November: Bli en optimist

Emelie Östergrens bild till kalendern

Hej jag heter Herman Geijer och är en medioker självhjälpsguru. Det är så det känns att skriva om positivt tänkande och optimism. Men, jag vågar påstå att det finns fog för att säga att en rimlig förhoppning om att saker kommer att lösa sig är viktigt för att hantera överlevnadssituationer. Att ge upp och sluta kämpa kan vara skönt, men i överlevnadssituationer kan det vara skillnaden mellan att överleva och inte. Här är det också viktigt att inte skuldbelägga eller mena att de som inte klarar sig inte kämpade tillräckligt – bland annat Barbara Ehrenreich har bland annat skrivit om det i boken ”Gilla läget”. Det är en hårfin balansgång.

Vi är i vilket fall framme vid den nästa sista månaden i Zombieöverlevnadskalendern 2018. Bli en optimist (med måtta). Något jag i boken Överlev katastrofen kallar ”Optimistisk realism”. Det är ett slags mellanting mellan orealistisk optimism  alltså att bara vänta på att allt löser sig och pessimism där det är lätt att ge upp och känna vanmakt. Valspråket ”att hoppas på det bästa men förbered dig på det värsta” kan vara ett rimligt förhållningssätt.

En sak att göra är att lära sig dela upp problem i mindre delar. I en överlevnadssituation kan det kännas övermäktigt att hantera situationen, men genom att dela upp situationen och problemen i mindre delar går det att hitta angreppssätt för att börja förbättra situationen. Och bekämpa en av fienderna vid överlevnadssituationer – tristess till följd av det apati.

Ett sätt att arbeta med detta är att i jobbiga situationer inte bli nöjd, utan fortsätta förbättra situationen. Samla mer ved, bättre på vindskyddet eller i zombiefall leta bättre grejer att barrikadera med. I realistisk optimism handlar det dessutom om att kunna acceptera vissa situationer och arbeta med det som går att förändra. Som sinnesrobönen lyder: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Vid en zombieapokalyps så är det viktigt att kunna lägga den gamla världen bakom sig och försöka hantera den nya världen för vad den är. Det är ett bekant tema i zombiegenren. När de överlevande börjar prata om den gamla och den nya världen och att det finns nya regler att förhålla sig till.

Ett sätt att kolla vilka risker som finns i ditt liv kan vara att göra en Risk och sårbarhetsanalys. Alla kommuner och län har dessutom sådana som du kan få tillgång till. Där finns vilka hot som kan finnas i din närmiljö som du sedan kan se vad du kan förbereda dig på. Ta reda på vilka hot myndigheterna ser i det stora och tänk på vilka risker du har i det lilla.

Livet suger ibland så är det. Vad som gäller är att kämpa för att det ska bli bättre.

 

 

Annons

Juni: Öva på katastrofer

 

Juni är då vi enligt zombieöverlevnadskalendern ska öva på katastrofen.  Öva öva öva! Det är det som ger bäst resultat när det kommer till krissituationer. Det är därför räddningstjänst, myndigheter och alla andra som jobbar med jobbiga situationer tränar på olika scenarion som kan vara troliga (sjukt nog rätt sällan zombiescenarion vad det verkar). Och nu i juni när vi sett en maj som passerat alla värmerekord och har ökad brandrisk i hela landet typ så varför inte starta med brandövning. Den typen av övningar görs på skolor och arbetsplatser av den enkla anledningen att de ger väldigt bra resultat. (Dessutom börjar det ju alltid brinna i zombiekatastrofer – varför svarar Anders Fridborg på här)

Genom att öva på till exempel brand något får du lättare att genomföra det i ett skarpt läge. Trots att du är stressad minns kroppen att det finns alternativa vägar ut och du vet ungefär vad som finns bakom dörrarna till utrymningsvägar. Annars är risken stor att du ignorerar nödutgångsskyltar eller inte vågar använda dem för att du inte vet vad som finns bakom. Vi följer lätt vanor snarare än testar nya saker under stress.

Det kan vara bra att också öva på mer osannolika scenarion (en del skulle säga zomiekatastrofer här, men jag vet bättre än att det skulle vara osannolikt) eftersom det kräver mer improvisation och kreativitet. Då går det i större utsträckning att lära sig agera utifrån de rådande förhållandena än från att allt går som det brukar göra. På myndighetsnivå eller hos företag tror jag att det är ett bra förhållningssätt. Även om du tränat på en typ av kris är det sällan just den inträffar och risken är att kartan följs snarare än verkligheten så att säga.

Så rent praktiskt:

• Gör en brandövning hemma. Involvera alla i hushållet och tänk på eventuella husdjur.
• Prata på jobbet om att genomföra brandutbildning och HLR.
• Kolla igenom länets Risk och sårbarhetsanalys (RSA) för att kolla vad de har gjort för riskbedömningar för området du bor i. Är det brand, översvämningar, utsläpp av farligt avfall från industri eller liknande. Tänk igenom vad du kan göra för att förbereda dig utifrån det.
• Skaffa en kofot och linda tejp runt handtaget.