Bloggarkiv

Äntligen! The Last of Us (spoilerfritt)

Den 16 januari är det premiär för den efterlängtade serien The Last of Us som bygger på spelet med samma namn. Jag kan ärligt säga att jag sett framemot denna mer än jag ser framemot de tre nya The Walking Dead-serierna som är på gång i år. The Last of US är en riktigt bra serie, men den når inte upp till de stunder i TWD när den var som bäst. Däremot är den genomgående skyhögt bättre än TWD. Jag tycker den är jämn och fångar många delar i en postapokalyptisk värld som vi normalt bara skymtar i andra TV serier och filmer. Som till exempel saknaden över det som varit för de som levt både innan och efter, och fascinationen av den gamla världen för de som är unga.

Serien utspelar sig framförallt tjugo år efter att samhället brakat samman. Smittan orsakas av svampen Cordyceps eller Ophiocordyceps Unilateralis om man ska vara noga, precis som i till exempel Flickan med gåvorna (svampen finns alltså på riktigt). Den skapar monster som beter sig olika och ser lite olika ut, ibland är de monsterstora och ibland har svampen växt över ögonen på offret som på så kallade clickers. Jag vill också passa på att säga att Cordyceps säljs som kosttillskott och presenteras så här: ”Enligt traditionen har den använts som ett allmänt stärkande medel, och det har även studerats i modern forskning bland annat inom träningsprestation, hjärthälsa och immunsystem.” Tack, men nej tack.

Serien handlar om antihjälten Joel (som jag blir mer och mer irriterad på genom hela serien) och fjortonåringen Ellies resa genom ett postapokalyptiskt USA. Målet är att ta Ellie till en medicinsk inrättning eftersom hon verkar vara immun mot smittan. De flesta områdena styrs av FEDRA som är en fascistisk polisstat, men motståndsrörelsen Firefly gör allt vad de kan för att störta systemet och har på vissa platser lyckats. Mellan de stora städerna finns det små enklaver där folk lever i samhällen och mängder av plundrare, våldsverkare och såklart zombier.

Många sekvenser och scener känns som att de är ett dataspel. Men det stör inte berättelsen och någon gång skämtar Ellie och Joel om just att de återigen kommer till en blockerad väg som de måste ta sig runt på något smart sätt. Själv har jag inte spelat spelet (jag spar det här med dataspel, förutom Heroes of Might and Magic 3, till pensionen) men det är mycket som känns igen när jag frågat folk som har spelat om vad som egentligen händer. Flera medier har kallat The Last of Us den bästa serieadaptionen av ett TV-spel, vilket säkert kan stämma. Jag tror att de som spelat spelet får ut aningen mer, att det finns guldkorn som jag missar, även om det faktiskt inte känns som om jag missar något.

Bäst är nog att Ron Swanson från Parks and Rec är med (han är nästan samma karaktär). I det avsnittet, i likhet med flera andra som tar upp backstories för karaktärerna, får vi följa det postapokalyptiska livet närmare. Små grejer som Ellies glädje över att hitta bindor och menskopp gör att de postapokalyptiska vedermödorna blir tydligare och känns. Sånt som TWD var bra på i säsong två, men ofta slarvade bort i jakten på nästa stora skurk.

På den negativa sidan finns det en del lite trötta postapokalyptiska troper som kannibalsekter. Men det kan jag leva med så länge de är bra genomförda, vilket de i det här fallet är. Karaktärerna växer fram på ett bra sätt och via tillbakablickarna förstår vi varför saker händer.

Hur ska vi placera in det här i zombiegenren då? Serieformatet har i stort sett tagit över storproduktionerna även i zombievärlden. Från början var det tydligen tänkt att bli en film av TV spelet, men skönt nog blev det en serie istället. För det funkar bra att berättandet tar tid och att det går långsamt. Miljöerna är vackra och ger en ödslig ödesmättad känsla som är genomgående i hela serien. Zombierna är inte ens med i alla avsnitt. Eller de har inga stor roll i alla fall. Det gör inget, det är ändå världsbygget som är det mest intressanta. Konflikter mellan intressen och hur de försöker få tag i livsnödvändigheter och lyxartiklar speglas fint.

The Last of Us får fyra starka kofötter av fem möjliga. Om jag bara skulle räkna zombiegenren är det en solklar femma. Verkligen sevärd alltså.

Annons

Survival Instinct

Jag borde kanske inte ge mig in på det här, men jag har spelat The Walking Dead: Survival Instinct (med Thor som bloggar på  Nintendolivet) och tänkte försöka mig på att recensera det. Jag spelar aldrig data/TV-spel annars men tänkte att jag ville se vad det hade att erbjuda. Spelet utgår alltså från allas favoritredneck  Daryl Dixon.

Survival Instinct är ett First Person Shooter spel, dvs man ser ett verktyg i handen och sen ska det föreställa att man ser med Daryls ögon. Det funkar så där tycker jag, men det är väl en vanesak mest antar jag. Spelet utspelar sig precis när zombiekatastrofen inträffar och Daryl ska försöka hitta sin bror Merle och sen antar jag att det gäller att komma till när man träffar Daryl första gången i TV-serien. Vi hann inte dit riktigt dock.

Grafiken är ganska dålig och zombierna är rätt fula och faller på exakt samma sätt när man dödat dem. Det finns också inte så många olika zombies så man börjar känna igen de olika efter ett tag. Vad som är bra är däremot de uppdrag man får och hur de kan lösas på lite olika sätt. Oftast funkade det bättre att smyga och springa än att ha ihjäl zombierna, och ibland upptäckte vi att det gick att klättra över hinder istället för att springa runt. Känslan var att det fanns olika möjligheter att lösa problemen och det var uppfriskande. Samma med att man kunde välja att stanna till på olika ställen och leta användbara prylar, och hitta överlevare som kunde hänga med.

Det hade varit kul om de andra överlevarna varit mer behjälpliga för ens egna uppdrag. Nu kunde de skickas iväg för att leta vapen, bensin eller mat. Det hade kunnat ge en bättre dynamik i spelet och kanske fått det att bli lite mer levande.

Spelet har fått ganska genomgående dåliga recensioner. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var rätt underhållande och ibland blev man rädd när någon dök upp bakom en, ibland kunde jag känna mig instängd när man var fast i ett hörn och det vällde fram zombies som ville slita en i stycken. Mellan varje gång man dog och fick börja om var spelet tvunget att ladda ett tag  för att komma igång igen, det var frustrerande.

Trailer för Survival

Gästinlägg: Zombies i TV-spel – En översikt

Jag kan inget om TV- eller Dataspel så jag bad Nintendoexperten Thor Rutgersson skriva ett inlägg om det. Han skriver till vardags på Nintendolivet och det första inlägget där handlar om ZombiU.

—-

De senaste åren har TV-spel med zombies blivit väldigt populära. Spelen kan dock vara väldigt olika och för att få en överblick (och kunna välja vad man vill spela) är det klokt att försöka dela in utbudet i olika genres. Det kniviga med detta är att flertalet spelserier rör sig mellan genres, och några kan också sägas vara hybrider. Dessutom tror jag mig se att en ny genre, specifik för zombiespelen, håller på att ta form.

220px-ZXSpectrum48kMen låt oss börja från början. Jag väljer här att hoppa över de riktigt tidiga zombiespelen, som ”Zombie, Zombie” på ZX Spectrum eller ”Zombies ate my neigbours” på SNES. Googla för intressant läsning om dessa spel, och fler tidiga exempel.

De moderna zombiespelens historia har inte så mycket med de tidiga spelen att göra, utan kan istället sägas ha sina rötter i Resident Evil, som kom ut till PlayStation 1996 (spelet släpptes senare till en rad olika format – den bästa versionen är troligtvis GameCube re-maken från 2002, komplett med omgjord grafik och bakgrunder). Resident Evil (eller RE – en vanlig förkortning bland fansen) är idag en mycket framgångsrik spelserie (och även en filmserie, som tyvärr inte har så mycket med spelen att göra), men de moderna spelen delar inte så många attribut med originalet, som var ett av de första TV-spelen som kategoriserades som survival horror.

Genren survival horror karakteriseras av spelmoment som planering, hushållning av ammunition och sporadiska actionsekvenser där fokus är att fly eller komma undan/vidare, snarare än att döda allt som rör sig.

Från att mest ha varit inriktade på överlevnad (som de första Resident Evil spelen) har zombiespelen allt mer kommit att handla om ett ganska unikt resident-evilactionupplägg där fienderna är lätta att döda – men många. Även Resident Evil har utvecklats åt det här hållet – del fem och sex är betydligt mer actionorienterade än de första delarna i seren. Brytpunkten kom med del fyra, som enligt många (och mig) har en perfekt blandning av överlevnad och action. Resident Evil 4 släpptes till GameCube 2005 men den bästa versionen kan hittas på Wii, där spelet fick ett nytt och överlägset kontrollsystem, 2007.

Även om de flesta zombiespel har följt Resident Evils utveckling så finns fortfarande zombiespel i Survival horror-genren. Ett nysläppt exempel är ZombiU, som kanske går längre än något annat zombiespel i sitt kompromisslösa fokus på överlevnad – om du dör så får du börja om som en ny karaktär. Spelet släpptes för någon månad sedan till Wii U.

De flesta moderna spelserierna med zombies finns dock i actiongenren. Här finns spel både i första- och tredjeperson. Ett par av de kändaste serierna är Left For Dead, Dead Risileft-4-dead-2-hordeng och Dead Island.

En tredje genre för zombiespelen är on-rail shooter (även kallad lightgun shooter och arcade shooter). Den här riktningen för zombiespel föddes nästan samtidigt som Resident Evil, och spelserien framför andra när det gäller den här typen av spel heter ”The House Of The Dead”. I railgenren ser spelaren, med få undantag, bara siktet för sitt vapen, och det går inte att styra eller bestämma hur spelkaraktären ska röra sig (på senare tid har genren utvecklats något och avsteg från detta görs frekvent). Fokus är på snabba reaktioner och på att uppfatta och bedöma vad som är farligast för stunden (och således måste peppras med bly).  House Of The Dead var från början ett arkadspel, men serien finns nu både i arkadhallar och på en rad olika konsoler. Den senaste delen i serien, ”House Of The Dead: Overkill”, släpptes till Wii 2009 (och är också det bästa spelet i serien, i min mening). Även Resident Evil-serien innehåller spel i den här genren, men då handlar det om spin off-varianter eller återberättelser av tidigare delar. Det bästa RE-spelet som spelas on rails är utan tvekan Resident Evil: Darkside Chronicles, även det till Wii, 2009.

PvZStreet_1024x768Det finns en fjärde genre som är hyfsat vanlig för zombiespelen, och det är RT-spel (real time strategy), och det mest populära zombiespelet i denna genre är utan tvekan ”Plants vs. Zombies”, som först introducerades till iPhone, 2009.  Här är det strategi och pussel som gäller och det finns inte mycket i form av action eller skräck.

För mer om spel och zombies, följ den här länken: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_zombie_video_games

Lite kuriosa:
Spelversionen av Walking Dead är ett så kallat point-and-click-rollspel.
Resident Evil heter Biohazard i Japan

ZombiU tar sitt namn från ett tidigt zombiespel från 1986; Zombi – Ubisofts första spel, den kanske mest kända versionen kom 1990 till Commodore 64.