Bloggarkiv

Kurs i postapokalyptisk överlevnad

I helgen var jag på en kurs i postapokalyptisk överlevnad som Svenska Överlevnadssällskapet och All in Nature arrangerade. Det var inga motorcykelgäng i tuppkam och läderkläder och inga zombier men det var problemlösning och MacGyver-tekniker på en lite högre nivå än jag väntat mig.

Torbjörn och Harry telling it like it is

Torbjörn och Harry telling it like it is

Kursen började kl 10 på torsdagsmorgonen och efter en kort presentationsrunda och en gruppindelning skulle vi börja gå mot stället vi skulle vara på.  Allt vi hittade längst vägen fick vi ta med oss. Det som slog mig var hur mycket skräp som ligger längst med våra vägar. Vi hittade burkar och flaskor som vi kunde använda som mat och dryckeskärl samt rena vatten i, men också långa rör, en motorcykelhjälm, ett terrakottakärl och en massa annat. Vid ett vattendrag växte kaveldun som vi kunde ta luddet från och senare göra upp eld med. Vi vågade oss inte ut i vattnet för att dra upp de ätbara rötterna eftersom vi inte ville riskera att blöta ned oss redan första dagen. På vägen hade kursledningen också placerat ut mat i en låda vilket var skönt då jag förberett mig på tre dagars svält. Istället för svält blev det pasta, ris, potatis, havregryn och någon konserv med bönor – alltså mat med lång hållbarhet.

Innan vi byggde vägg

Innan vi byggde vägg

Väl på plats i den postapokalyptiska miljön som bestod av ett gäng urblåsta hus var prio ett att hitta ett rum att sova i eftersom vi visste att det skulle bli kallt på nätterna (sista natten var det minus 10 grader). Den första natten gjorde vi misstaget att ha ett för stort rum. Även om utetemperaturen knappt gick under noll var det kallt i rummet, delvis för att vi var noga med ventilationen. Harry Sepp, en av instruktörerna, berättade historier hur folk dött av kolmonoxidförgiftning för att de inte haft tillräcklig ventilering när de eldat inomhus så vi var noga trots att vi hade brandvakt till kaminen vi byggt. Kaminen var ett oljefat som vi klippt hål i och gjort en skorsten med av ett rör som fanns på området. Skarvarna tätade vi första natten med sand och sedan med lera. Vi upptäckte att det också var viktigt att sätta någon typ av skydd ovanför skorstenen så att röken kunde komma ut oavsett väder och vind. Ett tag rykte det in ganska ordentligt. Dag två byggde vi en vägg av granstörar, korrigerad plåt och plast för att göra rummet mindre så vi bättre kunde hålla värmen.

2015-03-20 13.11.53

Väggens stomme

Sängarna bestod av lastpallar med granris på. Jag hade föredragit att använda torrt granris men på grund av tidsbrist första dagen tog vi hyfsat färskt granris (från nyligen fällda träd om låg i skogen). Grönt granris har nämligen mycket fukt i sig och fukt leder som bekant kyla bättre än det torra. Huvudsaken är att komma upp en bit från betongen så det kan skapas luftfickor som värms av kroppens värme. En annan möjlighet skulle varit att ta uppvärmda tegelstenar och lägga i lastpallarna.

Jag hade med mig min kofot (såklart) och det visade sig vara ett klokt drag då vi hade stor nytta av den, dels för att bygga/riva saker dels för att få loss delar från de två bilvraken som till exempel behövdes när den andra gruppen försökte bygga ett vattenburet element till sin kamin. Ännu ett argument för kofoten som redskap (och vapen).

Vatten fanns i en bäck i närheten så det var inte ett problem och krävde inte så långa promenader. Vi tog det en bit uppströms från området eftersom det kändes som att det fanns en risk att det kunde finnas/funnits skadliga kemikalier på själva området. Även om det var brunt så smakade det helt ok och vi behövde inte ens koka det.

Kaminen och en del av väggen som var i korrigerad plåt för att reflektera värme.

Kaminen och en del av väggen som var i korrigerad plåt för att reflektera värme.

Jag tog rollen som kock för min och fann väl min plats på det sättet (i en grupp måste alla ha en roll). Det var några som byggde avancerade grejer som till exempel en destillator eller en Rocket Stove. Kursen var självorganiserande på många sätt. Det var upp till oss själva att bygga och se till att vi fick varmt och kunde sova, äta och dricka. Även om Torbjörn Selin, som var den andra kursledaren, berättade om hur han tänkt sig att vi skulle gjort så var det upp till oss att se till att göra det bra för oss. En ganska stor del av tiden gick åt till att fixa ved och såga upp den i lagom stora bitar.

På det stora hela tycker jag det var en bra kurs. Svenska Överlevnadssällskapet är verkligen en garant för kvalitet när det gäller kurser. Det var bara män som gick kursen vilket var synd. Jag lärde mig mer om att det faktiskt funkar att bygga ganska avancerade saker. Att det är viktigt att fortsätta förbättra sin situation i ett pressat läge, dvs att planera och bunkra framåt. Att inte nöja sig med ok, utan att faktiskt försöka få ordentlig komfort. Jag lärde mig också att fyra personer ganska enkelt kan välta en bil om det skulle behövas.

 

 

 

Åtta fiender i en överlevnadssituation

Det finns faror bortom zombies i de flesta överlevnadssituationer. När du har lyckats fly från staden och hamnat på en båt, en stuga på landet, en ö eller vad ditt safe place är så finns det psykologiska och fysiska reaktioner att hantera. Det är reaktioner som är olika för olika människor men som med allra största sannolikhet kan leda till din död om du inte hanterar dem på rätt sätt. Svenska Överlevnadssällskapet tar upp åtta fiender i överlevnadssituationer som jag tänkte gå igenom nedan. Några av dem blev väldigt uppenbara på deras kurs i barmark som jag gick.

Rädsla – Rädsla är en naturlig reaktion på att något oväntat händer eller en hotfull situation. Rädsla kan få oss alerta och kan skärpa sinnena om man är tränad på att hantera rädslan. Det finns dock en risk att rädsla gör dig oförmögen att tänka klart och handla rätt. Ofta gäller det att identifiera att man blivit rädd, stanna upp och tänka igenom sin situation. Fräckt nog så kan man använda STOP som minnesregel. stopskylt_284957w_53266096

S – Stanna. Gör inget förhastat.
T – Tänk igenom din situation. Vad är det akuta just nu?
O – Orientera dig. Var är du i terrängen? Vad har du för
hjälpmedel?
P – Planlägg din förflyttningsväg.

Smärta – Inga konstigheter egentligen. Får du ont någonstans har du valet att försöka ignorera eller försöka behandla. Din situation i övrigt och vad du tror orsakat smärtan är vad som avgör vad som är bäst att göra.

Kyla – När kroppen blir kall påverkas sinnet också. Du blir bedövad inte bara dina lemmar utan också viljan och tanken. Är vi nedkylda så fattar vi sämre beslut än när vi har vår normala kroppstemperatur.

Törst – Egentligen är kroppen ganska dålig på att ge signaler om att vi börjar bli uttorkade. Oftast är vi redan uttorkade när vi känner törst, vi behöver alltså tänka på att dricka för att inte få i oss för liten vätska. Det gäller extra mycket i överlevnadssituationer, lita inte på att du bör dricka bara när du är törstig utan gör det regelbundet.

Hunger – Känslan av hunger försvinner för de flesta ganska fort, men att inte få i sig tillräckligt mycket gör oss dumma i huvudet. Vi fattar sällan de bästa besluten när vi inte har fått i oss något på länge.

Trötthet – Det är svårt att sova bra när man känner sig otrygg. Lägg till ovana med en ny situation (om du inte är van att sova på torra kvistar i en bivack). Trötthet leder till att man helt enkelt slutar bry sig om saker, det skapar passivitet och oförsiktighet.

Tristess/Långtråkighet – I likhet med trötthet får man ofta svårt med motivationen när man har tråkigt. Det leder till att det blir svårare att aktivera sig generellt och göra det man behöver göra för att klara sig. Det kan vara en av de svåraste fienderna. Som tur är finns det sätt att tackla det till exempel att ha rutiner som man följer. Ett annat bra sätt är att sätta upp mål som du försöker nå. Positivt tänkande är en annan metod för att bekämpa tristess.

mc3a5rranEnsamhet – Hänger mycket ihop med tristess. Människan är ett socialt djur som behöver känna delaktighet och närhet.  Känner vi inte det blir vi deprimerade och det är katastrofalt i överlevnadssituationer då det lätt leder till mer känslor av meningslöshet. Ensamhet kan man känna också i grupper, en del säger att man aldrig är så ensam som i fel/dåligt sällskap.

Är man flera personer är det extremt viktigt att stötta och peppa varandra och försöka se till att bekämpa de här åtta fienderna. Flera av fienderna går att bekämpa genom att träna på dem, alltså att utsätta sig för olika situationer som man inte är van med.

En introduktion till överlevnadsämnet

Jag har precis varit på Svenska Överlevnadssällskapets (SÖS) grundkurs i överlevnad barmark. Kursen var en vecka med tre dagar teori och sedan tre dagar i skogen där vi fick träna på allt vi lärt oss dagarna innan. I ett par inlägg kommer jag att gå igenom lite om vad jag lärde mig och saker som jag tycker är extra intressanta.

Överlevnad som forskningsområde startade i samband med andra världskriget när det blev vanligare att soldater  på ett eller annat sätt hamnade bakom fiendens linjer och var tvungna att ta sig tillbaka. Det var länge framförallt en militär angelägenhet men är idag lite bredare än så. 1977 började FOA utveckla ett överlevnadskoncept för det svenska försvaret.

SÖS har funnits sedan 1982 och syftet med föreningen är att utbilda människor i överlevnadsämnet och bedriva forskning om överlevnadssituationer. Internationellt är fokus ofta mer inriktat på olika typer av utrustning, den svenska traditionen utgår istället från kroppens behov – värme, föda, vätska, vila/sömn och psyke. Alltså att frågan är hur tillfredsställer vi de grundläggande behoven, snarare än Vad behöver vi för att tillfredsställa behoven. SÖS illustrerar detta i en pyramid. Namnlös

Jag fick ett väldigt seriöst och bra intryck av SÖS instruktörer. De var pålästa och hade ett vetenskapligt förhållningssätt till ämnet. Även om det inte handlade så mycket om zombieapokalypsen eller ens någon annan typ av apokalyps så fanns det en hel del kunskap om hur man bör agera när man hamnar i skogen.

Det jag framförallt slogs av är hur liten betydelse föda har. Jag inser att jag haft en felaktig bild av hur lätt det är att täcka sitt energibehov med ätbara växter i Sverige. Även om det finns mycket att äta i form av blad, rötter, blommor, bär och nötter så är det ganska meckigt, särskilt under vissa delar av året (jag kommer inom kort att skriva ett inlägg om de 14 prioriterade växterna som är viktiga för överlevnad i den svenska naturen) och att jaga och fiska utan vettig utrustning visade sig också svårare än väntat.

En andra insikt är att födan är extremt oviktig under de första dagarna eller till och med den första veckan. Värme är prio ett, sedan vätska och sömn på tredjeplats. Utan mat klarar man sig 45-60 dygn (även om det är svårt att göra så mycket de sista dygnen). Vätska klarar man sig utan i runt tre dygn och värme i ca tre timmar. Ofta kommer överlevnadsdiskussioner in på frågan om att fixa mat, när det som är mest akut är att fixa värme och vatten.

Det som dock är det viktigaste i en överlevnadssituation är att stanna upp och erkänna situationen – att man är vilse, eller att det är en zombieapokalyps. Är du vilse bör du stanna upp, försöka komma ihåg vad sista kända punkt var istället för att chansa på vart du ska. Att hitta försvunna personer försvåras ofta av att de rör sig bort från det område där de faktiskt gick vilse.