Organisering som prepping

I helgen var jag med på Take Concrete Actions aktion i Slite på Gotland. I korthet var det var runt 200 personer som träffades under flera dagar för att blockera en gruva som hotar grundvattnet på Gotland och leder till stora koldioxidutsläpp. Jag tänkte inte skriva så mycket om själva aktionen, istället vill jag fokusera på vad som gör den typen av läger och aktioner till bra prepping. Den bästa preppingen är inte dina prylar – det är dina egenskaper, kunskaper och förmågor. Prylar är något som kan underlätta, men det är väldigt sällan det som gör att människor hanterar kriser på ett bra sätt.

När jag föreläser brukar jag prata om organisering som en viktig del av att skapa resiliens och att kunna vara en resurs efter att katastrofen blåser över. De allra flesta kriser och katastrofer är inte apokalyptiska globala händelser utan något som vi kan återhämta oss efter och vara en positiv kraft i. Jag brukar säga att träna på organisering är en anledning att vara med i den lokala hyresgästföreningens styrelse och ha tråkigt men få grattis kaffe och fika. Men att bo i tält, hjälpa till med matlagning åt massor av människor, styra med vatten och sanitet är något helt annat. Det skapar en handlingskraft och en problemlösarattityd till svårigheter som uppstår. Det går liksom inte att bara negligera problemen, de måste lösas på något sätt. Som tur är går det mesta att lösa om vi använder många personers erfarenheter och kunskaper.

I aktionen var vi till en början i ständig rörelse för att hitta en bra plats och vi hade vi möten för att göra det hela mer demokratiskt och så att allas röster skulle höras. Vi diskuterade i mindre grupper och skickade en delegat till de större mötena. Det gjorde att allas röster kom fram utan att mötena blev ohanterligt långa. Beslut behövde ibland tas ganska snabbt för att situationen förändrades. Efter en kris kan samma typer av beslutsfattande användas. Vid längre elavbrott behöver du och dina grannar lösa problem tillsammans eftersom det är mycket mer effektivt än att alla till exempel gräver ett varsin latrin. Matlagning är mycket mer effektiv om många gör det tillsammans än om alla gör det var för sig. Dessutom hjälper det människor som en av eller annan anledning inte har preppat på rätt sätt, eller inte preppat alls. Kollektivt beslutsfattande och möten där många är med kan bli riktigt dåliga om inte rätt metoder används. Under själva blockaden behövde vi vänta och i ganska stor utsträckning ha tråkigt eller komma på saker att göra. Alla som läst Arméns gamla överlevnadsbok vet att tristess är en fiende i överlevnadssituationer.

Det är också en övning i att agera under stress och se till att människor runtomkring mår bra så ni kan göra saker tillsammans. För att göra saker tillsammans är det som alltid behövs i kriser. Vi vet att många människor vill hjälpa till när något händer, de flesta är rätt hyggliga och för att engagemanget ska vara effektivt så behöver vi öva på det. Precis som alla färdigheter är det något som kan bli bättre.

I Överlev katastrofen – effektiv prepping för alla lyfter jag flera exempel på hur organisering varit viktigt vid till exempel jordbävningen i Mexico City 1985, den ekonomiska kollapsen i Argentina 2001 och orkanen Sandy i New York 2012. Men också om hur små samhällen som riskerar att dö ut eftersom allting centraliseras. Kriser och katastrofer kan skapa politiskt tomrum som kan fyllas om människor är organiserade, om du inte du är beredd att vara med och fylla tomrummet är risken stor att någon annan som inte vill dig väl gör det.

Utmana dig själv, gör saker du inte kanske skulle vilja göra ensam och lita till den gemensamma intelligensen är viktiga redskap för att klara vilken katastrof som helst.

Ett av de enorma gruvhålan i Slite.

Annons