Bloggarkiv

Filmtips: I Walked with a Zombie (1943)

zombie voodoo manI Walked with a Zombie från 1943 är en av de klassiska zombiefilmerna. Vid den tiden så handlade zombier i populärkulturen ofta om svart magi och rädsla för barbariska religioner. Så också denna.

Sjuksköterskan Betsy Connell får jobb på Saint Sebastian i Karibien. Hon ska vara skötare åt Jessica som är frun till plantageägaren Paul Holland. Jessica är ”a mental case” alltså saknar vilja, är passiv och förstår bara direkta order. Betsy blir kär i Paul och vill därför hjälpa honom att få Jesscia frisk igen eftersom det skulle göra honom lycklig.När traditionell medicin inte hjälper går hon till en houngan (en häxdoktor). Mitt i dramat finns också Pauls alkoholiserade halvbror Wesley Rand och deras mamma som påverkats av hur Jessica blivit.

Voodoon kommer in efter ett tag och de scenerna är nog de starkaste i filmen. Scenen när Betsy leder Jessica genom natten är riktigt bra. Suggestiva trummor och danser som framställs som främmande och obekant på ett obehagligt sätt. Delar av filmen är förutsägbara men det finns stora delar som jag faktiskt blev förvånad över. Det är faktiskt en rätt bra story, som många filmer från den här tiden så är det ofta handlingen hoppar fram lite på ett sätt som moderna filmer sällan gör.

Jag tycker det här verkligen var en sevärd film. Och eftersom den bara är en dryg timme lång finns ingen anledning att inte se den. Om inte annat som omväxling till de moderna zombiefilmerna med blod och tarmar.

Bokrecension: Doktor Joseph av Andreas Roman

Doktor Joseph av Andreas Roman är en bok om den klassiska voodoon. Det handlar inte om blodtörstiga zombier, eller i alla fall väldigt lite om dem, utan om den haitiska traditionens magi och religion.

josephBokens huvudperson, Joseph, lever ett stillsamt villaliv med sin fru och två barn. När han en dag får sparken från sitt jobb på Försäkringskassan sätter en kedja av händelser igång, som får stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Joseph har en del hemligheter som skapar problem i hans liv. Händelser och personer från hans gamla liv som voodoopräst på Haiti dyker upp och slår sönder allt han försökt bygga upp i Sverige.
I Doktor Joseph är voodoon en stor del av vad som händer i Sverige. Det är en kraft som finns överallt, men som de flesta inte har en aning om existerar. Magi och andar finns med i stort och smått men i största hemlighet. Små butiker och restauranger säljer det som behövs till ritualer och besvärjelser, bara man kan de rätta frågorna och har de rätta kontakterna. Det är som en värld i världen som beskrivs på ett klassiskt men ändå spännande sätt.

Något jag verkligen fastnade för i boken var beskrivningen av Josephs rossliga relation med frun Bea. De slitningar och problem som uppstår och dynamiken mellan två människor som har älskat varandra (och kanske fortfarande gör) men ändå inte lyckas enas. Dialogen haltar lite ibland, särskilt den med barnen. Ibland får jag känslan av att den är skriven som en serietidning. Dialogen är ibland upplagd ungefär på samma sätt som när Spindelmannen säger skojiga kommentarer medan han slåss på liv och död med en hemsk fiende. Det förtar lite av tätheten som annars finns i Doktor Joseph. Jag skulle vilja ha läst en lite mörkare bok med mindre humor, där sidospår om krögare får mindre plats till förmån för att utveckla den fina relationshistoria Doktor Joseph kunde ha blivit.

Men boken är trots allt mörk och rätt kuslig bitvis. Miljöbeskrivningarna är ibland filmiska, vissa kapitel är helt fängslande och actionfyllda, andra berättar om Voodoons kraft och makt över samhället eller om huvudpersonernas bakgrunder. Blandningen funkar väldigt bra, den ger djup där det behövs och lugnar ned de mest actionbetonad delarna av boken.
Doktor Joseph är första delen i en serie med namnet Stockholm Vodou. Förhoppningsvis får vi fortsätta följa samma människor i kommande delar eftersom boken lämnar läsaren med flera lösa trådar.

Adlibris, bokus

Zombier ”på riktigt”

Jag har då och då skrivit om den haitiska zombien. Ni vet den som dött och börjat leva igen för att arbeta på sockerplantagerna – svart magi, voodoo och ritualer med kranier etc. Men hur är det då PÅ RIKTIGT med zombiefiering? Ibland hör man om folk som varit på Haiti och berättar om att de sett eller hört om zombier, men vad är egentligen ursprunget? Wade Davis som skrev The Serpent and the Rainbow (som senare också blev film) påstod sig ha en förklaring som han presenterar i boken med samma namn. Det finns också andra som försökt få reda  på den haitiska hemligheten. Vice Magazine har t ex dokumentär i sex delar om det hela. Den haitiska zombien har svårt att lyfta huvudet, stirrande frånvarande blick samt begränsat och repetitivt tal.

Det finns olika teorier om hur det skulle fungera i praktiken med zombiefieringar. Vissa pratar om tvåkomponentsgift där tetrodotoxin (som bland annat kan göras från Puffisken) är en av Puffer-Fishbeståndsdelarna. Giftet kan leda till döden, men i mindre doser blir den förgiftade satt i ett skendött tillstånd och blir viljesvag efter det. Vissa menar att när de ”väcks upp” används någon typ av gift som gör dem viljesvaga och psykotiska. Forskningsläget generellt är dock rätt oklart. En del av fallen med hittade zombies har visat sig vara katatonisk schizofreni och andra har vid DNA och fingeravtrycksanalyser visat sig vara andra människor än de som man trott dött och börjat leva. Det mest sannolika är att det inte finns en förklaring till zombier. Att de fallen som finns är olika former men som klumpas ihop i en kulturell föreställning.

Voodoon är dock väldigt intressant. Det är en synkretisk religion d v s en sammansmältning av andra religioner, i det här fallet en animistisk tradition från Västafrika (särskilt Yoruba brukar nämnas)och Katolicismen. Det finns flera liknande religioner med liknande symbolspråk och ”santos” på flera ställen i Karibien och Brasilien (och i Benin är Voodoo en officiell religion sedan 1996). Santería och Candomblé är de mest kända exemplen. Voodoon har väl blivit den mest kända av dessa, voodoodockor och zombier är välkända medan de andra religionernas speciella säregenheter är okända för alla utom typ religionsantropologer. Det ska också sägas att varken zombier eller voodoodockor har en framträdande roll i voodoon och jämförs ibland med hur vanligt exorcism är inom kristendomen. Voodoon ses av många på Haiti som en del av katolicism och inte något helt eget eller en motsättning till kristen tro.

Så här på riktigt kan det vara också.

Zombiekapitalism del 1: Den haitiska zombien och arbete

I två inlägg tänkte jag redogöra för zombien och kapitalismen. Jag utgår i stor utsträckning från Monsters of the Market av David McNally. I det första inlägget kommer jag att fokusera på den haitiska zombien och i det andra tänkte jag ta upp den kannibalistiska zombien. Trots att de delar mycket av analysen blir det lite för långt att ta upp bägge i samma inlägg. Den andra delen tar mer upp det apokalyptiska och frigörelsen i det.

Även om zombiens ursprung kanske inte är Haiti är det därifrån namnet blivit känt. Olika typer av gengångare finns i många religioner och kan spåras ända tillbaka till Gilgamesheposet som är en av de absolut första texterna som finns bevarade. Det finns alltså goda skäl att tro att tanken på liv (eller existens) efter döden har varit nzombie-haitiärvarande minst sedan människan blev bofast. Det som gör den haitiska zombien speciell är att den kopplades både ihop med magi och vetenskap när den trädde in i den västerländska populärkulturen. Den moderna zombiens historia finns det många åsikter om, en del menar att det är den haitiska som är grunden. Andra (som David McNally) menar att Frankenstein är viktig, några andra hajpar HP Lovecraft och hans novell Herbert West – Reanimator och en del pekar ut gengångaren som ursprunget. Oavsett vilket så är haitisk folklore och religionen Voodoo starkt förknippat med zombien.

Enligt den haitiska traditionen ska zombien ha väckts till liv från de döda för att användas som arbetskraft. William Seabrook skriver målande om detta i ”Dead Men Working In The Cane Fields” som är en del i ”The Magic Island” från 1929. Boken fyllde en viktig funktion i en rasistisk och kolonial världsbild som utmålade de svarta haitierna som okristna vildar som höll på med svart magi, alltså var det bra att den vita västvärlden tog kontrollen och civiliserade dem. De viljelösa zombierna arbetade på fälten eller som tjänare (i t ex White Zombie från 1932) under en mästare. De var inte förruttnade kannibaler utan fortfarande människor även om de var fråntagna det som västerlandet förknippar med mänsklighet – den fria viljan. Zombien var (och är)  ett mellanting mellan maskin och människa. En person utan identitet, minne och medvetande. En mellanvarelse som skapats för att fylla någon annans syfte. Den perfekta arbetaren. Inte ens döden kunde hindra arbetet på plantagerna.zombiearbetslinjen Inte ens döden kunde ge befrielse. Inte konstigt att människorna i t ex Seabrooks berättelser fruktar zombierna.

Det är nästan övertydligt hur den haitiska zombien kan ses som en metafor för lönearbete. Lönearbetet i sig är grunden för den kapitalistiska ekonomin men inte på något sätt en naturlig del av mänsklighetens historia eller utveckling. För icke kapitalistiska samhällsstrukturer (även statskapitalismer som de forma öststaterna eller Kina/NordKorea etc) är lönearbetet något högst onaturligt. När kapitalismen erövrade nya områden förekom alltid motstånd. Att varje dag tvingas att lyda och utföra sysslor för andra för att själv kunna få medel att överleva. Moderna uttryck som: ”Jag känner mig som en zombie” i meningen jag bara gör och inte tänker, eller gubbskämt som ”På morgonen tycker jag mig se en massa zombies i tunnelbanan” är just tecken på det. Att vi i arbetet knappt är människor. Vi har sålt delar av oss själva  till någon annan. Våra herrar eller mästare (eller chefer)  får oss att självmant lämna över vår mänsklighet och våra liv för att skapa sin lycka. Vi ska också gilla våra arbeten och visa positiva känslor gentemot andra i vårt arbete. Våra känslor, eller synbara känslor är alltså också till salu.

Monster skapas ofta av sin samtid. Att zombien blev känd och populär på 30-talet i USA hänger samman med depressionen och det rasistiska samhällsklimatet. 2009 utnämnde Time Magazine zombien till lågkonjunkturens officiella monster (the offical monster of the recession). Begrepp som zombiekapitalism och zombiebanker blir vanligare samtidigt som arbetet i större utsträckning blir mer zombiefierat. Via monstren kan vi kanske också förstå vår samtid i större utsträckning. Men mer om det i del två…

Läs gärna också Mathias inlägg om zombitariatet från i somras.