Bloggarkiv

Swedish Zomcast 8 om Max Brooks Zombie Survival Guide och World War Z

I den senaste zomcasten träffar vi Susanne Samuelsson och pratar om om Max Brooks Zombie Survival Guide och hans bok World War Z. Vi hinner också klämma in en ganska hetsig diskussion om filmen World War Z. Du får också lära dig vad du ska torka dig i ändan med när du är i skogen.

 

”Zombie – En överlevnadsguide” och Max Brooks universum

Nu har äntligen Max Brooks Zombie Survival Guide kommit ut på svenska. Den är utgiven på Bakhåll förlag med titeln: Zombie – En överlevnadsguide. Jag kom på att jag (nästan) inte skrivit något om Max Brooks klassiska bok från 2003. Till att börja med kan man säga att boken var tillsammans med 28 dagar senare och The Walking Dead det som startade den zombievåg vi nu ser. Det var en oväntad bestseller som verkligen påverkat populärkulturen.

9789177423805_200_zombie-en-overlevnadsguide_haftadMax Brooks bygger sin zombievärld på en viruszombie. Viruset heter Solanum (precis som potatissorten) och ursprunget till viruset är okänt. Vad vi vet är att det funnits i tusentals år. En zombie lever i snitt tre till fem år beroende på klimat. Den kan inte använda verktyg och är odöd i bemärkelsen att människan dör och sedan blir det en zombie. Den har inga känslor eller rädslor och det enda sättet att förinta den på är att förstöra hjärnan. Den äter helst männskokött (men ibland även andra sorters kött). I Max Brooks värld är zombien långsam och dess enda drivkraft är att äta. Det är alltså vad vi i mångt och mycket förknippar med en zombie i populärkulturen.

Så vitt jag vet finns det inga zombiefilmer där zombien beter sig på det sättet (rätta mig gärna om jag har fel). Han tog alltså komponenter från olika håll och skapade ett universum som vi idag betraktar som självklart. Inte ens zombierna i The Walking Dead, som annars är att betrakta som den klassiska zombien, är som i Brooks värld. Att döma av trailern till World War Z så är inte heller den filmens zombier så.

I Zombie – En överlevnadsguide går Brooks igen om olika försvarstekniker. Han skriver om vapen och träning, om hur du bör bo och hur du kan befästa ditt hem. Vad du ska ha i din ”Bug Out Bag” och vilka fordon du bör köra. Vilka typer av terränger som kräver vilka förberedelser. Sista delen av boken är bland det bästa enligt mig. Den heter dokumenterade attacker och beskriver olika historiska händelser från 60 000 f Kr till idag. En del utbrott är kopplade till ”verkliga” händelser och andra är bara fiktion. Det är riktigt fantasieggande läsning även om 65 sidor är lite i längsta laget.

hår

klipp dig för bövulen!

Boken är rikt illustrerad med sällsynt fula bilder som passar otroligt bra. Det är som bilderna i flygplansbroschyren fast tre gånger så fult. Jag älskar det.

Som zombieöverlevnadsbok saknar jag gruppdynamiken och ledarskapsteori. Jag förstår inte hur man kan missa att ta med den delen av att överleva en zombieattack. Det gör att den i sig själv saknar en helhetsbild av att överleva WSHTF. Ett annat problem är att den är extremt amerikansk och vapenfixerad. Det hade varit trevligt med ett längre svenskt förord där det tas upp mer än det gör i den nya svenska utgåvan.

Den nya svenska utgåvan är ganska slarvigt översatt tycker jag. Det är en del korrekturfel (som jag aldrig brukar märka) och den känns nästan mekaniskt översatt. En del av Brooks torra humor försvinner tyvärr i översättningen. Det är dock skönt papper och omslaget känns fräscht. Boken måste läsas, men den svenska utgåvan ger inget som den amerikanska inte gett. Jag vill ändå tacka Bakhåll för att de hjälper till att förbereda svenskafolket på den stundande zombieapokalypsen.

Bokus och Adlibris

Zombieöverlevnadsböcker – en jämförelse mellan Zompoc och Zombie Survival Guide

I mina kurser i ”Att överleva zombiekatastrofen” har vi haft Max Brooks Zombie Survival Guide (ZSG) som litteratur. Förra året hade jag inte riktigt koll på att det fanns någon annan bok men nu för nån månad sen fick jag hem Zompoc och skummade igenom den. Zompoc känns betydligt mer seriös och en smula tråkigare. Som överlevnadsbok är den dock betydligt bättre då den tar upp olika scenarion och är inte ute efter att skapa en egen zombiekanon som Max Brooks gör. I Zompoc kan man läsa om strategier för viruszombies, odöda zombies och zombies skapade av nanoteknologi, i ZSG får vi lära oss att det är ett virus som heter Solanum som är roten till det onda.

Ett problem med bägge böckerna är att den inte har hänsyn till att vanligt folk kanske inte kan flyga flygplan, ladda och ta hand om en Kalashnikov, vet hur man startar en helikopter eller har tillgång till militära strategier. Det känns som om böckerna är gjorde för filmklicheerna av zombiekatastrofen snarare än något annat. Varför skulle man annars ens ta upp motorsågen som vapen?

En av Zompocs förtjänster är att många delar i boken är sammanställda i punktform för snabb info och repetition. Annars är de ganska lika i utformningen med en trevlig manualkänsla i bägge böckerna.

Något jag verkligen saknar är frågan om gruppdynamik och psykologi. Det skulle behövas ett helt kapitel om det för att jag skulle känna att boken var heltäckande. Som bekant är det inte zombies som är det största problemet vid zombieapokalypsen. Det är människorna. Att lära sig hantera grupprocesser och konflikter är A och O för att klara sig, men ingen av böckerna går in särskilt utförligt på den biten.

Summasumarum är ZSG mycket roligare läsning men Zompoc är mer värdefull vid alla typer av katastrofsituationer. ZSG har i mycket större grad en amerikansk vinkel. Vapen verkar finnas på vanliga butiker och sånt. Zompoc är brittisk och känns mer anpassad till en Europeisk kontext vilket gör den mer attraktiv för mig. ZSGs styrka är just att den skapar en fiktiv världen där Solanum funnits som en del i historien och brutit ut då och då. Det gör också boken till mindre en överlevnadsbok och mer en del i det parallella universum Max Brooks skapar.