Bloggarkiv

Tankar om The Walking Dead säsong 4

The Walking Dead säsong fyra har än så länge varit riktigt bra tycker jag. Mycket av handlingen har kretsat kring att skaffa medicin, sjukdomar som inte är zombierelaterade och trassliga relationer. Det är det som är skillnaden på en TV serie och en film. Filmer är sällan så långsamma, särskilt inte Amerikanska. En del lysande undantag finns, särskilt bland lågbudgetfilmerna (se till exempel The Battery). Jag vill veta hur man bekämpar tristessen efter apokalypsen. Hur det påverkar människor att leva med ett lågintensivt zombiehot som ibland blir akut.

walking-deadDet som jag har svårt med i The Walking Dead (eller kanske det TV serien inte riktigt lyckas med)  är att karaktärerna egentligen inte är särskilt spännande. Det är nästan ingen som jag verkligen känner för. Visst är en personer intressanta och har utvecklats under tiden, men det är inte som exempelvis The Wire där det känns som om man verkligen känner personerna det handlar om. The Walking Dead är helt enkelt intressant för att den utspelar sig i en häftig miljö. Den enda som jag faktiskt tycker är intressant är Guvernören. Även om tillbakablicken och rivaliteten kändes lite för amerikansk på ett dåligt sätt, det onda mot de goda liksom, så väcktes en smula sympati för honom. Jag tycker det fanns lite guld i honom innan, men att han ändå inte fick vara den karaktären fullt ut för att han skulle vara ond. Avsnitten som handlade om honom var till en början astråkiga men jag tycker ändå att det gav något så här i efterhand.

Det finns en hel del annan kritik mot The Walking Dead. Förutom den uppenbara sexismen (som faktiskt har blivit bättre i de senare säsongerna) så finns det annan kritik som är intressant. Den moderna zombiefilmens fader George Romero är till exempel förbannad på The Walking Dead:

“They asked me to do a couple of episodes of The Walking Dead but I didn’t want to be a part of it. […] Basically it’s just a soap opera with a zombie occasionally. I always used the zombie as a character for satire or a political criticism and I find that missing in what’s happening now.”

Kanske är själva formatet TV-serie bättre för att skildra det långdragna kaoset som zombieapokalypsen verkar bli och att filmen helt enkelt är bättre för att få fram andra typer av poänger. Det finns såklart filmer som är långsamma och ger oss en liten känsla av vardag, men det är nästan alltid fokus på action eller skräck. Vi får inte reda på så mycket om hur det postapokalyptiska samhället är organiserat.

Zombien måste få vara både och. Den måste få användas som skräck, samhällskommentar och postapokalyptisk prepperdröm. Jag tror det är just det som är storheten i zombien som monster, att den egentligen är ganska tom och möjlig att fylla med egna förhoppningar. Kanske blir också därför ramaskriet större när de börjar bli romantiska eller sexuella. Men är det något som är beständigt med zombien så är det ju dess benägenhet att förändras. Det är fint.

Köp senaste The Walking Dead serietidningen

thewalkingdead-6-2013-1Som ni kanske vet finns The Walking Dead på svenska både som serietidning och som seriebok. I det senaste numret har jag med några överlevnadstips som är vackert illustrerade av Jimmy Wallin. Trots att jag menar att zombieöverlevnad inte är en materialsport, tipsar jag om saker som är bra att ha hemma. Exakt vad kan man läsa i serien. Men om du är en snål rackare så kan du också vänta i en vecka tills jag och apart förlag kör igång vår Överleva zombiekatastrof adventskalender. Den kan du följa på mitt nystartade Zombieöverlevnadstwitterkonto. 

Skynda och köp eftersom den bara finns i affärerna tills 16/12.

The Walking Dead s4 e1

Det gjorde inget att jag vaknade av en mardröm med zombies från Return of the Living Dead tidigt i morse (allt var så jävla kört kan jag säga) för då hann jag kolla in senaste The Walking Dead på morgonen.

TWDs facebooksida har gjort allt för att hajpa upp serien och jag har fallit för det. I premiäravsnittet får vi lära känna några nya karaktärer som med all sannolikhet kommer bli viktiga senare (YES! för fler The Wire-skådisar). Det är svårt att säga utifrån ett avsnitt men jag fick ändå en bra känsla av premiären. Kanske inte lika bra som första avsnittet på säsong två, men det verkar finnas ett fokus på vardagens bekymmer. Det är just vardagen efter katastrofen som jag tycker är det mest intressanta. Hur människor hittar olika strategier för att hantera och komma tillbaka till någon form av mänsklighet.

 

Vad tyckte ni? Hur är förväntningarna efter och innan?

The Walking Dead 8 (på svenska)

I dagarna har Stormen – den åttonde volymen av The Walking Dead på svenska – kommit ut på Apart förlag. En anledningen till att köpa  den svenska utgåvan (förutom att det är viktigt att stödja initiativet) är att vi får ett spännande förord. I volym åtta så är det författaren Sara Bergmark Elfgren som skrivit ett bra och intressant förord. Med avstamp i Lasse Bergs fantastiska bok Gryning över Kalahari diskuterar hon människans inneboende godhet och vår genetiskt präglade solidaritet. På sätt och vis är det en annan vinkel på den diskussion som jag förde i förordet till volym sju även om hon lyfter perspektivet från gruppdynamiken till den mänskliga naturen.

thd8Jag tycker att diskussionen om att människan är god eller ond och om den mänskliga naturen är problematisk (Bergmark Elfgren har dock ett bra förhållningssätt till det). Begreppen ond och god har något religiöst över sig och präglas av samtiden. Den mänskliga naturen ser jag också som problematisk eftersom vi oundvikligen formas av den värld vi lever i just nu. Men det går inte att komma ifrån att även i de jävligaste av situationer mår vi bra av att göra andra människor lyckliga. Mycket tyder på att vi är inte är själviska av naturen, tvärtom är solidaritet och omtanke historiskt det som skapat förutsättningarna för att vi ska må bra. Ur ett evolutionärt perspektiv måste vi ta hand om varandra för att klara oss som grupp. Kollektivet är det som ger möjlighet till individuellt liv. Även om det är problematiskt så tycker jag att Lasse Bergs teser är värda att lyfta fram. Särskilt i dagens samhälle som uppmuntrar tanken på att vi är i ständig konkurrens med varandra. Det är synd att väldigt få kopplar ihop det med att nästan alla mår psykiskt dåligt.

Något som jag tycker är intressant ur ett överlevnadsperspektiv i Stormen är hur ett gäng inte vill vara kvar i fängelset och bestämmer sig för att dra. Diskussionen om att vara kvar på ett ställe eller leva ett nomadiskt liv efter zombieapokalypsen är spännande. Det finns fördelar och nackdelar med bägge alternativen. Att vissa lämnar gruppen om än tillfälligt utan demokratiska beslut kan dock vara ödesdigert som det visar sig.

Nu kommer det spoilers så sluta läs om du inte vill veta vad som händer. Slutet är extremt dramatiskt och en anledning till att jag verkligen gillar den här serien. Nästan alla dör och att ta livet av två av de viktigaste personerna fick mig att haja till första gången jag läste serien. Det blev tydligare att faktiskt ingen är säker. Tyrone var också en person som en trodde skulle vara kvar och osäkerheten kring vad som egentligen hände Michonne var på allvar. Det är en kraftfull jävla berättelse med en avslutning som lämnar mig flämtande.

I dagarna har även inbundna volym 9 kommit ut. Men mer om den i ett kommande inlägg…

Survival Instinct

Jag borde kanske inte ge mig in på det här, men jag har spelat The Walking Dead: Survival Instinct (med Thor som bloggar på  Nintendolivet) och tänkte försöka mig på att recensera det. Jag spelar aldrig data/TV-spel annars men tänkte att jag ville se vad det hade att erbjuda. Spelet utgår alltså från allas favoritredneck  Daryl Dixon.

Survival Instinct är ett First Person Shooter spel, dvs man ser ett verktyg i handen och sen ska det föreställa att man ser med Daryls ögon. Det funkar så där tycker jag, men det är väl en vanesak mest antar jag. Spelet utspelar sig precis när zombiekatastrofen inträffar och Daryl ska försöka hitta sin bror Merle och sen antar jag att det gäller att komma till när man träffar Daryl första gången i TV-serien. Vi hann inte dit riktigt dock.

Grafiken är ganska dålig och zombierna är rätt fula och faller på exakt samma sätt när man dödat dem. Det finns också inte så många olika zombies så man börjar känna igen de olika efter ett tag. Vad som är bra är däremot de uppdrag man får och hur de kan lösas på lite olika sätt. Oftast funkade det bättre att smyga och springa än att ha ihjäl zombierna, och ibland upptäckte vi att det gick att klättra över hinder istället för att springa runt. Känslan var att det fanns olika möjligheter att lösa problemen och det var uppfriskande. Samma med att man kunde välja att stanna till på olika ställen och leta användbara prylar, och hitta överlevare som kunde hänga med.

Det hade varit kul om de andra överlevarna varit mer behjälpliga för ens egna uppdrag. Nu kunde de skickas iväg för att leta vapen, bensin eller mat. Det hade kunnat ge en bättre dynamik i spelet och kanske fått det att bli lite mer levande.

Spelet har fått ganska genomgående dåliga recensioner. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var rätt underhållande och ibland blev man rädd när någon dök upp bakom en, ibland kunde jag känna mig instängd när man var fast i ett hörn och det vällde fram zombies som ville slita en i stycken. Mellan varje gång man dog och fick börja om var spelet tvunget att ladda ett tag  för att komma igång igen, det var frustrerande.

Trailer för Survival

Swedish Zomcast 5 – The Walking Dead

Nyss gjorde vi klart det femte avsnittet i Swedish Zomcast. Podden gästas av Hans-Åke Lilja från The Walking Dead News och Johan Kimrin från Apart förlag. Vi fokuserade en hel del på frågor som vi fick in på mail i förväg och valde bort både boktips och överlevnadstips för att få mer tid för gästerna.

In the flesh trailer

Jag har tidigare skrivit om BBC 3s In the Flesh. Nu finns en ny trailer ute inför premiären den 17 mars. Jag tycker det verkar riktigt lovande. Det stärker också min spaning om att vi allt oftare ska identifiera oss med zombien. Från att ha varit objekt blir zombien subjekt.

GLÖM INTE ATT MAILA IN FRÅGOR OM WALKING DEAD INFÖR NÄSTA ZOMCAST SOM GÄSTAS AV JOHAN KIMRIN OCH HANS-ÅKE LILJA! Maila till swedishzomcast@gmail.com senast torsdag.

The Walking Dead – serien

OBS Det här inlägget kan innehålla spoilers om serien The Walking Dead!

För någon vecka sen kom nummer åtta av de inbundna The Walking Dead ut (nummer 85-96) . Jag brukar alltid läsa det föregående numret innan för att komma ikapp vad som hänt eftersom de kommer ut med typ ett års mellanrum. Så när jag satt och läste nummer sju insåg jag igen hur bra serien egentligen är (igen). Det finns en nyckelmening tycker jag och det är efter totalkaoset i det nya communityt när Rick sitter och pratar med Carl. Det är först där han inser att det också gäller att tänka långsiktigt och att det inte är zombierna som är det egentligen problemet utan människorna och rädslan för att sluta leva dag till dag. Slutkaoset är också fantastiskt gripande.

Jag har just nu höga förväntningar på det åttonde albumet. Om det börjar handla om hur man långsiktigt bygger ett nytt samhälle och en ny civilisation är det något som knappt funnits i zombiefiktionen innan. Några få undantag finns så klart, Land Of The Dead är väl ett sånt exempel från vita duken och Tåg är en bra novell där det hintas om vad som skett (båda råkar dessutom ha ett intressant klassperspektiv).

Det blir mer och mer tydligt hur trogen TV serien är tempot i böckerna. Nu var det ett tag sen jag läste de tidiga böckerna (och jag har inte kommit mig för att läsa Apart förlags svenska översättningar tyvärr). Det är långa stycken där det inte händer så mycket actionmässigt men karaktärer utvecklas, det hintas om personliga sammanbrott och tänks om hur de egentligen lever. Sen helt plötsligt brakar det loss och det är snudd på att man måste hålla i något för att inte svepas med.

För övrigt var jag och pratade i Ludvika häromveckan och fick en liten artikel i DT och imorgon, tisdag, ska jag prata i Uppsala på Stadsbiblioteket kl 18.30

The Walking dead s3

Nu börjar foton från The Walking Dead säsong 3 dyka upp på Internet. Mest intressant av de kommande karaktärerna i säsongen är The Governor och så klart Michonne. Jag har rätt höga förväntningar, men tillhörde å andra sidan skaran som inte tyckte det var ett problem att säsong två stundtals var en The Little House on the Prairie and Zombies. Jag tyckte det var mer problematiskt med undermåliga kvinnoroller och unken kristen kärnfamiljspropaganda. Att rollerna ges tid att utvecklas ganska tidigt hoppas jag att man får igen senare i serien.

”The Governor”

Säsong tre, som startar i oktober, kommer att vara hela 16 avsnitt. Det bäddar för en fortsatt långsam handling. Mycket av skillnaden på säsong ett och två tyckte jag handlade hur hur mycket fokus det var på att driva handlingen framåt. Säsong två var långsam men med en del avsnitt där allt hände (t ex mid season-avsnittet) för att återigen vara ganska lugnt till precis framåt slutet. Å andra sidan är de nya karaktärerna som kommer in fartfyllda om serien kommer att följa serietidningen.

Michonne