov är ju som bekant grunden för överlevnad och då blir en viktig kunskap att kunna tolka kroppens signaler. Hur blir jag när jag är stressad? Hur kan jag ta mig ur det? Hur blir jag om jag inte ätit på 12 timmar eller sovit dåligt?

Emelie Östergrens bild från zombieöverlevnadskalendern 2018

Minnesregeln HALT (Hungrig, Arg, Ledsen, Trött) är en bra minnesregel att ha i bakhuvudet om du behöver fatta viktiga beslut. Tänk på att de sinnesstämningarna påverkar dig negativt och undvik helst att fatta avgörande beslut ensam i om du känner någon av känslorna. Det är det som är det fina med att gå en kurs hos till exempel Svenska Överlevnadssällskapet. Det är ett tillämpad del där du får prova på att vara utan mat och försöka fixa de andra behoven bäst det går. Att läsa sig till kunskap om hur kroppen fungerar vid brist fungerar helt enkelt inte.

Men det kan även handla om att ta tag i den där vaccinationen, läkarbesöket eller tandläkarbesöket som du borde gjort för länge sen men annat kommit emellan. Att även i lugna tider vårda småsår, eller prioritera sömn framför Netflix gör att du lättare kan prioritera det du behöver vid en kris. Att skapa vanor och rutiner är viktigt. I en överlevnadssituation kan rutiner vara det som skiljer överlevnad från död. De kan hindra dig från att falla in i apati och känslor av meningslöshet samt förbättra din situation.

Det är också bra att våga utsätta kroppen för nya saker. Att vänja kropp och sinne vid isvak, bergochdalbanor eller att bara våga göra det där du egentligen inte vågar. Det gör att du kan skjuta på gränserna för vad du tror att du klarar av. Skriv gärna ned känslorna du har inför något du känner är obehagligt och fortsätt göra det för att se hur du förflyttar din bekvämlighetszon.

Seså, skriv upp vad du ska göra under månaden och sätt igång! Om inte nu – när?

 

Här kan du läsa januari – Fyll förråden.