Bloggarkiv

Swedish zomcast 14: Om psykologi

authorI den 14:e zomcasten snackar vi med psykologen och författaren Jenny Jägerfeld om hur människor beter sig vid kriser. Vi pratar om coping, KASAM och lite kring huruvida The Walking Dead är realistisk. Beter sig Rick rimligt? Är hans ledarstil vettig? Vad skiljer den inledande fasen av zombieapokalypsen från de påfrestningarna som kommer sen?

Vi avslutar med att ge tre tips på hur du kan förbereda dig inför att zombierna kommer.

Lyssna  här

Dokumentärfilmtips: Överlev katastrofer!

Jag hittade en bra dokumentär från BBC2 Horizon som heter How to Survive a Disaster. Den tar upp en hel del intressanta aspekter av katastrofer, som hur människor blir handlingsförlamade, hur minnen förändras eller skapas vid katastrofsituationer och hur människor påverkas av grupptryck när något oväntat inträffar.

Så här kommer det alltså se ut...

Så här kommer det alltså se ut…

En ganska stor del i början handlar om bränder och det är viktigt ur ett zombieöverlevnadsperspektiv eftersom det alltid börjar brinna när zombierna kommer. Många tänker att de har mer tid än de egentligen har vid bränder och det har till och med fått ett namn: Friendly Fire Syndrome. Människor gör andra saker än försöker ta sig ut. Oftast handlar det om att söka sig till andra och tillsammans försöka lista ut vad som är bäst att göra. När det otänkbara händer blir det viktigt att få bekräftelse av andra på att det verkligen händer. Det är lite samma sak med grupptryck vid katastrofer. Om ingen annan gör något, varför skulle jag?

Hela tanken med programmet är att visa hur vi kan göra för att öka våra överlevnadschanser vid en katastrof. En av idéerna är att vi ska vara förberedda. Att börja tänka och fatta beslut när katastrofen väl inträffar är försent. Det gäller att göra det innan. Till exempel genom att kolla var brandutgången finns i en byggnad du är i, särskilt om du är i den ofta. Eller att räkna stolsraderna till nödutgången på flyget och känna med handen eftersom det kan vara mörkt och rökfyllt och då måste du lita till din känsel.

En annan faktor som de tar upp för att överleva katastrofer är viljan att leva. De kallar det självförtroende men jag tycker inte riktigt att det är rätt ord att använda. Just den här viljan att överleva är det som gör att barn kan överleva aslänge i vildmarken medan tuffa män som normalt ”klarar allt” inte gör det.

 

Överlevnadsbågen

En bok som jag ständigt återkommer till är Amanda Ripleys The Unthinkable – Who Survives When Disasters Strike – and Why? Det är en populärvetenskaplig reportagebok som handlar om hur människor beter sig i katastrofsituationer. Ripley lägger fram varför människor som klarar sig gör det, det finns nämligen både miljöfaktorer (som övning i stressade lägen på de sakerna en kan råka ut för) och biologiska förklaringar (om din hippocampus är liten klarar du katastrofer sämre och återhämtningen efteråt tar längre tid).

0307352900När det otänkbara händer heter boken på svenska som dessvärre är slut hos förlaget, men jag lyckade ändå komma över ett exemplar. Det Ripley målar upp är en Survival Arc eller överlevnadsbåge på svenska. Jag förstår inte riktigt varför det är en båge (om någon läsare har en bättre översättning får ni gärna maila), för det handlar om tre faser som människan går igenom i katastrofsituationer – Förnekelse, övervägande och beslut. Inte helt otippat handlar det om att så fort som möjligt komma till beslutsfasen och agera efter det.

I Förnekelsefasen vill huvudet hålla borta tankarna på att något hänt. Det är vanligt att vi fördröjer handling genom att samla på oss saker, städa i ordning eller helt enkelt paralyseras (en sidostory kring paralysering är att nästan alla djur också kan drabbas av det beteende, såväl krabbor som däggdjur och fjäderfä). Vi vill och kan inte ta in det som händer helt enkelt.

Övervägande handlar om den inre dialogen. Polletten har trillat ned, men vi vet inte hur vi ska handskas med faktumet att allt inte står rätt till. Den här fasen går att träna bort. Det är det vi gör vid brandövningar, när vi kör halkbana och gör militärtjänsten.

I beslutsfasen har vi accepterat att något har hänt och börjat komma fram till vad det är och vad vi kan göra åt det. Utifrån tidigare kunskaper och tankar kan vi hitta rätt agerande.

Här följer två tips för att snabbt komma till beslutsfasen. Det första handlar om andning. Bland annat De gröna baskrarna och FBI använder en vanlig yogaandning för att kunna agera på rätt sätt snabbt. Andas in och räkna till fyra, håll luften i lungorna och räkna till fyra, andas ut och räkna till fyra. Upprepa.

Det andra sättet är att tänka STOP.stopskylt_284957w_53266096

Stanna upp – lugna ned dig och göra inget förhastat
Tänk – vad har hänt? Hur är situationen?
Orientera/Observera – Var är du? Vad finns runt omkring dig?
Planera – vad kan du göra? Vad har du för valmöjligheter?

Två misstag  i stressade situationer är antingen att inte göra något alls, eller att göra utan att tänka. Bägge kan få förödande konsekvenser. Men nog om det. Köp nu Amanda Ripleys bok och lär dig lite om katastrofbeteende så ökar dina chanser att klara dig efter zombiekatastrofen med skitmånga procent.

 

 

 

 

Att människor drabbas av panik är en myt

Jag tror de flesta tänker på panik när de funderar över zombiekatastrofen eller andra typer av katastrofer. För några dagar sedan sändes ett grymt program på Vetenskapsradion forum som tar upp den myten – lyssna här.

Problemet är nästan att vi för sällan reagerar när något händer som helt bryter av vardagens lunk. Oftast krävs det att någon agerar för att andra ska göra det. Beteendet känns igen från många situationer. Det krävs att någon går före. Vi är utpräglade flockvarelser och styrs av de konventioner och vanor vi har. Det går dock att träna upp att bli aktör istället för att vänta med att agera som t ex Amanda Ripley skriver om i sin bok The Unthinkable – Who Survives When Disasters Strike and Why (som jag precis fick tag i på svenska med titeln När det otänkbara händer). De som drabbas av panik är oftast de som i förväg blir stressade av ovana situationer eller har ”hög nivå” av vardaglig ångest.

I boken tar Ripley också upp vilka faktorer som kan trigga panik. Det är känslan av instängdhet, ensamhet och hjälplöshet. Då är risken för panik störst. Ofta handlar det om att platser och byggnader inte är designade för hur människor faktiskt agerar.

Radioprogrammet tar upp en del av de myterna som Ann Enander (som också är intervjuad i programmet) tar upp i Människors förhållningssätt till risker, olyckor och kriser. Jag vet att jag postat den här bilden från boken tidigare men den är värd att ta upp igen. Våra förväntningar från populärkulturen eller nyhetsrapporteringar på människors beteende vid katastrofer och kriser stämmer sällan.

Vad som händer vid kris

Från Ann Enanders bok: Människors förhållningssätt till risker olyckor och kriser

Jag rekommenderar verkligen att de som är intresserade av gruppdynamik och katastrofbeteenden lyssnar på programmet.